2 juni 2014: Tryckerimomsen (kommer)

10 § Svar på interpellation 2013/14:400 om tryckerimomsen

Anf. 23 Finansminister ANDERS BORG (M):

Fru talman! Mats Pertoft har frågat mig på vilket sätt jag avser att agera för att snarast säkerställa att svenska företag inte tvingas gå i konkurs eller förlorar respekten för det svenska momssystemet med anledning av Skatteverkets agerande i samband med tryckerimomsen.  

Det är viktigt att komma ihåg att det är Skatteverkets och domstolarnas uppgift att tillämpa skattelagstiftningen och tolka praxis. Skatteverket har i sitt ställningstagande redogjort för sin uppfattning när det gäller moms vid framställningen av tryckta produkter. Ställningstagandet innebär att vissa tillhandahållanden av tryckerier som tidigare betraktats som tjänster i stället ska ses som varuleveranser med följd att den lägre skattesatsen 6 procent är tillämplig. Tryckerierna har då vänt sig till Skatteverket för att få tillbaka den moms som de har betalat in för mycket. I samband med att momsen har återbetalats har verket justerat avdragen för moms som gjorts av kunderna till tryckerierna.  

Det pågår fortfarande processer i domstolarna om verkets beslut att justera avdragen. Högsta förvaltningsdomstolen har dock i vissa fall bedömt att Skatteverket kan justera avdragen för moms som tryckeriernas kunder har gjort. Kunderna måste därför i dessa fall minska de gjorda avdragen för ingående moms. Om tryckeriet ska betala tillbaka det belopp kunden betalat för mycket i moms är en fråga mellan tryckeriet och kunden. 

Regeringen föreslog redan 2007 att det ska krävas att ett företag utfärdar kreditfaktura till sin kund för att Skatteverket ska betala tillbaka moms. Ändringen infördes 2008. Jag avser inte att vidta några åtgärder med anledning av den uppkomna situationen. 

Anf. 24 MATS PERTOFT (MP):

Fru talman! Tack för svaret, finansministern! 

Jag kan börja med att säga att jag inte anser att någon formellt har gjort direkt fel i denna fråga. Alla, både Skatteverket och andra parter, har hanterat den enligt regelboken. Problemet är att de som kommer i kläm är tryckerikunder och svenska förlag. 

I Sverige har vi ett system där företagen i betalningskedjan hanterar momsen åt staten för att sedan betala in den till Skatteverket i slutändan. 

Det som nu har hänt är att tryckerierna har fått tillbaka momsinbetalningar från Skatteverket eftersom man, som finansministern också påpekade, har sänkt momsen. De förlag som har dragit av momsbetalningar i sin momsdeklaration blir då tvingade att betala mer moms till Skatteverket. Det är tryckerierna som har fått tillbaka pengar, men dessa pengar borde egentligen ha hamnat hos deras kunder. Jag menar att Skatteverket borde ha ett ansvar för dessa betalningar. 

Nu säger Skatteverket att tryckerierna ska betala vidare pengarna till sina kunder, men riktigt så fungerar inte det svenska skattesystemet. Det fungerar inte så att olika parter skickar pengar mellan varandra, utan det är Skatteverket som har högsta ansvar för detta. Det är väldigt viktigt att staten tar ansvar för denna hantering. Vad som nu är på gång är ju att många förlag – bokförlag, tidskriftsförlag och andra tryckerikunder, framför allt företag – drabbas av väldigt höga kostnader som de inte kan hantera. De har inte dessa pengar, och det är inte de som har gjort fel. 

Trots att de har gjort allt rätt enligt gällande regler tvingas de till konkursens brant. Detta hotar jobb. Det hotar företag, som kanske måste gå i konkurs och säga upp sina medarbetare för att de har gjort rätt. De har gjort rätt rent formellt. De har gjort allt enligt regelboken, men under resans gång har reglerna ändrats. 

Det är inte företagen som ska bära ansvaret när regelboken har ändrats. Det borde vara staten som tar det ansvaret när regelverket ändras under resans gång. Detta hotar arbetsplatser och företag, som hamnar i knipa.  

Jag får dagligen mejl från olika förlag som säger: Nu, den 12 juni, får vi betalningsföreläggande, och då måste vi betala in dessa pengar till Skatteverket, men vi har inte dessa pengar. Vi tvingas gå i konkurs om inte något händer. Detta menar jag att det är regeringens ansvar att hantera. 

Anf. 25 Finansminister ANDERS BORG (M):

Fru talman! Vi har fått en situation där ett antal företag upplever att de har fått bekymmer. Det är naturligtvis beklagansvärt, men det innebär inte att det är en naturlig frågeställning för vare sig regering eller riksdag. Det är rätt viktigt att vi reder ut vad det är vi talar om. 

Vi har haft en normal, domstolsbaserad process enligt de grundlagar och det fördrag vi har för regeringen. EU-domstolen har gjort en prövning och kommit fram till ett domslut som innebär att man har fått ompröva hur lagstiftningen ska tolkas. Detta har Skatteverket gjort. Det har prövats i domstol och lett fram till den situation vi är i nu. 

Man har gjort avdrag för 25 procent hos slutkunden när avdraget borde ha varit 6 procent. Man har alltså gjort ett för stort avdrag, och därför har det uppstått en skattefordran här. I dag kan denna situation inte längre uppkomma, för vi har kreditfakturan som innebär att den som får ut pengar från Skatteverket också måste redovisa hur förloppen ser ut. Då skulle den här situationen aldrig ha kunnat uppkomma. Men det är i grund och botten ingenting som har varit oklart i de olika leden, och det finns inte heller något skäl att tro att rättsläget kommer att ändras genom de prövningar som görs. Man har gjort för stora avdrag på sin momskreditering, och nu får man återbetala det. 

Då kan man ställa sig frågan hur man ska tänka kring detta. Vi är i riksdagen nu, och här talar vi om vilka riksdags- och regeringsbeslut som bör fattas. Det är inte tänkbart att vi inför en lagstiftning om att staten generellt ska ta ansvar för att korrigera för skatteintäkter när det sker domstolsutslag. Det är inte tänkbart. Då skulle vi hamna i en helt omöjlig sits. Domstolsprocessen har sin ordning, och sedan får det bli rättstillämpning. 

Man kan inte heller tänka sig att Skatteverket skulle frångå gällande rättspraxis eller gällande regler för att man uppfattar detta som ett särskilt besvärligt fall. Så kan inte en myndighet fungera. Då måste man försöka hitta någon generell regeländring som skulle vara möjlig här. Vi kan inte ha regeländringen att om ett bolag riskerar att gå i konkurs ska vi ändra tillämpningen av skattelagstiftningen. Då hamnar vi i en situation som inte fungerar. 

Vi är i en beklagansvärd situation som är betungande för företagen, men om man inte kan hitta ett generellt förslag till regeländring här som man också är beredd att stå för i andra fall som är likadana är det inte möjligt att åtgärda. Man kan inte säga att staten alltid ska bära de ekonomiska konsekvenserna av domstolsutslag i skatterätt. Det går helt enkelt inte. Det är inte en rimlig princip. Vi har aldrig haft den, och vi kommer heller aldrig att få den i svensk lagstiftning. 

Detta må vara beklagansvärt, men det finns ingen rättsosäkerhet här. Det är ingen som har gjort fel i processen. Alla olika institutioner har uppfyllt sin plikt i enlighet med svensk grundlag och EU-författningen. Då hamnar vi tyvärr i den här sitsen. 

Anf. 26 MATS PERTOFT (MP):

Fru talman! Jag är helt överens med finansministern om att alla har gjort rätt. Man har följt regelboken från början till slut. Alla parter har gjort rätt. Men under resans gång har hela regelboken ändrats. 

Detta är svårt. Hur hanterar man en process där alla gör rätt men något ändras i färdplanen under vägens gång och företag riskerar att gå i konkurs, liv slås i spillror och människor förlorar jobben? Vem bär ansvaret? Är det Skatteverket, som ju har gjort rätt? Är det företagarna, som också har gjort rätt? Vem är det? 

Detta kallas vanligtvis moment 22. Jag har för mig att det var en amerikansk film på 1960-talet som handlade om att alla gjorde rätt, och därmed gjorde ingen någonting, och sedan blev det bara kaos.  

Regeringen, anser jag, har ett övergripande ansvar för att hitta vägar att lösa denna situation. Jag kan inte säga vilken väg det är. Jag sitter inte i regeringen. Jag är inte minister. Men Anders Borg har ett ansvar för att hitta lösningar här. 

Finansministern säger att detta är beklagansvärt men inte möjligt att ordna. Vi kan vara överens om att det är beklagansvärt. Men ska vi bara stillatigande sitta och titta på medan jobb går till spillo på grund av att formalia inte kan hantera verkligheten? 

Det handlar om förlag och tryckerikunder som helt korrekt har dragit av 25 procents moms i sin momsdeklaration. Dessa 25 procent har sedan ändrats till 6 procent. 19 procentenheter av deras momskostnader ska betalas tillbaka till Skatteverket. De har dragit av för mycket. De 19 procenten har dock Skatteverket, helt enligt regelboken, betalat ut till tryckerierna. Pengarna finns alltså på fel plats. 

Nu är det formellt korrekt av Skatteverket att betala dessa 19 procent tillbaka till tryckerierna, men problemet kvarstår: De som ska betala dessa pengar till Skatteverket – momshanteringen ska egentligen inte kosta företag någonting, för de utför en tjänst åt svenska staten i momshanteringsskedet – ska nu betala en summa som är så stor att de hotas av konkurs, vilket hotar svenska arbetsplatser.  

Det här är inte en ansvarsfull hantering. Det är en katastrofal hantering. Regelboken krockar med verkligheten. Alla har gjort rätt på detta sätt. Ändå tvingas vi se att jobb hotas och företag slås i spillror. Då menar jag att regeringen har ett ansvar att lösa denna situation. 

Anf. 27 GUNNAR ANDRÉN (FP):

Fru talman! Efter Mats Pertofts två inlägg avvaktar jag med spänning hans förslag på vad man ska göra. Hitintills har vi inte hört någonting annat än att det är bekymmersamt, precis som statsrådet säger. Jag håller med om det. 

Denna dom handlar inte om ändrade regler utan om tillämpningen. Den har ställt till med mycket bryderi hos många momsinbetalare genom Skatteverkets krav. Det handlar kanske om över 1 000 miljoner kronor. Vi som är inblandade i det här ser verkningar av detta på många olika sätt. 

Jag skulle vilja ta upp två andra trådar i sammanhanget som mer handlar om det strukturella. 

Det ena är den långa tid som har gått. Utan att det egentligen har varit fråga om skatteplanering har många aktörer betalat enligt bestämmelser som de trodde gällde och som nu upphävs. Det handlar om i storleksordningen 10–15 år. Som statsrådet säger ändrade regeringen 2007–2008 på en del andra förutsättningar när det gäller kreditfakturor till kunder. Många har alltså handlat i god tro i den här frågan. De drabbas nu, precis som Mats Pertoft säger, av ganska stora kostnader som de inte har förutsett. 

Det är det ena. Att det har varit så här under lång tid är ett bekymmer. Det har lagrats mycket pengar. Man kan fråga om det ska finnas preskriptionstider i sådana här sammanhang. Det är det ena jag skulle vilja fråga om. 

Fru talman! Det andra är ännu mer grundläggande. Det handlar om att vi har ett system som efter 1991, då vi hade en enda momssats, har perforerats. Vi har väldigt många olika momssatser nu. Det är undantag på undantag. Här handlar det också om ett undantag. 

Detta gör att man alltid måste fundera på hur själva momssystemet ska vara utformat. Ministären Persson tillsatte en gång i tiden – det tyckte jag var klokt – en utredning, och betänkandet kom ungefär 2005. Utredningen gjordes av överdirektören Lennart Hamberg. Han diskuterade hur hög momsen skulle vara i genomsnitt om man tog bort alla de undantag som fanns och hade införts av olika regeringar – vi hade infört det för mat och en massa olika saker. Då var den inte längre 25 procent. Om alla skulle betala lika mycket för mat, blöjor, bensin och vad det nu kan vara skulle den effektiva momssatsen vara 21,9 procent. 

Det säger någonting om att vi genom en massa undantag i momsreglerna har skapat egna problem. Det är det som har grundlagt detta. De olika momssatserna och frågan om vad som ska vara tillhandahållande av tjänst eller varuleverans gör att vi har fått den här, som statsrådet säger, mycket beklagansvärda situationen. 

Anf. 28 Finansminister ANDERS BORG (M):

Fru talman! Vi förefaller alla vara överens om att det i grund och botten finns en beklagansvärd situation här. Men vi arbetar i en rättsstat, och rättsstatens grundpelare är att vi har domstolar som tillämpar lagar och att den lagtillämpningen inte sker i riksdagens kammare och inte av statsråd eller av regeringen. Och vi har generellt sett väldigt få undantag där man kan frångå de rättsprocesser som gäller. 

Jag kan inte heller se att det finns något sådant förslag som Mats Pertoft eller någon annan har tagit upp. Man kan inte ha en lagstiftning som innebär att regeringen, om det är behjärtansvärt eller hotar att leda till konkurs, ska frångå skattelagstiftningen. Jag får nog bara påpeka att de allra flesta konkurser i Sverige är föranledda av att man inte har fullgjort sina förpliktelser mot Skatteverket. Det är alltid beklagansvärt, men ska vi få in våra skatteintäkter och klara våra välfärdsåtaganden är det nog den ordning man ska ha. 

Jag tror inte att vi kan ha en ordning där regeringen, på veckobasis, på torsdagarna ska pröva alla fall där man anser att det är nödvändigt att rädda ett företag från konkurs. I varje enskilt fall kommer det att vara behjärtansvärt och beklagansvärt. Och i många fall beror detta inte på att företagen har gjort fel. 

Jag tror inte heller att man kan införa regler där vi får ett statligt ansvar för retroaktivitet i domstolsprövningar. Det går helt enkelt inte att överblicka vad det skulle få för konsekvenser. Skulle man ens överväga det skulle man behöva göra en väldigt grundlig genomgång av detta. Och jag har följaktligen svårt att se att det skulle påverka de fall som är på väg att avgöras. 

Jag kan inte heller se att det i grunden finns någon rättsoklarhet här, utan jag tror att vi har en rätt klar bild av hur de här civilrättsliga processerna faller ut. Den här momskedjan håller ihop. Nu har man gjort för stora avdrag, och då har man en skyldighet att betala det. 

Det är naturligtvis beklagansvärt att detta har gällt under en lång tid, men vi kan inte heller frångå det faktum att det är så här vi vill att ett rättssamhälle ska fungera. Det finns en EU-domstol som prövar de enskilda ländernas beslut, och det finns domstolar i Sverige som gör det. Det är den konstitutionella ordning vi har. 

Jag kan inte se att Mats Pertoft ens ger en antydan om vad som är vägen framåt. 

Att vi från regeringens sida skulle ha en allmän överprövning i samband med konkurser tror jag helt enkelt skulle vara otänkbart. Att vi skulle ha en ordning där staten varje gång vi får förändringar i domstolar i förhållande till rättspraxis skulle ta på sig det ekonomiska ansvaret tror jag också är helt orimligt. Jag har också svårt att se att det är möjligt att vi skulle ha en generell tidsgräns bakåt i fråga om när staten alltid tar på sig ansvaret. 

I alla de tre fallen skulle vi vara tvungna att göra väldigt grundliga utredningar och helt enkelt överväga vad vi ska landa i. Och då tror jag att de allra flesta av de här fallen redan kommer att vara avgjorda rent civilrättsligt. 

Det må vara så att Mats Pertoft har en önskan om att regeringen skulle kunna åtgärda allt som är beklagansvärt. Det är en ambition man naturligtvis kan dela när det är beklagansvärda fall. Men då måste nog även Mats Pertoft hjälpa till med att peka ut någon typ av riktning och något som skulle ha möjlighet att ha effekt i de här fallen. 

Anf. 29 MATS PERTOFT (MP):

Fru talman! Jag håller med finansministern om allting han sade i föregående inlägg, förutom att jag menar att regeringen måste ta ett ansvar. 

Vi befinner oss nästan i en Kafkasituation. Alla som har läst Processen av Franz Kafka vet ungefär vad jag menar. Alla gör rätt. Ändå blir den enskilda lilla människan drabbad, och ingen tar ansvar för detta. Alla gör rätt. Alla har gjort rätt hela vägen: Skatteverket och företagen. Ändå drabbas den enskilda människan, och ändå försvinner jobb i Sverige. När alla gör rätt och det ändå blir fel menar jag att det är regeringens ansvar. 

Jag pratar inte om ändringar i lag. Jag pratar inte om konstanta ändringar eller någonting sådant. För jag menar att systemet egentligen fungerar. Men någon måste ta ansvar för detta, och då menar jag att det är regeringen och finansministern som har det yttersta ansvaret. 

Jag kan tänka fritt. Jag har inget ansvar för vad Skatteverket gör. Men en möjlighet vore om Skatteverket skulle bevilja alla företag, förlag eller andra kunder, som är drabbade av detta anstånd med momsinbetalningar tills processen är avslutad. Jag kan inte bestämma – och det kan inte finansministern heller – vad Skatteverket ska göra. Men jag menar att när ingen kan utkrävas ansvar för detta är det regeringen och finansministern som måste ta detta ansvar. Annars hamnar vi i en situation där människor tappar tilltron till samhället, staten, regeringen och de processer som finns. Det är farligt när det finns ett skattesystem där företagen på ett kostnadsneutralt sätt redovisar skatteintäkterna till staten och gör vårt samhälle en tjänst, som de inte ens får betalt för. 

Anf. 30 Finansminister ANDERS BORG (M):

Fru talman! Debatten har landat i att det är alldeles tydligt att det råder en beklagansvärd situation. Det är också lika tydligt av debatten att det inte finns någon lösning på situationen.  

Det Mats Pertoft antyder skulle vara lösningen med en generell regel – det vill säga att regeringen ålägger Skatteverket att i vissa fall frångå rättsregler på grund av att något är beklagansvärt, att det är fråga om en särskilt viktig verksamhet eller att jobb hotas – tror jag Mats Pertoft själv inser inte kan tillämpas. Regeringens och riksdagens uppgift är att stifta generella lagar som kan tillämpas på alla de fall som uppkommer. En tänkbar utväg skulle alltså finnas i någon regel som jag inte ser en möjlighet att använda. 

Detta är beklagansvärt, men vi ska inte skapa en bild av att det finns en väg att hantera frågan. Det är inte heller tänkbart att Skatteverket gör egna rättstillämpningar vid sidan av domstolsväsendet bara därför att det har förekommit en mediedebatt om frågorna. Mats Pertoft inser nog att det inte är en rimlig ordning.