Det blir en lång procedur. Till slut finner ålderspresidenten Per Westerberg att efter tre omröstningar utan motkandidat är Björn Söder vald.
Jag hade förordat en annan ordning än den som samtliga sju motståndarpartier valde - detta sedan sverigedemokraterna bytt åsikt sedan 2010.
Då ville de ju inte att tredje största partiet skulle ha andre vice talmansposten, utan tredje största blocket, som råkade vara sd.
Nu anser partiet att tredje största partiet skall ha andra vice talmansposten - bortblåst är idén om tredje största block, vilket är bra eftersom det formellt inte finns några block. Kanske skulle man i så fall kunnat hävda att c-fp-m borde haft andre vice talmansposten, de tre partierna är jus större än sd?
Nej, principen om att tredje största parti skall ha posten är bra.
Däremot borde övriga partier inte ha deltagit i den slutna voteringen utan avstått.
Då hade det likväl blivit tre voteringar men klargjorts att det är tredje största partiet som utser sin kandidat, andra partier har inte med saken att göra.
Varför man skall lämna blankröst i det läget är obegripligt, i andra voteringar tycker man ju på avståknappen.
Genom det konstiga sättet att agera legitimerade man också "tycka-synd-om-sverigedemokraterna"-syndromet som uppenbarligen finns hos ungefär 12 procent av svenska folket inklusive det partiets egen ledning, man eftersträvar ju en vågmästarroll inte att ta ansvar.
lördag 1 november 2014
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar