5 okt: Högtidiligt öppnande

Jag tar med mig Christoffer Jönsson från LU:s förbundsstyrelse till det högtidliga öppnande. Familjen avstår, Gunnela, Malin, Alexander, Samuel och kusinen Cecilia har alla tidigare varit med.
Det är roligast en gång -högtidigligt varje gång men rutin.
Denna gång är det många nya, kungen är lätt försenad - och sedan blir det som vanligt musik, pompa och ståt, kungligt öppnande av riksdagen och tal av statsministern.
Man märker att det inte är Ingemar Eliasson som har skrivit kungens öppningstal, det är inget fel på det men den lyftning som Ingemar kunde ge kungens tal, saknas denna gång.
Statsministern framträder med stor säkerhet som vanligt och har ett långt, långt tal som gör att om man inte väntade på vad som skall berättas om regeringen, så hade man lätt kunnat slumra till.
Jag noterar att Tobias Krantz saknas bland de närvarande statsråden. Det är också ett besked. Vem i stället? Erik Ullenhag - som sitter bakom mig - har det ryktats. Det bär nu sannolikhetens prägel.
Med detta avstånd, en meter bakom, till statsrådet Ullenhag, blir jag först att gratulera honom till upphöjelsen.
Och skall nu sanningen fram har jag redan på förmiddagen fått sådana indikationer på att detta skall inträffa att jag ringt till Anna SteeleKarlström, kommunalråd i Tyresö, och sagt att hon med all säkerhet kommer att bli riksdagsledamot.
Hon vågar inte tro på det - men jag ringer igen från plenisalen och bekräftar.
Men då har Margareta Bosved redan varit snabbare!!!
Nu blir det mingel i sammanbidningsbanan. Dock utan mat och vin men riktligt med vatten för min del.
Samt samtal med Per Gahrton och fler till, Per har numera en massa konstiga åsikter men som person har jag aldrig stuckit under stol med att jag tycker att han är trevlig.
Hans ambivalenta förhållande till sitt gamla parti - folkpartiet - tror jag mest varit en börda för honom själv, en sorts självförnekelse av sin egen historia.