18 september 2013: Varför går det bra för Sverige?

I senaste numret av Frisinnad Tidskrift (2013/4) - alltid läsvärd - har jag skrivit om Andreas Bergh och Magnus Henreksons bok Varför går det bra för Sverige?
  Jag hävdar att titeln på boken lika gärna kunde ha varit Varför det går bra för Sverige.
  Det är en bok med nationalekonomiskt anslag men utgör i grunden en plädering för ordning och reda, förutsebarhet och rättstrygghet, ägarspridning och konkurrens på lika villkor - men tar sig an uppgiften att reda ut om den offentliga sektorns, i grunden den skattefinansierade delen av ekonomins, betydelse för tillväxten.
  Detta är min artikel:

 Varför går det bra för Sverige? heter en Foresbok av de liberala nationalekonomerna Andreas Bergh och Magnus Henrekson.

  Boken kunde lika väl ha hetat Varför det går bra för Sverige - men den omvända ordföljden och frågetecknet skall möjligen locka extra läsare.

  Jag är ganska säker på att det inte fungerar - huvuddelen av boken är en redogörelse för det aktuella forskningsläget inom området Betyder storleken på den skattefinansierade sektorn något för den ekonomiska tillväxten?

  Det är en viktig fråga - utan entydigt svar. Varför? Jo, det beror på att förutsättningarna - som på ett mer forskningsinriktat språk och för matematisk analys kallas variabler och som följaktligen i politiska sammanhang är och förblir stridigt.

  (Att sedan författarna landar i slutsatsen att "vår sammanvägda bedömning av forskningen antyder att 10 procent lägre skatte- och utgiftskvot är förknippad med 0,5 procents högre tillväxttakt, vilket är en förhållandevis stor effekt" är en annan sak.)

  Men i globaliseringens och de uppenbart stora ekonomiska ojämlikheternas tidevarv - om det var bättre förr, faller utanför författarnas diskussion men man kan antaga att så inte var fallet - har vi skäl att ställa bokens fråga:

  Varför går det bra för Sverige?

  Det enkla svaret är den nuvarande politiken, med ordning och reda i statens och hela den övriga offentliga sektorerna finanser (pensions- och andra försäkringssystem, kommunernas, landstingens och regionernas ekonomier) - och det trots att den skattefinansierade välfärden gör att den offentliga sektorn hur man än mäter är större i Sverige än i praktiskt taget alla andra länder.

  Slutsats med fråga: Den offentliga sektorns storlek är viktig från trygghets- och fördelningsaspekter - men är den ekonomiskt tillväxthämmande?

  Det komplicerade svaret är att det har att göra med dels sammansättningen av produktion, skatter och välståndsfördelning både mellan generationer och sjuka/friska, arbetslösa/sysselsatt, ungdomar/etablerade, män/kvinnor, dels det vi kan kalla den ekonomiska frihet systemets institutioner skapar.

Trygga människor känner sig fria, fria människor känner möjligheter att komma över trösklar och hinder.
   Uppriktigt sagt: Viktigare än både konjunktursvängningar och avdragsmöjligheten i skattesystemet är dels friheten att gå från ett jobb till ett annat, dels frånvaron av en hämmande byråkrati och offentlig korruption.

  Sverige har efter andra världskriget genom kollektiva beslut som - en socialliberal tanke - lagt grunden för möjlighet till välstånd, inte minst genom investeringarna i utbildningsväsendet. De kollektiva besluten har skapat ökad ekonomisk frihet för den enskilde. Det har ibland skett i strid, oftare i samverkan, privilegier är alltid svåra att rå på, det gällde skråväsendet, det gäller i dag fackets makt (på nysvenska: rättigheter).

  På kort sikt ser vi problem i världen i Japan, Argentina, USA, södra eurozonen, uppräkningen kan göras lång. Sverige hade själva obalans i ekonomi 1949, 1974, 1980, 1985, valuta- och kostnadsproblem.

På område efter område har kollektiva reformer skapat förutsättningar för vidgad ekonomisk frihet för enskilda: vi har i dag en försäkrings- och infrastruktur där vi mest talar om brister men som också möjliggör för att i vårt lilla språkområde vara framgångsrika inom export och  annan frihandel, forskning och företagande, produktutveckling och sparande (jo, trots allt tal om lånebubbla sparar vi mer än någonsin, inte minst som pensionssparande eller i eget boende).

  Viktigare än till och med riksbankens oberoende, valutaregleringens avskaffande är enligt min mening de i förhållande till alla länder jag känner till de välfinansierade försäkringssystemen. De skapar trygghet - om än inte enskild rikedom.

  (Även pensionen är ju ett försäkringssystem, beslutat 1913, detta trots att vissa organisationer och partier i sökandet efter röster i val tycks tro att pensionen kommer som Manna från himlen, en företeelse okänd sedan 1450-1290 f. Kristus då Gud lät det inträffa under sex dagar under israeliternas uttåg efter 40 års fångenskap i Egypten, närmare beskrivet i Andra Moseboken med uppföljning i fjärde och femte; observera att trots mannan från himlen, dog Moses före framkomsten vid 120 års ålder i öknen).  

  Tillväxthämmande faktorer är i gengäld arbetslöshet (att noga skilja från sysselsättning). Arbetslöshet är ett våldsamt slöseri med kunskap inte minst. En annan tillväxthämmande faktor är inflation, dessbättre är ju numera Sverige men långt ifrån alla andra länder förskonande från denna farsot som gör rika rikare, fattiga fattigare, bara stenhus bevarar sig värde.

Och så har vi då den skattefinansierade sektorn storlek?

  Bergh/Henrekson för att kunskapsintensivt resonemang, mer lämpat för ett fyrbetygsseminarium i nationalekonomi i Lund, Uppsala eller annat lärdomssäte, än i riksdagens talarstol eller skatte- eller finansutskott.

  Däri ligger också bokens styrka: problematiseringen. Det finns inte bara en sanning, det finns många variabler, inte minst politiska, att ta hänsyn till.

Men i tillväxtdiskussionen kommer man inte förbi att vissa ekonomiska - vita - transaktioner uteblir, om de drabbas av skatter eller avgifter. Det blir mer lönsamt för hjärnkirurgen att måla om sommarstugan själv i stället för att rädda ytterligare en medmänniska till livet med sina kunskaper. Att undkomma skatt är en drivkraft för många, både den skatteplanerare som kör bil genom Stockholm eller Göteborg sedan trängselskatten upphört framåt kvällen eller en revisor eller riskkapitalist som gör svårgenomträngliga ekonomiska upplägg där syftet bara är ett, att undkomma beskattning.

  Någonstans, var oklart, finns en brytpunkt. Skatterna resulterar i lägre ekonomisk aktivitet än som skulle vara fallet utan skatter. Vi ser det alla tydligast genom den skattesänkning på arbete som så kallade ROT-och RUT-avdragen inneburit. Jag tror personligen att motsatsen gäller för realisationsvinstbeskattningen på bostäder: 

  - 22 procents skatt? 

  - Nä, det har vi inte råd med, vi bor kvar.

  Och i slutändan hamnar man på samma slutsats som Bergh/Henrekson: Ett alltför högt skattetryck hämmar den ekonomiska tillväxten och därmed möjligheten att finansiera vår välfärd. Ett skattetyck som däremot uppfattas som rimligt och rättvist, är tillväxtskapande.

Vad göra i Sverige 2014?

  Den allra viktigaste skattereformen i Sverige att åstadkomma lägre beskattning av arbete. Då är det inte alls säkert, vilket moderaterna alltid tycks tro, att den direkta skatten sänks, det är förmodligen viktigast för moderaterna, men kanske inte för Sverige.

  Jag tror att arbetsgivaravgifterna nu är mer tillväxthämmande, eftersom de slår ut så många export-, kunskaps- och handelsföretag som förlorar konkurrenskraft. 
  Och kvalificerade forskare? Nej, Sverige har vi inte råd att bo i.

Men allra viktigast är att systemen är så utformade att de skapar tillit mellan beslutsfattare och alla de som omfattas av systemen.

  Gräddfiler? Nej.

  Korruption? Nej. Välutbildad, språkkunnig befolkning? Ja.

  Därför går det bra för Sverige.

  Men det skulle kunna gå ännu bättre.

Gunnar Andrén

riksdagsledamot (fp), ledamot i skatteutskottet sedan 2002

Stocksund

Andreas Bergh/Magnus Henrekson

Varförgår det bra för Sverige?

Fores 2012, c:a 138 kr