26 mars: Opinionsläget

I dag publicerar Dagens Nyheter och Sydsvenskan mars månads väljarbarometer från Synovate, tidigare mer känt som Temo. Mest glädjande är att SD åter faller under fyra procent, redan 3,6 är orimligt högt för ett parti som vill bygga svenska barnmottagningar i Irak och andra länder. Folkpartiet, centern och kd går lite fram, det är bra, det behövs mer liberala framgångar för att vi skall klara att behålla regeringsmakten bortom räckhåll för socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet, den mest åsiktssplittrade oppositionen på länge.
Intressantast är dock nu: När skall medierna börja granska miljöpartiet och Maria Wetterstrands politik i sak? De kan väl börja någon dag då Wetterstrand behagar besöka riksdagen, då kan man fråga om konsekvenserna av miljöpartiets politik.
När jag för några månader sedan debatterade mot en miljöpartist och sade att deras enorma skattehöjningar på bensin, el och annan energi kommer att få konsekvenser för bland annat sysselsättningen, fick jag svaret, det borde bli klassiskt:
- Nej, det vill vi inte.
Men det är det som är problemet med politik: Det blir olika resultat beroende på vilken politik man driver. Miljöpartiet bedriver en stuprörspolitik, kraftiga skattehöjningar på energi - som i det andra stupröret får som resultat att svenska skogs- och massaföretag slås ut, att folk inte har råd att åka till jobbet och i slutändan att arbetslösheten ökar i det här landet.
- Nej, det vill vi inte, sade miljöpartisten.
Men det är resultatet som räknas.
Varför tror så få att miljöpartisterna menar allvar med sin arbetslöshetsskapande energipolitik? Vem tror att sysselsättningen ökar om man stänger alla Sveriges kärnkraftsreaktorer i stället för att modernisera dem?
Vill folk gå på en riktig blåsning? Man kan ju undra.