27 mars 2013: Äktenskapsfrågan i riksdagen

I dag var det inkomstskattedebatt i riksdagen. Det blev en intressant debatt mellan mig och Peter Persson i Jönköping. Håll till godo!


 GUNNAR ANDRÉN (fp):Herr talman! 
När jag lyssnade till Peter Persson kom jag osökt att tänka på Gustav Fröding, Äktenskapsfrågan.
  Det är inte så att vi ska ingå äktenskap. 
  Men Erk och Maja har i Äktenskapsfrågan en intressant synpunkt. 
  Det var den första delen som jag fann att Peter Persson talade mycket väl om: 
  Så ska vi ha’t. 
  Men sedan finns den andra satsen också: 
  Var ska vi ta’t? 
   Den talade Peter Persson inte fullt så mycket om. 
  Men jag vill gärna instämma i allt det han säger om hur samhället ska vara organiserat och att vi ska ta hand om dem som inte är riktigt lyckligt lottade. Det var väl uttryckt.


I den här debatten sysslar vi med någonting annat, den andra delen, nämligen: Var ska vi ta’t? 
  Och är det någonting som har skett efter 2006 så är det att vi har fått fler som arbetar därför att det har blivit lite mer lönsamt att arbeta. Det är det viktigaste som har skett efter 2006.
  Man kan naturligtvis diskutera många enskildheter. 
   Socialdemokraterna har ju ända fram tills Stefan Löfven häromdagen förklarade att man inte skulle ta bort ett eventuellt femte jobbskatteavdrag angripit detta hårt. 
  Men jag tror att man komma överens så småningom om att jobbskatteavdraget ska vara kvar. 
  Det är möjligt att alliansregeringen skulle döpa om detta till förvärvsavdrag, för det var vad det hette på Socialdemokraternas tid när man egentligen hade sak samma från familjeförsörjningsperspektiv men med lite annan konstruktion. 
  Men det var i grund och botten samma sak, nämligen att det ska löna sig att arbeta. 
  Gunnar Sträng med flera stod för detta. 
  Även Vänsterpartiet var på den tiden med på detta förvärvsavdrag. 
  Jag vet inte hur det var med Miljöpartiet, för jag är inte säker på att de fanns i riksdagen redan vid den tidpunkten.


Herr talman! 
Alla de reformer på inkomstskattesidan som vi har genomfört, som sänkt skatt genom RUT-avdraget som inte är fråga om ett avdrag – många tror det – utan sänkt skatt, och ROT-avdraget som inte heller det är ett avdrag utan sänkt skatt, är för att stimulera fram fler att göra jobb och insatser på de här områdena. 
  Jag tror för min del att det har varit väldigt bra för Sverige att de här sakerna har gjorts. 
  Man kan alltid diskutera tekniken och så vidare.


Socialdemokraterna införde en gång i tiden just skattesänkningen på ROT-avdrag av lite andra skäl, för att stimulera byggverksamhet. 
  Vi biträdde det den gången, och jag tror att det var klokt. 
  Vi ser nu på RUT-sidan att väldigt många människor får tjänster utförda som de annars inte skulle ha fått utförda till ett rimligt pris. 
  Det har i sin tur ökat sysselsättningen. 

Vi måste fortsätta på den här vägen. 
  Jag är alltid lite förundrad, och har sagt det några gånger tidigare, över att Socialdemokraterna och allra mest Vänsterpartiet så enormt biter sig fast vid att skatten på arbete ska vara väldigt hög. 
  Redan kommunalskatten är väldigt hög.
   Att man dessutom vill beskatta arbete så hårt tycker jag strider mot väldigt mycket av den socialdemokratiska ideologin. 
  Att man vill beskatta bruket av varor, insatsvaror och tjänster tycker jag är helt okej, men när det gäller att beskatta själva arbetet så hårt, det som är grunden för välståndssamhället, hoppas jag på ett nytänkande inom socialdemokratin. 
  Det kan inte vara arbetarrörelsens främsta argument att gå fram med att arbete alltid ska vara så hårt beskattat. 
  Däremot insatsvaror, miljö och så vidare kan vi säkert komma överens om.


Herr talman! 
Detta är ett betänkande som ligger mitt under ett riksmöte. 
  Det är inga riktigt skarpa beslut. Jag ska därför inte ta upp varje del i detta.
  Jag kan ändå inte låta bli att säga att jag noterar att Socialdemokraterna på en punkt åter har intagit en ny position. Det är att de vill utreda om man ska införa avdrag för fackliga avgifter. 
  Det har inte funnits tidigare. Jag ska inte knyta det till att de ska ha partikongress nu, men man kan verkligen fundera på om detta är något som är angeläget ur löntagarnas synvinkel, utom den sänkta skatten som jag i och för sig förstår. 
  Det skulle få väldiga konsekvenser, som jag ser det, om man återinförde detta av den anledningen att det är en subvention av en viss form av verksamhet. 
  Det går egentligen inte till själva löntagaren som sådan utan till föreningsverksamheten, och vi har inte avdrag för föreningsverksamhet eller förbundsverksamhet i övrigt.


Jag ska ta upp två saker till. 
  Sverigedemokraterna, som jag måste uppehålla mig vid ett ögonblick bara, vill för närvarande införa ett femte jobbskatteavdrag. 
  Men, herr talman, för icke så länge sedan, mindre än två år sedan, förklarade Sverigedemokraterna att jobbskatteavdraget var det dummaste som man någonsin hade hört talas om. (17 aug 2011) Det var inte den nuvarande företrädaren i skatteutskottet som berättade detta.
   Men partisekreterare Björn Söder och partiets dåvarande företrädare var helt emot jobbskatteavdrag. Det är en väldig omsvängning. 
  När deras företrädare nu beskriver att man alltid har varit för jobbskatteavdraget är det med förlov sagt icke sant. 
  Jag vill gärna ha det antecknat till protokollet.


Sedan har Sverigedemokraterna en annan sak som har diskuterats, nämligen förmånsrätten i försäkringarna. Det är en svår fråga. 
   Varför går jag och många andra emot detta? 
  Det kan synas finnas en rationell synpunkt att till exempel dödsbon ska få överta försäkringspengar.
   Jo, det har med förutsägbarheten för alla de andra försäkringstagarna att göra, vem pengar ska tillfalla. Detta är noga reglerat i arvsrätt, att kusiner inte ärver och så vidare.


Att Sverigedemokraterna vill införa en principlöshet i hela försäkringsväsendet kan man tycka är en bagatell, men det vittnar om den ogenomtänkta position som detta parti har intagit i denna fråga, enligt mitt förmenande. 
   Det är en mycket stor reform att utsträcka arvsrätten på olika håll, och också detta med försäkringsrätten. Övriga försäkringstagare måste veta vem försäkringspengarna tillfaller, för annars påverkas försäkringspremierna. 

Allra sist, herr talman: 
Pensionärerna har det inte alltid lätt. 
  Det vet säkert herr talmannen, som har varit ordförande i socialförsäkringsutskottet och är väl införstådd med hur pensionsreformen är uppbyggd. 
  Vi fem partier som stod bakom denna gläder oss naturligtvis särskilt åt att Vänsterpartiet i en reservation skriver att det var ett väldigt klokt beslut. 
  Det står i Jacob Johnsons reservation att pensionsreformen var ett klokt beslut.


Det är första gången jag ser detta från Vänsterpartiet. Tidigare har man alltid bekämpat denna pensionsreform, men nu har man tydligen ändrat åsikt. 
  Det är intressant att notera detta. 
  Jag vet inte om Vänsterpartiet självt har insett detta. 

Då är frågan: 
  Ska alla pensioner beskattas på samma sätt? 
  Så var det inte när vi hade förvärvsavdrag. Då ska man komma ihåg hur pensionen är uppbyggd, och jag vet att detta inte är så roligt att lyssna på för alla. 
  Men vi som stod bakom pensionsreformen vet ju att vi höjde pensionerna kraftigt, tog bort folkpensionen och införde en garantipension som innebar en väldig höjning. 
  För närvarande är det ungefär 600 000 som får garantipension. 
  Detta är väldigt viktigt, för vi har höjt pensionen för många människor som inte hade ATP och inte hade betalat mycket till pensionen.


Det är detta som är grunden för att det är lite olika beskattning av förvärvsinkomster och pensionsinkomster.
  Jag har alltid förvånat mig över hur ordföranden i Sveriges Pensionärsförbund, Karl-Erik Olsson, som var statsråd under den här perioden ser på detta.
  Jag tror för min del att vi som verkligen värnar pensionsreformen, och tycker att det är bra att pensionerna har stigit med 4,2 procent i år, ska se till att höja pensionerna för de människor som ligger allra lägst.
   I övrigt ska vi se till att vårda pensionsreformen. 
 
I detta anförande instämde Ismail Kamil (FP). 

PETER PERSSON (s) replik:
Herr talman! 
När Gunnar Andrén hörde mig i talarstolen sade han sig tänka på Fröding. Jag uppfattade det som en vänlighet. 
  När jag hörde Gunnar Andrén i talarstolen tänkte jag på Konjunkturinstitutet. Jag har nämligen svårt att förstå hur Gunnar Andrén kan få ihop versen, att han delar all min syn på välfärd och all högerns syn på skattesänkningens välsignade dynamik. 
  Det är någonting som haltar i rimmet och förtar det mesta av skönheten. 


Det har talats mycket om statsmannakonst här i dag i tidigare inlägg. Jag som bor i Jönköpings län kunde också ta del av övningarna i Maramö med flagghissning, korvgrillning och fototillfällen. 
  Där bortom denna kammare finns politiken. 


Nyss hörde vi Fredrik Schulte (m), som ett tjog bålgetingar, attackera alla som lever på bidrag i vårt land – dessa arbetslösa som överutnyttjar och sänker samhället. 
  Är det också Gunnar Andréns uppfattning att arbetslöshetsförsäkringen är väl omfattande och inte kan höjas? 
  Är det också Gunnar Andréns uppfattning att a-kassan ska ligga där den ligger? 


GUNNAR ANDRÉN (fp) replik:
Herr talman! 
När det gäller Maramömötet, för att ta upp det, skulle jag vilja efterlysa ett besked: 
   - När tänker Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet ha motsvarande möte? 
  Jag tror att väldigt många väljare i detta land skulle vilja veta det. 
  När ska ni ha motsvarande möte så att man ändå får några besked? 
  Tid och plats? Blir det före eller efter valet 2014? 
  Det är det som jag är ute efter. 
  Blir det före eller efter valet 2014? 
  När ska ni ha motsvarande möte, om ni nu vill regera tillsammans? 
  Men det kanske ni inte vill, och då behöver ni inte något sådant möte. 
Det är min första fråga till Peter Persson: 
  När blir det möte, före eller efter valet 2014? 


Det var naturligtvis väldigt hedrande att bli jämförd med Konjunkturinstitutet. Det har jag aldrig blivit tidigare. 
  Jag tolkar det, på samma sätt som Peter Persson, som en skönhetens beskrivning.
   Jag kan inte så mycket om Konjunkturinstitutet. Jag står fast vid den första meningen och att Peter Persson väl tolkade ”så ska vi ha’t”. Det instämmer jag i. 


När det gäller arbetslöshetsförsäkringen är det ingen hemlighet att Folkpartiet länge har varit och är anhängare av att vi ska ha trygghetsförsäkringar vid sjukdom och arbetslöshet som gör att man har en social trygghet. 
  Exakt var den gränsen ska ligga, om den ska ligga på 70 procent eller 80 procent, kan diskuteras. 
  Vi har tidigare haft 80 procent. Socialdemokraterna sänkte den, inte för att man ville det utan av nationalekonomisk nödvändighet, ungefär 1995 till 70 procent, och sedan har den legat där.  
  Jag tror för min del att det i ett samhälle där arbetslösheten är mindre – och det är väldigt viktigt – finns anledning att överväga att höja gränsen. 
  Jag tror att trygga människor är mer flexibla än otrygga människor. 
  Jag tror att det är väldigt viktigt. 
  Exakt var gränsen ska gå, om det är vid 70 eller 80 procent, kan man naturligtvis diskutera. 


PETER PERSSON (s) replik:
Herr talman! 
Konjunkturinstitutet är en hedervärd myndighet, och viktig. 
  Att lyssna när man säger att det inte finns något utrymme för skattesänkningar, utan tvärtom budgetförstärkningar på 30 miljarder eller 70 miljarder om vi ska ta ansvar också för kvalitet i välfärd, det som benämns transfereringar, barnbidrag och andra ekonomiska nyttigheter – där ligger konflikten med Alliansens hela politik inriktad på skattesänkningar. 
  När jag raljerar om Maramö säger Gunnar Andrén: 
  - När ska ni göra motsvarande? När ska ni träffas? 
  Då vill jag meddela: 
  Två veckor efter påsk ska vi träffas. Vi tänker inte grilla korv. Vi ska inte hissa flaggor. Vi träffas i Mittpoolen rätt över gatan och diskuterar, oss skattepolitiker emellan, finansiell transaktionsskatt, dricker en mugg kaffe, medan ni sitter i den vackra salen i departement. 
  Det kommer vi att göra nästa mandatperiod, Gunnar Andrén. 


GUNNAR ANDRÉN (fp) replik:
Herr talman! 
Det var en intressant uppgift att ni skulle träffas. 
  Jag undrar då en sak, en kompletterande sak, nämligen: 
  - Kommer ni att bjuda in herr Löfven, herr Fridolin, fru Romson och herr Sjöstedt?
   Jag tror att allmänheten skulle vara väldigt intresserad av att få veta om de fyra kommer att vara med vid detta möte, som jag är övertygad om kommer att få en enorm mediebevakning nere i mittpoolen. 
  Jag är osäker på om lokalen räcker till för detta. 
  Jag tror inte att ni behöver grilla korv, utan det räcker att Peter Persson har med de här utmärkta företrädarna för era partier när ni sammanträder i mittpoolen. 
  Kommer ni att inbjuda – och kommer de att acceptera – Stefan Löfven, Gustav Fridolin, Åsa Romson och Jonas Sjöstedt? Det tror jag är det intressantaste att få svar på i hela denna debatt. Om de inte kommer att närvara har jag en kompletterande fråga: Kommer ni att ha ett möte, om detta inte blir av, före eller efter valdagen 2014?
   Det är en intressant fråga för skattepolitikens utformning, herr talman, om detta möte kommer att bli av.  
  Det som folk vill veta är: 
  - Hur ser den gemensamma socialdemokratiska, vänsterpartistiska och miljöpartistiska skattepolitiken ut, den som ni vill gå till val på? 
  Hur skulle den skattepolitiken se ut om olyckan skulle vara framme och ni fick majoritet tillsammans med Sverigedemokraterna i valet 2014? 
(Applåder)