Ibland inser man livets förgänglighet, plåga, orättvisa.
Ett långt telefonsamtal i dag påminner mig om detta, med en vän som jag håller högt.
Hon - det är en hon - har tidigare drabbats av olycka, make som gått bort, nu äntligen fått bilda familj med eget barn - och så inträffar det att hennes nye make drabbas av sjukdom som är svår redan för andra att hantera, hur skall det då inte vara för den drabbade familjen?
Man blir verkligen tagen. Om än själv drabbad av ohälsa tänker jag: Om det finns högre makter, varför kan inte svårigheter fördelas jämnare mellan oss människor?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar