2 juni: Tullavtal (kommer)

2013/14:FPM87 Översyn av EU:s exportkontroll av produkter med dubbla användningsområden KOM(2014) 244 till utrikesutskottet

6 § Svar på interpellation 2013/14:459 om Högskolan Väst

Anf. 1 Utbildningsminister JAN BJÖRKLUND (FP):

Fru talman! Tina Ehn har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att Högskolan Väst ska kunna utvecklas och bibehålla sina utbildningsplatser. Tina Ehn har också frågat mig hur jag och regeringen ser på förutsättningarna för att högre utbildning ska finnas även utanför våra större städer. 

Antalet utbildningsplatser på universitet och högskolor ligger på en historiskt sett mycket hög nivå, och regeringen har presenterat sin avsikt att ytterligare bygga ut antalet platser på bland annat lärar- och förskollärarutbildning samt vissa hälso- och sjukvårdsutbildningar. År 2018 skulle detta innebära att antalet utbyggda högskoleplatser samt fortbildningsplatser för förskollärare uppgår till ytterligare ca 10 000 platser. 

Högskolan Väst i likhet med landet som helhet har haft fler högskoleplatser än någonsin under den pågående lågkonjunkturen. Högskolan Väst tillhör dessutom de högskolor och universitet som växt snabbast i antal studenter sedan regeringsskiftet 2006. Mellan 2006 och 2013 ökade antalet helårsstudenter vid Högskolan Väst med 25 procent, från omkring 4 000 helårsstudenter år 2006 till ca 5 000 helårsstudenter år 2013. Ökningen beror till stor del på tidsbegränsade satsningar med anledning av lågkonjunkturen, som till exempel det så kallade Trollhättepaketet.  

Den utbyggnad av antalet platser som regeringen presenterat är även avsedd att från 2015 omfatta Högskolan Väst och beräknas för Högskolan Västs del innebära medel motsvarande omkring 150 nya platser 2018. Därtill har även Högskolan Väst fått förstärkta medel med anledning av regeringens satsning på ökad kvalitet. Sammantaget innebär detta att Högskolan Väst, enligt sina egna prognoser, även framöver kommer ha fler helårsstudenter än 2006. 

Regeringens slutsats är att nuvarande nivå och inriktning när det gäller högre utbildning är väl avvägd. Den slutsatsen gäller såväl för landet som helhet som för Högskolan Västs verksamhet.  

När det gäller Tina Ehns andra fråga är regeringens uppfattning att förstklassig utbildning kan bedrivas vid såväl större som mindre lärosäten. Utbildning bör enligt regeringens mening finnas på många platser i landet för att på så sätt underlätta för många att studera och för att bidra till kompetensförsörjningen i olika regioner. Flera lärosäten har också utbildning på olika campusorter i varierande omfattning och erbjuder också utbildning på distans som ger tillgänglighet till högre utbildning oavsett var den studerande bor. 

Anf. 2 TINA EHN (MP):

Fru talman! Jag får tacka så mycket för svaret. Det är bra att regeringen har en plan för fler högskoleplatser fram till 2018. 

Problemet är att man runt om i landet påtalar att bristerna råder redan nu, och det har man ju påtalat en tid. Många kommuner i Sverige har en negativ befolkningsutveckling. Det sker en påtaglig förändring när det gäller service, skolor och myndigheter som försvinner från många olika orter. Det blir därför mycket mer problematiskt för människor att leva och utvecklas. Den starka urbaniseringen som redan pågår ökar ju på det problematiska som händer. 

En del av detta gäller utbildningssystemen. Själv kommer jag från Västra Götalands län och jag bor dessutom i norra delen av länet, så jag inser att Högskolan Väst är en oerhört viktig och betydelsefull utbildningsort. Högskolan har profilerade forskningsområden inom produktionsteknik, och man har någonting som heter arbetsintegrerat lärande. Där tar man vara på sådana idéer som ett arbetsplatsförlagt lärande ger.  

Akademiska kunskaper och arbetslivet har integrerats ihop. Jag har förstått att det är ganska unikt och någonting som har utvecklat pedagogiska metoder. Det är ett systematiskt arbete som kräver långsiktighet och planering. Det handlar om utbildningar för lärare, sjuksköterskor och socialpedagoger – för att nämna några yrkesgrupper. Man har också olika fristående kurser och kandidatprogram och så vidare. 

Rekryteringen till den dominerande delen av programmen på den regionala högskolan – jag har lärt mig att man bara ska säga högskolor, inte regionala högskolor, eftersom högskolor är högskolor oavsett var de är belägna – sker i huvudsak från regionen. Det har väldigt stor betydelse att det finns en högskola på orten. I stor utsträckning rekryteras också studenter från hem där föräldrar saknar eftergymnasial utbildning. Det är en viktig faktor att beakta när resurser till utbildningar fördelas. 

Jag har läst en del om hur det ser ut på högskolorna runt om i landet, och vad jag har förstått är söktrycket oerhört stort. Det skulle förmodligen gå att utbilda otroligt många fler. Man kan inte ens ta in dem som söker sig dit. Regeringen borde ha en högre ambition för att stärka utbildningen på våra högskolor runt om i landet.  

Även om man har en plan framöver har den kommit väldigt sent. Det har ju skett neddragningar. Man kan räkna på olika sätt, men det är uppenbart att man har dragit ned i olika delar av landet. Man har slagit i taket, och man har inte möjligheter att utbilda fler. Det finns olika metoder att räkna ut vilka utbildningsplatser som det är möjligt att inrätta. Men sammantaget verkar det vara ett skriande behov runt om i landet. 

Anf. 3 Utbildningsminister JAN BJÖRKLUND (FP):

Fru talman! Jag delar Tina Ehns uppfattning om Högskolan Västs betydelse för kompetensförsörjningen i norra Älvsborg, ja, inte bara där utan i nordvästra delen av Västergötland, Trestadsregionen och den delen av Västsverige. Så är det.  

Det är både för regional kompetensförsörjning och naturligtvis för att ungdomar som bor där och kommer därifrån ska ha större möjligheter att vidareutbilda sig. Där har Högskolan Väst stor betydelse, på samma sätt som alla andra högskolor på de orter där de är verksamma.  

Högskolan Väst har dessutom på grund av Trollhättans näringslivs inriktning haft och ska ha en ganska profilerad inriktning mot industriteknik och industriproduktion med både Saab och Volvo Flygmotor, liksom en lång rad andra industriföretag i Trollhättan och i regionen. Det bildade en gång i tiden bakgrund för etableringen och behovsbedömningen av Högskolan Väst och ligger i hög grad fast. 

Det är en viktig industriregion i Sverige, och utöver de andra skälen, såsom kompetensförsörjning av lärare och sjuksköterskor som ju finns överallt i Sverige, är den tunga industrin i Trollhätteregionen en viktig faktor för Högskolan Västs utbildningsutbud och profilering. Jag delar helt den uppfattningen. 

Därför har Högskolan Väst byggts ut kraftigt under min tid som utbildningsminister. När jag gick in i Utbildningsdepartementet 2006 fanns det 4 000 heltidsplatser vid Högskolan Väst. Nu finns det 5 000. Tina Ehn pekar på en befolkningsminskning i den delen av Sverige. Jag kan inte de siffrorna utantill, men antalet högskoleplatser ökar, vilket jag tror i sammanhanget är viktigt och positivt. De borde öka ännu mer, säger Tina Ehn. Allt handlar om avvägningar. Det fanns 390 000 studenter 2006. Nu är antalet uppe i 415 000. Det är alltså väsentligt fler studenter i dag än det var 2006. 

Med dem som nu fyller 19 år och går ur gymnasieskolan når vi en utbildningsnivå under kommande år som vi aldrig haft förr. Vi är bland de främsta i världen. Det finns så många platser att över 60 procent av varje årskull kommer att kunna gå på universitet och högskolor. Något annat land har satt upp ett högre mål, men de når inte dit. När vi sätter upp ett sådant mål når vi dit. Vi ligger bland de absolut främsta, kanske främst, i världen. 

Tina Ehn säger att det är för lågt. Ja, jag vet inte. Alla kan inte bli akademiker. Det behövs även andra jobb i ett samhälle. Jag vill snarare se en framväxt av lärlingssystem, yrkeshögskolesystem, yrkesutbildningar, yrkesvuxenutbildning och så vidare. Högskolan Väst är en bra högskola. Den har en stark förankring i sin region, den fyller stora och viktiga behov för kompetensförsörjningen i regionen och den har byggts ut mycket kraftigt under senare år. De vill ha fler platser, säger Tina Ehn. Ja, men vi har 500 myndigheter i Sverige och alla myndigheter vill ha mer resurser, jag lovar. Det är inget unikt för Högskolan Väst, det vill alla ha, men regering och riksdag måste på något sätt göra en avvägning. 

Det som nu måste expandera i Sverige är yrkesutbildningarna och lärlingsutbildningarna. Vi ligger högst i världen när det gäller utbildningsmål på akademisk nivå. 

Anf. 4 TINA EHN (MP):

Fru talman! Jag uppfattar det som att man genom åren aviserat att det har varit neddragningar på Högskolan Väst. Jag vet att i och med det minskade antalet industrijobb i det hårt drabbade område som uppstod runt Trollhättan gick regeringen in och vidtog åtgärder i form av satsningar. Det kallades för satsningar. Egentligen kan man väl säga att det mer var ett återupprättande av de resurser som de tidigare hade haft. 

Jag tror att alla vill att det ska finnas gott om platser, och det är viktigt att vi diskuterar vilka system vi har för att se till att de finns. När jag försöker titta på statistisk analys för att se hur man beräknar platser till högskolan blir jag lite stressad eftersom det är svårt att utläsa. Universitetskanslersämbetet skriver att beräkningarna från den årliga genomsnittsersättningen per helårsstudent visar att den teoretiska utbildningskapaciteten 2013 ligger i stort sett på samma nivå som 2003. Det återkommer i många dokument, att det totalt inte har blivit fler utbildningsmöjligheter i Sverige under nästan tio år. Det kanske inte är helt korrekt, men på något sätt pekar det på det som också sägs från Högskolan i Gävle och Högskolan Kristianstad. 

Om jag håller mig till Högskolan Väst och området däromkring kan jag säga att jag besökt Högskolan Väst och upplevt att de varit bekymrade över att de inte har kunnat skapa de utbildningsplatser som de har behov av och som det finns ett stort söktryck till. Jag vet att vi alla vill väl när det gäller framtidens generation och att så många som möjligt ska utbilda sig. Därför funderar jag på vad som egentligen är fel. Varför säger de att anslagen minskar? Är det fel i beräkningarna eller har regeringen faktiskt minskat anslaget så som framkommer i de argument jag hör, som jag läser om i pressmeddelanden som skickats ut och så vidare? 

Anf. 5 Utbildningsminister JAN BJÖRKLUND (FP):

Fru talman! Var någonstans det är fel i Tina Ehns beräkningar vet inte jag, men jag vet att det var 4 000 helårsstudenter i Trollhättan 2006, och nu är det 5 000. Det är 1 000 fler. Vi kanske åtminstone kan vara överens om det. Det kan alltså inte kallas för en neddragning under de senaste åtta regeringsåren, om det är det som Tina Ehn försöker säga. Det är 25 procents ökning. Högskolan Väst är därmed ett av de lärosäten som procentuellt ökat mest i Sverige. 

Jag är helt medveten om att varenda rektor vill ha ännu mer pengar. Jag möter dem ofta. Alla vill ha ännu fler platser och ännu mer pengar. Det vill alla myndigheter, men riksdagens uppgift är att försöka väga av det mot även andra behov. Vi har expanderat mycket kraftigt vad gäller antalet studenter. 

Tina Ehn säger att det dragits ned på sistone. Det är korrekt att vi på några punkter gjorde en tillfällig satsning under några år när lågkonjunkturen var som allra djupast, vilket riksdagen röstade igenom. Själva innebörden i en tillfällig satsning är ju att den upphör så småningom. Annars är den inte tillfällig. Den upphörde också, och då uppfattar alla det som att det dras ned. Det är säkert det som Tina Ehn refererar till, att den tillfälliga satsningen upphörde. Det var en extra satsning utöver allt annat på grund av att man såg framför sig att vi skulle få 12 procents arbetslöshet under finanskrisen. I finanskrisens början gjordes den bedömningen. Det blev aldrig så. Vi nådde inte högre än till ungefär 8 procents arbetslöshet. Vi byggde ut, men den tillfälliga satsningen upphörde. Trots det är det en 25-procentig utbyggnad av Högskolan Västs kapacitet sedan 2006. Det kan inte kallas för en neddragning hur man än räknar. 

Om vi då tittar framåt och inte bara bakåt vill jag föra till två parametrar som vi måste väga in. Högskolan är ingen Amsåtgärd. Det går inte att snabbt bygga ut högskolan och tro att det fungerar. Det måste finnas professorer och disputerade lärare, och dem går det inte att bara ösa in från den ena dagen till den andra. Det måste vara en långsiktig utbyggnad så att man kan bygga upp med kompetent personal – lärare och professorer – vid lärosätena. 

Därför vill jag varna för att nu gå in för en långsiktig större utbyggnad. Med mycket stor sannolikhet kommer ansökningarna till högskolan att minska under kommande år. Det beror på två faktorer. Den ena är att vi går från lågkonjunktur och finanskris över i ett normalläge och så småningom in i högkonjunktur. Vi vet att söktrycket då sjunker kraftigt. Det är det ena. 

Det andra är att ungdomskullarna minskar kraftigt i storlek. Det har gymnasieskolan redan känt av. Mängder med gymnasier läggs ned. Fristående gymnasieskolor går i konkurs, för det finns inte tillräckligt med elever. Ungdomskullarna som föddes i slutet av 90-talet var mycket mindre än de som föddes i början av 90-talet. Det har nu drabbat gymnasiet, och inom några år kommer den effekten att synas mycket tydligt i högskolans värld. 

Vi har två faktorer som samtidigt kommer att slå till. Det ena är att vi går från lågkonjunktur till högkonjunktur, och då minskar söktrycket. Det andra är att ungdomskullarna minskar kraftigt. Man kan naturligtvis bygga ut högskoleplatserna under fem år framåt, men effekten blir att många av platserna kommer att stå tomma, och alla kommer att fråga sig varför vi gjorde så, varför vi inte använde resurserna bättre, så att säga. 

Bakåt i tiden har vi alltså byggt ut från 4 000 till 5 000 platser, men varken demografi eller konjunkturläge talar för någon stor utbyggnad av högskoleplatser i Sverige under kommande år. Vi bygger ut lärarutbildningar och ingenjörsutbildningar och gör en del riktade insatser, men om vi gör en stor generell utbyggnad kommer platserna att stå tomma ganska snart. 

Anf. 6 TINA EHN (MP):

Fru talman! Jag har inte gjort några egna uträkningar, utan jag hänvisar till det som jag har lyckats ta fram. Det är nog bra att jag inte gör några egna uträkningar. 

Utbildningsministern säger att 25 procents utbyggnad av kapaciteten har skett på Högskolan Väst, och det kanske är så totalt. Det beror väl också på hur man räknar, kan jag tänka mig. Jag skulle ändå vilja komma med en varning. Man säger att det är högkonjunktur och att ungdomskullarna sjunker kraftigt, och det kan vara så. Men samtidigt har vi ett otroligt föränderligt samhälle. Samtidigt som vi behöver ha stabilitet behöver vi ha flexibilitet i utbildningssystemet. Högskolan Väst har visat hur spännande man kan göra det med arbetsintegrerat lärande och så vidare. Det är en del i det hela. 

Det är någonting som inte stämmer när vi står med så olika uppgifter. Jag skulle ändå vilja hänvisa till det som jag läst i Universitetskanslersämbetets statistiska analys, där man faktiskt påpekar att resurserna till studierna minskar hela tiden. År 2013 var antalet statligt finansierade helårsstudenter 293 700, vilket är 6 500 färre än året innan. Det finns också statistik som visar att det i stort sett inte har skett någon ökning totalt sett på tio år. Det är inga siffror som är partiska, tror jag. De finns med i en analys. 

Det är otroligt viktigt att vi har de här högskolorna runt om i landet, inte minst i Västsverige där jag ser att det försvinner mycket annat från olika orter. 

Anf. 7 Utbildningsminister JAN BJÖRKLUND (FP):

Fru talman! Jag vill göra klart att jag har exakt samma uppfattning som Tina Ehn om betydelsen av Högskolan Väst och andra högskolor. Det är därför vi har byggt ut Högskolan Väst från 4 000 helårsstudenter till 5 000. Helårsstudent är det begrepp som används. Det kan egentligen vara betydligt fler individer, för många pluggar halvtid och deltid, men man räknar om det till heltidsstuderande. Då har det ökat från 4 000 till 5 000 på Högskolan Väst under min tid som minister. Det är ovedersägligt; det har byggts ut. 

Genom att utomeuropeiska studenter nu betalar avgifter har det försvunnit 10 000 studenter som svenska staten betalade för tidigare. Det förklarar en stor del av den minskning på 6 000 som Tina Ehn beskrev. Det Tina Ehn sade är alltså helt korrekt, men det är fråga om ett antal reformer som inte påverkar Trollhätteungdomarnas möjligheter att studera. Det är indiska och kinesiska studenter som får betala avgift via stipendier i stället; tidigare betalade svenska staten. Det är en förklaring. Att den extra utbyggnad som gjordes under de djupaste krisåren försvunnit påverkar också detta. 

Det är i dag väsentligt fler studenter på svenska universitet och högskolor än det var 2006, och det gäller även Högskolan Väst. Då säger Tina Ehn att ännu fler måste vara högskoleutbildade i framtiden. Ja, det är sant, och det är därför vi gör de här utbyggnaderna. Men jag vill understryka att det har skett en stor ökning. Göran Persson och de rödgröna satte en gång upp målet att 50 procent skulle gå på universitet. Ni nådde aldrig det målet. Nu är vi snart uppe i över 60 procent av varje ungdomskull. Det är i själva verket fler som kan gå än det finns behöriga. Vi är bland de länder i världen som har absolut högst siffror. 

Det som jag tycker att vi inte har prioriterat i Sverige är yrkesutbildningar, lärlingsutbildningar, yrkeshögskola och yrkesvux. Det är där man behöver bygga ut framöver, snarare än att få upp antalet akademiskt utbildade mot 100 procent, vilket jag inte tror är ett realistiskt eller önskvärt mål. 

 

Överläggningen var härmed avslutad. 

7 § Svar på interpellation 2013/14:391 om Rymdbolaget och svensk utrikespolitik

Anf. 8 Utrikesminister CARL BILDT (M):

Fru talman! Peter Rådberg har frågat mig om det finns problem för den svenska utrikespolitiska trovärdigheten när det statligt ägda Rymdbolaget, Swedish Space Corporation, säljer tjänster till länder, organisationer och företag som utför utomrättsliga avrättningar och bygger upp satellitsystem som systematiskt kan användas för att kränka de mänskliga rättigheterna. 

Svaret på interpellantens fråga om det finns problem för trovärdigheten för den svenska utrikespolitiken är nej. 

Självfallet ska Rymdbolaget bedriva sin verksamhet i enlighet med existerande svenska och europeiska lagar och regelverk. Det gäller bland annat produkter med så kallad dubbel användning. 

Regeringen slår i statens ägarpolicy och riktlinjer för företag med statligt ägande fast att svenska företag ska efterleva de internationella riktlinjer som finns. Särskilt viktigt är detta för bolag som har verksamhet eller upphandling i länder som brister i efterlevnad av grundläggande internationella ramverk. 

Till Rymdbolagets verksamhet hör att vara en av världens största kommersiella leverantörer av tjänster när det gäller satellitkommunikation och kontroll av satelliter. 

Rymdbolaget har kunder för dessa tjänster i ett tjugotal länder. Satellittjänster är av starkt ökad betydelse i en lång rad avseenden, och allt fler länder investerar i dag i rymdsystem för kommunikation, tv-sändningar, jordobservationer, forskning, meteorologi och en lång rad andra verksamheter. 

Anf. 9 PETER RÅDBERG (MP):

Fru talman! Jag får tacka utrikesminister Carl Bildt för svaret. Jag tycker dock att det är problematiskt att utrikesministern inte ser några problem med Rymdbolagets verksamhet. Det tänjer på trovärdigheten för den förda svenska utrikespolitiken. 

Rymdbolagets verksamhet anses enligt svenskt regelverk vara mestadels civil. Rymdbolaget ser sig självt som rymdens Telia. Som utrikesministern säger har man många internationella kunder inom en rad olika områden. 

Utrikesministern valde dock att bortse från att bolaget faktiskt även har kunder av militär karaktär. Än mer problematiskt är att svensk teknik och infrastruktur möjliggör USA:s drönarkrigföring, som i praktiken innebär utomrättsliga avrättningar. Avsaknaden av ett tydligt fördömande måste tolkas som ett tyst medgivande från regeringen, och det anser jag inte är acceptabelt. 

Carl Bildt återgav i sitt interpellationssvar helt korrekt en del av den svenska statens ägarpolicy. Han sade att regeringen slagit fast att svenska företag ska efterleva de internationella riktlinjer som finns och citerade: ”Särskilt viktigt är detta för bolag som har verksamhet eller upphandling i länder som brister i efterlevnad av grundläggande internationella ramverk.” Men Carl Bildt glömde den mening som står precis ovanför i samma stycke: ”En viktig del i arbetet med hållbarhetsfrågor är att bolagen stödjer och följer de universella riktlinjer som finns kring miljöhänsyn, arbetsvillkor, mänskliga rättigheter, och bekämpning av korruption.” Lite längre upp på samma sida, Carl Bildt, står följande: ”Statligt ägda bolag ska ha en genomtänkt och förankrad policy och strategi för att hantera miljöhänsyn och socialt ansvarstagande såsom etik, arbetsvillkor, mänskliga rättigheter, bekämpning av korruption samt jämställdhet och mångfald.” 

Finansmarknadsministerns statssekreterare har sagt i TV4 att Rymdbolaget lever upp till statens ägarpolicy och att hänsyn ska tas till mänskliga rättigheter. Det sker dock verksamhet i Förenade Arabemiraten, ett land där det inte kan råda något tvivel – inte ens för Carl Bildt, tror jag – om att demokratin och de mänskliga rättigheterna är satta på undantag. Kommunikationsdirektören på Rymdbolaget har sagt att om deras projekt är fel måste det komma signaler från politiskt håll. Tyvärr har utrikesministern än så länge varit tyst i den frågan. Några politiska signaler är det tyvärr inte fråga om. 

Menar utrikesministern verkligen allvar när han säger att det inte innebär några problem för svensk utrikespolitik när ett statligt bolag utbildar militär personal i satellitkontroll i diktaturer och möjliggör drönarkrigföring? Miljöpartiet har vid ett flertal tillfällen kritiserat regeringen för att den inte för en samstämmig politik. Är detta ytterligare ett exempel på detta, utrikesministern? 

Anf. 10 Utrikesminister CARL BILDT (M):

Fru talman! Fördelen med att vara i opposition är att man kan säga i stort sett vad som helst utan att ha någon saklig grund för det hela. En stor del av de påståenden som Peter Rådberg kommer med finns det egentligen inga belägg för över huvud taget. Däremot är det riktigt att Rymdbolaget är mycket framgångsrikt när det gäller satellitkontroll och satellitkommunikation. 

Det är också mycket riktigt att satelliter spelar en tilltagande och viktig roll på nästan alla samhällsområden. Det gäller inte minst miljö- och klimatfrågorna. Hela den diskussion som vi i dag har hade inte varit möjlig utan de jord-, meteorologi-, väder- och klimatobservationssatelliter som Rymdbolaget är engagerat i att hjälpa till så att de ska fungera. 

Jag tittade specifikt på de uppgifter som finns om satelliter för Förenade Arabemiraten. Det ena är ett stort europeiskt satellitsystem tillverkat i Europa, drivet av Europa och i allt väsentligt uppskjutet i Europa, men en är uppskjuten i Ryssland. Det är för satellitbaserat internet i 28 länder, bland annat i Afrika. Det har mycket stor betydelse för ekonomisk och social utveckling. Det andra är ett kommunikationssystem av den arten som vi behöver för direktsänd tv i dessa länder. 

Sedan ligger det i sakens natur att vi inte kan kontrollera, vare sig Rymdbolaget eller någon annan, innehållet i varje tv-program eller innehållet i varje enskild internetkommunikation. Sådant brukar Miljöpartiet ha en rätt skeptisk inställning till. Men att det rör sig om civila bra program där det också finns regeringstillämpningar på det sätt vi har i en del av de europeiska systemen är alldeles tydligt. 

Uppgifter om att vi skulle ha hjälpt till i något slags drönarkrigföring vet jag inte var Peter Rådberg har ifrån. Någon grund för detta finns icke vare sig i offentliga uppgifter eller i något annat sammanhang. 

Till slut är det viktigt att man följer de regler som finns. Det finns ingen anledning att anta att detta inte har varit fallet. Det finns anledning att anta att den verksamhet som Rymdbolaget bidrar till är väldigt betydelsefull för saker och ting som både Peter Rådberg och jag tycker är mycket viktiga. Det gäller miljöövervakning, klimatövervakning och jordobservationer av olika slag. 

Det ska gärna sägas att satelliterna ger en kapacitet som är viktig. Peter Rådberg kan gå in på Google och titta på satellitbilder med ryska stridsvagnar runt Ukraina med en detaljupplösning som var synnerligen hemligstämplad bara för tio eller femton år sedan. Det är klart att det ger tillämpningar på ett mycket vitt område. Vi får en öppnare, mer transparent, värld med möjligheter att klara avgörande klimatutmaningar. Det är bra att Rymdbolaget spelar en viktig roll i detta sammanhang. 

Anf. 11 PETER RÅDBERG (MP):

Fru talman! Tack för svaret! Jag kritiserar inte Rymdbolagets civila verksamhet, Carl Bildt. Jag kritiserar dess militära verksamhet och vad det eventuellt kan få för följer. Det är vad hela debatten handlar om. 

Utrikesministern har tydligen inte några synpunkter på att Rymdbolaget har kunder av militär karaktär där svensk teknik och infrastruktur möjliggör USA:s drönarkrigföring, som i praktiken innebär utomrättsliga avrättningar. Det var detta som TV4 tog upp. Carl Bildt nämner inte ens det vid namn. 

Jag kan återigen konstatera att det är regeringens politik. Jag beklagar detta. När TV4 avslöjade Rymdbolagets verksamhet tog det upp att Sverige bistår och möjliggör USA:s drönarkrigföring i länder som närmast kan beskrivas som, om man säger det på engelska, failed states. 

Utrikesministern beskrev i en interpellationsdebatt med min kollega Valter Mutt förra året att det inte råder något rättslöst vakuum i användandet av beväpnade drönare. Jag kan citera vad utrikesministern sade: ”Utgångspunkten är att en misstänkt person ska gripas och ställas inför rätta i enlighet med de rättsäkerhetsgarantier som gäller enligt de mänskliga rättigheterna.” Utrikesministern fortsatte med att säga: ”Angrepp som sker utan tillåtelse från den stat där angreppet äger rum kan utgöra en otillåten våldsanvändning och därmed strida mot FN-stadgan.” 

Det finns åtskilliga exempel på detta, Carl Bildt, i Pakistan eller Afghanistan där USA använt sig av attackdrönare. Tusentals människor har dödats. En del har säkert varit de som USA har efterspanat. Men man får anta att åtskilliga fler har varit helt oskyldiga. Att döma av de protester som både Pakistan och Afghanistan har framfört verkar inte USA haft tillåtelse att utföra just dessa attacker. 

Ett konkret exempel, Carl Bildt, på den brutala verkligheten avslöjade Expressen i gårdagens tidning. Den 7 september 2013 dödades 15 civila personer, varav tre kvinnor och fyra barn, av en amerikansk drönare på en väg någonstans i Afghanistan. En liten flicka vid namn Aisha, fyra år, överlevde med otroligt svåra skador utan arm och med ögonen bortsprängda. 

Detta skulle kunna ha varit ett exempel på en tragisk händelse där svensk teknik har möjliggjort detta. Jag säger inte att det är det, men det skulle kunna vara ett exempel. En före detta drönarsoldat som tidigare tryckt på bombknappen berättade för The Guardian för ett tag sedan att de bilder de använder inte ens visar om människor håller i en spade eller i ett gevär. De kan faktiskt inte se det. 

Både FN och Amnesty har krävt en oberoende utredning av drönarincidenterna överlag. Det är i ljuset av detta man ska bedöma Rymdbolagets verksamhet. Rymdbolaget bistår med teknik och infrastruktur till USA:s drönarkrigföring. Jag hoppas ändå att Carl Bildt kan vara så ärlig att han kan säga att det är en del av detta. 

Utrikesministern har sagt att den amerikanska drönarkrigföringen kan utgöra en otillåten våldsanvändning och därmed strida mot FN-stadgan. Detta har Carl Bildt sagt. Om nu Sverige genom Rymdbolaget är delaktigt i en verksamhet som utrikesministern själv menar kan strida mot FN-stadgan, anser inte utrikesministern att Sverige har ett ansvar som FN-medlem att utreda om dessa attacker är lagliga och även se över ansvarsfrågan? 

Det är problematiskt att utrikesministern inte ser några problem för trovärdigheten i den förda utrikespolitiken. Hade detta varit Ryssland, Carl Bildt, är jag helt övertygad om att du inte varit speciellt tyst. Nu råkar det vara ett annat land. Det är detta som vi i Miljöpartiet menar är ett problem. Regeringens utrikespolitik är varken konsekvent eller samstämmig. 

Anf. 12 Utrikesminister CARL BILDT (M):

Fru talman! Problemet är snarare det att Peter Rådberg slänger sig med påståenden för vilka han inte har någon grund och inte heller anför något sakligt. Han säger: om det vore och skulle kunna vara. Det är mycket om och skulle kunna vara. Det gäller för den delen också Miljöpartiets politik i största allmänhet. Det är inte på den grunden man kan föra en diskussion. 

I interpellationen tar Peter Rådberg upp konkreta fall med de två satelliterna för Förenade Arabemiraten. Jag har redogjort för vad det är för satelliter. Det är bra satellitprogram. I den mån Sverige har bidragit till detta, vilket är högst marginellt, är det en god insats. Det är framtaget av europeiska industrier, där Sverige på annat sätt är delaktigt i framtagandet av detta satellitsystem. Vi tycker att det är bra med utökad kommunikation, tv och internet också i Afrika, och satellitsystemen handlar om detta. 

Sedan kommer en lång rad påståenden om att vi skulle möjliggöra USA:s drönarkrig. Jag har icke sett något enda påstående som tyder på detta. Den kunskap vi i övrigt har om hur dessa operationer går till tyder inte på det. USA har dedikerade speciella satellitsystem med en helt annan säkerhetsnivå, helt andra kontrollsystem och helt andra markstationer för att bedriva denna verksamhet. 

När det gäller de påståenden som finns i övrigt får nog Peter Rådberg finns sig i att jag tycker att han är slarvig med fakta och med sanningen. Han får nog återkomma när han har gjort lite bättre research i den här frågan. Att kasta ur sig allmänna påståenden är mycket enkelt, men man bör nog kunna belägga dem. 

Det han har anfört i interpellationen om Förenade Arabemiraten har jag klarlagt. Det finns ingen anledning att ha någon kritik på denna punkt. I övrigt är det synnerligen ogrundade, mycket svepande och mycket allmänna påståenden. Det är inte riktigt på den kvalitetsnivå som Peter Rådberg normalt brukar finnas. 

Anf. 13 PETER RÅDBERG (MP):

Fru talman! Jag citerar precis vad du själv har sagt, Carl Bildt. Utrikesministern har tidigare sagt att amerikansk drönarkrigföring kan utgöra en otillåten våldsanvändning och därmed strida mot FN-stadgan. Carl Bildt har sagt detta. 

Vad jag säger är att vi ska göra en undersökning av det, Carl Bildt. Är det så att Rymdbolaget på något sätt har ett finger med i spelet, eller är det inte så? Jag kan inte med tvärsäkerhet säga detta. Vad jag skulle önska från utrikesministern är att han på något sätt kan säga att det finns ett problem här och att vi bör undersöka detta. 

I det exempel som Expressen tog upp i går och som jag redogjorde för nu från den 7 september 2013 har FN och Amnesty begärt en utredning. Vi har ett statligt bolag där policyn är väldigt tydlig, som jag läste upp i mitt första anförande, och där tycker jag att det brister en hel del. Då vore det klädsamt om utrikesministern och regeringen sade: Vi får titta på detta. Vi ska undersöka om det har begåtts något brott eller inte, och så återkommer vi i ärendet. Carl Bildt vänder på det och säger: Vi har inte gjort något fel. Han menar att jag står här och försöker hitta på någonting. 

Jag säger det som TV4 och den undersökning som finns säger, och jag gör det utifrån fakta i det som Carl Bildt själv har sagt och påstått. Det är en utgångspunkt jag har, och jag kan inte bli mer tydlig än så. Jag tycker att det är ganska korrekt. 

Min fråga är återigen: Kan inte regeringen och Carl Bildt göra en undersökning utifrån de frågeställningar som jag har? 

Anf. 14 Utrikesminister CARL BILDT (M):

Fru talman! Nu backar Peter Rådberg med mycket betydande hastighet. Han säger: Jag vet inte. Jag gör inga påståenden. Jag vill bara ha detta undersökt. Jag har ingen aning. 

Men det du sade, Peter Rådberg, var att Sverige möjliggör USA:s drönarkrig. Det sade du tidigare. Nu säger du att du inte vet. Du är inte säker. Du undrar om man inte kan undersöka detta, och du har sett på TV4. 

Med all respekt, Peter Rådberg – respektabel talesman för Miljöpartiet – det krävs lite större underlag än att bara ha sett på TV4 när man ställer sig med rätt grova anklagelser i riksdagens talarstol och sedan backar ned från det så tydligt som du nu gör. Jag klargjorde vad som gällde Förenade Arabemiraten. Du hade ingen invändning mot detta. Sedan sade jag att jag inte ser någon grund i de anklagelser som framförs i övrigt. Då backar du och säger att du i grunden håller med, att du inte vet och att du vill att det ska undersökas på ett eller annat sätt. Det är inte så imponerande som prestation. 

 

Överläggningen var härmed avslutad. 

8 § Svar på interpellation 2013/14:461 om markåtkomst för cykelleder

Anf. 15 Justitieminister BEATRICE ASK (M):

Fru talman! Monica Green har frågat vad jag avser att göra för att regelverket ska möjliggöra markåtkomst för cykelleder. 

Regeringen ser positivt på utbyggnaden av cykelleder. I den nationella transportplanen gör regeringen satsningar som motsvarar anläggning av närmare 40 mil ny cykelväg längs det nationella vägnätet. Staten är via transportplanen medfinansiär till bland annat Kattegattleden, som är ett samarbetsprojekt mellan berörda kommuner, landsting och staten. Totalt satsar staten drygt 4,8 miljarder kronor på åtgärder för ökad och säker cykling under perioden 2014–2025. 

När det gäller frågan om markåtkomst för cykelleder vill jag betona att avtalslösningar med berörda markägare alltid är det alternativ som först måste komma i fråga. På så sätt skapas förutsättningar för en bred acceptans för infrastrukturprojekt. Enbart undantagsvis bör tvångsvisa lösningar övervägas, till exempel om avtal inte kan komma till stånd och alternativa sträckningar inte är möjliga. Det finns redan enligt gällande lagstiftning också en möjlighet att – i sista hand – tillgripa expropriation för att förverkliga en cykelled av allmänt intresse. 

I en rapport från Lantmäteriet år 2002 lämnades förslag till utökade möjligheter att ta andras fastigheter i anspråk med tvång för att inrätta bland annat cykelleder. Förslaget har varit föremål för flera remissomgångar. Det har då invänts att förslaget på ett oproportionerligt sätt skulle inskränka äganderätten för berörda markägare. 

Det finns skäl att beakta denna remisskritik. Över lag är jag också tveksam till att införa ytterligare möjligheter till expropriativa ingrepp utan att det finns mycket starka skäl för det. Med detta sagt vill jag dock framhålla att beredningen av Lantmäteriets rapport, som även innehåller andra förslag, fortsätter i Regeringskansliet. I det arbetet beaktas de åsikter som bland andra Cykelutredningen har fört fram i sitt betänkande. 

 

Förste vice talmannen konstaterade att interpellanten inte var närvarande i kammaren och förklarade överläggningen avslutad. 

9 § Svar på interpellation 2013/14:487 om olaglig jakt på graffitimålare

Anf. 16 Justitieminister BEATRICE ASK (M):

Fru talman! Rossana Dinamarca har frågat mig vad jag gör för att försäkra mig om att bevakningsföretag inte bedriver olaglig jakt på graffitimålare. Interpellanten frågar också vad jag avser att göra för att ge upprättelse till personer som har behandlats rättsvidrigt av myndigheter och för att försäkra mig om att detta inte upprepas. 

Skadegörelse i form av klotter utgör ett stort samhällsproblem. Kostnaderna för skadegörelse är stora för såväl det allmänna som för näringsliv och privatpersoner. Därför är det angeläget att förebygga och bekämpa sådan brottslighet. Jag vill dock betona vikten av att det måste göras i rättssäkra former och att det är allvarligt om inte regelverket följs. 

Verksamheten i bevakningsbranschen regleras av lagen om bevakningsföretag. Endast företag som har auktoriserats får bedriva bevakningsverksamhet. Auktorisation får beviljas om det kan antas att bevakningsverksamheten bedrivs på ett sakkunnigt och omdömesgillt sätt och inte har en från allmän synpunkt olämplig inriktning. 

Väktare som bedriver spaning och utredning i fråga om brott som hör under allmänt åtal utgör enligt Rikspolisstyrelsens föreskrifter exempel på vad som gör att en verksamhet kan anses olämplig. Det är länsstyrelsen som utövar tillsyn över auktoriserade bevakningsföretag och som kan återkalla en auktorisation om företaget brister i sin verksamhet. 

Vad gäller frågan om upprättande av register vill jag framhålla att det bland annat i personuppgiftslagen finns bestämmelser som syftar till att skydda den enskildes personliga integritet. Personuppgiftslagen gäller både för myndigheter och enskilda. Den är tillämplig vid databehandling av personuppgifter och i vissa fall vid manuell behandling av sådana uppgifter. Datainspektionen har ett tillsynsansvar enligt lagen. 

Jag förutsätter att berörda myndigheter i sitt arbete följer gällande regelverk. Personer som anser sig ha blivit felaktigt behandlade av en myndighet har möjlighet att vända sig till Justitieombudsmannen, JO, eller Justitiekanslern, JK. 

Mot denna bakgrund har jag inte för avsikt att vidta några åtgärder på området. 

Anf. 17 ROSSANA DINAMARCA (V):

Fru talman! Interpellationen handlar om att civilklädda och gömda väktare ägnar sig åt spaningsverksamhet genom att följa efter, fotografera och filma människor långt utanför väktarnas bevakningsområden. Det handlar om metoder som strider mot reglerna för bevakningsföretag och mot personuppgiftslagen, och det handlar om att politiker och myndigheter har låtit detta ske. 

Därför vill jag börja med att säga att det är anmärkningsvärt att justitieministern i sitt svar tar utgångspunkt i frågan om skadegörelse. Detta är en fråga om rättssäkerhet och inte en fråga om klotter. Det är lätt att tolka det som att ministern vill ursäkta de olagliga metoderna i den mån de förekommer. 

Det är också anmärkningsvärt att justitieministern inte ens tycks uppröras över att det statliga dåvarande Banverket har erkänt att de i strid med reglerna har anlitat civilklädda väktare som bedriver spaning på presumtiva klottrare på all allmän plats i Stockholms län. När justitieministern förutsätter att berörda myndigheter följer regelverket är det märkligt i relation till att interpellationen ställs mot bakgrund av att de nämnda myndigheterna inte följer gällande regelverk. Hur kan justitieministern då förutsätta att de följer det regelverk som de bevisligen inte följer, vilket framkommer i den bok som jag hänvisar till i interpellationen? 

Det är uppenbart att de lagrum ministern hänvisar till inte är tillräckliga eftersom dessa metoder har kunnat användas i snart två decennier – detta trots en tidigare muthärva och registerdom som rullades upp under 2002 och 2003 mot dåvarande Falck Security och trots en omfattande mediegranskning av CSG åren 2011–2012. 

Det är inte svårt att få tillstånd att bedriva bevakningsverksamhet, då det räcker att de ansvariga personerna har en viss utbildning och är ostraffade. Det räcker alltså att ljuga i sin ansökan och påstå att verksamheten ska bedrivas på ett korrekt sätt, och så är företaget i gång. Om justitieministern hade frågat länsstyrelsen om de ansåg att de hade tillräckliga resurser för tillsyn skulle de antagligen ha svarat nekande. Det är det svar som har framkommit i den kontakt som har funnits med länsstyrelsen. 

Det räcker att ett fuskande företag byter personer i ledande befattning för att verksamheten ska kunna fortsätta. Och det är i princip upp till mediers granskning att uppdaga oegentligheter. 

Datainspektionen har likaledes små resurser med sina föranmälda inspektioner. Företaget kan helt enkelt neka till att register finns. Om justitieministern hade kontaktat rättsenheten på Länsstyrelsen i Stockholms län eller Rikspolisstyrelsen hade hon också fått veta att möjligheten att återkalla ett bevakningsföretags auktorisation är praktiskt taget obefintlig i dag. 

Sammanfattningsvis svarar justitieministern mycket likt det granskade företaget. De hävdar också att det finns lagar som förbjuder den uppdagade verksamheten. Eftersom de aldrig skulle få för sig att bryta mot lagen kan den verksamheten inte heller existera på riktigt. Men en sådan solklar lögn ska inte räcka för att komma undan ansvaret i en rättsstat. Det är ett mycket naivt förhållningssätt att tro att nuvarande lagstiftning skulle vara tillräcklig när verksamheten så uppenbart bara fortsätter, trots tidigare granskningar och domar. 

Anf. 18 Justitieminister BEATRICE ASK (M):

Fru talman! Jag blir lite upprörd över att man inte får nämna den problematik det handlar om, nämligen att skadegörelsen är rätt omfattande. Det är naturligtvis inte poängen i interpellationen eftersom interpellanten uppenbarligen inte tycker att det är något större problem. 

Låt oss dock fokusera på detta, som är allvarligt, eftersom det finns anmälningar och ifrågasättande av hur företaget CSG har skött verksamheten. Jag tar också i min beredning kontakt med vederbörliga myndigheter och sätter mig in frågan.  

Med anledning av den artikelserie som Svenska Dagbladet publicerade 2011 höll länsstyrelsen ett första möte med företrädare för CSG för att så att säga förhöra dem om saken. I mars 2012 gjordes en inspektion i företagets lokaler i Solna eftersom synpunkter som inte kom in upprepades. Ett antal förelägganden kom också i juni. De rörde framför allt brister i avtal mellan olika kunder och otillräcklig utbildning hos vissa butikskontrollanter; likväl gjorde man detta. I september 2012 rapporterade CSG vilka åtgärder de hade vidtagit. Man inledde alltså ett ganska noggrant granskningsarbete. Och varje myndighet vill naturligtvis ha mer resurser. 

När det gäller anmälningar har det kommit in ett trettiotal anmälningar som rör den typen av frågeställningar som bokförfattaren och interpellanten tar upp. Länsstyrelsen säger att man i ett fåtal fall har kunnat påvisa förhållanden som stöder omständigheterna, men man har behandlat långt ifrån alla anmälningar. Två anmälningar handlar just om att väktare har arbetat civilklätt och inte enligt reglerna. Där pågår tillsynsärendet, om jag är rätt informerad. 

Datainspektionen har också tittat på hur man använder personuppgifter. Det är ju en annan sak som dyker upp i interpellationen och i boken. Datainspektionen har gjort en granskning i en omgång i alla fall. Då fann man att som helhet kunde man inte se att verksamheten var kränkande, enligt personuppgiftslagen i varje fall.  

När det gäller internetfilmen som också nämns i boken är det oklart vem som har publicerat den, och sammanfattningsvis kan man säga att Datainspektionen uttalade att de utgår från att företaget ser över rutinerna i flera avseenden. Och det är väl bra att man gör så. 

Min poäng med detta är att ansvariga tillsynsmyndigheter har reagerat – med rätta – på de missförhållanden som har beskrivits i artiklar och i boken. Det är självklart att så måste ske. Man har också gått igenom ärende efter ärende. Men det krävs också i en rättsstat att man kan bevisa och att man kan påtala att detta bryter mot föreskrifter och regler. Det har inte skett i många ärenden, vad jag förstår. Detta är inte heller färdighanterat. 

Myndigheterna gör dock sitt arbete, och jag tycker att det är bra. Sedan har jag respekt för om det kan finnas tjänstemän som tycker att man borde ha ännu mer resurser och så vidare. Men man har inte sett mellan fingrarna när det gäller de beskrivningar av missförhållanden som de här journalisterna har plockat fram. 

Anf. 19 ROSSANA DINAMARCA (V):

Fru talman! Jag vill ändå återigen säga att det här inte är en fråga om klotter är bra eller dåligt. Jag håller fullständigt med justitieministern om att skadegörelse inte är något positivt; det ska naturligtvis motverkas. 

Det kan dock inte vara så att målet helgar alla medel. När vi ser på vad en väktares arbetsuppgift faktiskt är – det kanske justitieministern ändå är bekant med – handlar det om egendomsskydd, ett förstärkt egendomsskydd, utöver det som polisen kan ge. Man får bara gripa personer på samma premisser som vem som helst, så kallat envarsgripande. De som arbetar med stationär bevakning släcker lampor, stänger fönster och kontrollerar att dörrar är låsta.  

För att illustrera att det har förekommit lite annat vill jag läsa ur en av CSG:s egna platsannonser för väktare som publicerades 2010. Det är en annons för ett jobb som verkar vara något utöver det vanliga, skulle man väl kunna säga. Det är tydligt att kunden är främst SL och att det handlar om väktare. Det står att uppdraget i huvudsak består i att motverka skadegörelse för kundens räkning. Sökanden ska ha militär erfarenhet och kunna arbeta under extrema förhållanden. Tycker justitieministern att den platsannonsen rimmar väl med de arbetsuppgifter som en väktare har?  

Vi kan vara överens om att det är ett problem med skadegörelse. Men om omfattningen av problemet är så stort, är det då inte rimligare att polisen ägnar sig åt spaningsverksamheten? Det är faktiskt de som har möjlighet att göra det och inte väktare. 

I boken framkommer också många olika fall som visar på hur väktare förföljer människor som man tror klottrar. Till exempel nämns eventet Art of the Streets som arrangerades av Riksteatern tillsammans med Graffitifrämjandet, där man följde efter besökare. Då var man civilklädd och följde efter dem i flera timmar. Det framkommer också exempel på att man sitter och lurar. I stället för att se till att förebygga brott följer man hur hela brottet verkställs, och därefter följer man efter och ser var personerna bor och vilka de umgås med. Det här är ytterst allvarligt, Beatrice Ask.  

Det framkommer också väldigt tydligt i de mediegranskningar som har förekommit att detta finns men att ingenting görs. Då menar jag att justitieministern inte bara kan luta sig tillbaka och säga att hon förutsätter att allting går bra till, när det inte gör det. Därför vill jag återigen ställa frågan: Hur tänker justitieministern försäkra sig om att det här upphör nu, att det inte fortsätter? I boken, som justitieministern ändå verkar ha läst, framkommer det att det har funnits uppgifter om detta så sent i höstas förra året. 

Anf. 20 Justitieminister BEATRICE ASK (M):

Fru talman! Jag hoppar över annonsen vad gäller tjänst vid bevakningsföretag. Vi kanske ska fokusera på det som interpellationen handlar om. Det är naturligtvis ingen ny uppgift för mig vad väktare har för ansvarsområde och hur regelverket ser ut – jag är rätt insatt i den saken. Skillnaden mellan interpellanten och mig tycks dock vara att interpellanten utgår från att allt som skrivs i en bok är korrekt medan vad myndigheter och rättsväsen möjligen kan kräva som bevisning inte är lika korrekt.  

Jag har läst vad som har framkommit i boken. Jag konstaterar också, efter kontakt med myndigheterna, att man har agerat och försöker utröna vad som är frågan i de anmälningar som har inkommit. Det är så man arbetar i ett rättssamhälle. Man kan inte ställa sig till doms över någonting baserat bara på uppgifter i en bok. Det måste också bevisas; det måste utredas.  

Myndigheterna har agerat under resans gång; vi har ju fått in anmälningarna under en period. Jag tycker att det är korrekt. Vi har regler, och vi har tillsynsmyndigheter som har befogenheter. Jag konstaterar att de tar sitt ansvar även om de inte i alla delar är överens med vad författarna till den här boken möjligen har lyft fram. Man får fortsätta arbeta med det.  

Det finns också ett och annat exempel där man kan fundera över om det stämmer.  

Det uppges i något sammanhang att man för Datainspektionen har visat upp bilder som ska finnas i något fotoregister. Vad vi har kunnat få fram fanns det vid den tidpunkten inte något pågående ärende som rör CSG hos Datainspektionen. Men tiden får väl utvisa hur det är med det. 

Hur agerar justitieministern? Jo, jag försöker försäkra mig om att de anmälningar som kommer in om missförhållanden när det gäller bevakningsföretag och andra hanteras enligt de regler som är fastställda av riksdag och myndigheter. Det är på det sättet vi arbetar. Skulle det visa sig att det inte finns regler som kan ta itu med brister får man återkomma och ta fram förslag till förändringar och förbättringar. 

Jag tror att det är oerhört viktigt i ett rättssamhälle att man inte bara utgår från att det som skrivs i en artikel eller i en bok är sanningen. Vi måste också på ett metodiskt sätt utreda saken i alla dess delar. 

Sedan är det naturligtvis viktigt att bevakningsföretag följer de regler som finns. Jag nämnde också i mitt förra inlägg att länsstyrelsen hade påtalat brister i avtal med kunder och så vidare hos de här företagen. Det är viktigt att det blir rätt. Jag tycker att det är bra att man har gett den typen av direktiv, rekommendationer och krav som företagen ska följa upp. 

Granskningen av bevakningsföretagen är väldigt viktig, inte bara vad gäller den typ av problematik som interpellanten lyfter upp utan också i andra sammanhang där de agerar. Väktare är ju inte poliser. Det är alldeles uppenbart att det är polisen som har ansvar för att gripa och så vidare. Väktare har rätt till envarsgripanden, som sades tidigare av interpellanten, och de får bara ingripa mot personer som de tar på bar gärning när dessa begår ett brott som kan straffas med fängelse. Annars får de inte ingripa. 

Väktare som utför bevakning ska dessutom enligt reglerna bära uniform som länsstyrelsen har godkänt, och på uniformen ska det stå ”väktare” så att man kan se det. Det ska också finnas angivet vilket företag det handlar om. 

Vi har alltså ganska bra regler. De ska följas upp, de gäller och det finns skäl till att de finns. 

Anf. 21 ROSSANA DINAMARCA (V):

Fru talman! Vad det gäller det sista är det just det – det finns tydliga regler, men de följs inte. 

Det är klart att en bok kanske inte kommer med hela sanningen, men det här är en ganska tydlig granskning av olika polisanmälningar som har gjorts. Man har intervjuat personer – myndighetspersoner – som har medgett att de har varit medvetna om vilka metoder som har använts. Det framkommer också, som justitieministern säger, att länsstyrelsen har haft invändningar mot verksamheten, men likväl har den fortsatt. Det har inte bara varit något som har uppdagats och sedan avslutats utan något som har fortsatt fram till så sent som i höstas. 

Därför tycker jag fortfarande att det är anmärkningsvärt att justitieministern inte säger sig vilja göra någonting. Det är oerhört allvarligt när man inte kan lita på rättssäkerheten i en stat. Det är tydligt i det här fallet, tycker jag, att det är som att det får fortgå eftersom man anser att klotterproblemen, dem kan man göra lite som man vill med. 

När det gäller Datainspektionen har man haft problem med att hitta registren eftersom man har varit tvungen att föranmäla besök. Då har registren kanske inte funnits tillgängliga att titta på. Men många har vittnat om att de har blivit fotograferade, och det har även framkommit i polisanmälningar. 

Det finns också en rad berättelser om att man bara låter brottet begås. Man sitter och spanar och tittar på när det sker. Det har framkommit att det har hänt även när det har varit fråga om lagliga målningar. Graffitimålare har stått och gjort en målning och blivit filmade och fotade av civilklädda väktare. 

Anf. 22 Justitieminister BEATRICE ASK (M):

Fru talman! Interpellanten säger att det är anmärkningsvärt att ministern inte vill göra någonting. Låt mig säga så här: Jag gör någonting hela tiden. Det är mitt ansvar att säkerställa att tillsynsmyndigheter och andra ser till att regler följs. Det är också det som sker kontinuerligt. 

Vad jag däremot säger i mitt svar är att jag inte har för avsikt att vidta några nya åtgärder med anledning av interpellationen. Det är ju viss skillnad. 

Jag har försökt beskriva att man har följt upp de anmälningar som har kommit in och att de prövas på ett sakligt sätt. Det är viktigt. Nu säger Rossana Dinamarca att myndighetspersoner angett att de vet att saker inte har skötts enligt reglerna. Jag blir ju väldigt bekymrad om vi har myndighetspersoner som i så fall inte har sett till att en anmälan har gått vidare eller påtalat den typen av missförhållanden. Det är naturligtvis väldigt viktigt. Anonyma källor som man inte vet vilka de är kan man inte göra så mycket åt. Det är vars och ens rätt att berätta någonting. Men det är oerhört viktigt att de som arbetar på tillsynsmyndigheter och på annat håll faktiskt anmäler till rätt instans om saker inte sköts enligt reglerna. 

Jag vill också säga att Datainspektionen har ingripit i ärenden tidigare. Som ett exempel fick Falck Security 2003 en polisanmälan på sig på grund av att Datainspektionen agerade eftersom företaget hade registrerat just klottrare. Datainspektionen konstaterade också 2006 att Svensk Bevakningstjänst hade brutit mot personuppgiftslagen genom att enskilda väktare hade fotograferat personer. Man agerar alltså. 

Jag konstaterar: Vi har regler, de ska följas och de myndigheter som är satta att följa upp ansvaret ska se till att så sker. Min uppgift – och jag kommer att se till att den fungerar – är att säkerställa att myndigheterna tar det ansvaret. Om de inte skulle göra det på ett sakligt och rättssäkert sätt, då skulle jag vidta åtgärder. 

 

Överläggningen var härmed avslutad. 

10 § Svar på interpellation 2013/14:400 om tryckerimomsen

Anf. 23 Finansminister ANDERS BORG (M):

Fru talman! Mats Pertoft har frågat mig på vilket sätt jag avser att agera för att snarast säkerställa att svenska företag inte tvingas gå i konkurs eller förlorar respekten för det svenska momssystemet med anledning av Skatteverkets agerande i samband med tryckerimomsen.  

Det är viktigt att komma ihåg att det är Skatteverkets och domstolarnas uppgift att tillämpa skattelagstiftningen och tolka praxis. Skatteverket har i sitt ställningstagande redogjort för sin uppfattning när det gäller moms vid framställningen av tryckta produkter. Ställningstagandet innebär att vissa tillhandahållanden av tryckerier som tidigare betraktats som tjänster i stället ska ses som varuleveranser med följd att den lägre skattesatsen 6 procent är tillämplig. Tryckerierna har då vänt sig till Skatteverket för att få tillbaka den moms som de har betalat in för mycket. I samband med att momsen har återbetalats har verket justerat avdragen för moms som gjorts av kunderna till tryckerierna.  

Det pågår fortfarande processer i domstolarna om verkets beslut att justera avdragen. Högsta förvaltningsdomstolen har dock i vissa fall bedömt att Skatteverket kan justera avdragen för moms som tryckeriernas kunder har gjort. Kunderna måste därför i dessa fall minska de gjorda avdragen för ingående moms. Om tryckeriet ska betala tillbaka det belopp kunden betalat för mycket i moms är en fråga mellan tryckeriet och kunden. 

Regeringen föreslog redan 2007 att det ska krävas att ett företag utfärdar kreditfaktura till sin kund för att Skatteverket ska betala tillbaka moms. Ändringen infördes 2008. Jag avser inte att vidta några åtgärder med anledning av den uppkomna situationen. 

Anf. 24 MATS PERTOFT (MP):

Fru talman! Tack för svaret, finansministern! 

Jag kan börja med att säga att jag inte anser att någon formellt har gjort direkt fel i denna fråga. Alla, både Skatteverket och andra parter, har hanterat den enligt regelboken. Problemet är att de som kommer i kläm är tryckerikunder och svenska förlag. 

I Sverige har vi ett system där företagen i betalningskedjan hanterar momsen åt staten för att sedan betala in den till Skatteverket i slutändan. 

Det som nu har hänt är att tryckerierna har fått tillbaka momsinbetalningar från Skatteverket eftersom man, som finansministern också påpekade, har sänkt momsen. De förlag som har dragit av momsbetalningar i sin momsdeklaration blir då tvingade att betala mer moms till Skatteverket. Det är tryckerierna som har fått tillbaka pengar, men dessa pengar borde egentligen ha hamnat hos deras kunder. Jag menar att Skatteverket borde ha ett ansvar för dessa betalningar. 

Nu säger Skatteverket att tryckerierna ska betala vidare pengarna till sina kunder, men riktigt så fungerar inte det svenska skattesystemet. Det fungerar inte så att olika parter skickar pengar mellan varandra, utan det är Skatteverket som har högsta ansvar för detta. Det är väldigt viktigt att staten tar ansvar för denna hantering. Vad som nu är på gång är ju att många förlag – bokförlag, tidskriftsförlag och andra tryckerikunder, framför allt företag – drabbas av väldigt höga kostnader som de inte kan hantera. De har inte dessa pengar, och det är inte de som har gjort fel. 

Trots att de har gjort allt rätt enligt gällande regler tvingas de till konkursens brant. Detta hotar jobb. Det hotar företag, som kanske måste gå i konkurs och säga upp sina medarbetare för att de har gjort rätt. De har gjort rätt rent formellt. De har gjort allt enligt regelboken, men under resans gång har reglerna ändrats. 

Det är inte företagen som ska bära ansvaret när regelboken har ändrats. Det borde vara staten som tar det ansvaret när regelverket ändras under resans gång. Detta hotar arbetsplatser och företag, som hamnar i knipa.  

Jag får dagligen mejl från olika förlag som säger: Nu, den 12 juni, får vi betalningsföreläggande, och då måste vi betala in dessa pengar till Skatteverket, men vi har inte dessa pengar. Vi tvingas gå i konkurs om inte något händer. Detta menar jag att det är regeringens ansvar att hantera. 

Anf. 25 Finansminister ANDERS BORG (M):

Fru talman! Vi har fått en situation där ett antal företag upplever att de har fått bekymmer. Det är naturligtvis beklagansvärt, men det innebär inte att det är en naturlig frågeställning för vare sig regering eller riksdag. Det är rätt viktigt att vi reder ut vad det är vi talar om. 

Vi har haft en normal, domstolsbaserad process enligt de grundlagar och det fördrag vi har för regeringen. EU-domstolen har gjort en prövning och kommit fram till ett domslut som innebär att man har fått ompröva hur lagstiftningen ska tolkas. Detta har Skatteverket gjort. Det har prövats i domstol och lett fram till den situation vi är i nu. 

Man har gjort avdrag för 25 procent hos slutkunden när avdraget borde ha varit 6 procent. Man har alltså gjort ett för stort avdrag, och därför har det uppstått en skattefordran här. I dag kan denna situation inte längre uppkomma, för vi har kreditfakturan som innebär att den som får ut pengar från Skatteverket också måste redovisa hur förloppen ser ut. Då skulle den här situationen aldrig ha kunnat uppkomma. Men det är i grund och botten ingenting som har varit oklart i de olika leden, och det finns inte heller något skäl att tro att rättsläget kommer att ändras genom de prövningar som görs. Man har gjort för stora avdrag på sin momskreditering, och nu får man återbetala det. 

Då kan man ställa sig frågan hur man ska tänka kring detta. Vi är i riksdagen nu, och här talar vi om vilka riksdags- och regeringsbeslut som bör fattas. Det är inte tänkbart att vi inför en lagstiftning om att staten generellt ska ta ansvar för att korrigera för skatteintäkter när det sker domstolsutslag. Det är inte tänkbart. Då skulle vi hamna i en helt omöjlig sits. Domstolsprocessen har sin ordning, och sedan får det bli rättstillämpning. 

Man kan inte heller tänka sig att Skatteverket skulle frångå gällande rättspraxis eller gällande regler för att man uppfattar detta som ett särskilt besvärligt fall. Så kan inte en myndighet fungera. Då måste man försöka hitta någon generell regeländring som skulle vara möjlig här. Vi kan inte ha regeländringen att om ett bolag riskerar att gå i konkurs ska vi ändra tillämpningen av skattelagstiftningen. Då hamnar vi i en situation som inte fungerar. 

Vi är i en beklagansvärd situation som är betungande för företagen, men om man inte kan hitta ett generellt förslag till regeländring här som man också är beredd att stå för i andra fall som är likadana är det inte möjligt att åtgärda. Man kan inte säga att staten alltid ska bära de ekonomiska konsekvenserna av domstolsutslag i skatterätt. Det går helt enkelt inte. Det är inte en rimlig princip. Vi har aldrig haft den, och vi kommer heller aldrig att få den i svensk lagstiftning. 

Detta må vara beklagansvärt, men det finns ingen rättsosäkerhet här. Det är ingen som har gjort fel i processen. Alla olika institutioner har uppfyllt sin plikt i enlighet med svensk grundlag och EU-författningen. Då hamnar vi tyvärr i den här sitsen. 

Anf. 26 MATS PERTOFT (MP):

Fru talman! Jag är helt överens med finansministern om att alla har gjort rätt. Man har följt regelboken från början till slut. Alla parter har gjort rätt. Men under resans gång har hela regelboken ändrats. 

Detta är svårt. Hur hanterar man en process där alla gör rätt men något ändras i färdplanen under vägens gång och företag riskerar att gå i konkurs, liv slås i spillror och människor förlorar jobben? Vem bär ansvaret? Är det Skatteverket, som ju har gjort rätt? Är det företagarna, som också har gjort rätt? Vem är det? 

Detta kallas vanligtvis moment 22. Jag har för mig att det var en amerikansk film på 1960-talet som handlade om att alla gjorde rätt, och därmed gjorde ingen någonting, och sedan blev det bara kaos.  

Regeringen, anser jag, har ett övergripande ansvar för att hitta vägar att lösa denna situation. Jag kan inte säga vilken väg det är. Jag sitter inte i regeringen. Jag är inte minister. Men Anders Borg har ett ansvar för att hitta lösningar här. 

Finansministern säger att detta är beklagansvärt men inte möjligt att ordna. Vi kan vara överens om att det är beklagansvärt. Men ska vi bara stillatigande sitta och titta på medan jobb går till spillo på grund av att formalia inte kan hantera verkligheten? 

Det handlar om förlag och tryckerikunder som helt korrekt har dragit av 25 procents moms i sin momsdeklaration. Dessa 25 procent har sedan ändrats till 6 procent. 19 procentenheter av deras momskostnader ska betalas tillbaka till Skatteverket. De har dragit av för mycket. De 19 procenten har dock Skatteverket, helt enligt regelboken, betalat ut till tryckerierna. Pengarna finns alltså på fel plats. 

Nu är det formellt korrekt av Skatteverket att betala dessa 19 procent tillbaka till tryckerierna, men problemet kvarstår: De som ska betala dessa pengar till Skatteverket – momshanteringen ska egentligen inte kosta företag någonting, för de utför en tjänst åt svenska staten i momshanteringsskedet – ska nu betala en summa som är så stor att de hotas av konkurs, vilket hotar svenska arbetsplatser.  

Det här är inte en ansvarsfull hantering. Det är en katastrofal hantering. Regelboken krockar med verkligheten. Alla har gjort rätt på detta sätt. Ändå tvingas vi se att jobb hotas och företag slås i spillror. Då menar jag att regeringen har ett ansvar att lösa denna situation. 

Anf. 27 GUNNAR ANDRÉN (FP):

Fru talman! Efter Mats Pertofts två inlägg avvaktar jag med spänning hans förslag på vad man ska göra. Hitintills har vi inte hört någonting annat än att det är bekymmersamt, precis som statsrådet säger. Jag håller med om det. 

Denna dom handlar inte om ändrade regler utan om tillämpningen. Den har ställt till med mycket bryderi hos många momsinbetalare genom Skatteverkets krav. Det handlar kanske om över 1 000 miljoner kronor. Vi som är inblandade i det här ser verkningar av detta på många olika sätt. 

Jag skulle vilja ta upp två andra trådar i sammanhanget som mer handlar om det strukturella. 

Det ena är den långa tid som har gått. Utan att det egentligen har varit fråga om skatteplanering har många aktörer betalat enligt bestämmelser som de trodde gällde och som nu upphävs. Det handlar om i storleksordningen 10–15 år. Som statsrådet säger ändrade regeringen 2007–2008 på en del andra förutsättningar när det gäller kreditfakturor till kunder. Många har alltså handlat i god tro i den här frågan. De drabbas nu, precis som Mats Pertoft säger, av ganska stora kostnader som de inte har förutsett. 

Det är det ena. Att det har varit så här under lång tid är ett bekymmer. Det har lagrats mycket pengar. Man kan fråga om det ska finnas preskriptionstider i sådana här sammanhang. Det är det ena jag skulle vilja fråga om. 

Fru talman! Det andra är ännu mer grundläggande. Det handlar om att vi har ett system som efter 1991, då vi hade en enda momssats, har perforerats. Vi har väldigt många olika momssatser nu. Det är undantag på undantag. Här handlar det också om ett undantag. 

Detta gör att man alltid måste fundera på hur själva momssystemet ska vara utformat. Ministären Persson tillsatte en gång i tiden – det tyckte jag var klokt – en utredning, och betänkandet kom ungefär 2005. Utredningen gjordes av överdirektören Lennart Hamberg. Han diskuterade hur hög momsen skulle vara i genomsnitt om man tog bort alla de undantag som fanns och hade införts av olika regeringar – vi hade infört det för mat och en massa olika saker. Då var den inte längre 25 procent. Om alla skulle betala lika mycket för mat, blöjor, bensin och vad det nu kan vara skulle den effektiva momssatsen vara 21,9 procent. 

Det säger någonting om att vi genom en massa undantag i momsreglerna har skapat egna problem. Det är det som har grundlagt detta. De olika momssatserna och frågan om vad som ska vara tillhandahållande av tjänst eller varuleverans gör att vi har fått den här, som statsrådet säger, mycket beklagansvärda situationen. 

Anf. 28 Finansminister ANDERS BORG (M):

Fru talman! Vi förefaller alla vara överens om att det i grund och botten finns en beklagansvärd situation här. Men vi arbetar i en rättsstat, och rättsstatens grundpelare är att vi har domstolar som tillämpar lagar och att den lagtillämpningen inte sker i riksdagens kammare och inte av statsråd eller av regeringen. Och vi har generellt sett väldigt få undantag där man kan frångå de rättsprocesser som gäller. 

Jag kan inte heller se att det finns något sådant förslag som Mats Pertoft eller någon annan har tagit upp. Man kan inte ha en lagstiftning som innebär att regeringen, om det är behjärtansvärt eller hotar att leda till konkurs, ska frångå skattelagstiftningen. Jag får nog bara påpeka att de allra flesta konkurser i Sverige är föranledda av att man inte har fullgjort sina förpliktelser mot Skatteverket. Det är alltid beklagansvärt, men ska vi få in våra skatteintäkter och klara våra välfärdsåtaganden är det nog den ordning man ska ha. 

Jag tror inte att vi kan ha en ordning där regeringen, på veckobasis, på torsdagarna ska pröva alla fall där man anser att det är nödvändigt att rädda ett företag från konkurs. I varje enskilt fall kommer det att vara behjärtansvärt och beklagansvärt. Och i många fall beror detta inte på att företagen har gjort fel. 

Jag tror inte heller att man kan införa regler där vi får ett statligt ansvar för retroaktivitet i domstolsprövningar. Det går helt enkelt inte att överblicka vad det skulle få för konsekvenser. Skulle man ens överväga det skulle man behöva göra en väldigt grundlig genomgång av detta. Och jag har följaktligen svårt att se att det skulle påverka de fall som är på väg att avgöras. 

Jag kan inte heller se att det i grunden finns någon rättsoklarhet här, utan jag tror att vi har en rätt klar bild av hur de här civilrättsliga processerna faller ut. Den här momskedjan håller ihop. Nu har man gjort för stora avdrag, och då har man en skyldighet att betala det. 

Det är naturligtvis beklagansvärt att detta har gällt under en lång tid, men vi kan inte heller frångå det faktum att det är så här vi vill att ett rättssamhälle ska fungera. Det finns en EU-domstol som prövar de enskilda ländernas beslut, och det finns domstolar i Sverige som gör det. Det är den konstitutionella ordning vi har. 

Jag kan inte se att Mats Pertoft ens ger en antydan om vad som är vägen framåt. 

Att vi från regeringens sida skulle ha en allmän överprövning i samband med konkurser tror jag helt enkelt skulle vara otänkbart. Att vi skulle ha en ordning där staten varje gång vi får förändringar i domstolar i förhållande till rättspraxis skulle ta på sig det ekonomiska ansvaret tror jag också är helt orimligt. Jag har också svårt att se att det är möjligt att vi skulle ha en generell tidsgräns bakåt i fråga om när staten alltid tar på sig ansvaret. 

I alla de tre fallen skulle vi vara tvungna att göra väldigt grundliga utredningar och helt enkelt överväga vad vi ska landa i. Och då tror jag att de allra flesta av de här fallen redan kommer att vara avgjorda rent civilrättsligt. 

Det må vara så att Mats Pertoft har en önskan om att regeringen skulle kunna åtgärda allt som är beklagansvärt. Det är en ambition man naturligtvis kan dela när det är beklagansvärda fall. Men då måste nog även Mats Pertoft hjälpa till med att peka ut någon typ av riktning och något som skulle ha möjlighet att ha effekt i de här fallen. 

Anf. 29 MATS PERTOFT (MP):

Fru talman! Jag håller med finansministern om allting han sade i föregående inlägg, förutom att jag menar att regeringen måste ta ett ansvar. 

Vi befinner oss nästan i en Kafkasituation. Alla som har läst Processen av Franz Kafka vet ungefär vad jag menar. Alla gör rätt. Ändå blir den enskilda lilla människan drabbad, och ingen tar ansvar för detta. Alla gör rätt. Alla har gjort rätt hela vägen: Skatteverket och företagen. Ändå drabbas den enskilda människan, och ändå försvinner jobb i Sverige. När alla gör rätt och det ändå blir fel menar jag att det är regeringens ansvar. 

Jag pratar inte om ändringar i lag. Jag pratar inte om konstanta ändringar eller någonting sådant. För jag menar att systemet egentligen fungerar. Men någon måste ta ansvar för detta, och då menar jag att det är regeringen och finansministern som har det yttersta ansvaret. 

Jag kan tänka fritt. Jag har inget ansvar för vad Skatteverket gör. Men en möjlighet vore om Skatteverket skulle bevilja alla företag, förlag eller andra kunder, som är drabbade av detta anstånd med momsinbetalningar tills processen är avslutad. Jag kan inte bestämma – och det kan inte finansministern heller – vad Skatteverket ska göra. Men jag menar att när ingen kan utkrävas ansvar för detta är det regeringen och finansministern som måste ta detta ansvar. Annars hamnar vi i en situation där människor tappar tilltron till samhället, staten, regeringen och de processer som finns. Det är farligt när det finns ett skattesystem där företagen på ett kostnadsneutralt sätt redovisar skatteintäkterna till staten och gör vårt samhälle en tjänst, som de inte ens får betalt för. 

Anf. 30 Finansminister ANDERS BORG (M):

Fru talman! Debatten har landat i att det är alldeles tydligt att det råder en beklagansvärd situation. Det är också lika tydligt av debatten att det inte finns någon lösning på situationen.  

Det Mats Pertoft antyder skulle vara lösningen med en generell regel – det vill säga att regeringen ålägger Skatteverket att i vissa fall frångå rättsregler på grund av att något är beklagansvärt, att det är fråga om en särskilt viktig verksamhet eller att jobb hotas – tror jag Mats Pertoft själv inser inte kan tillämpas. Regeringens och riksdagens uppgift är att stifta generella lagar som kan tillämpas på alla de fall som uppkommer. En tänkbar utväg skulle alltså finnas i någon regel som jag inte ser en möjlighet att använda. 

Detta är beklagansvärt, men vi ska inte skapa en bild av att det finns en väg att hantera frågan. Det är inte heller tänkbart att Skatteverket gör egna rättstillämpningar vid sidan av domstolsväsendet bara därför att det har förekommit en mediedebatt om frågorna. Mats Pertoft inser nog att det inte är en rimlig ordning. 

 

Överläggningen var härmed avslutad. 

11 § Svar på interpellation 2013/14:462 om tonnageskatt eller utflaggning

Anf. 31 Finansminister ANDERS BORG (M):

Fru talman! Lars Johansson har frågat mig om när en tonnageskatt för svensk sjöfart ska införas. 

Regeringens målsättning är att Sverige ska ha en konkurrenskraftig sjöfartsnäring. Frågan om införande av en tonnageskatt i Sverige har tidigare utretts av Tonnageskatteutredningen. Vid beredningen av utredningens förslag har det framkommit att både utredningens analys och de förslag som har lagts fram med grund i analysen är bristfälliga. Beslutsunderlaget och utredningens förslag bedöms därför inte kunna ligga till grund för lagstiftning. Det är därför nödvändigt att frågan om tonnageskatt utreds igen.  

Regeringen har därför den 24 januari 2013 beslutat om direktiv till en utredning med uppdrag att analysera möjligheterna att införa ett system med tonnageskatt i Sverige. Frågan ska denna gång utredas ur ett bredare perspektiv. Utredningen ska även se över de befintliga stöden för sjöfartsnäringen. 

En utgångspunkt för utredningens uppdrag är dock att sjöfartsstöden i grunden ska vara oförändrade. Utredningen ska redovisa sitt uppdrag den 15 november 2014. 

Anf. 32 LARS JOHANSSON (S):

Fru talman! Anledningen till att jag återigen väcker en interpellation om tonnageskatten är att jag har debatterat frågan om tonnageskatt under de senaste åtta åren vid ett antal tillfällen med finansministern. Socialdemokraterna och jag har bestämt hävdat att det är oerhört viktigt att tonnageskatt införs i Sverige så att fler svenska fartyg inflaggas i landet. Sedan det blev en borgerlig regering har utvecklingen gått i rakt motsatt riktning. Ungefär halva handelsflottan har flaggats ut, och 5 000 jobb har gått förlorade sedan 2009. Regeringen har hela tiden hävdat att branschen har tillräckligt med stöd och att det därför inte krävs några ytterligare åtgärder. 

Rederinäringen har sett sig om i Europa och noterat att alla andra EU-länder med sjöfart har tonnageskatt. Därmed har rederinäringen flaggat ut till andra länder i Europa, inte minst till våra grannländer. 

Konsekvenserna av den förda politiken har nu blivit ännu värre, nämligen att det maritima klustret har fått sig en allvarlig knäck – inte minst i Göteborgsområdet. Damen Shipyards Group, ett holländskt bolag som bedriver reparationsvarv på många ställen i Europa, har beslutat sig för att lägga ned Götaverken Cityvarvet. Skälet till det är att den svenska sjöfartsmarknaden är för dålig. Det är oerhört allvarligt. 

Det handlar om en stor arbetsplats. Det är ett varv med två reparationsdockor och fyra kajer. I höstas var 140 personer anställda. Därutöver fanns många i servicenäringen som var beroende av Cityvarvet. I höstas varslades 53 personer. Beslut att lägga ned varvet fattades i slutet av april. Det rör sig om 70 anställda, och därutöver berörs ett par hundra arbetstillfällen bland underleverantörer. Det är en stor arbetsplats med stor betydelse för sysselsättningen i Göteborg. 

Nedläggningen innebär också att Nordens största hamn i fortsättningen inte har ett reparationsvarv. Vad får det för konsekvenser för en fortsatt utflaggning till andra nordiska länder som har reparationsvarv? Rederierna vill gärna ha ett varv där de kan reparera sina fartyg vid anlöp. När de inte kan göra så längre är frågan vad det får för konsekvenser. Ingen kan svara på den frågan i dag. Det enda jag vet efter att ha besökt Götaverken Cityvarvet är att det pågår diskussioner och att det finns intressenter som vill ta över reparationsvarvet.  

Det är bland annat därför det är oerhört viktigt med ett kraftfullt uttalande från regeringen om att nu äntligen införa tonnageskatt i Sverige. Den utredning som finansministern hänvisar till är en enmansutredning där vi inte har någon som helst insyn i framskridandet av arbetet. Men om den politiska viljan finns från finansministerns och den borgerliga regeringens sida går det att göra ett kraftfullt uttalande om att införa tonnageskatt i Sverige snarast möjligt och att utredningen enbart är en teknisk skatteutredning som har till uppgift att ta itu med de skattetekniska frågorna. 

Min fråga kvarstår till finansministern. Är finansministern beredd att göra ett kraftfullt uttalande om att införa tonnageskatt i Sverige? 

Anf. 33 JESSICA ROSENCRANTZ (M):

Fru talman! Jag vill börja med att problematisera debatten något. Det låter på Lars Johansson som att alliansregeringen inte tar utflaggningen på allvar. Situationen är naturligtvis tvärtom. Hela Alliansen ser de stora bekymmer som den nu pågående utflaggningen medför. Därför har också alliansregeringen och allianspartierna i riksdagen fört fram en rad olika förslag för att förbättra konkurrenskraften för svensk sjöfart. 

Förra året presenterade regeringen en maritim handlingsplan vars syfte var att förbättra konkurrenskraften för den svenska sjöfartsnäringen.  

Vi här i kammaren har tryckt på ett antal knappar under det gångna året som just har inneburit beslut som förbättrar situationen för svensk sjöfart. Exempelvis har vi röstat för fler praktikplatser. Vi har röstat för ett utvidgat sjöfartsstöd för fler fartygskategorier, där även kabelläggningsföretag och muddringsföretag har möjlighet att få sjöfartsstöd. Vi har röstat för att införa EU:s regelverk om inre vattenvägar även här i Sverige, vilket möjliggör en helt ny typ av sjöfart på till exempel Vänern. Vi har röstat för att svenska fartyg ska få ha väpnad personal när de seglar förbi till exempel Somalias kust med risk för piratattacker. Vi har också röstat för mer sjöfartsforskning. 

Det här var några exempel. Till listan kan tillföras många olika förslag som riksdagen har röstat igenom på uppdrag av alliansregeringen. 

Regeringen avser att presentera en fortsättning på arbetet i form av en maritim strategi. Den ska i ett bredare perspektiv ta sig an frågan om hur vi kan skapa mer tillväxt och fler arbetstillfällen inom de blå näringarna. 

Till detta kommer, precis som Lars Johansson beskriver, frågan om tonnageskatt. Där har, som finansministern påpekade, utredningar genomförts tidigare men med bristande resultat. Alltså har det tillsatts en ny utredning, vars resultat kommer att presenteras i höst. Men det är viktigt att säga att utredningen naturligtvis inte är utan komplikationer. Komplexa skattemässiga frågor uppstår. Det handlar också om att se hur andra länder med tonnageskatt har utformat sina system. Vad kan man eventuellt ställa för motkrav om vi skulle införa en tonnageskatt? Hur hänger det samman med andra befintliga stöd? 

Det är en väldigt viktig utredning som kommer att presenteras i höst. I direktivet sägs det inte att utredaren ska säga om vi ska införa eller inte införa en tonnageskatt, utan uppdraget är att presentera hur man kan införa den. Hur ser möjligheterna ut för att införa en tonnageskatt? Hur kan ett sådant system se ut? 

Jag vill verkligen understryka att även om tonnageskatten är en fråga som lyfts upp ganska ofta har den här regeringen, som den första regeringen någonsin, tagit ett samlat grepp om hela sjöfartsnäringen, presenterat en maritim handlingsplan och avser att gå vidare med en maritim strategi. Det är viktigt, fru talman, att utöver den viktiga tonnageskatten ha ett bredare perspektiv. 

Anf. 34 GUNNAR ANDRÉN (FP):

Fru talman! Hur kort bör vårt minne vara? Det är en intressant fråga. Det är naturligtvis bra att bara minnas bakåt till 2006 och inte att det fanns en tid dessförinnan. Jag var ledamot av riksdagen redan då. Herr Björklund var ledamot, liksom herr Johansson och herr Karlsson var ledamöter av riksdagen. 

Kära åhörare! Det är inte så att Socialdemokraterna alltid har varit för införande av tonnageskatt. Tvärtom var det så att ett intensivt motstånd mobiliserades mot varje förslag om att införa tonnageskatt under perioden 2002–2006. Jag fick ett herostratiskt ryktbart svar av dåvarande finansministern Bosse Ringholm när jag föreslog att vi skulle införa tonnageskatt. Han sade i svaret 2003 att detta förslag är främmande för svensk skattelagstiftning. Exakt så sade han: främmande för svensk skattelagstiftning.  

Jag välkomnar att Socialdemokraterna gjort helt om i denna fråga. Men jag tycker att det är alldeles riktigt, som den här regeringen har gjort, att tillsätta en ny utredning. Den utredning som kom 2005 var, i motsats till vad Lars Johansson möjligen minns, en enmansutredning. Utredaren hette Göran Ekström och hade varit chef för Tullverket eller någonting liknande. Det var alltså en enmansutredning och tillsattes av Bosse Ringholm på förslag av Claes-Göran Brandin i Göteborg. Utredaren kom fram till att man nog skulle överväga att införa en tonnageskatt. 

Det fanns en jättelik brist i den utredningen, och det var att man inte beaktade rederiernas obeskattade reserver, som då uppgick till i storleksordningen 20 miljarder. De har säkert minskat numera; det är jag helt övertygad om. Det var helt omöjligt att man skulle ge rederierna 20 miljarder kronor. Det tror jag ingen av oss skulle tycka var riktigt.  

Jag förstår i och för sig den tveksamhet som regeringen Persson kände inför att införa tonnageskatt, mot bakgrund av att man år 2000 – det var innan jag blev ledamot av riksdagen – införde ett nytt sjöfartsavtal som gjorde att rederierna kunde räkna av sociala avgifter, som man fortfarande gör, mot stödet. Det gjorde att hela denna utredning, Göran Ekströms utredning, famlade i vatten och sjönk som en sten.  

Jag ser fram emot, precis som Lars Johansson och andra debattörer, att vi ska få en bra sjöfartsnäring i det här landet och att vi åter ska få se fler svenska fartyg i flottan. Det är inte bra att så många har blivit utflaggade. Att detta, som det påstås eller görs gällande, enbart är tonnageskattens fel är dock inte korrekt. Det har att göra med många andra saker. Jag hoppas att vi så småningom ska komma fram till att tonnageskatt ska bli en möjlighet för många rederier. Observera att tonnageskatten inte är något obligatorium utan ett alternativ till en vanlig vinst- och förlusträkning och normal företagsbeskattning.  

Anf. 35 Finansminister ANDERS BORG (M):

Fru talman! Jag välkomnar Lars Johanssons interpellation, för det kan alltid finnas skäl att klargöra hur vi ser på utredningen. Direktiven till utredningen är tydliga. Syftet är att införa ett system med tonnageskatt. Det är naturligtvis den ambitionen regeringen har. För att vara tydlig med detta kan jag säga att jag så sent som för någon vecka sedan hade ett möte med sjöfartsnäringen, där jag underströk betydelsen av att vi landar i ett fungerande och konkurrenskraftigt tonnageskattesystem som fungerar också i jämförelse med andra länder.  

Vi har breda sjöfartsstöd i Sverige. Vi har en särskild sjömansbeskattning, vi har ett sjöfartsstöd på arbetsgivaravgiftssidan och vi har, som i många andra länder, en mer begränsad miljöbeskattning på sjöfartssidan.  

Vad jag vill understryka är, för att svara på Lars Johanssons fråga, att regeringens uttalade ambition med utredningen är att landa i ett fungerande system med tonnageskatt som gör att vi får konkurrenskraftiga villkor för svensk sjöfart som bidrar till att näringen fortsatt kan verka i Sverige. Det är den inriktningen utredningen har, fru talman. 

Anf. 36 LARS JOHANSSON (S):

Fru talman! Jag noterade att Anders Borg i sitt senaste inlägg hade en mer seriös inställning till frågan om tonnageskatt än vad Jessica Rosencrantz och Gunnar Andrén hade, som vill träta om den diskussion som har pågått. Det är bara att konstatera att regeringen har varit väldigt senfärdig. Besked om att den utredning som ni pratar om skulle tillsättas kom hösten 2012. Det tog ytterligare ett antal månader, och så någon gång vid det årsskiftet tillsattes utredningen. Det har alltså gått väldigt lång tid från den tidigare utredningen 2005–2006, som låg på regeringens bord sommaren 2006, till att det tillsattes en ny utredning. Det har varit ett väldigt långsamt arbete i den här frågan under en lång tid. 

Jag tror att det var så att regeringen inte trodde att det faktum att vi inte hade en tonnageskatt i Sverige skulle leda till en utflaggning i den utsträckning som det sedermera blev. Jag minns debatterna med Anders Borg under förra mandatperioden. Det hände inte så där väldigt mycket under de första åren, 2007 och 2008, men det började i slutet av 2008 och i början av 2009 bli en allt större utflaggning. Sedan har vi sett hur det har rasat ned och blivit en halvering. 

Det är det som har orsakat den situation vi nu har där det maritima klustret, kanske inte bara i Göteborg utan på fler ställen i landet, är hotat. Sjöfartsnäringen är, som vi vet, en global verksamhet. När Finland, Danmark och Norge har en mer aktiv sjöfartspolitik lägger sig rederierna där, och de lägger sina fartyg i de hamnar i våra grannländer där det finns ett reparationsvarv. Därför är hela det maritima klustret hotat. 

Det är väldigt märkligt eftersom underlaget för sjöfarten är oerhört stort i vårt avlånga land. Vi har mer kust än de flesta andra länder i hela Europa har. Naturligtvis måste vi ha en svensk basnäring som heter sjöfart för att kunna frakta våra varor runt om i världen. Det är helt centralt.  

Jag har inte begärt något annat än att finansministern i det här läget ska göra ett kraftfullt uttalande om att vi vill införa tonnageskatt i Sverige – det är det centrala – för att de intressenter som finns kring Götaverken ska vara beredda att gå in och bli ägare av det som Damen Group vill lägga ned. 

Jag hoppas verkligen att finansministern fortsätter sin dialog med rederinäringen och med andra intressenter så att det blir tydligt att den svenska regeringen vill att vi ska införa tonnageskatt så snart som möjligt, och jag hoppas att de skattetekniska frågor löses som utredningen har till uppgift att lösa – inte att skapa nya skattetekniska problem – så att man kommer att kunna lägga fram en proposition inom en mycket nära framtid. 

Jag har dessutom brev från andra rederier i Sverige som har frågor om detta. De har frågat mitt parti, naturligtvis, och jag kan tänka mig att de har frågat också andra partier: Är ni beredda att införa tonnageskatt i Sverige? I annat fall kommer vi inte att beställa fartyg med svensk flagg till Sverige. Då lägger man beställningar så att man får dem flaggade i andra länder, och det vore oerhört olyckligt. 

För att avsluta det hela: Vi har haft debatter om detta i riksdagen tidigare, och vi hade en i vintras där vi socialdemokrater föreslog en lång rad olika åtgärder för att stärka den svenska sjöfartspolitiken. Det avvisade den borgerliga majoriteten redan då. Men som sagt skulle ett ännu kraftfullare uttalande från finansministern vara bra för intressenterna. 

Anf. 37 JESSICA ROSENCRANTZ (M):

Fru talman! Det är, som sagt, ingen som säger att tonnageskatten är oviktig – tvärtom. Men när Lars Johansson går upp och får det att framstå ungefär som att regeringen ser obekymrat på en utveckling där fartyg flaggar ut känner jag mig naturligtvis nödgad att gå upp och peka på alla de satsningar som regeringen gör för att värna den svenska sjöfarten. 

Vi är övertygade om att vi behöver en stark sjöfartsnäring både för jobben och tillväxten och för det starka miljö- och säkerhetsarbete som svensk sjöfartsnäring bedriver, där vi också är en viktig aktör internationellt inom organ som IMO och andra. 

Jag tycker att det är viktigt att dels påminna åhörarna om den historieskrivning som Gunnar Andrén just redogjorde för – alla de olika sätt som Socialdemokraterna själva har problematiserat kring tonnageskatten – dels upplysa om det stora och breda arbete som regeringen gör på detta område, för att det inte ska framstå som att tonnageskatten är allt. 

När utredningen presenteras i november i år och när vi så småningom förhoppningsvis har en tonnageskatt på plats tror jag inte att allting kommer att vara frid och fröjd för det. Arbetet är bredare och viktigare än så. Det kan mycket väl hända att när vi just har infört tonnageskatten kommer S med en ny stridsfråga som allting handlar om. 

Jag vill redan här och nu påpeka att paletten måste vara bredare än så. Jag ser fram emot en bra utredning som presenteras i höst, men även därefter måste vi gå vidare med regeringens maritima strategi och fortsätta att här i kammaren rösta igenom olika förslag som kan och kommer att innebära att den svenska sjöfartsnäringen stärks. Jag berättade om några exempel tidigare. Jag tycker att det är viktigt att påminna om att paletten måste vara bred, för en skatteförändring räcker inte, även om också jag ser fram emot en bra utredning i höst. 

Anf. 38 Finansminister ANDERS BORG (M):

Fru talman! Jag kan konstatera att vi är brett överens om inriktningen på politiken. 

För det första är det nödvändigt med en utredning, och för det andra ger utredningsdirektiven den en bra inriktning. Arbetet ska bedrivas så att det tas fram ett fungerande förslag till en tonnageskatt som ger en konkurrenskraftig situation i förhållande till jämförbara länder. Sedan ska man lösa de tekniska och skattetekniska svårigheter som finns. 

Svensk sjöfartsnäring har haft en tuff utveckling, och det har en lång rad olika delförklaringar. Vi har haft en rätt allvarlig kris internationellt som har pågått sedan 2008. Vi har också sett en tilltagande konkurrens därför att andra länder har justerat sina skatteregler. Samtidigt har ytterligare länder, inte minst Kina, kraftigt byggt ut sitt tonnage. 

Svensk sjöfartsnäring har, som har redovisats här, ett brett och omfattande stöd, och det ligger inom ramen för en bredare sjöfartsstrategi. 

Låt mig, för att följa upp Lars Johanssons frågeställning, göra ett klart och tydligt uttalande: Regeringens ambition – och riksdagens ambition väldigt brett, som jag uppfattar det – är att vi ska få på plats ett system med en tonnageskatt så snart som det är möjligt. 

Anf. 39 LARS JOHANSSON (S):

Fru talman! Då vill jag tacka finansministern för svaret att vi ska införa tonnageskatt i Sverige så snart som möjligt. Jag utgår från att vi socialdemokrater kommer att stödja regeringen i en sådan ambition och att vi därmed kan få en lagstiftning som fungerar för lång tid. Det som är viktigt är att skapa förutsättningar för sjöfartsnäringen. Det är beslut som har stor betydelse. Skattepolitiken har stor betydelse för de investeringsbeslut som rederinäringen ska ta för framtiden, och därför är man angelägen om att det ska fungera på ett bra sätt. 

På det viset kan man få likvärdiga konkurrensvillkor i Europa, vilket i så fall kommer att ha stor betydelse för den svenska sjöfarten men också för det maritima klustret och för Götaverken Cityvarvet. De kanske då kan få andra intressenter att gå in, med ett sådant uttalande från finansministern som tyder på att rederinäringen i Sverige kan se framför sig en lite bättre situation än den som hittills har varit och att vi kan få stopp på utflaggningen och få en ökad inflaggning till Sverige. 

Jag tror att det krävs ytterligare åtgärder, men jag har inte tid att gå igenom dem. Jag bara konstaterar att vi från Socialdemokraternas sida har lagt fram en lång rad olika förslag på hur vi ska kunna stärka sjöfarten i Sverige. Det har vi presenterat i ett sjupunktsprogram i riksdagen i januari månad. 

Jag tackar finansministern för svaret. Jag vet att det här är den sista interpellationsdebatten om tonnageskatten denna mandatperiod. 

Anf. 40 Finansminister ANDERS BORG (M):

Fru talman! Låt oss alltså konstatera att vi har en enighet kring tonnageskatten. Vi bör arbeta så skyndsamt som det går för att skapa en förutsättning för att vi ska få en likvärdig tonnageskatt. Det finns svårigheter som måste utredas, och det finns förmodligen också ett behov av att omfördela en finansieringsbörda med anledning av den här typen av förslag, så att vi kan säkra att vi upprätthåller god ordning och reda i offentliga finanser. 

Vi ska landa i exakt hur detta ska ske, och jag har från utredningens sida fått indikationer om att man gör löpande framsteg och att man också har en dialog med näringen för att säkra att detta blir en väl fungerande ordning. 

Jag kan bara välkomna att vi har en bred enighet i denna fråga i kammaren.