28 mars 2014: Statens finanser (2): Mer skatter?

Nästa interpellationsdebatt handlar om regeringen avser ta några nya initiativ till att stärka de offentliga finanserna. Det är Falköpingsbon Patrik Björck (s), en trevlig vänsterinriktad ledamot som vill ha svar på den frågan - att den innefattar att Björck också vill ta djupa hål i vanliga människors plånböcker hör till saken men är inget som för närvande ligger högt i socialdemokraternas retorik.
  Anders Borg (m) svarar som hand brukar:
  Herr talman!
  Den finansiella krisen har medfört en lägre global tillväxt, vilket även påverkat Sverige. Tack vare regeringens åtgärder har svensk ekonomi uppvisat stor motståndskraft.
  Regeringen har i enlighet med det finanspolitiska ramverket använt finanspolitiken för att dämpa krisens effekter.
   Även om Sverige har bland de starkaste offentliga finanserna i EU har åtgärderna bidragit till ett försvagat sparande. Budgetutrymmet förväntas vara mycket begränsat de kommande åren. Nya reformer kommer att kräva finansiering krona för krona. Det kan exempelvis handla om åtgärder som säkrar skattesystemets effektivitet och legitimitet och motverkar samhällsekonomisk ineffektivitet. Det är också viktigt med en stram utgiftsgranskning och god utgiftskontroll.
   Vägen tillbaka till överskott i det finansiella sparandet på 1 procent av bnp måste anpassas till hur arbetsmarknaden och resursutnyttjandet utvecklas. Sverige har utrymme att föra en ansvarsfull finanspolitik även på väg tillbaka till överskott. En för snabb återgång till överskott riskerar att normaliseringen av det ekonomiska läget bryts. Samtidigt är det viktigt att bygga upp skyddsvallar inför kommande konjunkturförsvagningar.
  - - -
  Avslutningsvis vill jag också påpeka att regeringens politik har inneburit att resurserna till offentliga välfärdstjänster ökat de senaste åren, även efter att hänsyn tagits till pris- och löneökningar och till att befolkningen vuxit.
Sedan följer en totalt obegripligt sifferrik exercis där kontentan är lika obegriplig: Socialdemokrater som borde värna om sysselsättningen biter sig fast i statens finanser och bryr sig inte om arbetslöshetens betydelse. Det är upp-och-nedvända världen! Keynes, Ohlin och Myrdal måste vända sig i sina gravar när de hör att statens budgetsaldo blivit målet för politiken, inte arbete, sparande, företagande och sysselsättning.

Av debatten framgår att det går ej djup polemisk klyfta mellan Bo Bernhardsson (s) å ena sidan och Björck (s) och Eva-Lena Jansson (s) å den andra. Visserligen säger sig Bernhardsson polemisera med Carl B Hamilton (fp) men så är ju inte fallet: Hela hans kritik - helt riktig - riktar sig mot partikamraterna och deras fixering vid budgetsaldot.
  Bo Bernhardsson har ett problem: Han talar mot bättre vetande.
  Ändå måste jag ge honom rätt - i polemk mot vem? - då han säger:
  Herr talman!
  Jag tänkte säga något om huruvida Sverige har starka statsfinanser eller inte.
  Sverige har självfallet fortfarande starka statsfinanser jämfört med Grekland eller jämfört med snart sagt vilket annat land som helst i Europa.
  Punkt slut.