17 april 2003: Spara och Slösa

I dag var det en debatt i riksdagen som formellt handlade om bank-. kredit- och försäkringsfrågor (2012/13:Fiu22). Debatten följde det förväntade perspektivet - den fråga jag ställde mig under debatten var: Men kan dessa sveerigedemokrater styra ett land? Förstår de hur det fungerar? Sverige är ju något annat än en ICA-handel i Östersund - inget ont om den men den fungerar inte på samma sätt som Sveriges ekonomi.
  Mitt inlägg hade annan karaktär:
Herr talman!
  I min ungdom var jag banktjänsteman i sparbanken Torna, Bara och Harjagers härads sparbank.
  Den finns inte längre. Det var för mycket länge sedan.

En annan sak som inte finns längre, och det är det jag tänker tala om, är sparbankstidningen Spara och Slösa.
  Den är känd av många. Att tidningen Lyckoslanten med serie Spara och Slösa inte finns längre antyder något mycket dramatiskt som har inträffat under de senaste decennierna, nämligen att vi har blivit mycket konsumtionsinriktade.
  Det finns en motion om detta som jag har skrivit och som tas upp i detta betänkande.
  Jag inser att det var svårt att placera den någon annanstans.

Sparandets nytta har kommit att värderas mycket lägre än för några decennier sedan. Det är inte bara en bankföreteelse, utan det är en samhällsföreteelse. 

  Vi möts ofta av reklam som: Köp nu, betala senare! Räntefritt! Res i vår, betala i höst! 

  Den typen av argumentation är mycket farlig för det sätt som ekonomin hanteras på. 

  Det gäller inte på banknivå men för de enskilda hushållen och för de enskilda människorna. Det gör att vi får ett samhälle där inriktningen att man kan konsumera mer än man har råd med blir så tydlig. 

Jag tror att vi som är lite äldre, och det var väldigt länge sedan jag var ung, lärde oss att spara till den första fotbollen, den första radioapparaten och den första cykeln. 

  Det förekommer väl inte i dag, och det är kanske ett tidens tecken att vi fått en sådan god standardutvecklingen att det är inte nödvändigt att göra det. 

Herr talman! 

I grunden ligger själva synsättet att konsumtion är det viktigaste av allt och att man inte behöver spara utan att man ska betala senare. Det har jag velat sätta fingret på i den här motionen. 

  Det finns många skatteimplikationer, mer än någonting annat, nämligen att det är nästan nollränta på många sparkonton som hushållen har i dag.

   Om de skulle få någon avkastning är det också 30 procent skatt på denna om den blir högre än 100 kronor. Samtidigt är det en mycket hög avdragsrätt, 30 procent, på alla konsumtionskrediter och inte bara på bostadslån. 

  Detta gör att vi får ett samhälle där inte minst många yngre människor konsumerar för mer pengar än de har förmåga att betala så småningom. 

  Vi ser både hos kronofogden och hos många andra att man sätter sig i skuld. 

  Det skulle vara befogat att ta fram sparandets nytta inte bara i det här betänkandet utan i en mer filosofisk mening i vårt samhälle.