8 jan: Straff eller förmån att få bo i Stockholm?

I en intervju i Västerbottens-Nytt har nye vänstereldaren Jonas Sjöstedt sagt att han anser att det vara ett straff att behöva bo i Stockholm.
Vänsterpartiets straffskala är som bekant något annorlunda än den som många andra uppfattar som rimlig.
Men visst lider jag med hr Sjöstedt som tvingas framleva sina dagar i en tjänstebostad bekostad av skattebetalarna på Östermalm i Stockholm.
Gör man det, har man kommit långt från höga hyror, jättelika insatser för att köpa minimala bostadsrätter och den plåga som fastighetsskatten utgjorde med sin oförutsebarhetskonstruktion och andra delar av den verklighet som plågar vanligt folks boende.
Nä, visst är det synd om Jonas Sjöstedt som tvingas bo i både Umeå och Stockholm!
(En helt annan sak är att riksdagen råkar ligga i Stockholm och då skall alla ledamöter ha en bra bostad att vistas i då man är i Stockholm. Vi kan inte kräva att alla ledamöter skall bo i Gamla stan. Om riksdagens möten ägt rum i Umeå, hade det varit lika självklart att alla ledamöter skulle ha en egen övernattningsbostad i den vackra staden som de nu måste ha - om de inte bor i närheten som jag råkar göra - på orten där riksdagen sammanträder. Det är samma sak som att våra EU-företrädare i Bryssel, i den mån de inte bor i husvagn eller tält, måste ha goda bostadsförhållanden när de företräder vårt land i EU-parlamentet.)
För övrigt anser jag att det var fruktansvärd tur att vänsterpartiet inte fick igenom sin bostadspolitik tidigare då partiet för att kunna subventionera nya bostäder ville ta pengar från AP-fonderna, dvs pensionärerna, för att kunna bygga, som man sade, billiga bostäder.
- Stöld, kallade jag den politiken. Det står jag för.
Vänsterpartiets politik är ett hot mot allmän välfärd och pensionärers ekonomiska trygghet i synnerhet.
Vänsterpartiets solidaritet är minst av allt klassförankrad, den ligger så långt som tänkas från den behovsstyrda trygghetsliberalism som jag (och faktiskt Karl Marx fast hans ekonomiska metoder att nå välfärd var felaktiga): Den som behöver skall få stöd och hjälp, normalt skall man däremot klara sin försörjning och ta ansvar för sin barn och närstående.
Och vänsterledaren och vänstereldaren må sjunga Internationalen (svenska texten av Henrik Menander, Olof Palme undrade en gång om jag visste vem som skrivit texten, han ville väl förhöra sig om jag visste något - och när jag omgående svarade slutade statsministern att fråga!) hur många gånger som helst, men gäller det närsynt nationalism tävlar det partiet - fast man inte förstår bättre - hela tiden med sverigedemokraterna om inkrökt syn på solidaritet.
Vänsterpartiets solidaritet tar alltid slut vid närmaste landsgräns och omfattar framför allt inte arbetare i Grekland, Italien, Spanien, Portugal, Italien eller Irland.