I dag har det kommit ett pressmeddelande från Linné universitetet som beskriver forskningen.
I Sverige är den typiska pizzerian en liten, oberoende rörelse som drivs av människor med invandrarbakgrund. Hultman ger i avhandlingen Liv och arbete i pizzabranschen ett porträtt av pizzabranschen i helfigur.
Han skildrar en bransch och dess människor, vilka vägar, val och villkor som lett fram till pizzerian.
Genom 34 invandrade pizzaresturantörers livsberättelser får vi en inblick i hur branschen fungerar. Hur kom människorna att arbeta där?
Och hur är vardagen på pizzerian?
Pizzabranschen har två sociologiskt intressanta egenskaper:
dels har den en traditionell struktur, med många små, fristående företag,
dels domineras den av företagare inte födda i Sverige, utan i länder som Libanon, Syrien, Irak och Turkiet.
Under de senaste decennierna har invandares företagande fått mycket uppmärksamhet, säger Hultman. Från politiskt håll har man hoppats att det ska lösa både individuella och samhälleliga problem, som arbetslöshet och låg ekonomisk tillväxt.
- Men koncentrationen av företagare med invandrarbakgrund i branscher som det är lätt att etablera sig i, med usla villkor, har fått debattörer och forskare att problematisera förhoppningarna, och tala om ”det invandrade trasborgerskapet”.
Exempel som pizzabranschen har emellertid inte fått särskilt mycket vetenskaplig uppmärksamhet. Anledningen är, menar Hultman, att den inte betraktas som ”ett gott exempel” på invandrarföretagande. Det är snarare andra och mer tydliga ”framgångsexempel” man brukar intressera sig för.
Vilken slutsats skall man dra av avhandlingen?
Närmast till hands ligger säkert angrepp på asociala sajter som avpixlat etcetera - som kommer att vända enskildas framgång till svenskt elände.
Man erinrar sig historien:
- Skicka hem dom! Ut!
- Ja, inte pizzabagaren på hörnet förstås, han måste få stanna för han gör så goda pizzor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar