Jag blir verkligen förvånad över att Kent Härstedt (s) väljer att kandidera under dessa omständigheter. Han vet ju att han måste ha aktivt stöd från sd för att vinna.
Jag undrar: Vill han verkligenblir talman?
Eller är det rent symboliskt som han ställer upp?
Jag har tidigare agerat häftigt för att Kent skulle få en presidiepost en gång, det var i Fojo i Kalmar där han nominerades som vice ordförande i styrelsen men där personal- och fackorganisationerna gick emot med argumentet att man inte kan ha en politiker på den posten eftersom det skulle kunna fläcka Fojos partipolitiskt neutrala rykte.
Det är ju ett löjligt argument - och jag sade att en som kan väljas till Sveriges talman - ja, jag minns att jag sade just så - måste också kunna vara vice ordförande i styrelsen för Fojo.
Jag tog konsekvenserna av att det inte gick: Jag avgick. Jag kan inte vara med i en styrelse där inte en av regeringen utsedd företrädare, därtill prövad av valmanskåren i flera val i motsats till de fackliga organisationernas företrädare, kan vara medlem i presidiet.
Numera är riksdagsmannen Anders Åkesson (c) vice ordförande i Fojos styrelse.
Jag förlorade bataljen men vann striden.
Samma sak är det väl i riksdagen: Härstedt räknar med att förlora men vinna striden.
Jag tror det är en felkalkyl.
Det här blir i stället början till en förskräcklig rödgrönbrun röra som kommer att kulminera i de ekonomiska turerna när sd inte förstår att riksdagen inte är en lekstuga.
Riksdagen är allvar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar