22 mars 2014: Varför inte ens riksdagsledamöter skall diskrimineras

Detta inlägg har måhända inte väldigt stort intresse i breda kretsar, flera partier är ju - som sverigdemokraterna, socialdemokraterna och vänsterpartiet, toppstyrda. Men för andra partier - och folkpartiet är ju nästan extremt i detta avseende - har medlemmarna ett stort inflytande, det brukar stundom förnekas men är enligt min mening inte sant.
  Det är mot denna bakgrund jag höll följande anförande vid länsförbundets årsmöte 2014:

  Herr Ordförande (Björn Ljung)!
  Valberedningen har definierat ett problem: Vi har för många kvalificerade kandidater till att sitta i förbundsstyrelsen.
   Valberedningens lösning är att riksdagsledamöter från Stockholms stad och län skall ha närvaro- och yttranderätt vid länsförbundets styrelsemöten men inte tillhöra förbundsstyrelsen, undantag görs för presidiet, jag tycker undantaget är bra och borde gälla även övriga förbundsstyrelsen.
  Jag utgår emellertid nu från att detta valberedningens förslag, som inte behandlats i förbundsstyrelsen eller någon stadgekommitté, inte av presidiet ställs under proposition eftersom det strider mot förbundets stadgar; förbundsstyrelsens arbetsformer, inklusive vem som skall äga rätt att delta, beslutas uteslutande av förbundsstyrelsen.
   Valberedningens förslag är ju som om vid partistyrelsens möten skulle alla riksdagsledamöter äga rätt att närvara, oavsett om denna består av 17, 24 eller 51 ledamöter.
  Om likväl presidiet skulle finna skäl att ställa proposition på valberedningens förslag, yrkar jag avslag.
 
Att ge riksdagsledamöter en sådan diskriminerande gräddfil som valberedningen vill att förbundsmötet skall uttala sig för - att några medlemmar i förbundet inte får bli föremål för förbundsmötets prövning att väljas till förbundsstyrelsen - strider helt mot likabehandlingsprincipen av alla medlemmar i förbundet, allra helst som det då skulle överlämnas till väljarna i allmänt val att avgöra vem som skall äga närvaro och yttranderätt vid förbundsstyrelsens interna möten.

Man måste skilja på de som väljs i allmänna val och den förening av frivlliga medlemmar som utgör ett parti.

Här måste jag också säga något om vad förbundsstyrelsen är, efter att ha suttit i densamma elva år. Den skall företräda samtliga medlemmar och föreningar i frågor som rör folkpartiets politik i hela Stockholms län.
  Var man är bosatt och vilken position man har som förtroendevald av väljarna är inte betydelselöst men kan inte vara avgörande för om man kan företräda medlemmarna.
  Varför just riksdagsledamöter skall diskrimineras framstår som orimligt. Varför inte kommunalråd, oppostionsråd eller ersättare i byggnadsnämnder?

Jag förstår precis valberedningens intentioner, att ge så många föreningar som möjligt plats i förbundsstyrelsen.
  Men om platserna inte räcker till i förbundsstyrelsen, måste det lösas genom att dess sammansättning stadgeenligt ses över. Det kan man skicka med till den nya styrelsen, att efter valet den 14 september överväga en stadgerevision.
  Jag vill inte bli diskriminerad.
  Om någon föreslår mig till min nuvarande plats som tredje ersättare i förbundsstyrelsen, står jag till alla medlemmars förfogande.
 - - -
Så skedde alltså och jag förlorade omröstningen mot valberedningens kandiat Tobias Hammarberg, Haninge - som jag vill varmt gratulera - med röstsiffrorna 98-27.
   Av det sagda framgår att jag inte kommer att deltaga i förbundsstyrelsens arbete under 2014.
   Sedan får vi väl se 2015. Arbetet i förbundsstyrelsen har varit viktigt för mig, för folkpartiet, för Stockholms län och Sverige. Jag kommer att sakna det men inte sörja - och är övertygad om att de valda kommer att göra ett mycket bra arbete för folkpartiet, Stockholms län, Sverige - och för mig.