I ett TV-program (30 aaug) kritiserade Företagarnas verkställande direktör Elisabeth Tand Ringqvist, tidigare verksam inom centerledda organisationer och myndigheter, den av regeringen - och av folkpartiets riksdagsgrupp stödda, kan tilläggas - kommande sänkningen av den svenska bolagsskatten.
Kritiken är totalt obegriplig.
Den kan endast förklaras med organisationens - likt så många andras - ständiga vilja att synas och vilja att komma med i TV, budskapet må sedan vara hur korkat som helst.
(Den anknyter visserligen till Svenska Näringslivs föraktande attidtyd förra gången sänkningen av bolagsskatten genomfördes, från då 28,0 till 26,3 procent; den gången var det SN:s verkställande direktör Urban Bäckström, annars ofta förnuftig, som hade argument mot, inte tunga precis, om sanningen skall fram) som ansåg den verkningslös; tänker alla företagarorgansiationer att det är bra med 28 procents bolagsskatt? Varför i så fall inte 40 procent som den var på den socialdemokratiska tiden före 1991?)
Det är inte bara så att i Storbritanninen - där London ligger och lockar många företag att placera sina huvudkontor, beslutat att sänka sin bolagsskatt från 26,0 till 22,0 procent i hopp om att företag från bland annat vårt land skall flytta dit, utan i allt fler länder lockar länderna investeringar och företag med låg skatt.
Det kan man tycka olika om - men som ansvarsfull politiker måste man förhålla sig till detta.
Jag tillhör dem som fullt ut anser att vi skall ha kvar företag och deras huvudkontor i Sverige, då måste vi vara konkurrenskraftiga på bolagsskattesidan.
De av annan åsikt och som nu ondgör sig över att företag och vinster - och ytterst jobb - flyttar ut, och motsätter sig en konkurrenskraftig bolagsskatt, de har inget skäl att klaga:
Man kan inte både ha kakan kvar och äta den.
Jag vill ha den kvar.
Men det finns ett skäl till för att ha en lägre bolagsskatt än nu är fallet: Det är behovet av kapitalbildning.
När företag delar ut pengar till sina ägare, då skall de beskattas.
Men så länge pengarna (vinsterna) är kvar i företagen och används till investeringar och anställningar, forskning och marknadsföring, då bör bolagsskatten vara så låg som möjligt.
Detta begriper uppenbart s-ledaren Stefan Löfven, jag är glad över att också fler partier utöver folkpartiet har insett detta viktiga samband: Det är bra att pengarna finns kvar i företagen, det ger trygga jobb och nya jobb.
Kritiken mot sänkt bolagsskatt från Företagarna är Sverige-, företags- och jobbfientlig.
Tror kritikerna att pengarna gör bättre nytta i Anders Borgs kassakista än i företagen där de skapats!?
fredag 31 augusti 2012
30 aug: Löne- och reallöneutveckling - och pensioner
Jag var på genomgången av Konjunkturinstitutets konjunkturprognos i onsdags (Kungsgatan 12-14). Den finns att läsa på institutets (myndighetens) hemsida.
(KI borde för övrigt skaffa sig en ny möteslokal som har plats för luft och mikrofoner.)
Kommentarer har varit många till att KI (ej att förväxla med Karolinska instituetet) har lägre förväntningar på tillväxten än de svenska regeringen.
Vi får hoppas att KI har fel, det vore bra för Sverige.
Jag noterade att väldigt liten vikt läggs av KI vid att inflationen i år och de närmaste åren enligt KI blir kring 1 procent, mot riksbanksmålet 2 procent, medan löneutvecklingen - fortfarande får ju många svenskar både lön och pension även om man av massmediarapporteringen kan förledas tro motsatsen - beräknas blir uppåt 3 procent under samma tidsperiod (och pensionerna stiger ju 4,1 procent under 2013, det vet vi redan).
Slutsats: Vi kan se fram mot en hyfsad reallöneutveckling under både 2012, 2013 och 2014 - med allt vad det betyder för köpkraften. Om dessutom KI har rätt i att - det är KI:s antaganden - riksbanken kommer att sänka räntan vid två tillfällen det närmaste halvåret, då ökar ju köpkraften specifikt för dem med lån (men inte spararna, det borde ju vara tvärtom!) därtill.
Jag kan inte se annat än att det i detta aveende ser ljust ut för Sverige och svenskarna.
(KI borde för övrigt skaffa sig en ny möteslokal som har plats för luft och mikrofoner.)
Kommentarer har varit många till att KI (ej att förväxla med Karolinska instituetet) har lägre förväntningar på tillväxten än de svenska regeringen.
Vi får hoppas att KI har fel, det vore bra för Sverige.
Jag noterade att väldigt liten vikt läggs av KI vid att inflationen i år och de närmaste åren enligt KI blir kring 1 procent, mot riksbanksmålet 2 procent, medan löneutvecklingen - fortfarande får ju många svenskar både lön och pension även om man av massmediarapporteringen kan förledas tro motsatsen - beräknas blir uppåt 3 procent under samma tidsperiod (och pensionerna stiger ju 4,1 procent under 2013, det vet vi redan).
Slutsats: Vi kan se fram mot en hyfsad reallöneutveckling under både 2012, 2013 och 2014 - med allt vad det betyder för köpkraften. Om dessutom KI har rätt i att - det är KI:s antaganden - riksbanken kommer att sänka räntan vid två tillfällen det närmaste halvåret, då ökar ju köpkraften specifikt för dem med lån (men inte spararna, det borde ju vara tvärtom!) därtill.
Jag kan inte se annat än att det i detta aveende ser ljust ut för Sverige och svenskarna.
torsdag 30 augusti 2012
30 aug: Obetald TV-avgift och vad den säger
 |
| Vem skall betala för att Daniel Engström skall kunna tittat på exempelvis OS i London i sin TV-apparat i Ånge? Du? Inte han! Sd-ledningen bör göra annat än att klaga på att man får för lite TV-tid. Man har andra problem. |
Han har nu skulder på nära 6.000 kr som Krf försöker driva in.
Engström lever inte oväntat på A-kassa och socialbidrag när han inte företräder sitt parti, då har han full ersättning.
Vägran att betala TV-licens kanske man kan rycka på axlarna åt, ytterligare en apart sverigedemokrat som tar sig friheter att göra vad han tycker.
Men tänk efter!
Vad vederbörande säger är att just han inte skall omfattas av just detta beslut, träffat av Sveriges riksdag - inklusive de numera där invalda sverigedemokraterna.
Vilka andra lagar skall han inte omfattas av? frågar man sig.
Än mer säger han detta:
Andra skall däremot betala, enligt riksdagsbeslutet. För annars blir det ju inga TV-program från Sveriges Television eller radioprogram från Sveriges Radio, inga OS-sändringar, inga lekprogram, inga nyheter, inga artister etcetera.
Det kostar nämligen att göra sådana program - men hr Engström (sd) i Ånge tycker att just han skall vara befriad från avgiften.
Man tar sig för pannan!
Vad är då hans motivering?
Jo, han gillar inte Sveriges Televisions sätt att behandla sverigedemokraterna i 2010 års valrörelse, han tycker att det var "odemokratiskt".
Det är en, uppriktigt sagt, ganska ogenomtänkt motivering för att slippa betala!
Tänk om varje person i detta land som ogillar något TV-program och anser att SVT "inte följer demokratiska värderingar" skulle anse sig befriad från att behöva betala TV-licens, hur många licenser skulle Sveriges Radio i Kiruna AB varje år då kunna driva in?
Kommunfullmäktigeledamoten i Ånge Daniel Engström är inget stort problem - bortsett från att han kräver att hans väljare skall betala också hans TV-licens..
Däremot har alla vi andra som måste betala även för hans TV-tittande ett demokratiskt problem. Jag vill till exempel inte betala för att hr Engström i Ånge skall kunna titta gratis på TV.
Partiledningen (sd) med Jimmie Åkesson och Björn Söder i spetsen borde göra annat än at klaga på att man får för lite TV-tid!
onsdag 29 augusti 2012
29 aug: Bo och leva som man lär
Kulturskribenten Per Wirtén, med arbetsplats på Drottninggatan 83 i Stockholm med anor från 1800-talets slut (det är ett kvarter bort (eller ungefär 100 meter) från Hötorget, i korsningen med Olof Palmes gata och i den fastighet dit Sveriges första fasta telefonledning drogs på 1870-talets slut, då fanns det en känd juveleraraffär där), ondgör sig i dag över att de flesta borgar- och landstingsråd bor centralt i Stockholm.
Det är värre än så:
Stockholms stadshus där de arbetar, invigt 1924, ligger på Hanverkargatan där Eldkvarn brann den 31 oktober 1878 (jag skrev först 1877, ursäkta misstaget), med tjusig utsikt mot Riddarfjärden, på samma gata - fast bortom Kungsholms kyrka - har alla landstingsråd sina arbetsplatser, de sitter i ett gammalt regemente som fanns på Kungsholmen men som nu är nedlagt sedan decennier.
De borde självfallet alla arbeta i slitna höghus i Rågsved, Kista eller Tensta.
Per Wirtén bor däremot själv i ett trevligt litet radhus i Huddinge, så proletärt man kan tänka sig.
Tala om att kasta sten i glashus!
Det är värre än så:
Stockholms stadshus där de arbetar, invigt 1924, ligger på Hanverkargatan där Eldkvarn brann den 31 oktober 1878 (jag skrev först 1877, ursäkta misstaget), med tjusig utsikt mot Riddarfjärden, på samma gata - fast bortom Kungsholms kyrka - har alla landstingsråd sina arbetsplatser, de sitter i ett gammalt regemente som fanns på Kungsholmen men som nu är nedlagt sedan decennier.
De borde självfallet alla arbeta i slitna höghus i Rågsved, Kista eller Tensta.
Per Wirtén bor däremot själv i ett trevligt litet radhus i Huddinge, så proletärt man kan tänka sig.
Tala om att kasta sten i glashus!
29 aug: Min hälsa i Expressen
Hej!
I dag har Expressen ett reportage - signerat Tommy Schönstedt, text, och Suvad Mkronjic, foto - om min sjukdomshistoria under 2012. Det har ju i dagarna gått sex månader sedan den stora operationen den 23 februari på Karolinska sjukhuset, ledd av professor Tiit Mathiesen, en idol jag har.
Allt är korrekt återgivet.
Du kan läsa reportaget nedan.
GA
29 aug 2012
http://www.expressen.se/nyheter/gunnar-andren-opererad-i-hjarnan/
Se även den 1 och 8 mars 2012 på denna blogg.
tisdag 28 augusti 2012
28 aug: Konsten att kunna representera
Visst blir man lite imponerad av festandet med stöd av skattebetalarnas pengar!
Den ena fina festlokalen efter den andra.
Undrar varför jag aldrig blir bjuden?
Eller - han som alltid brukar höra av sig - Nisse i Hökarängen?
Men minst lika imponerad är jag av de kändisar som figurerar och får 300.000 kr, 40.000, 50.000 eller liknade för att vara moderatorer eller underhålla!?
För en enda kväll!
Jag tror att jag skall bli festfixare!
Momsen bakar jag in eller om arrangören så vill lägger som lök på laxen, ja, den kommer efter fördrinken för 80.000 kr.
Det är dock en sak jag måste fixa först:
- En jättestark debiteringsavdelning.
Ska jag höra efter till TV-kändisarnas artistförmedling eller kanske han den omskrivne Bindefeldt eller byrån Blick, eller vem hjälper lilla mig (som fått 35.000 kr i kvarskatt)?
O.s.a.
(Själv var jag i går på McDonalds i Täby/Hägernäs och åt för 54 kr i samband med att jag köpte lågprisbensin. Snabb servering. Ingen underhållning, inget vin, ingen fördrink. Och så kan man välja bort Coca-Cola och ta vanligt kommunalt vatten, utmärkt dryck.)
Den ena fina festlokalen efter den andra.
Undrar varför jag aldrig blir bjuden?
Eller - han som alltid brukar höra av sig - Nisse i Hökarängen?
Men minst lika imponerad är jag av de kändisar som figurerar och får 300.000 kr, 40.000, 50.000 eller liknade för att vara moderatorer eller underhålla!?
För en enda kväll!
Jag tror att jag skall bli festfixare!
Momsen bakar jag in eller om arrangören så vill lägger som lök på laxen, ja, den kommer efter fördrinken för 80.000 kr.
Det är dock en sak jag måste fixa först:
- En jättestark debiteringsavdelning.
Ska jag höra efter till TV-kändisarnas artistförmedling eller kanske han den omskrivne Bindefeldt eller byrån Blick, eller vem hjälper lilla mig (som fått 35.000 kr i kvarskatt)?
O.s.a.
(Själv var jag i går på McDonalds i Täby/Hägernäs och åt för 54 kr i samband med att jag köpte lågprisbensin. Snabb servering. Ingen underhållning, inget vin, ingen fördrink. Och så kan man välja bort Coca-Cola och ta vanligt kommunalt vatten, utmärkt dryck.)
lördag 25 augusti 2012
25 aug: Dagens citat (glömt av mången)
Sverige ambassadör i Moskva i början av 1940-talet Vilhelm Assarsson, 1944 utvisad av utrikesministern i Sovjetunionen Molotov, i sina memoarer om sin amerikanske kollega i Moskva från 1939, USA-ambassadören i Stockholm 1933-37, Laurence Steinhardt:
"Han hade en beundransvärd förmåga att dölja sin okunnighet under svällande fraser."
"Man kände sig ofta rentav dummare när man var samman med honom än vad man brukade göra när man var ensam med sig själv."
(I skuggan av Stalin, Vilhelm Assarsson 1963, sid 19)
"Han hade en beundransvärd förmåga att dölja sin okunnighet under svällande fraser."
"Man kände sig ofta rentav dummare när man var samman med honom än vad man brukade göra när man var ensam med sig själv."
(I skuggan av Stalin, Vilhelm Assarsson 1963, sid 19)
fredag 24 augusti 2012
24 aug: Broströms flaggas ut
Klassiska rederiet Broström, som numera är danskägt, kommer att flaggas ut till Danmark. Det beror kanske på att den danska flaggan är vackrare än den svenska men sannolikare på att det ekonomiskt är mer fördelaktigt att ha danska registrering.
Om vi skall ha en svensk handelsflotta kvar, måste vi anpassa de svenska bemanningskostnaderna och rederikostnaderna till förhållandena ute i världen, inte jämföra med andra branscher i Sverige.
Här finns mycket att göra.
Om vi skall ha en svensk handelsflotta kvar, måste vi anpassa de svenska bemanningskostnaderna och rederikostnaderna till förhållandena ute i världen, inte jämföra med andra branscher i Sverige.
Här finns mycket att göra.
24 aug: Lennart Nilsson 90 år
Den världsberömde fotografen Lennart Nilsson fyller i dag 90 år. Grattis!
Han är i grunden journalist, samarbetade mycket med bland andra den kände journalisten Buster von Platen, före det Buster blev chefredaktör på SvD och jag kom att bli en av Busters närmaste medarbetare under ett decennium.
Jag råkade träffa Lennart Nilsson när jag på 1990-talet höll på med färdigställandet av Cedergrenska Tornet i Stocksund. Lennart och hans hustru Catharina, som jag kände sedan tidigare, kom till en av våra visningar av det unika tornet.
Vi kom upp på tionde våningen, med en unik utsikt runt om, man kan därifrågan se både Lidingöbron, Täby centrum, Sollentuna vattentorn, Högalids- och Engelbrektskyrkorna och Globen.
Lennart tittade sig runt och fotografiinstinkten vaknade:
- Bra utsikt härifrån verkligen. Men en bra kamera skulle man faktiskt kunna göra ett reportage om vad man äter i Stadshuset (i Stockholm).
Grattis, Lennart!
Han är i grunden journalist, samarbetade mycket med bland andra den kände journalisten Buster von Platen, före det Buster blev chefredaktör på SvD och jag kom att bli en av Busters närmaste medarbetare under ett decennium.
Jag råkade träffa Lennart Nilsson när jag på 1990-talet höll på med färdigställandet av Cedergrenska Tornet i Stocksund. Lennart och hans hustru Catharina, som jag kände sedan tidigare, kom till en av våra visningar av det unika tornet.
Vi kom upp på tionde våningen, med en unik utsikt runt om, man kan därifrågan se både Lidingöbron, Täby centrum, Sollentuna vattentorn, Högalids- och Engelbrektskyrkorna och Globen.
Lennart tittade sig runt och fotografiinstinkten vaknade:
- Bra utsikt härifrån verkligen. Men en bra kamera skulle man faktiskt kunna göra ett reportage om vad man äter i Stadshuset (i Stockholm).
Grattis, Lennart!
23 aug: Inlägg i riksdagen om narkotika
Den 23 augusti var det interpellationsdebatter i riksdagen. Jag deltog i debatten om narkotikans härjningar - debatten kan också ses genom att klicka nedan:
http://www.riksdagen.se/sv/Debatter--beslut/Interpellationsdebatter1/Debatt/?did=GZ10440&doctype=ip#pos=460
Herr talman!
Jag tackar Anna Wallén för en viktig interpellation och statsrådet för ett bra svar.
Jag ska gärna säga att jag inte är någon expert på just drogen MDPV, men den är en del av det samhälle vi har där man ofta får en idealiserad bild av narkotika.
Herr talman!
Kenta och Stoffe finns inte mer. De var idoler på 1970-talet, men de dukade under för det samhälle som idealiserade bruket av narkotika.
Jag tror för min del att det är väldigt viktigt att vi här i Sveriges riksdag med jämna mellanrum diskuterar och bildar opinion mot detta.
Jag vill tacka också Lars Lilja från Socialdemokraterna i Umeå som har varit väldigt aktiv i dessa sammanhang men som dess värre, på grund av väljarna, inte finns i kammaren just nu.
Det missbruk olika narkotikapreparat för med sig blir förr eller senare en personlig katastrof för användaren. Det är också alltid en social katastrof för de familjer som drabbas av det, och det får väldigt många konsekvenser för många andra i samhället. Det för med sig häleri, stölder och många andra saker utöver det vi ser i sjukvården, där vi måste ta hand om dem.
Jag skulle i detta inlägg vilja fokusera på en sak vi diskuterar alldeles för lite i samband med narkotikabruket, och det är de ekonomiska krafter som finns bakom och som driver fram olika preparat.
Vi har till exempel sett att det även på högsta internationella nivå, i de olympiska spelen, förekommer olika former av preparat där man försöker dölja att det är konstlade människor som deltar.
Det finns ekonomiska och andra krafter bakom.
Om det är en sak vi behöver öka insatserna kraftfullt för att göra är det att störa och angripa de ekonomiska krafter som finns bakom narkotikaförsäljningen till ungdomar och andra.
Jag skulle gärna vilja höra vad statsrådet säger och har för förslag och tankar på detta område.
Vi har nämligen sett att den organiserade brottsligheten här i landet har störts väldigt bra av en samverkan mellan polisen, tullen, Skatteverket och så vidare.
Jag tror att det är samma sak här:
Man måste ha kraftfulla insatser för att få ned narkotikaförbrukningen och narkotikaförsäljningen.
Då måste man störa de ekonomiska krafterna som finns bakom.
http://www.riksdagen.se/sv/Debatter--beslut/Interpellationsdebatter1/Debatt/?did=GZ10440&doctype=ip#pos=460
Herr talman!
Jag tackar Anna Wallén för en viktig interpellation och statsrådet för ett bra svar.
Jag ska gärna säga att jag inte är någon expert på just drogen MDPV, men den är en del av det samhälle vi har där man ofta får en idealiserad bild av narkotika.
Herr talman!
Kenta och Stoffe finns inte mer. De var idoler på 1970-talet, men de dukade under för det samhälle som idealiserade bruket av narkotika.
Jag tror för min del att det är väldigt viktigt att vi här i Sveriges riksdag med jämna mellanrum diskuterar och bildar opinion mot detta.
Jag vill tacka också Lars Lilja från Socialdemokraterna i Umeå som har varit väldigt aktiv i dessa sammanhang men som dess värre, på grund av väljarna, inte finns i kammaren just nu.
Det missbruk olika narkotikapreparat för med sig blir förr eller senare en personlig katastrof för användaren. Det är också alltid en social katastrof för de familjer som drabbas av det, och det får väldigt många konsekvenser för många andra i samhället. Det för med sig häleri, stölder och många andra saker utöver det vi ser i sjukvården, där vi måste ta hand om dem.
Jag skulle i detta inlägg vilja fokusera på en sak vi diskuterar alldeles för lite i samband med narkotikabruket, och det är de ekonomiska krafter som finns bakom och som driver fram olika preparat.
Vi har till exempel sett att det även på högsta internationella nivå, i de olympiska spelen, förekommer olika former av preparat där man försöker dölja att det är konstlade människor som deltar.
Det finns ekonomiska och andra krafter bakom.
Om det är en sak vi behöver öka insatserna kraftfullt för att göra är det att störa och angripa de ekonomiska krafter som finns bakom narkotikaförsäljningen till ungdomar och andra.
Jag skulle gärna vilja höra vad statsrådet säger och har för förslag och tankar på detta område.
Vi har nämligen sett att den organiserade brottsligheten här i landet har störts väldigt bra av en samverkan mellan polisen, tullen, Skatteverket och så vidare.
Jag tror att det är samma sak här:
Man måste ha kraftfulla insatser för att få ned narkotikaförbrukningen och narkotikaförsäljningen.
Då måste man störa de ekonomiska krafterna som finns bakom.
torsdag 23 augusti 2012
22 aug: Så bör ränteavdraget minskas och avskaffas
Min motion om avskaffande ränteavdragen till landsmötet 2011, dessvärre avslagen:
B8. Ränteavdragen
Gunnar Andrén, Stocksund
Förslag till landsmötesbeslut:
1. att Folkpartiet ska arbeta för en översyn av rätten till ränteavdrag samtidigt som förutsebarheten för enskilda bibehålls
Att övertecknad vill ha breda skattebaser och låga skattesatser är ju ingen överraskning.
Jag vill till exempel ha samma skattesats för mervärdesskatten och därmed göra mången skatteplanerare arbetslös.
Men jag vill också – goda steg togs vid den underbara natten 1980 och S–FP-skatteuppgörelsen 1990 – avskaffa avdragsrätten för ränteutgifter.
Jag vet att många är emot detta, inte minst bankerna som självfallet gynnas av denna asymmetri i skattesystemet. Varför ska man få dra av 30 procent av just ränteutgifter upp till 100 000 kronor när man inte får dra av till exempel utgifter för inköp av nödvändiga drivmedel, barnmat, tandvård eller ytterligare en rekreationsresa till Mallorca?
Vi bör planera för att minska avdragsrätten för räntor. Men viktigt är här att det måste ske över en så lång tidsperiod att vanliga människor hinner anpassa sin ekonomiska planering.
Mitt förslag är därför, för att göra det konjunkturoberoende, att minska avdragsrätten med 1 procentenhet per år. Då tar det 30 år innan denna oformlighet i skattelagstiftningen är borta – samtidigt som inkomsträntor och utdelningar på samma sätt görs skattefria på motsvarande sätt.
Då får vi en större skattebas och ett mer ekonomiskt robust skattesystem – som dessutom kommer att innebära att sparande blir mer lönsamt och att leva på lån dyrare, en god liberal ekonomisk politik i Bertil Ohlins anda: Det ska löna sig att arbeta.
B8. Ränteavdragen
Gunnar Andrén, Stocksund
Förslag till landsmötesbeslut:
1. att Folkpartiet ska arbeta för en översyn av rätten till ränteavdrag samtidigt som förutsebarheten för enskilda bibehålls
Att övertecknad vill ha breda skattebaser och låga skattesatser är ju ingen överraskning.
Jag vill till exempel ha samma skattesats för mervärdesskatten och därmed göra mången skatteplanerare arbetslös.
Men jag vill också – goda steg togs vid den underbara natten 1980 och S–FP-skatteuppgörelsen 1990 – avskaffa avdragsrätten för ränteutgifter.
Jag vet att många är emot detta, inte minst bankerna som självfallet gynnas av denna asymmetri i skattesystemet. Varför ska man få dra av 30 procent av just ränteutgifter upp till 100 000 kronor när man inte får dra av till exempel utgifter för inköp av nödvändiga drivmedel, barnmat, tandvård eller ytterligare en rekreationsresa till Mallorca?
Vi bör planera för att minska avdragsrätten för räntor. Men viktigt är här att det måste ske över en så lång tidsperiod att vanliga människor hinner anpassa sin ekonomiska planering.
Mitt förslag är därför, för att göra det konjunkturoberoende, att minska avdragsrätten med 1 procentenhet per år. Då tar det 30 år innan denna oformlighet i skattelagstiftningen är borta – samtidigt som inkomsträntor och utdelningar på samma sätt görs skattefria på motsvarande sätt.
Då får vi en större skattebas och ett mer ekonomiskt robust skattesystem – som dessutom kommer att innebära att sparande blir mer lönsamt och att leva på lån dyrare, en god liberal ekonomisk politik i Bertil Ohlins anda: Det ska löna sig att arbeta.
22 aug: Ränteavdraget
Dagens nyhet i SvD är onekligen att miljöpartiet är kritiskt till ränteavdragen. Det rapporterar SvD:s Carolina Neurath. Det är Per Bohlund, språkrör för miljöpartiet i ekonomiska frågor, i finansutskottet.
Varken där eller i skatteutskottet har jag dock under de senaste tio åren hört ej enda miljöpartiågan.
Däremot har ju folkpartiet - och i riksdagen tillsammans med socialdemokraterna - flitigt diskuterat denna fråga.
Senast jag själv gjorde det själv i en motion till landsmötet (fp) 2011 och tog också upp frågan vid folkpartiets riksdagsgruppsmöte den 21 augusti 2012.
Men var och när har miljöpartiet yttrat sig i frågan?
Varken där eller i skatteutskottet har jag dock under de senaste tio åren hört ej enda miljöpartiågan.
Däremot har ju folkpartiet - och i riksdagen tillsammans med socialdemokraterna - flitigt diskuterat denna fråga.
Senast jag själv gjorde det själv i en motion till landsmötet (fp) 2011 och tog också upp frågan vid folkpartiets riksdagsgruppsmöte den 21 augusti 2012.
Men var och när har miljöpartiet yttrat sig i frågan?
onsdag 22 augusti 2012
22 aug: Stöldförsök (mp) mot pensionärernas pensioner
 |
| Miljöpartiets pensions- och pensionärspolitik! |
En skrivelse med det innehållet hade lämnats till regeringen, adresserad som sig bör till socialförsäkringsminister Ulf Kristersson.
Motivet är att miljöpartiet inte satt i riksdagen 1994 när Bo Könberg (fp) lyckades samla fem riksdagspartier bakom en stor pensionsuppgörelse- jag kallade den i en NU-ledare Från Königson till Könberg. Endast den tidens mest opportunistiska partier, vänsterpartiet och pajaspartiet ny demokrati, ställde sig utanför, logiskt nog.
Sedan dess har ju miljöpartiet sällat sig till kritikerna - utan att presentera ett alternativt förslag.
Men nu lät det annorlunda än när miljöpartiet den 27 juli 2012 skulle ta ansvar.
Så har tiden gått, vad som tycktes för en dryg halv månad sedan är tydligen historia i dag.
Ty i dag, den 22 augusti 2012, skriver språkröret Åsa Romson i Göteborgs-Posten (lib) att miljöpartiet vill använda pengar ur AP-fonderna för att bygga billiga nya bostäder.
Det skall bli 30.000 st fram till 2018, deet skall vara billiga hyresrätter, de skall vara 30 kvadratmeter stora, kosta maximalt 3.000 kr/månad och ligga högst 30 ninuter från centrum med kollektivtrafik.
(Miljöpartiet har säkert mark till detta, lite oklart var och vem som skall bygga.)
Vad det kostar totalt?
Det hade Åsa Romson inte räknat på i dag .....
Men vad är allt detta? Vad är rimligt? Eller orimligt?
Eller är det Jultomten som är ute flera månader för tidigt?
Ja, bortsett från att vänsterpartiet tidigare haft samma förslag, starkt kritiserat i riksdagen 2002-2006 därför att man med detta förslag minskar pensionerna genom att förvalta pensionärernas redan inbetalda pengar på sämsta möjliga sätt- för att subventionera byggnation av nya bostäder till extra låg ränta - handlar det om att pensionärernas pengar och pensioner nu skall användas av politiker till annat än pensioner!
(Om miljöpartiet tror på sitt eget förslag kan man ju låna ut den egna partikassan på det sättet!)
Nu vill alltså miljöpartiet dels ta ansvar för pensionerna, dels använda pengar i AP-fonderna för att bygga billiga bostäder, en visserligen förledande men likväl obestridlig omskrivning för att pensionärerna skall ha sämre avkastning på sina inbetalda pengar och i förlängningen lägre pensioner än de skulle få om inte miljöpartiet tog pengar ur fonderna.
Ansvarslöst!
Sanslöst! för att använda urrrrskåningen Per Gahrtons (mp) ordval i annat sammahang.
Miljöpartiet visar sig nu vara det största hotet av alla mot de framtida pensionerna därför att partiet vill sänka avkastningen på AP-fonderna genom direkta politiska beslut, politiker skall ta pengar ur fonderna för att subventionera byggandet av bostäder.
Om man åtminstone som socialdemokraterna säger sig vilja - subventionera byggandet genom skatten - hade det varit tydligt vad man vill.
Men att ta ur pensionsfonderna som miljöpartiet vill, det är inget annat än stöld från pensionärerna!
Vet hut!
Läs gärna GP:s ledare den 23 augusti om saken!
22 aug: Tillväxt som ger LO huvudbry
"Svensk tillväxt ger huvudbry", rapporterar Arbetet (f.d. LO-tidningen) i i veckans nummer.
"Ekonomerna står förundrade inför den oväntat starka tillväxten i den svenska ekonomin", skriver tidningen.
En del förundran är lättare att fördra än annan.
Men visst - jag förstår problemet som Arbetet har med att tillväxten i Sverige kan komma att uppgå till 2 procent under 2012.
Det har ju blivit tvärt emot vad den politiska oppositionen sagt.
Ett kärt problem, med andra ord.
"Ekonomerna står förundrade inför den oväntat starka tillväxten i den svenska ekonomin", skriver tidningen.
En del förundran är lättare att fördra än annan.
Men visst - jag förstår problemet som Arbetet har med att tillväxten i Sverige kan komma att uppgå till 2 procent under 2012.
Det har ju blivit tvärt emot vad den politiska oppositionen sagt.
Ett kärt problem, med andra ord.
22 aug: Socialdemokraterna - och sverigedemokraterna
 |
| Riksdagen - med dess välbekanta lejon |
Antag att socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet får fler mandat i 2014 års val än moderaterna, folkpartiet, centeraprtiet och kd - men inte egen majoritet, av den anledningen att sverigdemokraterna än en gång kommer in i riksdagen.
Då blir frågan: Kommer socialdemokraterna då att gå in i en regering som blir beroende av sverigdemokraterna?
Den frågan gäller ju oavsett om miljöpartiet eller vänsterpartiet finns med i en sådan regering eller ej - har man inte majoritet, så har man inte.
Socialdemokraterna har ju visserligen redan fått stöd i en rad viktiga frågor från sverigedemokraterna, men inför 2014 finns skäl att ställa frågan igen:
- Hur agerar vårt största parti? Styr maktambitionerna eller den politiska ideologin och etiken?
tisdag 21 augusti 2012
21 aug: Nej till ny fastighetsskatt
I dag har en utredning som föreslår en helt ny fastighetsskatt lagts fram.
Anledningen är att skatteutskottets majoritet före valet 2010 enades om att begära att taxeringssystemet skulle tas bort. Mot detta reserverade sig socialdemokraterna, miljöpartiet och vänsterpartiet, bra att ha i minnet när de nu ondgör sig över det nya förslaget.
Det är dock inte vad jag och moderaterna, centern och kd tänkte sig 2010.
Jag - och folkpartiet - kommer att gå emot detta förslag, av tre skäl.
1. Det viktigaste är att förutsebarheten i beskattningen skall bestå.
Ingen skall behöva flytta på grund av boendebeskattning, man skall aldrig bli överraskad och man skall inte behöva sälja tak eller dörrar för att betala skatten. Det var det stora problemet med fastighetsskatten tidigare: Man fick betala skatt efter hur mycket grannen hade köpt sitt hus för - man kunde inte påverka skattens storlek. Det var groteskt.
Det nya systemet - som är tillkommet för att staten inte skall gå miste om skatteintäkter om fastighetstaxeringen tas bort - snuddar vid framtida oförutsebarhet.
2. Utredningen har blandat samman två saker, dels borttagandet av fastighetstaxeringen, vilket skatteutskottets utredningsbeställning till regeringen utgjorde grunden för, dels utformningen av skatten.
Bostadsyta är lika godtyckligt som grund som andra parametrar.
Nej!
3. Om taxeringsförfarandet inte kan tas bort, är det bättre att ha det kvar detta - än att införa ett nytt system med olika skattesatser i landet, vilket ofelbart kommer att leda till nya gränsdragningsproblem (vad är bostadsyta?).
Nu kommer remissbehandling av förslaget att ske.
Därefter - om inget oförutsett eller genialt framkommer - behöver stora papperskorgen plockas fram igen.
Där har många utredningsförslag hamnat tidigare.
Som tur är.
- - -
Förslaget från regeringens vårproposition 2012 att sänka fastighetsskatten från 2013 för flerbostadshus bör dock genomföras - och få genomslag på alla hyror.
21 aug: AP-fonderna
Matlagare och äggfotograf: Gunnar Andrén
En statlig utredare, Mats Langensjö, föreslår att AP-fonderna - som förvaltar totalt 870.000.000.000 kr av pensionsbuffertpengar - refomeras och får gemensamt kansli men struktureras i tre fonder. Massor med pengar kan på så sätt sparas, är tanken från utredaren.
Jag är skeptisk. Om allt går bra, blir det säkert bra.
Men om satsningar går fel, då går det jättefel.
Lägg aldrig alla ägg i en korg, är ett bra råd, gratis.
Det gäller även pensionspengar.
Nej till centraliseringen. Det kan bli dyrbart.
21 aug: 50-årsdag som representation
Så har då ytterligare en extremt konstig representation avslöjats. Det är KK-stiftelsens styrelse som firat sin verkställande direktör Madelene Sandströms 50-årsdag med en 145-peersoners middag och undeerhållning för 55.000 kr.
Jag begriper irritationen. Inte betalade någon min 50-årsdag som firades 1996. Den kostade bara i mat 64.000 kr plus säkert 30-40.000 kr.
Några vänner var vänliga att komma med ost, minns jag - ända från Skåne!
Men skattebetalarnas kostnad var exakt 0 kr.
Det är dyrt att fylla 50 om inte skattebetalarna genom någon styrelse ställer upp.
Jag begriper irritationen. Inte betalade någon min 50-årsdag som firades 1996. Den kostade bara i mat 64.000 kr plus säkert 30-40.000 kr.
Några vänner var vänliga att komma med ost, minns jag - ända från Skåne!
Men skattebetalarnas kostnad var exakt 0 kr.
Det är dyrt att fylla 50 om inte skattebetalarna genom någon styrelse ställer upp.
måndag 20 augusti 2012
20 aug: Är undergången nära? (Svensk ekonomi)
Om man ser sig om i omvärlden, vad ser man då?
Jo, att den svenska ekonomin går bättre än tåget (fattas bara annat) - och det är också hyfsat i så nära och för oss viktiga länder som Finland, Danmark, Norge, Tyskland, Holland, Belgien, Schweiz och några till, i alla fall otroligt mycket bättre än i många sydeuropeiska länder.
Men om man i stället läser Svenska Dagbladet Näringslivs krönikör Per Lindvall?
Då går det utan omskrivningar åt h-lvete för Sverige - och har gjort så länge, denna måndag inget undantag.
I krönika efter krönika - ofta baserat på tidningens egna "nyheter" - ser den kände, erkände och belönade, krönikören Per Lindvall, problem, problem, problem, ja, han närmar sig debattören Johan Norberg i nattsvart pessimism om framtiden för Europa (fast Norberg har medgett att han fick fel när han trodde eurozonen skulle paja redan för länge sedan nu).
Visst finns det problem i Europa - men svensk ekonomi står faktiskt stark.
Och jag undrar också om t.ex. Lindvall minns vad han själv skrivit och varnat för?
I dag (20 aug) måste - enligt Lindvall - riksbankschefen Stefan Ingves agera för att sänka räntan så att den starka svenska valutan inte blir ett stort problem för svenska exportföretag.
Men nyligen (3 aug) skrev samme Lindvall att just den svenska valutan var ett stort glädjeämne för Sverige och svenskarna eftersom den gör att det är billigt att åka utomlands och importen blir billig.
Glädje och sorg alltså - men samtidigt?
Och häromdagen (7 aug) var "Skogen i blåsväder".
Så här är det vecka ut och vecka in. Jag har som trägen SvD-läsare dristat mig att göra en liten sammanställning av vår väg mot undergången de senaste nästan nio månaderna, att vi lever som vi gör är ett under!:
11 aug: Kina riskerar gå Japans väg - "Riskerar göra en japanare."
3 aug: Svag euro krisens enda ljuspunkt (hoppsan´) "Eurons svaghet och kraftfulla åtgärder från ECB är de två krafter som kan hålla upp den vinglande eurozonen."
22 juli: Spanien på väg mot akuten - "Medan de stora svenska börsföretagen fortätter landa storslagna kvartalsfångster så tilltar ovädret utanför vår, än så länge, skyddade svenska vik. Ett allt mer obalanserat Kina har börjat stappla, i USA har den knappa ekonomiska styrfarten saktat in ytterligare, men värst är situationen i Europa."
14 juli: Perspektiv: Tele2 och Telia - "Dags för Stockholmbörsens två stora telekomoperatörer att bekänna färg. I en orolig omgivning präglad av ekonomisk oro och extremt låga räntor borde dessa kassaflödesstinna idisslare vara attraktiva byten för svältfödda aktieägare."
6 juli: Dags för Draghi att "komma ut" - "Om inte ECB tar det stora steget och "kommer ut" som en mera vidsynt "lender of last resort" för euroländernas stödsystem eller direkt till krisande euroländer, så finns haveririsken i eurozonen kvar."
2 juli: Slutet på råvaruboomen närmar sig - "Träden växte inte till himlen, zinkhoarna har sänkts, silverkanten vid horisonten har mörknat och även oljan ter sig svartare än tidigare. Tecknen på att det senaste decenniets råvaruboom håller på att vara till ända blir allt fler."
26 juni: Tyskland som eurokrisens moder - "Tyskland har haft en avgörande del i uppbyggandet av de obalanser inom eurozonen som är huvudorsaken till den rådande eurokrisen. Man kan se Tyskland som eurokrisens moder och möjligen även dess förlösare om landets ledning inser sitt ansvar och ger upp sin besparingsfokuserade dödgrävarposition."
20 juni: "Förhoppningsvis är den nya koncernen mera stryktålig" - "Korsnäs är inte längre den stabila kassako som företaget tidigare har varit för Kinnevikgruppen."
15 juni; Därför kan en Cypernräddning öka spänningarna inom EU -"Räddningsövningen av de spanska bankerna och det pågående räddningsarbetet med Cypern indikerar att euroländerna är på väg att tumma på sina strikta krav för att ge nödhjälp till krisande länder."
12 juni: Mycket kvar att räta ut - "Eurokrisen rullar vidare som ett realtidsdrama regisserat av Roy Andersson, där allt mer fumliga och gråhyade byråkrater och politiker desperat letar efter utvägar på både första, andra och tredje våningen. Nu ser de ut att ha hittat sin mönsterpatient, det ekonomiskt sett nedfrusna Lettland."
1 juni: Spansk bankräddning blev en luftpastej - "Experimentet med att låta en insolvent stat och ett insolvent banksystem försöka stötta varandra ser ut att ha misslyckats."
26 maj: Moody's argument är obegripligt - "Ratinginstitutet Moodys beslut att sänka kreditbetygen för Nordea och Handelsbanken kan nog både kunder, bankerna och dess ägare ta med en gäspning. Det här handlar ju inte om några plötsligt framväxande och negligerade risker, a la amerikanska subprimelån eller PIIGS-ländernas skulduppbyggnad".
25 maj: Borgs överskottsmål är absurt - "Det är dags för Sverige att sluta samla i ladorna och istället satsa på att investera och underhålla ladorna, så att de inte ruttnar sönder. Det är det bästa för Sverige liksom för vår omvärld."
21 maj: Industriell ångest präglar skogsbranschen - "Det brutala avskedandet av större delar av skogskoncernen Södras ledning vittnar om de stora utmaningar och den ”industriella ångest” som präglar branschen."
14 maj: Branschen mörkar hyror - "Lokalhyrorna i de flesta större städer ligger i många fall på samma nivåer som de gjorde för tio år sedan och även i vissa fall för mer än 20 år sedan. Realt har de urholkats rejält."
9 maj: Grekiskt kaos hotar hela euron - "De omedelbara ekonomiska spridningseffekterna av Greklands politiska och ekonomiska kaos kan sannolikt begränsas. Den politiska smittorisken, där de etablerade ”krisansvariga” partierna slängs ut, har däremot ökat och därmed risken för att eurosamarbetet spricker."
2 maj: Fastigheter spanskt sänke - "Frågan är inte om utan när Spanien ska tvingas söka hjälp för att reda ut sitt mycket besvärliga ekonomiska läge. Byggsektorn är fortfarande överdimensionerad och fastighetspriserna har långt kvar till botten." (Korrekt!!!!)
23 april: När spricker fastighetsbolagens fasader? - "Skrapar man lite i fastighetsbolagens redovisning så framträder lite mindre bärkraftiga konstruktioner än de vackra fasader och den finansiella stabilitet – som många fastighetsbolag vill sälja på aktiemarknaden."
30 mars: Spanien tillbaka i eurokrisens centrum - "En krympande ekonomi, stora svårigheter att få kontroll över de offentliga skulderna och framför allt svajiga banker, som efter massiva köp av spanska statsobligationer hamnat i ett symbiotiskt förhållande med staten, kan få landet på knä."
6 mars: En grekisk rävsax - "Om Grekland skulle tvingas överge planen om en frivillig nedskrivning bland privata ägare av grekiska statspapper övergår landets kris i en ny och svårförutsägbar fas."
1 mars: ECB-dopning ger bara fuskmuskler - "ECB:s massiva utlåning har löst den akuta krisen inom det europeiska banksystemet, men grundproblemet med att ett antal länder har för stora skulder i förhållande till sina ekonomier och för svag konkurrenskraft finns kvar." (Korrekt)
10 februari: Den grekiska maran kräver en radikal lösning - "Nya stödlån är inte vad Grekland behöver för att komma på fötter.".
7 februari: Dags för Grekland att hoppa av tåget - "Det är dags för Grekland att hoppa av förhandlingarna, ställa in betalningarna och kanske även lämna euron!"
2 februari: Astras forskning i strykklass - "Astra Zenecas nedläggning av sin forskning i Södertälje är ett hårt slag för Södertälje och även för Sverige och svensk forskning, men tyvärr inte helt oväntat eller ologiskt. Astras problem med att få sin traditionella läkemedelsforskning att bära frukt är inget unikt för branschen."
30 januari: Portugal kan släcka ljuset - "Portugals skenande räntor och Greklands fortsatt mycket stora bekymmer får det av ECB tända ”euroljuset” att flämta."
17 januari: Slakten av SCA har bara börjat - "SCA: s försäljning av sin förpackningsrörelse är sannolikt, (förhoppningsvis), det första steget i en slakt av skogskoncernens heliga ko, den vertikala fiberintegrationen.
12 januari: Därför är europakten fel medicin för Europa - "De dimhöljda socialdemokraternas sista(?) stora ”silverrygg”, Göran Persson, har klättrat ner från kunskapens, förlåt konsultträdet, och talat ut om euron. I en intervju på Newsmill framför han föga förvånande att han anser att Sverige ska gå med i både europakten och så småningom även euron."
5 janauri: Kort jullov för eurokrisen - "Eurokrisen ser ut att ha tagit ett kort jullov. Surdegarna som har legat och jäst till sig ser ut att vara på väg in i den överhettade ugnen. Det är som vanligt Grekland som är värst, men Italien vobblar med en ränta som åter tangerar 7-procentsnivån."
4 januari: Skippa räntehetsen - Europa är rysaren - "Investerarna på kreditmarknaden skyr inte stora och växande statsskulder - de skyr risk. Och de stora och växande riskerna, såväl ekonomiska som politiska, finns inom eurozonen, där 2012 kan bli en riktig rysare.
14 december 2011: Varför inte testa finansiell skatt? - "Överenskommelserna under EU-toppmötet i förra veckan innehöll många farliga och rent stolliga beslut. Förslaget till införande av en finansiell transaktionsskatt hörde emellertid inte till dessa. Rätt utformat kan det vara vad både marknaden och samhället behöver."
Jo, att den svenska ekonomin går bättre än tåget (fattas bara annat) - och det är också hyfsat i så nära och för oss viktiga länder som Finland, Danmark, Norge, Tyskland, Holland, Belgien, Schweiz och några till, i alla fall otroligt mycket bättre än i många sydeuropeiska länder.
Men om man i stället läser Svenska Dagbladet Näringslivs krönikör Per Lindvall?
Då går det utan omskrivningar åt h-lvete för Sverige - och har gjort så länge, denna måndag inget undantag.
I krönika efter krönika - ofta baserat på tidningens egna "nyheter" - ser den kände, erkände och belönade, krönikören Per Lindvall, problem, problem, problem, ja, han närmar sig debattören Johan Norberg i nattsvart pessimism om framtiden för Europa (fast Norberg har medgett att han fick fel när han trodde eurozonen skulle paja redan för länge sedan nu).
Visst finns det problem i Europa - men svensk ekonomi står faktiskt stark.
Och jag undrar också om t.ex. Lindvall minns vad han själv skrivit och varnat för?
I dag (20 aug) måste - enligt Lindvall - riksbankschefen Stefan Ingves agera för att sänka räntan så att den starka svenska valutan inte blir ett stort problem för svenska exportföretag.
Men nyligen (3 aug) skrev samme Lindvall att just den svenska valutan var ett stort glädjeämne för Sverige och svenskarna eftersom den gör att det är billigt att åka utomlands och importen blir billig.
Glädje och sorg alltså - men samtidigt?
Och häromdagen (7 aug) var "Skogen i blåsväder".
Så här är det vecka ut och vecka in. Jag har som trägen SvD-läsare dristat mig att göra en liten sammanställning av vår väg mot undergången de senaste nästan nio månaderna, att vi lever som vi gör är ett under!:
11 aug: Kina riskerar gå Japans väg - "Riskerar göra en japanare."
3 aug: Svag euro krisens enda ljuspunkt (hoppsan´) "Eurons svaghet och kraftfulla åtgärder från ECB är de två krafter som kan hålla upp den vinglande eurozonen."
22 juli: Spanien på väg mot akuten - "Medan de stora svenska börsföretagen fortätter landa storslagna kvartalsfångster så tilltar ovädret utanför vår, än så länge, skyddade svenska vik. Ett allt mer obalanserat Kina har börjat stappla, i USA har den knappa ekonomiska styrfarten saktat in ytterligare, men värst är situationen i Europa."
14 juli: Perspektiv: Tele2 och Telia - "Dags för Stockholmbörsens två stora telekomoperatörer att bekänna färg. I en orolig omgivning präglad av ekonomisk oro och extremt låga räntor borde dessa kassaflödesstinna idisslare vara attraktiva byten för svältfödda aktieägare."
6 juli: Dags för Draghi att "komma ut" - "Om inte ECB tar det stora steget och "kommer ut" som en mera vidsynt "lender of last resort" för euroländernas stödsystem eller direkt till krisande euroländer, så finns haveririsken i eurozonen kvar."
2 juli: Slutet på råvaruboomen närmar sig - "Träden växte inte till himlen, zinkhoarna har sänkts, silverkanten vid horisonten har mörknat och även oljan ter sig svartare än tidigare. Tecknen på att det senaste decenniets råvaruboom håller på att vara till ända blir allt fler."
26 juni: Tyskland som eurokrisens moder - "Tyskland har haft en avgörande del i uppbyggandet av de obalanser inom eurozonen som är huvudorsaken till den rådande eurokrisen. Man kan se Tyskland som eurokrisens moder och möjligen även dess förlösare om landets ledning inser sitt ansvar och ger upp sin besparingsfokuserade dödgrävarposition."
20 juni: "Förhoppningsvis är den nya koncernen mera stryktålig" - "Korsnäs är inte längre den stabila kassako som företaget tidigare har varit för Kinnevikgruppen."
15 juni; Därför kan en Cypernräddning öka spänningarna inom EU -"Räddningsövningen av de spanska bankerna och det pågående räddningsarbetet med Cypern indikerar att euroländerna är på väg att tumma på sina strikta krav för att ge nödhjälp till krisande länder."
12 juni: Mycket kvar att räta ut - "Eurokrisen rullar vidare som ett realtidsdrama regisserat av Roy Andersson, där allt mer fumliga och gråhyade byråkrater och politiker desperat letar efter utvägar på både första, andra och tredje våningen. Nu ser de ut att ha hittat sin mönsterpatient, det ekonomiskt sett nedfrusna Lettland."
1 juni: Spansk bankräddning blev en luftpastej - "Experimentet med att låta en insolvent stat och ett insolvent banksystem försöka stötta varandra ser ut att ha misslyckats."
26 maj: Moody's argument är obegripligt - "Ratinginstitutet Moodys beslut att sänka kreditbetygen för Nordea och Handelsbanken kan nog både kunder, bankerna och dess ägare ta med en gäspning. Det här handlar ju inte om några plötsligt framväxande och negligerade risker, a la amerikanska subprimelån eller PIIGS-ländernas skulduppbyggnad".
25 maj: Borgs överskottsmål är absurt - "Det är dags för Sverige att sluta samla i ladorna och istället satsa på att investera och underhålla ladorna, så att de inte ruttnar sönder. Det är det bästa för Sverige liksom för vår omvärld."
21 maj: Industriell ångest präglar skogsbranschen - "Det brutala avskedandet av större delar av skogskoncernen Södras ledning vittnar om de stora utmaningar och den ”industriella ångest” som präglar branschen."
14 maj: Branschen mörkar hyror - "Lokalhyrorna i de flesta större städer ligger i många fall på samma nivåer som de gjorde för tio år sedan och även i vissa fall för mer än 20 år sedan. Realt har de urholkats rejält."
9 maj: Grekiskt kaos hotar hela euron - "De omedelbara ekonomiska spridningseffekterna av Greklands politiska och ekonomiska kaos kan sannolikt begränsas. Den politiska smittorisken, där de etablerade ”krisansvariga” partierna slängs ut, har däremot ökat och därmed risken för att eurosamarbetet spricker."
2 maj: Fastigheter spanskt sänke - "Frågan är inte om utan när Spanien ska tvingas söka hjälp för att reda ut sitt mycket besvärliga ekonomiska läge. Byggsektorn är fortfarande överdimensionerad och fastighetspriserna har långt kvar till botten." (Korrekt!!!!)
23 april: När spricker fastighetsbolagens fasader? - "Skrapar man lite i fastighetsbolagens redovisning så framträder lite mindre bärkraftiga konstruktioner än de vackra fasader och den finansiella stabilitet – som många fastighetsbolag vill sälja på aktiemarknaden."
30 mars: Spanien tillbaka i eurokrisens centrum - "En krympande ekonomi, stora svårigheter att få kontroll över de offentliga skulderna och framför allt svajiga banker, som efter massiva köp av spanska statsobligationer hamnat i ett symbiotiskt förhållande med staten, kan få landet på knä."
6 mars: En grekisk rävsax - "Om Grekland skulle tvingas överge planen om en frivillig nedskrivning bland privata ägare av grekiska statspapper övergår landets kris i en ny och svårförutsägbar fas."
1 mars: ECB-dopning ger bara fuskmuskler - "ECB:s massiva utlåning har löst den akuta krisen inom det europeiska banksystemet, men grundproblemet med att ett antal länder har för stora skulder i förhållande till sina ekonomier och för svag konkurrenskraft finns kvar." (Korrekt)
10 februari: Den grekiska maran kräver en radikal lösning - "Nya stödlån är inte vad Grekland behöver för att komma på fötter.".
7 februari: Dags för Grekland att hoppa av tåget - "Det är dags för Grekland att hoppa av förhandlingarna, ställa in betalningarna och kanske även lämna euron!"
2 februari: Astras forskning i strykklass - "Astra Zenecas nedläggning av sin forskning i Södertälje är ett hårt slag för Södertälje och även för Sverige och svensk forskning, men tyvärr inte helt oväntat eller ologiskt. Astras problem med att få sin traditionella läkemedelsforskning att bära frukt är inget unikt för branschen."
30 januari: Portugal kan släcka ljuset - "Portugals skenande räntor och Greklands fortsatt mycket stora bekymmer får det av ECB tända ”euroljuset” att flämta."
17 januari: Slakten av SCA har bara börjat - "SCA: s försäljning av sin förpackningsrörelse är sannolikt, (förhoppningsvis), det första steget i en slakt av skogskoncernens heliga ko, den vertikala fiberintegrationen.
12 januari: Därför är europakten fel medicin för Europa - "De dimhöljda socialdemokraternas sista(?) stora ”silverrygg”, Göran Persson, har klättrat ner från kunskapens, förlåt konsultträdet, och talat ut om euron. I en intervju på Newsmill framför han föga förvånande att han anser att Sverige ska gå med i både europakten och så småningom även euron."
5 janauri: Kort jullov för eurokrisen - "Eurokrisen ser ut att ha tagit ett kort jullov. Surdegarna som har legat och jäst till sig ser ut att vara på väg in i den överhettade ugnen. Det är som vanligt Grekland som är värst, men Italien vobblar med en ränta som åter tangerar 7-procentsnivån."
4 januari: Skippa räntehetsen - Europa är rysaren - "Investerarna på kreditmarknaden skyr inte stora och växande statsskulder - de skyr risk. Och de stora och växande riskerna, såväl ekonomiska som politiska, finns inom eurozonen, där 2012 kan bli en riktig rysare.
14 december 2011: Varför inte testa finansiell skatt? - "Överenskommelserna under EU-toppmötet i förra veckan innehöll många farliga och rent stolliga beslut. Förslaget till införande av en finansiell transaktionsskatt hörde emellertid inte till dessa. Rätt utformat kan det vara vad både marknaden och samhället behöver."
20 aug: En sann journalisthistoria
Det var i början på 1970-talet, jag arbetade på Sydsvenskans ledareavdelning (oberoende liberal, borde vara obunden liberal) sedan några år och kom en måndagsmorgon ned till centralredaktionen på tredje våningen i SDS-huset inför veckans planeringsmöte där redaktionsssekreteraren Ulf Mörling (f. 1933), senare mer känd som trollerikonstnär men utöver att vara redaktionssekreterare även USA-korrespondent, ställföreträdande chefredaktör på Sydsvenskan (1982-85) och chefredaktör för Kvällsposten (1985-87), satt upptagen i telefon.
- Jaså, säger du det ...
- Låter inte bra ...
- Men alldeles förfärligt ...
- Hur skall det här sluta?
- Jag förstår, du kan inte jobba i dag ...
- Jaså, hela veckan ...
- Du måste ta hand om dig ..
- Söka läkare? Kanske bäst ändå ...
Det började samlas andra SDS-medarbetare runt Ulf, minuterna gick, jag kommer ihåg att förste redaktionssekreteraren Kurt Andersson kom och lyssnade, Folke Himmelstrand var där, likaså efter hand Bengt Edberg, Niels Blomberg, Ilse Mustelin, Leo Lönnbrink, Lennart Lofthagen, Bengt-Eric Richter (som ju alltid kunde göra kåserier av allt), Carl-Christer Hansson och fler till, jag tror att Gunilla Rune och Madeleine Axelsson (von Zweigbergk) också var på plats ... Det var nog bara sportavdelningen som ännu inte hade vaknat.
Alla förstod att något mycket, mycket allvarligt inträffat - och att det gällde en medarbetare.
Ulf var verkligen medkännande.
- Nej, men, kan det vara så illa ...
- Menar du det ...
- Näää ...
I andra ändan fanns - förstod vi så småningom - Sydsvenskans mångårige försvarsskribent, gentlemannen Sven Landahl.
- Ja, jag förstår ...
Till slut lade Ulf på telefonluren. Det blev tyst. Alla väntade. Vad hade hänt?
Jo, det var verkligen illa.
- Det var Sven (Landahl) som ringde. Han kommer inte närmaste dagarna. Vi får klara oss utan försvarsreporter den här veckan. Han hade fått en febertopp i helgen på trettisju och två.
- Jaså, säger du det ...
- Låter inte bra ...
- Men alldeles förfärligt ...
- Hur skall det här sluta?
- Jag förstår, du kan inte jobba i dag ...
- Jaså, hela veckan ...
- Du måste ta hand om dig ..
- Söka läkare? Kanske bäst ändå ...
Det började samlas andra SDS-medarbetare runt Ulf, minuterna gick, jag kommer ihåg att förste redaktionssekreteraren Kurt Andersson kom och lyssnade, Folke Himmelstrand var där, likaså efter hand Bengt Edberg, Niels Blomberg, Ilse Mustelin, Leo Lönnbrink, Lennart Lofthagen, Bengt-Eric Richter (som ju alltid kunde göra kåserier av allt), Carl-Christer Hansson och fler till, jag tror att Gunilla Rune och Madeleine Axelsson (von Zweigbergk) också var på plats ... Det var nog bara sportavdelningen som ännu inte hade vaknat.
Alla förstod att något mycket, mycket allvarligt inträffat - och att det gällde en medarbetare.
Ulf var verkligen medkännande.
- Nej, men, kan det vara så illa ...
- Menar du det ...
- Näää ...
I andra ändan fanns - förstod vi så småningom - Sydsvenskans mångårige försvarsskribent, gentlemannen Sven Landahl.
- Ja, jag förstår ...
Till slut lade Ulf på telefonluren. Det blev tyst. Alla väntade. Vad hade hänt?
Jo, det var verkligen illa.
- Det var Sven (Landahl) som ringde. Han kommer inte närmaste dagarna. Vi får klara oss utan försvarsreporter den här veckan. Han hade fått en febertopp i helgen på trettisju och två.
söndag 19 augusti 2012
19 aug: Jonas Sjöstedts sommartal
 |
| Jonas Sjöstedt må vara vänsterledare - men i praktiken tar han denna riktning i miljöpolitiken i den region han numera bor i, i trängselns Stockholm |
Nej, men det är faktiskt bättre än ingenting.
Därför är det ett så intressant och avslöjande uttalande, miltals från miljötänkande.
Här pläderar vänsterpartiet - och framställer sig ofta som det främsta miljöpartiet av alla - för kraftiga infrastrukturinvesteringar. Det är bra.
I Stockholmsområdet har partiet gått till val på byggandet av mer kollektivtrafik. Också bra.
Men när det sedan, förvisso långt om länge, kommer ett sådant besked från statsministern själv, då avfärdas det som vore det betydelselöst av vänsterledaren. Ruggigt, faktiskt.
Och opportunististiskt! Huvva, som man säger i Ume.
(Men det är klart: Bor man på Östermalm och kan cykla till riksdagen, ter sig väl det avlägsna Nacka som en förort som ingen har anledning att bry sig om. Jonas Sjöstedt känner inte köerna i Stockholmsregionen, vårt behov av kraftiga förstärkningar av möjligheterna att transportera oss själva till jobb och andra saker, är oerhört, nästan desperat. Jag tycker att det är jättebra att Botniabanan byggts till Umeå, men sanningen är att det är fler som stiger på i Ösmo för att åka till Stockholm än det någonsin kommer att vara från Umeå till Ö-vik eller Sundsvall även den dag Botniabanan fungerar.
Man måste förstå sådant, det handlar om människors vardag: Sjöstedt gör det inte, vill inte (men kan säkert om han inte vore ideologiskt och praktiskt förblindad; sådana politiker kan inte styra ett land!)
Jag vet hur det är i Stockholmstrafiken, inte överallt men på många håll. En vanlig vardag är vi över 700.000 numera som åker kollektivt i Stockholmsregionen, pendeltåg, buss, t-bana, några åker kanske också båt. Trängseln på Östra Station och Tekniska högskolans t-banestation - det är där jag känner verkligheten bäst - har ofta japanska dimensioner!)
Jag har länge varit bekymrad - om man kan tillåtas vara det - över Jonas Sjöstedts tilltagande politiska opportunism. Den blir värre och värre i takt med att opinionssiffrorna sjunker.
Dagens uttalande, det starkt förklenande omnämnandet av t-banebeslutet till Nacka (där det bor c:a 75.000 personer) för att kunna börja bygga ut Stockholms tunnelbana, visar bara att oron inte varit obefogad.
Som miljöparti är vänsterpartiet ett skämt.
19 aug: Julian Assanges svenske advokat uttalar sig
Sedan Wikileaks-grundaren Julian Assange i dag uttalat sig från Ecuadors ambassad i London - dock inte om de anklagelser som riktats mot honom från svensk åklagare och som han har tillfälle att bemöta i Sverige - har hans svenske advokat Per E Samuelsson i dag intervjuats i Dagens Nyheter.
Advokaten får där frågan av reportern Stefan Lisinski:
Har Assange anledning att vara orolig för att han inte skulle få en rättvis rättegång i Sverige?
– Ja, både statsministern och socialministern har uttalat sig starkt negativt i det här fallet. Då måste man utgå ifrån att sådana uttalanden försvårar för en person att få en rättvis rättegång.
Läs och begrunda.
Detta är ett uttalande av en svensk försvarsadvokat.
Han gör gällande att svenska domstolar - åklagare, domare, nämndemän - låter sig påverkas i sin rättsutövning under lagarna av uttalanden som - jag har visserligen inte hört dem men det har tydligen Per E Samuelsson gjort, oklart när och hur - statsministern och socialministern sägs ha gjort.
Det är en oerhörd anklagelse mot det svenska rättssystemet.
Antydan att domare och nämndemän skulle ta instruktioner eller åtminstone låta sig påverkas av uttalanden från de i ärendet absolut icke sakkunniga, statsministern och socialministern, är mycket, mycket uppseendeväckande.
Det är desto mer uppseendeväckande som det absolut inte är klarlagt att Julian Assange begått de brott som tillvitas honom - anklagelsen bygger på att åklagare tagit upp en anmälan från två kvinnor som önskat att herr Assange skall låta HIV-testa sig, och inte anklagat vederbörande för våldtäkt - som allmänt åtal, det framgår av den utredning som föreligger och som en var som så vill kan ta del av. Den finns publicerad påi sig en smula underligt.
Men det är en sak. En hela nnat är att en svensk försvarsadvokat, som verkar inom det svenska rättssystemet och får offentliga uppdrag, anser att detta är påverkbart genom uttalanden från stats- och socialministrarna. Det är minst sagt häpnadsväckande, rättstryggheten har satts ur spel.
Om det vore sant, skulle svensk rättskipning vara ett skämt och rättssäkerheten likaså.
Advokaten Samuelsson bör dock, innan åtgärder vidtas mot åklagare, domare och nämndemän, kunna styrka sina anklagelser.
Advokaten får där frågan av reportern Stefan Lisinski:
Har Assange anledning att vara orolig för att han inte skulle få en rättvis rättegång i Sverige?
– Ja, både statsministern och socialministern har uttalat sig starkt negativt i det här fallet. Då måste man utgå ifrån att sådana uttalanden försvårar för en person att få en rättvis rättegång.
Läs och begrunda.
Detta är ett uttalande av en svensk försvarsadvokat.
Han gör gällande att svenska domstolar - åklagare, domare, nämndemän - låter sig påverkas i sin rättsutövning under lagarna av uttalanden som - jag har visserligen inte hört dem men det har tydligen Per E Samuelsson gjort, oklart när och hur - statsministern och socialministern sägs ha gjort.
Det är en oerhörd anklagelse mot det svenska rättssystemet.
Antydan att domare och nämndemän skulle ta instruktioner eller åtminstone låta sig påverkas av uttalanden från de i ärendet absolut icke sakkunniga, statsministern och socialministern, är mycket, mycket uppseendeväckande.
Det är desto mer uppseendeväckande som det absolut inte är klarlagt att Julian Assange begått de brott som tillvitas honom - anklagelsen bygger på att åklagare tagit upp en anmälan från två kvinnor som önskat att herr Assange skall låta HIV-testa sig, och inte anklagat vederbörande för våldtäkt - som allmänt åtal, det framgår av den utredning som föreligger och som en var som så vill kan ta del av. Den finns publicerad påi sig en smula underligt.
Men det är en sak. En hela nnat är att en svensk försvarsadvokat, som verkar inom det svenska rättssystemet och får offentliga uppdrag, anser att detta är påverkbart genom uttalanden från stats- och socialministrarna. Det är minst sagt häpnadsväckande, rättstryggheten har satts ur spel.
Om det vore sant, skulle svensk rättskipning vara ett skämt och rättssäkerheten likaså.
Advokaten Samuelsson bör dock, innan åtgärder vidtas mot åklagare, domare och nämndemän, kunna styrka sina anklagelser.
19 aug: Ett citat av Lenin
"Om en statskupp skulle äga rum i Sverige skulle den revolutionära regeringen börja med att bjuda den borgerliga ministären som den just avsatt på middag."
Citat tillskrivs Vladimir Lenin (1870-1924), död 21 januari 1924 i Gorki.
Citatet cirkulerar - men vad är källan?
Jag har inte kunnat hitta någon källhänvisning.
Citat tillskrivs Vladimir Lenin (1870-1924), död 21 januari 1924 i Gorki.
Citatet cirkulerar - men vad är källan?
Jag har inte kunnat hitta någon källhänvisning.
lördag 18 augusti 2012
18 aug: Tunnelbanan, Wennerholm och Åkesson
 |
Foto: Gunnar Andrén
|
Sjäv har jag hållit på oavbrutet sedan 1992 i skilda sammanhang.
Det ligger i hela Sveriges intresse att vår huvudstad fungerar bättre, för tillresande och de som bor här.
Så som det numera ser ut på tunnelbanan skulle man ju kunna ta trängselskatt där - det är ofta så trångt vid t.ex. Östra Stat/Tekniska högskolan att t-banaförarna manar passagerare att ta nästa tåg!
Det är bisarrt!
Det ställningstagande som statsministern i dag gjort i Gustavsberg, går dessbättre på tvärs mot den politik som moderaterna i Stockholms stad och län - med vissa klarsynta undantag - under lång tid gjort tilll sin.
Trafiklandstingsrådet Christer Wennerholm (m) har ju länge arbetat intensivt mot utbyggd tunnelbana - och priroiterat det jag kallar NK-Expressen, alltså spårvagnsutbyggnad i redan kollektivtrafikvälförsedda
Stockholms city - detta samtidigt som människor tvingas resa en-två timmar om dagen och sitter i köer för att komma till jobb, studier, sjukhus eller vad det vara må.
(Att man nu bygger nya fina Karolinska sjukhuset i Solna för milajrder utan att bygga tunnelbana dit är rent ut sagt koko i huvet! Vi får ett fint sjukhus samtidigt som vi bygger P-platser i närheten som aldrig förr. Karolinska kommer att bli Norra Europas största parkeringsplats! Och Nationalarenan får inte heller tunnelbana - en arena som då och då kommer att ta 50-70.000 åskådare. Uppriktigt sagt: Det är ju inte klokt!)
Det skall bli intressant att se om Wennerholm avser sitta kvar och - mot sin egen åsikt - som SL-ansvarig politiker bygga tunnelbana och kanske rent av delta i klippandet av band när det är klart!
Jag diskuterade tunnelbana eller spårvagn med honom i Almedalen 2011 och var inte överens på en enda punkt. Men kanske har han ny bytt åsikt? Sådant har hänt förr - själv har jag i tio år i alla fall skrivit årliga motioner om behovet av att bygga mer tunnelbanan i Stockholm och behöver inte byta åsikt en endaste tunnelbanemeter.)
Men det är inte bara Christer Wennerholm (m) som förtjänar kritik.
Det gäller även min riksdagskollega Anders Åkesson (c) i Kalmar - som i dag varnar för att staten satsar resurser på regional utbyggnad i Stockholmsområdet.
Hur tänker han? Skall alla åka häst och vagn i Stockholm? Eller inte jobba? I Kalmar måste man åka till jobbet, jag vet, jag har varit där många gånger. Precis som i Nybro, Västervik eller Oskarshamn, Vimmerby för att inte tala om Hultsfred eller det näraligga men i Östergötland belägna Valdemarsvik.
Det är denna politiska opportunistiska stockholmsfientlighet som är största hotet mot svenskt välstånd.
Titta bara på London 2012 eller Peking 2008 för att nu eller andra stora städer. (Aten 2004 var ju ingen succé i det avseendet!) Stora satsningar görs på spårutbyggnad runt om i världen jag fann 2008 att på 39 platser byggdes då ny tunnelbana, på 25 platser bara i Europa.
Men vi i Sverige skall tydligen ha en huvudstad där inget fungerar! Det är ju korkat!
Men vad kräver då riksagsman Åkesson!?
Jo, att staten - även om han inte betonar det för dagen - skall hjälpa till att bygga ut kollektiv trafik i Kalmar län - och han gör det med rätta.
Ordentliga statliga insatser för bättre vägar (E22!) och fungerande väg-, tåg- och flygtrafik behövs för att man skall kunna bo i Kalmar län (och andra platser i Sverige), genom att t.ex. staten hjälper till med upphandling av trafik som annars inte bär sig men behövs för att Sverige skall bli rundare, för att man skall kunna flyga till Arlanda (som kan sägas vara en lokal flygplats men som är flygtrafiknavet för hela Sverige utom möjligen de som har nära till Kastrup eller Fornebu), för att man skall kunna åka färja Oskarshamn-Visby året runt, för att tågen på många linjer alls skall gå (vilket sker genom statligt finansierade Rikstrafiken som är lokaliserat, inte utlokaliserat, till Sundsvall och så vidare.
Det var utmärkt att staten byggde Ölandsbron 1971/72 från Kalmar. Tänk om man av regionala skäl avstått det. Hur dumt som helst hade det varit. Eller Öresundsbron eller Botniabanan.
Jag skulle kunna fortsätta - men blir så trött på att så många tror att det blir bättre runt om i Sverige om Stockholmsregionen, det vackra transport- och industriinriktade Göteborg eller tillväxtinriktade Malmö/Lund inte fungerar.
Det blir det inte.
När Stockholms-, Göteborgs- eller Malmö/Lund-regionen - säger jag som är född i Eksjö ocjh bott på många håll i vårt avlånga land - hackar ekonomiskt, då blir det recession i hela Sverige
Det varken vill eller tänker jag medverka till.
.
18 aug: Reinfeldt om T-banan och bostäder
 |
| Ingången till T-banan vid Stadion - som för övrigt borde döpas om till Stockholms Olympiska stadion |
Det där med trängselskatten - som det ju en gång sades att den inte skulle höjas - vet jag inte om jag håller med - så länge det handlar om områdesavgifter. Om den i stället skulle göras om till brukaravgifter, t.ex. att man använder en viss bro eller väg eller genväg, då är jag öppen för nya grepp. Men utformningen nu, som är administrativt enkel men befriar politiker från att göra tekniskt bra miljölösningar, är ytterst tveksam. Varför man t.ex. måste betala för att man kör ut från Stockholms centrum kl 06.29-18.30 har jag från trängselsynpunkt aldrig fått en bra förklaring till. Nu kan du vara borta från stan från halv sju på morgonen och köra tillbaka .18.20 och måste betala 40 kr för det - då handlar det ju om straffbeskattning, inte trängsel!
Men till huvudfrågan. Tunnelbanan.
Det är utmärkt att moderaterna - äntligen! - ändrat sig om tunnelbanan.
Det har tagit 32 år och är alltså inte ett år för tidigt (1980 var folkomröstningen om tunnelbanan till Täby och moderaterna och centern manade sina väljare att rösta nej, så blev det, folkpartister och socialdemokrater ville att deras väljare skulle säga ja till T-banan till Täby men moderaterna "vann", en dyrbra "seger".
Själv har jag i ett stort antal år - förgäves - motionerat om satsningar på utbyggd tunnelbana i Stockholm.
Min första motion i ämnet - upprepad varje år sedan dess - kom hösten 2002, där jag pläderade för en utbyggnad av tunnelbanan till Täby/Arninge för att minska biltrafiken och öka de kollektiva transporterna från Vallentuna, Vaxholm, Norrtälje och Åkersberga.
Motionen har rönt samma öde under alla tio riksmötena den väckts. Avslag.
Sedan 2008 har jag utvidgat pläderingarna för satsningar på Stockholms tunnelbana, framför allt att vi skall ha ett statsbidragssystem som gör det lätt att räkna på vad satsningar kostar.
Här är till exempel mitt (som alltid avslagna) förslag 2008/09:T373 - upprepat varje år i riksdagen sedan dess:
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av att bygga vidare på Stockholmsregionens tunnelbana för framkomlighetens, resenärernas och miljöns skull samt för minskad trängsel ovan jord.Motivering
Det första embryot till nuvarande Stockholms tunnelbana – om man bortser från den spårförsedda ovanjordsbana som anlades 1913 i anslutning till att Stockholms stadsfullmäktige 1912 hade beslutat om att till kyrkogård avsätta det betydande markområde som i dag är känt som Skogskyrkogården – var den tunnel under Södermalm som invigdes redan den 30 september 1933.Banan trafikerades från början av spårvagnar som helt separerades från annan trafik och delvis gick i tunnel. Linjen hade tre stationer, Slussen, Södra Bantorget (från 1940 Medborgarplatsen) och Ringvägen (från 1950 Skanstull). Utanför fanns stora T:n som markerade att spårvagnarna gick i tunnel. T:et omgavs av orden Tunnel och Banan.
Efter att beslut hade träffats 1941 av Stockholms stadsfullmäktige invigdes Stockholms tunnelbana den 1 oktober 1950. Linjen, i dag benämnd gröna linjen, hade sträckningen Slussen–Hökarängen – att det blev just denna linje som konverterades från spårvagn till tunnelbana hänger nära samman med att Skanstullsbron färdigställts 1946 och att under andra världskriget, då byggandet var mer sporadiskt är systematiskt, hade flera delsträckor gjorts planskilda från all annan trafik och därmed korsningsfria.
I dag omfattar Stockholms tunnelbana tre linjer med sammanlagd längd om 108 km med totalt 101 stationer varav 100 är öppna. Stockholm har därmed den 15:e längsta tunnelbanelängden i världen (2007). Däremot kan konstateras att tunnelbanebyggande pågår i uppskattningsvis 39 större städer eller metropoler i världen, varav på mer än 25 platser bara i Europa.
I Stockholm har 30 delsträckor invigts sedan 1950. Men låt oss titta på de fem sist invigda delsträckorna:
5 juni 1977
Hallonbergen i Sundbyberg–Akalla
30 oktober 1977
T-centralen–Kungsträdgården
29 januari 1978
Universitetet–Mörby centrum i Danderyd
19 augusti 1985
Västra Skogen i Solna–Rinkeby
15 augusti 1994
Bagarmossen–Skarpnäck
Sedan 1994 har alltså inte en meter tunnelbana byggts i Stockholmsområdet. Samtidigt har regionen vuxit med ca 225 000 människor.
Trots detta är ungefär fyra av fem resor inom centrala Stockholmsregionen en t-baneresa eller en bussresa under de stora förflyttningstiderna under vardagar. Det borde vara ännu högre siffor.
Likväl är åtskilliga hundratusentals människor i Stockholmsregionen i dag bosatta så att t-banan i praktiken inte är något reellt alternativ till transport med egen bil. Detta är det grundläggande problemet i all diskussion om framkomlighet, ökad trängsel ovan jord för speciellt biltrafiken och miljöhänsynen.
Tunnelbanan i Stockholmsregionen måste fortsätta att byggas ut! Finansieringen är en nyckelfråga och här måste staten bidra på ett sätt som stimulerar Stockholms läns landsting, Stockholms stad och andra kommuner samt det privata näringslivet att göra storsatsningar på området. Att det går att generera kapital bara långsiktighet i planeringen förekommer visas av byggnationen av den i viss del privatfinansierade Arlandabanan.
På tunnelbanans gröna linje, med sina 49 stationer, är antalet resande per arbetsdag i storleksordningen 500.000; antalet resenärer per år överstiger 150 miljoner. Linjen har fyra grenar och är drygt 41 km lång.
På tunnelbanans röda linje, med sina 36 stationer, är antalet resande per arbetsdag i storleksordningen 425.000; antalet resenärer per år överstiger 130 miljoner. Också denna linje har fyra grenar – två i norr, två i söder – och är också den 41 km lång.
På tunnelbanans blå linje, den nyaste med 20 stationer, är antalet resande per arbetsdag i storleksordningen 190 000; antalet resenärer per år överstiger 60 miljoner. Denna linje har tre grenar – två i nordväst, en i sydost – och är drygt 25 km lång.
Enligt min mening föreligger ett akut behov att höja blicken från nuvarande miljö- och trängselproblem och diskutera hur Stockholmsregionen ska fungera omkring 2050, en hyfsat överblickbar tid, lika långt framåt i tiden som 1966 ligger bakåt.
Frågan är: Ska inte mer t-bana byggas i Stockholmsregionen?
Svaret anses stå att finna i dels alternativens konkurrenskraft, dels kostnaden för nybyggnation.
Det omvända måste också beaktas: Vad kostar det att inte bygga?
Viss kan man inte vara i detta sammanhang – men om t-banan inte byggs ut i Stockholmsregionen utöver vad som skett fram till 1995 kommer trängselproblemen att bli än tydligare, miljöproblemen allt större, regionen fungera sämre än den skulle behöva göras. Om inte annat bör tunnelbanan kraftigt byggas ut av miljöskäl.
Jag avstår här från att framföra några specifika förslag om bansträckningar utan nöjer mig med att påtala hur områden som Nacka, Täby, Lidingö, Ty-resö, Haninge, Vallentuna, Sollentuna och andra – gärna t.ex. i norr i kombination med omstigningsstationer till Roslagspilen eller Roslagsbanan (som nu slutar ungefär 10 km från Arlanda!) eller i väster/söder till Saltsjöbanan, eller stationer längs andra pendeltågssträckningar, som Älvsjö och Flemingsberg – skulle kunna betyda en revolution i resandet och dramatiskt öka framkomligheten på spår och göra kollektivtrafikåkandet mycket mer konkurrenskraftigt till den egna bilen.
Stockholm den 3 oktober 2008
Gunnar Andrén (fp)
17 aug: Tillväxtverket skrotas av Sjöstedt - varför inte tvärtom?
Jag ser att vänsterledaren Jonas Sjöstedt, som allt mer utvecklas - eller tillväxer - till en fullfjädrad opportunist, följer upp sitt partis KU-anmälningar om ditten och datten med att nu kräva en nedläggning av Tillväxtverket i anledning av detta växtverks representationsorgier.
Men varför inte tvärtom?
Varför inte lägga ner vänsterpartiet?
Eller är man rädd om sin historia, t.ex. partiets stöd till Hitler-Tyskland efter Molotov-Ribbentroppakten 1939, något som partiet väl är ganska försiktigt med att påminna om numera, det enda svenska parti trots allt som stött inte bara Stalins Sovjet utan också Nazi-Tyskland?
- - -
Det finns här skäl att återge partiets eget ordval om denna enorma ideologiska förvillelse (från 2007, alltså modern tid, inte under 1930-, 40-, 50- 60- eller 70- eller 80-talen):
Men varför inte tvärtom?
Varför inte lägga ner vänsterpartiet?
Eller är man rädd om sin historia, t.ex. partiets stöd till Hitler-Tyskland efter Molotov-Ribbentroppakten 1939, något som partiet väl är ganska försiktigt med att påminna om numera, det enda svenska parti trots allt som stött inte bara Stalins Sovjet utan också Nazi-Tyskland?
- - -
Det finns här skäl att återge partiets eget ordval om denna enorma ideologiska förvillelse (från 2007, alltså modern tid, inte under 1930-, 40-, 50- 60- eller 70- eller 80-talen):
En absurd parentes.
17 aug: Rapport från livet på landet
 |
| EU:s jordbrukspolitik i sammanfattning, dock utan ko, bara tjur i bild |
Om detta har jag ingen särskild åsikt, vad gäller utbetalningstiden - tydligen sker förskottsutbetalning i elva av EU:s 27 länder.
Men varför behövs dessa bidrag alls?
På det har Helena Jonsson, på allra sista raden i tidningen, en god förklaring, dessvärre troligen omedveten.
Jo, prissvängningarna på mjölk beror på att i Europa finns ett överskott på mjölk, visserligen ganska litet enligt Jonsson, men dock. Det gör att om mjölkbönderna skall få full betalning för den producerade mjölken, och inte råka ut för den besvärande marknadens prisreglerande effekt - vid överskott på alla andra produkter tenderar ju priserna nämligen att sjunka liksom produktionen tills dess efterfrågan stiger och därmed också priserna - måste varje producerad liter mjölk i Europa subventioneras via skattsedeln, administrativt genom EU.
Finns det alternativ?
Ja, vi skulle kunna tvinga alla européer att dricka mer mjölk.
Men när nu mjölkkonsumenterna är lika tröga som Saab-bilköpare och andra illasinnade människor uppstår problem på marknaden.
Det är synd om möänniskorna, sade redan Ågust Strindberg - fast en del tror att han hett Au-gust.
17 aug: Rapport från livet i Flen
Dagens rubrik kommer från en i trakten av Flen utkommande tidningar:
Mjölkbönder har svårt att överleva i Flen
Tja, vem skulle väl inte ha det?16 aug: I Vuollerim II - också sett från luften
 |
| ... eller så kan det ju se ut så här, också från luften vid Vuollerim Foto: Gunnar Andrén, pilot Bengt Söderström från Tullinge Gå gärna till www.laplandvuollerim.se |
 |
| Hoppfulla riksdagsledamöter i Vuollerim: Irene Oskarsson (kd), Aneby, Anita Brodén (fp), Sollebrunn, Nina Lundström (fp) Sundbyberg,
och Gunnar Andrén (fp), Stocksund Foto: Gunnela Mogensen
|
16 aug: I Vuollerim I - sett från luften
 |
| 17 augusti 2012: Lilla Luleälv sedan AB Vattenfall fått sin utbyggnadsvilja igenom Foto: Gunnar Andrén |
15 aug: Reino Börjesson - och VM i fotboll 1958
I dag spelas sista landskampen på Råsunda (Sverige-Brasilien) - tyvärr kan jag inte se den på grund av resa men är glad att min Samuel tillsammans med en brasiliansk släkting är på plats.
Hur var då VM-finalen 1958 Sverige-Brasilien (2-5)?
Svaret är att jag inte riktigt vet - för jag missade den matchen också, jag befann mig med familjen (pappa Gösta (1916-1997), mamma Margareta (1919-1991), lillebror Åke (då 10, numera professor vid Huddinge universitetssjukhus) och lillasyster Ulla, då 2, numera Sveriges ambassadör i Mocambique) på farmor Linnéas (1885-1965, född Eriksson i Norrtälje, död i Nässjö 3 jan 1965) sommarställe utanför Nässjö och där fanns ingen TV, knappt ens radio.
Men efter mycket rattande lyckades jag höra matchrefererat i Sveriges Radio, såväl när Sverige gjorde 1-0 i fjärde minuten genom Nils Liedholm men framför allt när först Vava gjorde 1-1 sedan den kobente högeryttern Garrincha snurrat upp och bort vår annars utmärkte vänsterback Sven Axbom efter några minuter och samme konstellation, Garrincha och centern Vava, varit ofina nog att göra samma sak några minuter senare - och så det stod 1-2.
Jag minns att jag tänkte att "det reser vi oss aldrig ifån". Tyvärr fick jag rätt.
Ty sedan kom en viss 17-åring, Pelé, in i bilden och gjorde 3-1 och 5-2 (nick över Kalle Svensson), däremellan vänsterytterna Zagallo 4-1 medan Sveriges centerforward Agne Simonsson från Örgryte reducerade till 4-2.
Men jag lyssnade särskilt intensivt till vad högerhalven Reino Börjesson gjorde, han spelade nämligen i mitt dåvarande favoritlag Norrby IF från Borås som varit i allsvenskan 1956 och spöat Elfsborg med flera lag, tyvärr åkte man ut likväl efter en säsong medan Elfsborg blev svenska mästare 1961.
Och här är nu en intervju med Reino Börjesson, gjord 50 år efter den där matchen jag missade men hörde 1958.
http://www.youtube.com/watch?v=X76W58IJXno&noredirect=1
Och hur gick det denna dag, 2012?
Ungefär som 1958, 0-3, då 2-5.
Sverige är nog bara näst bäst i världen när det gäller fotboll, trots allt.
Hur var då VM-finalen 1958 Sverige-Brasilien (2-5)?
Svaret är att jag inte riktigt vet - för jag missade den matchen också, jag befann mig med familjen (pappa Gösta (1916-1997), mamma Margareta (1919-1991), lillebror Åke (då 10, numera professor vid Huddinge universitetssjukhus) och lillasyster Ulla, då 2, numera Sveriges ambassadör i Mocambique) på farmor Linnéas (1885-1965, född Eriksson i Norrtälje, död i Nässjö 3 jan 1965) sommarställe utanför Nässjö och där fanns ingen TV, knappt ens radio.
Men efter mycket rattande lyckades jag höra matchrefererat i Sveriges Radio, såväl när Sverige gjorde 1-0 i fjärde minuten genom Nils Liedholm men framför allt när först Vava gjorde 1-1 sedan den kobente högeryttern Garrincha snurrat upp och bort vår annars utmärkte vänsterback Sven Axbom efter några minuter och samme konstellation, Garrincha och centern Vava, varit ofina nog att göra samma sak några minuter senare - och så det stod 1-2.
Jag minns att jag tänkte att "det reser vi oss aldrig ifån". Tyvärr fick jag rätt.
Ty sedan kom en viss 17-åring, Pelé, in i bilden och gjorde 3-1 och 5-2 (nick över Kalle Svensson), däremellan vänsterytterna Zagallo 4-1 medan Sveriges centerforward Agne Simonsson från Örgryte reducerade till 4-2.
Men jag lyssnade särskilt intensivt till vad högerhalven Reino Börjesson gjorde, han spelade nämligen i mitt dåvarande favoritlag Norrby IF från Borås som varit i allsvenskan 1956 och spöat Elfsborg med flera lag, tyvärr åkte man ut likväl efter en säsong medan Elfsborg blev svenska mästare 1961.
Och här är nu en intervju med Reino Börjesson, gjord 50 år efter den där matchen jag missade men hörde 1958.
http://www.youtube.com/watch?v=X76W58IJXno&noredirect=1
Och hur gick det denna dag, 2012?
Ungefär som 1958, 0-3, då 2-5.
Sverige är nog bara näst bäst i världen när det gäller fotboll, trots allt.
onsdag 15 augusti 2012
15 aug: Luftförsvaret, här och där (plus Nallen Lukasjenko)
Regeringen har tillsatt en parlamentariskt sammansatt luftförsvarsutredning.
Regeringen i Sverige alltså .
Inte i Vitryssland, landet som styrs - mest med luftiga uttalanden - av Aleksandr Lukasjenko, numera med smeknamnet Nallen.
Regeringen i Sverige alltså .
Inte i Vitryssland, landet som styrs - mest med luftiga uttalanden - av Aleksandr Lukasjenko, numera med smeknamnet Nallen.
tisdag 14 augusti 2012
14 aug: Dagens yrkestips (gratis)
Visserligen har i dag ingen frågat mig till råda om framtida yrkesval - konstigt nog - men jag vill ändå ge ett alldeles gratis yrkesråd (allt är nämligen inte gratis i livet):
Bli festfixare.
Det var allt.
Slutsatserna liksom knutarna draga sig själva, som han sade som slog knut på sig själv när han drog slutsatserna.
Bli festfixare.
Det var allt.
Slutsatserna liksom knutarna draga sig själva, som han sade som slog knut på sig själv när han drog slutsatserna.
14 aug: Johnny Munkhammar död
 |
| Jonny Munkammar (1974-2012) |
Johnny avled i måndags (13 aug 2012) efter en lång tids sjukdom, en illasinnad form av cancer som han heroiskt bekämpade under flera år men som till slut blev honom övermäktig.
Jonny utmärktes mer än annat av stor beläsenhet och i nästan samma utsträckning debattglädje och övertygelse om de egna argumentens bärkraft. Han älskade verkligen debatten, den gjorde - kände man - honom upplivad.
Jag lärde känna Johnny redan när han var verksam i LUF, Liberala Ungdomsförbundet, vars förbundsstyrelse han tillhörde 1996-99. Han kandiderade också till Europaparlamentet för folkpartiet vid valen 1995 och 1999 men övergick i sinom tid till Moderata samlingspartiet.
Det var från ideologiska utgångspunkter ett logiskt partibyte eftersom Johnny såg marknadens sätt att fungera som näst intill ofelbar och han var i alla avseenden skeptisk till statliga interventioner av vad slag det vara må, svårt att förena med den socialliberalism som jag och många andra fp-liberaler bekänner oss till.
I valrörelsen 2010 bedrev han en intensiv personkryssvalrörelse och lyckades bra, kanske betonande en smula för mycket - från mina utgångspunkter sett - personens betydelse för politiken. Särskilt när man - som jag och som Johnny fast för olika partier - kandiderar på samma lista som den egna partiordföranden måste man vara försiktig, enligt min mening, för att inte förvirra vanliga väljare om vem man bör rösta på.
Det är ett skäl som jag funnit, som kandidat först på listor som toppats av Lars Leijonborg (1998, 2002 o 2006), sedan av Jan Björklund (2010) - vara gott nog att inte göra extravaganta personliga personkryssvalrörelser. Om det kan man förstås - i god liberal ordning - ha delade meningar.
Ingen skall dock säga annat än att Johnny gjorde en skicklig personvalrörelse 2010. Johnny var en person som ville synas och höras - och som syntes och hördes.
När Johnny så blev statsrrådsersättare (m) efter valet 2010 placerades han i skatteutskottet, där han kom att tjänstgöra under hela sin korta tid i riksdagen.
Han älskade - som ovan framgått - att debattera, ibland tog det nog former som också kom en del moderater att haja till: Johnny var ingen vän av kompromisser och sina egna åsikter om ekonomins bästa sätt att fungera, torgförde han med stor övertygelse från talastolen och i debattartiklar, skrifter och i böcker.
Till det kommunala utjämningssystemet, minns jag, var Johnny starkt kritisk, skrev även när 2008 års utredningen var färdig 2011 och överlämnad till regeringen - och moderaterna i utrdningen likt mig själv som folkpartiets företrädare hade ingått en form av tvingande kompromiss - artiklar ganska på tvärs mot vad som kommit överens.
Johnny ville inte acceptera den politiskt begränsade möjligheten att reformera systemet från grunden, möjligen ville han - jag vet inte säkert - avskaffa hela systemet helt, en åsikt jag inte delar. Man måste kunna bo och få social service och trygghet runt om i Sverig; tillväxtens nödvändighet för mindre ekonomiskt starka områden i vårt land kvävs dock av att systemet så starkt missgynnar en aktiv utbyggnadspolitik i storstads- pch tillväxtområden, det håller jag med Johnny om. Bostadsbristen i delar av Sverige har till del sin bakgrund i utjämningssystemets avigsidor.
Så sent som under början av det ännu pågående riksdagsmötet 2011/2012 var Johnny ordförande i en särskild grupp inom skatteutskottet som sysslade med utvärderingsfrågor; visserligen var han från början inställd på att gruppen skulle i första hand söka utvärdera jobbskatteavdragets effekter - ironiskt nog hade vänsterpartiet samma åsikt men från helt andra utgångspunkter - men fann sig väl tillrätta med det förslag som jag drev och främst av alla stod bakom - att utvärdera de särskilda nedsättningarna av mervärdeskatten som gjorts efter 1990 års skattereform. Att folkpartiet och socialdemokraterna där kom att driva samma linje är inte överraskande, i grunden som partierna är tveksamma till olika skattesatser på momsområdet.
Rapporten som bär Johnnys signumfinns nu i Rapporter från riksdagen 2011/12: RFR13. Läs den!
Johnny Munkhammar skötte detta ordförandeuppdrag väl - och jag vill tacka honom för det, liksom för hans vänliga bemötande i olika sammanhang där vi hade vitt skilda ideologiska värderingar.
Det var inte svårt att se att Johnny blev allt mer plågad av den sjukdom som han fick för nu tre år sedan. När också jag för nu ett år sedan drabbades av en annan allvarlig cancerform, opererad den 23 februari i år, var han alltid noga med att förhöra sig om mitt hälsotillstånd, vi befann ju oss kan man säga i samma båt, ensamma i bräcklig farkost.
I riksdagen blev Johnnys tid kort, mindre än två år men med sin frejdighet i debatterna han hann sätta många avtryck.
Jag kommer att sakna Johnny och sänder medkännande tankar till hans fru och de två små barn som nu mist en av de viktigaste sakerna man får i detta liv, sin far, en trofast idol, en person man alltid kan lita på, mot vars arm man alltid kan luta sig.
Vila i frid.
- - -
Anna Kinberg Batras (m) har i dag skriftligt sagt följande:
”Vi kommer att sakna och minnas Johnny Munkhammar som en framstående och alltid entusiastisk politiker och debattör verksam in i det sista. Vi är många som även mist en god vän och våra tankar går nu närmast till hans familj”.
14 aug: Strategiska uppgifter i DN
Ytterligare uppgifter kommer nu i Dagens Nyheter där reportern Mattias Carlsson visar god näsa för offentlig representation. Denna dag är det Stiftelsen för strategisk forskning som firat på ett sätt som gör att Tillväxtverket framstår som en junioravdelningen i representationsbranschen. Och inte oväntat betalas det ut icke obetydliga summor i konsultarvoden (till den kände festarrangören Michael Mindefeld, skall det vara fint och dyrt, så tar man det finaste och dyraste) för att man skall suynas mer i medierna, bli mer känd helt enkelt.
Nu blir det nog nya konsultuppdrag.
Nämligen för hur man skall reda upp vad det är man har blivit känd för.
Nu blir det nog nya konsultuppdrag.
Nämligen för hur man skall reda upp vad det är man har blivit känd för.
måndag 13 augusti 2012
13 aug: Den svenska statsskulden
Statsskulden uppgår för nävarande (31 juli 2012) till 1.071.312.812.391 kr (ettusensjuttioett miljarder)
Är det mycket eller litet? Ökningen under juli var 17 miljarder. Det är 1,6 procent.
Statsskulden är alltså stor i absoluta mått mätt. Men är det mycket eller litet?
Det beror på hur man mäter. Så här räknar Riksgälden själv.
1970 uppgick den svenska statsskulden till cirka 36 miljarder kr - finansministern hette Gunnar Sträng, han hade varit det sedan 1950-talets mitt.
Det var något under 20 procent av den dåvarande bruttonationalprodukten.
Sedan började skulden stiga.
År 1995 - efter de svåra åren 1990-1994 - var den nästan 80 procent av BNP.
År 1998 uppgick statsskulden till 1.449 miljarder kr.
Det var något över 72 procent av vår dåvarande bruttonationalprodukt.
Finansminister var Bosse Ringholm.
Vid slutet av 2011 uppgick statsskulden till 1.158 miljarder kr. Bruttonationalprodukten för 2011 uppgick till 3.462 miljarder - och statsskuldens andel av BNP var alltså 33 procent. Finansminister är Anders Borg.
En bidragande orsak till minskningen av statsskulden har varit försäljningar av statliga tillgångar, påbörjat av mininstären Carlsson 2004-2006 och fortsatt under ministären Persson 1996-2006. Under ministären Reinfeldt har ägandet minskat i bland annat Telia och Nordea samt Vin- och Sprit sålts till ett franska företag. I samband med pensionsreformen 1999 fördes också pengar från AP-fonderna över till staten, så att statsskulden minskade med cirka 200 miljarder kr rent bokföringsmässigt.
Vilken slutsats bör dras:
Jo, det finns utrymme för att göra produktiva investeringar i Sverige.
Däremot bör man se till att inte fler människor hamnar i bidragsberoende.
Fotnot.
Riksgälden bildades för att hantera statsskulden.
Under 1700-talet växte Sveriges statsskuld och inflationen var hög.
Sverige lånade bland annat pengar för att finansiera krig mot Ryssland.
1808-1809
Statsskulden var rekordstor efter det att Sverige förlorat ”det finska kriget” mot Ryssland.
1818
Sverige hade stora utlandslån som vi vägrade betala.
2/3 av skulden var utlandsskuld. Därför skrev staten av den största delen av utlandsskulden.
Kung Karl XIV Johan betalade själv den sista tredjedelen, och den svenska provinsen Pommern i norra Tyskland pantsattes mot betalning i silver.
1834
Trots hårda tider var statsskulden i stort sett avbetalad och Riksgälden hade i stället utländska fordringar.
1910
Sverige lånade utomlands för att göra investeringar i infrastruktur: järnvägar, vattenkraft och telefonsystem. Därför hade vi en relativt stor valutaskuld.
1970-talet
Oljepriset chockhöjdes 1973 och 1979.
Det ledde till en internationell lågkonjunktur, och den svenska ekonomin kom ur balans.
Sverige lånade i utlandet för att finansiera underskott i statsbudgeten och räntorna växte snabbt.
1990-1994
Statsskulden fördubblades från 600 till 1 300 miljarder kronor (eller från 44 till 78 procent som andel av BNP).
1990-talets slut och 2000-talets början
Statens underskott minskade.
Under en femårsperiod kring millennieskiftet hade statsbudgeten överskott, mycket tack vare stora skatteintäkter.
2005 Statsbudgeten visade återigen överskott, efter ett par år med relativt stora underskott.
Är det mycket eller litet? Ökningen under juli var 17 miljarder. Det är 1,6 procent.
Statsskulden är alltså stor i absoluta mått mätt. Men är det mycket eller litet?
Det beror på hur man mäter. Så här räknar Riksgälden själv.
1970 uppgick den svenska statsskulden till cirka 36 miljarder kr - finansministern hette Gunnar Sträng, han hade varit det sedan 1950-talets mitt.
Det var något under 20 procent av den dåvarande bruttonationalprodukten.
Sedan började skulden stiga.
År 1995 - efter de svåra åren 1990-1994 - var den nästan 80 procent av BNP.
År 1998 uppgick statsskulden till 1.449 miljarder kr.
Det var något över 72 procent av vår dåvarande bruttonationalprodukt.
Finansminister var Bosse Ringholm.
Vid slutet av 2011 uppgick statsskulden till 1.158 miljarder kr. Bruttonationalprodukten för 2011 uppgick till 3.462 miljarder - och statsskuldens andel av BNP var alltså 33 procent. Finansminister är Anders Borg.
En bidragande orsak till minskningen av statsskulden har varit försäljningar av statliga tillgångar, påbörjat av mininstären Carlsson 2004-2006 och fortsatt under ministären Persson 1996-2006. Under ministären Reinfeldt har ägandet minskat i bland annat Telia och Nordea samt Vin- och Sprit sålts till ett franska företag. I samband med pensionsreformen 1999 fördes också pengar från AP-fonderna över till staten, så att statsskulden minskade med cirka 200 miljarder kr rent bokföringsmässigt.
Vilken slutsats bör dras:
Jo, det finns utrymme för att göra produktiva investeringar i Sverige.
Däremot bör man se till att inte fler människor hamnar i bidragsberoende.
Fotnot.
Lite historia
1789Riksgälden bildades för att hantera statsskulden.
Under 1700-talet växte Sveriges statsskuld och inflationen var hög.
Sverige lånade bland annat pengar för att finansiera krig mot Ryssland.
1808-1809
Statsskulden var rekordstor efter det att Sverige förlorat ”det finska kriget” mot Ryssland.
1818
Sverige hade stora utlandslån som vi vägrade betala.
2/3 av skulden var utlandsskuld. Därför skrev staten av den största delen av utlandsskulden.
Kung Karl XIV Johan betalade själv den sista tredjedelen, och den svenska provinsen Pommern i norra Tyskland pantsattes mot betalning i silver.
1834
Trots hårda tider var statsskulden i stort sett avbetalad och Riksgälden hade i stället utländska fordringar.
1910
Sverige lånade utomlands för att göra investeringar i infrastruktur: järnvägar, vattenkraft och telefonsystem. Därför hade vi en relativt stor valutaskuld.
1970-talet
Oljepriset chockhöjdes 1973 och 1979.
Det ledde till en internationell lågkonjunktur, och den svenska ekonomin kom ur balans.
Sverige lånade i utlandet för att finansiera underskott i statsbudgeten och räntorna växte snabbt.
1990-1994
Statsskulden fördubblades från 600 till 1 300 miljarder kronor (eller från 44 till 78 procent som andel av BNP).
1990-talets slut och 2000-talets början
Statens underskott minskade.
Under en femårsperiod kring millennieskiftet hade statsbudgeten överskott, mycket tack vare stora skatteintäkter.
2005 Statsbudgeten visade återigen överskott, efter ett par år med relativt stora underskott.
13 aug: Andrew Wilson: The Last European Dictatorship
Mycket skrivs i dessa dagar om Lukasjenko. Den bästa skriften, boken, som kommit på senare tid, är - enligt min mening - Yale-professorn Andrew Wilsons Belarus: The Last European Dictatorship, utgiven i december 2011.
Boken är en ganska komplett historibeskring om det Vitryssland vi känner, med början på medeltiden till efter presidentvalet 2010.
Pris cirka 30 dollar(dvs under 200 kr), Yale, Univ. Press ISBN 978-0-300-13435-3
http://newbooksineuropeanstudies.com/2011/12/02/andrew-wilson-belarus-the-last-european-dictatorship-yale-up-2011/
Boken är en ganska komplett historibeskring om det Vitryssland vi känner, med början på medeltiden till efter presidentvalet 2010.
Pris cirka 30 dollar(dvs under 200 kr), Yale, Univ. Press ISBN 978-0-300-13435-3
http://newbooksineuropeanstudies.com/2011/12/02/andrew-wilson-belarus-the-last-european-dictatorship-yale-up-2011/
13 aug: Diktaturer (2)
Belarus har slutat att syssla med viseringar till sitt land från Sverige.
Det landet satsar verkligen hårt på att bli isolerat.
Carl Bildt får allt mer rätt om presidenten: En diplomatisk buse.
Diktatorer är som zebror. Ränderna går aldrig ur.
Det landet satsar verkligen hårt på att bli isolerat.
Carl Bildt får allt mer rätt om presidenten: En diplomatisk buse.
Diktatorer är som zebror. Ränderna går aldrig ur.
13 aug: Diktaturer (1)
Försvarsministern vill inte kalla Saudiarabien för diktatur.
Men snun i gyllene dosor.
Men snun i gyllene dosor.
12 aug: Linda Nordlund ny LUF-ordförande
Här finns hela intervjun.
LUF:s kvinna i FN
Linda Nordlund pratar inte bara, hon gör politik
Namn: Linda Nordlund
Född: 1986
Skola: Kristofferskolan i Bromma
Pluggar nu: Pol. kand-examen, Uppsala universitet
Varit LUF-medlem: i nio år
Blev LUF-medlem varför: Såg Birgitta Ohlsson på TV
I förbundsstyrelsen: Sedan LUF-kongressen 2008
Blev sedan: 2:a vice ordförande vid kongressen 2009
Är nu: 1:a vice ordförande från kongressen 2010
Skall bli: ?
Gör hösten 2011: Praktik vid Svenska FN-representationen i New York
- - -
Hur blir man praktikant vid FN?
- Jag visste redan när jag började mina universitetsstudier att det var möjligt att få praktik på FN i New York - ja, för mig var det förstås en dröm men jag visste ju att t.ex. Daniel Sjöberg (numera fp-medarbetare i Bryssel och tidigare på riksdagskansliet) hade lyckats få en sådan praktikplats.
- Men när Inga-Lena Bengtsson ringde från FN-representationen i New York, trodde jag att det var en lämplighetsintervju eller ett besked att jag skulle få nej. Så till slut frågade jag om jag hade chans fortfarande?
- Och då sade hon - och jag trodde knappt mina öron:
- Ja, men du har ju fått platsen, det är därför jag ringer!
Yippie!!!! Yeah! Yeah! Yeah!
Hur började det? Andra vill säkert veta!
- Jag sökte direkt på FN-representationens hemsida, jag skickade med mitt CV (curriculum vitae, ung. levnadsbeskrivning) med två referenser som man måste ha.
- Nu i efterhand vet jag att de frågade just de två om mig - men själv hade jag ingen aning förrän det där telefonsamtalet från New York i slutet av april.
Varför ville du så gärna till New York?
- Jag ville se FN-arbetet inifrån, hur det går till i en verkligt internationell miljö. Nu förstår jag bättre varför det med svenska mått mätt går långsamt, det är svårt att få 193 medlemsstater att komma överens.
Du har som särskild uppgift att följa det säkerhetspolitiska arbetet i FN?
- Ja, här i New York är arbetet ju utöver generalförsamlingen (193 stater) och säkerhetsrådet (15 medlemmar där fem – USA, Ryssland, Kina, Frankrike och Storbritannien är permanenta medlemmar, övriga tio väljs på två år, dvs fem varje år) uppdelat på sex permanenta utskott, med var sitt ansvarsområde. Säkerhetspolitiska gruppen bevakar inte minst vad som händer i säkerhetsrådet och rapporterar direkt till utrikesdepartementet i Stockholm vad som försiggår, allt som har med säkerhetspolitik att göra.
Säkerhetsfrågor hanteras främst av säkerhetsrådet. Är du där ofta?
- Ja, det måste man säga.
- Men utöver detta handlar det om nästan oöverskådligt många möten med länder i olika grupperingar där Sverige deltar i formella och informella sammanhang. För att veta vad som händer och är på gång, måste man vara på plats, det går inte att bevaka detta från Sverige.
- Och min uppgift är att tillsammans med den säkerhetspolitiska gruppen, som under ambassadören Mårten Grunditz leds av den erfarne diplomaten Gunnar Aldén, bevaka vad som försiggår. Det handlar ofta om att vänta men säkerhetsrådet har också öppna möten och då kan man lyssna direkt till vad som sägs.
Spännande?
- Jaa!
Berätta!
- Säkerhetsrådet har ofta, t.ex. om Libyen denna höst, öppna möten, så kallade briefingar där situationen belyses i någon av världens alla krishärdar. Där kan man vara med och lyssna.
- Men sedan får man ofta sitta utanför och vänta – men det är inte bortkastad tid: Man lär sig mycket genom att prata och lyssna, om t.ex. Sudan, Demokratiska Republiken Kongo, Syrien, Liberia och många andra länder där det pågår strider eller där FN av andra orsaker är engagerade.
Mycket krig och elände – nedrustningsfrågor? Fredsfrämjande åtgärder?
- Det tillhör första utskottet som jag också bevakar, icke-spridning av kärnvapen och det som kallas ”Små och lätta vapen” där ju fp-riksdagsmannen Christer Winbäck är så engagerad och just genomfört ett seminarium i FN-huset.
- Och FN har en viktig roll inte minst när det gäller fredsfrämjande åtgärder, men man skall komma ihåg att det inte bara krävs internationellt stöd från stormakter för att det skall bli verkningsfulla åtgärder utan också det land som det gäller måste samtycka, det tycks ofta vara det svåraste. Många hinder läggs i vägen, det blir man verkligen varse här i New York.
Blir det outhärdigt tråkigt?
- Nej, visst känns det ibland nästan hopplöst med alla förhandlingar som kanske mynnar ut i bara en ändrad formulering i en resolutionstext, man kan verkligen tala om babysteps ibland, men ett litet steg är i alla fall bättre än inget.
- Utgångspunkterna är ofta så otroligt olika. Det vi i Sverige anses vara självklarheter vad gäller t.ex. mänskliga rättigheter, gör att vi stundom betraktas som extremister. Så ser världen ut.
- - -
Betalt? Nej!
Hur finansierar man en vistelse i New York som praktikant? Får ni betalt?- Nej, svarar Linda Nordlund, det är just en praktikplats som UD erbjuder, vi är sju vid FN-representationen och sedan finns liknande arrangemang vid olika svenska ambassader.
- Det är dyrt att leva i New York och vi är fem som tillsammans hyr en lägenhet. Men jag får använda studiemedel från CSN, eftersom praktikplatsen också berättigar till akademiska poäng motsvarande en termins studier på hemmaplan, och dessutom har jag lyckats få ett stipendium från Sida. Det som man sedan får ta till är besparingar och kanske snälla föräldrars bidrag.
Vad skall Du göra efter FN-sejourens slut?
- Jag blir kvar i New York till efter nyår fast praktikplatsen upphör 22 december. Sedan skall jag åka till Senegal i början av nästa år där LUF har kontakter som vi skall försöka utveckla.
- Och därpå studier igen.
Och om någon vill lära mer om FN i vår?
- Då kommer jag jättegärna, till både LUF-avdelningar, fp-föreningar, skolor och vad som kan bli aktuellt. Jag åker gärna runt i Sverige och berättar om FN.
Och säger vadå?
- Jag vill berätta om värdet av FN i en värld som behöver mer av demokrati, mer av mänskliga rättigheter, mer av mänsklig välfärd och trygghet. FN är inte allt, men det enda forum vi har i världen där alla kan mötas, där vi kan tala till varandra och lyssna på varandra.
- Det är en ynnest att få de erfarenheter som FN-praktikplatsen givit mig.
Gunnar Andrén
Medlem (fp) av den svenska FN-delegationen 2011
söndag 12 augusti 2012
12 aug: Några bilder från Jan Björklunds sommartal
Sedan 1980-talet har folkpartiets partiledare haft ett numera traditionellt tal på Västkusten, förlagt till Marstrand. I år flyttades detta till Göteborg, Dockpiren vid Eriksberg, där Jan Björklund talade.
Men 1981 beslutade man att en andra person skulle bli hedersmedborgare i USA.
Det var en svensk.
Det var Raoul Wallenberg.
I förra veckan var det 100 år sedan han föddes.
Raoul Wallenbergs gärning är unik. I andra världskrigets slutskede räddade han tiotusentals judar från dödslägren. Raoul Wallenbergs minnesträd är placerat på själva hedersplatsen vid ingången till världens viktigaste minnesplats över Förintelsen, Yad Vashem i Jerusalem.
Jag känner ödmjukhet och tacksamhet över att Raoul Wallenbergs gärning har blivit så uppmärksammad i resten av världen.
Men jag ska erkänna att som svensk känner jag också att jag skäms.
Skäms över den flathet som den dåvarande svenska statsledningen visade under årtionden när det gällde Raoul Wallenberg.
Den socialdemokratiska regeringen med statsministrarna Tage Erlander och Olof Palme i spetsen undvek att driva fallet med någon som helst energi, därför att det skulle försvåra relationen till Sovjet.
Sverige böjde sig för diktaturen.
Tiden i Sverige har inte varit lätt. Upplevelserna har lett till både psykiska och fysiska symptom. Skammen över att ha våldtagits. Mest ont av allt gör sorgen och förtvivlan över att lillebror är borta. - Han var så rolig och låg alltid steget före, smart var han också, mycket smartare än jag.
Yones lyckades ta sig till Sverige eftersom hans morbror finns här. Han har fått uppehållstillstånd, som så kallat ensamkommande flyktingbarn, och fått chansen att börja ett nytt liv. Om än en tuff start på det nya livet.
Det är för Yones och andra som är i behov av en fristad i Sverige som vi alltid ska fortsätta försvara humanismen och en solidarisk flyktingpolitik. Det finns partier som säger att det är fel. Att Yones ska skickas tillbaka omedelbart.
Men till dem vill jag säga:
- Sverige är och ska förbli ett öppet och tolerant land.
¤
Europas siste diktator har i veckan avbrutit alla diplomatiska förbindelser med Sverige. Vitryssland, med sin president Aleksdandr Lukasjenko, har anklagat Sverige för det värsta han vet, att förespråka demokrati och mänskliga rättigheter.
Vitrysslands politiska system är en rest från Sovjetunionen, från stalinismen. Tusentals människor förföljs på politiska grunder. Oberoende demokratiska tidningar och ideella organisationer har tvingats sluta med sin verksamhet. Varje dag förekommer gripanden, husrannsakningar och rättegångar.
Det är nu, om någon gång, som Sverige ska öka ansträngningarna för att stötta frihet i Vitryssland. Journalister, politiker, författare och studenter, alla som vågar stå upp för demokratiska värden ska känna att de har vårt stöd. Omvärlden, främst genom EU, måste tydligt visa att människor som fortfarande lever under hårt förtryck i Europas sista diktatur har stöd utifrån.
Det gäller att aldrig glömma förutsättningarna för demokrati – det kräver modiga demokrater. Det är dem vi ska stötta. Diktaturen måste bort.
¤
Det går bra för Sverige. När vi jämför med Sydeuropa. Men problemet är ju att Sydeuropa är på dekis. En tillväxt på ett par procent är högt jämfört med Italien och Spanien, men långt efter Kina, Indien och Botswana.
Vi har stått starka genom finanskrisen. Men vi måste nu börja blicka framåt. Hur ska vi stå starka också om tio år, och i nästa generation?
Att berätta för göteborgare att den globala marknaden är viktig för vårt välstånd inser jag är att slå in öppna dörrar. Ostindiska kompaniet hade affärsrelationer med Kina långt innan ordet globalisering var uppfunnet.
Men här i Göteborg har man också lärt sig vad global konkurrens betyder.
På den vackra plats vi nu står tillverkades skepp så sent som när jag växte upp.
Men svenska varv konkurrerades ut – inte minst av varv just i Asien.
Ingenstans är det tydligare än här i Göteborg, att välstånd är inget som politiker skapar. Det är framgångsrika företag som ger jobb och ekonomisk utveckling.
Volvo grundades här i Göteborg 1927 av Gustaf Larson och Assar Gabrielsson. Volvo lastvagnar är idag en av världens största tillverkare av lastbilar i över 140 länder.
SKF, grundat i Göteborg 1907 av ingenjören Sven Wingquist. Då med 15 anställda. Idag har SKF koncernen mer än 40 000 medarbetare varav 3500 arbetar i Sverige.
Astra Zeneca i Mölndal är ett av Sveriges mest kunskapsintensiva företag.
Men den globala konkurrensen är stenhård, och vi måste hela tiden vässa oss. Inte blicka bakåt, utan framåt.
En tuffare global konkurrens kräver större beredskap för omställning hos enskilda. Det görs bara med trygghet i botten. Från folkpartiets sida har vi i sommar lanserat en ny svensk arbetsmarknadsmodell. Den gamla byggde på 1950-talets fabrikssamhälle. De två viktigaste delarna är en ny arbetsrätt och en ny arbetslöshetsförsäkring för alla.
Framtidens kunskapsekonomi kommer kräva andra regler för anställning än vad industrisamhället gjorde. Först in först ut är inte längre gångbart. Individer är olika och har olika kompetens. Arbetsrätten behöver moderniseras och liberaliseras.
Omställning, att byta jobb, fungerar bara i praktiken om människor känner sig trygga. Därför vill vi höja taket i a-kassan under den första perioden, införa en enhetlig avgift och samtidigt låta arbetslöshetsförsäkringen omfatta alla.
Vi vill bygga en ny svensk modell på grundidén att individer är olika - inte bara en del av ett kollektiv. Det ska göras tillsammans med en riktig trygghet vid omställning. Individualism i kombination med social trygghet.
Vi byter därmed från en socialdemokratisk arbetsmarknadsmodell från 1900-talet till en socialliberal modell för 2000-talet.
Sverige har en hög ungdomsarbetslöshet. En viktig orsak är att de svenska ingångslönerna för ungdomar är relativt höga. Från folkpartiets sida har vi fört fram idén att ungdomar skulle kunna få 75 procent av ingångslönen under den första anställningstiden, medan man lär sig jobbet. Vi blev fullständigt utskällda när vi lade fram den idén, även statsministern ansåg det var fel tänkt. Men i början av april gick Volvo ut och sade att de tänker ge 1500 ungdomar jobb, med 75 procents lön medan de lär sig jobbet. Bra gjort av Volvo.
Det är bättre att en 19-åring har ett jobb, även om lönen är låg, än att 19-åringen går arbetslös med socialbidrag.
Ytterligare en viktig förutsättning för en bättre framtid är en bättre skola. Det är därför den stora omläggning som pågår av svensk skolpolitik måste fullföljas. Nya läroplaner, nya betyg, ny gymnasieskola, ny lärarutbildning. Bland annat.
Några elever klagade i en tidningsintervju nyligen över att det blivit mer krävande i skolan, att man måste jobba mer. Och mitt trista svar på det är; ja det har det blivit. Och det har varit avsikten. Vi når inte högra kunskapsresultat i Sverige utan att eleverna anstränger sig mer i skolan. Det måste vi våga säga.
Men det är inte bara för tillväxtens skull som skolan måste utvecklas. Att så många elever har misslyckats i den svenska skolan har bidragit till klyftor och utanförskap.
Socialdemokraternas skolpolitik har gått ut på att skapa jämlikhet på två sätt; först genom att i grundskolan och gymnasiet skall samma låga krav ställas på alla. Därefter kräva att alla ska vara högskolebehöriga. Det är självklart att det inte går ihop. Många ungdomar slås ut.
Allra värst har socialdemokratisk skolpolitik varit mot de barn som kommer från hem utan studietradition. Mot arbetarklassens egna barn.
Det är inte en kravlös flummig skolpolitik som skapar jämlikhet. Jämlikhet skapas av en kunskapsskola.
¤
Om knappt två veckor samlas regeringen på Harpsund för budgetförhandlingar.
En viktig utgångspunkt är att Sverige har välskötta finanser. Det beror på att vi inte har slösat och att vi har drivit arbetslinjen.
Vi har konsekvent avvisat de rödgröna förslagen om att hela tiden sprätta i väg skattebetalarnas pengar till allt och alla.
Men nu är det tid att genomföra strategiska framtidsinvesteringar. Jag vill samtidigt varna för det uttrycket. Alla samhällets särintressen och kravmaskiner tycker att mer pengar till just dem är en framtidsinvestering, som är strategisk.
Men oftast är det varken eller.
En investering är något som ger avkastning längre fram. Som bidrar till att det går bättre i framtiden än vad det annars skulle ha gjort. Jag vill i dag lyfta fram tre sådana områden;
1. För det första forskning;
Sverige har varit världsledande i forskning. Men vi har tappat. Men som var och en förstår så är det avgörande på 2000-talet med våra kunskapsintensiva företag att vår forskning håller spjutspetsnivå.
Forskningsresultat kan inte kommenderas fram. Det är enskilda forskare som genom åratal av slit kan nå forskningsgenombrott som har betydelse.
Kina ökar sina forskningsanslag med 20 procent. Varje år. Indien utexaminerar 350 000 ingenjörer och naturvetare. Varje år. Med sådana länder kan vi inte konkurrera i bredd och volym. Det är spetsen vi i Sverige ska prioritera.
Naturvetenskaplig, medicinsk och teknisk forskning kräver allt dyrare anläggningar och utrustning. Länder som kan förse forskningen med detta kommer också att bli attraktiva.
Jag hoppas att under denna mandatperiod ta första spadtaget för Nordeuropas största naturvetenskapliga forskningsanläggning utanför Lund. European Spallation Source, ESS, kan liknas vid ett gigantiskt mikroskop. Det är en enorm investering, på uppemot 20 miljarder kronor, som innebär möjligheter att bygga upp forskning i högsta internationella klass och att Sverige och Lund utvecklas till ett globalt naturvetenskapligt centrum.
Bara bygget kräver fler byggjobbare än Öresundsbron.
Det blir en slags svensk motsvarighet till CERN i Geneve.
Jantelagen, som är så vanlig i vårt land, har också funnits inom forskningspolitiken. Man har varit rädd för ord som spets och elitsatsningar. Men nu är det hög tid för just detta – elitsatsningar. Forskningspolitik får inte styras av regionalpolitik eller av socialdemokratisk jantelag.
Jag vill se tre olika typer av elitsatsningar inom forskningen;
A. De största begåvningarna av våra unga forskartalanger skall får stora forskningsresurser.
B. De som redan har presterat mycket och visat att de är duktiga, oftast de lite äldre får egna större forskningsresurser.
C. Sverige borde avsätta särskilda medel för att köpa hit några av de allra duktigaste internationella forskarna.
Investeringarna i forskning behöver öka med några miljarder varje år. En stor del bör öronmärkas för olika elitsatsningar.
Sverige har tappat internationellt i forskning på senare tid. Det är nu dags att vända den utvecklingen.
¤
2. För det andra; infrastruktur;
Det är en annan viktig förutsättning för en långsiktig god tillväxt. Vägar, järnvägar, flygplatser och hamnar av god standard måste finnas för att människor ska kunna resa och för att vi ska kunna handla med varandra.
En del menar att vi inte ska bygga fler eller större vägar, för att vägtrafik är skadligt för miljön. Men till de vill jag säga att bilköerna i Tingstadstunneln är inte miljövänliga. Det är därför det är nödvändigt med ytterligare en vägtunnel under älven. Dåliga vägar orsakar trafikolyckor med dödsfall och livslånga skador för många människor varje år. E 20 genom Skaraborg, mellan Alingsås och Mariestad, är idag en av Sveriges mest dödliga trafiksträckor.
Sanningen är att de senaste riktigt stora statliga trafikinvesteringarna i Göteborg gjordes på 1960-talet, med Älvsborgsbron och Tingstadstunneln och på 1970-talet med Landvetter flygplats och motorvägen dit. Under tre årtionden med socialdemokratiskt styre hamnade Göteborg hela tiden i strykklass, medan stora investeringar genomfördes i Malmö och Stockholm.
I mitt första sommartal som partiledare, på Marstrand 2008, angav jag att nu borde turen vara kommen till Göteborg för stora trafikinvesteringar. Och vi levererar;
På kort tid har stora beslut fattats om statliga investeringar i trafiken i Göteborg; ytterligare en stor vägförbindelse under Göta Älv, den så kallade Marieholmstunneln är beslutad och Partihallsförbindelsen är redan klar.
Förstärkt järnvägskapacitet ut till hamnarna är beslutat.
En helt ny centralstation med järnvägsspår i tunnel under staden är beslutad och skall påbörjas.
Stora delar av Göteborg kommer faktiskt att vara en byggarbetsplats under kommande år.
Fler investeringar i västsverige står på önskelistan:
E 20 borde byggas ut till motorvägsstandard genom Skaraborg, liksom riksväg 40 ända till Jönköping.
Ny järnväg med snabbtåg mellan Göteborg och Borås, med en station vid Landvetter flygplats.
Men låt mig ändå vara tydlig; det stora investeringsbehovet när det gäller väg och järnväg är inte att stapla nya projekt på varandra. Drift och underhåll har varit eftersatt i årtionden. Tågen får ställas in eller blir kraftigt försenade av väderlek, och olika tekniska fel som ständigt uppstår.
Därför är Folkpartiets budskap när det gäller infrastruktur:
Sverige behöver öka investeringsramen med några miljarder kronor till varje år.
Men i första hand så måste dessa nya resurser gå till att underhålla alla de järnvägar som redan finns, med nya signalsystem, uppvärmda växlar som inte fryser och att öka kvaliteten på de vägar som redan finns med breddning, trafikseparerande mitträcken och planskilda korsningar.
Först därefter, om resurserna räcker, kan vi börja diskutera nya järnvägar och nya vägar.
Den socialdemokratiska regeringen lämnade efter sig stora svarta hål i infrastrukturpolitiken.
Att bygga spår och vägar som inte underhålls är resursslöseri och skapar många irriterade resenärer.
Det är hög tid för en ansvarsfull trafikpolitik.
3. För det tredje skatter;
En av de skatter som nu borde sänkas är bolagsskatten.
Sanningen är att den har stor betydelse när stora företag skall välja i vilka länder man etablerar sig.
Sverige har numera en högre bolagsskattesats än övriga Västeuropa och väsentligt högre om man jämför med genomsnittet för hela Europa.
Detta är en avgörande nackdel för Sverige i konkurrensen om jobb och investeringar.
Från folkpartiets sida menar vi att en sänkning på någonstans mellan två och fem procentenheter inom några år på ett positivt sätt skulle bidra till styrkan i svensk ekonomi, och därmed vår förmåga att genomföra angelägna välfärdsreformer.
Det är ingen tvekan om att vårt skattesystem är skapat för fabrikssamhället;
Om ett företag köper en maskin så kan man göra stora avdrag på skatten. Om ett företag i stället vill anställa en kunnig människa så betalar man högst skatter i världen.
De höga marginalskatterna ger inte särskilt stora statsinkomster, så det är ingen större statsfinansiell kostnad att sänka dem. De höga marginalskatterna finns därför att avundsjuka har varit en viktig drivkraft i den svenska socialdemokratiska skattemodellen.
Det är dags att avskaffa värnskatten!
¤
De häftigaste protesterna mot liberal marknadsekonomi och frihandel i modern tid har faktiskt ägt rum här i Göteborg.
Det är nu elva år sedan vänsterkrafterna gick bärsärkagång här på Avenyn mot globalisering och handel.
Men globaliseringen har ändrat förutsättningarna i världen. Aldrig förr har så många människor upplevt så snabb ekonomisk utveckling som under 2000-talets första decennium. Det har inneburit att många människor lyft sig ur extrem fattigdom. Medellivslängden är högre och barnadödligheten lägre. Fler kan läsa och fler lägger sig mätta.
Detta beror i huvudsak på att fler länder har övergett den socialistiska planekonomin och valt marknadsekonomi och frihandel.
Men vänstern har haft fel. Vänstern har haft fel om marknaden, om frihandeln, om globaliseringen och om socialismen. Och allvarligt talat; varför skulle vi lyssna mer nu, på just de, som alltid har haft fel förut?
Men trots framstegen lever fortfarande över en miljard människor i världen lever i extrem fattigdom. För några år sedan träffade jag en ung liberal politiker från Senegal.
Han säger att hans land lämpar sig väl för stordrift på livsmedelsproduktion, det är ett bördigt land där solen skiner mycket.
Men problemet är den rika världens protektionism. Så genom att vi vägrar köpa deras produkter, så förblir de i fattigdom, och vi måste i stället ge dem bistånd. Han säger ”give us trade, not aid”.
Och han har rätt. Medan stora delar av Afrikas befolkning lever på under en dollar om dagen, så subventionerar vi i Europa varje ko med två dollar om dagen.
Vi liberaler gillar Europa och det europeiska samarbetet. Det betyder inte att allt är bra med EU.
Vårt land blev en gång i tiden rikt genom frihandel. Nu är det vår tur att tillåta dagens fattiga länder att bygga rikedom genom handel. Det är dags att avskaffa EU:s socialistiska jordbrukspolitik!
Folkpartiet liberalerna är ett idéparti. Flera av de andra partierna har grundats av en viss social gruppering i samhället, för att partiet ska gynna just den egna gruppen.
Så inte folkpartiet.
Vår lojalitet riktas inte mot en speciell intressegrupp, utan mot våra idéer, socialliberalismen.
Vi fladdrar inte med vinden.
Vi står upp för europeiskt samarbete, oavsett politisk vindriktning.
Vi står upp för invandring, även när det är motvind.
Vi säger som det är om energipolitiken; att kärnkraften behövs för klimatets skull.
Vi vågar säga att det är en kunskapsskola med krav, inte en flumskola där allt ska vara kul, som jämnar ut klasskillnader.
De andra partierna tycker ideologi är pinsamt.
Fråga en socialdemokrat om socialismen och han skruvar på sig.
Fråga en vänsterpartist om kommunismen och han rodnar.
Fråga en moderat om konservatismen och de blir besvärade.
Fråga oss folkpartister om liberalismen och vi sträcker på oss.
Den rödgröna oppositionen leder i opinionsundersökningarna just nu. Det beror på att inga väljare egentligen har en aning om vilken politik en rödgrön regering skulle komma att föra.
Kom ihåg att vid samma tidpunkt förra mandatperioden så ledde de rödgröna med mer än dubbelt så stor marginal som nu, uppåt 20 procentenheter.
Än så länge är det ingen som riktigt pressar oppositionen på politiken. Socialdemokraternas politiska alternativ är än så länge gömt i olika arbetsgrupper. Vänsterpartiet och miljöpartiet är tillbaka i sina helt oseriösa och ansvarslösa budgetalternativ. Men så småningom kommer medierna och väljarna att inför nästa val kräva besked – vad vill en rödgrön regering? Och då duger det inte att stå svarslös.
Tro mig – Stefan Löfven är rädd för två saker just nu – det ena är att gå till val 2014 utan ett rödgrönt gemensamt alternativ – och det andra är att gå till val 2014 med ett gemensamt rödgrönt alternativ.
Jag är sammantaget mycket optimistisk inför 2014 års val. Både vad gäller alliansen och vad gäller Folkpartiet."
 |
| Sommartalaren i Göteborg vid piren utanför f.d. Eriksbergs varv- och han anknöt i talet - här i sin helhet - till den göteborgska erfarenheten av globaliseringen långt innan ordet fanns |
 |
| Peter Örn, tidigare partisekreterare, och Florence Laag Brandell, mångårig ombudsman i Göteborg och på flera andra ställen - samt f.d. förbundssekreterare FPK |
Många kända folkpartister var på plats, t.ex. Olle Schmidt, ledamot i EU-parlamentet, Malmö, Helen Odenjung, vice ordförande i folkpartiet och kommunalråd från Göteborg, blivande vice talmannen Jan Ertsborn med fru Ulla, Falkenberg, Anita Brodén med make Ingvar, Sollebrunn, Lars Tysklind, Strömstad, med sin Elisabeth, Eva Flyborg, Göteborg, Robert Haddad, Västerås, och övertecknad, de tidigare riksdagsledamöterna Birger Möller, Kerstin Keen, Erling Bager, Cecilia Nilsson och Axel Darvik, alla med hemvist i Göteborg, samt Anne-Marie Ekström, Borås.
Jan Björklunds tal:
"Det var 1981. USA:s kongress fattade detta år ett beslut som var unikt.
Tidigare hade en enda utlänning förklarats vara amerikansk hedersmedborgare - Winston Churchill. Men 1981 beslutade man att en andra person skulle bli hedersmedborgare i USA.
Det var en svensk.
Det var Raoul Wallenberg.
I förra veckan var det 100 år sedan han föddes.
Raoul Wallenbergs gärning är unik. I andra världskrigets slutskede räddade han tiotusentals judar från dödslägren. Raoul Wallenbergs minnesträd är placerat på själva hedersplatsen vid ingången till världens viktigaste minnesplats över Förintelsen, Yad Vashem i Jerusalem.
Jag känner ödmjukhet och tacksamhet över att Raoul Wallenbergs gärning har blivit så uppmärksammad i resten av världen.
Men jag ska erkänna att som svensk känner jag också att jag skäms.
Skäms över den flathet som den dåvarande svenska statsledningen visade under årtionden när det gällde Raoul Wallenberg.
Den socialdemokratiska regeringen med statsministrarna Tage Erlander och Olof Palme i spetsen undvek att driva fallet med någon som helst energi, därför att det skulle försvåra relationen till Sovjet.
Sverige böjde sig för diktaturen.
 |
| Lars Tysklind med Elisabeth, Strömstad |
Den svenska neutralitetspolitiken, som många anser äger en moralisk upphöjdhet, ledde i själva verket till ett moraliskt svek.
Alla bär vi ett ansvar – att inte glömma, att inte acceptera förtryck och att vägra tystnad.
För som Alliansregeringen har beslutat att utnämna 2012 till minnesår för Raoul Wallenberg.
Genom att minnas och uppmärksamma historien kan vi förhindra att historien upprepar sig.
Vi skall aldrig igen acceptera folkmord.
¤
Han gnider handflatorna mot varandra och pratar i korta meningar när han berättar om övergreppen han utsattes för i hemstaden Bagdad.
Han vet inte motivet bakom det som hände den där natten i Bagdad. Han tror att polisen ville hämnas på hans pappa. Därför gav de sig på barnen.
Han tolvåriga bror sköts till döds, ett skott i pannan, sedan våldtog de Yones och misshandlade hans mamma svårt, skriver tidningen Svenska Dagbladet.
Tiden i Sverige har inte varit lätt. Upplevelserna har lett till både psykiska och fysiska symptom. Skammen över att ha våldtagits. Mest ont av allt gör sorgen och förtvivlan över att lillebror är borta. - Han var så rolig och låg alltid steget före, smart var han också, mycket smartare än jag.
Yones lyckades ta sig till Sverige eftersom hans morbror finns här. Han har fått uppehållstillstånd, som så kallat ensamkommande flyktingbarn, och fått chansen att börja ett nytt liv. Om än en tuff start på det nya livet.
Det är för Yones och andra som är i behov av en fristad i Sverige som vi alltid ska fortsätta försvara humanismen och en solidarisk flyktingpolitik. Det finns partier som säger att det är fel. Att Yones ska skickas tillbaka omedelbart.
Men till dem vill jag säga:
- Sverige är och ska förbli ett öppet och tolerant land.
 |
| Samling på torra land - men sedan sommartalade Jan Björklund på piren |
Europas siste diktator har i veckan avbrutit alla diplomatiska förbindelser med Sverige. Vitryssland, med sin president Aleksdandr Lukasjenko, har anklagat Sverige för det värsta han vet, att förespråka demokrati och mänskliga rättigheter.
Vitrysslands politiska system är en rest från Sovjetunionen, från stalinismen. Tusentals människor förföljs på politiska grunder. Oberoende demokratiska tidningar och ideella organisationer har tvingats sluta med sin verksamhet. Varje dag förekommer gripanden, husrannsakningar och rättegångar.
Det är nu, om någon gång, som Sverige ska öka ansträngningarna för att stötta frihet i Vitryssland. Journalister, politiker, författare och studenter, alla som vågar stå upp för demokratiska värden ska känna att de har vårt stöd. Omvärlden, främst genom EU, måste tydligt visa att människor som fortfarande lever under hårt förtryck i Europas sista diktatur har stöd utifrån.
Det gäller att aldrig glömma förutsättningarna för demokrati – det kräver modiga demokrater. Det är dem vi ska stötta. Diktaturen måste bort.
¤
Det går bra för Sverige. När vi jämför med Sydeuropa. Men problemet är ju att Sydeuropa är på dekis. En tillväxt på ett par procent är högt jämfört med Italien och Spanien, men långt efter Kina, Indien och Botswana.
Vi har stått starka genom finanskrisen. Men vi måste nu börja blicka framåt. Hur ska vi stå starka också om tio år, och i nästa generation?
 |
| Minne av den tid som var- och sedan kom globaliseringen |
Men här i Göteborg har man också lärt sig vad global konkurrens betyder.
På den vackra plats vi nu står tillverkades skepp så sent som när jag växte upp.
Men svenska varv konkurrerades ut – inte minst av varv just i Asien.
Ingenstans är det tydligare än här i Göteborg, att välstånd är inget som politiker skapar. Det är framgångsrika företag som ger jobb och ekonomisk utveckling.
Volvo grundades här i Göteborg 1927 av Gustaf Larson och Assar Gabrielsson. Volvo lastvagnar är idag en av världens största tillverkare av lastbilar i över 140 länder.
SKF, grundat i Göteborg 1907 av ingenjören Sven Wingquist. Då med 15 anställda. Idag har SKF koncernen mer än 40 000 medarbetare varav 3500 arbetar i Sverige.
Astra Zeneca i Mölndal är ett av Sveriges mest kunskapsintensiva företag.
Men den globala konkurrensen är stenhård, och vi måste hela tiden vässa oss. Inte blicka bakåt, utan framåt.
 |
| Förra riksdagsledamoten Cecilia Nilsson går nu i väntans tider |
Framtidens kunskapsekonomi kommer kräva andra regler för anställning än vad industrisamhället gjorde. Först in först ut är inte längre gångbart. Individer är olika och har olika kompetens. Arbetsrätten behöver moderniseras och liberaliseras.
Omställning, att byta jobb, fungerar bara i praktiken om människor känner sig trygga. Därför vill vi höja taket i a-kassan under den första perioden, införa en enhetlig avgift och samtidigt låta arbetslöshetsförsäkringen omfatta alla.
Vi vill bygga en ny svensk modell på grundidén att individer är olika - inte bara en del av ett kollektiv. Det ska göras tillsammans med en riktig trygghet vid omställning. Individualism i kombination med social trygghet.
Vi byter därmed från en socialdemokratisk arbetsmarknadsmodell från 1900-talet till en socialliberal modell för 2000-talet.
Sverige har en hög ungdomsarbetslöshet. En viktig orsak är att de svenska ingångslönerna för ungdomar är relativt höga. Från folkpartiets sida har vi fört fram idén att ungdomar skulle kunna få 75 procent av ingångslönen under den första anställningstiden, medan man lär sig jobbet. Vi blev fullständigt utskällda när vi lade fram den idén, även statsministern ansåg det var fel tänkt. Men i början av april gick Volvo ut och sade att de tänker ge 1500 ungdomar jobb, med 75 procents lön medan de lär sig jobbet. Bra gjort av Volvo.
Det är bättre att en 19-åring har ett jobb, även om lönen är låg, än att 19-åringen går arbetslös med socialbidrag.
Ytterligare en viktig förutsättning för en bättre framtid är en bättre skola. Det är därför den stora omläggning som pågår av svensk skolpolitik måste fullföljas. Nya läroplaner, nya betyg, ny gymnasieskola, ny lärarutbildning. Bland annat.
Några elever klagade i en tidningsintervju nyligen över att det blivit mer krävande i skolan, att man måste jobba mer. Och mitt trista svar på det är; ja det har det blivit. Och det har varit avsikten. Vi når inte högra kunskapsresultat i Sverige utan att eleverna anstränger sig mer i skolan. Det måste vi våga säga.
Men det är inte bara för tillväxtens skull som skolan måste utvecklas. Att så många elever har misslyckats i den svenska skolan har bidragit till klyftor och utanförskap.
Socialdemokraternas skolpolitik har gått ut på att skapa jämlikhet på två sätt; först genom att i grundskolan och gymnasiet skall samma låga krav ställas på alla. Därefter kräva att alla ska vara högskolebehöriga. Det är självklart att det inte går ihop. Många ungdomar slås ut.
 |
| Jan Ertsborn, Falkenberg, blir 1 oktober, vice talman i riksdagen- i samtal med f.d. kommunalrådet i Kungsbacka Tommy Rydfeldt |
Det är inte en kravlös flummig skolpolitik som skapar jämlikhet. Jämlikhet skapas av en kunskapsskola.
¤
Om knappt två veckor samlas regeringen på Harpsund för budgetförhandlingar.
En viktig utgångspunkt är att Sverige har välskötta finanser. Det beror på att vi inte har slösat och att vi har drivit arbetslinjen.
Vi har konsekvent avvisat de rödgröna förslagen om att hela tiden sprätta i väg skattebetalarnas pengar till allt och alla.
Men nu är det tid att genomföra strategiska framtidsinvesteringar. Jag vill samtidigt varna för det uttrycket. Alla samhällets särintressen och kravmaskiner tycker att mer pengar till just dem är en framtidsinvestering, som är strategisk.
Men oftast är det varken eller.
En investering är något som ger avkastning längre fram. Som bidrar till att det går bättre i framtiden än vad det annars skulle ha gjort. Jag vill i dag lyfta fram tre sådana områden;
1. För det första forskning;
Sverige har varit världsledande i forskning. Men vi har tappat. Men som var och en förstår så är det avgörande på 2000-talet med våra kunskapsintensiva företag att vår forskning håller spjutspetsnivå.
Forskningsresultat kan inte kommenderas fram. Det är enskilda forskare som genom åratal av slit kan nå forskningsgenombrott som har betydelse.
Kina ökar sina forskningsanslag med 20 procent. Varje år. Indien utexaminerar 350 000 ingenjörer och naturvetare. Varje år. Med sådana länder kan vi inte konkurrera i bredd och volym. Det är spetsen vi i Sverige ska prioritera.
 |
| Bertil Östberg är sedan sex år stats- sekreterare i utbildningsdepartementet |
Naturvetenskaplig, medicinsk och teknisk forskning kräver allt dyrare anläggningar och utrustning. Länder som kan förse forskningen med detta kommer också att bli attraktiva.
Jag hoppas att under denna mandatperiod ta första spadtaget för Nordeuropas största naturvetenskapliga forskningsanläggning utanför Lund. European Spallation Source, ESS, kan liknas vid ett gigantiskt mikroskop. Det är en enorm investering, på uppemot 20 miljarder kronor, som innebär möjligheter att bygga upp forskning i högsta internationella klass och att Sverige och Lund utvecklas till ett globalt naturvetenskapligt centrum.
Bara bygget kräver fler byggjobbare än Öresundsbron.
Det blir en slags svensk motsvarighet till CERN i Geneve.
Jantelagen, som är så vanlig i vårt land, har också funnits inom forskningspolitiken. Man har varit rädd för ord som spets och elitsatsningar. Men nu är det hög tid för just detta – elitsatsningar. Forskningspolitik får inte styras av regionalpolitik eller av socialdemokratisk jantelag.
Jag vill se tre olika typer av elitsatsningar inom forskningen;
A. De största begåvningarna av våra unga forskartalanger skall får stora forskningsresurser.
B. De som redan har presterat mycket och visat att de är duktiga, oftast de lite äldre får egna större forskningsresurser.
C. Sverige borde avsätta särskilda medel för att köpa hit några av de allra duktigaste internationella forskarna.
Investeringarna i forskning behöver öka med några miljarder varje år. En stor del bör öronmärkas för olika elitsatsningar.
Sverige har tappat internationellt i forskning på senare tid. Det är nu dags att vända den utvecklingen.
¤
2. För det andra; infrastruktur;
Det är en annan viktig förutsättning för en långsiktig god tillväxt. Vägar, järnvägar, flygplatser och hamnar av god standard måste finnas för att människor ska kunna resa och för att vi ska kunna handla med varandra.
En del menar att vi inte ska bygga fler eller större vägar, för att vägtrafik är skadligt för miljön. Men till de vill jag säga att bilköerna i Tingstadstunneln är inte miljövänliga. Det är därför det är nödvändigt med ytterligare en vägtunnel under älven. Dåliga vägar orsakar trafikolyckor med dödsfall och livslånga skador för många människor varje år. E 20 genom Skaraborg, mellan Alingsås och Mariestad, är idag en av Sveriges mest dödliga trafiksträckor.
Sanningen är att de senaste riktigt stora statliga trafikinvesteringarna i Göteborg gjordes på 1960-talet, med Älvsborgsbron och Tingstadstunneln och på 1970-talet med Landvetter flygplats och motorvägen dit. Under tre årtionden med socialdemokratiskt styre hamnade Göteborg hela tiden i strykklass, medan stora investeringar genomfördes i Malmö och Stockholm.
 |
| Här en investering i privat infrastruktur som lönar sig - gjord av familjen Sten A Olsson, göteborgsredare med tradition och långsiktigt tonnagetänkande |
På kort tid har stora beslut fattats om statliga investeringar i trafiken i Göteborg; ytterligare en stor vägförbindelse under Göta Älv, den så kallade Marieholmstunneln är beslutad och Partihallsförbindelsen är redan klar.
Förstärkt järnvägskapacitet ut till hamnarna är beslutat.
En helt ny centralstation med järnvägsspår i tunnel under staden är beslutad och skall påbörjas.
Stora delar av Göteborg kommer faktiskt att vara en byggarbetsplats under kommande år.
Fler investeringar i västsverige står på önskelistan:
E 20 borde byggas ut till motorvägsstandard genom Skaraborg, liksom riksväg 40 ända till Jönköping.
Ny järnväg med snabbtåg mellan Göteborg och Borås, med en station vid Landvetter flygplats.
Men låt mig ändå vara tydlig; det stora investeringsbehovet när det gäller väg och järnväg är inte att stapla nya projekt på varandra. Drift och underhåll har varit eftersatt i årtionden. Tågen får ställas in eller blir kraftigt försenade av väderlek, och olika tekniska fel som ständigt uppstår.
Därför är Folkpartiets budskap när det gäller infrastruktur:
Sverige behöver öka investeringsramen med några miljarder kronor till varje år.
Men i första hand så måste dessa nya resurser gå till att underhålla alla de järnvägar som redan finns, med nya signalsystem, uppvärmda växlar som inte fryser och att öka kvaliteten på de vägar som redan finns med breddning, trafikseparerande mitträcken och planskilda korsningar.
 |
| Före sommartalet träffades Göte Håkanson, Blidsberg, mångårig kommunfullmäktig och f.d. riksdagsersättare, och Ingvar Brodén, lantbrukare från Sollebrunn |
Den socialdemokratiska regeringen lämnade efter sig stora svarta hål i infrastrukturpolitiken.
Att bygga spår och vägar som inte underhålls är resursslöseri och skapar många irriterade resenärer.
Det är hög tid för en ansvarsfull trafikpolitik.
3. För det tredje skatter;
En av de skatter som nu borde sänkas är bolagsskatten.
Sanningen är att den har stor betydelse när stora företag skall välja i vilka länder man etablerar sig.
Sverige har numera en högre bolagsskattesats än övriga Västeuropa och väsentligt högre om man jämför med genomsnittet för hela Europa.
Detta är en avgörande nackdel för Sverige i konkurrensen om jobb och investeringar.
Från folkpartiets sida menar vi att en sänkning på någonstans mellan två och fem procentenheter inom några år på ett positivt sätt skulle bidra till styrkan i svensk ekonomi, och därmed vår förmåga att genomföra angelägna välfärdsreformer.
Det är ingen tvekan om att vårt skattesystem är skapat för fabrikssamhället;
Om ett företag köper en maskin så kan man göra stora avdrag på skatten. Om ett företag i stället vill anställa en kunnig människa så betalar man högst skatter i världen.
De höga marginalskatterna ger inte särskilt stora statsinkomster, så det är ingen större statsfinansiell kostnad att sänka dem. De höga marginalskatterna finns därför att avundsjuka har varit en viktig drivkraft i den svenska socialdemokratiska skattemodellen.
Det är dags att avskaffa värnskatten!
¤
De häftigaste protesterna mot liberal marknadsekonomi och frihandel i modern tid har faktiskt ägt rum här i Göteborg.
Det är nu elva år sedan vänsterkrafterna gick bärsärkagång här på Avenyn mot globalisering och handel.
Men globaliseringen har ändrat förutsättningarna i världen. Aldrig förr har så många människor upplevt så snabb ekonomisk utveckling som under 2000-talets första decennium. Det har inneburit att många människor lyft sig ur extrem fattigdom. Medellivslängden är högre och barnadödligheten lägre. Fler kan läsa och fler lägger sig mätta.
Detta beror i huvudsak på att fler länder har övergett den socialistiska planekonomin och valt marknadsekonomi och frihandel.
Men vänstern har haft fel. Vänstern har haft fel om marknaden, om frihandeln, om globaliseringen och om socialismen. Och allvarligt talat; varför skulle vi lyssna mer nu, på just de, som alltid har haft fel förut?
Men trots framstegen lever fortfarande över en miljard människor i världen lever i extrem fattigdom. För några år sedan träffade jag en ung liberal politiker från Senegal.
Han säger att hans land lämpar sig väl för stordrift på livsmedelsproduktion, det är ett bördigt land där solen skiner mycket.
Men problemet är den rika världens protektionism. Så genom att vi vägrar köpa deras produkter, så förblir de i fattigdom, och vi måste i stället ge dem bistånd. Han säger ”give us trade, not aid”.
Och han har rätt. Medan stora delar av Afrikas befolkning lever på under en dollar om dagen, så subventionerar vi i Europa varje ko med två dollar om dagen.
 |
| Ulrik Hammar, ombudsman, Norra Älvsborg, Thomas Olson, kassör Norra Älvsborg och Anita Brodén, riksdagsledamot Sollebrunn och länsförbundsordförande Norra Älvsborg |
Vi liberaler gillar Europa och det europeiska samarbetet. Det betyder inte att allt är bra med EU.
Vårt land blev en gång i tiden rikt genom frihandel. Nu är det vår tur att tillåta dagens fattiga länder att bygga rikedom genom handel. Det är dags att avskaffa EU:s socialistiska jordbrukspolitik!
Folkpartiet liberalerna är ett idéparti. Flera av de andra partierna har grundats av en viss social gruppering i samhället, för att partiet ska gynna just den egna gruppen.
Så inte folkpartiet.
Vår lojalitet riktas inte mot en speciell intressegrupp, utan mot våra idéer, socialliberalismen.
Vi fladdrar inte med vinden.
Vi står upp för europeiskt samarbete, oavsett politisk vindriktning.
Vi står upp för invandring, även när det är motvind.
Vi säger som det är om energipolitiken; att kärnkraften behövs för klimatets skull.
Vi vågar säga att det är en kunskapsskola med krav, inte en flumskola där allt ska vara kul, som jämnar ut klasskillnader.
 |
| Peter Österberg, numera Mölndal, på 1960-talet aktiv FPU-are i Skåne |
Fråga en socialdemokrat om socialismen och han skruvar på sig.
Fråga en vänsterpartist om kommunismen och han rodnar.
Fråga en moderat om konservatismen och de blir besvärade.
Fråga oss folkpartister om liberalismen och vi sträcker på oss.
Den rödgröna oppositionen leder i opinionsundersökningarna just nu. Det beror på att inga väljare egentligen har en aning om vilken politik en rödgrön regering skulle komma att föra.
Kom ihåg att vid samma tidpunkt förra mandatperioden så ledde de rödgröna med mer än dubbelt så stor marginal som nu, uppåt 20 procentenheter.
Än så länge är det ingen som riktigt pressar oppositionen på politiken. Socialdemokraternas politiska alternativ är än så länge gömt i olika arbetsgrupper. Vänsterpartiet och miljöpartiet är tillbaka i sina helt oseriösa och ansvarslösa budgetalternativ. Men så småningom kommer medierna och väljarna att inför nästa val kräva besked – vad vill en rödgrön regering? Och då duger det inte att stå svarslös.
 |
| Efter talet överlade f.d. riksdagsledamöterna Axel Darvik och Birger Möller med ännu yngre unga liberaler från Göteborg |
Tro mig – Stefan Löfven är rädd för två saker just nu – det ena är att gå till val 2014 utan ett rödgrönt gemensamt alternativ – och det andra är att gå till val 2014 med ett gemensamt rödgrönt alternativ.
Jag är sammantaget mycket optimistisk inför 2014 års val. Både vad gäller alliansen och vad gäller Folkpartiet."
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
