6 okt: Första riksdagsdebatten

Första "riktiga" riksdagsdagen. Med första debatten. Ärendena handlar om närhetsprincipen, det som på svenska brukar kallas subsidaritetsprincipen för att alla skall förstå.
Vi som var med redan på den gamla goda tiden - alltså före den 19 september då de rödgröna fortfarande hoppades att väljarna skulle gilla dem lika mycket som de röda hallon man äter upp så fort man kan - har förberett ärendena FiU42 och FiU43.
Först talar Monica Green (s), därpå Lars Elinderson (m) och sedan jag.
Kammaren är välbesatt denna onsdag vid 14-tiden. Så här säger jag:

Herr talman!
Jag vill allra först säga att det är oerhört roligt att se så många ledamöter samlade till ett sådant här ärende.
Det är inte vanligt, kan jag säga för Raimo Pärssinen och många andra, när vi diskuterar EU-frågor.

Nu gäller frågan ett EU-direktiv, att det ska ändras i investerarskyddsdirektivet och i insättningsgarantisystemen.

Det som gett möjlighet för riksdagen att över huvud taget diskutera frågan är antagandet av det nya Lissabonfördraget som trädde i kraft den 1 december 2009. De som var emot fördraget, och det fanns ju en del sådana, ska med glädje notera att vi nu kan påverka EU-parlamentet och kommissionen direkt, utan att gå via regeringen.

Det smärtar mig en smula att behöva påtala för Monica Green att gången i detta ärende varit den att utskottet frågat regeringen om dess synpunkter. Därmed prövas, precis som Lars Elinderson sade, subsidiaritetsprincipen av riksdagen och inte av regeringen.
Det är riktigt att regeringen i en promemoria den 24 september anslutit sig till den, men regeringen har inte haft att pröva denna fråga. Den har prövat frågan i sak.

Jag vill gärna för kammarens protokolls skull, herr talman, läsa ur faktapromemoria 2009/10:121 från Finansdepartementet från den 24 september 2010.
Där står under rubriken 2.1 Preliminär svensk ståndpunkt:
”Regeringen har invändningar mot lånemekanismen och anser att den bör utgå. Det bör vara varje medlemsstats åtagande att garantera respektive lands insättningsgarantisystem.”

Det är precis detta det handlar om. Ytterst handlar det om den garanti som vi som medborgare i det här landet har mot våra bankers kunder, men inte mot andra länders bankkunder.
Mot bakgrund av den stora kris som varit i många banker är det förståeligt att man tycker att vi ska disponera svenska kronor. Annars vore det ungefär som att vi skulle ha skickat i väg en massa pengar med Saab till Detroit. Vi ska inte använda svenska skattebetalares medel till sådant.

Här handlar närhetsprincipen, subsidiaritetsprincipen, om att svenska skattekronor bara ska gå till svenska insättare. Det är tydligt redovisat och därför, herr talman, yrkar jag bifall till förslaget från finansutskottet, som jag tror kommer att vara mycket gynnsamt för svenska skattebetalare.

Vi kommer med detta yttrande till EU-kommissionen att tydliggöra att den svenska riksdagen inte vill att en enda svensk skattekrona ska gå till några andra länders banker.

Slut på anföranandet.
Sedan yttrade sig även Emma Henriksson (kd) och Kent Ekeroth (sd), den senare som något märkligt eftersom det partiet är emot svenskt EU-medlemskap anslutande sig till de yttranden vid avgivit.
Sd är ett obegripligt parti. Nu intar man samma ståndpunkt i EU-frågan som vänsterpartiet: Vi skall vara med i EU och göra det bättre ända tills vi går ur.