5 juni 2014: Riksrevisionen - ett avslutat kapitel (?)

Det är lite annorlunda denna dag när riksrevisionens parlamentariska råd möter riksrevisornerna - dels av den anledningen att Margareta Åberg, jurist, är med för första gången som nyvald riksrevisor, del att det kan vara mitt sista möte med riksrevisorernas parlamentariska råd.
   Jag är ju unik - fast ni kanske inte vet det: Jag har tillhört Riksdagens revisorer (som fanns 1809-2003), jag har varit ledamot i styrelsen för riksrevisionen (2003-2006) och jag har sedan den parlamentariska rådgivande insynsrådet inrättades 2010 - jag tillhörde dem som tyckte att styrelsen skulle avskaffas och riksrevisorerna, valda av Sveriges riksdag, skulle ta det fulla ansvaret för sina rapporter, inte filtreras genom någon styrelse - tillhört de åtta parlamentarikerna.
  Jag har sett riksrevisorer, som väljs av riksdagen för en mandatperiod om sju år och inte kan återväljas vilket skall ge dem särskild integritet, komma och gå:
  Kjell Larsson (1 juli 2003- 30 juni 2006)
  Lennart Gruvberg (1 juli 2003-30 juni 2008)
  Eva Lindström (1 juli 2003-30 juni 2010)
  Claes Norgren (1 juli 2008-)
  Jan Landahl (1 januari 2010-)
  Gudrun Antemar (1 juli 2010 - 15 oktober 2013)
  Margareta Åberg (2 juni 2014-)
  Den enda riksrevisor jag inte har haft förmånen att arbeta med är Karin Lindell som stannade ganska kort tid (2006-2009).
  Men det finns också en lång rad medarbetare som jag lärt känna, trevliga och kompetenta.
  Så här en sista dag måste dock frågan ställas:
  Fungerar riksrevisionen?
  Både ja och nej. De granskningar som utförs är bra, men granskningsmandatet är för snävt och riksrevisorerna har själva, dessvärre, snävat in mandatet genom att fokusera alltför mycket på vad regeringen har för brister, och de är många.
  Systemfrågor faller därmed ofta för att inte säga alltid utanför granskningen: Fungerar rättsväsendet? Dito försäkringskassan? Kommunerna - nej, de har ju egen revision. Varför granskas inte FN-anslagen? Varför så mycket fokus på de begränsade Sida-anslagen och nästan inga synpunkter på Sveriges internationella åtaganden?
  Typ: Regeringen anslår ett antal 100-tal miljoner till något behjärtansvärt humanitärt eller miljöprojekt - varför inte samtidigt pengar till riksrevisionen för granskning av hur pengarna användes?
  Roligt att få ha varit med, jag har lärt mig mycket - men jag skulle vilja göra många ytterligare reformer och se hur våra skattepengar kan användas än bättre.
  Men tack för den tid som var!