31 dec: GNÅ

Gott Nytt År.
Om ingen annan säger det, så är det det jag menar.
Och kör försiktigt.
Om ingen annan säger det, så gör jag det.

31 dec: Då förstår man bättre

"Ett av tre tåg ställdes in i julhelgen."
Det meddelar Dagens Nyheters ekonomiredaktion i en artikel i dag.
Då förstår man ju bättre tågkaoset. Bara tvåg tåg som gick i Hjulhelgen.
Inte konstigt att många passagerare kände sig insnöade.

30 dec: NK-Expressen

Jag har nu åkt NK-Expressen.
Från Sergels torg i Stockholm till Skansen.
ToR.
Hela projektet lär sluta på 3000 miljoner kr.
Så det gäller att utnyttja det.
Skattebetalarnas pengar.
Även vi som bor utanför Stockholms stad betalar.
Mindre kul.
Men jag vet hur politiker i Stockholms stad resonerar Hjulkul.

29 dec: Klimatrapport - eller tur att vetenskapen finns

"Den globala uppvärmningen fortsatte även i november, det visar de senaste rapporterna från ett antal erkända internationella institut. Landmassorna blir kontinuerligt varmare även om Stilla Havet har varit kyligt på grund av La Niña, skriver Danmarks Meterologiska Institut, DMI, på sin webbplats.
Rapporterna tyder på att 2010 sammantaget blir det varmaste året sedan observationerna påbörjades för cirka 150 år sedan."
Tur att vetenskapen finns

28 dec: Nästa steg: Märklintåg?

Nu skall SJ ta i bruk de ploglok som fanns förr, från 1955 och framåt.
I Nässjö har man tagit fram ett 100-årigt plogverktyg.
Jag tror för min del att nästa steg måste bli att ta fram Märklintåget.

28 dec: Menlösa barns dag eller avundsjukans land

Den svenska skattepolitiken, i trädformat
Foto: Gunnar Andrén

Ibland undrar jag hur vi skall komma till rätta med det stora problem som fattigdom utgör, inte minst att så många - kvinnor, pensionärer, studerande, det finns många grupper även om det bland dem finns också många undantag - har små inkomster, så små att de trots stora insatser i arbetslivet inte kan leva drägligt på dem.
Dessbättre är försäkringssystemen bättre utformade - det är först när man hamnar utanför försäkringssystemen, sjukförsäkringen eller arbetslöshetsförsäkringen som riktigt stora inkomstproblem uppstår, låt vara att många med rätta upplever sänkt inkomst som en stor orättvisa.
Om man sedan ställer den grundtrygghet som borde bli bättre mot många högavlönades villkor, blir det nästan omöjligt att komma till rätta med låginkomsttagarnas situation. Ty de är - hur man än vrider och vänder på saken - så många fler.

I dagens utgåva av den lysande kvällstidningen Expressen (lib) finns ett bra exempel på hur svårt det kommer att bli att få förståelse för lägre skatt på arbete.

Där har man, helt korrekt, granskat statstrådens inkomster och skatter.

De flesta tjänar mycket bra, någon har stora intäkter från kapital dessutom. Flertalet betalar 3-4-5-6-7-800.000 kr i skatt/år, ett statsråd, den nye finansmarknadsministern, det dubbla.
Allt detta är rätt - men i Expressen kopplas detta, fullständigt uppåt väggarna, till jobbskatteavdraget, ja, det antyds att statsråden och de högavlönade vunnit särskilt mycket på detta.
Att detta är fel vet och förstår det flest, det är en myt, men det är en seglivad sådan.

Låt mig därför - eftersom jag varit med om att både förbereda beslutet om jobbskatteavdrag och sedan hanterat det i skatteutskottet och därefter i riksdagsdebatten i kammaren - redogöra för hur stort jobbskatteavdraget är, för år 2010.
Men redan då man säger att man skall redogöra för hur st0rt jobbskatteavdraget är, måste man börja att ta i beräkning att vi har ett grundavdrag som gör att ingen skatt alls utgår för inkomster upp till 18.000 kr (1.500 kr/månad). Vi får då ett nytt begrepp, beskattningsbar inkomst.
Denna utgör inkomsten minus grundavdraget.

Men för att nu göra det svårt, så varierar grundavdragets storlek. Eftersom man kan säga att grundavdragets nedre gräns är just 18.000 kr/år, stiger detta till maximalt 32.700 för att sedan minska till som lägst 12.500 kr.

Härigenom skapas progressivitet i skattesystemet, dvs den skatt var och en skall betala ökar för varje 100-lapp man tjänar över 18.000 kr/år - om det inte vore för just jobbskatteavdraget!
(Grundavdraget för pensionärer, som fyllt 65 år senast den 31 december före beskattningsåret (=kalenderåret), är dock annorlunda än för yrkesaktiva. Det är 39.600 kr/år på inkomster (oftast just pension) upp till 165.800 kr/år (dvs 13.817 kr/månad). Därefter trappas pensionärernas grundavdrag ned till som minst 18.400 kr/år, ett belopp som uppnås vid en pensionsinkomst på över 30.000 kr/månad.)
Men så tillkommer alltså jobbskatteavdraget, som för 2010 som mest uppgick till 21.000 kr/år.

Så häng med nu: Hur mycket kan man tjäna innan skatt börjar utgå?
Jo, det blir cirka 57.000 kr/år (4.750 kr/månad), beroende på att jobbskatteavdraget är 30,40 kr/100 tjänade kronor. Det innebär att var och en kan tjäna just 4.750 kr/månad utan att betala skatt.
(Däremot utgår för arbetsgivaren bland annat pensionsavgift på lönesumman, totalt 31,42 procent, från första utbetalade lönekronan. Dock betalas pensionsavgiften först efter 1.500 kr/månad i lön. Ungdomar har också lägre arbetsgivareavgift upp till 26 år. För den som är född 1937 (man skall ha fyllt 73 år) och tidigare betalas vare sig pensionsavgift eller arbetsgivareavgifter. Reducerad arbetsgivareavgift betalas för personer 65-73 år gamla.)

Men åter till jobbskatteavdraget. Det stiger upp till 1.750 kr/månad (eller 21.000 kr/år) vid inkomsten 330.000 kr/år (27.500 kr/månad).
Men jobbskatteavdraget är maximerat uppåt, kan aldrig bli mer än just 1.750 kr/månad oavsett om man tjänar just 27.500 kr/månad - vilket ganska många lärare, poliser, ingenjörer, sjuksköterskor, administratörer, konsulter och 100.000-tals andra gör, eller det fåtal riktigt, riktigt högavlönade som tjänar 50.000 kr/månad, eller 100.000 kr/månad eller 1 miljon kr/månad - jobbskatteavdraget är aldrig högre än 1.750 kr/månad.

Varför blir det så?

Jo, jobbskatteavdraget var ju från början 30,40 kr/100 kr inkomst. Det gjorde att man kunde tjäna 4.750 kr/månad utan att betala skatt, cirka 57.000 kr. Men ovanför cirka 120.000 kr/år (10.000 kr/månad) börjar jobbskatteavdraget trappas av, det blir bara 9,50 kr/tjänad 100-lapp. Och då skall man veta att ovanför 57.000-kronorsnivån(per år), får man också börja betala kommunal- och landstingsskatt, i genomsnitt 2010 är det 28,53 procent/100-lapp i beskattningsbar inkomst (glöm inte grundavdraget!).

Tjänar man strax under 300.000 kr/år (knappt 25.000 kr/månad, har kommunal- och landstingsskatten stigit till maximala 31,52 kr/100 lapp där man ligger kvar till månadsinkomsten uppgår till 32.050 kr/månad (384.600 kr/år): då blir det 20 procent statlig skatt upp till 545.200 kr/år (dvs 45.433 kr/månad). Marginalskatten blir här 51,52 procent på varje intjänad 100-lapp, från inkomster över 545.200 kr blir den statliga skatten 25 procent/100 lapp - och marginalskatten 56,52 procent.

Så fungerar skattesystemet - den som vill veta mer kan söka på www.skatteverket.se.

Är systemet med jobbskatteavdrag optimalt?
Nja, det kan man ha olika meningar om.

Men en sak är uppenbar: Det är inte höginkomsttagarna som gynnas mest av jobbskatteavdraget, det är främst de som tjänar - ungefär - 4.750 kr/månad till dryga 33.000 kr/månad som drar direkt nytta av det.

Men i avundsjukans land har vi inte löst alla, men ett litet, problem med jobbskatteavdraget.
Hur vi skall öka köpkraften hos dem som har låga inkomster, är en annan uppgift, mycket viktigt.

Men vi kan absolut säga att lösningen på det problemet ligger inte i att öka skatten för de högst avlönade.

Ibland skulle man vilja säga att Expressen behövs inte.

27 dec: Kandidaterna

När nu Ylva Johansson, vars insatser i regeringen 1996-1998 ingen minns, anmält sig som patiledarekandidat (s) bör fältet vara öppet för fler.
Peter Hultqvist - har stöd från hela Dalarna.
Morgan Johansson - har stöd från sin bror i Skåne.
Veronica Palm - stöd från Stockholms Arbetarekommun, "förgårdens helvete på jorden" som någon av hennes företrädare uttryckt saken.
Monica Green har nominerat Annika Nilsson och ordföranden i ett fackförbund, ursäkta att jag glömt vilket.
Sven-Erik Österberg, samma namn som ett tidigare liberalt statsråd, känd för att vara ordförande i riksdagsgruppen, gillas av alla, kan saker, suttit i regeringen, om han vill något döljer han det sorgfälligt ännu.
Mikael Damberg - nej, det vore olyckligt att välja honom, han kan - i motsats till övriga - vinna val.
Tomas Eneroth - se Damberg.
Det ser hoppfullt ut.

26 dec: En riktigt god nyhet

Ylva Johansson, f.d. (vpk), numera (s), vill bli socialdemokraternas nya partiledare.
Se där en riktigt god julnyhet!
(Men varför inte Carl Tham, f.d. (fp)?)

26 dec: Europa insnöat

I IHT läser jag också att Storbritannien inför snökaoset visat sig vara en "tredje världens utvecklingsnation".
Detta ständiga förtal av tredje världen - inte bangar väl Afrika för lite snö?

26 dec: Dystert i Minsk

Jag läser i IHT, International Herald Tribune (utgåva 24-26 december), en utmärkt artikel av Carl Bildt och hans kollegor i Berlin, Warszawa och Bratislava, om det så kallade presidentvalet i Minsk. Det fanns förhoppningar,både om mer demokrati, mer utrymme för oppositionen och mindre valfusk än tidigare.
Men allt kom på skam skriver de fyra utrikesministrarna.
Ja, att något sådant skall behöva förekomma i vårt närområde är en skam för Europa, 65 år efter Hitlers fall, 20 år efter Sovjetväldets sammanbrott.
Även om demokratin är dålig i Sovjet, är den ju varken ett skämt eller en diktatur som i Belarus.
Men när man beter sig som Aleksandr Lukasjenko nu gjort i Minsk vet man att han har en fiende som han fruktar mer än något annat: den folkets sanning som alla vet finns om hans tid och hans regim.
Det är ingen tillfällighet att både Lenin men framför allt KGB-grundaren Felix Dzerzhisky (som sedan 2006 finns som stor staty i Minsk) ännu hyllas i Minsk.

25 dec: Julottan 2010

Djursholms kapell, 20101225 kl 07.00

Jag skall erkänna att jag - som medlem i Svenska kyrkan sedan 1 januari 2000, då den fick sin självständighet från staten, dessförinnan hade jag stått utanför i 32 år - inte är alltför flitig kyrkobesökare, bland annat avstår jag för att slippa hyckla besöket i Storkyrkan som riksdagsledamöter förväntas göra före riksdagens högtidliga öppnande varje år. Men julottan går jag alltid i, även då jag inte tillhörde gemenskapen. Sedan 1980 har det, med två avbrott, en gång i Lunds domkyrka, en gång i mässan i S:t Augustin, varit i Djursholms kapell.

Staffan Hellgren och de psalmer som sjöngs

I år var det kyrkoherden Staffan Hellgren som predikade. Hans utgångspunkt var ett citat av Selma Lagerlöf, ett citat som han sedan spann på, intressant tyckte jag utan att kunna återge de associationer som infann sig.

Jag måste ge honom godkänt. Glädjande nog följer min son Alexander alltid med till julottan, liksom - en nu tvåårig tradition - Gunnela.
De sjunger båda otroligt bra, så bra att jag slipper understödja mer än vissa strofer.
I kapellkören finns också Gunnelas morbror, läkaren Kjell Craaford, allt under ledning av den erfarne Ingemar von Heijne.
Absolut värt besväret detta år att stiga upp om morgonen när det snöar och är 10 grader kallt, tråkigt att det inte var fullt i kyrkan. Vad sysslar folk med vid 7-tiden dagen efter julafton?
Plus för fullmäktigeledamoten Lars-Gunnar Wallin med hustru som alltid besöker samma tidiga otta som jag!

24 dec: Tomtedags

Så är det då åter dags
15.00 kan man stänga av TV-apparaten och spara ström.
Och göra vad som helst.
Härliga tider.
God Jul!

23 dec: Julklappsbekymmer

Enligt absolut säkra källor - TV4 - inhandlade statsministern juklappar på NK i onsdags.
Lars Ohly var också och köpte julklappar i veckan, mitt under en riksdagsvotering.
Gonatt!

22 dec: Mest spänningsladdat i jul

Vad är mest spänningsladdat i jul?
Om tomten kommer?
Eller att åka tåg?

22 dec: Konstiga tågnyheter

Tågkaos, ropas det från alla håll och skymningspressen svämmar över av oblida öden.
Men varför göra detta till nyheter?
Den stora nyheten är ju helt annorlunda, låt vara att vi väntar på den:
Tågen går.
Vilken kanonnyhet!

22 dec: Dawit Isaak

Idag var det många utrikesdebatter i kammaren. Mitt emellan alla v-frågor kom en som rörde Sverige: Dawit Isaaks öde.
Bakgrunden var att Carl Bildt gästade Sverige och därmed kunde diskutera fallet Isaak. Jag har intet att invända mot den beskrivning utrikesministern gav av svårigheterna att få loss Dawit.
Jag hade en enda fråga:
- Kan utrikesministern lova att ingen möda lämnas ospard i försöken att få Dawit Isaak fri - och att de pågående besparingarna inom UD under inga omständigheter tillåts gå ut över ansträngningarna att få Dawit Isaak frigiven? - Ja, svarade Bildt - de personer som arbetar med Dawit Isaaks frigivning kommer att göra det även framöver, en annan sak är att de kontakter vi försöker ha runt hela världen också i denna sak självfallet påverkas av besparingen som nu drabbar UD med 135 miljoner kr.
Hur socialdemokraterna kan medverka till detta är obegripligt!
Riksdagsledamoten Peter Hultqvist, som mycket starkt har bidragit till denna ambassadslakt - fem ambassader, Hanoi, Buenos Aires, Luanda, Kuala Lumpor och en till skall läggas ned - betecknades av Bildt som okunnig och ansvarslös.
Det är en bra beskrivning.
Tänk om det till slut blir som så att den sten som´skulle ha prövats också av UD för att få Dawit frigiven inte blir vänd på - av besparingsskäl.

21 dec: Kallt som ...

Minus sexton grader, det var länge sedan det var så kallt.
Så kan jag inte låta bli att notera att vi avslutningen avtackades Torkild Strandberg av talmannen som särskilt erinrade om hans insatser under hösten i utbildningsutskottet.
Tja, jag skulle vilja säga att ännu mer betydelsefulla insatser - det tackar jag för - gjorde den blivande kommunstyrelseordföranden i Landskrona på sin tid i skatteutskottet. Visserligen under kort tid men man skall inte underskatta värdet av att ha lärt känna tullen, eller snarare bristerna i tullen, i flera andra länder.
Det känns kallt ute.

21 dec: Var är sd?

Avslutning på riksdagshösten - jag har debatt om Allmänna bidrag till kommunerna och måste än en gång börja med att påtala att det part, gissa vilket, som klagat på att andra inte vill debattera med dess företrädare, än en gång springer ut ur kammaren, sedan man sagt det man ville säga, det är i och för sig inte mycket.
Sd är ett obegripligt parti.
Denna dag röstar man än gång med socialdemokraterna, denna gång om banavgifterna på Öresundsbron.
I trafikutskottet hade man en annan åsikt.
Men sedan har det blåst lite i Skåne och då är sd vindkänsligt så till den milda grad att ett ja byts till nej - och i slutändan betyder det att vingelpartiet sverigedemokraterna än en gång visar alla de opportunistiska och socialistiska drag man i själva verket bygger sin politik på.
Sd är ett medvindsparti, just nu i dubbel bemärkelse.
Men det är i motvind ens tillförlitlighet prövas.
Sd är ett bluffparti.
PS. Jag ser att den gamle Sundbybergsmoderaten Stellan Bojerud, en gång gift med en riksdagsledamot (c), kommenterat en åsikt jag har. Tack för det.
Men bäste Stellan! Hur kan du som tycker så annorlunda än sd i nästan varje fråga, inkl vem som skall få komma till vårt land - kärleken för ju mången hit, eller hur? - företräda det hopkok av opportunism som sd uppvisar i snart sagt alla frågor. Och EU vill man gå ur, Afghanistan vill man lämna åt talibanerna. Hur kan det vara att företräda ett sådant parti? DS

20 dec: Ukraina-nätverket

Anledningen till den föregående påminnelsen - mest riktat till mig själv - är att denna den 20 december var det årsmöte i Svensk-ukrainska parlamenterikernätverket.
Vi har inga stadgar, inga medlemsavgifter, ingen kassör, ingen revisor - men verksamhet.
Ordförande är Kerstin Engle (s)
Vice ordförande Krister Hammarbergh (m)
Sekreterare blev jag själv
Fredrick Federley (c), styrelseledamot
Otto von Arnold (kd), styrelseledamot
Valter Mutt (mp), styrelseledamot
Två styrelseposter vakantsattes.
Vi Ukrainavänner är förstås oroade över den politiska utvecklingen i Ukraina och skall genom kontakter med det civila samhället - och svenska företag och organisatationer -söka bättra möjligheterna till demokrati i detta stora, stora land.

20 dec. Riksdagens Utrikespolitiska Klubb

Glömde jag att häromdagen berätta om RUK? Riksdagens Utrikespolitiska klubb?
Det var årsmöte i förra veckan, onsdagen den 15 december, Åsa Romson (mp) talade om Cancun-mötet.
ag och Thomas Strand (s) har utgjort valberedning och fick ihop denna fina styrelse till den anrika klubben som valdes under mitt mötesordförandeskap; det är viktigt att sådana här parlamentariska föreningar finns, annars dominerar UD, ministrar och departement umgänget med främmande makt:
Ordförande Björn von Sydow (s)
Vice ordförande Kerstin Lundgren (c)
Anita Brodén (fp)
Peter Hultqvist (s)
Christian Holm (m)
Desirée Petrus-Engström (kd)
Valter Mutt (mp)
Hans Linde (v)
Agnes Földes, EU-nämnden, och Fanny Laborty, internationella kansliet, valdes också in i styrelsen.
Dessutom vakantsattes en styrelsepost, ett parti av riksdagens åtta tycks inte vara intresserat.
Jag och Thomas Strand fick förnyat förtroende.

20 dec: Det är för lätt att lämna riksdagen

I torsdags åt jag och tredje vice talmannen och Torkild Strandberg sen middag på en restaurang på Västerlånggatan. Orsaken var att Torkild än en gång skulle avsäga sig riksdagsmannaskapet. Han är ju nu återvald som ordförande i kommunstyrelsen i Landskrona. Denna måndag lämnas ansökan om befrielse in. Den godkänns.
Men det är ett problem när personer som Thomas Bodström, Tobias Krantz och Torkild Strandberg - personvalda alla - tvingas lämna sina mandat därför att reglerna i riksdagen är så rigida.
De borde beviljas tjänstledighet för andra uppdrag, allt från att vara pappa i USA till att vara kommunstyrelsens ordförande i Landskrona.
Det är nästan som om riksdagen - företrädd av riksdagsstyrelsen - ville kasta ut varenda ledamot som har mer än själva riksdagsarenan som verksamhetsplan. Det är orimligt. Det skall vara lika svårt att få lämna riksdagen som det är att bli invald.
Jag är arg på att Bodström, Krantz och Strandberg fått - eller tvingats - lämna riksdagen. Alla säger ja till att så sker - men nu skall jag berätta:
Jag har vid alla tre tillfällena tyst men för den som vill höra hörbart sagt nej.
Jag tycker riksdagsstyrelsen träffar fel beslut som låter dessa folkvalda enkelt som en plätt avsäga sig sina platser. De bör beviljas tjänstledighet utan lön - men hur de sköter sina mandat, det skall inte riksdagsstyrelsen avgöra utan det är en sak mellan de valda och väljarna som valt dem.
Det är för lätt att lämna riksdagen.

20 dec: Vingelpartiet

Det blir en intressant riksdagsgrupp strax efteråt. Den fråga som ställs är: Hur länge kan detta fortgå? I morgon har vi en ny votering där sd åter skall rösta med socialdemokraterna, denna gång gäller det banavgifterna på Öresundsbron där superoppotunisterna socialdemokraterna går ifrån sin egen järnvägslag från 2004 och vill att 1999 års undantag för Öresundsbron skall gälla alltfort vilket vänsterpartiet opportunisterna förstås är med på liksom miljöpartiet de vinglande - och så kommer vingelpartiet nr 1 i svensk politik, sverigedemokraterna, sättande efteråt: en åsikt i trafikutskottet, den motsatta vid omröstningen i kammaren.
Om folk förstode vad dessa vingelpettrar sverigedemokraterna ställer till med: de vet ju inte själv vad partiet tycker, en åsikt hit, en annan dit, en tycker i utskottet så, gruppen i kammaren si.
Ingen kan lita på detta parti, ínte ens det själv.

20 dec: Sd + s = sant

Så händer det än en gång. Vid voteringen nu kl 15.30 vann ånyo den illustra kombinationen s, sd, mp och v en votering över regeringen. Den här gången gällde det inte mycket pengar, men väl synen på demensvården.
Socialdemokraterna sade före valet att man aldrig skulle rösta med sd.
Ändå är det vad som sker gång efter annan.

20 dec: Den enes bröd ...

Den enes död, den andres bröd - fast det skall vara tvärtom.
På trafikfronten är det emellertid så att den enes bröd, bussbolagen, är en följd av den andres död, tågföretagen.
Bussbolagen kör för högtryck, SJ är ur spår.

20 dec: Kaos - här och där

Det är kaos i den svenska järnvägstrafiken - SJ eller om det är Banverket klarar inte snön.
Det är kaos i den europiska flygtrafiken, bara den svenska går - de stora internationella flygplatserna klarar inte snön, det är bara Arlanda, Bromma, Lanvetter, Sturup och Kastrup som går.
Plus Varna i Helsingfors förstås - där landar planen i snöstorm men hittar inte flygterminalen.

19 dec: Lars Ohlys alla vänner

Lars Ohly - denne trevlige prick - skriver nu i Dagens Nyheter att hans vänner, eller vad man skall kalla dem, saknade tilltro till sin egen politik vilket var förödande.
Annat var det med hans eget parti, som nu är riksdagens åttonde och minsta.
Men riktigt ärligt talat:
Vilken otrolig tur att Sahlin-Wetterstrand-Ohly inte fick chansen att styra landet. Det styr åt olika håll, tycker illa om varandra: Med sådana vänner behövs inga fiender.
Alla skulle med, men man visste inte vart.

19 dec: Väderspaning

Nu är inte bara London insnöat - utan kontinenten åter isolerad.
Slut på dagens väderspaning.

18 dec: Fridolin nu kandidat

Så har då Gustav Fridolin kommit ut ur sina grubblerier - kandidat att vara språkrör eller inte?
Det blev ja.
Vissa som observerat att vederbörande skrivit sina memoarer vid 22 års ålder, hoppat in, ut och in i politiken med olika motiveringar om dess betydelse, skulle väl säga att få personer är så strategiskt, nästan slugt, beräknande som Gustav. Jag tror inte att det är riktigt så enkelt. Gustav Fridolin vill däremot alltid vara med på de flesta platser samtidigt - vilket får som följd att han inte alltid, men däremot någon gång, hinner gå på t.ex. EU-nämnden.
Står Fridolin till höger eller vänster om Peter Eriksson?
Svårt att säga - men en erfarenhet som jag tror att Fridolin bör göra av 2010 års valrörelse för miljöpartiets del är att vara mindre opportunistisk. Väljarna hör, ser och förnimmer mer än man kan ana.
Kanske skulle jag våga säga också som så att Gustav Fridolin inte blir någon nya Maria Wetterstrand för miljöpartiet. Wetterstrand vann mest sympatier när hon var frånvarande i politiken, och det var mycket. Fridolin kommer däremot att vara mycket närvande i TV-apparaterna hemma hos envar.

17 dec: Ön(s)kar mindre tydlighet

Jag är med på ett trafikseminarium (s). Bra talare, otydligt budskap.
Ty det handlar till slut om bokföring, där flera annars klartänkta socialdemokrater - Anders Ygeman, Ilja Batljan, Tomas Rudin - tycker att den tydliga redovisning i statsbudgeten av vad trängselskatterna tar vägen är ett problem.
Man blandar samman två saker, dels att man vill komma åt regeringen (helt OK), dels att man vill ha mer pengar till kollektivtrafik (samtidigt som man vill ha Genomfart Stockholm, också det OK).
Men man får inte mer pengar för att man bokför dem på annat sätt.
Nu har det - med ett tydligt konto där avräkning dessutom skett för utvecklingskostnader (som Ilja Batjlan vill att Göteborgsregionen i ett senare skede skall betala till Stockholm, hur det skall ske utan tydlig bokföring är obegripligt) - samlats 673 miljoner kr på ett särskilt avräkningskonto som skall användas för finansiering av Genomfarten. De pengarna vill socialdemokraterna också använda för att betala kollektivtrafik på andra håll.
Men då kommer staten att räkna av detta mot andra statliga investeringspengar - med följden att Stockholm inte får lika mycket statsbidrag till andra satsningar, främst inom Cederschiöldsöverenskommelsen och inte en sekin till det vi i den här regionen bäst behöver pengar till, en kraftig satsning på utbyggnaden av tunnelbanan.
Nu sysslar vi med marginella ting. Tunnelbanans stora fördel är att den tar många passagerare under kort tid - skulle man jämföra den med varje annat trafikslag så är det som om att slopa alla rulltrappor i tunnelbana och låta alla resenärer åka de små hissar som också finns.
Talar nu socialdemokraterna mot bättre vetande när det gäller bokföringen?
Jag hoppas det.
Men jag fruktar det värsta: Att de förstår att nuvarande redovisning är ett under av tydlighet jämfört med den röra som fanns när Göran Persson tvingade Annika Billström (s) att införa trängselskatt: Då försvann alla pengarna rakt ned i statens svarta hål, nu finns de tydligt redovisade och det är lätt att se hur mycket pengar det finns till Förbifart Stockholm och hur mycket pengar det inte finns till utbyggnaden av Tunnelbanan som måste komma. Där finns det 0 kr.
Tråkigt är det att notera att Handelskammaren, Naturskyddsföreningen och Motormännen inte begriper bokföring utan låter sig förledas av de skickliga bokföringsmanipulatörerna Anders Ygeman och Ilja Batljan.
Hoppas de sköter sin egen bokföring bättre.
För det blir inte mer pengar för att man flyttar 1 kr till en annan kolumn, det bara förvirrar.
Men tack för ett bra seminarium!

16 dec: Glädjande besked

Vänsterledaren Lars Ohly har meddelat att han vill fortsätta som partiledare över valet 2014.
Det finns ljuspunkter i tillvaron.

16 december: Julesnö

Ute faller julesnö.
Lång tiden är till vårens tö.
Mera värme vill jag ha.
Söderut skall jag då dra.
Resa har jag köpt, bon, bon
studera skall jag Lissabon.

14 dec: Morgon Johansson (s)

Morgan Johansson (s), en av de stora arkiteketerna bakom socialdemokraternas valnederlag 2010, tycks ha vaknat till. Nu vill han plötsligt att FRA-lagen skall bestå men uttalar för socialdemokraternas del att man också vill att Säpo skall få nyttja FRA:s kunskaper om signalspaning i kabel.
På tvärs mot vad socialdemokraterna deklarerat under flera år.
Men det är dumt att raljera över detta, snarare är motsatsen befogad. För vad man än tycker om processen 2007 (då alla sov utom vi några få som var starkt engagerade i integritetsfrågan, något som förde mig ut till FRA den 30 januari 2007), 2008 och till slut 2009, så blev integritetsfrågan betydligt bättre belyst än i dåvarande justitieministern Thomas Bodströms (s) slappa förslag, bedrövligt nog övertaget i nästan varje detalj av Mikael Odenberg (m), genom att centerpartiet marginellt men betydelsefullt men framför allt Camilla Lindberg, då fp, gjorde sådant motstånd att frågan tvingades upp på partiledarenivå där dels Jan Björklund, dels- och främst - partisekreteraren Erik Ullenhag, gjorde integritetsskyddet långt större tjänster än andra, mer profierade aktörer, som det i sakfrågan helt ovidkommande Piratpartiet.
Men på en punkt var jag och jag vet många andra liberaler tveksamma: Att också Säpo skulle förhindras nyttja FRA:s tjänster, även efter den prövning som nya FRA-lagen tvingade fram.
Vi som anser att medborgarna har rätt att begära att säkerhetspolisen under politisk ledning ser till att skydda svenska medborgares fri- och rättigheter, måste också inse att i den värld vi lever kan detta inte ske utan att Säpo får möjligheter att bedriva sin verksamhet effektivt, troligen - jag vet inte, jag är inte Säpo-kunnig - kräver det kabeldataspaning.
Men Morgan Johansson och alla dessa opportunister som tror att folk är dumma, får nu bita huvudet av skam och medge - bland annat mot bakgrund av självmordsbombaren i Stockholm den 11 december - att FRA-lagen i vissa avseenden behövs, det går inte att göra om och göra rätt eftersom det redan finns underlag för att Säpo skall få den rättighet som organisationen behöver.
Men måste man lita på Säpo?
Nej. Men kan man inte anvisa någon annan, politikerbeslutad, organisation som skall skydda envars fri- och rättigheter, och man inte vill ha Säpo, då kan man inte heller därefter komma och klaga på att självmordsbombare hotar enskilda till liv och lem.
Morgon Johansson hälsas nu god morgon.
Sent men inte för sent.

13 dec: Om kvällen

Förbundsstyrelsemöte i folkpartiets länsförbund - jag sitter där som andre ersättare, jag tror sedan åtta år. Det är en mycket intressant styrelse att sitta i, den har med bravur och hög intellektuell nivå samt mycken kunskap under en rad år letts av landstingsrådet Maria Wallhager, i dag på samma sätt av riksdagsledamoten Nina Lundström från Sundbyberg.
Men i styrelsen finns också en rad andra imponerande kvinnor: Maria Bergström, Sollentuna, Monica Brohede Tellström, Nacka, Birgitta Rydberg, Stockholm, Mia Franzén, Salem, Anna Starbrink, Stockholm - nyblivet landstingsråd -, Anna SteeleKarlström, Tyresö, Helene Eckerlund, Hässelby, Vibeke Bildt, Huddinge och - kanske har jag glömt någon - Gunnel Orselius Dahl, Vallentuna.
Denna kväll dsikuterar vi främst den valutvärdering i Stockholms län som gjorts av främst Malin Danielsson, kommunalråd i Huddinge, med med starkt stöd av Elisabeth Gunnars, Åkersberga, och Yvonne Stein, Upplands Bro, Lennart Nilsson i Nacka skall också nämnas.
Det är nu Richard Bengtsson, politisk sekreterare i Solna till kommunalrådet Anders Ekegren, som föredrar rapporten. Den är mycket väl genomarbetad och efter diskussion beslutas att den skall underställas alla lokalavdelningar för remiss, man har tiden till den 20 februari 2011 på sig, just nu är det jul- och nyår och likt de flesta andra upptar partipolitik och val som var ganska litet av ens tänkande.
På några punkter anmäler jag avvikande mening, särskilt hur man skall lyckas koncentrera budskap och person i en mediemiljö där närmast medieskugga föreligger - och det gäller nästan alla kommuner i Stockholms län utom möjligen Nacka, Lidingö, Norrtälje, Södertälje och Nynäshamn. Det finns ingen tidning som de flesta samhällsintresserade läser i t.ex. Botkyrka, Täby, Järfälla, Huddinge och andra jättestora kommuner.
En bra kväll - jag slutar med att jobba med vanliga väljares missnöje som kommer per e-post fram till midnatt i riksdagshuset.

13 dec: Otroligt tafatt

Till det största som hänt i dag är att Kent Ekeroth (sd) hälsade på mig i dag i en korridor. Därmed vet jag att tre sd kan konsten att hälsa: hr Söder i Höör, hr Lång i Stockholm samt hr Ekeroth.
Herr Petzäll varken hälsar eller säger Fru Talman.
I dag skulle han debattera järnvägspolitik. Titta på inlägget på webb-TV. Det säger allt.
Sedan skulle han debattera biståndspolitik. Några räkneexempel - procenträkning handlande det om - visade än en gång att sd-politiken är helt verklighetsfrånvänd.
Men det märkligaste av allt var sd-arens osannolikt okritiska uppslutning kring UNHCR, alltså Förenta Nationernas flyktingkommitté. Själv anser jag den otroligt byrpåkratisk och slösaktig - men kanske har sd rätt?
Då bör de visa, sänd ner ett antal representater, gärna Inga-Brit Ahlenius.
Jag tror att lovorden kommer att rymmas på ena handens tumme.

12 dec: Terrorn i Stockholm

Lördagens självmordsbombare i Stockholm misslyckades. Det var det bästa i denna oeerhört tragiska händelse. Att inga andra offer krävdes måste - tror säkert många - vara högre makters verk. Jag tror bara på turen, att vederbörande inte visste hur tekniken fungerar. Det blev många människors lycka.
Statsministern framträdde tidigare i dag och manade till lugn. Frågan är: Vad var alternativet?
Samtidigt kritiserade han indirekt utrikesminister Carl Bildt för att denne tolv timmar tidigare sagt helt oförvitliga saker.
Statsministern har rätt i att ansvariga politiker skall veta vad de talar om.
Men att tiga är faktiskt inte alternativet till att vara, som Bildt sade, närvarande.
Jag har i detta avseende ingen kritik mot Carl Bildt.
Regeringens eftertänksamhet i övrigt har likheter med tsunamimorgonen.

12 dec: Något mindre

Zlatan är Sveriges störste idrottsman genom tiderna, större än Björn Borg, anser TV-sportens kommentator Jonas Karlsson.
Möjligt.
Säkert är dock att Karlsson är mindre än t.ex. Bengt Ahlbom, Bassen Sköld, Sven Plex Pettersson, Sven Hansson (SH), Harry Lundahl, Putte Kock, Toivo Öhman eller Birger Buhre.
Bara för att nämna några i klassen större utan att ens närma sig Torsten Tegnér.

11 dec: Dagen efter

Det är dagen efter årets största svenska fest, Nobelfesten.
Nu blir livet som förr ett år till.
Mest glittrande på årets fest: Charlotte Tarschys, medarbetare (fp) i riksdagskansliet, dotter till professor Daniel Tarschys.

5 dec: Ju mindre, desto bättre

Partisekreteraren och riksdagsledamoten Björn Söder, Höör, säger till Dagens Nyheter att hans parti nu ämnar hålla hemligt vilken politik hans parti tänker stödja.
Det är många som välkomnar denna förändring.
Ju mindre som är känt som sd:s politik, desto bättre.
(Dessutom är det nog klokt att gentemot väljarna inte avslöja vad partiet tycker.
Det enda frågetecknet gäller väl: Kommer sd att kunna värna sitt martyrskap full ut med denna nya hållning att inte berätta om sin politik?)

16 nov: Genomlidandet

Jag lyssnar på flera interpellationsdebatter. Som vanligt är Monica Green (s) i Skövde och Patrick Björk (s) flitiga - de ömmar för utsatta människor och tycker regeringens politik är fel.
Men var allt bra förr?
Jag tror att den attityd till arbete som främst Green men också Björk intar utgör en av grunderna för socialdemokratins nederlag. Man sätter bidragssystemen främst, inte skapandet av mervärde genom arbete, ett mervärde som måste återspeglas i den ersättning man får ut av jobbet.
Det blir i längden en väldig skillnad i värnandet av varje procentsats i bidrags- och försäkringssystemen som många socialdemokrater och vänsterpartister håller på med, och den insikt som finns inom alliansen att systemen behövs men inte får motverka att arbete alltid skall löna sig.
Jag tror att det var som så att det var fler anställda som detta val stödde moderaterna än socialdemokraterna, vilka däremot hade en stor majoritet bakom sig bland dem som lever på bidrag eller försäkringar. Denna motsättning är den viktigaste orsaken till att socialdemokraterna förlorade 2010 års val: man tog på sig vänsterkappan och vanliga människor förstod inte att detta var ett arbetarparti.
Monica Green, Patrick Björk och t.ex. Eva-Lena Jansson, Morgan Johansson och Peter Hultqvist har stor andel i att bilden av socialdemokraterna som ett parti för dem som inte bara inte kan utan även dem som inte vill arbeta spridit sig och slagit rot.
Jag tyckere att de är goda människor med ädelt uppsåt men urusla socialdemokrater: De har helt enkelt tappat den ideologiska kompassen genom sin intensiva kritik av vissa effekter av reformeringen av både arbetslöshetsersättningen och sjukförsäkringen.
Ty sanningen är brutal: Det har varit nödvändigt att göra allt detta och det socialdemokratin inte förstått är att man själv varit för feg för att ta itu med avarterna och därmed svikit sitt eget höga idel, arbete åt alla.
Socialdemokratin är ett ideologiskt vilset parti i dag.
Det visade dagens intressanta interpellationsdebatter - jag satt nära tre timmar i kammaren, det var det värt.

16 nov: Början i skatteutskottet

Dagen börjar med ett ganska kort men viktigt sammanträde i skatteutskottet. Det handlar om skattefrågor i budgetpropositionen för 2011 där utskottet avger ett så kallat yttrande till finansutskottet, man går helt enkelt igenom hela budgetpropositionen.
Det mesta är lätt att instämma i - men jag har tidigare, och kommer att göra det på riksdagsgruppen senare i dag, svårt att hänga med när det gäller borttagandet av punktskatten på handelsgödsel. Det finns ganska likalydande motioner från de rödgröna och sd i denna fråga, återinförande av skatten.
Men det finns också en stor skillnad som gör att man inte kan bifalla samma yrkande. S-mp-v vill "återföra" skatten till jordbruket, sd använder pengarna till annat. Därför går regeringens förslag igenom trots att det finns majoritet för att återinföra skatten.
Socialdemokraterna, miljö- och vänsterpartier följer upp sina förslag, som det heter, genom särskilt yttrande. Uppriktigt sagt är det sista gången vi ser ett sådant gemensamt yttrande. Tvångsäktenskapet mellan de tre partierna - nästan som bigami - är upplöst i och med detta yttrande, ja, det är värre än så: Inget parti gillar fullt ut vad de står bakom.
Men gör jag det med handelsgödseln?
Nej, det är riktigt.
Men för att skaffa fler argument skall jag låta RUT - alltså riksdagens utredningstjänst - se efter vilka effekter det blivit av den slopade skatten på handelsgödsel. Att det polititiskt alldeles uppenbart är en eftergift till centerpartiet förstår ju var och en.

16 nov: Vanligt utskottsmöte

En föga upphetsande dag. Börjar med skattutskott, småningom interpellationer.
På eftermmiddagen riksdagsgrupp som vanligt och sedan samtal med kollegor om politik, politik och åter politik.

15 nov: Förbundsstyrelse med valutvärdering

Visserligen var det bara två dagar sedan det var förbundsmöte men denna kväll är det dags igen: Valutvärdering.
Denna gång är det kommunalrådet i Huddinge Malin Danielsson som tillsammans med övriga utvärderare, bland andra Elisabeth Gunnars, kommunalråd i Österåker, Richard Bengtsson, kommunalpolitisk sekreterare i Sundbyberg, nyvalda landstingsrådet Anna Starbrink, Stockholm, som skall höra efter vad vi i förbundsledningen tyckte om valrörelsen.
Jag driver tesen att på det kommunala området är det oerhört viktigt att klargöra för sig själv vad den stora kommunala frågan är, den som - det är bara en - de flesta väljare tar ställning till.
Blir det fel, ja, då går det som i Lidingö där frågan om en tunnel - fp var för - delat väljarna. Resultat: tappade mandat för folkpartiet.
Ofta är det något byggprojekt eller rent av om man gillar kommunalrådet - oavsett parti - eller inte.
Man kan förlora kommunalval trots att partiet man är med i gånger framåt på riksplanet. I gengäld finns stora möjligheter att göra extremt goda kommunalval även om väljarna på riksplanet föredrar annat parti än det liberala.