Dagens Nyheters vikarierande ledarskribent, även kallad TV-krönikör, Johan Croneman - ofta en underhållande skribent, man har aldrig lågt till skrattet eftersom han tar sig själv på så stort allvar - har i dag i sin tidning betygsatt Agendadebatten i söndags Maria Arnholm-Jimme Åkesson.
Den slutade 8-1 enligt Croneman.
Själv kom jag fram till 5-0.
Och då är det intressanta:
- Vilken är Åkessons poäng enligt Croneman - som diskuterar en helt annan sak än debatten handlade om, nämligen om debatten alls borde ha förekommit.
Croneman har rätt i att åsiktspolisen Åsa Linderborg i Aftonbladet (s) är en av Jimmie Åkessons stora tillgångar - genom att tala om vem som får debattera vad. Men nu gäller ju frågan var Åkesson i sak får poäng av Croneman i debatten mot Arnholm?
Jag hittade noll poäng, Arnholm fick alla mina tillgängliga.
Men Croneman har tydligen funnit en poäng till Åkesson.
Jag vill gärna - och säkert fler till - veta vilken poäng Åkesson har tagit enligt DN:s Johan Croneman.
tisdag 30 april 2013
30 april 2013: Politisk klåfingrighet (mp)
Att miljöpartiet KU-anmält förra näringsministern Maud Olofsson (c) för hennes hantering av Vattenfall - i det här fallet gäller det köpet av holländska Nuon kring 2009 - är helt i sin ordning. Det hade ju varit mycket förvånande om miljöpartiet inte gjort det - är man Svenska mästare i KU-anmälningar så är man.
Men sedan ser jag att partiets ekonomiske-politiske talesman - ett slags manligt rör - Per Bolund också vill att Riksrevisionen skall granska Vattenfalls köp - i vilket avseende är oklart. Vattenfall har ju revisorer som granskar och granskat bolaget enligt aktiebolagslagen och regeringens ägardirektiv tidigare.
Om det skulle föreligga misstanke om brott, är det ju rimligare att vända sig till polisen, den utreder brott, inte politisk lämplighet.
Men Per Bolunds förslag är typiskt för alla som inte förstått ett dyft av riksrevisionens oberoende roll - vi hade tidigare dels Riksräkenskapsverket, senare Regeringens revision av de statliga myndigheterna, dels Riksdagens revisorer - som gjorde mer politiskt betingade granskningar.
Men sedan flera år - och det är väl förlåtet Per Bolund som inte satt i riksdagen när det skedde - har både styrelsen för Riksrevisionen avskaffats och ett insynsråd som inte kan ge förslag till granskningar men väl bli informerade av de tre oberoende riksrevisorerna om vad revisorerna avser granska (information får man i efterhand, jag vet, jag har suttit både i Riksdagens revisorer, Riksrevisionens styrelse och nu i Riksrevisionens parlamenteriska insynsråd, det är jag ensam om för övrigt under de senaste 204 åren!).
Men riksrevisorernas självständighet garanteras just av att de själva - och inte riksdagsledamoten Per Bolund (mp) eller andra - pekar på vad de skall göra.
För hur skulle det se ut?
Först skulle Bolund peka vad de bör göra, sedan sker det och resultatet skickas till riksdagen och kanske finansutskottet där Per Bolund sitter och skall fatta beslut om riksrevisorernas granskningar! Det skulle bli ett elände.
Deet har uppenbart Per Bolund inte förstått - eller så vill ha ta billiga politiska poäng på att alla inte förstår att värna riksrevionens politiska obundenhet.
Per Bolund borde går en elementär kurs i politisk etik och grundlag.
Men sedan ser jag att partiets ekonomiske-politiske talesman - ett slags manligt rör - Per Bolund också vill att Riksrevisionen skall granska Vattenfalls köp - i vilket avseende är oklart. Vattenfall har ju revisorer som granskar och granskat bolaget enligt aktiebolagslagen och regeringens ägardirektiv tidigare.
Om det skulle föreligga misstanke om brott, är det ju rimligare att vända sig till polisen, den utreder brott, inte politisk lämplighet.
Men Per Bolunds förslag är typiskt för alla som inte förstått ett dyft av riksrevisionens oberoende roll - vi hade tidigare dels Riksräkenskapsverket, senare Regeringens revision av de statliga myndigheterna, dels Riksdagens revisorer - som gjorde mer politiskt betingade granskningar.
Men sedan flera år - och det är väl förlåtet Per Bolund som inte satt i riksdagen när det skedde - har både styrelsen för Riksrevisionen avskaffats och ett insynsråd som inte kan ge förslag till granskningar men väl bli informerade av de tre oberoende riksrevisorerna om vad revisorerna avser granska (information får man i efterhand, jag vet, jag har suttit både i Riksdagens revisorer, Riksrevisionens styrelse och nu i Riksrevisionens parlamenteriska insynsråd, det är jag ensam om för övrigt under de senaste 204 åren!).
Men riksrevisorernas självständighet garanteras just av att de själva - och inte riksdagsledamoten Per Bolund (mp) eller andra - pekar på vad de skall göra.
För hur skulle det se ut?
Först skulle Bolund peka vad de bör göra, sedan sker det och resultatet skickas till riksdagen och kanske finansutskottet där Per Bolund sitter och skall fatta beslut om riksrevisorernas granskningar! Det skulle bli ett elände.
Deet har uppenbart Per Bolund inte förstått - eller så vill ha ta billiga politiska poäng på att alla inte förstår att värna riksrevionens politiska obundenhet.
Per Bolund borde går en elementär kurs i politisk etik och grundlag.
30 april 2013: Kungen fyller år, bilprovningen klarad, stora eldaredagen
En bra dag, ser det ut att bli:
Prov lämat på lokala vårdcentralen eftersom doktorn var missnöjd med de senaste fetthalterna i min kropp och därför ville ha nya.
Regentskifte i Holland.
Inget snöfall.
Kungen blir folkpensionär i Sverige.
Jag har fått bilen godkänd i den (privata) bilprovningen.
Det är Valborgsmäss med laglig eldning runt om i landet, Stora eldaredagen.
Vad kan man mer begära?
Prov lämat på lokala vårdcentralen eftersom doktorn var missnöjd med de senaste fetthalterna i min kropp och därför ville ha nya.
Regentskifte i Holland.
Inget snöfall.
Kungen blir folkpensionär i Sverige.
Jag har fått bilen godkänd i den (privata) bilprovningen.
Det är Valborgsmäss med laglig eldning runt om i landet, Stora eldaredagen.
Vad kan man mer begära?
måndag 29 april 2013
29 april 2013: Sd-riksdagsman utvandrar till Ungern
Förre sd-riksdagsmannen Erik Almqvist - känd för sin hantering av järnrör - kommer troligen att utvandra till Ungern där han redan har en lägenhet i Budapest.
Roligt att det finns länder som tar emot utvandrare utan särskilda prövningar, som språkkunskaper, dokumenterad vilja att arbeta och försörja sig, ja, kanske till och med utan att den nyanlände har fast arbete.
Almqvist önskas lycka till i sitt nya hemland.
Roligt att det finns länder som tar emot utvandrare utan särskilda prövningar, som språkkunskaper, dokumenterad vilja att arbeta och försörja sig, ja, kanske till och med utan att den nyanlände har fast arbete.
Almqvist önskas lycka till i sitt nya hemland.
29 april 2013: Lukas 23:34 (eller så får man in 7.500 milj kr utan att någon betalar)
Vänsterpartiet föreslår en särskild transaktionsskatt på finansiella tjänster som skall dra in 7,5 miljarder kr.
Tidigare har vänsterpartiet föreslagit en engångsskatt på fyra svenska banker (modell/Karl XI.s reduktion, början till det svenska stormaktsväldets fall) medan övriga banker skall slippa skatten.
Så sent som häromdagen biträdde partiet ett förslag från EU-kommissionen - som folkpartiet, moderaterna, socialdemokraterna, centerpartiet och kd röstade mot) om att EU också skall få ta ut en transaktionsskatt, FTT, Financial Transaction Tax.
(Vänsterpartiet vill dessutom att Sverige skall lämna EU, en åsikt gemensam med Jimme Åkessons gäng.)
Frågan är nu:
- Vem skall betala alla dessa finansiella skatter?
Någon annan. Vem är det?
Jag håller med om att många finansiella tjänster borde vara mervärdeskattebelagda, momsen är en utmärkt och rättvis skatt eftersom den beskattar mervärdet i varje led.
Men med vänstpartiets uppläggning blir det vanligt folk som får ta smällen, oftast genom dyrare villa- eller bostadsrättslån eller sänkt avkastning på pensioner.
I vänsterpartiets värld måste man vara rik för att ha råd med alla skatter.
Fattiga människor beskattar man ohämmat.
Vänstepartiet, som säger sig vilja ha fler jobb till Sverige - och på den punkten skall man tro på dem på samma sätt som man tror på Tomten - arbetar oförtrutet vidare mot att alla jobb i Sverige skall flytta till andra länder.
Förlåt dem ty de veta icke vad de göra.
(Bergspredikan, Lukas 23:34)
Tidigare har vänsterpartiet föreslagit en engångsskatt på fyra svenska banker (modell/Karl XI.s reduktion, början till det svenska stormaktsväldets fall) medan övriga banker skall slippa skatten.
Så sent som häromdagen biträdde partiet ett förslag från EU-kommissionen - som folkpartiet, moderaterna, socialdemokraterna, centerpartiet och kd röstade mot) om att EU också skall få ta ut en transaktionsskatt, FTT, Financial Transaction Tax.
(Vänsterpartiet vill dessutom att Sverige skall lämna EU, en åsikt gemensam med Jimme Åkessons gäng.)
Frågan är nu:
- Vem skall betala alla dessa finansiella skatter?
Någon annan. Vem är det?
Jag håller med om att många finansiella tjänster borde vara mervärdeskattebelagda, momsen är en utmärkt och rättvis skatt eftersom den beskattar mervärdet i varje led.
Men med vänstpartiets uppläggning blir det vanligt folk som får ta smällen, oftast genom dyrare villa- eller bostadsrättslån eller sänkt avkastning på pensioner.
I vänsterpartiets värld måste man vara rik för att ha råd med alla skatter.
Fattiga människor beskattar man ohämmat.
Vänstepartiet, som säger sig vilja ha fler jobb till Sverige - och på den punkten skall man tro på dem på samma sätt som man tror på Tomten - arbetar oförtrutet vidare mot att alla jobb i Sverige skall flytta till andra länder.
Förlåt dem ty de veta icke vad de göra.
(Bergspredikan, Lukas 23:34)
29 april 2013: Aftonbladets kartläggning av lobbyister
Skymningstidningen Aftonbladet (s) har gjort en "kartläggning" av alla tidigare polititiker eller regeringstjänstemän som gått till ny verksamhet och blivit s.k. lobbyister.
I kartläggningen blandas friskt och delas ut ännu mer.
Det kommer som vanligt att utlösa tre ting:
1) Krav på offentliga register över påtryckare (undantag: LO med flera)
2) Krav på tid mellan förtroendeuppdrag och anställning i annat företag (undantag: etablerade organisationer). Det är ett rimligt krav - ännu rimligare är att man aldrig får nyttja kunskaper som man fått exklusivt genom förtroendeuppdraget då man ju haft annan uppdragsgivare.
3) Krav på vederbörande inte skall få ersättning från staten/partiet utan skall klara sin försörjning som vem som helst annan som blir av med jobbet (fast man får inte ta nytt jobb förstås).
Allt detta kan hanteras - om det finns människor med gott omdöme.
En del, liksom tidningar, kyrkor, föreningar, banker och presidenter, saknar allt omdöme, skall sägas.
Då räcker inga lagregler.
Utom det där med offentligt lobbyistregister, som man har i USA eller EU: Den typen av registrering skall vi inte ha. "Legitimerad påtyckzre" - det vore något!
Däremot skall det stå varje vald person fritt att avböja att ta emot lobbyister.
I dag skall jag ta emot två sådana som vill informera:
a) om vådorna av reklamskatten för journalistiken
b) möjligheterna att förvandla Arlanda till en stor järnvägsstation för att minska luftföroreningarna från bilarna.
Men vissa lobbyister kanske är bra?
Handlar det inte om hur man hanterar informationen?
Skall det också registreras?
Får Sveriges statsminister inte tala med vem han/hon vill?
I kartläggningen blandas friskt och delas ut ännu mer.
Det kommer som vanligt att utlösa tre ting:
1) Krav på offentliga register över påtryckare (undantag: LO med flera)
2) Krav på tid mellan förtroendeuppdrag och anställning i annat företag (undantag: etablerade organisationer). Det är ett rimligt krav - ännu rimligare är att man aldrig får nyttja kunskaper som man fått exklusivt genom förtroendeuppdraget då man ju haft annan uppdragsgivare.
3) Krav på vederbörande inte skall få ersättning från staten/partiet utan skall klara sin försörjning som vem som helst annan som blir av med jobbet (fast man får inte ta nytt jobb förstås).
Allt detta kan hanteras - om det finns människor med gott omdöme.
En del, liksom tidningar, kyrkor, föreningar, banker och presidenter, saknar allt omdöme, skall sägas.
Då räcker inga lagregler.
Utom det där med offentligt lobbyistregister, som man har i USA eller EU: Den typen av registrering skall vi inte ha. "Legitimerad påtyckzre" - det vore något!
Däremot skall det stå varje vald person fritt att avböja att ta emot lobbyister.
I dag skall jag ta emot två sådana som vill informera:
a) om vådorna av reklamskatten för journalistiken
b) möjligheterna att förvandla Arlanda till en stor järnvägsstation för att minska luftföroreningarna från bilarna.
Men vissa lobbyister kanske är bra?
Handlar det inte om hur man hanterar informationen?
Skall det också registreras?
Får Sveriges statsminister inte tala med vem han/hon vill?
29 april 2013: Alla med men med vissa villkor
Enligt den Medborgarskapsutredning som juristen Gunnar Strömmer, f.d. ordförande i MUF, lägger fram i dag skall alla barn som föds i Sverige bli svenska medborgare under vissa villkor.
Alla men med vissa villkor.
Alltså tvärtom: Inte alla.
Alla men med vissa villkor.
Alltså tvärtom: Inte alla.
29 april 2013: Sänkt skatt - i Norge ...
I Norge är åtminstone oppositionspartiet Höyre oroat över att många norska handelsfartyg flaggas ut till andra länder.
Tyvärr gäller utflaggningen inte till Sverige som ingen alternativ vinstbeskattning, tonnagebeskattning, har.
Vi har samma problem.
Det är inte mycket av våra varor till och från Sverige som fraktas på båt till vår halvö, det spelar förstås roll.
Dock 90 procent.
Vi borde göra mer för att våra rederier skall ha god konkurrenskraft. Annars blir de danska eller något annat. Inte fel i det, men svenska fartyg bör ha blågul flagg.
Tyvärr gäller utflaggningen inte till Sverige som ingen alternativ vinstbeskattning, tonnagebeskattning, har.
Vi har samma problem.
Det är inte mycket av våra varor till och från Sverige som fraktas på båt till vår halvö, det spelar förstås roll.
Dock 90 procent.
Vi borde göra mer för att våra rederier skall ha god konkurrenskraft. Annars blir de danska eller något annat. Inte fel i det, men svenska fartyg bör ha blågul flagg.
29 april 2013: Ledigt jobb
Jag ser att det finns ett ledigt jobb som huvudregistrator hos FOI.
"FOI söker en registrator som utöver sedvanliga registratorsuppgifter kommer att arbeta med rutiner, utveckling, utbildning och rådgivning."
Jaha, det låter spännande.
Och en innovation när det gäller penninghantering inom myndigheten, tycks det mig.
"FOI söker en registrator som utöver sedvanliga registratorsuppgifter kommer att arbeta med rutiner, utveckling, utbildning och rådgivning."
Jaha, det låter spännande.
Och en innovation när det gäller penninghantering inom myndigheten, tycks det mig.
28 april 2013: Agenda: Arnholm-Åkesson 5-0
 |
| Maria Arnholm mötte Jimmie Åkesson under ledning av Kamilla Kvartolft - en debatt som visade tydligt att sd är ett parti vars intresse för jämställdhetsfrågor gränsar till noll |
Kamilla Kvartoft är en utmärkt programeldare och programledare.
I dag var det Maria Arnholm (fp) som diskuterade jämställdhetspolitik med Jimmie Åkesson (sd).
Jag tror varje tittare som ville se insåg att Arnholm vann på alla sätt, i sak, i framträdande, i minst i konstan att inte avbryta opponenten.
För en gångs skull kläddes Jimme Åkesson av rent verbalt genom att tvingas ut på andra politikområdet än den så kallade massinvandringen.
På jämställdhetens område var han, som väntat, svarslös. Kvinnor skall självfallet ha frihet att välja men Åkesson vill inte ens ge dem samma möjighet till ekonomiskt oberonde av någon annan, allt skall vara som det var för länge sedan, kvinnan skall vara beroende för sin försörjning och trygghet av sin man/sambo eller vem det nu är.
Därför skall sambeskattning - den största kvinnofällan av alla, att bli ekonomiskt beroende av någon annan - återinföras, för att full valfrihet skall åtnjutas med föräldrapenningen (som inte är intjänade pengar utan pengar som andra skattebetalare betalar) skall inga villkor om fördelning mellan föräldrarna finnas - och de så kallade pappamånaderna tas bort.
Men allt detta förbleknar ju med att Åkesson vill sänka kvinnans rätt att bestämma över sin egen kropp från nu 18 veckors graviditet - som är den gräns som är medicinskt motiverad för att förebygga abort av livskraftiga foster - till 12 veckor.
Det handlar alltså om en återgång till en ordning där man säkert vet att fruktansvärt många oönskade aborter kommer att ske utanför den medicinska sakkunskapens dörrar.
Och det för att vi skall anpassa oss till andra EU-länder - en total omvänd ordning än den EU-fientliga sverigdemokraterna annars intar - skall Sverige minsann inte anpassa sig men när det gäller den fundamentala rättigheten att inskränka kvinnors rätt att själva bestämma över sina kroppar, ja då passar EU:s regler.
Beklämmande.
Slutligen tycker jag att Magdalena Andersson (s) var överraskande vag om socialdemokraternas så kallade alternativ till regeringens vårbudget. Om de tidigare budskapen varit svåra att förstå, blev man inte klokare av detta framträdande av Andersson.
Hittills, var det mest använda uttrycket.
Det antydde att hon inte var säker på ens att socialdemokraterna i fortsättningen kommer att står fast vid moståndet att ha sänkta arbetsgivareavgifter för 18-26-åringar. Och det kan man förstå: Att ytterligare höja trönskalarna för unga in till arbeetsmarknaden kan inte vara rätt väg att minska ungas arbetslöshet.
Min prognos är att det kommer att gå samma väg med denna ståndpunkt (s) som med motståndet mot den inkomstförstärkning som jobbskatteavdraget är och som varje förvärvsarbetande svensk i dessa dagar kan se på sina självdeklarationer: Socialdemokraterna kommer att acceptera vartenda jobbskatteavdrag.
Och införa nya själva, om de får möjlighet.
Precis som socialdemokraterna och vänsterpartiet nu gör i Danmark.
Agenda denna kväll: Tre stjärnor av fem möjligt.
Och Arnholm-Åkesson slutade 5-0.
söndag 28 april 2013
28 april 2013: Ishockey-VM snart - men vem bryr sig?
Jag hör att det skall bli ishockey-VM. I maj. Mycket reklam. Men vem bryr sig?
Om Sverige i detta VM kommer etta, två, trea, fyra eller något annat, kommer ingen att minnas eller bry sig om i slutet av maj. Något ointressantare världsmästerskap får man leta efter - och ännu mindre intressant blir det ju eftersom NHL-slutspelet pågår i USA och Canada och alla därmed vet att inget lag (utom Vitryssland) har alla sina bästa spelare med.
Apropå Vitryssland: Efter OS nästa år - 2014 - skall Vitryssland arrangera VM.
Men ingen spelare som inte vill behöver vara med. Det är frivilligt.
Om många avstår kommer det att bli en intressant turnering med deltagande av ungefär Vitryssland, Iran, Nordkorea och Eritrea - om nu inte Venzuela kan fås att sända sina bästa spelare också.
VM i Vitryssland bör ingen svensk spelare med självaktning deltaga i.
Om Sverige i detta VM kommer etta, två, trea, fyra eller något annat, kommer ingen att minnas eller bry sig om i slutet av maj. Något ointressantare världsmästerskap får man leta efter - och ännu mindre intressant blir det ju eftersom NHL-slutspelet pågår i USA och Canada och alla därmed vet att inget lag (utom Vitryssland) har alla sina bästa spelare med.
Apropå Vitryssland: Efter OS nästa år - 2014 - skall Vitryssland arrangera VM.
Men ingen spelare som inte vill behöver vara med. Det är frivilligt.
Om många avstår kommer det att bli en intressant turnering med deltagande av ungefär Vitryssland, Iran, Nordkorea och Eritrea - om nu inte Venzuela kan fås att sända sina bästa spelare också.
VM i Vitryssland bör ingen svensk spelare med självaktning deltaga i.
28 april 2013: Opinionsmätningen för april (DN/Ipsos)
I dag publicerar Dagens Nyheter sin väljarbarometer för april 2013, 2.122 telefoninterjuer, 20,8 procents bortfall.
Resultatet - Om det vore val i dag, vilket parti skulle du rösta på? - på frågan:
Mån (m) (fp) (c) (kd) (s) (v) (mp) (sd) övr
03 28.0 5.6 3.8 4.0 34.6 5.5 7.2 8.0 3.3
04 29.5 6.6 4.8 3.0 33.7 6.0 8.2 6.7 1.5
Och jämfört med 2012, samma månader:Mån (m) (fp) (c) (kd) (s) (v) (mp)(sd) övr
03 29.7 5.1 5.0 3.4 35.6 5.7 9.3 4.2 2.0
04 31.8 5.3 4.9 3.2 34.6 5.4 8.9 5.3 0.6
Här ser man att moderaterna gått bakåt senaste året, folkpartiet lite framåt, centern lite tillbaka, kd ligger ungefär på samma siffria, socialdemokraterna lite, lite neråt, vänsterpartiet lite uppåt, miljöpartiet klart nedåt, sverigedemokraterna högre än för ett år sedan.´
Jag noterar att om man - som den erfarne Mats J Larsson valt att göra i dagens Dagens Nyheter - bara jämför med situationen för en månad sedan får man en annan bild, inte minst för sd som för gått från över 10 procent till dagens knappt sju och förlorat 3,5 procent av väljarna på två måander. Men intressantare är ju att observera att partiet ligger betydligt högre än för ett år sedan.
Socialdemokraterna hade någon procent högre siffror för ett år sedan då Stefan Löfven var ny som partiledare. Nu har vi haft s-kongress i Göteborg och trubbel-trubbel-trubbel i Stockholm. Då är det kanske inte så konstigt att Löfven får vänta på något lyft.
Vänsterpartiet investerar nu allt i motståndet mot vinst i välfärden - hur blir det med privata ambulansföretag? - och det kan ge kortsiktiga vinster. Men när alla väljare får klart för sig att vänsterpartiets motstånd bara drabbar pengar som går till vården och inte de manligt dominerade byggföretagen, då blir budskapet mer svårsålt.
Och alla privata hemtjänstföretag - skall de övertas av landstinget?
Folkpartiet ligger alltjämt lågt, skolfrågan har en tendens att inte bli partiskiljande på samma sätt som tidigare, nu tycker alla i stort som folkpartiet: bättre villkor för lärarna, mer katederkompetens, mer kunskapsförmedling - ja, den ideologiska striden om skolans vikt har vunnits av folkpartiet.
Det bör ge ökade sympatier framöver.
Resultatet - Om det vore val i dag, vilket parti skulle du rösta på? - på frågan:
Mån (m) (fp) (c) (kd) (s) (v) (mp) (sd) övr
03 28.0 5.6 3.8 4.0 34.6 5.5 7.2 8.0 3.3
04 29.5 6.6 4.8 3.0 33.7 6.0 8.2 6.7 1.5
Och jämfört med 2012, samma månader:Mån (m) (fp) (c) (kd) (s) (v) (mp)(sd) övr
03 29.7 5.1 5.0 3.4 35.6 5.7 9.3 4.2 2.0
04 31.8 5.3 4.9 3.2 34.6 5.4 8.9 5.3 0.6
Här ser man att moderaterna gått bakåt senaste året, folkpartiet lite framåt, centern lite tillbaka, kd ligger ungefär på samma siffria, socialdemokraterna lite, lite neråt, vänsterpartiet lite uppåt, miljöpartiet klart nedåt, sverigedemokraterna högre än för ett år sedan.´
Jag noterar att om man - som den erfarne Mats J Larsson valt att göra i dagens Dagens Nyheter - bara jämför med situationen för en månad sedan får man en annan bild, inte minst för sd som för gått från över 10 procent till dagens knappt sju och förlorat 3,5 procent av väljarna på två måander. Men intressantare är ju att observera att partiet ligger betydligt högre än för ett år sedan.
Socialdemokraterna hade någon procent högre siffror för ett år sedan då Stefan Löfven var ny som partiledare. Nu har vi haft s-kongress i Göteborg och trubbel-trubbel-trubbel i Stockholm. Då är det kanske inte så konstigt att Löfven får vänta på något lyft.
Vänsterpartiet investerar nu allt i motståndet mot vinst i välfärden - hur blir det med privata ambulansföretag? - och det kan ge kortsiktiga vinster. Men när alla väljare får klart för sig att vänsterpartiets motstånd bara drabbar pengar som går till vården och inte de manligt dominerade byggföretagen, då blir budskapet mer svårsålt.
Och alla privata hemtjänstföretag - skall de övertas av landstinget?
Folkpartiet ligger alltjämt lågt, skolfrågan har en tendens att inte bli partiskiljande på samma sätt som tidigare, nu tycker alla i stort som folkpartiet: bättre villkor för lärarna, mer katederkompetens, mer kunskapsförmedling - ja, den ideologiska striden om skolans vikt har vunnits av folkpartiet.
Det bör ge ökade sympatier framöver.
28 april 2013: Moçambique i God Morgon Världen
Nyligen har jag ju varit i Moçambique.
Därför rekommenderas detta inslag i dagens upplaga av God Morgon Världen:
http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=438
Därför rekommenderas detta inslag i dagens upplaga av God Morgon Världen:
http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=438
27 april 2013: Veronica Palm omvald
Så kommer om eftermiddagen beskedet att Veronica Palm blivit omvald som ordföranden i Stockholms Arbetarekommun, förgården till helvetet som sammanslutningen nu kallas.
Inte oväntat.
Och pyrrhussegrar är också segrar men innebörden oomtvistlig:
En sådan seger till och jag är förlorad.
Inte oväntat.
Och pyrrhussegrar är också segrar men innebörden oomtvistlig:
En sådan seger till och jag är förlorad.
27 april: Till Norrköping för företagsbesök
Dagens resa går till Norrköping för att besöka Foster Wheeler och E.on:s stora förbränningsanläggning i - eller snarare - utanför Norrköping.
27 april 2013: Valresultatet på Island med de 63 valda ledamöterna
I dag har det varit val i Island. Så här gick det (jämförelse med 2009 och 2005)
2013 2009 2005 2013 2009
Mandat Mandat Mandat Procent Procent
Socialdemokraterna 9 20 18 12,9 29,8
Självständighetsparteit 19 16 25 26,7 23,7
Framstegspartiet 19 9 7 24,4 14,8
Vänsterpartiet De Gröna 7 14 9 10,9 21,7
Borgararhreyfingin 0 4 0 7,2
Liberala partiet 0 0 4 2,2
Ljus framtid 6 0 0 8,3
Piratpatiet 3 - - 5,1
Övriga 0 0 0 0,6
Summa 63 63 63 100,0 100.0
Män 38 36
Kvinnor 25 27
Valdeltagande 81,4 85,1
Valda alltingsledamöter av de cirka 193.000 väljarna:
Valresultat Alltingsval 27 april 2013, 25 april 2009 och 2005
2013 2009 2005 2013 2009
Mandat Mandat Mandat Procent Procent
Socialdemokraterna 9 20 18 12,9 29,8
Självständighetsparteit 19 16 25 26,7 23,7
Framstegspartiet 19 9 7 24,4 14,8
Vänsterpartiet De Gröna 7 14 9 10,9 21,7
Borgararhreyfingin 0 4 0 7,2
Liberala partiet 0 0 4 2,2
Ljus framtid 6 0 0 8,3
Piratpatiet 3 - - 5,1
Övriga 0 0 0 0,6
Summa 63 63 63 100,0 100.0
Män 38 36
Kvinnor 25 27
Valdeltagande 81,4 85,1
Nordvästra valkretsen:
1) Gunnar Bragi Sveinsson, Framstegspartiet
2) Einar K. Guðfinnsson, Självständighetspartiet
3) Ásmundur Einar Daðason, Framstegspartiet
4) Haraldur Benediktsson, Självständighetspartiet
5) Guðbjartur Hannesson, Socialdemokraterna
6) Elsa Lára Arnardóttir, Framstegspartiet
7) Jóhanna María Sigmundsdóttir, Framstegspartiet
8) Lilja Rafney Magnúsdóttir, Gröna vänstern
Nordöstra valkretsen:
1) Sigmundur Davíð Gunnlaugsson, Framstegspartiet
2) Kristján Þór Júlíusson, Självständighetspartiet
3) Höskuldur Þór Þórhallsson, Framstegspartiet
4) Steingrímur J. Sigfússon, Gröna vänstern
5) Líneik Anna Sævarsdóttir, Framstegspartiet
6) Valgerður Gunnarsdóttir, Självständighetspartiet
7) Kristján L. Möller, Socialdemokraterna
8) Þórunn Egilsdóttir, Framstegspartiet
9) Bjarkey Gunnarsdóttir, Gröna vänstern
10) Brynhildur Pétursdóttir, Ljus framtid
Södra valkretsen:
1) Sigurður Ingi Jóhannsson, Framstegspartiet
2) Ragnheiður Elín Árnadóttir, Självständighetspartiet
3) Silja Dögg Gunnarsdóttir, Framstegspartiet
4) Unnur Brá Konráðsdóttir, Självständighetspartiet
5) Páll Jóhann Pálsson, Framstegspartiet
6) Oddný G. Harðardóttir, Socialdemokraterna
7) Ásmundur Friðriksson, Självständighetspartiet
8) Haraldur Einarsson, Framstegspartiet
9) Vilhjálmur Árnason, Självständighetspartiet
10) Páll Valur Björnsson, Ljus framtid
Sydvästra valkretsen:
1) Bjarni Benediktsson, Självständighetspartiet
2) Eygló Harðardóttir, Framstegspartiet
3) Ragnheiður Ríkharðsdóttir, Självständighetspartiet
4) Árni Páll Árnason, Socialdemokraterna
5) Willum Þór Þórsson, Framstegspartiet
6) Jón Gunnarsson, Självständighetspartiet
7) Guðmundur Steingrímsson, Ljus framtid
8) Ögmundur Jónasson, Gröna vänstern
9) Vilhjálmur Bjarnason, Självständighetspartiet
10, Þorsteinn B. Sæmundsson, Framstegspartiet
11) Katrín Júlíusdóttir, Socialdemokraterna
12) Birgitta Jónsdóttir, Piratpartiet
13) Elín Hirst, Självständighetspartiet
Södra Reykjavík:
1) Hanna Birna Kristjánsdóttir, Självständighetspartiet
2) Vigdís Hauksdóttir, Framstegspartiet
3) Sigríður Ingibjörg Ingadóttir, Socialdemokraterna
4) Pétur H. Blöndal, Självständighetspartiet
5) Svandís Svavarsdóttir, Gröna vänstern
6) Róbert Marshall, Ljus framtid
7) Guðlaugur Þór Þórðarson, Självständighetspartiet
8) Karl Garðarsson, Framstegspartiet
9) Helgi Hjörvar, Socialdemokraterna
10) Jón Þór Ólafsson, Piratpartiet
11) Óttarr Proppé, Ljus framtid
Norra Reykjavík:
1) Illugi Gunnarsson, Självständighetspartiet
2) Frosti Sigurjónsson, Framstegspartiet
3) Katrín Jakobsdóttir, Gröna vänstern
4) Össur Skarphéðinsson, Socialdemokraterna
5) Brynjar Þór Níelsson, Självständighetspartiet
6) Björt Ólafsdóttir, Ljus framtid
7) Sigrún Magnúsdóttir, Framstegspartiet
8) Árni Þór Sigurðsson, Gröna vänstern
9) Birgir Ármannsson, Självständighetspartiet
10) Helgi Hrafn Gunnarsson, Piratpartiet
11) Valgerður Bjarnadóttir, Socialdemokraterna
1) Gunnar Bragi Sveinsson, Framstegspartiet
2) Einar K. Guðfinnsson, Självständighetspartiet
3) Ásmundur Einar Daðason, Framstegspartiet
4) Haraldur Benediktsson, Självständighetspartiet
5) Guðbjartur Hannesson, Socialdemokraterna
6) Elsa Lára Arnardóttir, Framstegspartiet
7) Jóhanna María Sigmundsdóttir, Framstegspartiet
8) Lilja Rafney Magnúsdóttir, Gröna vänstern
Nordöstra valkretsen:
1) Sigmundur Davíð Gunnlaugsson, Framstegspartiet
2) Kristján Þór Júlíusson, Självständighetspartiet
3) Höskuldur Þór Þórhallsson, Framstegspartiet
4) Steingrímur J. Sigfússon, Gröna vänstern
5) Líneik Anna Sævarsdóttir, Framstegspartiet
6) Valgerður Gunnarsdóttir, Självständighetspartiet
7) Kristján L. Möller, Socialdemokraterna
8) Þórunn Egilsdóttir, Framstegspartiet
9) Bjarkey Gunnarsdóttir, Gröna vänstern
10) Brynhildur Pétursdóttir, Ljus framtid
Södra valkretsen:
1) Sigurður Ingi Jóhannsson, Framstegspartiet
2) Ragnheiður Elín Árnadóttir, Självständighetspartiet
3) Silja Dögg Gunnarsdóttir, Framstegspartiet
4) Unnur Brá Konráðsdóttir, Självständighetspartiet
5) Páll Jóhann Pálsson, Framstegspartiet
6) Oddný G. Harðardóttir, Socialdemokraterna
7) Ásmundur Friðriksson, Självständighetspartiet
8) Haraldur Einarsson, Framstegspartiet
9) Vilhjálmur Árnason, Självständighetspartiet
10) Páll Valur Björnsson, Ljus framtid
Sydvästra valkretsen:
1) Bjarni Benediktsson, Självständighetspartiet
2) Eygló Harðardóttir, Framstegspartiet
3) Ragnheiður Ríkharðsdóttir, Självständighetspartiet
4) Árni Páll Árnason, Socialdemokraterna
5) Willum Þór Þórsson, Framstegspartiet
6) Jón Gunnarsson, Självständighetspartiet
7) Guðmundur Steingrímsson, Ljus framtid
8) Ögmundur Jónasson, Gröna vänstern
9) Vilhjálmur Bjarnason, Självständighetspartiet
10, Þorsteinn B. Sæmundsson, Framstegspartiet
11) Katrín Júlíusdóttir, Socialdemokraterna
12) Birgitta Jónsdóttir, Piratpartiet
13) Elín Hirst, Självständighetspartiet
Södra Reykjavík:
1) Hanna Birna Kristjánsdóttir, Självständighetspartiet
2) Vigdís Hauksdóttir, Framstegspartiet
3) Sigríður Ingibjörg Ingadóttir, Socialdemokraterna
4) Pétur H. Blöndal, Självständighetspartiet
5) Svandís Svavarsdóttir, Gröna vänstern
6) Róbert Marshall, Ljus framtid
7) Guðlaugur Þór Þórðarson, Självständighetspartiet
8) Karl Garðarsson, Framstegspartiet
9) Helgi Hjörvar, Socialdemokraterna
10) Jón Þór Ólafsson, Piratpartiet
11) Óttarr Proppé, Ljus framtid
Norra Reykjavík:
1) Illugi Gunnarsson, Självständighetspartiet
2) Frosti Sigurjónsson, Framstegspartiet
3) Katrín Jakobsdóttir, Gröna vänstern
4) Össur Skarphéðinsson, Socialdemokraterna
5) Brynjar Þór Níelsson, Självständighetspartiet
6) Björt Ólafsdóttir, Ljus framtid
7) Sigrún Magnúsdóttir, Framstegspartiet
8) Árni Þór Sigurðsson, Gröna vänstern
9) Birgir Ármannsson, Självständighetspartiet
10) Helgi Hrafn Gunnarsson, Piratpartiet
11) Valgerður Bjarnadóttir, Socialdemokraterna
27 april 2013: Manliga byggjobbare fick mest? Ja.
Vem fick högst lönepåslag i senaste avtalsörelsen?
Se - jo, var det inte manliga byggjobbare? Rätt.
TT har fakta: Lönepåslag i några av avtalen i årets avtalsrörelse:
Byggnadsavtalet gav den genomsnittliga byggjobbaren 621 kronor första året, 750 andra året och 767 kronor under 2015.
Totalt får byggarna 2.138 kronor mer i månaden över de tre avtalsåren.
Kommunal fick 550 kronor i år, lika mycket nästa år och 600 kronor 2015.
Det blir totalt 1.700 kronor i ett avtal som sträcker sig över 37 månader.
IF Metall, som satte märket i avtalsrörelsen 2013, fick 1.560 kronor plus en delpensionslösning som är värd 160 kronor
Det blir totalt 1.720 kronor.
Transport fick 1.830 kronor för ett avtal på 37 månader.
Tja ..
Här resten av TT:s artikel av Olle Lindström och Sten Gustafsson, TT Ekonomi:
Se - jo, var det inte manliga byggjobbare? Rätt.
TT har fakta: Lönepåslag i några av avtalen i årets avtalsrörelse:
Byggnadsavtalet gav den genomsnittliga byggjobbaren 621 kronor första året, 750 andra året och 767 kronor under 2015.
Totalt får byggarna 2.138 kronor mer i månaden över de tre avtalsåren.
Kommunal fick 550 kronor i år, lika mycket nästa år och 600 kronor 2015.
Det blir totalt 1.700 kronor i ett avtal som sträcker sig över 37 månader.
IF Metall, som satte märket i avtalsrörelsen 2013, fick 1.560 kronor plus en delpensionslösning som är värd 160 kronor
Det blir totalt 1.720 kronor.
Transport fick 1.830 kronor för ett avtal på 37 månader.
Tja ..
Här resten av TT:s artikel av Olle Lindström och Sten Gustafsson, TT Ekonomi:
Men trots det har de mansdominerade facken, under strejkhot, fått klart mer.
Byggjobbarna fick i sitt avtal 2.138 kronor mer i månaden på tre år, elektrikerna fick nästan 1.900 kronor mer medan lastbilschaufförer och sopgubbar fick 1.827 kronor mer.
Kvinnodominerade storförbundet Kommunal fick strida hårt i sin kamp för att inte tappa ytterligare mot de mansdominerade yrkesgrupperna. Men räknat i kronor blev Kommunal ändå förlorare, trots att förbundet bedömde avtalet som ett lyft.
- Vi ser avtalet som en stor framgång. Vi krävde krontalsökningar för att inte öka lönegapet mellan mans- och kvinnodominerade branscher. Vi begärde 1.740 kronor och fick 1.700 kronor, vilket är långt mer än arbetsgivarnas ursprungliga bud på 1.500 kronor, skrev Kommunals ordförande Annelie Nordström när avtalet för 355.000 kommunalare skrevs under på söndagen.
Kvinnodominerade Handelsanställdas förbund fick också nöja sig med 1 700 kronor. Ordföranden Lars-Anders Häggström är medveten om att krontalssatsningen inte räckte för att minska skillnaderna mellan mäns och kvinnors löner. Det hade inte varit möjligt att få med de mest högavlönade LO-förbunden på rena krontalskrav.
– Så jag tycker ändå att det här är en bra kompromiss. Idealet vore förstås om vi alltid förhandlade i kronor men jag kan se att det finns LO-grupper som då skulle säga blankt nej. Och om alternativet hade varit att vi hade rena procentpåslag, då hade skillnaden mellan männens och kvinnornas löner blivit ännu större, säger Häggström.
26 april 2013: En kväll för Grekland
Att den grekiska politiken - och därmed vanliga människors levnadsvillkor - under en följd av år lämnat mycket i övrigt att önska vet ju alla numera. Men kulturen i Grekland - bortsett från de enligt min mening självförvållade besparingarna i den ekonomiska misskötselns spår - frodas.
Därför är det roligt att kunna delta i en kväll för Grekland.
Den hålls denna kväll (26 april) på Etnografiska museet på Djurgården i Stockholm, hela salen är - som man lite vulgärt brukar säga - knökafull. Först spelar Taxim, en grekisk-svensk folkmusikgrupp. Många av melodierna känns igen, storheter från 1960-, 1970- och 1980-talen som Mikis Theodorakis och Melina Mercouri blev välförtjänt världsnamn och kan väl närmast jämföras med Abba (jag tänker då inte på sillinläggningarna ...) - en nationell stolthet som spränger alla nationsgränser.
Efter introduktion av ordföranden i nämnden för kulturellt utbyte mellan Sverige och Grekland Anders Björklund talar dels vår egen kulturminister Lena Adelsohn-Liljeroth, dels Greklands turistminister Olga Kefalogianni. Och första priset för kvällen delas ut till en svensk-grekisk filmskapare, utsedd av en jury bestående av ambassadör Ingemar Lindahl, journalisten Alexandra Pacalidou (vem annars?) och nämndens ordförande - priset överräcks av statsrådet Adelsohn-Liljeroth (och jag kan inte låta bli att notera att i publiken finns förra utrikesministern Margaretha af Ugglas under vars tid som utrikesminister den särskilda nämnden för kulturutbyte tillkom).
Mer musik, samtal om kulturen i kristider samt diktläsning på grekiska av skådespelaren Kostas Kastanas som sedan läses i översättning av Kristina Adolpson avslutar den formella delen av kvällen varefter diverse grekiska läckerheteter serveras till det facila priset av 100 kr (dock har jag dessförinnan gått, ibland räcker tiden inte till för allt).
Därför är det roligt att kunna delta i en kväll för Grekland.
Den hålls denna kväll (26 april) på Etnografiska museet på Djurgården i Stockholm, hela salen är - som man lite vulgärt brukar säga - knökafull. Först spelar Taxim, en grekisk-svensk folkmusikgrupp. Många av melodierna känns igen, storheter från 1960-, 1970- och 1980-talen som Mikis Theodorakis och Melina Mercouri blev välförtjänt världsnamn och kan väl närmast jämföras med Abba (jag tänker då inte på sillinläggningarna ...) - en nationell stolthet som spränger alla nationsgränser.
Efter introduktion av ordföranden i nämnden för kulturellt utbyte mellan Sverige och Grekland Anders Björklund talar dels vår egen kulturminister Lena Adelsohn-Liljeroth, dels Greklands turistminister Olga Kefalogianni. Och första priset för kvällen delas ut till en svensk-grekisk filmskapare, utsedd av en jury bestående av ambassadör Ingemar Lindahl, journalisten Alexandra Pacalidou (vem annars?) och nämndens ordförande - priset överräcks av statsrådet Adelsohn-Liljeroth (och jag kan inte låta bli att notera att i publiken finns förra utrikesministern Margaretha af Ugglas under vars tid som utrikesminister den särskilda nämnden för kulturutbyte tillkom).
Mer musik, samtal om kulturen i kristider samt diktläsning på grekiska av skådespelaren Kostas Kastanas som sedan läses i översättning av Kristina Adolpson avslutar den formella delen av kvällen varefter diverse grekiska läckerheteter serveras till det facila priset av 100 kr (dock har jag dessförinnan gått, ibland räcker tiden inte till för allt).
fredag 26 april 2013
26 april: Nya kränkande uttryck (sd)
Så har det då avslöjats igen att en sverigdemokratisk riksdagsledamot använt mycket kränkande omdömen om andra människor.
Överraskande? Nej, det är det inte.
Det visar tyvärr på en mentalitet hos många av de ledamöter som finns i riksdagen och som blivit invalda som sd-are.
För detta bär partiledaren Åkesson ansvar. Det är hans som enväldigt i praktiken bestämt vem som skall vara riksdagsledamot. Ingen annan.
Överraskande? Nej, det är det inte.
Det visar tyvärr på en mentalitet hos många av de ledamöter som finns i riksdagen och som blivit invalda som sd-are.
För detta bär partiledaren Åkesson ansvar. Det är hans som enväldigt i praktiken bestämt vem som skall vara riksdagsledamot. Ingen annan.
25 april 2013: Redareföreningens årsmöte och livet runt omkring oss
I dag (25 april) har det varit Redareföreningens årsmöte i Stockholm. Ordföranden Anders Boman, Walleniusrederierna, valdes om, likaså viceordförandena Dan Sten Olsson, Stena AB, och Lars Höglund, Furetank Rederi AB, båda tidigare ordförande i föreningen.
Ny ledamot i styrelsen blev Heléne Mellquist, Rederi AB TransAtlantic - med den käcka förkortningen Rabt.
Övriga ledamöter finns på denna sida.
Årsmötet gästades av Södertäljes bidrag i regeringen, infrastrukturminister Catarina Elmsäter-Svärdh (m). Tyvärr kunde jag inte åhöra hennes synpunkter på sjöfarten - det skulle voteras i riksdagen, några måste ju ta ansvar för att kloka beslut träffas och inte fattas.
På kvällen var det god - och ganska stor - middag i Kungl. Myntmuseet på Slottsbacken i Stockholm där Dagens Industris ledarskribent Ronald Fagerfjäll - jo, han kommer från Fagerfjäll på sjöfartsön Tjörn (postnummer 471 98, det finns bara ett postnummer till Fagerfjäll!)- beskrev vad som händer i världen på sjöfartens område, från ungefär 4.000 år f. Kr till den ovissa morgondagen.
Hur många böcker Ronald Fagerfjäll skrivit vet jag inte, men många är det! Dessutom har han arbetat på Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning innan den lades ner. Jag undrar om det var tillsammans med Harrison, den gamle landslagscentern i fotboll Harry Lundahl? Sjäv blev jag en gång tvåa i Handelstidningens julkunskapsfråga ungefär 1960 om sport, vad jag fick minns jag inte men det kom ett brev från Harrison med något, oj vad jag var stolt!
Åter till Redareföreningens årsmöte 2013: Jag hade nöjet att vara bjuden till Myntet - trevligt! Tackar!
Ett särskilt tack till Britta Stolt, Transatlantics HR-chef (personalchef kalldes det förr), Redareföreningens Per Sjöberger, Fjordtanks Patrik Ulmfelt samt de tidigare och nuvarande verkställande direktörena i Redareföreningen Christer Schoug och Håkan Friberg (med sin Linda, ännu i föreningen).
Vad mer?
Jo, vi borde bli bättre i Stockholm på att förstå rederiernas och sjöfartens betydelse för Sveriges ekonomi. Mycket skeppas inte till och från Sverige över vatten, dock 90 procent av alla varor.
Men lika många procent om inte mer läggs av vårt kommunikationsintresse på andra transportslag, väg, järnväg och luftlinjer.
Vi borde införa tonnageskatt - ett alternativ till vanlig företagsbesakttning, inget måste, en möjlighet för företagen att välja - för att slippa fler utflaggningar av svenska fartyg till andra länder. Att Broströms numera är danskt är väl inget fel i sig men att Broströms sett sig nödsakade att flagga ut är förskräckligt. Att Fjordtank ännu är svenskt gladde mig mycket, men hur länge?
De ser tufft ut för svensk rederinäring utan tillgång till samma ekonomiska möjligheter som utländska konkurrenter.
Här har vi som är beslutsfattare i riksdag och regering mer att göra.
Ny ledamot i styrelsen blev Heléne Mellquist, Rederi AB TransAtlantic - med den käcka förkortningen Rabt.
Övriga ledamöter finns på denna sida.
Årsmötet gästades av Södertäljes bidrag i regeringen, infrastrukturminister Catarina Elmsäter-Svärdh (m). Tyvärr kunde jag inte åhöra hennes synpunkter på sjöfarten - det skulle voteras i riksdagen, några måste ju ta ansvar för att kloka beslut träffas och inte fattas.
På kvällen var det god - och ganska stor - middag i Kungl. Myntmuseet på Slottsbacken i Stockholm där Dagens Industris ledarskribent Ronald Fagerfjäll - jo, han kommer från Fagerfjäll på sjöfartsön Tjörn (postnummer 471 98, det finns bara ett postnummer till Fagerfjäll!)- beskrev vad som händer i världen på sjöfartens område, från ungefär 4.000 år f. Kr till den ovissa morgondagen.
Hur många böcker Ronald Fagerfjäll skrivit vet jag inte, men många är det! Dessutom har han arbetat på Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning innan den lades ner. Jag undrar om det var tillsammans med Harrison, den gamle landslagscentern i fotboll Harry Lundahl? Sjäv blev jag en gång tvåa i Handelstidningens julkunskapsfråga ungefär 1960 om sport, vad jag fick minns jag inte men det kom ett brev från Harrison med något, oj vad jag var stolt!
Åter till Redareföreningens årsmöte 2013: Jag hade nöjet att vara bjuden till Myntet - trevligt! Tackar!
Ett särskilt tack till Britta Stolt, Transatlantics HR-chef (personalchef kalldes det förr), Redareföreningens Per Sjöberger, Fjordtanks Patrik Ulmfelt samt de tidigare och nuvarande verkställande direktörena i Redareföreningen Christer Schoug och Håkan Friberg (med sin Linda, ännu i föreningen).
Vad mer?
Jo, vi borde bli bättre i Stockholm på att förstå rederiernas och sjöfartens betydelse för Sveriges ekonomi. Mycket skeppas inte till och från Sverige över vatten, dock 90 procent av alla varor.
Men lika många procent om inte mer läggs av vårt kommunikationsintresse på andra transportslag, väg, järnväg och luftlinjer.
Vi borde införa tonnageskatt - ett alternativ till vanlig företagsbesakttning, inget måste, en möjlighet för företagen att välja - för att slippa fler utflaggningar av svenska fartyg till andra länder. Att Broströms numera är danskt är väl inget fel i sig men att Broströms sett sig nödsakade att flagga ut är förskräckligt. Att Fjordtank ännu är svenskt gladde mig mycket, men hur länge?
De ser tufft ut för svensk rederinäring utan tillgång till samma ekonomiska möjligheter som utländska konkurrenter.
Här har vi som är beslutsfattare i riksdag och regering mer att göra.
torsdag 25 april 2013
25 april 2013: Nyklippt i riksdagen
Jag har varit och låtit klippa mig. Senast var det i Berlin - 12 januari (i år).
Resultatet blev som framgår av bilden.
Två av dem som upptäckte det var kollegorna Nina Lundström (som tog bilden i riksdagen) och Anna Steele, en annan som knappt trodde sina ögon var Strömstadskollegan Lars Tysklind - men så hade han nyss debatterat hur man skall få bort pirater från svenska fartyg (dom har ju ofta lapp för ena ögat) - i en riksdagsdebatt.
Skarpögd är även riksdagsledamoten från Malung Lena Olsson (v) som redan på Riksplan stannade, vände om och frågade förvånat på sitt klingande dalmål:
- Men har du klippt dig? Så snyggt.
- Jag tror nästan att det behövdes.
Det där sista är förstås en rent subjektiv åsikt.
Men förändringen skall jag inte bestrida.
(Klippare: Rebecka på Må Hair.)
Varför jag ibland bär solglasögon?
I första hand, som lätt inses, är det för att likna framlidne Ray Charles.
Men det är också för att det skonar mitt högra öga som inte är vad det var före operationen den 23 februari 2012.
Tyvärr.
Jag hade hellre varit mer lik mig själv från förr utan de fina solglasögonen.
25 april 2013: Riksdagens arbetsformer 3 (arvodesfrågan)
Sedan beslutade vi om hur stort riksdagsarvodet skall vara. Det väcks ju ständigt motioner om detta - som ges stor medial genomslagskraft.
För de motioner som detta år väckts i ämnet ger jag inte fem öre, de är genomgående opportunistiska.
Nu har vänsterpartiet reserverat sig för en ny modell som - det har KU-ordföranden Peter Eriksson (mp) med stor tydlighet påpekat - gör att varje riksmöte skall ta ställning till arvodets storlek och därmed själva kan påverka hur mycket ledamöterna skall tjäna.
Det är jag emot, liksom Peter Eriksson.
(Man kan lägga märke till att miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin som gjort så stor medial sak vad gäller att ifrågansätta arvodets storlek nu inte ens tycks ha sitt parti med sig.)
men vad är det viktiga i denna fråga?
Jo, att ledamöterna inte själva skall kunna påverka arvodets storlek.
En enskild ledamot eller ens ett enskilt riksmöte skall inte kunna förändra eller på annat sätt påverka arvodets storlek.
Hur detta skall räknas fram reglerades redan på 1970-talet då samtidigt anslagen till partierna och partigrupperna reglerades i lagen 1972:625 om statlig stöd till politiska partier - och senare lagen 1999:1209 om stöd till riksdagsledamöternas och partigruppernas arbete i riksdagen.
Den nuvarande lagen om ekonomiska villkor för ersättningar till riksdagens ledamöter kom 1994, (lagen 1994:1065) och det är därefter ingen riksdag som ändrat på beräkningsgrunder eller annat.
Sådan saker bestämdes redan 1994 - det är nu tjugo år sedan - av Riksdagens arvodesnämnd.
Denna innehåller inte någon - och det är viktigt - riksdagsledamot.
Jag tycker det är ett bra system eftersom det inför varje val ger väljarna möjlighet att veta hur arvodena kommer att bestämma i framtiden; varje ändring kommer bara att förvilla.
Om sedan arvodet skall vara 58.300 kr/månad som det är nu eller någon annan summa, det är en sak för Riksdagens arvodesnämnd att bestämma enligt de principer som riksdagen beslutade om 1994.
Dagens riksdagsledamöter, eller de som väljs 2014, bör inte ändra på denna ordning.
Och de som vill ändra på nuvarande ordning bryter den viktiga principen att en ny riksdag inte skall bestämma riksdagsarvodet.
Det var ett bra beslut som 1994 års riksdag träffade.
Behåll det.
För de motioner som detta år väckts i ämnet ger jag inte fem öre, de är genomgående opportunistiska.
Nu har vänsterpartiet reserverat sig för en ny modell som - det har KU-ordföranden Peter Eriksson (mp) med stor tydlighet påpekat - gör att varje riksmöte skall ta ställning till arvodets storlek och därmed själva kan påverka hur mycket ledamöterna skall tjäna.
Det är jag emot, liksom Peter Eriksson.
(Man kan lägga märke till att miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin som gjort så stor medial sak vad gäller att ifrågansätta arvodets storlek nu inte ens tycks ha sitt parti med sig.)
men vad är det viktiga i denna fråga?
Jo, att ledamöterna inte själva skall kunna påverka arvodets storlek.
En enskild ledamot eller ens ett enskilt riksmöte skall inte kunna förändra eller på annat sätt påverka arvodets storlek.
Hur detta skall räknas fram reglerades redan på 1970-talet då samtidigt anslagen till partierna och partigrupperna reglerades i lagen 1972:625 om statlig stöd till politiska partier - och senare lagen 1999:1209 om stöd till riksdagsledamöternas och partigruppernas arbete i riksdagen.
Den nuvarande lagen om ekonomiska villkor för ersättningar till riksdagens ledamöter kom 1994, (lagen 1994:1065) och det är därefter ingen riksdag som ändrat på beräkningsgrunder eller annat.
Sådan saker bestämdes redan 1994 - det är nu tjugo år sedan - av Riksdagens arvodesnämnd.
Denna innehåller inte någon - och det är viktigt - riksdagsledamot.
Jag tycker det är ett bra system eftersom det inför varje val ger väljarna möjlighet att veta hur arvodena kommer att bestämma i framtiden; varje ändring kommer bara att förvilla.
Om sedan arvodet skall vara 58.300 kr/månad som det är nu eller någon annan summa, det är en sak för Riksdagens arvodesnämnd att bestämma enligt de principer som riksdagen beslutade om 1994.
Dagens riksdagsledamöter, eller de som väljs 2014, bör inte ändra på denna ordning.
Och de som vill ändra på nuvarande ordning bryter den viktiga principen att en ny riksdag inte skall bestämma riksdagsarvodet.
Det var ett bra beslut som 1994 års riksdag träffade.
Behåll det.
25 april 2013: Riksdagens arbetsformer 2: Kvittningsssystemet bort eller för alla?
I nästa votering ville sverigdemokraterna - partiet som är riksdagens främsta när det gäller att ägna sig åt frågor som vanligt folk inte bryr sig det minsta om (hur många ägnar sig åt att bekymra sig över kvittingssystemet i riksdagen?) - att riksdagen skulle beslut ge riksdagsstyrelsen (där talmannen Per Westerberg är ordförande) till känna att endera skall det frivilliga kvittningssystemet omfatta alla partier eller avskaffas helt.
(Sverigdemokraterna har ju t.ex. vid talmansvalet 2010 förklarat sig tillhöra ett tredje block i riksdagen (fast det glömmer man dagligen) och det är då svårt att se hur det skall tekniskt ingå i systemet - kanske bör man ansluta sig till socialdemokraterna, miljöpartiet och vänsterpartiet?)
Partiet kallar systemet "odemokratiskt" - vilket väl säger en del om partiets syn på demokratin: Kvittningssystemet finns ju inte reglerat i riksdagsordningen utan är en frivillig överenskommelse mellan de faktiskt inte lagreglerade partierna.
Men sverigedemokraterna vill nu ingå eller avskaffa ett system som övriga partier utarbetat frivilligt.
Sverigedemokraterna måste ha kommunisterna i gamla Sovjetunionen som förebild!
Men varför vill partiet ingå i ett "odemokratiskt" system?
Jag har en synpunkt till på detta:
Eftersom systemet är frivilligt borde riksdagen inte ha accepterat att man väcker motioner om systemets vara eller inte vara; det är ingen lagfråga eller ens ordningsfråga som skall regleras via riksdagen, kvittningssystemet är något som partierna - om man vill ha ett sådant - skall sköta.
Och ingen skall tvingas ingå i det, man kan inte heller tvinga något parti att ingå i det.
Konstitutionsutskottet borde inte ha tagit upp denna fråga.
Däremot får sverigedemorkaterna ägna sig så mycket man vill att kritisera systemet - om man vill avskaffa det eller gå med i det bryr jag mig inte om det minsta.
Sverigedemokraterna fick 19 röster för sitt tvångsförslag, 291 ledamöter röstade mot.
Tydligen var det en sverigedmokrat som var frånvarande, dock var inte vederbörande utkvittad utan var borta utan att någon givit detta sitt godkännande.
Om det är inget att säga: Det finns ingen lag, och skall inte heller finnas någon lag, på att man måste rösta.
Men de 38 andra i riksdagen visste man varför de var borta, det höll kvittningsmännen noga reda på.
(Sverigdemokraterna har ju t.ex. vid talmansvalet 2010 förklarat sig tillhöra ett tredje block i riksdagen (fast det glömmer man dagligen) och det är då svårt att se hur det skall tekniskt ingå i systemet - kanske bör man ansluta sig till socialdemokraterna, miljöpartiet och vänsterpartiet?)
Partiet kallar systemet "odemokratiskt" - vilket väl säger en del om partiets syn på demokratin: Kvittningssystemet finns ju inte reglerat i riksdagsordningen utan är en frivillig överenskommelse mellan de faktiskt inte lagreglerade partierna.
Men sverigedemokraterna vill nu ingå eller avskaffa ett system som övriga partier utarbetat frivilligt.
Sverigedemokraterna måste ha kommunisterna i gamla Sovjetunionen som förebild!
Men varför vill partiet ingå i ett "odemokratiskt" system?
Jag har en synpunkt till på detta:
Eftersom systemet är frivilligt borde riksdagen inte ha accepterat att man väcker motioner om systemets vara eller inte vara; det är ingen lagfråga eller ens ordningsfråga som skall regleras via riksdagen, kvittningssystemet är något som partierna - om man vill ha ett sådant - skall sköta.
Och ingen skall tvingas ingå i det, man kan inte heller tvinga något parti att ingå i det.
Konstitutionsutskottet borde inte ha tagit upp denna fråga.
Däremot får sverigedemorkaterna ägna sig så mycket man vill att kritisera systemet - om man vill avskaffa det eller gå med i det bryr jag mig inte om det minsta.
Sverigedemokraterna fick 19 röster för sitt tvångsförslag, 291 ledamöter röstade mot.
Tydligen var det en sverigedmokrat som var frånvarande, dock var inte vederbörande utkvittad utan var borta utan att någon givit detta sitt godkännande.
Om det är inget att säga: Det finns ingen lag, och skall inte heller finnas någon lag, på att man måste rösta.
Men de 38 andra i riksdagen visste man varför de var borta, det höll kvittningsmännen noga reda på.
25 april 2013: Riksdagens arbetsformer 1: Hur vi sitter (sd)
En del undrar om riksdagsledamöterna debatterar riksdagens arbetsformer.
Svar: Ja.
En del frågor är viktiga, andra viktiga.
En del frågor berör väljarna, andra inte.
Sverigedemokraterna är experter på frågor som inte rör väljarna, bara dem själva.
I dag har det fattats beslut om sådana viktiga frågor, efter gårdagskvällens debatt.
Den första gällde "riksdagsledamöternas placering i kammaren" - en viktig fråga, eller hur?
(Men hur viktig den än är - bör man belasta riksdagens motionssystem med sådana frågor? Svaret är ja enligt sverigdemokraterna).
Partisekreteraren Björn Söder och dåvarande ekonomiske talesmannen Erik Almqvist föreslog under den allmänna motionstiden att ledamöterna bör placeras efter partitillhörighet eftersom det "skulle underlätta kommunikationen inom partigruppen och voteringsproceduren" (det vill säga risken för "feltryckningar") - även en moderat ledamot har samma åsikt.
Så vi voterade om saken, att ändra denna bestämmelse som gällt något 100-tal år och finns i riksdagsordningen:
För sverigedemokraternas förslag röstade 19 ledamöter, för att avslå sd-motionen 289.
Och de sverigdemokratiska väljarna jublar förstås. Vilken självständighet! Vilken betydelse för landet! Hur man sitter i riksdagen, inte vilka åsikter man har.
Svar: Ja.
En del frågor är viktiga, andra viktiga.
En del frågor berör väljarna, andra inte.
Sverigedemokraterna är experter på frågor som inte rör väljarna, bara dem själva.
I dag har det fattats beslut om sådana viktiga frågor, efter gårdagskvällens debatt.
Den första gällde "riksdagsledamöternas placering i kammaren" - en viktig fråga, eller hur?
(Men hur viktig den än är - bör man belasta riksdagens motionssystem med sådana frågor? Svaret är ja enligt sverigdemokraterna).
Partisekreteraren Björn Söder och dåvarande ekonomiske talesmannen Erik Almqvist föreslog under den allmänna motionstiden att ledamöterna bör placeras efter partitillhörighet eftersom det "skulle underlätta kommunikationen inom partigruppen och voteringsproceduren" (det vill säga risken för "feltryckningar") - även en moderat ledamot har samma åsikt.
Så vi voterade om saken, att ändra denna bestämmelse som gällt något 100-tal år och finns i riksdagsordningen:
För sverigedemokraternas förslag röstade 19 ledamöter, för att avslå sd-motionen 289.
Och de sverigdemokratiska väljarna jublar förstås. Vilken självständighet! Vilken betydelse för landet! Hur man sitter i riksdagen, inte vilka åsikter man har.
25 april 2013: En riksdagsman (sd) uttalar sig
Det är stundom intressant att ta del av de verkliga åsikterna för företrädare för sverigdemokraterna.
Här hela inlägget denna dag från David Lång, partiets talesman i invandrarfrågor (efter att ha blivit utputtad ur skatteutskottet).
Läs och bedöm själv!
David Lång (sd)
"Herr talman!
I många år var som bekant all debatt om migration och asylpolitik i praktiken omöjlig i det här landet. Inget riksdagsparti vågade ta i frågan annat än när det gällde att förespråka ökad invandring, fler flyktingar och ökade satsningar på andra än det egna landets befolkning.
Vi är många som genom åren har ställt oss frågan varför det förhåller sig på det sättet.
I ett försök att besvara frågan skulle jag vilja citera min partikollega Richard Jomshof, som fredagen den 19 april i år debatterade de interna gränskontrollerna här i kammaren.
Han sade:
”Ett svar som jag vill ge är naturligtvis undermåliga politiker men också undermåliga journalister.”
Sveriges journalistkår bär onekligen en stor del av skulden till att debatten förts så ensidigt i det här landet under flera decennier.
Varje lögn om massinvandringen och dess påstådda förträfflighet har upphöjts till sanning, medan varje sanning om massinvandringens konsekvenser för samhället har tystats ned.
Man hade kunnat tro att det skulle finnas en eller annan folkvald politiker i det här landet som hade ryggrad nog att stå upp för de svenskar som hjälpte till att bygga landet eller åtminstone för dem som är rättmätiga arvtagare till dem som byggde landet – våra föräldrar och förfäder.
Men det krävdes att ett helt nytt politiskt parti tog sig in i Sveriges riksdag för att debatten skulle vara möjlig.
Sedan Sverigedemokraterna kom in i riksdagen 2010 har debatten om massinvandringen kommit i gång – långt efter de allra flesta andra västliga demokratier, men bättre sent än aldrig.
Herr talman!
Jag vill också säga att det är väldigt hedrande och en stor ära att få vara en av dem som får vara med och ta debatten.
Vi behandlade för ett år sedan ett liknande betänkande i socialförsäkringsutskottet, om just migrationspolitik med anledning av motioner från allmänna motionstiden. Då påpekade jag bland annat att alla forskare och alla ekonomer – alla som har försökt räkna på vilka de samhällsekonomiska konsekvenserna av den förda massinvandringspolitiken är – har kommit fram till att den här politiken är till ekonomisk skada för Sverige.
Jag räknade upp professorerna Bo Södersten, Jan Ekberg, Kjetil Storesletten och docent Jan Tullberg. Jag nämnde dessa forskares avhandlingar samt välkända beräkningar och artiklar. Ingen av mina motdebattörer opponerade sig mot att dessa beräkningar faktiskt finns.
Jag tolkar det som att alla politiker i den här församlingen är väl medvetna om att beräkningarna existerar, vad de innebär och att vi faktiskt förlorar väldigt mycket på den förda massinvandringspolitiken.
Det är en stor förlustaffär för Sveriges invånare.
Något annat jag nämnde i förra årets debatt är att Sverige ligger långt efter andra jämförbara länder.
I andra länder, som till exempel Tyskland, Frankrike, Storbritannien, Finland, Danmark, Österrike med flera, har man nämligen sedan länge insett att massinvandringen medför stora problem och stora kostnader. Där uttalar sig också ledande företrädare för äldre, etablerade partier – såväl socialdemokratiska som liberala och konservativa – i samma ordalag som Sverigedemokraterna gör i Sverige.
Här lever dock de största partiernas företrädare kvar i föreställningen att alla lögner till stöd för fortsatt massinvandring är någonting gott och att varje sanning som grund för ett ifrågasättande är av ondo. Inte heller på denna punkt var det någon i riksdagen som ifrågasatte det faktum att politiker över hela det politiska spektrumet i de flesta andra länder har kommit till samma insikt som Sverigedemokraterna.
Jag tolkar det som att samtliga riksdagens ledamöter, i alla fall de som sitter i det här utskottet, var medvetna om detta redan för ett år sedan.
Det underliga var bara att riksdagens majoritet, trots att man kände till fakta i målet, valde att bortse från det.
Herr talman!
Vad har då hänt sedan den debatt vi hade för ett år sedan – sedan alla dessa fakta accepterades?
Jo, tonläget från andra västländer har skärpts ytterligare.
I till exempel Storbritannien har premiärminister David Cameron så sent som i mars i år presenterat en rad förslag på hur man ska förhindra ekonomisk massmigration. Framför allt är det möjligheten att flytta till Storbritannien och leva på bidrag som Cameron vill begränsa.
Det är tvärtemot hur den brittiske premiärministerns kollega här i Sverige, Fredrik Reinfeldt, gör.
I Sverige ska nämligen till och med de som vistas illegalt i landet få tillgång till all offentlig service.
Cameron föreslår alltså begränsningar i tillgången till offentligfinansierad hälsovård och socialhjälp för EU-migranter.
Det kommer även att bli mer kännbara påföljder för arbetsgivare som anställer illegala invandrare och för hyresvärdar som hyr ut lägenheter till personer som inte har rätt att vistas i landet.
Intressant är också att oppositionen i Storbritannien, socialdemokratiska Labour, i det här sammanhanget riktade in sig på att regeringen har misslyckats med att förhindra illegal invandring.
Man verkade inte ha mycket att anföra emot de nya åtgärdsförslagen i sak, utan det var som sagt regeringens misslyckande med att stoppa illegal invandring man opponerade sig mot.
I Danmark har socialdemokraterna också föregått med gott exempel när de uttalat sig för utvisning av de militanta islamister som har låtit sig rekryteras till inbördeskriget i Syrien för att strida på al-Qaidas sida.
Från Frankrike rapporterades i augusti förra året att den nye socialdemokratiske presidenten François Hollande har tagit vid där den avgångne, konservative Sarkozy lämnade: Man stängde ned ett antal romska läger och utvisade dussintals romer ur landet.
Det var några exempel.
Samtidigt som andra länder i Europa går framåt i utvecklingen går vi i Sverige åt fel håll i allt snabbare takt.
Under den borgerliga regeringens tid vid makten i Sverige har invandringen slagit nya rekord flera gånger om. År 2012 beviljades 111.000 uppehållstillstånd, och därmed är vi uppe i över 1,6 miljoner uppehållstillstånd sedan 1980.
Från den 1 juli 2013, alltså i år, om några månader, kommer Sverige att erbjuda tandvård, sjukvård och läkemedel på betydligt bättre villkor till personer som bryter mot svensk lagstiftning än till vanliga medborgare.
Sverige kommer att erbjuda svensk välfärd till utlänningar som håller sig undan verkställande av avvisningsbeslut och som befinner sig illegalt inom Sveriges gränser.
Detta blir verklighet i och med samarbetet som regeringen har med Miljöpartiet.
Ett annat exempel på att Sverige går bakåt i utvecklingen är att det nyligen blev tillåtet med böneutrop från moskén i Fittja utanför Stockholm.
Det är inte nog med att assimilation av muslimer redan nu är så gott som omöjlig på grund av det stora inflödet så att de bildar parallella samhällen med seder och värderingar som diametralt skiljer sig från de svenska.
De tillåts dessutom uppföra fullskaliga moskéer och får möjlighet att manifestera sin religion genom böneutropen.
Jag menar att varje nytt steg som tas i den riktningen är ett steg bort från ett sammanhållet Sverige.
Det är ett steg bort från assimilation. Det är ett steg bort även från integration, som jag vet att de flesta andra politiker i utskottet förespråkar.
Det är ett nytt steg i riktning mot en anpassning av det svenska samhället efter de nytillkomnas behov och önskemål.
Jag menar att det är de som flyttar till Sverige som ska anpassa sig till oss och inte tvärtom.
Jag vet att många skulle vilja hänvisa till religionsfriheten i det här fallet. Religionsfriheten i Sverige infördes i syfte att möjliggöra för svenskar att utträda ur Svenska kyrkan. Den infördes för att svenskar skulle kunna utöva sin kristna tro utan påbud och politisk styrning.
Det gjordes också för att svenskar skulle kunna avsäga sig all religiös tro helt och hållet och även för att utländska ambassadörer, diplomater och i enstaka fall arbetskraftsinvandrare skulle kunna bo i Sverige utan att först behöva konvertera till vår luthersk-evangeliska tro.
Religionsfriheten infördes inte i syfte att möjliggöra för utlänningar att välla in över landets gränser i hundratusental, att föra med sig sina egna religioner eller ideologier, sina vidskepelser och vanföreställningar, och ställa krav på det svenska samhällets anpassning till dessa.
Religionsfrihet är ett privilegium. Det är en frihet under ansvar. Den kan bara värnas i Sverige genom en ansvarsfull invandringspolitik.
En sådan politik har vi inte i Sverige i dag. Nya moskéer planeras och byggs runt om i landet, och splittringen av Sverige fortsätter.
Herr talman!
Jag vill förtydliga att Sverigedemokraterna står för att vi ska bibehålla religionsfriheten.
Det är invandringspolitiken vi vill ändra på, om nu någon tolkade det på något annat sätt.
Herr talman!
När vi i höstas debatterade regeringens budgetproposition hade vi i socialförsäkringsutskottet att ta ställning bland annat till utgiftsområde 8 Migration.
Migrationsminister Tobias Billström stod då här i kammaren och gjorde klart att Migrationsverket får alla pengar det vill ha.
De nedskärningar på Migrationsverket som Sverigedemokraterna föreslog var helt orealistiska och omöjliga att genomföra.
Med tanke på de uppgifter som kom fram i Sveriges Televisions Uppdrag granskning för tre veckor sedan börjar man ställa sig frågan om det kanske inte är så omöjligt ändå.
Där visades nämligen att det pågår ett fruktansvärt slöseri.
I värmländska Glava placerades fler asylsökande än det finns fast boende invånare.
Inte nog med att Migrationsverket missbrukar invånarnas välvilja och gästfrihet.
Det är samtidigt så desperat efter boende åt asylsökande att det betalar nästan vad som helst för undermåligt boende.
Ett exempel var att man inhyste sex vuxna personer i ett utrymme på 16 kvadratmeter.
För dessa 16 kvadratmeter betalar Migrationsverket 45 000 kronor i månaden.
Det slutar inte där. Exemplen på hur hanteringen av flyktingströmmen missköts är många.
Men regeringen har som sagt sett till så att alla pengar finns för att man ska kunna slösa så hejdlöst som man gör. Det får kosta vad det vill.
Om bara inflödet av nya migranter och asylsökande fortsätter att öka är regeringen nöjd.
Om bara volymerna upprätthålls är allting bra.
Vad har vi då för opposition i riksdagen?
Ja, Miljöpartiet, som är ett av världens allra mest extremt massinvandringsförespråkande partier, har ett samarbete med regeringen, så det opponerar sig inte alls.
Hur är det då med Socialdemokraterna?
Ja, när vi debatterade migrationsanslagen i höstas hade Socialdemokraterna ingen avvikelse från regeringens förslag över huvud taget och ingen egen politik på området.
När regeringen anslår alla medel som krävs för att upprätthålla västvärldens mest ansvarslösa massinvandringspolitik, då lyser socialdemokraternas opposition med sin frånvaro. Visst hade man ett antal motioner. Men de man önskade bifalla hade uppenbarligen ingen inverkan på budgeten.
I så fall hade de haft några egna anslag i budgeten, kan man tänka sig.
Tittar vi på de reservationer som finns i betänkandet som vi nu debatterar, ser vi att under första punkten i betänkandet avstyrks återigen min motion om att regeringen ska redovisa hur stora kostnaderna för asyl- och anhöriginvandringen är.
Den här gången görs det med motiveringen att ”asylrätten bygger på internationella konventioner om mänskliga rättigheter och är inte en fråga om ekonomi”.
Herr talman!
Det är en fråga om ekonomi.
Det är därför som inget annat land än Sverige väljer att vantolka de internationella konventionerna till sin egen nackdel på det sätt som Sverige gör.
Lögnen upphöjs återigen till någonting ädelt och gott.
Herr talman!
Sverigedemokraterna har lagt fram en lång rad förslag som syftar till att komma tillrätta med asylmissbruk, människohandel och organiserad brottslighet.
De sju gamla partierna i riksdagen avstyrker samtliga förslag.
Men i flera andra europeiska länder är det regeringspolitik.
Sverige kommer tyvärr att fortsätta halka efter så länge vi har en regering som vägrar att ta sitt förnuft till fånga på dessa områden."
Här hela inlägget denna dag från David Lång, partiets talesman i invandrarfrågor (efter att ha blivit utputtad ur skatteutskottet).
Läs och bedöm själv!
David Lång (sd)
"Herr talman!
I många år var som bekant all debatt om migration och asylpolitik i praktiken omöjlig i det här landet. Inget riksdagsparti vågade ta i frågan annat än när det gällde att förespråka ökad invandring, fler flyktingar och ökade satsningar på andra än det egna landets befolkning.
Vi är många som genom åren har ställt oss frågan varför det förhåller sig på det sättet.
I ett försök att besvara frågan skulle jag vilja citera min partikollega Richard Jomshof, som fredagen den 19 april i år debatterade de interna gränskontrollerna här i kammaren.
Han sade:
”Ett svar som jag vill ge är naturligtvis undermåliga politiker men också undermåliga journalister.”
Sveriges journalistkår bär onekligen en stor del av skulden till att debatten förts så ensidigt i det här landet under flera decennier.
Varje lögn om massinvandringen och dess påstådda förträfflighet har upphöjts till sanning, medan varje sanning om massinvandringens konsekvenser för samhället har tystats ned.
Man hade kunnat tro att det skulle finnas en eller annan folkvald politiker i det här landet som hade ryggrad nog att stå upp för de svenskar som hjälpte till att bygga landet eller åtminstone för dem som är rättmätiga arvtagare till dem som byggde landet – våra föräldrar och förfäder.
Men det krävdes att ett helt nytt politiskt parti tog sig in i Sveriges riksdag för att debatten skulle vara möjlig.
Sedan Sverigedemokraterna kom in i riksdagen 2010 har debatten om massinvandringen kommit i gång – långt efter de allra flesta andra västliga demokratier, men bättre sent än aldrig.
Herr talman!
Jag vill också säga att det är väldigt hedrande och en stor ära att få vara en av dem som får vara med och ta debatten.
Vi behandlade för ett år sedan ett liknande betänkande i socialförsäkringsutskottet, om just migrationspolitik med anledning av motioner från allmänna motionstiden. Då påpekade jag bland annat att alla forskare och alla ekonomer – alla som har försökt räkna på vilka de samhällsekonomiska konsekvenserna av den förda massinvandringspolitiken är – har kommit fram till att den här politiken är till ekonomisk skada för Sverige.
Jag räknade upp professorerna Bo Södersten, Jan Ekberg, Kjetil Storesletten och docent Jan Tullberg. Jag nämnde dessa forskares avhandlingar samt välkända beräkningar och artiklar. Ingen av mina motdebattörer opponerade sig mot att dessa beräkningar faktiskt finns.
Jag tolkar det som att alla politiker i den här församlingen är väl medvetna om att beräkningarna existerar, vad de innebär och att vi faktiskt förlorar väldigt mycket på den förda massinvandringspolitiken.
Det är en stor förlustaffär för Sveriges invånare.
Något annat jag nämnde i förra årets debatt är att Sverige ligger långt efter andra jämförbara länder.
I andra länder, som till exempel Tyskland, Frankrike, Storbritannien, Finland, Danmark, Österrike med flera, har man nämligen sedan länge insett att massinvandringen medför stora problem och stora kostnader. Där uttalar sig också ledande företrädare för äldre, etablerade partier – såväl socialdemokratiska som liberala och konservativa – i samma ordalag som Sverigedemokraterna gör i Sverige.
Här lever dock de största partiernas företrädare kvar i föreställningen att alla lögner till stöd för fortsatt massinvandring är någonting gott och att varje sanning som grund för ett ifrågasättande är av ondo. Inte heller på denna punkt var det någon i riksdagen som ifrågasatte det faktum att politiker över hela det politiska spektrumet i de flesta andra länder har kommit till samma insikt som Sverigedemokraterna.
Jag tolkar det som att samtliga riksdagens ledamöter, i alla fall de som sitter i det här utskottet, var medvetna om detta redan för ett år sedan.
Det underliga var bara att riksdagens majoritet, trots att man kände till fakta i målet, valde att bortse från det.
Herr talman!
Vad har då hänt sedan den debatt vi hade för ett år sedan – sedan alla dessa fakta accepterades?
Jo, tonläget från andra västländer har skärpts ytterligare.
I till exempel Storbritannien har premiärminister David Cameron så sent som i mars i år presenterat en rad förslag på hur man ska förhindra ekonomisk massmigration. Framför allt är det möjligheten att flytta till Storbritannien och leva på bidrag som Cameron vill begränsa.
Det är tvärtemot hur den brittiske premiärministerns kollega här i Sverige, Fredrik Reinfeldt, gör.
I Sverige ska nämligen till och med de som vistas illegalt i landet få tillgång till all offentlig service.
Cameron föreslår alltså begränsningar i tillgången till offentligfinansierad hälsovård och socialhjälp för EU-migranter.
Det kommer även att bli mer kännbara påföljder för arbetsgivare som anställer illegala invandrare och för hyresvärdar som hyr ut lägenheter till personer som inte har rätt att vistas i landet.
Intressant är också att oppositionen i Storbritannien, socialdemokratiska Labour, i det här sammanhanget riktade in sig på att regeringen har misslyckats med att förhindra illegal invandring.
Man verkade inte ha mycket att anföra emot de nya åtgärdsförslagen i sak, utan det var som sagt regeringens misslyckande med att stoppa illegal invandring man opponerade sig mot.
I Danmark har socialdemokraterna också föregått med gott exempel när de uttalat sig för utvisning av de militanta islamister som har låtit sig rekryteras till inbördeskriget i Syrien för att strida på al-Qaidas sida.
Från Frankrike rapporterades i augusti förra året att den nye socialdemokratiske presidenten François Hollande har tagit vid där den avgångne, konservative Sarkozy lämnade: Man stängde ned ett antal romska läger och utvisade dussintals romer ur landet.
Det var några exempel.
Samtidigt som andra länder i Europa går framåt i utvecklingen går vi i Sverige åt fel håll i allt snabbare takt.
Under den borgerliga regeringens tid vid makten i Sverige har invandringen slagit nya rekord flera gånger om. År 2012 beviljades 111.000 uppehållstillstånd, och därmed är vi uppe i över 1,6 miljoner uppehållstillstånd sedan 1980.
Från den 1 juli 2013, alltså i år, om några månader, kommer Sverige att erbjuda tandvård, sjukvård och läkemedel på betydligt bättre villkor till personer som bryter mot svensk lagstiftning än till vanliga medborgare.
Sverige kommer att erbjuda svensk välfärd till utlänningar som håller sig undan verkställande av avvisningsbeslut och som befinner sig illegalt inom Sveriges gränser.
Detta blir verklighet i och med samarbetet som regeringen har med Miljöpartiet.
Ett annat exempel på att Sverige går bakåt i utvecklingen är att det nyligen blev tillåtet med böneutrop från moskén i Fittja utanför Stockholm.
Det är inte nog med att assimilation av muslimer redan nu är så gott som omöjlig på grund av det stora inflödet så att de bildar parallella samhällen med seder och värderingar som diametralt skiljer sig från de svenska.
De tillåts dessutom uppföra fullskaliga moskéer och får möjlighet att manifestera sin religion genom böneutropen.
Jag menar att varje nytt steg som tas i den riktningen är ett steg bort från ett sammanhållet Sverige.
Det är ett steg bort från assimilation. Det är ett steg bort även från integration, som jag vet att de flesta andra politiker i utskottet förespråkar.
Det är ett nytt steg i riktning mot en anpassning av det svenska samhället efter de nytillkomnas behov och önskemål.
Jag menar att det är de som flyttar till Sverige som ska anpassa sig till oss och inte tvärtom.
Jag vet att många skulle vilja hänvisa till religionsfriheten i det här fallet. Religionsfriheten i Sverige infördes i syfte att möjliggöra för svenskar att utträda ur Svenska kyrkan. Den infördes för att svenskar skulle kunna utöva sin kristna tro utan påbud och politisk styrning.
Det gjordes också för att svenskar skulle kunna avsäga sig all religiös tro helt och hållet och även för att utländska ambassadörer, diplomater och i enstaka fall arbetskraftsinvandrare skulle kunna bo i Sverige utan att först behöva konvertera till vår luthersk-evangeliska tro.
Religionsfriheten infördes inte i syfte att möjliggöra för utlänningar att välla in över landets gränser i hundratusental, att föra med sig sina egna religioner eller ideologier, sina vidskepelser och vanföreställningar, och ställa krav på det svenska samhällets anpassning till dessa.
Religionsfrihet är ett privilegium. Det är en frihet under ansvar. Den kan bara värnas i Sverige genom en ansvarsfull invandringspolitik.
En sådan politik har vi inte i Sverige i dag. Nya moskéer planeras och byggs runt om i landet, och splittringen av Sverige fortsätter.
Herr talman!
Jag vill förtydliga att Sverigedemokraterna står för att vi ska bibehålla religionsfriheten.
Det är invandringspolitiken vi vill ändra på, om nu någon tolkade det på något annat sätt.
Herr talman!
När vi i höstas debatterade regeringens budgetproposition hade vi i socialförsäkringsutskottet att ta ställning bland annat till utgiftsområde 8 Migration.
Migrationsminister Tobias Billström stod då här i kammaren och gjorde klart att Migrationsverket får alla pengar det vill ha.
De nedskärningar på Migrationsverket som Sverigedemokraterna föreslog var helt orealistiska och omöjliga att genomföra.
Med tanke på de uppgifter som kom fram i Sveriges Televisions Uppdrag granskning för tre veckor sedan börjar man ställa sig frågan om det kanske inte är så omöjligt ändå.
Där visades nämligen att det pågår ett fruktansvärt slöseri.
I värmländska Glava placerades fler asylsökande än det finns fast boende invånare.
Inte nog med att Migrationsverket missbrukar invånarnas välvilja och gästfrihet.
Det är samtidigt så desperat efter boende åt asylsökande att det betalar nästan vad som helst för undermåligt boende.
Ett exempel var att man inhyste sex vuxna personer i ett utrymme på 16 kvadratmeter.
För dessa 16 kvadratmeter betalar Migrationsverket 45 000 kronor i månaden.
Det slutar inte där. Exemplen på hur hanteringen av flyktingströmmen missköts är många.
Men regeringen har som sagt sett till så att alla pengar finns för att man ska kunna slösa så hejdlöst som man gör. Det får kosta vad det vill.
Om bara inflödet av nya migranter och asylsökande fortsätter att öka är regeringen nöjd.
Om bara volymerna upprätthålls är allting bra.
Vad har vi då för opposition i riksdagen?
Ja, Miljöpartiet, som är ett av världens allra mest extremt massinvandringsförespråkande partier, har ett samarbete med regeringen, så det opponerar sig inte alls.
Hur är det då med Socialdemokraterna?
Ja, när vi debatterade migrationsanslagen i höstas hade Socialdemokraterna ingen avvikelse från regeringens förslag över huvud taget och ingen egen politik på området.
När regeringen anslår alla medel som krävs för att upprätthålla västvärldens mest ansvarslösa massinvandringspolitik, då lyser socialdemokraternas opposition med sin frånvaro. Visst hade man ett antal motioner. Men de man önskade bifalla hade uppenbarligen ingen inverkan på budgeten.
I så fall hade de haft några egna anslag i budgeten, kan man tänka sig.
Tittar vi på de reservationer som finns i betänkandet som vi nu debatterar, ser vi att under första punkten i betänkandet avstyrks återigen min motion om att regeringen ska redovisa hur stora kostnaderna för asyl- och anhöriginvandringen är.
Den här gången görs det med motiveringen att ”asylrätten bygger på internationella konventioner om mänskliga rättigheter och är inte en fråga om ekonomi”.
Herr talman!
Det är en fråga om ekonomi.
Det är därför som inget annat land än Sverige väljer att vantolka de internationella konventionerna till sin egen nackdel på det sätt som Sverige gör.
Lögnen upphöjs återigen till någonting ädelt och gott.
Herr talman!
Sverigedemokraterna har lagt fram en lång rad förslag som syftar till att komma tillrätta med asylmissbruk, människohandel och organiserad brottslighet.
De sju gamla partierna i riksdagen avstyrker samtliga förslag.
Men i flera andra europeiska länder är det regeringspolitik.
Sverige kommer tyvärr att fortsätta halka efter så länge vi har en regering som vägrar att ta sitt förnuft till fånga på dessa områden."
25 april 2013: Alla centerpartiledare?
Delat partiledarskap är bästa lösningen för centerpartiet, tycker i Dagens Nyheter ett kommunalråd (c) från Uppsala, Stefan Hanna.
Varför en så mesig lösning - om det nu är en lösning på sin oro man vill ha.
Kan inte alla centerpartister som finns kvar vara partiledare samtidigt?
Varför en så mesig lösning - om det nu är en lösning på sin oro man vill ha.
Kan inte alla centerpartister som finns kvar vara partiledare samtidigt?
24 april 2013: Stafettlandstingsråd?
Jag noterar att kostnaderna för så kallades stafettläkare ökar oroväckande.
Det är ett stort ekonomiskt problem för många landsting.
Situationen är inte bra, det håller jag - som patient - med om - inte för läkarnas skull men patienternas.
Det är inte bra med ständigt nya läkare.
Skulle inte landstingen kunna byta dagens landstingsråd mot stafettlandstingsråd för att se hur det går till?
Det är ett stort ekonomiskt problem för många landsting.
Situationen är inte bra, det håller jag - som patient - med om - inte för läkarnas skull men patienternas.
Det är inte bra med ständigt nya läkare.
Skulle inte landstingen kunna byta dagens landstingsråd mot stafettlandstingsråd för att se hur det går till?
24 april 2013: Göran Persson varnar
I går varnade ordföranden i statliga Sveaskog Göran Persson (s) för att den svenska kronan är för stark.
Förmodligen menar han inte alla våra tallkronor utan valutakursen.
Det är lätt att förstå honom.
Men man kan ju minnas att andra tider funnits, när finansvalparna i New York skrattade åt den svenska kronan.
Då som nu: Göran Persson var inte glad.
Förmodligen menar han inte alla våra tallkronor utan valutakursen.
Det är lätt att förstå honom.
Men man kan ju minnas att andra tider funnits, när finansvalparna i New York skrattade åt den svenska kronan.
Då som nu: Göran Persson var inte glad.
24 april 2013: Ukip - och London-Bryssel
Det EU-kritiska utträdespartiet Ukip (United Kingdom Independence Party) vädrar morgonluft, nu sedan premiärminister David Cameron sagt att Storbriannien skall rösta om att kvarstanna eller ej efter nästa parlamentsval, det äger rum senast 2015.
Men London-Bryssel har länge haft en komplicerad relation.
1973
Storbritannien går med i EG. 1963 och 1968 har landets försök att ansluta sig blockerats av Frankrike och president Charles de Gaulle.
1975
En majoritet röstar i en folkomröstning för att Storbritannien ska vara kvar i EG, 67 procent mot 30.
1983
Labour-partiet förlorar stort i valet efter att ha krävt ett uttåg ur det europeiska samarbetet. Med den nye partiledaren, Neil Kinnock, släpper partiet frågan.
1988
I Brygge kritiserar premiärminister Margaret Thatcher den 20 september EG som ett projekt som enligt henne riskerar att flytta makt från medlemstaterna till Bryssel.
- Vi har inte med framgång lyckats rulla tillbaka gränserna för vad staten ska göra i Storbritannien för att dessa gränser ska dyka upp på europeisk nivå, i form av en Bryssel-dominerad europeisk överstat.
1990
Ökat missnöje bland de konservativa, inte minst med Thatchers ledarstil och avvisande syn på närmare europeiskt samarbete, leder till att Margaret Thatcher utmanas om makten i partiet. För att undvika en förödmjukande avgörande omröstning beslutar hon att lämna partiledarposten.
- Förräderi, kallade hon senare saken.
1997
Labourpartiets Tony Blair segrar i valet och närmar sig beslut för beslut EU.
2013
Storbritanniens premiärminister David Cameron håller i januari ett uppmärksammat tal där han lovar att om de konservativa vinner valet 2015 kommer det att hållas en folkomröstning om det brittiska EU-medlemskapet. Innan dess tänker sig Cameron att han ska ha omförhandlat Storbritanniens medlemsvillkor så pass mycket att britterna vill stanna kvar. Utspelet anses vara ett sätt att hindra väljarflykten till uppstickarpartiet UKIP och att tillfredställa de konservativas mest EU-kritiska anhängare.
onsdag 24 april 2013
24 april: Ylva vill inte
Ylva Johansson (s) meddelar att hon inte vill bli ordförande i Stockholms Arbetarekommun.
Jag förstår henne.
Där är vi av samma åsikt.
Det vill inte jag heller.
Jag förstår henne.
Där är vi av samma åsikt.
Det vill inte jag heller.
tisdag 23 april 2013
23 april: Det bolmar i Ljungaverk
I Sundsvalls Tidning (lib) läser jag om Ljungaverks cigarrsällskap.
Så omodernt och politiskt inkorrekt.
Urpuffarna, kallar de sig.
35 medlemmar.
Så får man lära sig var en herf är (deet är ljudet när man puffar på en cigarr) och hur lång tid det att röka en cigarr: en och en halv timme.
Hälsorisker?
Ja.
Så omodernt och politiskt inkorrekt.
Urpuffarna, kallar de sig.
35 medlemmar.
Så får man lära sig var en herf är (deet är ljudet när man puffar på en cigarr) och hur lång tid det att röka en cigarr: en och en halv timme.
Hälsorisker?
Ja.
23 april 2013: Avgången (f.d. s)
Så lämnade Omar Mustafa socialdemokraterna - med en råsop mot partiledaren Stefan Löfven.
Nästa huvudavsnitt i den tragikomiska föreställning kommer på lördag: Veronika Palm mot Ylva Johansson.
Spännande i ett parti som går från klarhet till klarhet - ja, från ett enormt töcken.
Nästa huvudavsnitt i den tragikomiska föreställning kommer på lördag: Veronika Palm mot Ylva Johansson.
Spännande i ett parti som går från klarhet till klarhet - ja, från ett enormt töcken.
23 april 2013: Brist på specialistläkare - riksdagsinlägg i dag
I dag var det en debatt om bristen på specialistläkare i Sverige.
Det var vår utmärkte socialminister Göran Hägglund (kd) som besvarade en interpellation från Börje Vestlund (s) - det blev en bra debatt.
Här mitt inlägg:
Fru talman!
Det var vår utmärkte socialminister Göran Hägglund (kd) som besvarade en interpellation från Börje Vestlund (s) - det blev en bra debatt.
Här mitt inlägg:
Fru talman!
När min far blev färdig läkare 1943 fanns det ungefär 3 000 läkare i det här landet.
Det rådde stor läkarbrist och även brist på specialistläkare.
Han blev röntgenolog.
När han pensionerades 1983 fanns det ca 13 000 läkare.
Det var stor brist på specialistläkare.
År 2013, trettio år senare, har vi ca 33 000 läkare.
Och hur ser situationen ut?
Vi har stor brist på läkare och särskilt på specialistläkare.
Vad beror detta på?
Det beror framför allt på att vi har nya krav på behandlingar, nya kunskaper och nya möjligheter.
Allt fler människor ställer berättigade krav på att bli väl behandlade och kunnigt behandlade, kunnigare än någonsin tidigare.
Det gör att bristen på specialistläkare, och där talar jag av egen erfarenhet, är mycket stor.
Det är en mycket stor förmån att kunna bli behandlad av mycket kunniga läkare här i landet. Är det någonting som utmärker vården i Sverige är det stor kunskap hos olika specialister.
Så sent som i går träffade jag en 31-årig nyligen utexaminerad specialist i neurologi på Karolinska sjukhuset. Det var en kvinna. Hon kommer att vara aktiv under många år.
Jag tror för min del att vi också måste se på relationen att vi har väldigt höga krav på sjukvård och att vi är ett litet land.
Sverige har 10 miljoner invånare.
I Norden är vi ungefär 25 miljoner.
Om vi jämför med till exempel Tyskland som har 90 miljoner, för att inte tala om Amerikas förenta stater med 300 miljoner eller någonting sådant, har de naturligtvis en helt annan bas att utbilda många fler specialister.
Att vi är så få gör att ytterligare samverkan på olika specialistområden är absolut nödvändigt. Språksvårigheterna är ganska små på just läkarområdet eftersom alla läkare egentligen kan engelska språket.
Jag har någon insikt i bukspottkörtelcancer eftersom en släkting är professor inom det området. En gång per år samlas 800 av världens ledande specialister i Chicago eller var det nu kan vara för att utbyta erfarenheter.
Det förhållandet att man kan anslå mer pengar till olika specialistutbildningar eller till kursverksamhet – jag har själv fått delta i sådant från politisk utgångspunkt – tror jag är viktigt för att få fler läkare att intressera sig för olika områden.
Det som Hillevi Larsson (s) är inne på i sitt anförande är viktigt, nämligen att detta även gäller sjuksköterskor.
Man måste ha olika kompetenser på specialistavdelningarna – det kan jag personligen vittna om – och de ska finnas på många ställen i landet.
En koncentration inte bara till Sverige utan till hela Norden och kanske till och med till Europa är viktig för att på så sätt kunna ta vara på de allra bästa kunskaper som finns.
23 april 2013: Mer öppenhet (s)?
Den nye ordföranden i socialdemokraternas valberedning Ilmar Reepalu, avgående kommunalråd (s) i Malmö,vill ha ökad öppenhet inom partiet när det gälöler nomineringar.
Men är det möjligt?
Så fort nominering och val skett, äger ju allt rum inför öppen ridå.
(Närmast på dagordningen står kampen mellan enda kandidaten Veronia Palm (s) och Ylva Johansson (s) till posten som ordförande i Stockholms Arbetarekommun, "förgården till helvetet på jorden" som förre ordföranden i Arbetarekommunen Torsten Nilsson, en gång i tiden både SSU-ordförande, partisekreterare, försvars- och utrikesminister så konkret uttryckte saken; vissa tillskriver uttalandet Per Albin Hansson men det tror jag aldrig att han sagt.)
Det enda är kanske att medlemmarna inte har något inflytande.
Men det är ju inget som hittills präglat socialdemokratin. Det vore ju att revolutionera verksamheten.
Men är det möjligt?
Så fort nominering och val skett, äger ju allt rum inför öppen ridå.
(Närmast på dagordningen står kampen mellan enda kandidaten Veronia Palm (s) och Ylva Johansson (s) till posten som ordförande i Stockholms Arbetarekommun, "förgården till helvetet på jorden" som förre ordföranden i Arbetarekommunen Torsten Nilsson, en gång i tiden både SSU-ordförande, partisekreterare, försvars- och utrikesminister så konkret uttryckte saken; vissa tillskriver uttalandet Per Albin Hansson men det tror jag aldrig att han sagt.)
Det enda är kanske att medlemmarna inte har något inflytande.
Men det är ju inget som hittills präglat socialdemokratin. Det vore ju att revolutionera verksamheten.
23 april 2013: Så mycket (kostar) nedsatta skatter
Regeringen presenterade häromdagen (15 april) sin årliga genomgång av särskilda skattenedsättningar.
Det är intressant läsning.
Totalt sett har skatterna av olika skäl satts ned från normalskattesatsen med 196 miljarder kronor.
Största nedsättningen gäller momsen på mat, från 25 till 12 procent. Nedsättningen gör att skattebelastningen på mat blir 24,7 miljarder kr/år lägre än om också maten skulle haft normal mervärdeskatt..
Arbetsgivareavgiften för unga kommer därnäst i storleksordning. Den är ju nedsatt för alla under 26 år från 32,4 procent till 15,9 procoent på lönen. Skatten för att anställda unga minskar skattebelastningen för företag och kommuner med 17,3 miljarder kr/år.
(Miljöpartiet vill nu permanenta nedsättningen, socialdemokraterna och vänsterpartiet vill höja avgiften igen - oklart hur många nya ungdomsjobb det ger.)
Skattesänkning på ROT- och RUT-arbeten beräknas uppgå till 16,2 miljarder kr/år - många tror att det är ett avdrag men det är i själva verket en skattenedsättning.
Sänkningen av skatten på elektricitet till maximalt 4 procent av varornas försäljningsvärde - som kommer från 1970-talet - gör att skogsföretag, massafabriker och andra elslukande företag slipper ifrån en skatteutgift på ytterligare 12,9 miljarder kr/år.
Men så har vi också en annan pluspost i statens budget, nämligen skatter och avgifter som inte motsvaras av någon förmån.
Den beräknas totalt uippg till 30 miljarder kr.
Största posten utgörs av avgifter för för sjukförsäkring och pension på inkomsten över brytpunkten, avgifter till dessa sociala försäkringssystem som ger intäkter till den offentliga sektorn på 12,5 miljarder kr utan att det finns motsvarande utgift.
Det är intressant läsning.
Totalt sett har skatterna av olika skäl satts ned från normalskattesatsen med 196 miljarder kronor.
Största nedsättningen gäller momsen på mat, från 25 till 12 procent. Nedsättningen gör att skattebelastningen på mat blir 24,7 miljarder kr/år lägre än om också maten skulle haft normal mervärdeskatt..
Arbetsgivareavgiften för unga kommer därnäst i storleksordning. Den är ju nedsatt för alla under 26 år från 32,4 procent till 15,9 procoent på lönen. Skatten för att anställda unga minskar skattebelastningen för företag och kommuner med 17,3 miljarder kr/år.
(Miljöpartiet vill nu permanenta nedsättningen, socialdemokraterna och vänsterpartiet vill höja avgiften igen - oklart hur många nya ungdomsjobb det ger.)
Skattesänkning på ROT- och RUT-arbeten beräknas uppgå till 16,2 miljarder kr/år - många tror att det är ett avdrag men det är i själva verket en skattenedsättning.
Sänkningen av skatten på elektricitet till maximalt 4 procent av varornas försäljningsvärde - som kommer från 1970-talet - gör att skogsföretag, massafabriker och andra elslukande företag slipper ifrån en skatteutgift på ytterligare 12,9 miljarder kr/år.
Men så har vi också en annan pluspost i statens budget, nämligen skatter och avgifter som inte motsvaras av någon förmån.
Den beräknas totalt uippg till 30 miljarder kr.
Största posten utgörs av avgifter för för sjukförsäkring och pension på inkomsten över brytpunkten, avgifter till dessa sociala försäkringssystem som ger intäkter till den offentliga sektorn på 12,5 miljarder kr utan att det finns motsvarande utgift.
23 april 2013: Satsa på, säger (v) och (sd)
I en enkät i senaste numret av Riksdag & Departement (RoD 2013/13) ställs frågan om EU skall förbjuda användningen av neonikontinoider - ett förslag som väckts av EU-kommsionären Tonio Borg från Malta (minst sagt tidigare hårt kritiserad) för att skydda bin, neonikotinoider är ett växtskyddsmedel. Storbritannine och Tyskland motssätter sig förslaget.
Men vad säger då EU-fientliga vänsterpartiet?
"Ja, jag är för ett förbud av användning (av neonikotinoider) inom EU och anser att Sverige bör agera nationellt om beslutet (i EU) dröjer." Säger Jens Holm (v), partiets företrädare i miljö- och jordbrukskottet.
Jaha. EU kan vara bra när det tycker samma som vänsterpartiet - annars inte.
Och EU-kritiskaSverigedemokraterna?
"Gemensamma åtgärder motneonikotinoider inom EU är helt klart att föredra. men så länge länderna inte kan enas om ett förbud bör Sverige för miljöns skull sätta sina egna regler." Säger partiets företrädare i EU-nämnden Jonny Skalin (sd).
Jaha. EU kan vara bra när det tycker samma som sverigedemokraterna - annars inte.
Två slutsatser:
Sverigdemokraterna och vänsterpartiet är lika som bär.
Och tycker båda att vi skall vara mer aktiva i EU men att vi bör lämna denna förening av fria nationella stater.
Västerpartiets och Sverigedemokraternas utrikespolitik är värre än ett plumpt skämt.
Men vad säger då EU-fientliga vänsterpartiet?
"Ja, jag är för ett förbud av användning (av neonikotinoider) inom EU och anser att Sverige bör agera nationellt om beslutet (i EU) dröjer." Säger Jens Holm (v), partiets företrädare i miljö- och jordbrukskottet.
Jaha. EU kan vara bra när det tycker samma som vänsterpartiet - annars inte.
Och EU-kritiskaSverigedemokraterna?
"Gemensamma åtgärder motneonikotinoider inom EU är helt klart att föredra. men så länge länderna inte kan enas om ett förbud bör Sverige för miljöns skull sätta sina egna regler." Säger partiets företrädare i EU-nämnden Jonny Skalin (sd).
Jaha. EU kan vara bra när det tycker samma som sverigedemokraterna - annars inte.
Två slutsatser:
Sverigdemokraterna och vänsterpartiet är lika som bär.
Och tycker båda att vi skall vara mer aktiva i EU men att vi bör lämna denna förening av fria nationella stater.
Västerpartiets och Sverigedemokraternas utrikespolitik är värre än ett plumpt skämt.
23 april 2013: Besök hos skatteverket
I dag blir det besök hos skatteverket i Solna.
Skall bli intressant.
Ny generaldirektör och ännu nyare överdirektör.
Återkommer.
Skall bli intressant.
Ny generaldirektör och ännu nyare överdirektör.
Återkommer.
22 april 2013: En vice riksbankschef avgår
Vice riksbankschefen Lars E O Svensson meddelade i dag att han inte ställer upp för en ny period. Skälet han anger är att han inte fått gehör för sin politik.
Det är ett riktigt utselt avgångsmotiv. Om det gällt i politiken - för mig till exempel - skulle jag ha avgått från styrelser, fullmäktige och riksdagen 100-tals gånger. Mina liberala vänner är besvärliga - de gör inte alltid som jag tycker och säger.
Nej, sanningen är den motsatta. Det finns massor av tyckare utanför riksbankens direktion som stöttat Lars E O Svensson, från LO till nästan varje bank- och nationalekonom. Han har ju nästan blivit ikon på sina förslag att riksbanken skall föra en annan politik, med lägre ränta.
Men som jag ser det - som ledamot i finansutskottet under samma tid som Lars E O Svensson varit riksbankens vice chef - har majoriteten i riksbanken följt riksdagens beslut att prioritera inflationsmålet, låt vara att verkligheten under senare år gjort att resultatet blivit lägre än 2 procent som riksdagens mål är.
Lars E O Svensson har varit en ikon som reserverat sig.
Men han har önskat en annan politik än den som riksdagens majoritet, under nuvarande och tidigare majoriteter och regeringar, slagit fast.
Visst kunde han suttit kvar, om han trott på framgång i sitt värv.
Men de utvärderingar som finansutskottet gjort av riksbankens sätt att sköta räntepolitiken sedan mitten av 1990-talet, utförda av mycket kända utländska ekonomer, visar att riksbankens ledning - under Urban Bäckström, Lars Heikensten och Stefan Ingves - får godkänt för räntepolitiken, med ibland lite frågetecken förvisso.
Nu kommer Lars E O Svensson att bli jätteberömd.
Men jag gör bedömningen att nuvarande och tidigare riksbanksledningar hanterat räntan och inflationen väl i vårt land.
Andra länder som fört Lars E O Svenssons lågräntelinje, som Grekland, Irland, Italien, Portugal och Spanien - låt vara att förutsättningarna har varit annorlunda - har inte varit lika framgångsrika.
Skälet för Lars E O Svenssons avgång ger jag trots allt inte mycket för.
Han borde fortsatt plädera för sin linje.
Alla kan inte alltid få majoritet.
Det är ett riktigt utselt avgångsmotiv. Om det gällt i politiken - för mig till exempel - skulle jag ha avgått från styrelser, fullmäktige och riksdagen 100-tals gånger. Mina liberala vänner är besvärliga - de gör inte alltid som jag tycker och säger.
Nej, sanningen är den motsatta. Det finns massor av tyckare utanför riksbankens direktion som stöttat Lars E O Svensson, från LO till nästan varje bank- och nationalekonom. Han har ju nästan blivit ikon på sina förslag att riksbanken skall föra en annan politik, med lägre ränta.
Men som jag ser det - som ledamot i finansutskottet under samma tid som Lars E O Svensson varit riksbankens vice chef - har majoriteten i riksbanken följt riksdagens beslut att prioritera inflationsmålet, låt vara att verkligheten under senare år gjort att resultatet blivit lägre än 2 procent som riksdagens mål är.
Lars E O Svensson har varit en ikon som reserverat sig.
Men han har önskat en annan politik än den som riksdagens majoritet, under nuvarande och tidigare majoriteter och regeringar, slagit fast.
Visst kunde han suttit kvar, om han trott på framgång i sitt värv.
Men de utvärderingar som finansutskottet gjort av riksbankens sätt att sköta räntepolitiken sedan mitten av 1990-talet, utförda av mycket kända utländska ekonomer, visar att riksbankens ledning - under Urban Bäckström, Lars Heikensten och Stefan Ingves - får godkänt för räntepolitiken, med ibland lite frågetecken förvisso.
Nu kommer Lars E O Svensson att bli jätteberömd.
Men jag gör bedömningen att nuvarande och tidigare riksbanksledningar hanterat räntan och inflationen väl i vårt land.
Andra länder som fört Lars E O Svenssons lågräntelinje, som Grekland, Irland, Italien, Portugal och Spanien - låt vara att förutsättningarna har varit annorlunda - har inte varit lika framgångsrika.
Skälet för Lars E O Svenssons avgång ger jag trots allt inte mycket för.
Han borde fortsatt plädera för sin linje.
Alla kan inte alltid få majoritet.
22 april 2013: Försvaret - ett frågetecken?
SvD:s Mikael Holmström, son till IM:s grundare Brita Holmström (som faktiskt också var riksdagsledamot (fp) från Östergötland en kort tid på 1950-talet), avslöjar i dag att ryska bombplan flugit an mot Sverige utan att den svenska incidentberedskapen reagerade men att två Nato-plan baserade i Litauen i gengäld följde de ryska planen.
Detta är pinsamt - oavsett att det var helg.
Sveriges försvar är vår försäkring för frihet - den skall alltid gälla.
Utan undantag.
Även långa fredagar.
Detta måste få återverkningar för försvarets insatsberedskap.
Detta är pinsamt - oavsett att det var helg.
Sveriges försvar är vår försäkring för frihet - den skall alltid gälla.
Utan undantag.
Även långa fredagar.
Detta måste få återverkningar för försvarets insatsberedskap.
måndag 22 april 2013
22 april 2013: Moammad Noori 60 år
 |
| Tre generationer Noori: Rose-Marie, läkare Karolinska, dotterdotter Bella, studerande, och jubilaren Moammad Noori, otroligt nog 60 fyllda denna dag, en gång hippie, numera värdefull medarbetare i folkpartiet, fullmäktig i Nacka! |
Han är en god vän, mycket god vän - och det märks på de uppvaktningar som kommer honom till del, från Peter Örn, Therese Wallqvister, Bertil Östberg, Louise Bendz, Stefan Saläng, Katarina Lorenz, Bertil Wiberg, Anna Steele, Christer Svensson, Annelie Elfven, Anders Yngman, Eva Bosved, Christina Andersson, Karin Thorsell, Jan Fröman, Peter Hansson och - förlåt alla jag glömt - jag kan icke räkna dem alla!
Stort, stort grattis!
22 april 2013: En allvarlig artikel om Vattenfall
I Dagens Nyheter skriver i dag Vattenfalls styrelseordförande Lars G. Nordström om den svåra situation som Vattenfall råkat i genom felinvesteringar och sjunkande elpriser.
Bland annat skriver han i en bisats att köpet av holländska Nuon 2009 blev alldeles för dyrt.
Om detta kommer vi att få höra mycket mer om senare, det är dåliga nyheter.
Bland annat skriver han i en bisats att köpet av holländska Nuon 2009 blev alldeles för dyrt.
Om detta kommer vi att få höra mycket mer om senare, det är dåliga nyheter.
21 apri´l 2013: En motion som legat till sig
I Sundsvall tar man, som det heter i Skåne, lünt, försiktigt och långsamt, nästan flegmatiskt.
Nu har i alla fall en motion som väcktes av bland andra Reinhold Hellgren (c) 2006 om behovet av mobila fritidsgårdar, utformade som bokbussar, kommit ända till fullmäktige.
Det tog faktiskt bara sju år att bereda den - via en sväng 2008 i september då den återremitterades av fullmäktige i avvaktan på fritidsgårdsutredningen.
Det blir avslag. Inga mobila fritidsgårdar.
Ibland går det lagom fort att få fram ett avslag.
Nu har i alla fall en motion som väcktes av bland andra Reinhold Hellgren (c) 2006 om behovet av mobila fritidsgårdar, utformade som bokbussar, kommit ända till fullmäktige.
Det tog faktiskt bara sju år att bereda den - via en sväng 2008 i september då den återremitterades av fullmäktige i avvaktan på fritidsgårdsutredningen.
Det blir avslag. Inga mobila fritidsgårdar.
Ibland går det lagom fort att få fram ett avslag.
20 april 2013: Sjukvårdskritik från två olika håll
Nya Karolinska sjukhuset blir inte dyrare än väntat, skriver fyra landstingsråd - Torbjörn Rosdahl (m), Birgitta Rydberg (fp), Stig Nyman (kd) och Gustav Andersson (c) i SvD i dag.
Det är ju alldeles riktigt - men beror förstås på vad man väntat.
Intressantare - det hade var värt en annan artikel - är att se kritiken mot kostnaderna från en helt annan synvinkel, nämligen kvalitets- och vårdperspektivet. Socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet klagar ju numera ständigt på köer och bristande resurser i Stockholms län - men glömmer både att antalet invånare ständigt växer och att resurserna aldrig varit så stora som i dag.
(En viktig förklaring till köerna i vården är - utöver att många går till fel institution för att få vård - vårt absoluta krav på att få behandling just "nu", inte om en vecka eller när det finns plats: Nu skall det vara, läkare, sjuksköterskor och andra skall stå uppradade för att ta emot, Stängt accepteras inte.)
Under den period som vänsterpartiet och miljöpartiet ledde Stockholms Läns landsting senast - 2002-2006 - skar man också bort 300 vårdplatser.
Det föranleder viss självkritik, skriver de nämnda fyra landstingsråden: Vi borde ha sett till att bygga ut fortare och tidigare.
Stämmer.
Men åter till den politiska aspekten: Om det nu är som så att Karolinska blir för dyrt, är försenat - hur går det då ihop med klagomålet på att köerna är för långa och resurserna för ringa?
Socialdemokraterna har en del att fundera på - vänd er gärna till Bosse Karchimirer Ringholm (s) som i egenskap av finanslandstingsråd en gång i tiden var den som såg till att minska läkartätheten mest av alla i alla tider på Karolinska sjukhuset.
Han borde veta.
Det är ju alldeles riktigt - men beror förstås på vad man väntat.
Intressantare - det hade var värt en annan artikel - är att se kritiken mot kostnaderna från en helt annan synvinkel, nämligen kvalitets- och vårdperspektivet. Socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet klagar ju numera ständigt på köer och bristande resurser i Stockholms län - men glömmer både att antalet invånare ständigt växer och att resurserna aldrig varit så stora som i dag.
(En viktig förklaring till köerna i vården är - utöver att många går till fel institution för att få vård - vårt absoluta krav på att få behandling just "nu", inte om en vecka eller när det finns plats: Nu skall det vara, läkare, sjuksköterskor och andra skall stå uppradade för att ta emot, Stängt accepteras inte.)
Under den period som vänsterpartiet och miljöpartiet ledde Stockholms Läns landsting senast - 2002-2006 - skar man också bort 300 vårdplatser.
Det föranleder viss självkritik, skriver de nämnda fyra landstingsråden: Vi borde ha sett till att bygga ut fortare och tidigare.
Stämmer.
Men åter till den politiska aspekten: Om det nu är som så att Karolinska blir för dyrt, är försenat - hur går det då ihop med klagomålet på att köerna är för långa och resurserna för ringa?
Socialdemokraterna har en del att fundera på - vänd er gärna till Bosse Karchimirer Ringholm (s) som i egenskap av finanslandstingsråd en gång i tiden var den som såg till att minska läkartätheten mest av alla i alla tider på Karolinska sjukhuset.
Han borde veta.
19 april 2013: Arlanda-Umeå
Sent denna fredagskväll tar jag sista planet till Umeå från Arlanda för att kunna vara med på ett viktigt pressmöte lördag morgon.
Uppriktigt sagt: När jag kommer fram till hotellet är jag så trött efter denna vecka att jag somar redan när jag är på väg ned i sängen.
Uppriktigt sagt: När jag kommer fram till hotellet är jag så trött efter denna vecka att jag somar redan när jag är på väg ned i sängen.
18 april 2013: Ett år av saknad
I dag är det ett år sedan förra fp-medarbetaren, ett tag också riksdagsledamot från Södermanland, därtill under svåra fp-tider (och de har varit många genom åren) tjänstgörande partisekreterare, vanligen organisationschef, sekreterare i folkpartiets valberedning, ansvarig för alla sorters möten, ledamot i NU:s styrelse, kyrkomötesledamot, liberal ledamot i Stockholms stiftsstyrelse och nästan allt annat, därtill lärare och trebarnsmamma, Susann Torgerson gick bort, efter under många år framgångsrik kamp mot den cancer som till slut blev henne övermäktig.
Susann saknas.
Av många vänner.
18 april 2013: Utsikterna - i SvD
Jag har ju länge, det vill säga i princip alltid. att vi är på väg mot bättre tider.
Det känns ju ganska ensamt, skall sägas.
Men de åtgärder som vidtagits i ekonomin i USA, Europa, Sverige efter det dubbla fall vi har varit med om - dels sammanbrottet på de internationella finansmarknaderna efter Lehman Brothers-konkursen den 15 september 2008, dels uppdagandet av flera euro-länders genomruttna ekonomier - Grekland kom med i euro-zonen 2001 på uppenbart missvisande ekonomiska uppgifter om tillståndet i landets ekonomi - är vi sakta, sakta på väg mot en vändning.
Alla de sydeuropeiska länderna kommer att genomgå nya kriser, fler som Frankrike, Slovenien och till och med Storbritannien kan drabbas, men rakt mot vad som brukar sägas har solidariteten inom eurozonen visat på styrkan i det ekonomiska samarbetet, inte svagheten.
Men alla tror inte på detta.
De värsta pessimisterna - och besserwissrarna - om ekonomins och allt annat elände och undergång, är de två fristående ekonomiska skribenterna Per Lindvall och Andreas Cervenka i SvD.
Dagens artikel (18 april i SvD, på Cervenkas blogg den 17 april) Centralbankerna har tagit ett brottargrepp utgör inget undantag, möjligen i den meningen att det ändå mellan raderna finns ett frågetecken för att allt inte går åt h-lv-t- utan en annan utgång kan vara möjligt.
Eurozonen har stora problem.
Men varje alternativ till den nuvarande utvecklingen är om inte katastrofalt så dock ett ännu större risktagande.
Vi får se om ett år.
Jag är övertygad om att läget i ekonomin inte är sämre utan mer hoppingivande än i dag.
Inte minst i Irland, Spanien, Portugal och Grekland, ja, jag nämner inte Italien.
Det känns ju ganska ensamt, skall sägas.
Men de åtgärder som vidtagits i ekonomin i USA, Europa, Sverige efter det dubbla fall vi har varit med om - dels sammanbrottet på de internationella finansmarknaderna efter Lehman Brothers-konkursen den 15 september 2008, dels uppdagandet av flera euro-länders genomruttna ekonomier - Grekland kom med i euro-zonen 2001 på uppenbart missvisande ekonomiska uppgifter om tillståndet i landets ekonomi - är vi sakta, sakta på väg mot en vändning.
Alla de sydeuropeiska länderna kommer att genomgå nya kriser, fler som Frankrike, Slovenien och till och med Storbritannien kan drabbas, men rakt mot vad som brukar sägas har solidariteten inom eurozonen visat på styrkan i det ekonomiska samarbetet, inte svagheten.
Men alla tror inte på detta.
De värsta pessimisterna - och besserwissrarna - om ekonomins och allt annat elände och undergång, är de två fristående ekonomiska skribenterna Per Lindvall och Andreas Cervenka i SvD.
Dagens artikel (18 april i SvD, på Cervenkas blogg den 17 april) Centralbankerna har tagit ett brottargrepp utgör inget undantag, möjligen i den meningen att det ändå mellan raderna finns ett frågetecken för att allt inte går åt h-lv-t- utan en annan utgång kan vara möjligt.
Eurozonen har stora problem.
Men varje alternativ till den nuvarande utvecklingen är om inte katastrofalt så dock ett ännu större risktagande.
Vi får se om ett år.
Jag är övertygad om att läget i ekonomin inte är sämre utan mer hoppingivande än i dag.
Inte minst i Irland, Spanien, Portugal och Grekland, ja, jag nämner inte Italien.
18 april 2013: Revision av internationella organisationer
 |
| Riksrevisorerna Gudrun Antemar, tidigare chef för ekobrottsmyndigheten, Claes Norgren, dito finansinspek- tionen och konkurrenskraver, och Jan Landahl, förvalt- ningschef regeringskansliet samt medarbetaren i riks- revisionens stab Dag Levin Sparr |
I
dag var det åter sammanträde i Riksrevisionens parlamentariska insynsråd, ett viktigt
och intressant uppdrag där jag har äran att företräda folkpartiet.
Jag satt ju
från början i Riksdagens revisorer (2002-2003) och hamnade sedan i styrelsen
för Riksrevisionen när Riksrevisionsverket och riksdagens revisorer slogs samman till Riksrevisionen under riksdagen, ledd av Lennart Gruvberg, EvaLindström och Kjell Larsson.
Efter en mandatperiod - jag var redan under
perioden 2003-2006 starkt kritisk till att ha en styrelse, det gjorde
revisorerna osjälvständiga och politiskt utsatta - förändrades hela
organisationen så att det blev tre riksrevisorer med möjlighet att direkt vända
sig till riksdagen (med dess beredningstvång) och med det parlamentariska rådet
som rent informationsorgan men med möjlighet att ge synpunkter i valet av
arbetsmetoder och ekonomi.
I dag leds det parlamentariska insynsrådet av Emma Henriksson (kd).
Riksrevisorer är Claes Norgren, Jan Landahl och Gudrun Antemar.
Denna
dag kom en fråga upp som jag själv initierat (i januari 2013)- för det kan man
göra. Det handlar om riksrevisionens möjligheter att bedriva revision av
internationella organisationer.
Bakgrunden
är att jag, bland annat som svensk FN-delegat 2011, är starkt kritisk inte mot
FN men mot dess hantering av pengar. Besöken i FN i oktober/november 2011 ökade
mina tvivel på att varje krona används väl. Det behövs, hävdar jag, bättre
revision av hur medel hanteras inom internationella organisationer.
Här
kommer nu den promemoria av den 10 april 2013, upprättad av Internationella
avdelningens chef Peter Rostedt, som överlämnades till Parlamentariska rådet i
dag.
"Riksrevisionen
har sedan myndighetens bildande vid några tillfällen kandiderat till uppdrag
som revisor i internationella organisationer utan att vinna någon anbudstävlan.
Under
2011 analyserade Riksrevisionen myndighetens förutsättningar för att vinna anbudsförfaranden
och kom till att Riksrevisionen av kostnadsskäl inte är konkurrenskraftig.
Riksrevisionen bedöms behöva sänka kostnaden i anbuden med cirka 70 procent för
att på allvar kunna konkurrera. Då Riksrevisionens förvaltningsanslag inte får
användas för att subventionera internationella uppdrag är det i dagsläget inte
möjligt att sänka kostnaderna i anbuden.
Riksrevisionen
bedömer att följande förutsättningar måste uppfyllas för att Riksrevisionen ska
ha möjlighet att bidra till revision av internationella organisationer:
1.
Om Riksrevisionen vinner anbud kompenseras myndigheten för de delar av
kostnaderna som inte ersätts av den granskande organisationen för att på så
sätt uppnå målet om full kostnadstäckning för verksamheten. Det skulle troligen
handla om 2-4.000.000 kr per uppdrag. En sådan finansiering bör vara åtskild
från Riksrevisionen nuvarande två anslag.
2.
Utöver möjligheten till särskild finansiering av specifika uppdrag torde
Riksrevisionen behöva allokera motsvarande en årsarbetskraft för
omvärldsbevakning, förberedelser och arbetet med anbud. Detta skulle kräva en budget
på cirka 1 miljon kr. Även dessa kostnader skulle behöva finansieras åtskilt
från Riksrevisionens nuvarande två anslag."
Jag
kan lova att jag kommer att fortsätta bevaka detta.
18 april: Frågestund i riksdagen
Klockan 14 är det frågestund i riksdagen. Här dagens frågor och svar:
Första vice talmannen_
- Jag vill hälsa statsråden välkomna. Frågor besvaras av näringsminister Annie Lööf, utrikesminister Carl Bildt, justitieminister Beatrice Ask, statsrådet Stefan Attefall och statsrådet Ulf Kristersson.
Arbetsmarknadspolitiken
YLVA JOHANSSON (S):
Fru talman!
Min fråga går till näringsminister Annie Lööf.
Sverige har en arbetslöshet som är högre än många jämförbara länder i Europa. Vi har en ungdomsarbetslöshet som är högre än genomsnittet i Europa. Regeringens arbetsmarknadspolitik måste betraktas som havererad. Resultatet av regeringens politik är att den svenska arbetslösheten ökar och ökar. Fas 3 beräknas under innevarande år öka med 4 000 personer.
Regeringens prognoser från i höstas när det gäller jobben var överdrivet optimistiska. Nu har regeringen fått revidera sina prognoser när det gäller arbetsmarknaden och erkänner att arbetslösheten under innevarande år kommer att öka med 40 000 personer mer än vad regeringen trodde när den lade fram sin budgetproposition.
Min fråga är: Nu har regeringen uppdaterat sina prognoser, när tänker regeringen uppdatera sin arbetsmarknadspolitik?
Näringsminister ANNIE LÖÖF (C):
Fru talman!
Jag instämmer med Ylva Johansson när hon säger att arbetslösheten är ett stort problem. Det är av den anledningen som regeringen har gjort stora insatser för att sänka arbetslösheten.
Vi har sänkt kostnaderna för att anställa. Vi har storsatsat på Arbetsförmedlingen. De har aldrig haft så mycket pengar, medger de själva, för att kunna jobba just med människor som vill vara i praktik eller utbildning. Dessutom har vi fler utbildningsplatser inom våra högskolor och universitet sedan 2006 då Socialdemokraterna satt vid makten.
Jag skulle i stället vilja fråga Ylva Johansson: Hur blir det fler jobb om man lägger 30 miljarder i ökade kostnader på företag, såsom Socialdemokraterna vill i sin budget? Den här regeringen satsar på ett konjunkturpaket i vårens budget med bland annat ett antal utbildningsplatser och förstärkt regional tillväxt.
YLVA JOHANSSON (S):
Fru talman!
Jag tror att näringsministern är en av de få i det här landet som tycker att Arbetsförmedlingen är rätt rustad för att klara av sina utmaningar.
Tvärtom är arbetsgivare och också arbetslösa ganska uppgivna när de möter Arbetsförmedlingen. De upplever inte att de har tilltro till att de där kan få hjälp att klara sina rekryteringsbehov eller att kunna få jobb om det är en arbetslös individ.
Regeringen har föreslagit att man ska minska platserna på högskolan med 10 000 platser. Nu ändrar man det och ska bara minska med 8 600 platser. Det är svårt att betrakta det som en satsning.
Regeringens problem är att resultatet av politiken som nu har verkat i sex och ett halvt år är bedrövligt. Arbetsmarknaden fungerar allt sämre, vilket flera oberoende bedömare har kommit fram till, arbetslösheten ökar och långtidsarbetslösheten ökar katastrofalt mycket. Ändå håller regeringen fast vid samma politik.
Nu har ni tvingats att anpassa era prognoser till verkligheten. När ska ni anpassa politiken till verkligheten för att lösa arbetslösheten?
Näringsminister ANNIE LÖÖF (C):
Fru talman!
Jobb skapas genom att företag har en vilja och en möjlighet att anställa. Därför är det anmärkningsvärt att när Socialdemokraterna talar om jobb innebär det 30 miljarder i skattechock för svenska företag. Det är de som skapar jobben.
Vad vi behöver göra är att fortsätta att stimulera företag att skapa jobb och anställa. Det gör regeringen.
Vad vi också behöver göra är att förstärka utbildningsinsatser. Det innebär fler högskoleplatser, fler praktikplatser och lärlingssystem som vi ska förfina. Det gör också regeringen.
Dessutom behöver man jobba mer med samverkan med näringslivet. Praktikplatser är en sådan del som vi förstärker i vårens budgetproposition. Arbetslösheten löses inte bara genom en åtgärd eller en budgetpost. Den löses genom olika åtgärder.
Sänkta arbetsgivaravgifter är en sådan åtgärd. De vill socialdemokraterna fördubbla. Utbildningsplatser inom reguljära utbildningssystemet är en annan. Där har vi fler platser 2013 än vad Socialdemokraterna hade 2006.
Kränkningar på nätet
KRISTER HAMMARBERGH (M):
Fru talman!
Jag vill rikta en fråga till justitieminister Beatrice Ask.
Vi har fått ett nytt ord i vokabulären, näthat. Det är skildrat utifrån olika ungdomsmiljöer och via sociala medier hur unga använder ett allt grövre språkbruk, hur de hotar varandra och hur de kränker varandra. En del rycker på axlarna, och andra såras väldigt mycket. På något sätt verkar det har blivit en norm där de unga inte längre talar med de äldre, och vi har svårt att veta vad som händer.
Det inskränker sig inte heller till ungdomars beteende. Även vuxna ägnar sig åt grova kränkningar på nätet mot vuxna och mot barn. Det är till och med så att det har spridit sig till politiska kretsar. Vi hade nyligen en ung vänsterpartist som avgick samtidigt med en landstingsledamot från Norrbotten som bland annat tyckte att personer som Beatrice Ask och jag förtjänar bly.
Min fråga till justitieministern, även om hon inte kan vara ansvarig för normupplösning, är om hon avser att vidta någon form av politiska åtgärder genom att styra myndigheter eller funderar på någon form av tänkbar lagstiftning.
Justitieminister BEATRICE ASK (M):
Fru talman!
Den typ av problem som Krister Hammarbergh beskriver är väldigt allvarliga. Det omfattar många olika typer av brott. Ofta är det som är allvarliga angrepp via nätet brottsligt redan i dag. Det kan röra sig om olaga hot. Det kan röra sig om förtal. Det kan handla om ofredande. Det kan handla om hets mot folkgrupp.
Det finns en rad olika brott som kan vara tillämpliga.
Ett problem vi har är att lagstiftningen ofta är skriven i en annan tid. Den träffar egentligen inte riktigt vare sig det allvar eller den form som det tar uttryck i på nätet. Därför överväger vi att se över till exempel olaga hot och en del andra brott för att bättre anpassa dem efter den miljö som vi i dag lever i.
KRISTER HAMMARBERGH (M):
Fru talman!
I samband med detta verkar det som att rättsväsendet ibland står lite handfallet. Många vittnar om att polisen lite handfallet hanterar det på olika sätt. Anmälningar tas inte upp, och många gånger reagerar man sent. Det leder sedan till att åklagaren i nästa skede lägger ned förundersökningarna.
Ser inte ministern en risk i att många av dem som använder sig av detta har dålig moral och tar det som intäkt för att det är okej för samhället? Finns det här en möjlighet att skynda på myndigheterna och möjligen få delar av vårt polisväsen att vakna till när det gäller den här typen av frågor?
Justitieminister BEATRICE ASK (M):
Fru talman!
Vakenheten finns nog, åtminstone på en del håll, i de här frågorna, men ibland kan det vara svårt att hantera.
Om vi till exempel tar förtal så kräver det ett enskilt åtal. Du måste själv driva frågan. Du kan inte vara förtalad om du inte själv vill driva frågan fast det kan vara en allmängiltig sak.
Yttrandefrihetskommittén som många riksdagsledamöter var engagerade i pekade på en del av de svårigheterna med vad som är allmänt åtal och vad som är enskilt åtal. Den rekommenderade att man kanske ska sänka ribban något för att kunna driva allmänt åtal. Det är också en sådan fråga som vi arbetar med på Justitiedepartementet.
´ Det handlar om att öka kunskapen om hur man ska arbeta metodiskt i den här typen av ärenden. Därför arbetar Rikspolisstyrelsen med att försöka samla ihop kompetensen och också sprida goda kunskaper om bra metodik så att poliser runt om i landet känner sig säkra på hur de ska hantera anmälningar när de kommer.
Mitt besked till människor är att de ska anmäla om de känner sig angripna på allvarliga sätt också på nätet.
Polisens förtroende för ledningen
ELIN LUNDGREN (S):
Fru talman!
Också min fråga går till justitieminister Beatrice Ask.
I veckan har vi fått rapporteringar om att det inom svensk polis finns ett starkt missnöje bland medarbetarna mot den högsta ledningen. Fyra av tio medarbetare säger att de har inget eller väldigt lågt förtroende för ledningen. Det är en siffra som har blivit ännu sämre sedan förra mätningen. Dessutom valde Rikspolisstyrelsen att inte berätta om kritiken utan sade att den var nöjd med medarbetarindexet.
Min fråga blir därför: Hur ser justitieministern på situationen, och vilka åtgärder tänker hon vidta?
Justitieminister BEATRICE ASK (M):
Fru talman!
Först och främst vill jag säga att jag uppmuntrar de myndigheter som jag har ansvar för att göra medarbetarundersökningar. Man kan inte förbättra sitt ledarskap med mindre än att man vet hur medarbetarna ser på saker och ting.
Även Rikspolisstyrelsen tar initiativ och har denna typ av undersökningar och har haft det under en tid. Jag utgår från att skälet är att man vill ha det som utgångspunkt för att diskutera ledarskap på olika nivåer och de problem eller synpunkter som kan finnas.
När det gäller det som har beskrivits i medierna och den senaste undersökningen har jag inte tagit del av alla detaljer i den än. Man har dock inte försökt mörka den, utan den lades ut på polisens intranät i vanlig ordning.
Det som har diskuterats är om den korta beskrivning av innehållet som gavs överensstämde med innehållet. En del journalister har här menat att man försökte försköna bilden.
Jag kan inte ha någon uppfattning om ingressen eller beskrivningen när man presenterar undersökningen, men i sin helhet fanns och finns den tillgänglig.
ELIN LUNDGREN (S):
Fru talman!
Uppenbarligen finns det en hel del poliser och polisanställda i Sverige som upplever det som svårt att bli lyssnade på av sina högsta chefer. Det är inte en arbetssituation som någon av oss vill uppleva, och Polisförbundet uttrycker också tydlig oro.
Vad är justitieministerns tanke om hur resultatet kan ha försämrats på detta sätt, och, kanske framför allt, vilka åtgärder tänker justitieministern vidta?
Justitieminister BEATRICE ASK (M):
Fru talman!
Det finns flera skäl till att det kan finnas synpunkter på arbetssituationen inom svensk polis. Till exempel motsvarar resultaten inte förväntningarna i en del avseenden när det gäller utredningsarbetet, vilket vi också har diskuterat i kammaren. Därför har vi lagt ned ett ganska omfattande arbete på att träffa utredare och diskutera deras arbetssituation. I den gruppen är det tydligt, utifrån de rapporter jag har fått och de möten jag har haft, att man på många håll känt att man inte har varit sedd och att ledarskapet i den lilla kontexten har varit otillräckligt. Här behövs ett antal åtgärder, och det finns säkert motsvarande problem på andra håll.
Det vi nu gör från politiskt håll, och som jag tycker är viktigt, är att försöka ta reda på så mycket som möjligt om hur situationen ser ut på basplanet där den egentliga vardagsverksamheten pågår. Under den förändring som kommer att ske när vi ska omorganisera polisen kommer det givetvis att vara många frågor som väcker känslor, debatt och diskussion, och samtidigt ska jobbet skötas. Vi måste därför hålla koll på dessa synpunkter och försöka agera klokt.
Ungdomsarbetslösheten
ROGER HADDAD (FP):
Fru talman!
Jag vill ställa en fråga till näringsminister Annie Lööf om ungdomsarbetslösheten.
Vi är generellt sett bekymrade över arbetsmarknadsläget, och vi välkomnar de satsningar som aviserades i vårpropositionen. Vi följer också noga jobbpaktsdiskussionerna. Jag vill dock höra statsrådets bedömning av hur verkningsfulla dessa insatser är utifrån det vi politiker kan påverka.
När det gäller siffrorna för ungdomsarbetslösheten vill några att de också ska omfatta dem som studerar. Det viktigaste är dock att ta itu med dem som är arbetslösa och saknar utbildning.
Hur bedömer statsrådet verkningsfullheten?
Statsrådet får gärna också kommentera samverkan med näringslivet när det gäller lärlingsutbildningarna, för jag tror att det är centralt.
Näringsminister ANNIE LÖÖF (C):
Fru talman!
Jag tackar Roger Haddad för frågan. Arbetslösheten, inte minst ungdomsarbetslösheten, är en prioriterad fråga för regeringen och regeringens fyra partier. Här behöver vi jobba med en palett av olika åtgärder.
En sådan är samverkan med näringslivet, som Roger Haddad tog upp. Lärlingsutbildningen i gymnasieskolan, som återinfördes av alliansregeringen under förra mandatperioden, är en viktig pusselbit.
Det kan vi se i Tyskland och Österrike som har framgångsrika sådana system. Jag var i Berlin för några veckor sedan och besökte där företaget Siemens som jobbar med lärlingsutbildning för att slussa in ungdomar i arbete.
En annan del är sänkta kostnader för att anställa unga genom halverade arbetsgivaravgifter men givetvis också coachning och praktik genom jobbgarantin för unga som infördes 2007.
Dessa delar är viktiga grundfundament för att långsiktigt verka för att sänka arbetslösheten bland unga i Sverige, som har varit hög under decennier.
ROGER HADDAD (FP):
Fru talman!
Jag tackar Annie Lööf för svaret. Studieresan till Berlin och Siemens var jag extra intresserad av. Är statsrådet beredd att driva denna fråga i Sverige, nämligen att företagen tar ett ännu större ansvar för yrkes- och lärlingsutbildningarna?
I den gamla gymnasieskolan var det fyra av tio elever som lämnade yrkesprogrammet utan slutbetyg. Samtidigt säger företagarna att de inte hittar rätt kompetens. Vi har dessutom stora avhopp från gymnasieskolan.
Näringsminister ANNIE LÖÖF (C):
Fru talman!
Just yrkesutbildningarna och lärlingsutbildningen är viktiga.
Här gör alliansregeringen i flera omgångar förstärkningar av yrkesutbildningarna, både genom kompetensutveckling för yrkeslärare och genom att vi i höstens budget fördubblade handledarstödet till arbetsgivare som tar hand om en lärling. Detta gör vi för att skapa morötter för fler företagare att vilja ta sig an en lärling och utbilda den på plats på verkstadsgolvet.
En annan viktig del är att bygga vidare på den svenska modellen. Där har jag och regeringen stora förhoppningar på yrkesintroduktionsavtal där arbetsgivarparter och facken kommer överens om en modell. Regeringen har sagt att vi gärna stöttar och stimulerar sådana att komma på plats så att fler unga människor får en möjlighet till arbete. Här har vi sagt att vi kan titta både på handledarstöd och sänkta arbetsgivaravgifter för att hjälpa unga till arbete.
Människohandel
OLA JOHANSSON (C):
Fru talman!
Min fråga går till justitieministern och handlar om problemet med människohandel.
Vi kan konstatera att det har skett beklagansvärt lite i många av EU:s medlemsstater när det gäller att införa en gemensam och skarpare lagstiftning mot trafficking. Samtidigt ökar problemet och omfattningen. Det handlar inte enbart om prostitution och sexuellt utnyttjande utan om tiggeri, stölder med mera.
I Sverige tror man att 166 personer föll offer för detta under 2009–2011. Under de senaste fem åren har 1´.000 ensamkommande barn försvunnit. Var finns de? Var gör de? Hur lever de i dag?
Under 2008–2010 fanns det en nationell handlingsplan med fokus på just sexuellt utnyttjande av traffickingoffer.
Problemen ökar och utvidgas. Är det då inte hög tid att vi utarbetar en ny handlingsplan som täcker in alla kända former av trafficking?
Justitieminister BEATRICE ASK (M):
Fru talman!
Människohandel för olika ändamål är ett allvarligt problem. Den hemska sanningen är att vi ser en liten rännil av den internationella problematiken. Det är en organiserad verksamhet som handlar om att sälja oftast unga människor till arbete, prostitution, organdonation och mycket annat.
Jag vågar inte svara på om det är just en handlingsplan vi behöver, men vi lägger mycket kraft i internationella forum på att skapa samstämmighet och samsyn i de åtgärder som krävs för att ingripa mot och utreda denna typ av kriminalitet. Detta måste vi fortsätta med för att lyfta upp det allvar som man måste se på denna problematik med.
OLA JOHANSSON (C):
Fru talman!
Trots handlingsplaner och skarp lagstiftning utsätts människor för trafficking. För den som har varit utsatt finns i Europarådets konvention mot människohandel en regel om en så kallad reflektionsperiod på 30 dagar. Den som har blivit utsatt ska ges tillfälle till vila och återhämtning men också möjlighet att blicka framåt och reflektera över sin egen framtid innan andra processer som rör en själv drar i gång och man måste fatta beslut för egen del.
Sverige följer inte detta i dag. Min fråga blir därför: På vilket sätt kommer justitieministern att verka och agera för att alla som har varit utsatta för detta ges rätt till 30 dagars vila och återhämtning även i Sverige?
Justitieminister BEATRICE ASK (M):
Fru talman!
Frågan om hur brottsoffer ska få stöd och hjälp är viktig för Sverige. Det viktigaste är att vi funderar över hur vi bättre kan ta oss an de ungdomar och andra som har varit föremål för denna typ av brottslighet. Vi måste också arbeta internationellt, och frågan om brottsoffren är med i det arbete vi bedriver.
Jag kom ganska nyligen hem från ett besök på ett skyddat boende för unga traffickingoffer i Hanoi. Det är många tusen unga flickor som säljs till bland annat Kina och andra länder för att det är brist på flickor i dessa länder men också för att sexindustrin i Thailand och andra länder är stor.
En och annan flicka får man tag i och kan ta hem. De är i stort behov av inte 30 dagars vila utan många dagars vila, upprättelse, utbildning och en möjlighet att komma igen. Det är inte alltid så att man är välkommen där man kommer ifrån.
Det finns stora behov av internationella insatser, och jag kan försäkra att vi i det internationella arbetet gör allt vad vi kan för att bättre leva upp till de krav som man måste ställa.
Statligt stöd till muslimska organisationer
KENT EKEROTH (SD):
Fru talman!
Min fråga går till Stefan Attefall.
I maj 2012 avslöjade Uppdrag granskning att en mycket stor andel av Sveriges moskéer står för en kvinnofientlig och bokstavstrogen tolkning av Koranen, en syn som står i direkt strid med svenska värderingar.
Det är inte förvånande för oss sverigedemokrater, som länge har varnat för detta. Men trots detta avslöjande drogs inte stödet in till de här moskéerna. Tvärtom höjdes anslagen till trossamfund där de här moskéerna ingår, samtidigt som regeringen exempelvis drog ned anslagen till handikappidrotten.
När Uppdrag granskning följde upp avslöjandet tidigare i år visade det sig att de ursäkter och löften om förbättring som hade framförts föga förvånande bara var ett spel för galleriet. Ett samfund som erhåller skattefinansierade bidrag måste förbinda sig att ”upprätthålla och stärka de grundläggande värderingar som samhället vilar på”.
Min fråga är: Anser Attefall att de här muslimska förbunden, moskéerna och organisationerna gör det och därmed att svenska skattepengar fortsatt ska gå till att stödja sådana organisationer?
Statsrådet STEFAN ATTEFALL (KD):
Fru talman!
Det är korrekt att stöd till trossamfund, oavsett den här diskussionen, har stigit två år i rad generellt för samfunden. Det handlar om andlig vård på sjukhus, generella stöd och vissa lokalbidrag.
Fallet som Uppdrag granskning tog upp skapade ett antal frågor. Det gjorde att den myndighet som har ansvar för att följa upp frågorna drog in stödet i avvaktan på att få svar på ett antal frågor.
Man ska komma ihåg att det var bara fem av de granskade moskéerna som får del av det stöd som staten betalar ut. De andra moskéerna är inte anslutna till någon riksorganisation och kan inte få del av stödet.
Det ställdes ett antal uppföljande frågor och har vidtagits en hel del åtgärder inom respektive moské. Ett antal personer är inte längre kvar vare sig som ideellt arbetande eller som anställd på grund av det egna arbete som skedde i moskéerna. Man har haft en dialog med de här samfunden och moskéerna och därmed också kunnat fortsätta att betala ut stödet, helt i enlighet med det regelverk som finns.
KENT EKEROTH (SD):
Fru talman!
Som jag nämnde är detta inte första gången något sådant uppdagades. Det gjordes en uppföljning som kom i januari i år. Frågan aktualiseras också genom Mustafaskandalen inom Socialdemokraterna, där det återigen framkom vilka värderingar som florerar inom dessa organisationer.
Det kan handla om antisemitiska eller kvinnofientliga texter och hänvisningar till att det är sharia som ska användas och appliceras. Det går hand i hand med ännu tidigare avslöjanden, som ljudbanden om judar i Södermalmsmoskén för några år sedan. Situationen förändras uppenbarligen inte – i alla fall inte till det bättre.
På den förra frågan verkade det som om Attefall är nöjd med tingens tillstånd, trots den här uppföljningen och trots allt som visar på detta. Om jag tolkar Attefall rätt överväger regeringen inte att åtgärda situationen, där de här muslimska organisationerna får ta del av svenska skattebetalares pengar. Det gör mig faktiskt ganska orolig.
Statsrådet STEFAN ATTEFALL (KD):
Fru talman!
Det är uppenbart att jag inte var tillräckligt tydlig.
Först och främst:
De värderingar som kom till uttryck i det aktuella programmet är självklart inget man kan ställa sig bakom, om man hyllar de värderingar som vi står för från regeringens sida men också som demokrater. Det fanns ett antal uttalanden om att inte uppmana kvinnor att gå till polisen när man blev misshandlad och andra uttalanden som självklart ska fördömas.
Men när man granskar detta närmare visar det sig ett antal saker. Flera av de här organisationerna får inte något stöd från statens sida. Man har vidtagit åtgärder på ett antal ställen. En del personer som uttalade sig hade inte någon officiell roll i de här moskéerna.
Det är så man måste göra. Man måste granska fallen och se vad som ligger bakom, ha en dialog. Den myndighet som ansvarar och gjorde en granskning drog också in stödet i avvaktan på att klara ut ett antal frågetecken som fanns. Med det har man sedan kunnat fortsätta.
Det innebär inte att det inte finns enskilda människor som både uttrycker sig och agerar på ett sådant sätt att man har anledning att ta avstånd från det. Men i de befintliga regelverken kunde man konstatera att man kan följa upp dem genom de åtgärder som vidtogs i respektive moské.
Humanitär hjälp till Syrien
HANS LINDE (V):
Fru talman!
Jag har en fråga till utrikesministern.
Syrien är kanske en av vår tids värsta humanitära katastrofer. Jag tror att vi som befinner oss i denna kammare har svårt att förstå vidden av lidandet för det syriska folket. Vi vet i dag att minst 1,3 miljoner syrier har flytt sitt land. Kanske så många som 4 miljoner syrier lever som internflyktingar i sitt eget land. De humanitära behoven är enorma.
Samtidigt beskriver de humanitära organisationerna hur de möter en lång rad problem. De möter våld i sitt arbete. De har svårt att få de resurser de behöver. FN:s appeller har tyvärr inte hörsammats i tillräcklig utsträckning.
De beskriver också, i de civila organisationer som jag pratar med, hur regelkrångel och administrativa hinder i grannländerna, till exempel i Turkiet, förhindrar deras verksamhet och deras möjligheter att föra in utrustning, läkemedel och annan nödhjälp in i Syrien.
Min fråga till utrikesministern är: Vad gör utrikesministern för att underlätta de humanitära organisationernas tillträde till Syrien, så att vi kan få fram mer humanitär hjälp?
Utrikesminister CARL BILDT (M):
Fru talman!
Tack, Hans Linde, för frågan!
Detta är en av vår tids allra största tragedier – det tror jag att vi är eniga om. Vi sysslar med den praktiskt taget dagligen, för att försöka åstadkomma en politisk lösning – det ser inte så ljust ut för ögonblicket – och för att försöka lindra för människorna. Vi är från svensk sida den fjärde eller femte största bidragsgivaren. Men det handlar också om den typ av frågeställningar som Hans Linde tar upp.
Frågan om att nå in i Syrien från olika länder utan att gå via Damaskus är en både juridiskt och – som Hans Linde påpekar – sakligt komplicerad materia. Vi arbetar tillsammans med de internationella organisationerna i dialog med respektive regeringar och också i dialog med det speciella organ som de syriska oppositionsföreträdarna har satt upp för att försöka koordinera biståndsverksamheten, för att försöka få den att fungera bättre än den gör. Jag vill inte säga att det fungerar dåligt, men det bör fungera bättre.
HANS LINDE (V):
Fru talman!
Tack, utrikesministern, för svaret! Jag välkomnar det humanitära stöd som den svenska regeringen har avsatt och betvivlar inte heller utrikesministerns engagemang i frågan.
Men vi konstaterar att regeringen i den vårändringsbudget som presenterades i måndags föreslår att man ska göra en besparing på biståndsbudgeten med 709 miljoner kronor i årets budget. Det innebär att regeringen kommer att backa från åtaganden som man har gjort, att man kommer att backa från löften som man redan har gett.
´ I vårändringsbudgeten beskriver man ingenstans var besparingen kommer att göras. Då skulle man från utrikesministern, som har så stort engagemang för de syriska flyktingarna, vilja veta om utrikesministern i dag kan garantera Sveriges riksdag att den besparing som den borgerliga regeringen har föreslagit på biståndsbudgeten i år inte kommer att gå ut över den humanitära hjälpen till de syriska flyktingarna.
Utrikesminister CARL BILDT (M):
Fru talman!
Jag har inte siffrorna alldeles klara för mig för ögonblicket. Men jag tror dess värre att jag kan lova Hans Linde att det stöd vi kommer att ge till humanitär verksamhet till Syrien och syriska flyktingar detta år kommer att vara avsevärt mycket högre än förra året.
Jag säger ”tyvärr” eftersom jag skulle önska att konflikten tog slut i dag och att detta stöd inte behövdes. Vi tillhör de allra största bidragsgivarna i världen. Vi har praktiskt taget löpande räkning till de stora humanitära organisationerna. Det ligger i det stora humanitära kontot, som inte redovisas i förväg, eftersom vi inte vet vilka nödsituationer som kan uppkomma. Det är en lite speciell del av statsbudgeten. Det sker alltefter omständigheterna, alltefter behoven.
Dess värre fruktar jag att summan i år kommer att bli avsevärt mycket högre än vad den var förra året.
Internationellt erkännande av folkmordet i Osmanska riket
ANNELIE ENOCHSON (KD):
Fru talman!
Även min fråga vill jag rikta till statsrådet Bildt.
Den 11 mars 2010 sade riksdagen i ett tillkännagivande till regeringen att Sverige ska erkänna folkmordet 1915 i dåvarande Osmanska riket. I folkmordet som ägde rum beräknas mellan 800 000 och 1 000 000 kristna ha dödats. Massmordet utfördes bland annat genom massakrer och framkallad hungersnöd. I Sverige lever många ättlingar till dem som har upplevt detta folkmord, och det är ett trauma för hela folkgrupper.
Folkmord är ett brott mot mänskligheten och angår oss alla. 20 länder har i dagsläget officiellt uttryckt att mordet på de kristna minoriteterna var ett folkmord. Men frågan behöver även ett internationellt erkännande.
Riksdagen beslutade att Sverige bör agera med kraft inom EU och FN för att få till stånd ett internationellt erkännande av folkmordet. Min fråga till statsrådet Bildt är: Vilka åtgärder har statsrådet vidtagit inom EU och FN för att just kunna få ett internationellt erkännande?
Utrikesminister CARL BILDT (M):
Fru talman!
Dessa frågor tillhör de frågor som ständigt bereds. Men det är som bekant vår uppfattning inte bara i detta fall utan i många andra fall och i många fall som är väsentligt mycket mer aktuella – här talar vi om 1915 – att detta inte ska göras till föremål för politiska beslut. Det ska i stället avgöras genom en dialog mellan historiker om det går längre tillbaka i tiden. Sedan har vi också upprättat internationella juridiska instanser som ska avgöra karaktären på de brott som har begåtts.
Andra länder har en något annan tradition att fatta politiska beslut om hur man ska tolka historien. Den traditionen har vi inte i Sverige, och det tror jag på det hela taget är mycket sunt. Det främjar dessutom den försoning som är nödvändig för att kunna gå vidare för folket i fråga.
ANNELIE ENOCHSON (KD):
Fru talman!
Jag tackar för svaret, även om jag inte är nöjd med det. Historikerna har redan avgjort detta, och vi i riksdagen har ett tillkännagivande om att någonting ska göras.
Varje år får vi en skrivelse – skrivelse nr 75 – där man frågar vad regeringen har gjort med anledning av de tillkännagivanden som vi har gett till regeringen. Ärende nr 1 från Utrikesdepartementet är just detta ärende. Där står det att frågan bereds inom Regeringskansliet och att momentet inte är slutbehandlat. Det är alltså det äldsta ärendet.
Min fråga är: Tycker statsrådet att tre år är en rimlig tid att bereda ett ärende?
Utrikesminister CARL BILDT (M):
Fru talman!
Det var ungefär det som jag sade i mitt svar, alltså att frågan bereds. Detta var någonting som inträffade 1915, och det pågår en betydande debatt mellan historiker. Det har dessutom diskuterats mellan två av de berörda länderna att det ska tillsättas en kommission av historiker för att gå vidare med denna frågeställning.
Det förblir min bestämda uppfattning, av erfarenhet även från andra aktuella situationer, att det är bättre att låta denna fråga avgöras av internationella juridiska instanser som vi har tillsatt plus av historikerna i en diskussion som rör sig fram och tillbaka både i denna fråga och i åtskilliga andra frågor. Detta handlar om förhållanden i samband med de stora väldenas upplösning i slutskedet av första världskriget. Jag tror att vi i samband med hundraårsminnet både av första världskrigets utbrott och av de stora väldenas upplösning kommer att se mycket av hälsosam och nyttig historisk debatt om dessa och andra förhållanden.
Regeringens innovationsstrategi
ANNIKA DUÀN (S):
Fru talman!
Min fråga går till näringsminister Annie Lööf.
I den nationella innovationsstrategin som ministern har sammanställt och är ansvarig för står det på s. 7: Innovation är avgörande för den långsiktiga produktivitetsutvecklingen och därmed för tillväxt och framtida välstånd. Ett gott innovationsklimat är ett villkor för företagets konkurrenskraft.
I början av mars besökte jag tio företag i Västmanland varav flera arbetar med innovationer av olika slag. Ett flertal är småföretag med ytterst begränsade resurser. De efterfrågar statligt stöd för att kunna fortsätta utveckla sina produkter och tjänster och få ut dem på en större nationell och internationell marknad.
I strategin står det att regeringen avser att fortsatt verka och utveckla en politik för ökad innovation, vilket är bra och viktigt. Men jag och företagen vill att ministern utvecklar vad det innebär 2013 och 2014 i konkreta politiska förslag och ekonomiska resurser från regeringen.
Näringsminister ANNIE LÖÖF (C):
Fru talman!
Ett stort och varmt tack för frågan. Som frågeställaren nog vet brinner jag för innovations- och näringspolitik, och denna regering har tagit stora steg i denna riktning.
Konkret för dessa små och innovativa företag tillförde regeringen förra våren 100 miljoner över tre år för att stärka inkubatorverksamheten i Sverige. Det är viktigt framför allt för nystartade riktigt små bolag.
Dessutom kan dessa små företag sedan ett år tillbaka få innovationscheckar och stöd från innovationscoacher. Detta är riktat just till små företag. Utöver det tillför vi 2 miljarder på innovationsinsatser i höstens forskningsproposition som bland annat går till industriforskningsinstituten som har 15 000 småföretag kopplade till sig. Vi tillför också ett antal hundra miljoner till test- och demoanläggningar i Sverige som också har små företag knutna till sig.
Jag hoppas att frågeställaren på detta sätt har förstått att vi jobbar med många olika åtgärder för att främja just små företags innovationskraft.
ANNIKA DUÀN (S):
Fru talman!
Jag tackar för svaret. Jag vill nämna att bland de företag som jag besökte och diskuterade med fanns till exempel Recotech i Arboga samt Axon Miljöteknik i Sala. Recotech tillverkar delar till turbiner, och de såg utmaningar inom personalförsörjning och finansiering av utveckling och innovationer. Axon Miljöteknik som har stor tilltro till sin produkt såg utmaningar i marknadsföring och utveckling.
I Sverige finns många företag med människor som har fantastiska idéer. Det som de behöver är konkreta stöd och insatser som bidrar till konkurrenskraft, arbete och därmed tillväxt.
Jag upprepar: Vad avser regeringen att lägga fram för förslag för att bidra till sin egen strategi – konkreta pengar?
Näringsminister ANNIE LÖÖF (C):
Fru talman!
Vi har bland annat innovationscheckar – rådgivningscheckar för konsultation – som små företag kan få. Sedan har vi ett statligt finansierat industriforskningssystem i Sverige där små företag kan utveckla sina tjänster och produkter. Utöver det har regeringen just lämnat en proposition om ett investeraravdrag som vi vill ska träda i kraft från den 1 september och som innebär att en granne, farmor eller liknande kan investera 1,3 miljoner i ett nystartat företag och få dra av ungefär 200 000 kronor för att stimulera kapitaltillgång.
Jag leder nu industrisamtal tillsammans med bland andra IF Metall och Teknikföretagen. Vår första workshop handlade om kompetensförsörjning. Den andra, som var i veckan, handlade om just innovation och hur vi ska jobba vidare för att stärka strategin och för att fortsätta ligga i absolut världsklass som vi gör i dag och vill göra även i framtiden.
En strategi för life science
INGELA NYLUND WATZ (S):
Fru talman!
Min fråga går också till näringsministern.
För ett år sedan beslutades att Astra Zeneca skulle lägga ned sin verksamhet i Södertälje som är min hemstad. Det var naturligtvis ett hårt slag mot vår kommun men också mot hela Sverige.
I en debattartikel i Dagens Industri i mars 2012 lovade näringsministern mot denna bakgrund att sätta sig ned och arbeta fram en strategi för svensk life science, vilket är bra. Tanken var att försöka hitta någonting som liknar den strategi som är framtagen i Storbritannien.
I en debattartikel i Dagens Industri nu i veckan säger företrädare för branschorganisationen Sweden Bio att man inte har råd att vänta längre. I Storbritannien har man redan utvärderat första fasen.
Min fråga till näringsministern är: Hur länge ska vi vänta på en life science-strategi i Sverige?
Näringsminister ANNIE LÖÖF (C):
Fru talman!
Jag lovade för ett år sedan en strategi inom ramen för den nationella innovationsstrategin, och vi presenterade den nationella innovationsstrategin i höstas tillsammans med forsknings- och innovationspropositionen som innehöll en stor satsning på den mycket viktiga life science-branschen. Bland annat lade vi 250 miljoner på att bygga upp Sci Life Lab utanför Stockholm. Vi lade också 75 miljoner på forskning om antibiotikaresistens och infektion. Ytterligare 50 miljoner lades på forskning om åldrande och hälsa.
Som frågeställaren mycket väl vet invigde jag ett helt nytt industriforskningsinstitut i Södertälje för bara någon månad sedan, där regeringen har lagt stora belopp för process- och katalysgrenen just för att främja livsvetenskapen i Sverige. Det är nämligen en viktig del där vi ligger i framkant och där Sverige ska fortsätta att satsa.
INGELA NYLUND WATZ (S):
Fru talman!
Jag tackar näringsministern för det. Jag är medveten om de satsningar som regeringen har gjort på detta område. De är bra. Men nu är det inte detta som branschen efterlyser, och det är inte heller det som jag som företrädare för oppositionen efterlyser. Jag vill få reda på när näringsministern tänker presentera den utlovade svenska strategin för life science, alltså en sammanhållen strategi som gör att hela samhället – akademin, politiken och branschen som sådan – drar åt samma håll. Det är bråttom, vilket jag har påtalat i tidigare debatter med näringsministern, och det blir än mer bråttom. Om näringsministern inte tycker att det är viktigt att jag tycker att det är bråttom, borde hon ändå vara skyldig svaret till branschens företrädare.
Näringsminister ANNIE LÖÖF (C):
Fru talman!
Jag presenterade svaret i går på Dagens Industris debattsida. Där förklarade jag för branschen att vi, inom ramen för den nationella innovationsstrategin som är den övergripande delen som gäller alla näringsverksamheter i Sverige, har pekat ut hur visionen ser ut. Utöver det lägger vi särskilda satsningar på just life science-branschen eftersom det är en mycket viktig bransch.
Tidigare frågeställare från Socialdemokraterna tyckte inte att det var viktigt med strategi utan pekade på att det är viktigt med konkreta insatser. Ingela Nylund Watz säger nu: De konkreta miljoner och insatser som regeringen har gjort är inte viktiga. Vi vill ha en vision och ett dokument.
Jag hävdar att vi har en strategi, och jag hävdar att regeringen också har tillfört stora summor för att stärka livsvetenskapen i Sverige.
Sjukpenningtalet
FINN BENGTSSON (M):
Fru talman!
Jag har en fråga till socialförsäkringsminister Ulf Kristersson.
Försäkringskassan följer ju löpande det som kallas sjukpenningtalet och som är ett mått på sjukfrånvaron. I denna analys noterades orimligt höga tal under den förra socialdemokratiska regeringen 2003. De har efter regeringens sjukförsäkringsreform kommit ned till helt rimliga nivåer, och fram till 2011 såg vi en väldigt gynnsam utveckling. Tyvärr visar det sig att det nu under senare år finns en viss ökning av sjukpenningtalet. Den senaste rapporten från Försäkringskassan belyser detta, och där finns det skillnader såväl i vilka sjukfall som nytillkommer som mellan kön och åldersgrupper.
Jag skulle vilja höra hur socialförsäkringsministern ser på rapporten från Försäkringskassan och vilka åtgärder regeringen avser att vidta.
Statsrådet ULF KRISTERSSON (M):
Fru talman!
Det är två viktiga saker. Det ena är att det är viktigt i sig att följa detta. Det handlar om att följa, tidigt se förändringar samt vara alert och beredd på att titta i detalj på vad det kan bero på. Det var precis det vi inte gjorde tidigare. Då kunde det sticka i väg under en ganska lång tid utan att någon hann reagera på allvar. Det är det första jag vill säga.
Det andra är att det inom ramen för relativt hanterbara förändringar totalt sett är några saker som är oroande. En är att den psykiska ohälsan ökar så markant som andel. Det är bland annat en spegelbild av att vi antagligen är bättre än någon gång tidigare på att hjälpa människor med rent somatiska problem tillbaka till arbete, och den psykiska ohälsan blir då den andra sidan av saken. En annan sak är att kvinnors sjukfrånvaro är markant högre än mäns och har varit det under mycket lång tid och att det inte finns någon grundläggande, bra kunskap om vad detta faktiskt beror på.
FINN BENGTSSON (M):
Fru talman!
Jag tackar för svaret. Jag delar socialförsäkringsministerns oro, och jag tycker att det är bra att regeringen ser detta. Att se problem är nämligen möjligheten att kanske lösa dem.
Det som har förbryllat mig lite grann är att oppositionen ganska hårt driver att vi skulle återgå till den ordning som gällde innan den sjukförsäkringsreform vi genomförde förra mandatperioden. Min rädsla är att detta möjligen kan påverka sjukskrivningsmönstret i negativ riktning, så att man använder sjukförsäkringen för syften den inte är avsedd för.
Min följdfråga till socialförsäkringsministern blir då ganska naturlig: De saker som nu nämndes tycker jag är viktiga att analysera, men ser socialförsäkringsministern någon risk i att man mjukar upp den sjukförsäkringsreform vi har gjort alldeles för mycket, så att den kommer att användas på ett oegentligt sätt – kanske som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd? Det kan vara osäkert för framtiden och för dem som verkligen behöver sjukförsäkringen.
Statsrådet ULF KRISTERSSON (M):
Fru talman!
På lång sikt är den risken alldeles uppenbar. Det är klart att vi har en sjukförsäkring som är känslig för förändringar.
Det betyder att man för det första måste göra den sortens avsiktliga förändringar som möter konkreta problem där man ser att det inte har blivit bra. Vi har gjort ett antal sådana förändringar som jag tycker är rimliga och viktiga. För det andra är frågan: Ska man i största allmänhet tala i termer av att vi måste luckra upp och som om det vore ett mål om fler människor var sjukskrivna och förtidspensionerade? Då är man farligt ute, tror jag, för då är man inne och slirar på vad den egentligen är till för och äventyrar legitimiteten för människor som verkligen behöver sjukförsäkringen.
Jag upplever inte att vi är där just nu, även om diskussionen har dessa lite slarviga tendenser. Däremot har vi givit fem eller sex uppdrag totalt sett, till alltifrån Försäkringskassan till Karolinska Institutet, att gå till botten med ett par frågeställningar. Vad, mycket mer exakt, beror olika sjukdomstillstånd på, och hur behandlar vi dem inom ramen för försäkringen? Vi ska sluta ha rita-gissa-spring i dessa frågor.
Statsbidrag till vissa kommuner
LARS JOHANSSON (S):
Fru talman!
Jag tänkte ställa min fråga till Annie Lööf. Det gäller varför regeringen tycker att det är så viktigt att ge 1 miljard kronor till de kommuner i Sverige som har den lägsta skatten och är moderatstyrda i Stockholmsregionen.
Det är nämligen det förslag regeringen har lagt fram och som har upprört stora delar av Sverige i övrigt. Många kommunalpolitiker sitter med svåra och stora problem att lösa – antingen måste de höja kommunalskatten, eller också måste de i många stycken skära ned inom skola och äldreomsorg. I Stockholmskommunerna, som Stockholms stad, Täby och Danderyd, där man har de lägsta skatterna och där man till och med diskuterar om man ska sänka skatterna ytterligare, föreslår däremot regeringen 1 miljard kronor mer i årligt statsbidrag.
Vad är skälen till detta?
Näringsminister ANNIE LÖÖF (C):
Fru talman!
Det kommunala skatteutjämningssystemet ligger mig varmt om hjärtat på grund av det parti jag är ledare för.
Vi har haft samtal inom regeringen om hur vi ska få ett så modernt och uppdaterat kommunalt skatteutjämningssystem som möjligt.
Den balans vi presenterade i remissen för ett antal månader sedan tycker jag är väl avvägd.
Där går vi fram med det som en enig parlamentarisk utredning presenterade, nämligen att uppdatera barnomsorgsmodellen.
Den delen tycker jag är otroligt viktig, inte minst för många glesbygdskommuner, för att man ska kunna finansiera välfärdsverksamheter.
Sedan är det ett samtal och den beredning vi har haft internt i Regeringskansliet där den har diskuterats, och vi har landat i just den modellen.
LARS JOHANSSON (S):
Fru talman!
Det är faktiskt så att detta sker genom förändringar inom systemet.
Man gör alltså en fördelning mellan kommuner med hög skattekraft och kommuner med låg skattekraft, och det finns en parlamentarisk enighet om det.
Den extra miljard jag ställde frågan om finns det dock ingen parlamentarisk enighet om över huvud taget, utan det är något regeringen har hittat på för att gynna de moderatstyrda kommunerna i Stockholms län, och Vellinge och några andra, med låga skatter.
Jag tror faktiskt att regeringen kanske till och med har blivit lurade av de moderata kommunalråden, för under föregående år visade det sig att Stockholms stad hade ett överskott på tre miljarder.
De har den lägsta skatten i Sverige, och med detta förslag ska de dessutom få 466 miljoner till i årligt bidrag.
Täby kommun har också en oerhört låg kommunalskatt och ska få ungefär 100 miljoner kronor i årligt statsbidrag. Vad är det för rättvisa i ett sådant system?
Näringsminister ANNIE LÖÖF (C):
Fru talman!
Låt mig beskriva för Lars Johansson hur systemet fungerar. Oftast är det inomregionalt man fördelar. Ta mitt hemlän, Jönköpings län, där Jönköpings kommun och Värnamo kommun betalar in ungefär lika mycket i systemet som de andra kommunerna får tillbaka. Så ser det ut även i Stockholms län: En del kommuner som har hög och god tillväxt betalar in till systemet medan kommuner i utkanten av länet får tillbaka.
Detta är en sammanvägning. Det är ett förslag regeringen har presenterat och som regeringen också avser att genomföra. Jag är otroligt glad att den del som rör barnomsorgsmodellen och en uppdatering av den kommer att genomföras, och det är så att säga ett paket för det kommunala skatteutjämningssystemet.
USA:s användning av drönare
ANNA-LENA SÖRENSON (S):
Fru talman!
Min fråga går till utrikesministern och handlar om USA:s användning av drönare.
Det pågår en debatt om användning av drönare, och vi har i dagarna fått en rapport från FOI som handlar om drönarkriget i Pakistan. I rapporten kan vi läsa att antalet dödsoffer uppskattas till minst 2 350, varav en betydande del är civila. Hur många är omtvistat, men det är åtminstone ett par hundra. Det gäller enbart i Pakistan. Attacker har som bekant också genomförts i Jemen och Somalia.
USA:s agerande i detta fall innebär klara brott mot folkrätten och mot krigets lagar. Många känner stark oro vad gäller drönare och hur de kan komma att användas. Min fråga till ministern är helt enkelt om utrikesministern eller Sverige inom ramen för FN har ställt frågor eller tänker ställa frågor kring hur USA använder drönare i sin jakt på terrorister.
Utrikesminister CARL BILDT (M):
Fru talman!
Det pågår en betydande diskussion om detta, också i Sverige i olika sammanhang. Det är viktigt att säga att krigets lagar gäller alldeles oavsett vilka vapen det är. Det kan vara en drönare, ett attackflygplan eller en krypskytt; det är exakt samma lagar. Det finns ingen anledning att se annorlunda på detta.
Då handlar det om vad man gör i de olika situationerna. I fallet Pakistan är det framför allt en fråga mellan pakistansk regering och Förenta staterna, och det är de som har att avgöra detta. Jag utgår från att det på ett eller annat sätt pågår en dialog mellan Pakistans regering och USA om de olika insatser som sker där. Samma sak gäller i de andra fallen. Det är lite mer komplicerat i något av dem.
Om detta pågår en intensiv diskussion som vi följer mycket nära, men krigets lagar gäller dock alldeles oavsett vad det handlar om.
ANNA-LENA SÖRENSON (S):
Fru talman!
Jag tackar för svaret, men min fråga handlar om Sveriges agerande i dessa fall. Vi är väl överens om att krigets lagar och folkrätten ska gälla, men detta handlar om en ny teknik. Det finns en väldigt stor risk att tröskelnivån för våldsanvändning kommer att sjunka med tanke på robotkrigets hemliga natur och att det är ganska lite förluster vad gäller piloter och soldater.
Vi socialdemokrater har i vår utrikespolitiska deklaration krävt att man ska se över detta, skärpa regelverket och titta på just drönare. Är det en bra idé enligt utrikesministern? Kan utrikesministern och den svenska regeringen ställa sig bakom och driva denna fråga?
Utrikesminister CARL BILDT (M):
Fru talman!
Jag skulle vara lite skeptisk mot att ha separata lagar för olika vapensystem. Krypskyttar – för att ta någonting annat – är också någonting det kan gälla. Men krigets lagar gäller krigets lagar. Sedan sker en teknikutveckling, en utveckling av vapensystem, en utveckling av doktriner och en utveckling av krigsföringsmetoder.
Men jag är inte alldeles övertygad om att det leder rätt om man börjar anpassa krigets lagar för olika vapensystem. Krigets lagar är nu så pass allmänt accepterade av alla att jag tror att man skulle hamna i en besvärlig situation om man började erodera dem.
Låt mig vad gäller just USA erinra om att det förs en synnerligen livlig diskussion i den amerikanska kongressen, senaten eller representanthuset – jag har glömt vad det var för ögonblicket. Där diskuterar man just detta med betydande offentlig insyn och redovisningar för den juridiska grunden i enlighet med krigets lagar. Detta följer vi självfallet noga. Men jag skulle inledningsvis vara rätt skeptisk mot tanken att börja ändra på krigets lagar.
Trygghetssystemen
LARS MEJERN LARSSON (S):
Fru talman!
I måndags träffade jag Rolf – ytterligare en av dem som har hamnat mellan stolarna i trygghetssystemen. Värmlands Folkblad beskriver detta på ett alldeles utmärkt sätt i dag.
Rolf är en hårt arbetande byggnadsarbetare med 30 år i arbetslivet och som för sex månader sedan fick diagnosen primär progressiv MS. Det innebär en sjukdom utan fungerande bromsmedicin och med gradvis försämrad rörelseförmåga. Han hörde av sig till Arbetsförmedlingen och blev omedelbart avregistrerad som arbetssökande. Men från Försäkringskassan får han beskedet att han inte är tillräckligt sjuk för att få sjukpenning.
Detta är enbart ett av många fall där vi har en regering som behandlar medborgare som luft. Läkarintyget är övertygande, men Försäkringskassan anser att Rolf inte är tillräckligt sjuk för att få sjukpenning. A-kassan menar att han är för sjuk för att jobba och att han därmed inte kan få någon ersättning.
Min fråga till Ulf Kristersson är: Vad tänker statsrådet göra för att personer inte ska få beskedet att de är för sjuka för a-kassa och för friska för sjukskrivning?
Statsrådet ULF KRISTERSSON (M):
Fru talman!
I det enskilda fallet vet både frågeställaren och jag att varken han eller jag säkert har insyn i eller kan eller får kommentera vad som händer i Försäkringskassans beslutsfattande. Det tror jag att vi båda har respekt för.
Vad frågan möjligen gäller i en bredare bemärkelse är frågeställningen hur vi ska få så god samsyn som möjligt kring en enskild försäkrad mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen.
Man ska först ha klart för sig att detta är lite olika frågeställningar. Försäkringskassan har uppgiften att undersöka om en person till följd av sjukdom har nedsatt arbetsförmåga eller inte och vid vilka tidpunkter.
Så har det alltid varit. Man har förvisso inte alltid följt detta regelverk, men så har det alltid varit. Arbetsförmedlingen har en annan uppgift, och det är att hjälpa människor att komma tillbaka in i arbete.
Ofta går dessa hand i hand. Vi har vidtagit ganska omfattande åtgärder för att få in dem gemensamt i enskilda fall så tidigt som möjligt för att undvika precis den risk för händelser som du principiellt beskriver.
LARS MEJERN LARSSON (S):
Fru talman! Jag har full respekt för att statsrådet inte kan uttala sig om det enskilda fallet. Men dialogen har uppenbarligen inte fungerat alls mellan de två myndigheterna. Vi har en regering som gång på gång slår undan benen på människor som är i behov av hjälp. Den monterar ned trygghetssystemen och vägrar vidta åtgärder när det är uppenbart att systemet är fel uppbyggt.
Vi har sett det förr, och vi ser det i dag: en regering som vägrar se människan och som är nöjd med hur det ser ut. Vi har hög arbetslöshet, minskad utbildningsnivå och ett trygghetssystem som stänger ute de personer som behöver det allra mest.
Jag vill därför fråga ministern än en gång: Anser ministern att det är okej att medborgare som har bidragit med skattepengar under 30 års tid vid hastigt insjuknande i en obotlig sjukdom hamnar mellan stolarna?
Statsrådet ULF KRISTERSSON (M):
Fru talman!
Du är tillbaka återigen, Lars Mejern Larsson, och vill använda ett enskilt exempel som du vet att varken du eller jag har insyn i och jag inte får försöka fatta några beslut om eller pröva. Du vill använda det för att antyda att det vore bättre om människor i allmänhet var mer sjukskrivna.
Jag delar inte denna beskrivning. I det enskilda fallet är jag övertygad om att de allra flesta människor blir korrekt behandlade. Men jag är också övertygad om att det fattas felaktiga beslut. Vi har en ordning för detta – att i rättssäker form överklaga och få domstolsbeslut. Så har det alltid varit.
Det kommer alltid att finnas enskilda personer som ligger precis vid en gräns där man kan diskutera om det är rätt eller fel beslut – så också före 2008, vill jag erinra om.
I den principiella frågan – om det i allmänhet är bättre med fler sjukskrivna och fler förtidspensionerade, vilket jag tycker att du antyder i din fråga – är mitt bestämda svar att det inte vore bättre att i allmänhet ha fler människor som länge är sjukskrivna.
Pensionsåldern
SHADIYE HEYDARI (S):
Fru talman!
Min fråga går till socialförsäkringsministern.
I samband med Pensionsåldersutredningens slutbetänkande om åtgärder för ett längre arbetsliv säger ministern så här i sitt uttalande: Håll er i trim för att orka jobba längre!
Jag tycker att ministerns uttalande är förnedrande och även upprörande. Kan ministern förklara hur han tänkte när han uttalade sig på det sättet?
Statsrådet ULF KRISTERSSON (M):
Fru talman!
Jag skulle vara lite förvånad om frågeställaren anser att jag har varit förnedrande i en frågeställning om hon hade sett den intervju som ligger bakom detta. Jag var intervjuad i tio minuter i TV4 i direktsändning. Det finns på nätet för den som är nyfiken nog att undersöka vad jag sade. Vi diskuterade arbetsmiljöfrågeställningar och pensionsåldrar – i princip alla de frågeställningar som är föremål för Pensionsåldersutredningen.
På frågan från reportern om huruvida det också fanns någonting som den enskilde kunde eller borde göra påpekade jag att inte minst vi med stillasittande arbeten också har ett ansvar för att försöka hålla oss i så pass god form som möjligt så att vi orkar med ett långt arbetsliv. Jag har aldrig antytt att det i första hand är fråga om enskilt ansvar. Jag har aldrig antytt att arbetsgivare inte bär ansvar för arbetsmiljön. Men jag sade att vi, var och en, själva också har en uppgift i detta.
SHADIYE HEYDARI (S):
Fru talman!
Självfallet har var och en av oss ett eget ansvar för att se till att vi orkar jobba. Men det handlar också om att vi måste förbättra arbetsmiljön för att människor ska orka arbeta längre.
Min fråga till ministern är: Är ni beredda att se över detta och förbättra arbetsmiljön för människor för att de ska kunna arbeta längre i stället för att lägga hela ansvaret på den enskilde?
Statsrådet ULF KRISTERSSON (M):
Fru talman!
Jag låtsas inte ens om antydan i frågan eftersom jag tycker att den är rätt meningslös i grund och botten. Uppgiften för den utredning vi tillsatte har under två års tid varit att utreda just denna fråga: Vad är arbetsmiljörelaterat? Vad är åldersdiskrimineringsrelaterat? Vad kan vi göra i form av åldersgränser i pensionssystemet? Allt detta finns i ett gediget direktiv till en gedigen utredning som vi nu i den parlamentariska pensionsgruppen och i partierna har skäl att ta ställning till. Jag har aldrig antytt någonting annat.
Att man då och då som politiker får finna sig i att få 14 sekunder utklippta – det vet jag. Att man sedan ska stå till svars för människor som borde ha kunnat se hela intervjun tycker jag är konstigt.
Självmord bland unga
LARS-ARNE STAXÄNG (M):
Fru talman!
Jag skulle vilja ställa en fråga till statsrådet Kristersson.
Ett allvarligt samhällsproblem som vi sällan talar om är de självmord som sker varje år. Glädjande nog har antalet sjunkit på senare tid, även om det fortfarande ligger alldeles för högt – mellan 1 400 och 1 500 per år.
En grupp där självmorden fortfarande ökar är yngre vuxna och ungdomar, inte minst flickor. Det gäller särskilt de ungdomar som har eller har haft problem under sin uppväxt och utbildning och i många fall får sin försörjning från samhället, inte minst från aktivitetsstöd.
Min fråga är därför: Hur kan vi förbättra situationen för denna grupp?
Statsrådet ULF KRISTERSSON (M):
Fru talman!
Frågan om aktivitetsstöd är en svår och komplicerad fråga. Den beskrivs ofta utifrån andra problemställningar än den otroligt dramatiska slutsats som beskrivs här med självmord. Jag inser att detta ytterst är en konsekvens som är helt förfärande och som kanske inte i första hand har sin grund i själva ersättningsformen men i de problem som ligger bakom allt detta.
Om vi tar själva aktivitetsersättningsfrågan, som kanske mer är mitt ansvar än orsakerna bakom tragiska självmord, har vi sjösatt en långsam och varsam reform i rätt många steg med syftet att färre ska hamna i aktivitetsstödsystemet om det inte är nödvändigt. Fler ska också kunna lämna aktivitetsersättningen om det är möjligt.
Den processen är i gång nu. Det gäller ganska många olika saker. Det handlar om skolan, det handlar om gymnasiesärskolan, det handlar om stöd för arbete och det handlar om många sådana saker. Jag tycker att det är en varsam men viktig process vi har startat.
LARS-ARNE STAXÄNG (M):
Fru talman!
Tack för svaret! Jag ställde den här frågan på grund av att vi har en ökning bland ungdomar och yngre vuxna. Om vi jämför med andra länder ligger vi tyvärr på den sämre delen av skalan när det gäller de här siffrorna. Det här är ett allvarligt varningstecken. Hur kan vi hjälpa just de här ungdomarna och yngre vuxna?
Det finns säkert ett antal åtgärder som måste vidtas, precis som socialministern säger. Vi måste se problemen, och vi måste fånga upp dem innan det är för sent.
Statsrådet ULF KRISTERSSON (M):
Fru talman!
Jag tror att man ska vara försiktig och inte blanda ihop detta. Suicidrisker är en otroligt allvarlig fråga i sig. Jag inser att psykisk ohälsa och suicidrisker hos unga människor mycket väl kan sammanfalla med att man har ersättningsformen aktivitetsersättning. Jag tror dock att man ska vara mycket försiktig när man kopplar ihop orsakssambanden här emellan. Det är viktigt att påpeka. Däremot tror jag att det finns en kärna till detta i risk för ensamhet, passivitet och att inte vara behövd. Det betyder att allt vi kan göra för att öka den sociala kontaktytan för människor som annars hamnar i ensamhet och problem ska vi göra. Och jag är inte säker på att dagens aktivitetsersättning lyckas med det på det sätt som skulle vara önskvärt.
FÖRSTA VICE TALMANNEN:
Frågestunden är avslutad.
Jag tackar deltagande statsråd.
Första vice talmannen_
- Jag vill hälsa statsråden välkomna. Frågor besvaras av näringsminister Annie Lööf, utrikesminister Carl Bildt, justitieminister Beatrice Ask, statsrådet Stefan Attefall och statsrådet Ulf Kristersson.
Arbetsmarknadspolitiken
YLVA JOHANSSON (S):
Fru talman!
Min fråga går till näringsminister Annie Lööf.
Sverige har en arbetslöshet som är högre än många jämförbara länder i Europa. Vi har en ungdomsarbetslöshet som är högre än genomsnittet i Europa. Regeringens arbetsmarknadspolitik måste betraktas som havererad. Resultatet av regeringens politik är att den svenska arbetslösheten ökar och ökar. Fas 3 beräknas under innevarande år öka med 4 000 personer.
Regeringens prognoser från i höstas när det gäller jobben var överdrivet optimistiska. Nu har regeringen fått revidera sina prognoser när det gäller arbetsmarknaden och erkänner att arbetslösheten under innevarande år kommer att öka med 40 000 personer mer än vad regeringen trodde när den lade fram sin budgetproposition.
Min fråga är: Nu har regeringen uppdaterat sina prognoser, när tänker regeringen uppdatera sin arbetsmarknadspolitik?
Näringsminister ANNIE LÖÖF (C):
Fru talman!
Jag instämmer med Ylva Johansson när hon säger att arbetslösheten är ett stort problem. Det är av den anledningen som regeringen har gjort stora insatser för att sänka arbetslösheten.
Vi har sänkt kostnaderna för att anställa. Vi har storsatsat på Arbetsförmedlingen. De har aldrig haft så mycket pengar, medger de själva, för att kunna jobba just med människor som vill vara i praktik eller utbildning. Dessutom har vi fler utbildningsplatser inom våra högskolor och universitet sedan 2006 då Socialdemokraterna satt vid makten.
Jag skulle i stället vilja fråga Ylva Johansson: Hur blir det fler jobb om man lägger 30 miljarder i ökade kostnader på företag, såsom Socialdemokraterna vill i sin budget? Den här regeringen satsar på ett konjunkturpaket i vårens budget med bland annat ett antal utbildningsplatser och förstärkt regional tillväxt.
YLVA JOHANSSON (S):
Fru talman!
Jag tror att näringsministern är en av de få i det här landet som tycker att Arbetsförmedlingen är rätt rustad för att klara av sina utmaningar.
Tvärtom är arbetsgivare och också arbetslösa ganska uppgivna när de möter Arbetsförmedlingen. De upplever inte att de har tilltro till att de där kan få hjälp att klara sina rekryteringsbehov eller att kunna få jobb om det är en arbetslös individ.
Regeringen har föreslagit att man ska minska platserna på högskolan med 10 000 platser. Nu ändrar man det och ska bara minska med 8 600 platser. Det är svårt att betrakta det som en satsning.
Regeringens problem är att resultatet av politiken som nu har verkat i sex och ett halvt år är bedrövligt. Arbetsmarknaden fungerar allt sämre, vilket flera oberoende bedömare har kommit fram till, arbetslösheten ökar och långtidsarbetslösheten ökar katastrofalt mycket. Ändå håller regeringen fast vid samma politik.
Nu har ni tvingats att anpassa era prognoser till verkligheten. När ska ni anpassa politiken till verkligheten för att lösa arbetslösheten?
Näringsminister ANNIE LÖÖF (C):
Fru talman!
Jobb skapas genom att företag har en vilja och en möjlighet att anställa. Därför är det anmärkningsvärt att när Socialdemokraterna talar om jobb innebär det 30 miljarder i skattechock för svenska företag. Det är de som skapar jobben.
Vad vi behöver göra är att fortsätta att stimulera företag att skapa jobb och anställa. Det gör regeringen.
Vad vi också behöver göra är att förstärka utbildningsinsatser. Det innebär fler högskoleplatser, fler praktikplatser och lärlingssystem som vi ska förfina. Det gör också regeringen.
Dessutom behöver man jobba mer med samverkan med näringslivet. Praktikplatser är en sådan del som vi förstärker i vårens budgetproposition. Arbetslösheten löses inte bara genom en åtgärd eller en budgetpost. Den löses genom olika åtgärder.
Sänkta arbetsgivaravgifter är en sådan åtgärd. De vill socialdemokraterna fördubbla. Utbildningsplatser inom reguljära utbildningssystemet är en annan. Där har vi fler platser 2013 än vad Socialdemokraterna hade 2006.
Kränkningar på nätet
KRISTER HAMMARBERGH (M):
Fru talman!
Jag vill rikta en fråga till justitieminister Beatrice Ask.
Vi har fått ett nytt ord i vokabulären, näthat. Det är skildrat utifrån olika ungdomsmiljöer och via sociala medier hur unga använder ett allt grövre språkbruk, hur de hotar varandra och hur de kränker varandra. En del rycker på axlarna, och andra såras väldigt mycket. På något sätt verkar det har blivit en norm där de unga inte längre talar med de äldre, och vi har svårt att veta vad som händer.
Det inskränker sig inte heller till ungdomars beteende. Även vuxna ägnar sig åt grova kränkningar på nätet mot vuxna och mot barn. Det är till och med så att det har spridit sig till politiska kretsar. Vi hade nyligen en ung vänsterpartist som avgick samtidigt med en landstingsledamot från Norrbotten som bland annat tyckte att personer som Beatrice Ask och jag förtjänar bly.
Min fråga till justitieministern, även om hon inte kan vara ansvarig för normupplösning, är om hon avser att vidta någon form av politiska åtgärder genom att styra myndigheter eller funderar på någon form av tänkbar lagstiftning.
Justitieminister BEATRICE ASK (M):
Fru talman!
Den typ av problem som Krister Hammarbergh beskriver är väldigt allvarliga. Det omfattar många olika typer av brott. Ofta är det som är allvarliga angrepp via nätet brottsligt redan i dag. Det kan röra sig om olaga hot. Det kan röra sig om förtal. Det kan handla om ofredande. Det kan handla om hets mot folkgrupp.
Det finns en rad olika brott som kan vara tillämpliga.
Ett problem vi har är att lagstiftningen ofta är skriven i en annan tid. Den träffar egentligen inte riktigt vare sig det allvar eller den form som det tar uttryck i på nätet. Därför överväger vi att se över till exempel olaga hot och en del andra brott för att bättre anpassa dem efter den miljö som vi i dag lever i.
KRISTER HAMMARBERGH (M):
Fru talman!
I samband med detta verkar det som att rättsväsendet ibland står lite handfallet. Många vittnar om att polisen lite handfallet hanterar det på olika sätt. Anmälningar tas inte upp, och många gånger reagerar man sent. Det leder sedan till att åklagaren i nästa skede lägger ned förundersökningarna.
Ser inte ministern en risk i att många av dem som använder sig av detta har dålig moral och tar det som intäkt för att det är okej för samhället? Finns det här en möjlighet att skynda på myndigheterna och möjligen få delar av vårt polisväsen att vakna till när det gäller den här typen av frågor?
Justitieminister BEATRICE ASK (M):
Fru talman!
Vakenheten finns nog, åtminstone på en del håll, i de här frågorna, men ibland kan det vara svårt att hantera.
Om vi till exempel tar förtal så kräver det ett enskilt åtal. Du måste själv driva frågan. Du kan inte vara förtalad om du inte själv vill driva frågan fast det kan vara en allmängiltig sak.
Yttrandefrihetskommittén som många riksdagsledamöter var engagerade i pekade på en del av de svårigheterna med vad som är allmänt åtal och vad som är enskilt åtal. Den rekommenderade att man kanske ska sänka ribban något för att kunna driva allmänt åtal. Det är också en sådan fråga som vi arbetar med på Justitiedepartementet.
´ Det handlar om att öka kunskapen om hur man ska arbeta metodiskt i den här typen av ärenden. Därför arbetar Rikspolisstyrelsen med att försöka samla ihop kompetensen och också sprida goda kunskaper om bra metodik så att poliser runt om i landet känner sig säkra på hur de ska hantera anmälningar när de kommer.
Mitt besked till människor är att de ska anmäla om de känner sig angripna på allvarliga sätt också på nätet.
Polisens förtroende för ledningen
ELIN LUNDGREN (S):
Fru talman!
Också min fråga går till justitieminister Beatrice Ask.
I veckan har vi fått rapporteringar om att det inom svensk polis finns ett starkt missnöje bland medarbetarna mot den högsta ledningen. Fyra av tio medarbetare säger att de har inget eller väldigt lågt förtroende för ledningen. Det är en siffra som har blivit ännu sämre sedan förra mätningen. Dessutom valde Rikspolisstyrelsen att inte berätta om kritiken utan sade att den var nöjd med medarbetarindexet.
Min fråga blir därför: Hur ser justitieministern på situationen, och vilka åtgärder tänker hon vidta?
Justitieminister BEATRICE ASK (M):
Fru talman!
Först och främst vill jag säga att jag uppmuntrar de myndigheter som jag har ansvar för att göra medarbetarundersökningar. Man kan inte förbättra sitt ledarskap med mindre än att man vet hur medarbetarna ser på saker och ting.
Även Rikspolisstyrelsen tar initiativ och har denna typ av undersökningar och har haft det under en tid. Jag utgår från att skälet är att man vill ha det som utgångspunkt för att diskutera ledarskap på olika nivåer och de problem eller synpunkter som kan finnas.
När det gäller det som har beskrivits i medierna och den senaste undersökningen har jag inte tagit del av alla detaljer i den än. Man har dock inte försökt mörka den, utan den lades ut på polisens intranät i vanlig ordning.
Det som har diskuterats är om den korta beskrivning av innehållet som gavs överensstämde med innehållet. En del journalister har här menat att man försökte försköna bilden.
Jag kan inte ha någon uppfattning om ingressen eller beskrivningen när man presenterar undersökningen, men i sin helhet fanns och finns den tillgänglig.
ELIN LUNDGREN (S):
Fru talman!
Uppenbarligen finns det en hel del poliser och polisanställda i Sverige som upplever det som svårt att bli lyssnade på av sina högsta chefer. Det är inte en arbetssituation som någon av oss vill uppleva, och Polisförbundet uttrycker också tydlig oro.
Vad är justitieministerns tanke om hur resultatet kan ha försämrats på detta sätt, och, kanske framför allt, vilka åtgärder tänker justitieministern vidta?
Justitieminister BEATRICE ASK (M):
Fru talman!
Det finns flera skäl till att det kan finnas synpunkter på arbetssituationen inom svensk polis. Till exempel motsvarar resultaten inte förväntningarna i en del avseenden när det gäller utredningsarbetet, vilket vi också har diskuterat i kammaren. Därför har vi lagt ned ett ganska omfattande arbete på att träffa utredare och diskutera deras arbetssituation. I den gruppen är det tydligt, utifrån de rapporter jag har fått och de möten jag har haft, att man på många håll känt att man inte har varit sedd och att ledarskapet i den lilla kontexten har varit otillräckligt. Här behövs ett antal åtgärder, och det finns säkert motsvarande problem på andra håll.
Det vi nu gör från politiskt håll, och som jag tycker är viktigt, är att försöka ta reda på så mycket som möjligt om hur situationen ser ut på basplanet där den egentliga vardagsverksamheten pågår. Under den förändring som kommer att ske när vi ska omorganisera polisen kommer det givetvis att vara många frågor som väcker känslor, debatt och diskussion, och samtidigt ska jobbet skötas. Vi måste därför hålla koll på dessa synpunkter och försöka agera klokt.
Ungdomsarbetslösheten
ROGER HADDAD (FP):
Fru talman!
Jag vill ställa en fråga till näringsminister Annie Lööf om ungdomsarbetslösheten.
Vi är generellt sett bekymrade över arbetsmarknadsläget, och vi välkomnar de satsningar som aviserades i vårpropositionen. Vi följer också noga jobbpaktsdiskussionerna. Jag vill dock höra statsrådets bedömning av hur verkningsfulla dessa insatser är utifrån det vi politiker kan påverka.
När det gäller siffrorna för ungdomsarbetslösheten vill några att de också ska omfatta dem som studerar. Det viktigaste är dock att ta itu med dem som är arbetslösa och saknar utbildning.
Hur bedömer statsrådet verkningsfullheten?
Statsrådet får gärna också kommentera samverkan med näringslivet när det gäller lärlingsutbildningarna, för jag tror att det är centralt.
Näringsminister ANNIE LÖÖF (C):
Fru talman!
Jag tackar Roger Haddad för frågan. Arbetslösheten, inte minst ungdomsarbetslösheten, är en prioriterad fråga för regeringen och regeringens fyra partier. Här behöver vi jobba med en palett av olika åtgärder.
En sådan är samverkan med näringslivet, som Roger Haddad tog upp. Lärlingsutbildningen i gymnasieskolan, som återinfördes av alliansregeringen under förra mandatperioden, är en viktig pusselbit.
Det kan vi se i Tyskland och Österrike som har framgångsrika sådana system. Jag var i Berlin för några veckor sedan och besökte där företaget Siemens som jobbar med lärlingsutbildning för att slussa in ungdomar i arbete.
En annan del är sänkta kostnader för att anställa unga genom halverade arbetsgivaravgifter men givetvis också coachning och praktik genom jobbgarantin för unga som infördes 2007.
Dessa delar är viktiga grundfundament för att långsiktigt verka för att sänka arbetslösheten bland unga i Sverige, som har varit hög under decennier.
ROGER HADDAD (FP):
Fru talman!
Jag tackar Annie Lööf för svaret. Studieresan till Berlin och Siemens var jag extra intresserad av. Är statsrådet beredd att driva denna fråga i Sverige, nämligen att företagen tar ett ännu större ansvar för yrkes- och lärlingsutbildningarna?
I den gamla gymnasieskolan var det fyra av tio elever som lämnade yrkesprogrammet utan slutbetyg. Samtidigt säger företagarna att de inte hittar rätt kompetens. Vi har dessutom stora avhopp från gymnasieskolan.
Näringsminister ANNIE LÖÖF (C):
Fru talman!
Just yrkesutbildningarna och lärlingsutbildningen är viktiga.
Här gör alliansregeringen i flera omgångar förstärkningar av yrkesutbildningarna, både genom kompetensutveckling för yrkeslärare och genom att vi i höstens budget fördubblade handledarstödet till arbetsgivare som tar hand om en lärling. Detta gör vi för att skapa morötter för fler företagare att vilja ta sig an en lärling och utbilda den på plats på verkstadsgolvet.
En annan viktig del är att bygga vidare på den svenska modellen. Där har jag och regeringen stora förhoppningar på yrkesintroduktionsavtal där arbetsgivarparter och facken kommer överens om en modell. Regeringen har sagt att vi gärna stöttar och stimulerar sådana att komma på plats så att fler unga människor får en möjlighet till arbete. Här har vi sagt att vi kan titta både på handledarstöd och sänkta arbetsgivaravgifter för att hjälpa unga till arbete.
Människohandel
OLA JOHANSSON (C):
Fru talman!
Min fråga går till justitieministern och handlar om problemet med människohandel.
Vi kan konstatera att det har skett beklagansvärt lite i många av EU:s medlemsstater när det gäller att införa en gemensam och skarpare lagstiftning mot trafficking. Samtidigt ökar problemet och omfattningen. Det handlar inte enbart om prostitution och sexuellt utnyttjande utan om tiggeri, stölder med mera.
I Sverige tror man att 166 personer föll offer för detta under 2009–2011. Under de senaste fem åren har 1´.000 ensamkommande barn försvunnit. Var finns de? Var gör de? Hur lever de i dag?
Under 2008–2010 fanns det en nationell handlingsplan med fokus på just sexuellt utnyttjande av traffickingoffer.
Problemen ökar och utvidgas. Är det då inte hög tid att vi utarbetar en ny handlingsplan som täcker in alla kända former av trafficking?
Justitieminister BEATRICE ASK (M):
Fru talman!
Människohandel för olika ändamål är ett allvarligt problem. Den hemska sanningen är att vi ser en liten rännil av den internationella problematiken. Det är en organiserad verksamhet som handlar om att sälja oftast unga människor till arbete, prostitution, organdonation och mycket annat.
Jag vågar inte svara på om det är just en handlingsplan vi behöver, men vi lägger mycket kraft i internationella forum på att skapa samstämmighet och samsyn i de åtgärder som krävs för att ingripa mot och utreda denna typ av kriminalitet. Detta måste vi fortsätta med för att lyfta upp det allvar som man måste se på denna problematik med.
OLA JOHANSSON (C):
Fru talman!
Trots handlingsplaner och skarp lagstiftning utsätts människor för trafficking. För den som har varit utsatt finns i Europarådets konvention mot människohandel en regel om en så kallad reflektionsperiod på 30 dagar. Den som har blivit utsatt ska ges tillfälle till vila och återhämtning men också möjlighet att blicka framåt och reflektera över sin egen framtid innan andra processer som rör en själv drar i gång och man måste fatta beslut för egen del.
Sverige följer inte detta i dag. Min fråga blir därför: På vilket sätt kommer justitieministern att verka och agera för att alla som har varit utsatta för detta ges rätt till 30 dagars vila och återhämtning även i Sverige?
Justitieminister BEATRICE ASK (M):
Fru talman!
Frågan om hur brottsoffer ska få stöd och hjälp är viktig för Sverige. Det viktigaste är att vi funderar över hur vi bättre kan ta oss an de ungdomar och andra som har varit föremål för denna typ av brottslighet. Vi måste också arbeta internationellt, och frågan om brottsoffren är med i det arbete vi bedriver.
Jag kom ganska nyligen hem från ett besök på ett skyddat boende för unga traffickingoffer i Hanoi. Det är många tusen unga flickor som säljs till bland annat Kina och andra länder för att det är brist på flickor i dessa länder men också för att sexindustrin i Thailand och andra länder är stor.
En och annan flicka får man tag i och kan ta hem. De är i stort behov av inte 30 dagars vila utan många dagars vila, upprättelse, utbildning och en möjlighet att komma igen. Det är inte alltid så att man är välkommen där man kommer ifrån.
Det finns stora behov av internationella insatser, och jag kan försäkra att vi i det internationella arbetet gör allt vad vi kan för att bättre leva upp till de krav som man måste ställa.
Statligt stöd till muslimska organisationer
KENT EKEROTH (SD):
Fru talman!
Min fråga går till Stefan Attefall.
I maj 2012 avslöjade Uppdrag granskning att en mycket stor andel av Sveriges moskéer står för en kvinnofientlig och bokstavstrogen tolkning av Koranen, en syn som står i direkt strid med svenska värderingar.
Det är inte förvånande för oss sverigedemokrater, som länge har varnat för detta. Men trots detta avslöjande drogs inte stödet in till de här moskéerna. Tvärtom höjdes anslagen till trossamfund där de här moskéerna ingår, samtidigt som regeringen exempelvis drog ned anslagen till handikappidrotten.
När Uppdrag granskning följde upp avslöjandet tidigare i år visade det sig att de ursäkter och löften om förbättring som hade framförts föga förvånande bara var ett spel för galleriet. Ett samfund som erhåller skattefinansierade bidrag måste förbinda sig att ”upprätthålla och stärka de grundläggande värderingar som samhället vilar på”.
Min fråga är: Anser Attefall att de här muslimska förbunden, moskéerna och organisationerna gör det och därmed att svenska skattepengar fortsatt ska gå till att stödja sådana organisationer?
Statsrådet STEFAN ATTEFALL (KD):
Fru talman!
Det är korrekt att stöd till trossamfund, oavsett den här diskussionen, har stigit två år i rad generellt för samfunden. Det handlar om andlig vård på sjukhus, generella stöd och vissa lokalbidrag.
Fallet som Uppdrag granskning tog upp skapade ett antal frågor. Det gjorde att den myndighet som har ansvar för att följa upp frågorna drog in stödet i avvaktan på att få svar på ett antal frågor.
Man ska komma ihåg att det var bara fem av de granskade moskéerna som får del av det stöd som staten betalar ut. De andra moskéerna är inte anslutna till någon riksorganisation och kan inte få del av stödet.
Det ställdes ett antal uppföljande frågor och har vidtagits en hel del åtgärder inom respektive moské. Ett antal personer är inte längre kvar vare sig som ideellt arbetande eller som anställd på grund av det egna arbete som skedde i moskéerna. Man har haft en dialog med de här samfunden och moskéerna och därmed också kunnat fortsätta att betala ut stödet, helt i enlighet med det regelverk som finns.
KENT EKEROTH (SD):
Fru talman!
Som jag nämnde är detta inte första gången något sådant uppdagades. Det gjordes en uppföljning som kom i januari i år. Frågan aktualiseras också genom Mustafaskandalen inom Socialdemokraterna, där det återigen framkom vilka värderingar som florerar inom dessa organisationer.
Det kan handla om antisemitiska eller kvinnofientliga texter och hänvisningar till att det är sharia som ska användas och appliceras. Det går hand i hand med ännu tidigare avslöjanden, som ljudbanden om judar i Södermalmsmoskén för några år sedan. Situationen förändras uppenbarligen inte – i alla fall inte till det bättre.
På den förra frågan verkade det som om Attefall är nöjd med tingens tillstånd, trots den här uppföljningen och trots allt som visar på detta. Om jag tolkar Attefall rätt överväger regeringen inte att åtgärda situationen, där de här muslimska organisationerna får ta del av svenska skattebetalares pengar. Det gör mig faktiskt ganska orolig.
Statsrådet STEFAN ATTEFALL (KD):
Fru talman!
Det är uppenbart att jag inte var tillräckligt tydlig.
Först och främst:
De värderingar som kom till uttryck i det aktuella programmet är självklart inget man kan ställa sig bakom, om man hyllar de värderingar som vi står för från regeringens sida men också som demokrater. Det fanns ett antal uttalanden om att inte uppmana kvinnor att gå till polisen när man blev misshandlad och andra uttalanden som självklart ska fördömas.
Men när man granskar detta närmare visar det sig ett antal saker. Flera av de här organisationerna får inte något stöd från statens sida. Man har vidtagit åtgärder på ett antal ställen. En del personer som uttalade sig hade inte någon officiell roll i de här moskéerna.
Det är så man måste göra. Man måste granska fallen och se vad som ligger bakom, ha en dialog. Den myndighet som ansvarar och gjorde en granskning drog också in stödet i avvaktan på att klara ut ett antal frågetecken som fanns. Med det har man sedan kunnat fortsätta.
Det innebär inte att det inte finns enskilda människor som både uttrycker sig och agerar på ett sådant sätt att man har anledning att ta avstånd från det. Men i de befintliga regelverken kunde man konstatera att man kan följa upp dem genom de åtgärder som vidtogs i respektive moské.
Humanitär hjälp till Syrien
HANS LINDE (V):
Fru talman!
Jag har en fråga till utrikesministern.
Syrien är kanske en av vår tids värsta humanitära katastrofer. Jag tror att vi som befinner oss i denna kammare har svårt att förstå vidden av lidandet för det syriska folket. Vi vet i dag att minst 1,3 miljoner syrier har flytt sitt land. Kanske så många som 4 miljoner syrier lever som internflyktingar i sitt eget land. De humanitära behoven är enorma.
Samtidigt beskriver de humanitära organisationerna hur de möter en lång rad problem. De möter våld i sitt arbete. De har svårt att få de resurser de behöver. FN:s appeller har tyvärr inte hörsammats i tillräcklig utsträckning.
De beskriver också, i de civila organisationer som jag pratar med, hur regelkrångel och administrativa hinder i grannländerna, till exempel i Turkiet, förhindrar deras verksamhet och deras möjligheter att föra in utrustning, läkemedel och annan nödhjälp in i Syrien.
Min fråga till utrikesministern är: Vad gör utrikesministern för att underlätta de humanitära organisationernas tillträde till Syrien, så att vi kan få fram mer humanitär hjälp?
Utrikesminister CARL BILDT (M):
Fru talman!
Tack, Hans Linde, för frågan!
Detta är en av vår tids allra största tragedier – det tror jag att vi är eniga om. Vi sysslar med den praktiskt taget dagligen, för att försöka åstadkomma en politisk lösning – det ser inte så ljust ut för ögonblicket – och för att försöka lindra för människorna. Vi är från svensk sida den fjärde eller femte största bidragsgivaren. Men det handlar också om den typ av frågeställningar som Hans Linde tar upp.
Frågan om att nå in i Syrien från olika länder utan att gå via Damaskus är en både juridiskt och – som Hans Linde påpekar – sakligt komplicerad materia. Vi arbetar tillsammans med de internationella organisationerna i dialog med respektive regeringar och också i dialog med det speciella organ som de syriska oppositionsföreträdarna har satt upp för att försöka koordinera biståndsverksamheten, för att försöka få den att fungera bättre än den gör. Jag vill inte säga att det fungerar dåligt, men det bör fungera bättre.
HANS LINDE (V):
Fru talman!
Tack, utrikesministern, för svaret! Jag välkomnar det humanitära stöd som den svenska regeringen har avsatt och betvivlar inte heller utrikesministerns engagemang i frågan.
Men vi konstaterar att regeringen i den vårändringsbudget som presenterades i måndags föreslår att man ska göra en besparing på biståndsbudgeten med 709 miljoner kronor i årets budget. Det innebär att regeringen kommer att backa från åtaganden som man har gjort, att man kommer att backa från löften som man redan har gett.
´ I vårändringsbudgeten beskriver man ingenstans var besparingen kommer att göras. Då skulle man från utrikesministern, som har så stort engagemang för de syriska flyktingarna, vilja veta om utrikesministern i dag kan garantera Sveriges riksdag att den besparing som den borgerliga regeringen har föreslagit på biståndsbudgeten i år inte kommer att gå ut över den humanitära hjälpen till de syriska flyktingarna.
Utrikesminister CARL BILDT (M):
Fru talman!
Jag har inte siffrorna alldeles klara för mig för ögonblicket. Men jag tror dess värre att jag kan lova Hans Linde att det stöd vi kommer att ge till humanitär verksamhet till Syrien och syriska flyktingar detta år kommer att vara avsevärt mycket högre än förra året.
Jag säger ”tyvärr” eftersom jag skulle önska att konflikten tog slut i dag och att detta stöd inte behövdes. Vi tillhör de allra största bidragsgivarna i världen. Vi har praktiskt taget löpande räkning till de stora humanitära organisationerna. Det ligger i det stora humanitära kontot, som inte redovisas i förväg, eftersom vi inte vet vilka nödsituationer som kan uppkomma. Det är en lite speciell del av statsbudgeten. Det sker alltefter omständigheterna, alltefter behoven.
Dess värre fruktar jag att summan i år kommer att bli avsevärt mycket högre än vad den var förra året.
Internationellt erkännande av folkmordet i Osmanska riket
ANNELIE ENOCHSON (KD):
Fru talman!
Även min fråga vill jag rikta till statsrådet Bildt.
Den 11 mars 2010 sade riksdagen i ett tillkännagivande till regeringen att Sverige ska erkänna folkmordet 1915 i dåvarande Osmanska riket. I folkmordet som ägde rum beräknas mellan 800 000 och 1 000 000 kristna ha dödats. Massmordet utfördes bland annat genom massakrer och framkallad hungersnöd. I Sverige lever många ättlingar till dem som har upplevt detta folkmord, och det är ett trauma för hela folkgrupper.
Folkmord är ett brott mot mänskligheten och angår oss alla. 20 länder har i dagsläget officiellt uttryckt att mordet på de kristna minoriteterna var ett folkmord. Men frågan behöver även ett internationellt erkännande.
Riksdagen beslutade att Sverige bör agera med kraft inom EU och FN för att få till stånd ett internationellt erkännande av folkmordet. Min fråga till statsrådet Bildt är: Vilka åtgärder har statsrådet vidtagit inom EU och FN för att just kunna få ett internationellt erkännande?
Utrikesminister CARL BILDT (M):
Fru talman!
Dessa frågor tillhör de frågor som ständigt bereds. Men det är som bekant vår uppfattning inte bara i detta fall utan i många andra fall och i många fall som är väsentligt mycket mer aktuella – här talar vi om 1915 – att detta inte ska göras till föremål för politiska beslut. Det ska i stället avgöras genom en dialog mellan historiker om det går längre tillbaka i tiden. Sedan har vi också upprättat internationella juridiska instanser som ska avgöra karaktären på de brott som har begåtts.
Andra länder har en något annan tradition att fatta politiska beslut om hur man ska tolka historien. Den traditionen har vi inte i Sverige, och det tror jag på det hela taget är mycket sunt. Det främjar dessutom den försoning som är nödvändig för att kunna gå vidare för folket i fråga.
ANNELIE ENOCHSON (KD):
Fru talman!
Jag tackar för svaret, även om jag inte är nöjd med det. Historikerna har redan avgjort detta, och vi i riksdagen har ett tillkännagivande om att någonting ska göras.
Varje år får vi en skrivelse – skrivelse nr 75 – där man frågar vad regeringen har gjort med anledning av de tillkännagivanden som vi har gett till regeringen. Ärende nr 1 från Utrikesdepartementet är just detta ärende. Där står det att frågan bereds inom Regeringskansliet och att momentet inte är slutbehandlat. Det är alltså det äldsta ärendet.
Min fråga är: Tycker statsrådet att tre år är en rimlig tid att bereda ett ärende?
Utrikesminister CARL BILDT (M):
Fru talman!
Det var ungefär det som jag sade i mitt svar, alltså att frågan bereds. Detta var någonting som inträffade 1915, och det pågår en betydande debatt mellan historiker. Det har dessutom diskuterats mellan två av de berörda länderna att det ska tillsättas en kommission av historiker för att gå vidare med denna frågeställning.
Det förblir min bestämda uppfattning, av erfarenhet även från andra aktuella situationer, att det är bättre att låta denna fråga avgöras av internationella juridiska instanser som vi har tillsatt plus av historikerna i en diskussion som rör sig fram och tillbaka både i denna fråga och i åtskilliga andra frågor. Detta handlar om förhållanden i samband med de stora väldenas upplösning i slutskedet av första världskriget. Jag tror att vi i samband med hundraårsminnet både av första världskrigets utbrott och av de stora väldenas upplösning kommer att se mycket av hälsosam och nyttig historisk debatt om dessa och andra förhållanden.
Regeringens innovationsstrategi
ANNIKA DUÀN (S):
Fru talman!
Min fråga går till näringsminister Annie Lööf.
I den nationella innovationsstrategin som ministern har sammanställt och är ansvarig för står det på s. 7: Innovation är avgörande för den långsiktiga produktivitetsutvecklingen och därmed för tillväxt och framtida välstånd. Ett gott innovationsklimat är ett villkor för företagets konkurrenskraft.
I början av mars besökte jag tio företag i Västmanland varav flera arbetar med innovationer av olika slag. Ett flertal är småföretag med ytterst begränsade resurser. De efterfrågar statligt stöd för att kunna fortsätta utveckla sina produkter och tjänster och få ut dem på en större nationell och internationell marknad.
I strategin står det att regeringen avser att fortsatt verka och utveckla en politik för ökad innovation, vilket är bra och viktigt. Men jag och företagen vill att ministern utvecklar vad det innebär 2013 och 2014 i konkreta politiska förslag och ekonomiska resurser från regeringen.
Näringsminister ANNIE LÖÖF (C):
Fru talman!
Ett stort och varmt tack för frågan. Som frågeställaren nog vet brinner jag för innovations- och näringspolitik, och denna regering har tagit stora steg i denna riktning.
Konkret för dessa små och innovativa företag tillförde regeringen förra våren 100 miljoner över tre år för att stärka inkubatorverksamheten i Sverige. Det är viktigt framför allt för nystartade riktigt små bolag.
Dessutom kan dessa små företag sedan ett år tillbaka få innovationscheckar och stöd från innovationscoacher. Detta är riktat just till små företag. Utöver det tillför vi 2 miljarder på innovationsinsatser i höstens forskningsproposition som bland annat går till industriforskningsinstituten som har 15 000 småföretag kopplade till sig. Vi tillför också ett antal hundra miljoner till test- och demoanläggningar i Sverige som också har små företag knutna till sig.
Jag hoppas att frågeställaren på detta sätt har förstått att vi jobbar med många olika åtgärder för att främja just små företags innovationskraft.
ANNIKA DUÀN (S):
Fru talman!
Jag tackar för svaret. Jag vill nämna att bland de företag som jag besökte och diskuterade med fanns till exempel Recotech i Arboga samt Axon Miljöteknik i Sala. Recotech tillverkar delar till turbiner, och de såg utmaningar inom personalförsörjning och finansiering av utveckling och innovationer. Axon Miljöteknik som har stor tilltro till sin produkt såg utmaningar i marknadsföring och utveckling.
I Sverige finns många företag med människor som har fantastiska idéer. Det som de behöver är konkreta stöd och insatser som bidrar till konkurrenskraft, arbete och därmed tillväxt.
Jag upprepar: Vad avser regeringen att lägga fram för förslag för att bidra till sin egen strategi – konkreta pengar?
Näringsminister ANNIE LÖÖF (C):
Fru talman!
Vi har bland annat innovationscheckar – rådgivningscheckar för konsultation – som små företag kan få. Sedan har vi ett statligt finansierat industriforskningssystem i Sverige där små företag kan utveckla sina tjänster och produkter. Utöver det har regeringen just lämnat en proposition om ett investeraravdrag som vi vill ska träda i kraft från den 1 september och som innebär att en granne, farmor eller liknande kan investera 1,3 miljoner i ett nystartat företag och få dra av ungefär 200 000 kronor för att stimulera kapitaltillgång.
Jag leder nu industrisamtal tillsammans med bland andra IF Metall och Teknikföretagen. Vår första workshop handlade om kompetensförsörjning. Den andra, som var i veckan, handlade om just innovation och hur vi ska jobba vidare för att stärka strategin och för att fortsätta ligga i absolut världsklass som vi gör i dag och vill göra även i framtiden.
En strategi för life science
INGELA NYLUND WATZ (S):
Fru talman!
Min fråga går också till näringsministern.
För ett år sedan beslutades att Astra Zeneca skulle lägga ned sin verksamhet i Södertälje som är min hemstad. Det var naturligtvis ett hårt slag mot vår kommun men också mot hela Sverige.
I en debattartikel i Dagens Industri i mars 2012 lovade näringsministern mot denna bakgrund att sätta sig ned och arbeta fram en strategi för svensk life science, vilket är bra. Tanken var att försöka hitta någonting som liknar den strategi som är framtagen i Storbritannien.
I en debattartikel i Dagens Industri nu i veckan säger företrädare för branschorganisationen Sweden Bio att man inte har råd att vänta längre. I Storbritannien har man redan utvärderat första fasen.
Min fråga till näringsministern är: Hur länge ska vi vänta på en life science-strategi i Sverige?
Näringsminister ANNIE LÖÖF (C):
Fru talman!
Jag lovade för ett år sedan en strategi inom ramen för den nationella innovationsstrategin, och vi presenterade den nationella innovationsstrategin i höstas tillsammans med forsknings- och innovationspropositionen som innehöll en stor satsning på den mycket viktiga life science-branschen. Bland annat lade vi 250 miljoner på att bygga upp Sci Life Lab utanför Stockholm. Vi lade också 75 miljoner på forskning om antibiotikaresistens och infektion. Ytterligare 50 miljoner lades på forskning om åldrande och hälsa.
Som frågeställaren mycket väl vet invigde jag ett helt nytt industriforskningsinstitut i Södertälje för bara någon månad sedan, där regeringen har lagt stora belopp för process- och katalysgrenen just för att främja livsvetenskapen i Sverige. Det är nämligen en viktig del där vi ligger i framkant och där Sverige ska fortsätta att satsa.
INGELA NYLUND WATZ (S):
Fru talman!
Jag tackar näringsministern för det. Jag är medveten om de satsningar som regeringen har gjort på detta område. De är bra. Men nu är det inte detta som branschen efterlyser, och det är inte heller det som jag som företrädare för oppositionen efterlyser. Jag vill få reda på när näringsministern tänker presentera den utlovade svenska strategin för life science, alltså en sammanhållen strategi som gör att hela samhället – akademin, politiken och branschen som sådan – drar åt samma håll. Det är bråttom, vilket jag har påtalat i tidigare debatter med näringsministern, och det blir än mer bråttom. Om näringsministern inte tycker att det är viktigt att jag tycker att det är bråttom, borde hon ändå vara skyldig svaret till branschens företrädare.
Näringsminister ANNIE LÖÖF (C):
Fru talman!
Jag presenterade svaret i går på Dagens Industris debattsida. Där förklarade jag för branschen att vi, inom ramen för den nationella innovationsstrategin som är den övergripande delen som gäller alla näringsverksamheter i Sverige, har pekat ut hur visionen ser ut. Utöver det lägger vi särskilda satsningar på just life science-branschen eftersom det är en mycket viktig bransch.
Tidigare frågeställare från Socialdemokraterna tyckte inte att det var viktigt med strategi utan pekade på att det är viktigt med konkreta insatser. Ingela Nylund Watz säger nu: De konkreta miljoner och insatser som regeringen har gjort är inte viktiga. Vi vill ha en vision och ett dokument.
Jag hävdar att vi har en strategi, och jag hävdar att regeringen också har tillfört stora summor för att stärka livsvetenskapen i Sverige.
Sjukpenningtalet
FINN BENGTSSON (M):
Fru talman!
Jag har en fråga till socialförsäkringsminister Ulf Kristersson.
Försäkringskassan följer ju löpande det som kallas sjukpenningtalet och som är ett mått på sjukfrånvaron. I denna analys noterades orimligt höga tal under den förra socialdemokratiska regeringen 2003. De har efter regeringens sjukförsäkringsreform kommit ned till helt rimliga nivåer, och fram till 2011 såg vi en väldigt gynnsam utveckling. Tyvärr visar det sig att det nu under senare år finns en viss ökning av sjukpenningtalet. Den senaste rapporten från Försäkringskassan belyser detta, och där finns det skillnader såväl i vilka sjukfall som nytillkommer som mellan kön och åldersgrupper.
Jag skulle vilja höra hur socialförsäkringsministern ser på rapporten från Försäkringskassan och vilka åtgärder regeringen avser att vidta.
Statsrådet ULF KRISTERSSON (M):
Fru talman!
Det är två viktiga saker. Det ena är att det är viktigt i sig att följa detta. Det handlar om att följa, tidigt se förändringar samt vara alert och beredd på att titta i detalj på vad det kan bero på. Det var precis det vi inte gjorde tidigare. Då kunde det sticka i väg under en ganska lång tid utan att någon hann reagera på allvar. Det är det första jag vill säga.
Det andra är att det inom ramen för relativt hanterbara förändringar totalt sett är några saker som är oroande. En är att den psykiska ohälsan ökar så markant som andel. Det är bland annat en spegelbild av att vi antagligen är bättre än någon gång tidigare på att hjälpa människor med rent somatiska problem tillbaka till arbete, och den psykiska ohälsan blir då den andra sidan av saken. En annan sak är att kvinnors sjukfrånvaro är markant högre än mäns och har varit det under mycket lång tid och att det inte finns någon grundläggande, bra kunskap om vad detta faktiskt beror på.
FINN BENGTSSON (M):
Fru talman!
Jag tackar för svaret. Jag delar socialförsäkringsministerns oro, och jag tycker att det är bra att regeringen ser detta. Att se problem är nämligen möjligheten att kanske lösa dem.
Det som har förbryllat mig lite grann är att oppositionen ganska hårt driver att vi skulle återgå till den ordning som gällde innan den sjukförsäkringsreform vi genomförde förra mandatperioden. Min rädsla är att detta möjligen kan påverka sjukskrivningsmönstret i negativ riktning, så att man använder sjukförsäkringen för syften den inte är avsedd för.
Min följdfråga till socialförsäkringsministern blir då ganska naturlig: De saker som nu nämndes tycker jag är viktiga att analysera, men ser socialförsäkringsministern någon risk i att man mjukar upp den sjukförsäkringsreform vi har gjort alldeles för mycket, så att den kommer att användas på ett oegentligt sätt – kanske som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd? Det kan vara osäkert för framtiden och för dem som verkligen behöver sjukförsäkringen.
Statsrådet ULF KRISTERSSON (M):
Fru talman!
På lång sikt är den risken alldeles uppenbar. Det är klart att vi har en sjukförsäkring som är känslig för förändringar.
Det betyder att man för det första måste göra den sortens avsiktliga förändringar som möter konkreta problem där man ser att det inte har blivit bra. Vi har gjort ett antal sådana förändringar som jag tycker är rimliga och viktiga. För det andra är frågan: Ska man i största allmänhet tala i termer av att vi måste luckra upp och som om det vore ett mål om fler människor var sjukskrivna och förtidspensionerade? Då är man farligt ute, tror jag, för då är man inne och slirar på vad den egentligen är till för och äventyrar legitimiteten för människor som verkligen behöver sjukförsäkringen.
Jag upplever inte att vi är där just nu, även om diskussionen har dessa lite slarviga tendenser. Däremot har vi givit fem eller sex uppdrag totalt sett, till alltifrån Försäkringskassan till Karolinska Institutet, att gå till botten med ett par frågeställningar. Vad, mycket mer exakt, beror olika sjukdomstillstånd på, och hur behandlar vi dem inom ramen för försäkringen? Vi ska sluta ha rita-gissa-spring i dessa frågor.
Statsbidrag till vissa kommuner
LARS JOHANSSON (S):
Fru talman!
Jag tänkte ställa min fråga till Annie Lööf. Det gäller varför regeringen tycker att det är så viktigt att ge 1 miljard kronor till de kommuner i Sverige som har den lägsta skatten och är moderatstyrda i Stockholmsregionen.
Det är nämligen det förslag regeringen har lagt fram och som har upprört stora delar av Sverige i övrigt. Många kommunalpolitiker sitter med svåra och stora problem att lösa – antingen måste de höja kommunalskatten, eller också måste de i många stycken skära ned inom skola och äldreomsorg. I Stockholmskommunerna, som Stockholms stad, Täby och Danderyd, där man har de lägsta skatterna och där man till och med diskuterar om man ska sänka skatterna ytterligare, föreslår däremot regeringen 1 miljard kronor mer i årligt statsbidrag.
Vad är skälen till detta?
Näringsminister ANNIE LÖÖF (C):
Fru talman!
Det kommunala skatteutjämningssystemet ligger mig varmt om hjärtat på grund av det parti jag är ledare för.
Vi har haft samtal inom regeringen om hur vi ska få ett så modernt och uppdaterat kommunalt skatteutjämningssystem som möjligt.
Den balans vi presenterade i remissen för ett antal månader sedan tycker jag är väl avvägd.
Där går vi fram med det som en enig parlamentarisk utredning presenterade, nämligen att uppdatera barnomsorgsmodellen.
Den delen tycker jag är otroligt viktig, inte minst för många glesbygdskommuner, för att man ska kunna finansiera välfärdsverksamheter.
Sedan är det ett samtal och den beredning vi har haft internt i Regeringskansliet där den har diskuterats, och vi har landat i just den modellen.
LARS JOHANSSON (S):
Fru talman!
Det är faktiskt så att detta sker genom förändringar inom systemet.
Man gör alltså en fördelning mellan kommuner med hög skattekraft och kommuner med låg skattekraft, och det finns en parlamentarisk enighet om det.
Den extra miljard jag ställde frågan om finns det dock ingen parlamentarisk enighet om över huvud taget, utan det är något regeringen har hittat på för att gynna de moderatstyrda kommunerna i Stockholms län, och Vellinge och några andra, med låga skatter.
Jag tror faktiskt att regeringen kanske till och med har blivit lurade av de moderata kommunalråden, för under föregående år visade det sig att Stockholms stad hade ett överskott på tre miljarder.
De har den lägsta skatten i Sverige, och med detta förslag ska de dessutom få 466 miljoner till i årligt bidrag.
Täby kommun har också en oerhört låg kommunalskatt och ska få ungefär 100 miljoner kronor i årligt statsbidrag. Vad är det för rättvisa i ett sådant system?
Näringsminister ANNIE LÖÖF (C):
Fru talman!
Låt mig beskriva för Lars Johansson hur systemet fungerar. Oftast är det inomregionalt man fördelar. Ta mitt hemlän, Jönköpings län, där Jönköpings kommun och Värnamo kommun betalar in ungefär lika mycket i systemet som de andra kommunerna får tillbaka. Så ser det ut även i Stockholms län: En del kommuner som har hög och god tillväxt betalar in till systemet medan kommuner i utkanten av länet får tillbaka.
Detta är en sammanvägning. Det är ett förslag regeringen har presenterat och som regeringen också avser att genomföra. Jag är otroligt glad att den del som rör barnomsorgsmodellen och en uppdatering av den kommer att genomföras, och det är så att säga ett paket för det kommunala skatteutjämningssystemet.
USA:s användning av drönare
ANNA-LENA SÖRENSON (S):
Fru talman!
Min fråga går till utrikesministern och handlar om USA:s användning av drönare.
Det pågår en debatt om användning av drönare, och vi har i dagarna fått en rapport från FOI som handlar om drönarkriget i Pakistan. I rapporten kan vi läsa att antalet dödsoffer uppskattas till minst 2 350, varav en betydande del är civila. Hur många är omtvistat, men det är åtminstone ett par hundra. Det gäller enbart i Pakistan. Attacker har som bekant också genomförts i Jemen och Somalia.
USA:s agerande i detta fall innebär klara brott mot folkrätten och mot krigets lagar. Många känner stark oro vad gäller drönare och hur de kan komma att användas. Min fråga till ministern är helt enkelt om utrikesministern eller Sverige inom ramen för FN har ställt frågor eller tänker ställa frågor kring hur USA använder drönare i sin jakt på terrorister.
Utrikesminister CARL BILDT (M):
Fru talman!
Det pågår en betydande diskussion om detta, också i Sverige i olika sammanhang. Det är viktigt att säga att krigets lagar gäller alldeles oavsett vilka vapen det är. Det kan vara en drönare, ett attackflygplan eller en krypskytt; det är exakt samma lagar. Det finns ingen anledning att se annorlunda på detta.
Då handlar det om vad man gör i de olika situationerna. I fallet Pakistan är det framför allt en fråga mellan pakistansk regering och Förenta staterna, och det är de som har att avgöra detta. Jag utgår från att det på ett eller annat sätt pågår en dialog mellan Pakistans regering och USA om de olika insatser som sker där. Samma sak gäller i de andra fallen. Det är lite mer komplicerat i något av dem.
Om detta pågår en intensiv diskussion som vi följer mycket nära, men krigets lagar gäller dock alldeles oavsett vad det handlar om.
ANNA-LENA SÖRENSON (S):
Fru talman!
Jag tackar för svaret, men min fråga handlar om Sveriges agerande i dessa fall. Vi är väl överens om att krigets lagar och folkrätten ska gälla, men detta handlar om en ny teknik. Det finns en väldigt stor risk att tröskelnivån för våldsanvändning kommer att sjunka med tanke på robotkrigets hemliga natur och att det är ganska lite förluster vad gäller piloter och soldater.
Vi socialdemokrater har i vår utrikespolitiska deklaration krävt att man ska se över detta, skärpa regelverket och titta på just drönare. Är det en bra idé enligt utrikesministern? Kan utrikesministern och den svenska regeringen ställa sig bakom och driva denna fråga?
Utrikesminister CARL BILDT (M):
Fru talman!
Jag skulle vara lite skeptisk mot att ha separata lagar för olika vapensystem. Krypskyttar – för att ta någonting annat – är också någonting det kan gälla. Men krigets lagar gäller krigets lagar. Sedan sker en teknikutveckling, en utveckling av vapensystem, en utveckling av doktriner och en utveckling av krigsföringsmetoder.
Men jag är inte alldeles övertygad om att det leder rätt om man börjar anpassa krigets lagar för olika vapensystem. Krigets lagar är nu så pass allmänt accepterade av alla att jag tror att man skulle hamna i en besvärlig situation om man började erodera dem.
Låt mig vad gäller just USA erinra om att det förs en synnerligen livlig diskussion i den amerikanska kongressen, senaten eller representanthuset – jag har glömt vad det var för ögonblicket. Där diskuterar man just detta med betydande offentlig insyn och redovisningar för den juridiska grunden i enlighet med krigets lagar. Detta följer vi självfallet noga. Men jag skulle inledningsvis vara rätt skeptisk mot tanken att börja ändra på krigets lagar.
Trygghetssystemen
LARS MEJERN LARSSON (S):
Fru talman!
I måndags träffade jag Rolf – ytterligare en av dem som har hamnat mellan stolarna i trygghetssystemen. Värmlands Folkblad beskriver detta på ett alldeles utmärkt sätt i dag.
Rolf är en hårt arbetande byggnadsarbetare med 30 år i arbetslivet och som för sex månader sedan fick diagnosen primär progressiv MS. Det innebär en sjukdom utan fungerande bromsmedicin och med gradvis försämrad rörelseförmåga. Han hörde av sig till Arbetsförmedlingen och blev omedelbart avregistrerad som arbetssökande. Men från Försäkringskassan får han beskedet att han inte är tillräckligt sjuk för att få sjukpenning.
Detta är enbart ett av många fall där vi har en regering som behandlar medborgare som luft. Läkarintyget är övertygande, men Försäkringskassan anser att Rolf inte är tillräckligt sjuk för att få sjukpenning. A-kassan menar att han är för sjuk för att jobba och att han därmed inte kan få någon ersättning.
Min fråga till Ulf Kristersson är: Vad tänker statsrådet göra för att personer inte ska få beskedet att de är för sjuka för a-kassa och för friska för sjukskrivning?
Statsrådet ULF KRISTERSSON (M):
Fru talman!
I det enskilda fallet vet både frågeställaren och jag att varken han eller jag säkert har insyn i eller kan eller får kommentera vad som händer i Försäkringskassans beslutsfattande. Det tror jag att vi båda har respekt för.
Vad frågan möjligen gäller i en bredare bemärkelse är frågeställningen hur vi ska få så god samsyn som möjligt kring en enskild försäkrad mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen.
Man ska först ha klart för sig att detta är lite olika frågeställningar. Försäkringskassan har uppgiften att undersöka om en person till följd av sjukdom har nedsatt arbetsförmåga eller inte och vid vilka tidpunkter.
Så har det alltid varit. Man har förvisso inte alltid följt detta regelverk, men så har det alltid varit. Arbetsförmedlingen har en annan uppgift, och det är att hjälpa människor att komma tillbaka in i arbete.
Ofta går dessa hand i hand. Vi har vidtagit ganska omfattande åtgärder för att få in dem gemensamt i enskilda fall så tidigt som möjligt för att undvika precis den risk för händelser som du principiellt beskriver.
LARS MEJERN LARSSON (S):
Fru talman! Jag har full respekt för att statsrådet inte kan uttala sig om det enskilda fallet. Men dialogen har uppenbarligen inte fungerat alls mellan de två myndigheterna. Vi har en regering som gång på gång slår undan benen på människor som är i behov av hjälp. Den monterar ned trygghetssystemen och vägrar vidta åtgärder när det är uppenbart att systemet är fel uppbyggt.
Vi har sett det förr, och vi ser det i dag: en regering som vägrar se människan och som är nöjd med hur det ser ut. Vi har hög arbetslöshet, minskad utbildningsnivå och ett trygghetssystem som stänger ute de personer som behöver det allra mest.
Jag vill därför fråga ministern än en gång: Anser ministern att det är okej att medborgare som har bidragit med skattepengar under 30 års tid vid hastigt insjuknande i en obotlig sjukdom hamnar mellan stolarna?
Statsrådet ULF KRISTERSSON (M):
Fru talman!
Du är tillbaka återigen, Lars Mejern Larsson, och vill använda ett enskilt exempel som du vet att varken du eller jag har insyn i och jag inte får försöka fatta några beslut om eller pröva. Du vill använda det för att antyda att det vore bättre om människor i allmänhet var mer sjukskrivna.
Jag delar inte denna beskrivning. I det enskilda fallet är jag övertygad om att de allra flesta människor blir korrekt behandlade. Men jag är också övertygad om att det fattas felaktiga beslut. Vi har en ordning för detta – att i rättssäker form överklaga och få domstolsbeslut. Så har det alltid varit.
Det kommer alltid att finnas enskilda personer som ligger precis vid en gräns där man kan diskutera om det är rätt eller fel beslut – så också före 2008, vill jag erinra om.
I den principiella frågan – om det i allmänhet är bättre med fler sjukskrivna och fler förtidspensionerade, vilket jag tycker att du antyder i din fråga – är mitt bestämda svar att det inte vore bättre att i allmänhet ha fler människor som länge är sjukskrivna.
Pensionsåldern
SHADIYE HEYDARI (S):
Fru talman!
Min fråga går till socialförsäkringsministern.
I samband med Pensionsåldersutredningens slutbetänkande om åtgärder för ett längre arbetsliv säger ministern så här i sitt uttalande: Håll er i trim för att orka jobba längre!
Jag tycker att ministerns uttalande är förnedrande och även upprörande. Kan ministern förklara hur han tänkte när han uttalade sig på det sättet?
Statsrådet ULF KRISTERSSON (M):
Fru talman!
Jag skulle vara lite förvånad om frågeställaren anser att jag har varit förnedrande i en frågeställning om hon hade sett den intervju som ligger bakom detta. Jag var intervjuad i tio minuter i TV4 i direktsändning. Det finns på nätet för den som är nyfiken nog att undersöka vad jag sade. Vi diskuterade arbetsmiljöfrågeställningar och pensionsåldrar – i princip alla de frågeställningar som är föremål för Pensionsåldersutredningen.
På frågan från reportern om huruvida det också fanns någonting som den enskilde kunde eller borde göra påpekade jag att inte minst vi med stillasittande arbeten också har ett ansvar för att försöka hålla oss i så pass god form som möjligt så att vi orkar med ett långt arbetsliv. Jag har aldrig antytt att det i första hand är fråga om enskilt ansvar. Jag har aldrig antytt att arbetsgivare inte bär ansvar för arbetsmiljön. Men jag sade att vi, var och en, själva också har en uppgift i detta.
SHADIYE HEYDARI (S):
Fru talman!
Självfallet har var och en av oss ett eget ansvar för att se till att vi orkar jobba. Men det handlar också om att vi måste förbättra arbetsmiljön för att människor ska orka arbeta längre.
Min fråga till ministern är: Är ni beredda att se över detta och förbättra arbetsmiljön för människor för att de ska kunna arbeta längre i stället för att lägga hela ansvaret på den enskilde?
Statsrådet ULF KRISTERSSON (M):
Fru talman!
Jag låtsas inte ens om antydan i frågan eftersom jag tycker att den är rätt meningslös i grund och botten. Uppgiften för den utredning vi tillsatte har under två års tid varit att utreda just denna fråga: Vad är arbetsmiljörelaterat? Vad är åldersdiskrimineringsrelaterat? Vad kan vi göra i form av åldersgränser i pensionssystemet? Allt detta finns i ett gediget direktiv till en gedigen utredning som vi nu i den parlamentariska pensionsgruppen och i partierna har skäl att ta ställning till. Jag har aldrig antytt någonting annat.
Att man då och då som politiker får finna sig i att få 14 sekunder utklippta – det vet jag. Att man sedan ska stå till svars för människor som borde ha kunnat se hela intervjun tycker jag är konstigt.
Självmord bland unga
LARS-ARNE STAXÄNG (M):
Fru talman!
Jag skulle vilja ställa en fråga till statsrådet Kristersson.
Ett allvarligt samhällsproblem som vi sällan talar om är de självmord som sker varje år. Glädjande nog har antalet sjunkit på senare tid, även om det fortfarande ligger alldeles för högt – mellan 1 400 och 1 500 per år.
En grupp där självmorden fortfarande ökar är yngre vuxna och ungdomar, inte minst flickor. Det gäller särskilt de ungdomar som har eller har haft problem under sin uppväxt och utbildning och i många fall får sin försörjning från samhället, inte minst från aktivitetsstöd.
Min fråga är därför: Hur kan vi förbättra situationen för denna grupp?
Statsrådet ULF KRISTERSSON (M):
Fru talman!
Frågan om aktivitetsstöd är en svår och komplicerad fråga. Den beskrivs ofta utifrån andra problemställningar än den otroligt dramatiska slutsats som beskrivs här med självmord. Jag inser att detta ytterst är en konsekvens som är helt förfärande och som kanske inte i första hand har sin grund i själva ersättningsformen men i de problem som ligger bakom allt detta.
Om vi tar själva aktivitetsersättningsfrågan, som kanske mer är mitt ansvar än orsakerna bakom tragiska självmord, har vi sjösatt en långsam och varsam reform i rätt många steg med syftet att färre ska hamna i aktivitetsstödsystemet om det inte är nödvändigt. Fler ska också kunna lämna aktivitetsersättningen om det är möjligt.
Den processen är i gång nu. Det gäller ganska många olika saker. Det handlar om skolan, det handlar om gymnasiesärskolan, det handlar om stöd för arbete och det handlar om många sådana saker. Jag tycker att det är en varsam men viktig process vi har startat.
LARS-ARNE STAXÄNG (M):
Fru talman!
Tack för svaret! Jag ställde den här frågan på grund av att vi har en ökning bland ungdomar och yngre vuxna. Om vi jämför med andra länder ligger vi tyvärr på den sämre delen av skalan när det gäller de här siffrorna. Det här är ett allvarligt varningstecken. Hur kan vi hjälpa just de här ungdomarna och yngre vuxna?
Det finns säkert ett antal åtgärder som måste vidtas, precis som socialministern säger. Vi måste se problemen, och vi måste fånga upp dem innan det är för sent.
Statsrådet ULF KRISTERSSON (M):
Fru talman!
Jag tror att man ska vara försiktig och inte blanda ihop detta. Suicidrisker är en otroligt allvarlig fråga i sig. Jag inser att psykisk ohälsa och suicidrisker hos unga människor mycket väl kan sammanfalla med att man har ersättningsformen aktivitetsersättning. Jag tror dock att man ska vara mycket försiktig när man kopplar ihop orsakssambanden här emellan. Det är viktigt att påpeka. Däremot tror jag att det finns en kärna till detta i risk för ensamhet, passivitet och att inte vara behövd. Det betyder att allt vi kan göra för att öka den sociala kontaktytan för människor som annars hamnar i ensamhet och problem ska vi göra. Och jag är inte säker på att dagens aktivitetsersättning lyckas med det på det sätt som skulle vara önskvärt.
FÖRSTA VICE TALMANNEN:
Frågestunden är avslutad.
Jag tackar deltagande statsråd.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
