söndag 27 januari 2013

27 jan: Ut i världen

I dag skall jag med Skatteutskottet åka till Luleå, Pajala (Kaunisvaara) och Haparanda.
  Där finns många goda skattebetalare, vet jag - skall kolla RUT förresten!
Vi hörs!

lördag 26 januari 2013

14 jan 2013: Mot Tingsryd (dagen efter för Djurgården)

Denna dag domineras i Växjö och Smålandsposten av en enda sak, trots vårt besök:
   Att Tingsryds ishockeylag ågår tvålade till Djurgården med 5-1.
   Det finns inget som är så roligt som att slå ett Stockholmslag, det gäller alla orter i hela landet.
   Denna dag skall vi, några ledamöter i skatteutskottet, besöka Tingsryd.
   Man flaggar för dagen.
   Det är nog inte för vårt besök, tror jag.
   Det är dagen efter.
   För Djurgården, Sveriges mest ishockeymästare.
   1-5 mot Tingsryd.
   I Stockholm.
   Klart det flaggas i Tingsryd.

14 jan: Hos åkeriföretagarna (kommer)

13 jan 2013: Träff med gammal vän (kommer)

13 jan 2013: Med tåg till Växjö

Det klagas så mycket på SJ att man ju knappt vågar åka tåg. Tänk om man blir stående mitt ute på linjen, fastfrusna toaletter, tvingas gå av i Stubbetorp?
  Klockan 14.21 skall tåget gå till Växjö från Stockholm och vi kommer iväg nästan på minuten. Och i Södertälje är vi bara tjugo minuter försenade, i Tranås står vi stilla på grund av banarbeten (på söndagskvällen!) och ankommer till Alvesta i så god tid att bara man springer över perrongen hinner man med det tåg som går vidare till Växjö-Kalmar och inväntat det försenaste X2000-tåget från Stockholm.
  (Det har för övrigt en förstaklass mindre än som var avsett vilket vi meddelas i högtalare och SJ beklagar. Två man på varje stol, ungeäfr alltså. I gengäld tycks det finnas en helt tom andraklassvagn, det är säkert 50-60 resenärer i en, två i nästa.
   SJ, SJ, gamle vän, tänk ändå att du lever än.
   Någon sittplats på tåget Alvesta-Växjö är inte att tänka på. Riksdagskollegan Maria Abrahamsson och jag tränger oss in bland alla andra stående, några försöker tränga sig förbi oss och lyckas på bara fem-tio minuter tillryggalägga en halv tågvagnslängd.
  Någon konduktör ser vi lika lite av som någon stins, jag förstår varför, de skulle behöva svara på frågor som inga bra svar har.
  Men visst - det går bra att stå till Växjö.
  Frågan är om SJ alls behöver sittplatser?

13 jan: Kommer 2

13 jan: Facebooks servrar i Luleå

Näthat är ett problem - för dem som dels drabbas av det, dels de som också bryr sig.
  Jag får väl medge: Jag tar alla hot med två nypor salt.
  Men nu med den etablering som Facebook gör i Luleå - en anläggning som jag kommer att besöka om några dagar för att se direkt - kommer plötsligt svensk lagstiftning att kunna tillämpas, vilket innebär tt ip-nummer på avsändardatorer kan begäras ut från Facebook, vars servrar annars ligger i amerikanske North Carolina.
  Där gäller amerikansk lag. Där kan man vägra lämna ut ip-nummer.
  De som sysslar med näthatsbrott i Sverige är kanske inte tacksamma över att lagens långa arm nu kommer att nå dem via Luleå.
  Men jag tycker det är bra.
  Det hela kräver dock att Facebook medverkar till att rättssamhällets grundvalar - och gärna mer därtill, god etik heter det och som man inte kan lagstifta om - upprätthålls.

12 jan 2013: Från Riga till Stockholm (kommer)

12 jan 2013: Nicke Dahlbergs observation

Apropå Anders Ekegrens fråga erinrar jag mig att en annan vän, redaktören Nicke Dahlberg på Sundsvalls Tidning, dagen efter valet 2002 skrev på sin sida - Alfvar och Skämt - att "nu har riksdagen fått sin första riksdagsman som aldrig har ägt en kam".
  Jag har alltid funderat sedan dess: Hur kunde Nicke veta det?
  När vi ses på fotboll nästa gång - det blir väl när Giffarna möter Hammarby på nya Stockholmsarenan - skall jag fråga honom.
  Senast var det inte läge för då vann Hammarby med 5-0 mot Giffarna - och att det inte blev mer skall Giffarna vara glada för.

12 jan 2013: Nu är det klippt!

Min gode vän  kommunarlrådet Anders Ekegren (fp) i Solna frågade mig härförleden om jag inte har råd att köpa en kam. Det kanske jag skule ha - men vad använder man en sådan till?
  I alla fall: På Tegel Flughafen i Berlin finns också en frisersalong och även om jag anser att man inte skall klippa sig i tid och otid utan bara när det behövs, passar det bra i väntan på flyget hem - vi skall åka Berlin-Riga-Stockholm, andra åker Berlin-Hamburg-Göteborg, Berlin-München-Göteborg, Berlin-Amsterdam-Göteborg, ja, det finns många möjligheter.
  Nu är det i alla fall klippt - och jag vill tacka alla som lade märke till att jag passat på  tillfället: Larts Tysklind, Anita Brodén, Barbro Westerholm, Nina Lundström, Jan Ertsborn, Roger Haddad, Anna Steele, Tina Acketoft, Hasse Backman och Martin Andreasson, kanske var det någon till som lade märke till jag aldrig bryr mig särskilt mycket om eftersom jag inte ser det själv utan att använda den spegel jag inte har med mig: håret.
  Ni är alla mycket skarpsynta, det är uppenbart.
  (Nu minns jag: Maria Lundqvist Brömster sade också att hon såg att jag klippt mig.)
  Och nu vet ni att om väntan på Tegel bliver lång, kan man få kort hår där.
  30 euro.
  Inget kvitto - det tyska skatteverket har mycket att lära av det svenska.
  I Sverige klipper vi till med skattekontroller överallt så att det inte klipps eller tvättas svart.

12 jan 2013: På Friedrichsstrasse (kommer)

12 jan 2013: Hemresa 1 (kommer)

11 jan 2013: Berlinerluft? Nein, schnee überalles! (kommer)

11 jan 2013: Överläggningar inför 2014 (kommer)

11 jan 2013: Centerpartieets problem (kommer)

10 jan: FDP - historiskt parti med problem

I Tyskland är det snart val, i Niedersachsen. Mitten är i kris där - trots att centerpartiet inte existerar.
   Denna kväll är FDP värdar i förbundsdagen för folkpartiets riksdagsgrupp.
   Men FDP- Freie Demokratische Partei med förgrundsfigurer som Theodor Heuss, Walter Scheel, Hans-Dietrich Genscher och senast Guido Westerwelle- partledare nu är Philippe Rösler - har stora opinionsproblem efter framgångsvalet 2009, jag var i Berlin då.
  Det ligger i farans riktning att partiet trillar ur förbundsdagen i höst, i Niedersachsen - där man senast fick 8,2 procent - är det inte så allvarligt läge men varje tiondel över fem procent, spärrgränsen vid val i Tyskland, skulle ses som en framgång inför höstens förbundsdagsval.
  Jag berättar lite om FDP, dess närmaste svenska förebild är folkpartiet.
  FDP har suttit med i federala regeringar 1949–1956, 1961–1966 och 1969–1998.
  FDP har suttit längst i västtyska och tyska regeringen av alla partier, i 42 år sedan 1949. Partiet har haft sex vicekanslerposten, tre utrikesministrar och två förbundspresidenter.
   Utrikespolitiken inår i FDP:s tradition, den sträcker sig  som sträcker sig tillbaka till Weimarrepublikens utrikesministrar Walther Rathenau och Gustav Stresemann.
  Valet 2009 vanns dock framför allt på skattepolitik och näringslivspolitik.

  Tyskland har haft flera liberala partier, Deutsche Demokratische Partei, Tyska nationalliberala partiet och Deutsche Volkspartei.
  Men dagens FDP grundades efter andra världskriget.  Först bildades 1947 Demokratische Partei Deutschlands (DPD) som hela Tysklands liberala parti med Theodor Heuss och Wilhelm Külz som ledare i Rothenburg ob der Tauber. Politiska motsättningar gjorde att projektet misslyckades och Külz bildade ett liberalt parti i östra Tyskland.
  Den 11 december 1948 följde i stället grundandet av Freie Demokratische Partei (FDP) i Heppenheim an der Bergstraße då alla liberala partier i de västliga ockupationszonerna (Västtyskland) gick samman.
  Vid utarbetandet av den tyska grundlagen (Grundgesetz) kom FDP att spela en stor roll under ledning av Heuss.
  Från 1966 till 1969 satt FDP i opposition då ”den stora koalitionen” - Ludwig Eerhard och Wally Brandt -hade regeringsmakten.
  Men när CDU/CSU förlorade regeringsmakten 1969, efter eran Konrad Adenauer och Ludwig Erhard - bildade socialdemokraterna (SPD) under Willy Brandt och liberalerna (FDP) under Walter Scheel en koalitionsregering som skulle komma att hålla under tretton år.
   Willy Brandt, tidigare borgmästare i Västberlin, blev förbundskansler, Walter Scheel utrikesminister. Tillsammans formade de den nya östpolitken.
   1974 blev Scheel blev förbundspresident och nye partiledaren Hans-Dietrich Genscher tog över som utrikesminister, en post som han kom att inneha under arton år.
   Från slutet av 1970-talet blev det allt tydligare att SPD och FDP kommit långt ifrån varandra men koalitionen höll även inför förbundsdagsvalet 1980 som partierna vann med den sittande Helmut Schmidt (SPD) som kanslerkandidat.
   1982 var sprickan mellan de två partierna ohjälpligt stor, Helmu Schmidt avgick och FDP - fortfarande med Hans-Dietrich Genscher som partiledare och utrikesminister - bildade istället regering med CDU/CSU och Helmuth Kohl förbundskansler.
   Valet att gå i koalition med CDU/CSU förde med sig splittring i FDP, tjugo procent av medlemmarna lämnade partiet.
  I 1983 års förbundsdagsval led förlorade FDP stort, från 10,6 till 7 procent.
 1998 förlorade CDU/CSU och FDP regeringsmakten till SPD och de gröna.
  Valet 2005 blev dock en valframgång, med 9,8 procent blev FDP det tredje största partiet i förbundsdagen.
  Efter valet 2009 ingick FDP återigen i koalitionsregering med CDU/CSU (regeringen Merkel II).
  Fem FDP:are blev ministrar:
  Guido Westerwelle
  Sabine Leutheusser-Schnarrenberger
  Philipp Rösler
  Rainer Brüderle
  Dirk Niebel
Efter nederlag i delstatsvalen under början av 2011 avgick Guido Westerwelle som partiledare och ersattes av Philipp Rösler. Rösler blev även vice förbundskansler och bytte post från hälso- till minister för näringsliv och teknologi.



10 jan 2013: Från Berlin 2 (kommer)

10 jan: Från Berlin 1 (kommer)

fredag 25 januari 2013

21 jan: Sabuni går, Arnholm kommer

Att Nyamko Sabuni skulle lämna regeringen kommer inte precis som någon överraskning, tidpunkten bestämmer hon själv. Vi var dock många som noterade att hon inte var med vid riksdagsgruppens konferens i Berlin för 8-10 dagar sedan, alla andra i riksdagsgruppen (utom Allan Widman som var i Sälen på Folk utan försvars konferens).

  Ett tecken i tiden, var vi några som sade till varandra. Nyamko har alltid varit med annars - hon är omtyckt och efterfrågad och har gjort ett mycket bra jobb både före hon kom in i riksdagen och i riksdagen, då vi var nästan rumsgrannar 2002-2006 på tredje våningsplanet i samma koi ledamotshuset, och under statsrådstiden.
  Jag har känt Nyamko länge, intervjuade och fotograferade henne redan kring 1995 - tiden går, arton år sedan! - för tidningen NU, jag tyckte mig se ett verkligt framtidsnamn, jag fick rätt, det får man inte alltid.
  Stort tack till Nyamo, inte minst för arbetet mot den så kallade hederskulturen, allt annat än heder värd.
  Maria Arnholm har jag dock känt mycket, mycket längre, sedan början på 1980-talet eller kanske slutet på 1970-talet. Hon var på tal som FPU-ordförande - och motsattesig, minns jag, som en av FPU:s ledande företrädare valet av Bengt Westerberg till fp-ordförande 1983. Kanske var det just det, att hon vågade stå för sina åsikter, som gjorde att Bengt omgående anställde henne som talskrivare och rådgivare sedan han blivit fp-ordföranden den 1 oktober 1983, snart 30 år sedan!, vid en minnsvärd stämma i Grünewaldsalen i Stockholms konserthus, jag minns, jag var där.  Sedan har tiden gått, Maria har gjort det mest men alltid varit sitt hus - Klippvägen 8 - på Lidingö, trogen. Att hon skulle bli statsråd kunde väl få ana men ingen som känner henne kan vara förvånad: Att hon var chef för en PR-byrå, självfallet en framgångsrik sådan, mellan andra jobb sedan hon lämnade den aktiva politiken efter valet 1994 för jobb i näringslivet och till dess hon 25 maj 2012 blev statssekreterare, ser jag bara som en parentes i deet politiska livet.
  Välkommen!
  Sedan ser jag att en välkänd statsvetare som heter Jenny Madestam säger att Arnholm var ett överraskande val, okänd, tycks hon också vara.Det säger mig mer om statsvetenskapens nuvarande kunskapsläge - och det val av kommentatorer som vissa etermedier gör - än om Maria Arnholm.
  Jag hade skämts - och jag är ändå bara fil.kand. i statsvetenskap från Lunds universitet.
  Men som en annan dylik sade mig vid ett besök på Bommersvik:
  - Man vet aldrig hur långt en fil.kand. i Lund kan nå.









10 jan 2013: Resan till Berlin

Denna dag börjar med färd till Arlanda, för vidare befordran till Berlin, Flughafen Tegel.
   (Den nya flygplatsen, som skall heta Willy Brandt Flughafen, är ännu inte tagen i bruk, senast häromdagen sköts premiären upp igen. nu på obestämd tid, flygplatsen skulle tas i bruk för flera år sedan, var nästan färdig redan 2009,  invigningsdatum bestämt, allt klart - men så har nya problem, bland annat branskyddet, tillstött - och nu talar alla i Berlin om denna jätteskandal som kan kosta borgmästaren jobbet i höst.)
  Riksdagengruppen har en årlig Vinterkonferens, en planeringskonferens med politisk genomgång av det kommande året. Vi har varit på Lejondals slott nästa Bålsta, i Grisslehamn, utanför Östersund, söder om Södertälje, Aronsborg, i London, Nynäshamn och en gång på Skansen, trevligt i sig men inte bra av ett annat skäl: Om man skall ha en sammanhållen konferens med en större grupp måste samlingen vara på en sådan plats att enskilda har svårt att avvika, att bara ta en taxi eller tåg/buss därifrån för att göra något annat.
  Och det är därför vi är på väg till London.
  Tjugosex av riksdagsgruppens trettioen ledamöter - tjugofyra riksdagsledamöter, fyra statsråd och tre EU-parlamentariker - är på plats, de tre sisnämnda sammanträder i Bryssel och kan därför inte närvara, två andra har förhinder av andra skäl, det är mycket god uppslutning vill jag säga, särsom vi har ett stort antal medarbetare i riksdagskansliet och regeringskansliet med oss.
   Och vi åker inte som riksdagsledamöter och låter riksdagen betala, inga traktamenten utgår, maten betalar riksdagsledamöterna självat för det är jag som är kassör i riksdagsgruppen och får stå för notan.
   Därför bli det en smula spartanskt vid ankomsten.
   Representationslunchen är inte i klass med den som många andra unnar sig. Här blir det currywurst och sedan får man välja mellan öl, vatten och cocacola, plasen är en gammal tysk spårvagn sm är uppställd utanför flygplatsen, McDonalds framstår som ett under av lyx jämfört med vad fp-riksdagsgruppen undfägnas med vid denna arbetsresa till Berlin.
  Utanför regnar det..
  Allt är inte guld som glimmar, som bekant.

torsdag 24 januari 2013

9 jan 2013: Kinas avveckling

Kina skall avveckla sina arbetsläger, enligt landets nye säkerhets chef.
  Kan bli problem.
  Under den förre säkerhetschefen existerade de nämligen inte.

9 jan 2013: 17 miljarder planeter

Enligt American Astronomical Society finns det minst 17 miljarder planeter av samma storlek som Jorden i Vintergatan. AAS har analyserat data från teleskopet Kepler och kommit fram till den siffran.
   Bra att vi fått reda på hur det förhåller sig.

9 jan: ROT och RUT = Succé

RUT och ROT - minns ni valrörelsen 2010 när socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet skulle avskaffa reformerna?
  Jag minns själv bland annat en debatt där dåvarande vice ordföranden i skatteutskottet Lars Johansson (s) i Göteborg och ledamoten Helena Leander (mp) - vänsterpartiet hade inte någon företrädare - lovade arrangören, en facklig organisation, att avskaffa RUT och ROT efter valet.
  Det var tider det!
  Vi var några stycken som hävdade att få saker varit så bra i kampen mot ekonomisk brottslighet och för att inte minst äldre skulle kunna välja hur de ville ha sin vardag som RUT och ROT.
  Nej, det gynnar bara rika människor, tyckte socialdemokraterna och miljöpartiet.
  Nu ser vi hur många som - med den fåniga definitionen - är rika i Sverige.
  2011 var det närmare en halv miljon människor, skattebetalare, som använde sig av RUT eller ROT. Totalt sett har det 2010-12 betalats ut 14,6 miljarder kr i ROT-avdrag och 2,2 miljarder i RUT-avdrag, varav 90 procent går till städning.
  Ungefär 984.000 hushåll har 2012 använt ROT-avdrag, cirka 491.000 RUT-avdrag berättade skatteverket den 4 januari 2012.
  Man undrar: Finns det så många "rika" personer i Sverige?
  Nej, sanningen är förstås att skattesänkningen etablerat sig i breda lager av samhället - kanske för att det inte är något avdrag utom i rent skattetekniskt avseende utan en lägre skatt på det arbete som utförts.
  Nu vill miljöpartiet behålla RUT-avdraget - och till och med utöka det till nya tjänster.
  Miljöpartiet är åsiktsmässigt som en vindmölla, vänder kappan efter vinden.
  Socialdemokraterna är alltid för höga skatter, men tycker att man skall ha  avdraget - eller sänka skatten på vissa arbeten, dock att summan per skattebetalare skall begränsas still hälften Lite hjälp kan svartjobbare alltid räkna med från socialdemokraterna, i alla fall män. Alltså skall beloppsgränsen sänkas från dagens 50.000 kr/år till 25.000 kr/år.
   Vänsterpartiet säger sig ju vara helt emot svartarbete men jobbar intensivt för att män skall kunna jobba svart, kvinnorna kläms däremot åt på olika sätt. Partiet vill därför helt avskaffa den sänkta skatten, partiet - som tycks ha Karl XI som förebild för sin skattepolitik - vill att smitare skall premieras, ROT- och RUT-avdraget skall bort helt, bara rika människor skall ha råd att anlita yrkeskunniga hantverkare och städare.
  Men kan lita på vänsterpartiet, svartjobbarnas främsta vän.
 

9 jan: Att vara utan bil

Vi är sedan juldagsmorgonen utan bil. Den blev bara stående efter julottan den 25 december. Vi bogserade hem den. Och sedan har det varit helgdag på helgdag.
  I dag har bilfirman hämtat den vackra, röda, rostiga, helfrusna Saaben. Vi får se vad som är fel.
  Men varje fel på  en gammal bil kostar, det vet vi.
  Det går att vara utan bil. Men man blir väldigt beroende av att kommunala transportmedel fungerar - kommer i tid.
  Och man blir bättre på att planera sin tid, inköp, allt som skall bäras hem.
   Undrar hur man gjorde för r för att köra till arbetet och affären?

9 jan 2013: Antalet invånare/kvkm

Hur många invånare skulle Sundbyberg ha om man hade samma befolkningstäthet som Jokkmokk?
  Och tvärtom?
  Gissa!
  Jo, eftersom antalet invånare i Sundbyberg (allt är 2011 års siffror) per kvadratkilometer är 4.672,55 - och ytan är 8,77 kvadratkilometer, medan befolkningstätheten i Jokkmokk är 0,2628 invånare per kvadratkilometer - å andra sidan är kommunen 18.143 kvadratkilometer stor - skulle, håll nu i er, antalet invånare i Sundbyberg med Jokkmokks befolkningstäthet vara 2,3 invånare.
  Glest, med andra ord.
  Men motsatsen då?
  Jo, då skulle det - med Sundbybergs befolkningstäthet i Jokkmokk bo -  84.774.074 invånare.
  84 miljoner 774 tusen 074 invånare.
  Just det.
  Kan ju vara roligt för fler att veta än mig - som tillhörde 2008 års kommunala utjämningskommitté och roade mig med att sätta siffror i relation till varandra.

söndag 20 januari 2013

9 jan 2013: Födelsedag

I dag fyller 292 svenskar 67 år. Jag är en av dem. Tjuguen är bosatta i Stockholm, nio i Lund, tre i Danderyd, ingen i Eksjö, min födelsestad (fast det står i folkbokföringen att jag är född i Lund men det är inte sant: Jag såg världens ljus i Eksjö, på dåvarande Garnisonssjukhuset den där januaridagen 1946, föräldrarna var dock alltjämt skrivna i Lund).
  Vad händer framöver?
  Jag räknar med att jobba vidare. Åtminstone till 79,5-årsdagen.
  Om någon undrar.
  En reservatikon har jag:
  Om hälsan står mig bi och jag inte får fler kortakommanden än som inträffade efter min hjärntumöroperation den 23 februari 2012.
  Att jag överlevde då är ett medicinskt under, tack för det Karolinska sjukhuset i allmänhet och professor Tiitinen i synnerhet, en fantastisk prestatation att lyckas operera bort en pingponbollstor tumör mitt inne i hjärnan!
  Livet är ibland dystert men det bästa av alternativ.
  Tack också för allt stöd, alla mina vänner!

8 jan 2013: Arbetet och RUT-avdraget

Nu vet vi att RUT-avdraget fortsatt att öka i antal utnyttjare 2012, likaså antalet ROT-användare. Enligt Skatteverket var det (4 jan 2012) 491.711 svenska skattebetalare som yrkade ersättning under 2012 för RUT-tjänster, 984.402 - nära en miljon - för ROT-tjänster.
  Alltså sänkt skatt på arbete - det är det RUT och ROT handlar om.
  Men det finns invändningar mot RUT och ROT - förra året gick Arbetet, som då hette LO-tidningen, till generalangrepp mot reformen (13 jan 2012). Jag återger är vad jag skrev om dess invändningar den gången, det är intressant läsning även ett år senare:

"Varför har socialdemokrakterna så svårt att skiljas från tanken på ett rut-avdrag trots ruts majestätiska fiasko, kan det bero på att det är politiskt svårt att säga nej till ett system som målats upp som en reform som folk tjänar pengar på?"

  Det frågar LO-tidningen på ledarplats (2012-01-13).
  Ofta brukar man ju säga att det är en bra fråga, jag vill påstå att fråga är fel ställd.
  Varför har inte LO och socialdemokratin bejakat lägre skatt på arbete?
  Det är den relevanta frågan.
  LO-tidningen har fem argument mot RUT - sedan man konstaterar att antalet användare av RUT-avdraget ökade med 27 procent under 2011.
  1. RUT skapar jobb. Enligt LO-tidningen fel. I stället tränger det undan andra, oklart vilka. LO-tidningen visar inte vilka eller vilka branscher.
  2. RUT gör svarta jobb vita. Enligt LO-tidningen fel. Tidningen hänvisar till en studie av docent Anna Gavanäs som i ett projekt inom Institutet för framtidsstudier avvisar effekten. Övriga bevis saknas.
  3. Rut är en del av vår solidariska välfärd eftersom RUT underlättar vardagen. Enligt LO-tidningen fel. Men lite tveksam är dock tidningen - som konstaterar att det förekommer att vardagen lättas för vissa men som anser att "andras" skattepengar inte skall användas för det. (Ett intressant argument, som yttersta högern annars använder mot solidariskt betalningsansvar för försäkringstjänster.)
  4. Integrationen underlättas. Enligt LO-tidningen fel. I stället skapas en underklass i västvärlden bestående av utomeuropeiska invandrare. (Kanske skulle LO-tidningens redaktör gör ett besök i verkligheten för att söka styrka sin tes, bevis saknas utöver hänvisningen till en engelsk ekonom Philippe Legarin.)
  5. Rot finns, så varför inte RUT? Enligt LO-tidningen fel, ROT är kraftigt överreklamerat. Dock vill LO-tidningen införa ROT för andra, särskilt utvalda ändamål: omställningen till mer miljövänliga hus. (Varför de nackdelar som LO-tidningen finner, låt vara obstyrkta och av statistiken motsagda, inte skulle gälla det av LO-tidningen föreslagna området återstår att bevisa, kan bli jobbigt för tidningen.)
  Men så kommer till slut: Ett rätt konstruerat ROT-avdrag kan ha sina förtjänster. "Men ett generellt, permanent ROT-avdrag, som det alliansen nu har infört, är faktiskt lika verkningslöst för ekonomin som helhet som RUT-avdraget är."
  LO-tidningen vill också ta bort 90 procent av RUT och sänka summan till 5.000 kr.
  Varför man inte vill ta bort 100 procent övergår åtminstone mitt förstånd - om tidningen trott på vad den själv skriver.
  Men det är det som är haken: Tidningen inser att dess egen argumentation inte håller.
  Så blir det när man är idologiskt förblindad av att försvara höga skatter.
  Ja, det är värre än så: LO-tidningen har inte förstått vad RUT-avdrag är, tidningen tror att det handlar om avdrag - vilket det är i rent skatteteknisk mening.
  Men RUT och ROT är något helt annat: Det är låg skatt på arbete.
  Och det är arbetarrörelsen emot - men jag är för.
  Om jag kommer ihåg skall jag publicera detta inlägg 2013 också.

8 jan 2013: En vecka

I en intervju berättar ÖB (den trygge skåningen Sverker Göransson) att Sverige bara skulle klara att försvara sig självt under en vecka, detta inför den årliga försvarskonferensen i Sälen.
   Vad den heter?
   Förr hette den Folk och Försvar, numera uppenbart Folk utan försvar.

8 jan 2013: Fp-årsberättelsen . och en reflektion om engagemang

Denna dag arbetar jag med verksamhetsberättelsen för folkpartiet i Danderyd. Hemma i Stocksund.
  Vad hände 2012?
  Mycket.
  Den 23 januari skall styrelsen i föreningen besluta om årsberättelsen - jag lovar att lägga ut den i sin helhet på denna min blogg.
  Om vanliga väljare visste hur mycket det tänks, skrivs och sammanträds i politiken, och att det också blir resultat, skulle många nog vara förvånande.
  Jag gläds alltid över att få träffa dessa politiskt engagerade och samhällskunniga människor som deltar i förenignslivet, inte bara i politiken utan i andra
  Jag tror föreningsmänniskor klagar mindre än andra men gör mer. Det ligger i sakens natur: Den som bara sitter hemma och förfasar sig över sakernas tillstånd, har förmodligen fullt upp med det.
  Jag tänker på hur jag vid ett tillfälle för nu kanske fem år sedan hade hyrt, hämtat och monterat en högtalaranläggning vid ett evenemang. Så fungerade det ändå inte - det visade sig senare att uthyrningsfirman levererat en defekt utrustning, det var fel i ett relä.
  Men en dam sade, när jag förtvivlat försökte få ordning på högtalerianläggning:
  - Det är verkligen dåligt att dom inte ens kan ordna en högtalaranläggning så att man kan höra debatten.
  Vad annat skulle jag än hålla med?
  Fast jag kunde inte låta bli att tänka, om ej högt, till den säkert oförstående, lite äldre damen:
  - Och vad har ni gjort för att få saker och ting att fungera så att andra kan glädjas?

7 jan 2013: Oron inom centerpartiet

Det råder oro av ideologiskt snitt inom centerpartiet. Orsaken är dess idéprogram, Visionsprogram kallat, som lagts fram under ledning av Per Ankersjö (c), miljöborgarrådet i Stockholm som vill bygga höghus i Stockholm så att staden nästan kan kallas Europas Manhattan i stället Mälardrottningen.
  Med sådan vänner behöver centerpartiet inga fiender - och väljarna kommer förstås att försvinna.
  Lokalsamhället som en gång förknippades med centerpartiet - och vars ungdomsförbund kallades Åse-Nisse-marxister - befinner sig på exakt ett ljusårs avstånd från Visionsprogrammets tokerier.
  Fler än Skåne- och Östgötadistrikten lär protestera.

7 jan: Kommer

7 jan 2013: Första arbetsdagen

För många är detta första arbetsdagen för julen förra året.
  Jag jobbar mig upp till biilreparationsverkstaden för att lämna nycklar till bilen som blivit stående sedan julottan 25 dec.
 

6 jan 2013: Berlins nya flygplats (ständigt uppskjuten)

Det är redan bestämt vad den skall heta: Berlin Brandenburg Willy Brandt Flughafen.
  Beslutet om att bygga en ny flygplats, som skall ersätta de tre nuvarande Berlinflygfälten, togs 1994.
  Från början skulle den heta BBI, Berlin Brandenburg International, med IATA-förkortningen BBI. Man det gick inte för BBI var redan upptaget.
  Så det fick bli BER.
  År 2002 beslutades om nuvarande lokalisering strax söder om nuvarande Schönefeld i södra Berlin. Det var framför allt miljöpartiet som drev frågan att flygplatsen måste vara centralt placerad i Berlin, inte 50 km från centrum som ett annat förslag hade betytt. Centralisterna vann.
  Man började bygga. Stort blir det. Man bygger för hantering av 50 milj passagerare per år. Arlanda klarar nu 19 miljoner men utbyggnad planeras till 24-25 miljoner åer år.
  Den 11 maj 2009 avgjordes namnfrågan. Etersom flygplatsen i Bhubaneswar i Indien redan har beteckningen BBI döptes flygplatsen om till Berlin Brandenburg Flughafen till tillägget Willy Brandt
  Den skulle ha invigts och öppnats den 30 oktober 2011.
  Den skulle också ha invigts och öppnats 3 juni 2012.
  Den skulle också ha invigts och öppnat 17 mars 2013.
  Nu skall den invigas och öppnas den 27 oktober 2013
  Skam den som ger sig: Styrelsen har också en reservplan.
  Flygplatsen skall - kanske - invigas och öppnas också i början av 2014.
  Att BER inte kunde tas i bruk 2011 berodde på att byggnationen blivit försenad.
  Att BER inte kunde tas i bruk 2012 berodde på att brandskyddet inte fungerade. Rökutsutgningen har byggts i tunnlar under flygplatsen och nu visade det sig att eftersom utsläppen genom skorstenar inte fungerade - man hade glömt att prova - så blev det stopp. Borgmästaren Klaus Wowerit (s)  meddelade 17 maj 2012 att, nä, det blir ingen öppning nu.
  I januari kom nästa besked: Inte nu heller. Men nu, 2013, lämnade Wowerit posten som ordförande i flygplatsbyggnadsbolaget. Denna gång var det datanäten på flygplatsen som visade sig så komplicerade att de inte fungerar.
  Tyskland kan allt, men den fungerar inte, vitsades det.
  Och vid alla uppskjutningar (av invigningen) har många förlorat jobbet och flygbolag och andra åsamkats stora extrakostnader.
  BER Willy Brandt skall ersätta klassiska flygfälten Tempelhof, som stängdes 2008, och Tegel, som stängs i oktober i 2013 (men av naturliga skäl kan få vara kvar ett tag till), flygplatserna som var livlinan under Berlinblockaden 1948-50. Wlly Brandt-flygplatsen är en del av Schönefeld-flygplatsen i södra Berlin, en internationell storflygplats var det, och är väl, tänkt.

  Hösten 2006 började kontor, restauranger och butiker vid terminalbyggnaden byggas på en yta av ca 16 hektar. Norr om flygplatsen skall Business Park Berlin ligga, på en yta av 109 hektar.
  Den järnvägstunnel som byggts under flygplatsen innehåller sex spår, för pendeltåg, regionaltåg och fjärrtåg.
  Pendeltåget, S-bahn, får ny slutstation under huvudterminalen, med en helt ny järnvägsstation under flygplatsen.
  Och hur långt från Berlins centrum (Stadtmitte när Bundestag med mera) att ligga?
  17 min. Med tåg.
  Fast det är oklart när flygplatsen blir klar.
  Och vad borgmästaren då heter.

6 jan: Tidningsfritt

Hemskt!

6 jan 2013: Granen ut

Inte ett barr roligt, men fortfarande många kvar.
  Dock: Granen åker ut.
  Med toppen först.

lördag 19 januari 2013

5 jan 2013: Skatteutskottets ordförande

Som inne på tionde, nej elfte, året i skatteutskottet (det enda utskott i riksdagen som går med ordentlig vinst ...), kan det finnas skäl att notera vem som varit  ordförande i utskottet sedan enkammarriksdagens tillkomst.
  Utskottet har haft tio ordförande (Lars Hedfors var i två perioder) - och jag har arbetat under fyra av dem, en tid - 2004 - som utskottets vice ordförande:
  1971-1973 Erik Brandt i Aspabruk (s)
  1974-1983 Erik Wärnberg (s), Opphem
  1983-1985 Rune Carlstein i Borås (s)
  1985-1988 Jan Bergqvist i Göteborg (s)
  1988-1991 Lars Hedfors (s) i Markaryd
  1991-1994 Knut Wachtmeister (m) i Staffanstorp
  1994-1998 Lars Hedfors (s) i Markaryd
  1998-2004 Arne Kjörnsberg (s) i Borås
  2004-2006 Susanne Eberstein i Sundsvall (s)
  2006-2010 Lennart Hedquist i Uppsala (m)
  2010-         Henrik von Sydow i Halmstad (m)

5 jan: Förmögenhetsskattens åter?

Det finns - som några vet - tankar inom vänsterpartiet, som förresten var med och avskaffade arvsskatten häromåret - planer på att återinföra förmögenhetsskatten.
   Den tycks räcka till att finansiera nästan allt enligt detta parti.
   Då kan man vara intresserad av att veta hur stort tillskott till statskassan detta skulle ge, både i absoluta pengar och procent av statens (kommunens skatteintäkter ej medräknade) skatteintäkter som förmögenhetsskatten - huvudsakligen bestående av taxeringsvärden för fastigheter och några enstaka stora aktieägare (som ju annars ser till att placera sina aktier så att de inte faller under förmögenhetsskattelagstiftningen):
        Miljoner kr Andel av totala
                             skatteintäkter
1995 2.855 milj kr 0,33 procent
1996 3.144 milj kr 0,34 procent
1997 3.584 milj kr 0,37 procent
1998 5.147 milj kr 0,49 procent
1999 5.453 milj kr 0,49 procent
2000 6.027 milj kr 0,51 procent
2001 8.590 milj kr 0,73 procent
2002 8.223 milj kr 0,70 procent
2003 6.493 milj kr 0,53 procent
2004 3.934 milj kr 0,30 procent
2005 4.897 milj kr 0,36 procent
2006 6.142 milj kr 0,43 procent
2007        0 milj kr 0,00 procent

tisdag 8 januari 2013

5 jan 2013: Britt-Marie Lövgren död


Jan Björklund avtackas i Umeå den 15 september 2012
av nu framlidna Britt-Marie Lövgren
Från Umeå meddelas att Britt-Marie Lövgren, fp-kommunalråd i Umeå, har avlidit på juldagen, 57 år gammal.
  Bedrövligt!
  Jag kände Britt-Marie sedan 1970-talet, från Skövde där hon var född, sedan när hon kom till Linköping och var aktiv FPU-are, i sinom tid  till Umeå - där hon fann sin make, Mats, redaktör på Västerbottens-Kuriren, dessförinnan på Sydsvenska Dagbladets ledarredaktion och ännu tidigare chef för Liberala Nyhetsbyrån där jag 1989 kom att efterträda honom vid flytten till Umeå.
  Jag saknar egentligen ord för att tycka något om Britt-Marie, hon stödde mig under min sjukdom 2012 och var den som önskade att jag skulle vara med i Västerbottens-Kurirens Stiftelse, vilket jag nu - stolt över detta - är.
  I VK-stiftelsen och i folkpartiet hade jag sett fram mot att få samarbeta med henne.
  För några år sedan, 20 februari 2010, gjorde vi tillsammans vårt sista gemensamma uppdrag, och hamnade på förstasidan i VK. Det handlade om omtanke om andra.
  Det var typiskt Britt-Marie, det handlade om Greta, den gången 85, som de sociala (!) myndigheterna i Umeå ville skilja från hennes man på grund av hans av åren inträffade tillkortakommanden.
  Vi åkte hem till Greta i Umeå - och det dröjde inte länge innan parboende blev både rättighet och verklighet i Umeå.
  Tack, Britt-Marie.
  Sista gången vi träffades var så sent som på fp-mötet den 15 september 2012. Jag har fina bilder kvar av det mötet (se ovan) - trots att Britt-Marie tillstod att hon inte mådde väl och behövde rehabilitering.


söndag 6 januari 2013

5 jan 2013: Ett UD som heter duga

Världen är så stor, så stor
Lasse, Lasse. liten ...
ja. ni minns säkert sången.
   Att världen är så stor, så stor, gör också att svenska UD är en mycket stor arbetsgivare, med omkring tusen anställda sorterar under Carl Bildt..
  USA:s  utrikesdepartementet är dock lite större, alltjämt.
  Under Hillary Clinton, som ju snart skall avgå och efterträdas av förre presidentkandidaten John Kerry, har State Department vuxit till över 60.000 anställda.

Fotnot.2013 kostar regeringskansliet i Sverige 6.648 miljoner kronor.
   Utrikesrepresentationen bestod i december 2011 av 99 utlandsmyndigheter, varav 86 ambassader, 6 konsulat samt 7 representationer och delegationer.
  Sverige har diplomatiska förbindelser med i stort sett alla självständiga stater i världen.
  I 85 av de 193 länder som är medlemmar i FN fanns i slutet av 2011 en svensk ambassad. Sverige har också ungefär 400 honorärkonsulat.
   Under åren 1990 t.o.m. 2011 har 32 ambassader och 8 karriärkonsulatöppnats.
  Samma period har 30 ambassader och 25 karriärkonsulat stängts.
 Vänsterpartiet ville för 2013 minska på anslaget till regeringskansliet, dock med tillägget att partiet inte ville spara på utlandsrepresentationen utan på andra håll, var gick man försiktigtvis inte in på.

lördag 5 januari 2013

4 jan: Vad skall jag bli när jag blir stor?

Vad skall jag bli när jag blir stor?
  Det har jag ofta funderat på - och så här några dagar före 67-årsdagen känns det angeläget.
  Fotbollsspelare i Milan - min dröm? Kanske inte?
  Brandsoldat?
  Statsminister?
  Drömmare?
  Nej, det måste vara något lönsamt.
  Jag tror att jag skall bli konkursadvokat.
  Jag ser nämligen att konkursförvaltarna för Saab Automobile har begärt 129 milj kr fram till 31 oktober förra året. De två advokaterna Hans Bergqvists och Anne-Maries Pouteaux´s advokatbyråer vill tillsammans ha 104 miljoner kr och medförvaltaren Kent Hägglund 25 milj kr.
  Enligt Bergqvist och Pouteaux har byråerna lagt ned 28.800 timmar på jobbet (ett år har 8.760 timmar, dvs 24 timmar varje dag 365 dagar om året, jag bortser från skottår), dvs de har jobbat 3,28 år full tid, vilket - om de bara jobbat 12 timmar/dygn, innebär 6,5 års arbete.
  Jaja.
  Den genomsnittliga timersättningen är för biträden 2.650 kr medan förvaltare begärt 3.500-4.500 kr/timme.
  Saken är klar:
  När jag blir stor skall jag bli konkursförvaltare.
  För betalningen står konkursboet - eller andra fordringsägare, så att säga.
  Eller i sista hand skattebetalarna.


fredag 4 januari 2013

4 jan: Gerard Depardieu och Chordorkovsky - varför inte Sverige

Rysslands president Vladimir Putin har beviljat den förre franske medborgaren Gerard Depardieu - aktuell senast i Filmen om Pi - ryskt medborgarskap, detta sedan Depardieu före nyår 2013 avsagt sig sitt franska medborgarskap i protest mot skattehöjningen från 1 januari 2013 som Frankrikes president Francois Hollande, aviserade under presidentvalskampanjen i maj 2012.
  Vad skall nu Hollande göra?
  Mitt förslag är att han erbjuder den i Ryssland fängslade "skattebrottslingen" Oleg Chordorkovsky  franskt medborgarskap, han kommer säkerligen vilja byta Paris mot den förvisning och uppenbart politiska inlåsning han nu är utsatt för.
  Finns alternativ?
  Ja, om såväl Depardieu som Chordorkovsky ansöker om uppehållstillstånd i Sverige - politisk asyl är väl att ta i - bör de kunna beviljas med kort varsel.
  Sverige har ju den fördelen att marginalskatten ligger långt under 75 procent, bara 56-57 procent före egenavgifter (då kan det tyvärr bli 89-90 procent) vilket måste tilltala Depardieu och för Chordorkovskij gäller att en prövning av hans ansvar för skattebrott enligt svensk lagstiftning rimligen måste utmynna i en friande dom, de svenska domstolarna dömer ju inte efter politiska åsikter utan efter skattelagarna. 

torsdag 3 januari 2013

3 jan 2013: Dom över död man


Jag har i dag sett Jan Troells film Dom över död man. Den handlar om GHT-redaktören Torgny Segerstedt.
  Det är inget fel på filmen, om än lite långdragen med sin koncentration till Segerstedts - uppriktigt sagt - tämligen ointressant kärleksrelationer; alldeles för mycket tid upptas av dessa.
  I gengäld får man veta väldigt lite om Segerstedts skriverier i Handelstidningen och om hans bakgrund som teolog i  Lund och hur han ratades som professor i Uppsala. Interiörerna kring måltider i Göteborg under 1930- och 40-talen är också av ringa värde, särskilt som man ju intet får veta om deltagarna.
  Jag ångrar inte att jag såg filmen men kommer inte att se om den.
  Kenne Fant - som fyllde 90 år den 1 januari 1913 (två dagar sedan) - och som skrivit om Segerstedt måste rimligen vara besviken på resultatet i Troells film. Två stjärnor av fem möjliga, den andra endast för att filmen gjorts i svartvitt, det är utmärkt.
  Men Torgny Segerstedts politiska betydelse - och de andra anti-Hitlerredaktörerna Johannes Anton Selander (1897-1964) i Eskilstuna-Kuriren och Anders Yngve Pers (1902-1985) i Vestmanlands Läns Tidning, den sistnämnde lärde jag känna väl till hans frånfälle först 1985 - betydelse för motståndet mot Hitler-Tyskland i Sverige kommer inte fram tillräckligt i filmen.

3 jan 2013: Så använder sd partistödet

Jag trodde att det skulle bli ett ramaskri bland sd-anhängarna sedan partisekreterare Björn Söder (sd) den 30 december 2012 förklarade att riksdagsmannen Erik Almqvist - när han nu lämnar riksdagen - kommer att i bolagsform anlitas av sverigedemokraterna för att bygga upp en infrastruktur för partiet att sända tv-program.
   Tänk hur intensivt sd länge kritiserat andra partier för hur de använder statligt partistöd - medan sd måste taxera ut massor med kommunalt partistöd för att få ihop pengar till sina valrörelser.
  Och nu använder man statligt partistöd för att i princip köpa ut en riksdagsledamot! Och avlöna denne!
  Men detta är ju inte partistöd avsett för, att avlöna f.d. riksdagsledamöter!
  Det är till för att informera väljarna om partiets politik, inte att köpa ut riksdagsledamöter som misskött sig.
  Att det inte reageras mot sd-ledningens missbruk av statliga pengar är obegripligt.
  Men man förstår lättare varför sd inte vill vara med om något avtal hur pengarna som skattebetalarna står för används.
 

3 jan: Maria Schottenius om UAK-konserten

Det blev som jag förmodade: DN:s förra kulturchef Maria Schottenius har i dag (3 januari) skrivit en liten (fin) notis om UAK-konserten i Uppsala - se 2 januari i denna blogg - den 1 januari. hon lovarodar, liksom jag gjorde, sopranen Sofi Asplund och spår en lysande framtid.
  Här också Upsala Nya Tidnings entusiastiska anmälan.

2 jan 2013: Sjöstedt skådar ljuset

Jag ser att v-ledaren Jonas Sjöstedt- i gott syfte - vill locka kvalificerade personalgrupper - inte bara vårdpersonal utan också lärare, poliser och civilingenjörer - att arbeta i Norrlands inland. För att stimulera sådana personer att flytta till glest befolkade delar av Sverige, stödområde A, vill han minska de arbetandes CSN-studieskulder (inte andra tydligen) med en viss procent, 10 som i Nordnorge som är förebilden nämns av Sjöstedt, per år får man förmoda.
  Det skulle kosta 500 miljoner kronor per år, tror vänsterledaren.
  Vem betalar?
  Skattebetalarna förstås (finns inget i pressmeddelandet om den saken - men allt är inte gratis. Det är ju också en prioritering - om man inte har egen sedelpress.)
  Dock: Jag tror att Sjöstedt här är något på spåret - ungefär som när Lars Ohly före valet 2010 ville sänka skatten för välavlönande fotbollsspelare för att de inte skulle flytta till Danmark.
  Vad?
  Jo, det som Bertil Ohlin formulerade 1934: Det måste löna sig att arbeta.
  Grattis, Jonas Sjöstedt.
  Drag fler slutsatser - om hur verklighetens människor tänker och gör.
  Arbetsgivareavgiften, skatten på anställningar, kunde inte den sänkas?
  Det här förslaget, att man skulle få skriva av sina studieskulder därför att man arbetar på visst håll i landet, tänker jag inte stödja, det ingår i den principlöshet som präglar vänsterpartiets allt mer opportunistiska skattepolitik: Man strör pengar omkring sig men beskattar vanliga människor hårdare och hårdare.

onsdag 2 januari 2013

2 jan: DN:s alla ledarskribenter (vid sidan av ledarsidan)

Kommer

2 jan: Partiet som vill alla väl och mer

Jag läser en debattartikel (DN 2 jan) av riksdagsledamoten Mats Pertoft (mp) från Södertälje och ett kommunalråd (mp) från samma stad. Budskapet är att regeringen - eller riksdagen - måste ta ansvar för invandringspolitiken och, nu kommer det viktiga, finansieringen av kostnader för nyanlända. Motivet är att dessa kostnader annars slår ut och leder till nedskärningar i andra kommunala verksamheter.

  Det ligger förstås åtskilligt i detta. Tanken att invandringspolitik skulle vara en kommunal angelägenhet är absurd, den svenska migrationspolitiken har Sveriges riksdag och regering ansvaret för.
  Så: Mats Pertoft har rätt.
  Problemet är att det redan är på detta sätt - men att det inte alltid fungerar. Och det är då Mats Pertoft som så ofta går vilse: Han vill - precis som gäller alla andra områden, det må gälla tåg, miljö, skattekontroll, sjukvård, skola, forskning, socialomsorg, barnomsorg, äldreomsorg eller vilken sorg ni vill så är miljöpartiets recept alltid ett och samma: Mer pengar - och anslår man mer räcker inte heller det.
  Ständigt mer, aldrig nog.
  Här skiljer sig verkligen miljöpartiet från vänsterpartiet. Det senare partiet anser att den nuvarande riksdagsmajoriteten vill rasera välfärden och göra det svårt för många människor, oklart hur man kan komma till en sådan bisarr åsikt. Men miljöpartiet vill på varje punkt göra lite mer och lite bättre och det kostar pengar, alltså är man för mer utgifter på varje område och tror att det är lösningen.
  Den som följer den välmenande - och jag kan garantera att han är en verkligt trevlig person - Mats Pertoft skall emellertid upptäcka att han aldrig vet vart han är på väg - precis som hans parti. För han är på väg åt alla håll samtidigt.
   Taktiskt kanske det är rätt, strategiskt är det en hopplös politik.

2 jan 2013: Vindkraften i Sverige

Den svenska vinkraften har visat mycket kraftig utveckling under senare år, särskilt efter Alliansregeringens tillträde 2006:
2012    7,2 TWh
2011    6,1 TWh
2010    3,5  TWh
2009    2,5 TWh
2008    2,0 TWh
2007    1,4 TWh
 - - - - - - - - Regeringsskifte
2006    1,0 TWh
2005    0,9 TWh
2004    0,9 TWh
2003    0,6 TWh
2002    0,6 TWh
2001    0,5 TWh
2000    0,5 TWh
1999    0,4 TWh
1998    0,3 TWh
1997    0,2 TWh

Slutsats?
  Ett värdefullt komplement där regeringens och riksdagens mål 20 TWh år 2020 och 30 TWh år 2030 kommer att bli svårt att nå av väldigt många skilda orsaker.
  Miljöpartiet vill förstås ha ännu mer - och västerpartiet allra mest.
  Men de är ju de mest nationalistiska partierna tillsammans med sverigedemokraterna.
  Vad tycker ni för övrigt om sd:s energipolitik?
  Vet ni inget om den?
  Skäms inte. Det gäller även det partiet- mer än partiet vill ha mer kärnkraft.

2 jan 2013: Den svenska vindkraften

Svensk vindkraft visar mycket god tillväxt. Under Alliansregeringen har tillväxt gått hastigt - låt vara till mycket höga subventioner.

2 jan 2013: Ryska energimixen ....

Hur ser då produktionen av elkraft och värme ut i Ryssland?

  REA, Ryska Energi Myndigheten, bildad så sent som 2009 och med samarbetsavtal med Svenska energimyndigheten i Eskilstuna sedan mars 2011, kan ge besked:
   Procent: 2011
Gas           53
Olja          21
Kol           17
Kärnkraft      6
Vattenkraft    2
Bioneneneergi  1
Totalt       100,0

Vilken slutsats skall vi då dra?
  Jo, med mer än 90 procent av hela det väldiga Rysslands energiproduktion följer utsläpp av koldioxid och andra föroreningar. REA menar att tillgången till gas och olja har minskat incitamenten att effektivisera och gå över till andra energifkällor.
  Ryssland har en bit att vandra, särskilt som priset på olja och gas tenderar att sjunka.
  Då kan det också bli fördjupad ekonomisk kris i Ryssland.
  Å andra sidan:
  Vilken marknad för svenska företags investeringar i förnybart och energieffektivisering!

2 jan 2013: Sveriges elektrictet 2012

Vi diskuterar ju i Sverige - med all rätt - koldioxidutsläppen (vilka för övrigt minskade i Sveriges med 6 procent 2012).
  Vad göra mer? är frågan.
  Hur kan vi få en ökad grad av koldioxidfri energikonsumtion?
  Nu har ju redan koldioxidfri elproduktion nästan helt om man ser till källorna: vattenkraft, kärnkraft, vindkraft, mottryck, tyvärr är ju sol- och vågkraft så små på producentsidan att de inte spelar någon roll.
För 2010, 2011 och 2012 (preliminärt) gäller TWh (terrawattimmar):
                      2010   2011   2012
Vattenkraft           65,8   66,0   77,1
Vindkraft              3,5    6,1    7,2
Kärnkraft             55,5   57,7   60,9
Övrig värmekraft      19,2   16,3   14,6
Totalt               144,0  146,1  159,8
Export                 3,5    7,2   19,3
Användning Sverige   140,5  138,9  140,5

I procent:            2010   2011   2012
Vattenkraft           45,7   45,2   48,3
Vindkraft              2,4    4,2    4,5
Kärnkraft             38,5   39,5   38,1
Övrig värmekraft      13,4   16,3    9,1
Totalt               100,0  100,0  100,0
Export                 2,4    4,9   12,0
Användning i Sverige  97,6   95,1   88,0
  Vilken slutsats skall vi dra?
  Jo, att exporten av elektricitet kan bli en verkligt stor svensk exportvara i framtiden - och att det är vattenkraften och kärnkraften som står för nästan hela tillväxten - vindkraft har ju den egenheten att elektricteten bara kan produceras när det blåser medan både vattenkraft och kärnkraft är väderoberoende, alltså lagringsbar.
   Det är därför som Sverige måste fortsätta effektivisera vattenkraften och moderinsera kärnkraften, för att kunna exportera och för att ha råd att subventionera utbyggnaden av vinkraft, solkraft, våg- och strömkraft (!).

2 jan 2013: Kultur och sport - priset ...

Att olika evenemang kostar, är lätt att förstå.
  Gårdagens trevliga Nyårskonsert med UAK i Uppsala universitetsaula betingade, för en plats på läktaren, 250 kr inkl. så kallad förmedlingsavgift.
  Om man vill vara på Victoriadagen 2013 på Öland - den 14 oktober - får man punga ut med 445 kr, inklusive den omtalade förmedlingsavgiften (där momsen är inbakad med 5 kr).
  Och den som har tänkt sig gå på SM-finalen i bandy den 17 mars i Friends Arena - alltså nya Råsunda eller Nationalstadion - får punga ut med 695 kr, vari ingår förmedlingsavgift med 45 kr.
  Så det kostar.
  (Vad gäller bandyfinalen finns billigare biljetter kvar, men de är så placerade att det kan bli svårt att se bollen. Långsidorna är utsålda - och T-banan ligger fortfarande, om man uttrycka sig så, på is.
  Totalstolligt - varken till Nya Karolinska eller Nationstadion skall vi ha Tunnelbana.
   I gengäld kan vi säkert konkurrera om epitetet Norra Europas Största parkeringsplats i närheten.)

2 jan: Lyft för SAS

Alltid något, som sagt.
  Som endast indirekt ägare av SAS - som svensk medborgare - noterar jag att bolaget nu lyft.
  Aktiekursen har sedan början av förra månaden lyft med 20 procent.
  Tack, skattebetalarnas garanti!

  (PS. Nej, jag äger inte en enda aktie i SAS - jag håller mig på marken. DS)

1 jan: Nyårskonsert i Uppsala


UAK-kören samt Calle Lindén och Sofie Asplund på scen
Drottningholms Barockensemble, dirigent Stefan Parkman
FOTO: GUNNAR ANDRÉN
Jag ser fyra landshövdingar - Hans Alsén (s), Jan-Erik Wikström (fp) (med sin Cecilia, EU-parlamentariker, vid sin sida), Ann-Cathrine Haglund (m) med make, och Peter Egardt (m) med fru - på plats liksom ärkebiskopen Anders Wejryd med fru, förre universitetsrektorn Bo Sundqvist och massor med andra människor, skådespelaren Stina Ekblad, UAK-veteranen Ulf Bilting, fullmäktigeledamoten Gunnar Larsson (fp) från Tirp med hustru Ingrid, blivande fullmäktigeledamot för övrigt, förre SAF-medarbetaren Lars Kritz, sångarvirtuoserna Gunnel och Anders Fagius, den välkände redaktören Olle Svenning från Arbetet i Malmö och senare Aftonbladet i Stockholm (kommer det möjligen en recension i Dagens Nyheter om någon dag skriven av någon Olle närstående?), musikprofessorn och dirigenten Stefan Parkman förstås, f.d. bibelkommissionens sekreterare Christer Åsgård ej att förglömma - det är UAK:s (Uppsala Akademiska Kammarkörs) traditionella nyårskonsert i Uppsala universitets aula med Nils-Erik Sparf som försteviolinist och Sven Aarflot på fagott från Drottningsholms Barockensemble.
  Solister är Sofie Asplund, sopran från Åland, och Calle Lindén, baryton från Stockholm.
  Det är 30:e gången nyårskonserten äger rum på samma sätt, Stefan Parkman har dock bara dirigerat 29 av dem om sanningen skall fram.
  Årets program innehåller - alla med anspelning på Uppsala och Fyrisån, världens mest i Uppsala kända å - Johan Strauss (1825-1899), Franz Lehár (1870-1948), Gaetano Donizetti (1797-1848) och Jacques Offenbach (1819-1880).
  Tre och en halv stjärnor av fem möjliga för sång, musikaliskt framförförande, presentationen dock inte lyckad, orkestern förstås utmärkt, Johanna Backmans koreografi utmärkt trivsam, med goda skådepelarprestationer, Cancan i helt ny tappning, kanske en blivande klassiker?.
  Sofie Asplund lysande! måste poängeras en gång till.
  Det finns möjlighet att se föreställningen ä'ven framöver.
  Dock bara 2 januari 2013.
  Gack dit!
  Ni blir inte besvikna!

1 jan 2013: Årets första avslöjande - och bolagsskatten

Eftersom det inte kommer någon morgontidning köper jag Expressen. Vad nytt?
  Jo, det obligatoriska nyårskaoset får förstås några sidor och Gunnar Wetterberg gör upp - jag gillar det till 100 procent - med avdragsraseriet.
  Men så är det Expressens stora avslöjande för dagen.
  Vad tror ni? Är ni spända?
  Jo, i Expressen avslöjar några kändisar sina bästa pizzor.
  Året kunde inte ha börjat bättre journalistiskt, eller hur?
  "- Och vad är din bästa pizza?
  Vi avslöjar!"
  Gott Nytt År.
  Eller på sina håll: God natt.
---
För övrigt sänks i dag bolagsskatten från 26,3 procent till 22,0 procent.
  Det kommer att öka företagens vinster - och vänsterpartiet kommer att gnälla, också socialdemokraterna stundom - miljöpartiet tycker som vanligt att allt är bra som är bra.
  Men baksidan på den stärkta konkurrenskraften är att den svenska kronan kommer att bli än starkare. Det gör att exportföretagens chefer kommer att gnälla som vanligt: Allt blir regeringens fel.
  Jag tror dock att man måste se detta lånsiktigt.
  Och då är det viktigaste att vinsterna stannar i företagen i Sverige och att huvudkontoren och därmed forskningen blir kvar i vårt land.

31 dec 2012: Framtiden - finns den?


Så närmar vi oss ett nytt år - Gott ytt, får man väl hoppas och önska.
  Men vad vet vi om framtiden?
  Ingenting - inte ens att den säkert kommer (om man inte bor i Finland eller österut där - enligt vår tideräkning - framtiden redan börjat ...)
  Nej, man kan inget veta om framtiden, inte ens att den finns även om sannolikheten är stor att den dyker upp.
  I så fall: Gott Nytt År!

31 dec: Kommer snart - kommer

31 dec Kommer 1

tisdag 1 januari 2013

31 dec: Nyårsafton - en direktbild

Långängsvägen i Stocksund, 20130101 kl 00.00

30 dec: Filmen om Pi (kommer)

30 dec: Kommer snart

30 dec: Sd fram

I en undersökning som Eko-redaktion gjort till sin - och okritiskt lyfter fram som trovädig - går sd ytterligare framåt.
  Det är möjligt.
  Men att använda en sammanvägning av andra undersökningar är som att lägga samman två kg äpplen. 1 hg päron, tre meter gurka och femton omogna tomater och få ett genomsnitt. 
   Ovetenskapligt, opålitligt, falskt.
   Vad är det som motiverar SR-ledningen att fortsätta med denna undermåliga journalistik?
   Finns det någon kunnig matematiker som godkänner denna form av statisktbearbetning som mer liknar faktaförfalskning?

30 dec: Anna Hagwall: Nu får det vara nog

Ersättare i riksdagen för Erik Almqvist när denne avgår blir Anna Hagwall, Rättvik.
  Hon uttalar sig genast om invandringen: "Nu får det vara nog."
  Det är ju tur att det inte blev verklighet tidigare, när Anna Hagwall - välkommen till Sverige! - kom från Ungern.
  För då hade hon aldrig kunnat göra sitt uttalande.
  Men i Sverige skall vi välkomna dem som vill komma hit och har t.ex. arbetstillstånd, har anhörighetsskäl som är tillräckliga eller får stanna efter asylpövning, precis som skett i Anna Hagwalls fall.
  (Däremot skall immigration som sker på falska grunder aldrig godtas.)
  Hagwall är förrresten inte den enda i sd-riksdagsgruppen med anknytning till "främmande" länder: en är som son till en polsk flykting, en annan har nyligen gift sig med en rysk medborgare.
  Välkomna till trygga Sverige, här riskerar ni inte att kastas ut eller belastas med det sd föreslår och som skapar sådan enorm otrygghet, tillfälliga uppehållstillstånd, sådant som finns i en rad icke-demokratiska länder och där makthavarna kan kasta ut människor när som helst!

30 dec: Erik Almqvist (sd) lämnar

Så kom då beskedet att riksdagsmannen Erik Almqvist (sd) lämnar riksdagen.
  Det var järnrörsfilmen som fällde honom, "nationalistiska" utbrott så långt bort som tänkas kan från den av sd - enligt partiet självt - omfattade kristna tanken om människors likhet.
  Får detta några andra konsekvenser?
  Det är väl osäkert om sd-väljarna påverkas. Jag tror dock att så är fallet. Sd-väljarna är inte opåverkade. De ser och hör - och, det har jag länge trott, vill gärna ruska om det så kallade politiska etablissemanget men inte se sd:s politik praktiseras i maktställning.
  När man ser hur Almqvist själv flyr utomlands - till Ungerns vackra huvudstad Budapest - och välkomnas där, blir hyckleriet så stort att det knappt är mäbart.
  Den sverigenationalistiske Almqvist drar sig inte ett ögonblick för att säga en sak på hemmaplan och sedan göra tvärtom i ett annat land där han uppenbart är invandrare.
  Eller har han kanske inte förstått att han som svensk blir invandrare när han bosätter sig i Budapest?
  Tack, Ungern (som man i övrigt som liberal måste säga för en förskäcklig etnisk utrensningspolitik) för att ni inte har betett er mot Erik Almqvist som han vill att vi i Sverige skall bete oss mot sådana som han som söker frid hos oss.
  Tänk vilken tur att sverigedemokraterna inte hade något inflytande 1956 när sovjetiskt pansar slog ned frihetssträvandena i Budapest och 10.000-tals ungrare flydde från sitt land 1956, jag minns!

29 dec: Kommer

29 dec: Kommer 3

29 dec: Kommer 2

29 dec 2012: Våra pensioner

Jag försäker följa debatten om våra pensioner. Det är inte lätt.
  Två saker blandas nämligen, dels önskemålet att höja de nuvarande pensionerna (ett rimligt krav), dels att någon annan skall betala (ett krav som naturligtvis går att ställa).
  Dessa två ståndpunkter går emellertid inte ihop. När den socialdemokratiska partiordföranden Stefan Löfven säger att han tycker att pensionerna är för låga -"dåliga" (DN 23 dec) - säger han samtidigt att de borde höjas.
   Men hur?
  Det berättar han inte - men sanningen är den att man kan göra detta på två sätt: genom att höja pensionsådern, sker det genom lagstiftning för alla blir det förstås mer åt alla eftersom alla då måste arbeta längre och får pension kortare tid eller så blir det en än mer individuell anpassning vilket gör att man kan påverka sin egen pension men berör inte andras, eller så höjer man pensionsavgiften.
  Det senare är knepigt - för de nuvarande anställda och företagarna tycker att det inte är bra av konkurrens- och avlöningsskäl. Och att som socialdemokraterna laborera med att minska den del av pensionen man själv får disponera placeringsmässigt, 2,5 procent av de 18,5 procent som pensionen nu utgör, det varken ökar eller minskar den totala pensionspengen för alla. (Det är för övrigt bäst att inte göra något åt detta, det har bara gått 10-12 år med det nya systemet, vänta åtminstone över en konjunkturcykel till, alltså minst lika länge. Och så för allt i världen inte ihop de olika AP-fonderna till en i tron att det ger bättre avkastning. För tänk att det illa - har man då alla ägg i en korg blir det enighet om att det var fel att göra så.)
   För övrigt borde man inte behöva betala pensionsavgift över det belopp som är pensionsgrundande. Det har jag ansett i 40-50 år nu. Men ingen finansminister vill ändra på detta utan lägger glatt beslag på de pengarna! Som  skatt, för det är det det handlar om!

29 dec: USA:s budget (kommer)

28 dec: Kommer 3

28 dec: Kommer 2

28 dec: Ett lyckat misslyckande

Ragnar Söderbergs Stiftelse, en av dessa alltför få stora familjestiftelser i Sverige som ägnar sig åt att stimulera forskning, har delat ut ett lustigt stipendium. Det är Jönköpingsforskaren Karin Hellerstedt vid Jönköpings Handelshögskola som fått inte mindre än 3 miljoner kr för att "studera misslyckanden i familjeföretag" .
  Kanske hör vi bara om de lyckade projekten, som Enskilda Banken (Walllenbergs), John Mattsson (John Mattson), Dagens Nyheter (Bonniers) IKEA (Ingvar Kamprad) eller HM (Erling, Stefan och Karl-Johan Persson) och missar alla andra som gick under?
  Varför måste man fråga?
  Bristande förmåga? Omöjliga projekt? Kapitalbrist?
  Och hur är det med Söderbergs själva, nu som Ratos (Ragnar och Torsten Söderberg)? Succé eller misslyckande?
  Skall bli intressant att se vad man kan få för 3 miljoner kr i dessa dagar.
 

28 dec: Har vi fått det bättre? Va?

Ibland tror man inte sina ögon - men TT har skickat ut ett telegram, signerat ekonomireportrarna Sten Gustafsson och Tommy Lindberg, som berättar att 2012 "har varit ett bra år för hushållen".

  Vad har hänt?
  Är krisen inställd?
"Alla hushållstyper har gått på plus och pensionärerna har fått det bättre", visar en analys som Swedbanks privaltekonomiavdelning har gjort, närmare bestämt bankens privatekonom Maria Ahrengart.
   - Jag trodde nog inte att det skulle se lika bra ut som det gör, säger hon - och talar om att "det talas så mycket om varsel och ekonomisk oro i Europa".
  Men det är klart: Den är ju mindre nu än för ett år sedan, även om den är förfärlig i vissa misskötta länder.

Löneökningarna i Sverige har i genomsnitt varit 3 procent 2012, inflationen 0,2 procent.
   Tja, det betyder ju att åtminstone de som har jobb, och det är ju en minoritet på ungefär 92 procent av alla i arbetskraften, som har det, har fått det bättre.
   Men det är ju sant: Det hjälper inte den som blivit arbetslös.
  Även om det väl är bättre att de som har jobb får ökad köpkraft?
  Vi har ju slagit nytt konsumtionsrekord i jul.
  Åtminstone tycks konsumtionskrisen vara inställd.

Ett löntagarhushåll med två inkomster och två barn har nu 800 kr/månad mer än tidigare.
   Tur - säger jag - att jobbskatteavdraget finns!

Hyrorna 2012?
  Har stigit 2 procent i genomsnitt. Mycket. Högt, tycker jag, i vetskap om att kapitalkostnaderna - räntorna - minskat för åtminstone bostadsrättsinnehavare och villaägare med rörliga lån.
  Varför ser inte Hyresgästföreningen till att räntesänkningar slår igenom direkt på hyrorna?
  Det begriper jag inte. Sitter man på två stolar?

Och 2013 höjs pensionerna 4,1 procent jämfört med 2012. Ack ja, skall pensionärerna inte heller kunna klaga - i genomsnitt högre höjning, låt vara från en låg nivå, än löntagarna! Ur led är tiden, skaldade redan William Shakespeare i Hamlet.

Och ändå hade Bertil Ohlin - professorn från golfbanan som 1934 blev FPU-ordförande, 1938 riksdagsman, 1944 statsråd och var fpledare 1944-67 - rätt på 1930-talet, i Hudiksvall 1937 närmare bestämt, när han började tala om Det glömda Sverige.
   Vi måste se till att välfärden når fler - genom ökad ekonomisk tillväxt och därmed skattebas.
   Det är vår liberala skyldighet.
   Jag är nöjd med att 92 procent av hushållen i Sverige fått det bättre, men det borde vara 100 procent.

27 dec: Kommer 3

27 dec: Kommer 2

27 dec: Kommer 1

27 dec: Åter i vardagen (kommer)

26 dec: Kommer

26 dec: Mer om skattekvot och välfärd

En senare OECD-sammanställning ger denna sifferserie (2009)

1.  Danmark, 48,2 procent
2.  Sverige, 46,4 procent
3.  Italien, 43,5 procent
4.  Belgien, 43,2 procent
5.  Finland, 43,1 procent
6.  Österrike 42,8 procent
7.  Frankrike, 41,9 procent
8.  Norge, 41,0 procent
9.  Holland, 39,1 procent
10. Ungern, 39,1 procent
11. Slovenien, 37,9
12. Luxemburg, 37,5 procent
13. Tyskland, 37,0 procent
14. Portugal, 35,2 procent
15. Tjeckien, 34,8 procent
16. Storbritannien, 34,3 procent
17. Polen, 34,3 procent
18. Island, 34,1 procent
19. Israel, 31,4 procent
20. Canada, 31,1 procent
21. Nya Zeeland, 31,0 procent
22. Spanien 30,7 procent
23. Schweiz, 30,3 procent
24. Grekland, 29,4 procent
25. Slovakien, 29,3 procent
26. Japan, 28,1 procent.
27. Irland, 27,8 procent
28. Australien, 27,1 procent
29. Sydkorea, 25,6 procent
30. Turkiet, 24,6 procent
31. USA, 24,0 procent
32. Chile, 18,2 prcoent
  Det man kan lägga märke till är dels pressen nedåt för ett stort antal länder, Spanien och Irland men även i andra länder, har skattekvoten minskat mycket på bara två år enligt OECD, dels att skattekvoten i två länder som USA och Japan går i motsatt riktning, upp i Japan, ner i USA.
  Och frågan återstår: Vad får detta för välfärdskonsekvenser?
  Speglar inte detta kampen om framtidens betalda jobb? Efterfrågade varor och tjänster?
  Jag tror det.
  Utan företagare inga företag.
  Utan företag inga arbetsgivare.
  Utan arbetstgivare inga jobb.
  Utan jobb ingen välfärd.
  Vi kan inte låtsas som om världens utanför Sverige inte finns.
 -----
Samtidigt ser vi att flera av världens befolkningsmässigt största länder inte finns med i OECD-statistiken, Kina, Indien, Indonesien, Pakistan, Bangladesh, Brasilien, Filippinerna men också de största länderna i Afrika, Nigeria, Etiopien, Egypten och Sydafrika, inte heller det till ytan så stora Ryssland finns med.
  Frågetecknen är många om hur den ekonomiska framtiden skall utvecklas.
  Vilken förmåga har staterna - och då tänker jag på regeringarna oavsett graden av demokrati - om de inte har institutioner som kan klara att tillfredsställa människornas förväntningar?

26 dec: Kan vi lära något av andra?

Hur hög är skatten i olika länder?

  Det är svårt att svara på, eftersom skattesystemen ser så olika ut. Jag ställer ändå frågan så här en vecka efter det att vi har fastställt 2013 års statsbudget. Är den bra eller dålig?
  Hur lätt är det inte att bli systembevarare, systemkramare.
  När man skall förändra måste man dels veta var man befinner sig, dels i vilken riktning man vill gå.
  Socialdemokraterna - och numera ofta moderaterna - är våra viktigaste systembevarare. Det är bra i många avseenden, problemet är att verkligheten tenderar att förändras. Vi lever inte i 1960- eller 70-talet, vi lever i globaliserignens tid - då jobb och kunskaper flyttar penningströämmar och därmed välfärd så fort att systembevarare inte ser vad som händer.
  Vi måste vara öppnare än tidigare för förändringar, det är min övertygelse.
  Och då spelar skattesystemet - både utformningen och nivån - en mycket viktig roll. Systembevararna, som t.ex. Göran Greider (s), är i själva verket trygghetens och välfärdens värste fiende eftersom han inte vill  (men säkert har förmpågan) att se förändringar och därmed göra nödvändiga förändringar.
  Skattetrycket är en viktig mätare på vad som händer - ty de besvärliga människorna tenderar att undvika att betala skatter som de anser orimliga eller orättvisa. Om skattetrycket blir för högt, minskar därför välfärdsbasen.
  Är skatten hög, låg eller rimlig i Sverige - jämfört med andra länder?
  Det närmaste svar man kan komma till är att söka redovisa våra samlade skatter som procent av bruttonationalprodukten och då ta hjälp av den ekonomiska bas som OECD har upprättat och där - tyvärr - man måste gå tillbaka till 2007 för att hitta relevanta jämförelsesiffror.  
  Det innebär att socialförsäkringsutgifter räknas in i skattekvoten oavsett hur de betalas, däremot inte avtalsbaserade avgifter till socialförsäkringar som ju ligger mycket nära att utgöra skatt, i Sverige genom att staten tillskjuter pengar för t.ex. arbetslöshetsförsäkringen.
  Men utgår man från dessa förutsättningar kan man få denna statistiska sammanställning (procent, år 2007):
1.  Danmark, 48,9 procent
2.  Sverige, 48,2 procent
3.  Belgien, 44,4 procent
4.  Frankrike, 43,6 procent
5.  Norge, 43,4 procent
6.  Italien, 43,3 procent
7.  Finland, 43,0 procent
8.  Österrike 41,9 procent
9.  Island, 41,4 procent
10. Ungern, 39,3 procent
11. Holland, 38,0 procent
12. Spanien 37,2 procent
13. Luxemburg, 36,9 procent
14. Storbritannien, 36,6 procent
15. Portugal, 36, 6 procent
16. Tjeckien, 36,4 procent
17. Tyskland, 36,2 procent
18. Nya Zeeland, 36,0 procent
19. Polen, 33,5 procent
20. Canada, 33,3 procent
21. Irland, 32,2 procent
22. Grekland, 31,3 procent
23. Australien, 30,6 procent
24. Slovakien, 29,8 procent
25. Schweiz, 29,7 procent
26. Sydkorea, 28,7 procent
27. USA, 28,3 procent
28. Japan, 27,9 procent.
  EU-genomsnittet, för de 15 mest industraliserade länderna, ligger på 39,8 procent, medan OECD-genomsnittet är 35,9 procent, främst genom att USA och Japan drar ner genomsnittssiffran.
  Och den stora frågan är: Hur är välfärden i andra länder? Hur är den fördelad? Hur många står utanför trygghetssystemen?
  Har vi något att lära av andra länder?
  Det är lätt - även för en skattekritiker som jag - att bli systembevarare.
  Sanningen är, tror jag, att vi måste göra mycket mer vad gäller skattefördelning och skattetryck för att klara välfärden i framtiden.