Nja, det handlar om en debatt - utan bra svar, skall sägas - där Mattias Jonsson (s) från Göteborg frågat familje- och äldreminister Maria Larsson (kd) om på vilket sätt regeringen tänker agera inom ramen för det europeiska samarbetet för att på europeisk nivå finna en lösning på frågan om tiggeri.
Att det är ett nytt inslag i samhällsbilden är uppenbart. Människor som tigger för sitt uppehälle tycks under senare år ha blivit en allt vanligare bild i det offentliga rummet.
Och, för att citera Maria Larsson, "det väcker starka reaktioner hos de flesta av oss att se människor som befinner sig i en sådan uppenbar utsatthet."
- Många av dem som tigger är samtidigt hemlösa. Många har kommit hit från andra länder inom EU i hopp om att finna försörjningsmöjligheter och en bättre tillvaro här, eftersom den ekonomiska krisen har inneburit hög arbetslöshet och försämrade levnadsvillkor för människor på många håll i Europa.
- Andra har valt att lämna sina hemländer på grund av diskriminering och social exkludering – möjligheterna till utbildning och arbete kan för dessa personer ha varit mycket begränsade i hemlandet.
Redan att frågan väcks säger något om hur provocerande tiggeri är i välfärds-Sverige. Mattias Jonsson, som instämmer i att det är ett problem som måste lösas på EU-nivå, för debatten - nedåt måste man säga - till den kommunala nivån. Hur ser behoven ut i kommunerna?
Den här frågan har också en partipolitisk dimension. Sverigedemokraterna och vissa andra - röster finns inom både moderaterna, centerpartiet och märkligt nog även vänsterpartiet - som vill förbjuda tiggeri.
Men det är att gräva ned huvudet i sanden, att som strutsen lösa problemet genom att inte se det.
Ger jag själv pengar till tiggare?
Nej, mina stödinsatser kanaliseras via proffs, Frälsningsarmén och Röda korset.
Det är bästa vägen, tror jag.
Och, för att citera Maria Larsson, "det väcker starka reaktioner hos de flesta av oss att se människor som befinner sig i en sådan uppenbar utsatthet."
- Många av dem som tigger är samtidigt hemlösa. Många har kommit hit från andra länder inom EU i hopp om att finna försörjningsmöjligheter och en bättre tillvaro här, eftersom den ekonomiska krisen har inneburit hög arbetslöshet och försämrade levnadsvillkor för människor på många håll i Europa.
- Andra har valt att lämna sina hemländer på grund av diskriminering och social exkludering – möjligheterna till utbildning och arbete kan för dessa personer ha varit mycket begränsade i hemlandet.
Redan att frågan väcks säger något om hur provocerande tiggeri är i välfärds-Sverige. Mattias Jonsson, som instämmer i att det är ett problem som måste lösas på EU-nivå, för debatten - nedåt måste man säga - till den kommunala nivån. Hur ser behoven ut i kommunerna?
Den här frågan har också en partipolitisk dimension. Sverigedemokraterna och vissa andra - röster finns inom både moderaterna, centerpartiet och märkligt nog även vänsterpartiet - som vill förbjuda tiggeri.
Men det är att gräva ned huvudet i sanden, att som strutsen lösa problemet genom att inte se det.
Ger jag själv pengar till tiggare?
Nej, mina stödinsatser kanaliseras via proffs, Frälsningsarmén och Röda korset.
Det är bästa vägen, tror jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar