6 juni 2014: Sveriges nationaldag

Mycket (lite) kan sägas om den svenska nationalismen.
   Jag vet inte vilka avsikterna en gång var för riksdagsmajoriteten att förvandla Svenska Flaggans Dag - en god tradition - till Nationaldag - att alla andra länder håller sig med en sådan?
  Valet av just den 6 juni har ju att göra med att Gustav Vasa den dagen 1523  valdes till kung i Sverige, likaså att 1809 års regeringsform antogs det datumet av riksdagen.
  Fram till 1983 var 6 juni Svenska Flaggans dag, då blev den nationaldag och från 1995 är det en helgdag - men då försvann också en annan helgdag, annandag pingst, av ekonomiska skäl.
  Den svenska nationalismen är dålig, det tycker jag är bra. Nu när vi står inför fotbolls-VM vet vi vad nationalism är, det blir överdrivna reaktioner i just nationalismens namn. Nationalism är i sin bästa form en god sak men leder ofta till konflikter av absolut förkastligt slag, oftast mellan länder som står varandra nära både språkligt och på annat sätt. Endast religiös övertygelse kan tävla med nationalismen om att ha åstadkommit större förödelse och människors död - på 1900-talet var det visserligen både kommunism och nationalsocialism som ledde till miljoner människors undergång men religionskrigen överträffar dessvärre genom tiderna andra ideologiska och nationella krig.
  Men i dag firar vi Sveriges nationaldag.
  Det gör jag med glädje och stolthet.
  Sverige är ett bra land att leva i.
  Jag förstår att många vill flytta hit: God materiell standard, rättssäkert, fritt från korruption (i stort sett) och möjligheternas land som dessutom är så väldigt vackert rent naturmässigt.
  Särskilt plus: Miljön, den fina luften - i alla avseenden. Härligt att leva i ett land med så små konflikter.
  Minus: Vårt språkområde är för litet.
  Ett fyrfaldigt leve för Sverige:
  Hurra. Hurra. Hurra. Hurra.