27 november 2013: Ett inlägg om skattefiffe - eller skatteavtall

Dagens första debatt handlar om nya skatte- och informationsavtal, i sak partipolitiskt okontroversiellt - fast socialdemokraterna så sent som vid början av denna mandatperiod ville vara lite duktigare och ha lite högre skattemoral än alla andra partier och därför, i sak totalt obegripligt, ungefär lila begåvat som att skjuta sig själv i foten, reserverade sig mot dessa internationella avtal och ville ha ett annat.
  (Det skulle ju ha inneburit att det inte bklivit något avtal alls - men det förstod inte dåvarande ovide ordförande isaktteutskottet Veronica Palm (s).)
  Jag sökte då erinra om vad förre ordförande i skatteutskottet Arne Kjörnsberg (s) en gång lärde mig, och som jag väl också har ångrat en gång att jag tog till mig till 100 procent (det var när vi hanterade det nya dansk-svenska skatteavtalet 2005), att i utrikedsfrågor är vi formellt eniga även om vi i grunden tycket olika och är oeniga.
   Det ligger åtskilligt i det.
  För dagen gäller det skatteavtal med Baharin, Boswana och Belize.
  Först talade Ulf Berg (m), polis från Avesta, alldeles utmärkt.
  Här är mitt eget anförande:
 

Herr talman!

I ett välfärdssamhälle som Sverige är ett av fundamenten att man ska kunna betala rätt skatt och att alla ska betala den. Vi ska ha så få friåkare som möjligt.

  Precis som Ulf Berg har varit inne på har vi haft alltför många friåkare under alltför många år med alltför stora belopp.

  Det här är en djupt ideologisk fråga, inte mellan partierna utan mellan Sverige och enskilda individer som har önskat att komma undan sina förpliktelser.

  Det är därför som de här skatte- och informationsutbytesavtalen, de är lite olika konstruerade, är väldigt viktiga.

    

Det här ärendet handlar, herr talman, om skatteutskottets betänkande 2013/14:5 om skatteavtal mellan Sverige och Botswana, men jag nämner samtidigt informationsutbytesavtal med Bahrain och med Belize.

  Belize är det tidigare Brittiska Honduras – om det är någon som mot förmodan inte vet exakt var det ligger någonstans.

 

Som jag ser det är det oerhört viktigt att vi stänger alla möjligheter till denna oönskade skatteplanering.

  Det är i grund och botten en illojal handling mot alla andra medborgare i Sverige, som betalar ganska höga skatter.

  Skatteplanering är i och för sig ingenting olagligt, men det här är någonting som ytterst få kan använda sig av, och det är illojalt.

 

Den 24 oktober 2010, alltså drygt tre år sedan på FN-dagen, kom Riksrevisionen med en rapport som visade att takten när det gäller att få informations- och skatteavtal hade gått ned under några år. Riksdagen behandlade rapporten så småningom och noterade detta.

   Det är numera, som Ulf Berg var inne på, väldigt få länder där man kan placera pengar utan att detta kommer till det svenska Skatteverkets kännedom. Det är några nordeuropeiska länder – Liechtenstein, Österrike och Luxemburg – som inte har velat medverka.

  Schweiz har tidigare varit det klassiska exemplet på ett land där man kunnat placera pengar. Där finns det numera ett ganska heltäckande avtal, och det är väldigt svårt numera att placera pengar i Schweiz och komma undan skatt.

  Som Ulf Berg nämnde finns det ytterligare några länder som vi måste se till att få ett avtal med.

  Det är bland annat Hongkong och Singapore.

  Även några brittiska kanalöar är fortfarande den typ av skatteparadis som vi ska se till att stänga.

 

Jag tror för min del att den här typen av avtal, som inte väcker någon stor medial uppmärksamhet, är ett väldigt viktigt kitt för att vi ska kunna hålla samman Sverige över huvud taget och inte ha några friåkare.

  Jag är väldigt glad över att skatteutskottet och riksdagen är överens om att detta är någonting som har med fundamenten i det svenska samhället att göra.