Om några veckor skall jag medverka vid Liberala Seniorers möte i Stockholm.
Frågan om pensionerna kommer nog, tror jag, att komma upp.
Jag har därför börjat förbereda mig för sådana frågor.
En fråga diskuterade jag redan den 6 juni 2013 i denna blogg: Är vissa pensionärer missgynnade?
Bakgrunden var att förre generaldirektören i riksförsäkringsverket (1981-96) K G Scherman skriivet en artikel i SvD dagen före, 5 juni 2013, med rubriken Vi äldre är inte missgynnade.
Det var en provocerande text, ännu oläst av PRO:s ordförande Curt Persson och SPF:s dit Karl-Erik Olsson.
(Men jag är säker på att SPF:s egen pensionsutredare Ingemar Mundebo läste; det kom inget genmäle från honom, om det som Scherman skriver hade varit fel, hade så skett.)
Men är vissa pensionärer missgynnade?
Schermans slutsats var entydig: Nej.
Men observera att han inte diskuterade bromsen i pensionssystemet, en annan viktig del i finansieringen av 1994 års pensionssystem. På den punkten har Scherman varit välkänt kritisk mot bromsens verkningar.
Men detta kan man verkligen diskutera: Kan man avskaffa bromsen, den som gör att pensionerna kan sjunka, och har gjort så två-tre år under 2010-talet, då ekonomin i sin helhet inte går bra?
Enligt min mening inte. Det är nämligen ett system med balans, mellan intäkter och kostnader.
Scherman har haft rätt i att beräkningsmodellen från 1994 gjort att svängningarna blivit orimligt stora under flera år.
Men han har haft i sin argumentation att det vore orimligt om inte den allmänna ekonomiska utvecklingen också skulle påverka pensionerna - precis som den gör med prisutveckling och löneutveckling.
Frågan är därför: Hur skall avvägningen ske?
Att som en del vill bara slopa en del av systemet är ju att i praktiken kräva en ny finansiering. För om pengarna inte räcker, och det kommer att inträffa vissa år vad skall man då göra?
En metod är förstås att hoppa över utbetalningen någon gång om året.
En annan är att sätta sin tillit till Manna från himlen, det har ju hänt enligt Andra Mosebok 16 kapitlet där Gud under israeliternas uttåg ur Egypten (Mose var 120 år gammal, uttåget varade 40 år och israeliterna var 603.550 man!) omkring 1550 år före Kristi födelse ordnade förplägnaden på det sättet - och har det hänt en gång, kan det förstås hända igen, lite osäker känns dock den metoden.
En tredje metod är att höja dagens pensionsavgifter och ge till nuvarande pensionärer utan att de som betalar får något av detta i framtiden eftersom pengarna skall förbrukas genast - osäkert om det fungerar politiskt.
Att sedan förvärvsfrekvensen har alla störst betydelse är en annan sak.
Scherman skrev så här den 5 juni 2013::
"Ett gott resultat av den gryende diskussionen om pensionerna fordrar att alla anstränger sig att prata samma språk och inte försöker misstänkliggöra varandra.
Ett sorgligt exempel på motsatsen är påståendet att ett avskaffande av PPM ensidigt skulle gynna dagens pensionärer. En långt mer nyanserad diskussion behövs i den frågan.
Ett annat exempel på ensidighet, denna gång från företrädare för pensionärerna, är påståendet att dagens ATP-pensionärer skulle missgynnas jämfört med yngre generationer. Det gäller hur pensionen årligen räknas upp. Närmare bestämt ett årligt avdrag på 1,6 procent jämfört med lönerna, som görs vid uppräkningen av utgående pensioner.
Två frågor sticker ut i debatten.
Uttalade man inte i samband med reformen att pensionerna skulle följa lönerna?
Är det inte orättvist att dra de 1,6 procent också från ATP-pensionerna?
De har ju inte, som i det nya systemet, fått något ”förskott” vid beräkningen av första årets pension. Ett förskott som påstås komma de nya pensionerna till del.
Svaren på dessa frågor är följande:
1. Man har aldrig uttalat att pensionerna skulle följa lönerna.
Man har uttalat just att de skulle följa lönerna med ett avdrag på 1,6 procent.
Orsaken till avdraget är att man inom ramen för en viss total avgift ville kunna erbjuda lika hög första års pension som den man kunde räkna med i ATP-systemet
2. Nej, det är inte orättvist att dra 1,6 procent från ATP-pensionerna. Just av det angivna skälet. Utgångspunkten var ju att man ville ge lika höga pensioner i det nya systemet som i det gamla. Och den höga första årspensionen, den har ju ATP-pensionärerna redan fått.
I verkligheten och om man skulle ha följt samma principer för ATP som för det nya systemet så skulle avdraget för ATP-pensionerna faktiskt ha blivit högre än 1,6 procent, nämligen 2 procent.
De ständigt återkommande påståendena om att ATP-pensionärerna skulle vara missgynnade jämfört med de yngre är alltså fel.
Därmed inte sagt att det är rimligt att göra det här avdraget. Men tas det bort så ska det göras för alla. Och utan någon kompenserande minskning av första årets pension.
Det kostar pengar.
Närmare bestämt några procentenheters höjd pensionsavgift.
Det är sorgligt att de som diskuterar pensionerna konsekvent undviker frågan om avgifter.
Sanningen är ju att det finns för lite pengar.
Antingen får man höja pensionsåldrarna mycket kraftigt, eller sänka pensionerna, eller höja avgifterna.
Förmodligen är en kombination av dessa insatser det som vore den bästa lösningen.
En bra start vore om pensionärernas organisationer gick ut och sade ifrån:
Vi äldre är inte missgynnade jämfört med de yngre.
Pensionssystemet måste bli bättre för alla.
KG SCHERMAN
generaldirektör Riksförsäkringsverket 1981–96
söndag 12 januari 2014
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar