13 septmber 2014: Valrörelsen är över

Så är då valrörelsen över, trots den avslutande TV-duellen mellan Stefan Löfven och Fredrik Reinfeldt. Jag tittar - men hur många tar intryck? Nya frågor? Nej. Roliga frågor? Nej. Spännande? Nej. Tröttsamt? Ja - valrörelsen är över, man känner sig utpumpad. 
  Vilken valrörelse var detta för mig?
  Jag började som 11-åring att dela ut valsedlar för Linje 3 i folkomröstningen om pensionssystemet 1957. Sedan var jag livligt engagerad vid extravalet 1958 och riksdagsvalet 1960, då Mor var bara några tiotal röster från att komma in i riksdagen. Bertil Ohlin besökte oss i hemmet i Viskafors, minns jag. Folkpartiet i Södra Älvsborgs valkrets gick fram med tre listor, Axel Gustafsson i Borås som var sittande riksdagsman vann knappt före Mor Margareta och en fabrik Svenningsson i Svenljunga.
  Så var det kommunalval 1962, Far återvaldes till fullmäktige för tredje gången. 1964 var det Mbs-valet i fyrstadskretsen, men jag stödde Mittenpartierna, så även 1966 i Lund. 1968 års val präglades av Sovjetunionens överfall 21 augusti på Tjeckoslovakien, jag var ombudsman för folkpartiet i Lund och träffade Olof Palme för första gången. På AF i Lund hade Gunnar Hedlund och Sven Wedén stort gemensamt möte.
  1970 års val var första enkammarvalet, stor förlust för nye statsministern Olof Palme som knappt klarade också 1973 års val, jag var på Sydsvenskan och deltog inte aktivt i valrörelsen. 1976 var jag däremot mer aktiv som liberal, var bland annat värd för Per Ahlmarks besök i Malmö. Jag gjorde SDS-intervjuer med Olof Palme, Gösta Bohman, Per Ahlmark och Thorbjörn Fälldin, som alla gästade SDS-huset. (Fälldin talade länge med grafikern Krister Kristensson, också känd som Malmö FF:s och landslagets centerhalv i fotboll - men glömde sedan pipan vid besök i Barsebäck.)
  1979 års val var jag passiv i, som journalist på SvD. Det gällde även folkomröstningen den 23 mars 1980, den enda gång jag stött ett moderatförslag, Linje 1. Valet 1982 gick inte bra, min analys var enkel men klarsynt: I valet mellan bra och dåligt väder, tenderar väljarna att föredra på. Olof Palme lovade bra väder för Ludvig Svenssons Gardinfabrik i Kinna medan Fälldin lovade problem, problem. Därför gick det som det gick.
  1985 var folkpartiets och Bengt Westerbergs stora segerval, jag minns valvakan på Birger Jarl i Stockholm - vilken fest! 1988 års val var ganska avslaget i skuggan av mordet på Olof Palme 1986, 1991 blev det regimskifte med Carl Bildt som statsminister - jag rådde honom att inte tillsätta någon integrations- och invandrarminister men han lyssnade inte - och sedan inleddes 1994 den tolvåriga epoken Ingvar Carlsson-Göran Persson, med EU-omröstning 13 november 1994 och Euro-omröstning och mordet på Anna Lindh 2003. Ministären Persson satt kvar till 2006, alltför länge, skall sägas. Och sedan jag blivit riksdagsman vid valet 2002, 2006 och 2010 har jag varit aktiv i politiken på heltid - förtroendevald har jag varit sedan 1970 med några decenniers journalistjobb som avbrott.
  Hur många valrörelser blir det?
  Med EU-valen 1005, 1999, 2004, 2009 och 2014 blir det 24.
 Det har varit intressant.