Vid EU-nämndens sammanträde den 15 september 2010 frågade Gunnar Andrén utrikesminister Carl Bildt huruvida den nya utrikes EU-administrationen under Catherine Ashton skall kunna hantera frågor som berör enskilda EU-medborgare i andra länder, till exempel den i Eritrea utan rättegång fängslade svenske medborgaren Dawit Isaac eller bara syssla med utrikes- och säkerhetspolitik.
Gunnar Andrén nämnde också specifikt att frågan om påtryckningar via biståndsmedel skulle kunna användas.
Frågan hade aktualitet inför EU:s toppmöte i Bryssel den 16 september då stats- och regeringscheferna - Sverige skulle företrädas av förre statsministern Carl Bildt då Fredrik Reinfeldt var förhindrad - möttes för att diskutera just den europeiska utrikesförvaltningens organisation.
Det handlar om en stab på cirka 5000 personer som skall anställas.
Carl Bildt svarade att det i nuläget är oklart om EU-utrikesförvaltningen också kommer att omfatta konsulära frågor.
Vi kan nu konstatera att EU-parlamentet uppenbarligen har en annan syn på vad EU-medborgarna kan förvänta sig att dess pengar används till än EU-kommissionens stora utrikesförvaltning - som tydligen mest skall skicka papper mellan sig, fysiskt eller digitalt, eller smutta på drinkar vid mottagningar allt medan Dawit Isaak och andra likasinnade demokratiförkämpar försmäktar i jordhålor eller andra helt omänskliga fängelser.
EU:s utrikesförvaltning borde kunna göra mer, eller i alla fall något, för enskilda. För EU består i grunden bara av människor, inte av någon förvaltning av vad slag den vara må.
Gunnar Andrén
2010-09-16
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar