3 januari 2013: Bostadsmarknaden

Så kan man också bygga - Arkitekturhögskolan ....

I dag vill riksbankschefen Stefan Ingves att regeringen skall tillsätta en bostadskommission. Motivet är att det enligt riksbankschefen finns en risk för en bostadsbubbla som tar sig uttryck i hög skuldsättning bland hushållen.
  Socialdemokraternas ekonomiska talesperson Magdalena Andersson håller förstås med - bostadspolitiken har havererat. det behövs statliga subventioner till byggandet av hyreslägenheter.
  (Att det finns exakt 0 kr i socialdemokraternas alternativa statsbudget för detta ändamål för 2013 är det ingen journalist som frågar Andersson om varför det är så.
  Då är det ju hederligare som Jonas Sjöstedt (v) sagt tidigare - men som hans parti inte vill tala högt om nu - att ta pensionärernas pengar i AP-fonderna för att få ned byggkostnaderna - att pensionerna samtidigt blir lägre, glömmer Sjöstedt berätta, och det kan man ju förstå varför.)

Det låter bra med en bostadskommission. Men man bör först veta vad man bör komma fram till - ungefär som när det gäller ett nytt skattesystem, där kommer det en bok den 22 januari med namnkunniga författare men utan gemensam åsikt om vad som bör ske.
  Jag är för alla förslag som leder till utveckling, andra förslag bara förlänger pinor.

På bostadsområdet gäller:
  Det är klart att det inte byggs fler bostäder om man inte pressar på byggherrarna, markägarna, att bygga.
    Mitt förslag - som bostadsminister Stefan Attefall (kd) så sent som den 18 december 2013 avstod från att kommentera i en riksdagsdebatt om just bostadspolitiken (men det kommer, det är jag säker på) - är att höja kostnaden (fastighetsskatten) för detaljplanelagda men icke bebyggda tomter.
  Det är nu alldeles för billigt att spekulera i prishöjningar, både kommuner och enskilda markägare gör det - höj priset på att ligga obebyggd men detaljplanelagd mark, det skulle få fram otroligt många projekt!

Här är mitt inlägg i bostadsdebatten den 18 december 2013:

Herr talman! 

För en tid sedan – den 6 november – besöktes jag av några företrädare för organisationen Småkommunerna. 

  Ordförande i delegationen var Peter Lindroth (s) , andre vice ordförande i kommunstyrelsen i Karlsborg.

  Peter Lindroth beskrev ett fenomen som är känt från oerhört många kommuner, nämligen bostadsbrist. 

  Detta diskuteras ofta som om det bara gäller de allra största städerna. Men så är inte fallet, utan bostadsbristen är en hämmande faktor även för andra kommuner som inte nämns på förstasidan i våra stora morgontidningar i Stockholm. 

Det finns en enda orsak till att vi har bostadsbrist. 

  Det byggs för lite. 

  Det är det grundläggande. 

  Och då måste man gå tillbaka i tiden för att ta reda på varför det är så. 

Det finns två huvudsakliga anledningar. Jag tycker att regeringen skall ha ett erkännande för att man har tagit itu med alla de hinder för byggande som har funnits under senare år, inte minst kommunala hinder.  

  En annan del, som jag mer har sysslat med, är finansieringen av bostäderna. Där återstår ännu mycket att göra. Men jag - och inte minst Lars Eriksson (s)  från Västerås har tidigare diskuterat vilka olika vägar det finns för att lösa detta med finansieringen.  

  Jag har tidigare ställt frågan: 

  - Vilket system vill man ha? Jag brukar komma med fyra olika förslag som man kan pröva. 

   Det första förslaget gäller räntesubventioner.

       De försvann 1991 och uppgick då till 38 miljarder kronor. 

      Socialdemokraterna lovade att återinföra dem, men det hade man inte råd med. 

   Det andra förslaget är det gamla paritetslånesystemet. 

      Vill man återinföra det? 

      Inte ens den duktige bostadsministern Lars-Erik Lövdén (s) tyckte att det var ett idealiskt system. 

  Det tredje förslaget är att man satsar på hundraprocentiga statliga lånegarantier.

     Det hade vi hade förr i tiden när det inom miljonprogrammet byggdes flerfamiljshus.
     Det var kanske inte heller var så idealiskt. Statliga lånegarantier har en effekt, nämligen att man får en dålig kostnadspress vid byggandet om man har hundraprocentiga garantier för lånen.  

   Det fjärde är det som jag ser att även Vänsterpartiet numera dess bättre har övergivit. 

       Men på den tiden när jag satt i bostadsutskottet, saligt i åminnelse, herr talman, var det Vänsterpartiets stora grej att man skulle låna av AP-fonderna. Man skulle ta pengar ur AP-fonderna till lägre ränta. Det skulle lösa det hela, och man skulle subventionera den vägen. 

   Det står väl inte ens Vänsterpartiet bakom numera, såvitt jag förstår. 

Jag tror för min del att det är väldigt bra åtgärder som man har vidtagit. 

    Jag vill ändå fråga statsrådet om en punkt där det inte har kommit förslag: 

    Hur ska man se på det förhållandet att väldigt många byggföretag ligger på stora områden av detaljplanelagd mark? 

   Är det rimligt att ha i stort sett bara vanlig fastighetsskatt år efter år för detta? 

   Eller borde man möjligen sätta ytterligare press på byggföretagen att använda dessa områden? 

   Det gäller inte bara privata byggföretag utan i väldigt hög grad också kommunala byggföretag, som avstår från att bygga därför att man spekulerar i framtida större vinster.