3 juni 2014: Känsla - men realism?

Skall Jimmie Åkesson bli Sveriges statsminister?
(observera. Bilden har ingenting med texten att göra.)

Sverige måste regeras. Styras.
  Men om man funderar på EU-parlamentsvalet, som gav nio partier från Sverige plats i Bryssel, funderar man på vad väljarmajoriteten vill.
  Det var ett känsloval, värderingsval enligt vissa.
  Feministiskt initiativ vill lämna EU men föra fram jämställdhetsfrågor - oklart vilka och hur - där.
  Vänsterpartiet vill vara i Bryssel för att får Sverige att lämna.
  Sverigedemokraterna skall nu satsa på att minska Sveriges EU-avgift, som är bestämd för tiden 2014-2020, och skall i stället satsa på cabotagetrafiken i Sverige - samtidigt som man vill att Sverige skall lämna EU.
  Miljöpartiet var ju tidigare stenhårda motståndare till EU-medlemskapet men framstår nu som - tillsammans med folkpartiet - det mest EU-entusiastiska.
  Alla dessa partier vill frammana bilden av att Sverige är illa skött, att man kan sköta det utan ekonomisk realism och därför använder man samma pengar flera gånger, ja, värst är som vanligt de mycket Sverigefientliga sverigedemokraterna.
  Hur har dessa partier tänkt att Sverige skall styras 2014-18.
  Utifrån känsloargument?
  Utan ekonomisk realism?
  Bäva månde svenskarna.
  Sverige är ett rikt land - men detta har svenskarna inte råd med.
  Tänker sig de som röstar på Sverigedemokraterna, Fi eller vänsterpartiet att Jimmie Åkesson skall bli statsminister? Eller att landets företrädare vid stats- eller regeringschefsmötena i Bryssel skall företrädas av Gudrun Schyman, Jonas Sjöstedt eller Åsa Romson?
  Om två-tre månader kommer detta att kunna vara verklighet.