20 mars 2014: Inkomstskatten i riksdagen

Dagen börjar med skattedebatt, 2013/14:SkU16.
   Här mitt huvudinlägg:
Gunnar Andrén (fp)
Herr talman!
Jag ska börja med att citera ur en skrift som kom ut för ett tag sedan.
  Den heter Det måste löna sig att arbeta.
 ”Arbetet är en välsignelse för människorna. Känslan av tillfredsställelse över en väl utförd insats tillhör det värdefulla i livet. Få saker är viktigare än att finna intresse i den verksamhet man ägnar sig åt, att kunna se meningen med sitt eget arbete i dess förbindelse med andras och känna samhörighet med en större grupp i de gemensamma ansträngningarna för lösande av betydande uppgifter.
  Även för den som känner på detta sätt kan arbetet ofta vara tungt. Vem har inte många gånger en solig sommardag önskat sig bort från arbetsplatsens tvång och ut i naturen?
  Säkert är att om vi arbetade blott för arbetets egen skull, då skulle mycket mindre uträttas än vi nu presterar.
  Den inkomst man kan förvärva genom arbetet lockar till ansträngningar, som eljest skulle utebli.
  Betalningen för arbetet är en uppmuntran som får oss att sätta in våra krafter och en belöning för den utförda prestationen.
  Detta är helt naturligt. Vi behöver alls inte skämmas över att tillfredsställelsen över den gjorda insatsen förenas med glädjen åt att den ger oss inkomster som möjliggör för familjen och oss själva att uppehålla en högre levnadsstandard – att leva bättre och tryggare än vi med mindre ansträngning och uppoffring skulle kunna göra.
  Låt oss erkänna att de ekonomiska fördelar arbetet medför är en väsentlig stimulans!”
Herr talman!
Skriften kom ut nyligen, den 30 april 1950.
  Författaren var Bertil Ohlin, tidigare folkpartiledare och senare Nobelpristagare i ekonomi.
  Skriften sammanfattar väl åtminstone min syn, den liberala synen och många andras syn på vad arbetet är till för. Det finns olika delar i detta. Det finns egentligen inga stora partipolitiska skillnader i detta.
   När vi nu diskuterar inkomstskatterna är det viktigt att hålla i minnet vilka syftena är – och de är många.
  Jag tycker att herr Persson i Jönköping gör det lätt för sig när han tillskriver sina politiska motståndare en åsikt som åtminstone inte jag känner mig befryndad med, nämligen att vi skulle ha några särskilda mål för skattepolitiken. Jag har aldrig argumenterat på det sättet.
  Skattepolitiken, herr Persson, har för mig alltid varit ett medel att uppnå olika mål.
  Det är klart att det är lättare polemisera mot en åsikt som motståndaren inte har, men det skulle underlätta debatten och det skulle vara bra om vi kunde förhålla oss något mindre ideologiskt närsynta än herr Persson i Jönköping.
  Herr Persson i Jönköping har många andra förtjänster, men just på den punkten tycker jag inte att själva ingångspunkten var särskilt angenäm.

Har den här regeringen och allianspartierna varit framgångsrika i skattepolitiken under de åtta åren?
  Jag förstår, herr talman, mycket väl att Mats Pertoft inte vill tala om tidigare perioder. Själv satt han med i sexton olika budgetförhandlingar och lyckades inte uppnå någonting av det han nu vill att Alliansen ska genomföra.

En reservation gäller en ny stor bred skattereform.
  Herr Pertoft satt i sexton olika budgetförhandlingar utan att nå detta mål. Sov ni eller vad gjorde ni under perioden? Nu hoppas ni att vi ska göra detta.
  Jag utesluter absolut inte, herr talman, att det i framtiden blir en stor bred skatteuppgörelse, men jag tror inte att alla partier kommer att ingå. Det är viktigt att man vet vad man syftar till. Jag kan till exempel inte tänka mig att göra upp med Vänsterpartiet.
  Nu har representanten för Vänsterpartiet gått för dagen. Det är ingenting att säga om det eftersom man ibland kan vara dubbelbokad.
  Jag ska inte polemisera mot detta.
  Det kan hända oss alla tidspressade riksdagsledamöter.

Det är inte lätt att göra upp med ett parti som vill ta ut en engångsskatt ena året, ungefär som vid Karl XI:s reduktion, och glömmer bort skatten nästa år.
  Det är för mig svårt att ingå i en förutsättningslös utredning med partier som vill höja skatten på arbete.

Herr talman!
Jag har aldrig förstått Socialdemokraternas fascination vid att skatterna på arbete ska vara höga.
  För min del är det tvärtom, nämligen att vi ska sträva efter att sänka skatten på arbete. Däremot är jag fullt beredd att höja skatterna på konsumtion, vilket är något helt annat.
  Jag är till och med beredd att höja skatten på oxfilé som man köper i Östermalmshallen i Stockholm – den skatt ni var med och sänkte för ett antal år sedan och säkert gläder några personer.
  Jag tyckte att det var en dålig reform att särskilt sänka skatten på lyxmat och annan mat.
  Det finns bättre fördelningspolitiska nycklar. En av de viktigaste sakerna är att man ser till att inte bekämpa fattigdom utan att möjligen se till att rikedomen får något mindre fördelar i framtiden.

Herr talman!
Det finns ett antal olika reservationer i betänkandet. Det skulle föra för långt att ta upp allihop.
  Jag vill ta upp två reservationer och hålla mig till dem.
  Den ena gäller avdragsrätt för fackföreningsavgift.
  Där har det inträffat att Miljöpartiet plötsligt har anslutit sig till reservationen.
  Det har Miljöpartiet inte gjort tidigare.
  Det är en intressant nyhet.

Jag utesluter inte att det ska vara på det sättet i framtiden att man diskuterar om arbetsgivarnas rätt till avdrag för organisationsavgifter också måste tas med i en stor skatteberedning. Det kan vara en fullt legitim sak att göra detta.
   Jag kan gå med på att det mellan parterna kan synas vara lite missvisande att ena parten inte har avdragsrätt och den andra har det.
  Men när man samtidigt vill utjämna inkomsterna mellan pensionärer och dem som nu förvärvsarbetar går man fram med att man vill införa ytterligare ett avdrag för just förvärvsarbetande.

Herr talman!
Det skulle ytterligare öka klyftan till dem som inte längre är förvärvsarbetande.
  Man vill införa detta avdrag igen.
  Det ska ses i perspektivet att vi inte ska ha någon korruption i detta land. Jag säger inte att detta är korruption. Men det finns ett inslag som är diskutabelt i att det finns några organisationer som man vill särskilt gynna i detta land genom avdragsrätten för fackliga avgifter.
   Vi har dess bättre alldeles nyss stiftat en lag som ska ge full insyn i detta. Men ni tre oppositionspartier vill särskilt se till att gynna vissa organisationer i landet.
  Jag är ytterst tveksam till detta.
  Det är inte heller några småpengar. Det handlar om flera miljarder.

Jag skulle kunna uppehålla mig mycket vid en annan sak, nämligen Sverigedemokraternas sätt att räkna, men det faller lite utanför denna debatt. När det partiet finansierar sina utgifter med att använda de pengar som 600 000–700 000 utlandsfödda dagligen betalar i skatter i landet och som egentligen vill att de skall vara här och arbeta, detta för att kunna finansiera vissa andra reformer blir det väldigt konstigt mellan intäkter och utgifter. Vi får ta den debatten i ett annat sammanhang.
  Men det är synd att inte pressen någon gång uppmärksammar hålen i Sverigedemokraternas budget.

Allra sist vill jag tala om reseavdragen.
  Det finns en sak som har varit bra under den här perioden – och nu riktar jag mig till herr Mats Pertoft – och det är inte det förslag ni har haft om införandet av ett cykelavdrag.
   Det är att vi har sett till att höja gränsen för reseavdraget till nu 10 000 kronor.
  Jag tror att det var 6 000 eller 7 000 kronor tidigare.
  Dessutom har vi inte höjt reseavdraget med mer än 50 öre/mil, har jag sett, den bilkostnad som nu är 18 kronor och 50 öre/mil. När allianspartierna tillrädde i regeringen var den 18 kronor/mil. Jag tycker att det är jättebra.
  Men herr Pertoft är företrädare för Sveriges absolut mest landsbygdsfientliga parti.
  Han vill inte att de som bor lite utanför de täta kollektivtrafikområdena ska kunna jobba någon annanstans.

Man kan inte cykla 10 mil från Vindeln och jobba. De som bor runt Stureplan, Gustav Adolfs torg och Götaplatsen i Göteborg är det väl inte så besvärligt för. Men när det gäller alla dessa andra människor som måste ha effektivt sätt att transportera sig till jobbet vill Mats Pertoft och Miljöpartiet se till att de ska förlora stort på att resa till jobbet genom att de inte ska kunna göra rimliga avdrag.

Herr talman!
Jag är inte heller främmande för att vi ska göra en reform på reseavdragssidan.
   Men då vill jag ha den i rakt motsatt riktning mot vad Mats Pertoft vill.
  Jag tycker att vi ska förstärka reseavdraget på de platser där det inte finns kollektivtrafik så att det ska bli möjligt att bo på den svenska landsbygden.
(Applåder)