12 juni 2014: Frågestunden med Ali Esbati

Så är det dags för frågestund, förutsedda frågor, förutsedda svar.
  Frågorna är som vanligt insinuanta från oppositionen, har intet med riksdagens uppgift att utgöra kontrollinstans på regeringen. Exempelvis blandar den trevlige Ibrahim Baylan (s) i en fråga om skolan samman skattepolitiken med kvaliteten i skolan - han kan inte ha observerat den väldiga reformagenda som utbildningspolitiken genomgått sedan han själv utövade skolministerrollen.
  Hur var det Kjell-Olof Feldt sade inför valet 1988? Jo, socialdemokraterna hade fått valfeber.
  Det är en farlig åkomma och Baylan och många andra har drabbats av den på ett för Sverige mycket tråkigt sett.
  Behandlingen efter den 14 september kommer att vara smärtsam, dessutom.
  Så kommer frågan om strejkrätten upp. Det är Ali Esbati (v) som frågar om folkpartiets förslag - som funnits med i folkpartiets program sedan 2005 (utan att Esbati observerat detta) - att stridsåtgärder i arbetsmarknadskonflikter bör vara proportionella (dvs man måste beakta skadorna för tredje man) - också är regeringens politik.
  Det är det ju inte - vilket Esbati vet.
  Däremot har Esbati inte förstått att också hans parti har samma inställning till grundfrågan, nämligen om det skall förekomma fri strejkrätt eller lockouträtt (det är andra sidan av samma mynt) eller om det skall finnas begränsningar.
  Det har hans parti nämligen också gått med på, nämligen när det handlar om s.k. samhällsfarliga konflikter. Då avgör en partssammansatt nämnd om strejkrätten alls skall vara tillåten eller ej.
  Vänsterpartiet står bakom denna lagstiftning, som kan tänkas brukar för sjukvård, elektricitet, försvaret och andra uppenbart samhällsviktiga funktioner. Att vänsterpartiet inte förstått detta är bara att beklaga.
  Esbati vet naturligtvis att folkpartiet är för rätten att vidta kollektiva arbetsmarknadsåtgärder men anser att det av parterna skall beaktas vilka skador för tredje man stridsåtgärderna medför. Det har inte med förbud att göra - men för att lagstiftningen inte skall bli omöjlig, och lockoutåtgärder tillgripas av andra föregivna skäl än avtalskonflikter, krävs att både arbetsgivare och arbetstagare beaktar skadorna för tredje part.
  Esbati talar mot bättre vetande.
  Kanske har han drabbats av valfeber?