När jag i förra notisen noterade att Vä nyligen blivit Kristianstad stämmer det. Kristian IV utfärdade nämligen stadsrättigheter i maj 1614 - för bara 400 år sedan - för den nya staden, detta sedan Gustaf II Adolf - Skåne och Blekinge var ju danska områden - år 1612 bränt Vä.
- Vi har grasserat, skövlat, bränt och ihjälslagit alldeles efter vår egen vilja, noterar GIIA sina insatser under det som kallas Kalmarkriget med freder i Knäred (1613), Brömsebroch och slutligen Roskilde (1658) - fast då var ju GIIA död sedan 16 år efter att ha gått vilse i dimman vid Lützen.
Vä har haft bebyggelse sedan 100-talet och fanns redan som som stad på 1100-talet. På kungligt initiativ kom den att tillhöra danske kungen själv genom att marken
tillhörde konunglev (kungamaktens egendomar).
En bidragande orsak till
stadsbildandet kan vara att ett så kallat premonstratenkloster förlades till Vä 1170, som dock efter en brand 1213 flyttades till nuvarande Bäcksakog.
Från 1250 hade Vä stadsrättigheter, omnämns görs dock staden redan i kung Valdemars jordebok.
Staden blomstrade under medeltiden, viktiga
näringar var bland annat järn- och metallhantering.
År 1452 brändes
staden av den svenske kungen (han var det flera gånger) Karl Knutsson Bonde och 1509 av Svante Sture, 1569 av hertig Karl (dvs Karl IX) och slutligen 1612 av Gustav II Adolf.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar