Så går vid då mot mörkare tider, lite svårt att se i dag men almanacka påstår det.
Så det är nog sant.
Bra matcher som vanligt från VM i Brasilien.
fredag 25 juli 2014
21 juni 2014: Tyskland-Ghana 2-2
Det är tur att fotbolls-VM pågår.
Dagens match mellan Tyskland och Ghana var en av de bästa jag sett på länge 2-2 men med mersmak för Ghana. Betyg för matchen: Fem.
Och Miroslav Klose vet man aldrig var man har. Kvitteringen var inget vackert mål men han stod rätt vid rätt tillfälle.
Dagens match mellan Tyskland och Ghana var en av de bästa jag sett på länge 2-2 men med mersmak för Ghana. Betyg för matchen: Fem.
Och Miroslav Klose vet man aldrig var man har. Kvitteringen var inget vackert mål men han stod rätt vid rätt tillfälle.
21 juni 2014: En tidningslös dag
En svår dag: Ingen tidning att hämta om morgonen i brevlådan.
Slår på paddan och ser vad som hänt.
Det är inte detsamma.
Tur att det går matcher från Brasilien på TV. Midsommaren är räddad.
Slår på paddan och ser vad som hänt.
Det är inte detsamma.
Tur att det går matcher från Brasilien på TV. Midsommaren är räddad.
20 juni 2014: Landet jobbar!
Det märks att det är helg - men också att 100.000-tals svenskar jobbar.
Inte minst inom vården är det många som har viktiga uppgifter, t.ex. nya sjukdomsfall och vård av våra gamla.
Jag kan berätta efter ett besök på ett äldreboende i dag att huvuddelen av dem som ger våra äldre så fin vård har sitt ursprung i andra länder.
Utan dem skulle vården stanna.
Inte minst inom vården är det många som har viktiga uppgifter, t.ex. nya sjukdomsfall och vård av våra gamla.
Jag kan berätta efter ett besök på ett äldreboende i dag att huvuddelen av dem som ger våra äldre så fin vård har sitt ursprung i andra länder.
Utan dem skulle vården stanna.
20 juni 2014: Midsommarafton
En fin dag, bara lite regn.
Besvärlig dag för övrigt - göra vad?
Tiden går och snart är det jul igen.
Men sommarsolståndet inträffar inte förrän i morgon.
I dag har politiken tagit paus.
Besvärlig dag för övrigt - göra vad?
Tiden går och snart är det jul igen.
Men sommarsolståndet inträffar inte förrän i morgon.
I dag har politiken tagit paus.
19 juni 2014: Tid för annat
Inget arbete i dag, bara tidningsläsning med mera.
Jag tittar på och försöker besvara ungefär 150 e-postmeddelanden.
Tar bara sex timmar.
I övrigt är det tyst i riksdagen denna dag före midsommarafton.
Jag tittar på och försöker besvara ungefär 150 e-postmeddelanden.
Tar bara sex timmar.
I övrigt är det tyst i riksdagen denna dag före midsommarafton.
18 juni 2014: Riksdagsgruppens slutfest
För tror jag sjätte gången är jag med på en riksdagsgrupps avslutningsfest, tre gånger som NU-redaktör, denna den sjätte för tredje gången som ledamot.
Vi håller till i Villa Villerkulla, Junibacken alltså.
Jan Björklund har att avtacka sex ledamöter, Anita Brodén, Sollebrunn, Jan Ertsborn, Falkenberg, Eva Flyborg, Göteborg, Hasse Backman, Hofors, Karin Granbom-Ellison, Lindköping, och Ulf Nilsson, Lund.
Det gör han som vanligt med god retorik och mycken känsla.
Efteråt blir det småprat, det tillhör nog det trevligaste i en grupp som denna.
Vi håller till i Villa Villerkulla, Junibacken alltså.
Jan Björklund har att avtacka sex ledamöter, Anita Brodén, Sollebrunn, Jan Ertsborn, Falkenberg, Eva Flyborg, Göteborg, Hasse Backman, Hofors, Karin Granbom-Ellison, Lindköping, och Ulf Nilsson, Lund.
Det gör han som vanligt med god retorik och mycken känsla.
Efteråt blir det småprat, det tillhör nog det trevligaste i en grupp som denna.
18 juni 2014: Miljö- och hälsoskyddsnämnden
Egentligen borde jag ha varit på Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Danderyd.
Men tiden kolliderar med annat, det är tyvärr fallet med tre av de fyra liberalerna i nämnden.
Mest handlar det bullerfrågor, läs gärna i protokollet här.
Men tiden kolliderar med annat, det är tyvärr fallet med tre av de fyra liberalerna i nämnden.
Mest handlar det bullerfrågor, läs gärna i protokollet här.
18 juni 2014: Replk Björklund - värd att minnas
Från debatten i dag minns jag särskilt denna replik, ideologiskt klargörande, intressepolititiskt skarp:
Herr talman!
Mikael Damberg (s) svarar inte på frågan om
arbetskraftsinvandring.
I stället ägnar han hela inlägget åt att tala om
anställningsvillkoren och återupprepa EU-debatten om huruvida man ska ha
kollektivavtal eller inte.
Där är vår linje glasklar.
Självklart gäller svenska
kollektivavtal i Sverige.
Men det är inte det den här debatten handlar om.
Den
handlar om att ni vill införa behovsprövning, Mikael Damberg.
Det var det både
Jan Larsson och Urban Ahlin svarade på, och det är det som er partiledare Stefan Lövfen har
sagt.
Ni vill införa behovsprövning och låta facket få avgöra vilka som ska få
komma hit och inte.
Är man bagare önskar man självklart att det inte ska finnas så
många andra bagare, för då går ens egna affärer bättre.
Jag förstår att ett
fackförbund önskar att det ska vara brist på arbetskraft i det egna yrket, för
då kan man driva upp lönerna långt över avtalen.
Men hur ett politiskt parti som
värnar om Sveriges framtid kan tillägna sig den uppfattningen är mer
svårbegripligt.
Sverige har i själva verket varit beroende av
arbetskraftsinvandring sedan medeltiden.
Människor som vill bidra till vårt
välstånd ska vara välkomna hit.
Ni borde skämmas, Mikael Damberg!
LO ska inte få
bli vår nya gränspolis.
18 juni 2014: Långa debatter
Dagens innehåller långa debatter, inte minst miljöanknutna.
Men först är det partiledardebatt - TV-sänd.
Statsministern är mer offensiv än vanligt.
Mikael damberg (s) är precis som vanligt.
Gustaf Fridolin (mp) likaså - möjligen lite mer missnöjd med att målen som han sätter upp inte har nåtts med den felaktiga politik han kritiserar.
Jan Björklund (fp) - helt ok.
Annie Lööf (c) är stärkt av EU-valet, det märks.
Jimmie Åkesson (sd) - helt förutsebar.
Jonas Sjöstedt (v) - enfrågepartiledaren.
Göran Hägglund (kd) - roligast som vanligt.
Vem saknas? Löven och framför allt Schyman, då av de fyra som skall bilda regering.
Men först är det partiledardebatt - TV-sänd.
Statsministern är mer offensiv än vanligt.
Mikael damberg (s) är precis som vanligt.
Gustaf Fridolin (mp) likaså - möjligen lite mer missnöjd med att målen som han sätter upp inte har nåtts med den felaktiga politik han kritiserar.
Jan Björklund (fp) - helt ok.
Annie Lööf (c) är stärkt av EU-valet, det märks.
Jimmie Åkesson (sd) - helt förutsebar.
Jonas Sjöstedt (v) - enfrågepartiledaren.
Göran Hägglund (kd) - roligast som vanligt.
Vem saknas? Löven och framför allt Schyman, då av de fyra som skall bilda regering.
18 juni 2014: Tunnelbanan vid 7-tiden
Slut i riksdagen?
Nja, för egen del börjar det ned tunnelbaneresa vid 07.00 för att hinna med EU-nämnd med Carl Bildt innan andra sammanträde påbörjas.
Nja, för egen del börjar det ned tunnelbaneresa vid 07.00 för att hinna med EU-nämnd med Carl Bildt innan andra sammanträde påbörjas.
17 juni 2014: Avslutningsfest i SkU
Dagen avslutat med avslutningsfest för Skatteutskottet, pris 700 kr.
Den går av stapeln på van der Nootska palatset.
Många ledamöter kommer att sluta i riksdagen och hyllas därefter, inte minst Lars Gustafsson (kd) som tillhört utskottet i 16 år, likaså Anders Karlsson (s) som visserligen bara varit ledamot i fyra år men ordförande i tre andra utskott, försvar-, arbetsmarknads- och trafikutskottet.
Henrik von Sydow (m) skall sluta och hyllas av vice ordföranden Leif Jakobsson (s), uppskattat, ärligt, vältaligt.
Hans Olsson (s), Rydboholms SK-vän bosatt tidigare i Viskafors och numera Bua, är värd och fördelar ordet som även jag får. Jag besparar läsarna vad jag hade att säga.
Utskottets personal får också mycket beröm, välförtjänt.
Den går av stapeln på van der Nootska palatset.
Många ledamöter kommer att sluta i riksdagen och hyllas därefter, inte minst Lars Gustafsson (kd) som tillhört utskottet i 16 år, likaså Anders Karlsson (s) som visserligen bara varit ledamot i fyra år men ordförande i tre andra utskott, försvar-, arbetsmarknads- och trafikutskottet.
Henrik von Sydow (m) skall sluta och hyllas av vice ordföranden Leif Jakobsson (s), uppskattat, ärligt, vältaligt.
Hans Olsson (s), Rydboholms SK-vän bosatt tidigare i Viskafors och numera Bua, är värd och fördelar ordet som även jag får. Jag besparar läsarna vad jag hade att säga.
Utskottets personal får också mycket beröm, välförtjänt.
17 juni 2014: Lars Ohly som kyrkguide
Det finns en sak att notera från dagens riksdagsdebatter - och då tänker jag inte på den ledamot (sd) som anser att fängelse är rätt straff för konstnärer som avbildar naket.
Nej, det är i den kyrkoantikvariska debatten där Lars Ohly (v) berättar att han varit oavlönad kyrkguide i Rydboholms kyrka på söndagen mellan 10-16.
Det kom tydligen många som ville se kyrkans klenoder.
Där ser man.
Nej, det är i den kyrkoantikvariska debatten där Lars Ohly (v) berättar att han varit oavlönad kyrkguide i Rydboholms kyrka på söndagen mellan 10-16.
Det kom tydligen många som ville se kyrkans klenoder.
Där ser man.
17 juni 2014: Försvarsdebatt
Dagens viktigaste debatt handlar om försvaret.
Här är Allan Widmans anförande:
Fru talman!
Det svenska försvaret av i dag är, för att använda det språk som en gång förekom i äktenskapsbalken, resultatet av en långvarig söndring.
Under 1990-talet och 2000-talet avskaffade vi krigsplaceringarna.
Vi avskaffade våra krigsförbandsövningar, det vill säga det som kallades repmånad.
Vi lade ned vår försvarsplanläggning.
Vi lade ned våra mobiliseringsförråd och samlade alla våra tillgångar och vår materiel i ett enda centralt förråd i Arboga.
Vi avvecklade brigaderna och lade ned i stort sett vartannat militärt förband i vårt land.
Denna resa, fru talman, har tagit oss dit där vi står i dag.
Riksrevisionen har tagit de enda kvantitativa mål som formulerats för det svenska militära försvaret under det senaste decenniet.
Den har låtit dessa kvantitativa mål vara utgångspunkten för hela sin revidering.
Det finns skäl att påminna om att dessa mål inte enkom är förestavade av de regeringar som har funnits de senaste åtta åren, utan dessa mål stod också i stora delar hela riksdagen bakom när de formulerades.
Inte heller i den gamla försvarsberedningen fanns det någon ur den politiska oppositionen som invände mot denna höga insatsambition som kom att bli en del av 2009 års inriktningsbeslut.
Jag tror att man skulle kunna landa i två vitt skilda slutsatser beträffande frågan om Sverige uthålligt eller över tid kan ha 2 000 soldater insatta eller inte.
Det första svaret är nej, det går inte.
Militär prestation, inte minst när vi talar om internationell insatsmiljö, är ett processarbete som aldrig går i mål. Under den tid vi har befunnit oss i Afghanistan har vi sett det nödvändigt att hela tiden addera nya förmågor till den svenska förmågebredden. När vi har gjort det upptäcker vi att det finns andra saker som andra länder har som vi också måste ha och som vi definierar som kvalitativa eller kvantitativa brister.
Jag har följt försvarspolitiken i Sverige under drygt ett decennium, och jag tror mig kunna konstatera att vi aldrig riktigt går i mål. Vi politiker gör bäst i att förstå och ta till oss att detta är ett arbete utan definitiva mål.
Å andra sidan kan man säga, fru talman, att Sverige självklart kan sätta in 2 000 soldater i nationella eller internationella insatser. Om bara ett halvårs tid påbörjar Sverige en beredskap inom ramen för Nordic Battlegroup 2015 där i stort sett 2 000 svenska soldater ingår, färdiga för insats inom en vecka 6 000 kilometer från Bryssel.
Vore den svenska staten utsatt för ett existentiellt militärt hot kan vi vara övertygade om att inte bara 2 000 soldater kan ställas på krigsfot. Vi kommer att kunna ställa minst 20 000 i hög beredskap till försvar av vårt land.
Med detta sagt är det min uppfattning att den politiska styrningen, den politiska uppföljningen och ansvarsutkrävandet på försvarsområdet är mycket dåligt i Sverige.
Risken, fru talman, är att den revisionsrapport som Riksrevisionen nu lämnar ifrån sig i slutändan kommer att leda till att ingen regering vågar ställa upp något mätbart mål av rädsla för att misslyckas. Då är frågan: Var detta av godo eller av ondo?
Jag minns tiden när socialdemokratiska regeringar styrde försvarspolitiken. Den utvärderingsmening som alltid återkom i budgetpropositionen varje år lydde: Vår militära förmåga måste anses tillfredsställande med hänsyn till omvärldsläget. Jag är inte säker på att det var ett tydligare uttryck för vår militära förmåga än det som har kommit senare.
Torbjörn Björlund säger att det inte duger att hänvisa till det kommande försvarsbeslutet, som förmodligen anländer i propositionsform till denna kammare om sex månader. Han menar att vi måste agera nu, före valet. Det är klart att man kanske kan hinna med lite grann under semesterveckorna i juli, men om slutsatsen från Riksrevisionen ska omhändertas på allvar och sättas i ett sammanhang är det givet att lejonparten av arbetet måste ske i samband med beredningen av nästa försvarsbeslut.
Fru talman! I det särskilda yttrande som Socialdemokraterna lägger fram säger man att man vill föra över 400 miljoner kronor av årets anslag för internationella insatser och fördela det lika mellan förbandsanslag och materielanslag.
Såvitt jag vet har den åsikten inte materialiserats i ett yrkande som har ställts under avgörande här i kammaren. Man kan, tycker jag, med rätta fråga varför yrkandet – om det är så viktigt som Socialdemokraterna tror – inte har blivit föremål för kammarens ställningstagande.
Likväl, även om det hade blivit föremål för sådant ställningstagande och 400 miljoner kronor till hade tillförts försvarsanslaget under 2014 hade det naturligtvis inte gjort någon avgörande skillnad i målet. Peter Hultqvist talar själv om den problematik som uppstod när det schweiziska folket sade nej till den tilltänkta exporten av JAS Gripen version E. I sådana sammanhang är 400 miljoner kronor ingenting.
Peter Rådberg efterlyser fler svenska bidrag till FN-ledda insatser. Han kommer att bli tillfredsställd av det faktum att inom några månader befinner sig 100 procent av den ”svenska utlandsstyrkan” just i en FN-ledd operation.
Jag ska inte ge mig in i den debatt som nu förekommer om vad olika regeringsalternativ kan komma att presentera efter den 14 september i år, men när jag hör Peter Rådberg säga att de nog kommer att bli överens med Socialdemokraterna ifall att de bildar regering tror jag att han har helt rätt. Frågan är bara vad man blir överens om.
Fru talman! Detta tror jag är den sista debatt försvarsutskottet har under denna mandatperiod, och jag vill passa på att tacka alla mina kolleger för ett gott samarbete. Jag gör detta i förvissningen att alla kanske inte återkommer till utskottet efter nästa val.
Här är Allan Widmans anförande:
Fru talman!
Det svenska försvaret av i dag är, för att använda det språk som en gång förekom i äktenskapsbalken, resultatet av en långvarig söndring.
Under 1990-talet och 2000-talet avskaffade vi krigsplaceringarna.
Vi avskaffade våra krigsförbandsövningar, det vill säga det som kallades repmånad.
Vi lade ned vår försvarsplanläggning.
Vi lade ned våra mobiliseringsförråd och samlade alla våra tillgångar och vår materiel i ett enda centralt förråd i Arboga.
Vi avvecklade brigaderna och lade ned i stort sett vartannat militärt förband i vårt land.
Denna resa, fru talman, har tagit oss dit där vi står i dag.
Riksrevisionen har tagit de enda kvantitativa mål som formulerats för det svenska militära försvaret under det senaste decenniet.
Den har låtit dessa kvantitativa mål vara utgångspunkten för hela sin revidering.
Det finns skäl att påminna om att dessa mål inte enkom är förestavade av de regeringar som har funnits de senaste åtta åren, utan dessa mål stod också i stora delar hela riksdagen bakom när de formulerades.
Inte heller i den gamla försvarsberedningen fanns det någon ur den politiska oppositionen som invände mot denna höga insatsambition som kom att bli en del av 2009 års inriktningsbeslut.
Jag tror att man skulle kunna landa i två vitt skilda slutsatser beträffande frågan om Sverige uthålligt eller över tid kan ha 2 000 soldater insatta eller inte.
Det första svaret är nej, det går inte.
Militär prestation, inte minst när vi talar om internationell insatsmiljö, är ett processarbete som aldrig går i mål. Under den tid vi har befunnit oss i Afghanistan har vi sett det nödvändigt att hela tiden addera nya förmågor till den svenska förmågebredden. När vi har gjort det upptäcker vi att det finns andra saker som andra länder har som vi också måste ha och som vi definierar som kvalitativa eller kvantitativa brister.
Jag har följt försvarspolitiken i Sverige under drygt ett decennium, och jag tror mig kunna konstatera att vi aldrig riktigt går i mål. Vi politiker gör bäst i att förstå och ta till oss att detta är ett arbete utan definitiva mål.
Å andra sidan kan man säga, fru talman, att Sverige självklart kan sätta in 2 000 soldater i nationella eller internationella insatser. Om bara ett halvårs tid påbörjar Sverige en beredskap inom ramen för Nordic Battlegroup 2015 där i stort sett 2 000 svenska soldater ingår, färdiga för insats inom en vecka 6 000 kilometer från Bryssel.
Vore den svenska staten utsatt för ett existentiellt militärt hot kan vi vara övertygade om att inte bara 2 000 soldater kan ställas på krigsfot. Vi kommer att kunna ställa minst 20 000 i hög beredskap till försvar av vårt land.
Med detta sagt är det min uppfattning att den politiska styrningen, den politiska uppföljningen och ansvarsutkrävandet på försvarsområdet är mycket dåligt i Sverige.
Risken, fru talman, är att den revisionsrapport som Riksrevisionen nu lämnar ifrån sig i slutändan kommer att leda till att ingen regering vågar ställa upp något mätbart mål av rädsla för att misslyckas. Då är frågan: Var detta av godo eller av ondo?
Jag minns tiden när socialdemokratiska regeringar styrde försvarspolitiken. Den utvärderingsmening som alltid återkom i budgetpropositionen varje år lydde: Vår militära förmåga måste anses tillfredsställande med hänsyn till omvärldsläget. Jag är inte säker på att det var ett tydligare uttryck för vår militära förmåga än det som har kommit senare.
Torbjörn Björlund säger att det inte duger att hänvisa till det kommande försvarsbeslutet, som förmodligen anländer i propositionsform till denna kammare om sex månader. Han menar att vi måste agera nu, före valet. Det är klart att man kanske kan hinna med lite grann under semesterveckorna i juli, men om slutsatsen från Riksrevisionen ska omhändertas på allvar och sättas i ett sammanhang är det givet att lejonparten av arbetet måste ske i samband med beredningen av nästa försvarsbeslut.
Fru talman! I det särskilda yttrande som Socialdemokraterna lägger fram säger man att man vill föra över 400 miljoner kronor av årets anslag för internationella insatser och fördela det lika mellan förbandsanslag och materielanslag.
Såvitt jag vet har den åsikten inte materialiserats i ett yrkande som har ställts under avgörande här i kammaren. Man kan, tycker jag, med rätta fråga varför yrkandet – om det är så viktigt som Socialdemokraterna tror – inte har blivit föremål för kammarens ställningstagande.
Likväl, även om det hade blivit föremål för sådant ställningstagande och 400 miljoner kronor till hade tillförts försvarsanslaget under 2014 hade det naturligtvis inte gjort någon avgörande skillnad i målet. Peter Hultqvist talar själv om den problematik som uppstod när det schweiziska folket sade nej till den tilltänkta exporten av JAS Gripen version E. I sådana sammanhang är 400 miljoner kronor ingenting.
Peter Rådberg efterlyser fler svenska bidrag till FN-ledda insatser. Han kommer att bli tillfredsställd av det faktum att inom några månader befinner sig 100 procent av den ”svenska utlandsstyrkan” just i en FN-ledd operation.
Jag ska inte ge mig in i den debatt som nu förekommer om vad olika regeringsalternativ kan komma att presentera efter den 14 september i år, men när jag hör Peter Rådberg säga att de nog kommer att bli överens med Socialdemokraterna ifall att de bildar regering tror jag att han har helt rätt. Frågan är bara vad man blir överens om.
Fru talman! Detta tror jag är den sista debatt försvarsutskottet har under denna mandatperiod, och jag vill passa på att tacka alla mina kolleger för ett gott samarbete. Jag gör detta i förvissningen att alla kanske inte återkommer till utskottet efter nästa val.
17 juni 2014: Kent Ekeroth (sd) i nytt utrikessammanhang
Den kände sverigedemokraten Kent Ekeroth, med anknytning till Polen vilket han aldrig skyltar med, skapar sig nu en ny internationell arena: han väljs vid dagens riksdagssammanträde in som ledamot i Nordiska rådet.
Det är bara att gratulera.
Det är bara att gratulera.
17 juni 2014: Debatt - som jag inte hinner till ...
Redan 09.00 börjar debattdagen - men dit hinner jag inte.
Jag skall vara hos Kronofogden 10.00 - myndigheten finns i Sundbyberg.
Jag skall vara hos Kronofogden 10.00 - myndigheten finns i Sundbyberg.
16 juni 2014: Futebal da Forza
Dagen börjar med årsmöte i Stiftelse Futebal da Forza.
Jag har tillhört initiativtagarna dtill den stiftelse som under Cecilia Nyström Andrén bedriver ett framgångsrikt projekt i Mocambique.
Vid årsmötet som leds av förre statssekreteraren Bengt Säve-Söderbergh (s) väljs denne till ordförande i Stiftelsen och dess styrelse.
Själv lämnar jag styrelsen eftersom jag anser att två Andrén i densamma är en för mycket.
Jag är mycket glad och stolt över att hysa den åsikten.
Och kunna leva som jag lär.
Ingen i min familj är t.ex. medlem i folkpartiet - några ovidkommande hänsyn kan aldrig tas.
Det förekommer, noterar jag, även i politiken, alltför ofta.
Jag har tillhört initiativtagarna dtill den stiftelse som under Cecilia Nyström Andrén bedriver ett framgångsrikt projekt i Mocambique.
Vid årsmötet som leds av förre statssekreteraren Bengt Säve-Söderbergh (s) väljs denne till ordförande i Stiftelsen och dess styrelse.
Själv lämnar jag styrelsen eftersom jag anser att två Andrén i densamma är en för mycket.
Jag är mycket glad och stolt över att hysa den åsikten.
Och kunna leva som jag lär.
Ingen i min familj är t.ex. medlem i folkpartiet - några ovidkommande hänsyn kan aldrig tas.
Det förekommer, noterar jag, även i politiken, alltför ofta.
14 juni 2014: Till Arlanda med Karin Boye
För ovanlighetens skull är det inte jag som skall resa från Arlanda utan GM. Jag kör dit: Närmaste anhalt är Moskva, sedan Irkutsk i närheten av målet för resan, Bajkalsjön.
Karin Boye hade rätt.
I rörelse:
I rörelse
Karin Boye hade rätt.
I rörelse:
I rörelse
Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.
Nog finns det mål och mening i vår färd - men det är vägen, som är mödan värd. Det bästa målet är en nattlång rast, där elden tänds och brödet bryts i hast. På ställen, där man sover blott en gång, blir sömnen trygg och drömmen full av sång. Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr. Oändligt är vårt stora äventyr.
13 juni 2014: Återfärd till Stockholm.
Anita Brodéns make kör mig till Alingsås station där tåget som skulle ha kommit från Göteborg inte är mer än 20 minuter försenat. Kanske har man haft problem som varit oförutsedda?
Sedan kör vi så det ryker och är framme redan vid 22-tiden i Stockholm, bara cirka 15 minuter efter förväntad ankomsttid.
SJ kan - om bara spåren inte förskräckte.
Sedan kör vi så det ryker och är framme redan vid 22-tiden i Stockholm, bara cirka 15 minuter efter förväntad ankomsttid.
SJ kan - om bara spåren inte förskräckte.
13 juni 2014: Alingsås via Mariefred
I dag skall jag åka till Sollebrunn i Alingsås kommun.
Men först blir det tåg till Mariefred (stationen heter något annat) för sammanträde i Eskilstuna-Kurirens stiftelse. Tåget går 07.55 - taxin till tågstationen betalas förstås inte av skattebetalarna utan av EK-stiftelsen. Man måste vara noggrann med skattebetalarnas pengar.
Försenade framme - bil väntat länge. Till sammanträdeslokal.
Viktig information - och sedan åter till tåg som avgår 11.23 mot Strängnäs-Eskilstuna-Katrineholm där det blir byte.
Sedan till Skövde och Alingsås.
För att slutligen åka taxi igen till Sollebrunn där Anita Brodén har sitt årliga sommarmöte.
Men först blir det tåg till Mariefred (stationen heter något annat) för sammanträde i Eskilstuna-Kurirens stiftelse. Tåget går 07.55 - taxin till tågstationen betalas förstås inte av skattebetalarna utan av EK-stiftelsen. Man måste vara noggrann med skattebetalarnas pengar.
Försenade framme - bil väntat länge. Till sammanträdeslokal.
Viktig information - och sedan åter till tåg som avgår 11.23 mot Strängnäs-Eskilstuna-Katrineholm där det blir byte.
Sedan till Skövde och Alingsås.
För att slutligen åka taxi igen till Sollebrunn där Anita Brodén har sitt årliga sommarmöte.
12 juni 2014: Kvittningssystemet
Denna dag har jag fått förtroendet att vara kvittningsman för folkpartiet, både de ordinarie kvittningsmännen Emma Carlsson Löfdahl från Växjö och Christer Winbäck från Skövde har av olika skäl förhinder att närvara.
Det är ungefär 68 ledamöter borta, sverigedemokraterna oräknade. Antalet utkvittade bestäms av det parti eller block som vill ha flest frånvarande, denna gång råkar det vara socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet, vid andra tillfällen är det regeringspartierna. Nu måste moderaterna kvitta ut ytterligare en ledamot för annars stämmer det inte, det blir Cecilia Magnussons (m) i Göteborg uppgift att ta bort en ledamot som tänkt sig vara med.
Därför blir statistiken ibland över röstande konstig, tvångsutkvittning - som jag råkat ut för - räknas som frivillig frånvaro.
Sverigedemokraterna skulle vilja vara med i detta system men redan 2010 förklarade man sig vara ett "tredje block" i riksdagen - och hur skulle det då fungera?
Att Sverigedemokraterna numera ofta är flera röstande decimerade är alldeles tydligt - men det spelar aldrig någon roll för utgången av voteringarna. Hur Sverigedemokraterna röstar eller avstår spelar inte någon roll om de inte, vilket allt oftare händer, visar sitt rätta socialistiska ansikte och i den ekonomiska politiken ansluter sig till s, mp, v.
Ett råd till väljarna är numera att lyssna till Sven-Olof Sällström (s) i Ånge som ofta förklarat att denna regering är den sämsta Sverige har haft. Det säger måhända en del om denne tidigare folkpartists (ej att förväxla med liberale) kunskaper, men i valet 2014 kan man räkna med att Sällström i Ånge kommer att stödja en socialistisk regeringsbildare.
Det är tur att Sverigedemokraterna inte är med i kvittningssystemet. Ty då hade det blivit cirkus varenda votering.
Omröstningen går för övrigt bra. Varenda folkpartist röstar rätt - dvs som förutsagts.
Det är ungefär 68 ledamöter borta, sverigedemokraterna oräknade. Antalet utkvittade bestäms av det parti eller block som vill ha flest frånvarande, denna gång råkar det vara socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet, vid andra tillfällen är det regeringspartierna. Nu måste moderaterna kvitta ut ytterligare en ledamot för annars stämmer det inte, det blir Cecilia Magnussons (m) i Göteborg uppgift att ta bort en ledamot som tänkt sig vara med.
Därför blir statistiken ibland över röstande konstig, tvångsutkvittning - som jag råkat ut för - räknas som frivillig frånvaro.
Sverigedemokraterna skulle vilja vara med i detta system men redan 2010 förklarade man sig vara ett "tredje block" i riksdagen - och hur skulle det då fungera?
Att Sverigedemokraterna numera ofta är flera röstande decimerade är alldeles tydligt - men det spelar aldrig någon roll för utgången av voteringarna. Hur Sverigedemokraterna röstar eller avstår spelar inte någon roll om de inte, vilket allt oftare händer, visar sitt rätta socialistiska ansikte och i den ekonomiska politiken ansluter sig till s, mp, v.
Ett råd till väljarna är numera att lyssna till Sven-Olof Sällström (s) i Ånge som ofta förklarat att denna regering är den sämsta Sverige har haft. Det säger måhända en del om denne tidigare folkpartists (ej att förväxla med liberale) kunskaper, men i valet 2014 kan man räkna med att Sällström i Ånge kommer att stödja en socialistisk regeringsbildare.
Det är tur att Sverigedemokraterna inte är med i kvittningssystemet. Ty då hade det blivit cirkus varenda votering.
Omröstningen går för övrigt bra. Varenda folkpartist röstar rätt - dvs som förutsagts.
12 juni 2014: Frågestunden med Ali Esbati
Så är det dags för frågestund, förutsedda frågor, förutsedda svar.
Frågorna är som vanligt insinuanta från oppositionen, har intet med riksdagens uppgift att utgöra kontrollinstans på regeringen. Exempelvis blandar den trevlige Ibrahim Baylan (s) i en fråga om skolan samman skattepolitiken med kvaliteten i skolan - han kan inte ha observerat den väldiga reformagenda som utbildningspolitiken genomgått sedan han själv utövade skolministerrollen.
Hur var det Kjell-Olof Feldt sade inför valet 1988? Jo, socialdemokraterna hade fått valfeber.
Det är en farlig åkomma och Baylan och många andra har drabbats av den på ett för Sverige mycket tråkigt sett.
Behandlingen efter den 14 september kommer att vara smärtsam, dessutom.
Så kommer frågan om strejkrätten upp. Det är Ali Esbati (v) som frågar om folkpartiets förslag - som funnits med i folkpartiets program sedan 2005 (utan att Esbati observerat detta) - att stridsåtgärder i arbetsmarknadskonflikter bör vara proportionella (dvs man måste beakta skadorna för tredje man) - också är regeringens politik.
Det är det ju inte - vilket Esbati vet.
Däremot har Esbati inte förstått att också hans parti har samma inställning till grundfrågan, nämligen om det skall förekomma fri strejkrätt eller lockouträtt (det är andra sidan av samma mynt) eller om det skall finnas begränsningar.
Det har hans parti nämligen också gått med på, nämligen när det handlar om s.k. samhällsfarliga konflikter. Då avgör en partssammansatt nämnd om strejkrätten alls skall vara tillåten eller ej.
Vänsterpartiet står bakom denna lagstiftning, som kan tänkas brukar för sjukvård, elektricitet, försvaret och andra uppenbart samhällsviktiga funktioner. Att vänsterpartiet inte förstått detta är bara att beklaga.
Esbati vet naturligtvis att folkpartiet är för rätten att vidta kollektiva arbetsmarknadsåtgärder men anser att det av parterna skall beaktas vilka skador för tredje man stridsåtgärderna medför. Det har inte med förbud att göra - men för att lagstiftningen inte skall bli omöjlig, och lockoutåtgärder tillgripas av andra föregivna skäl än avtalskonflikter, krävs att både arbetsgivare och arbetstagare beaktar skadorna för tredje part.
Esbati talar mot bättre vetande.
Kanske har han drabbats av valfeber?
Frågorna är som vanligt insinuanta från oppositionen, har intet med riksdagens uppgift att utgöra kontrollinstans på regeringen. Exempelvis blandar den trevlige Ibrahim Baylan (s) i en fråga om skolan samman skattepolitiken med kvaliteten i skolan - han kan inte ha observerat den väldiga reformagenda som utbildningspolitiken genomgått sedan han själv utövade skolministerrollen.
Hur var det Kjell-Olof Feldt sade inför valet 1988? Jo, socialdemokraterna hade fått valfeber.
Det är en farlig åkomma och Baylan och många andra har drabbats av den på ett för Sverige mycket tråkigt sett.
Behandlingen efter den 14 september kommer att vara smärtsam, dessutom.
Så kommer frågan om strejkrätten upp. Det är Ali Esbati (v) som frågar om folkpartiets förslag - som funnits med i folkpartiets program sedan 2005 (utan att Esbati observerat detta) - att stridsåtgärder i arbetsmarknadskonflikter bör vara proportionella (dvs man måste beakta skadorna för tredje man) - också är regeringens politik.
Det är det ju inte - vilket Esbati vet.
Däremot har Esbati inte förstått att också hans parti har samma inställning till grundfrågan, nämligen om det skall förekomma fri strejkrätt eller lockouträtt (det är andra sidan av samma mynt) eller om det skall finnas begränsningar.
Det har hans parti nämligen också gått med på, nämligen när det handlar om s.k. samhällsfarliga konflikter. Då avgör en partssammansatt nämnd om strejkrätten alls skall vara tillåten eller ej.
Vänsterpartiet står bakom denna lagstiftning, som kan tänkas brukar för sjukvård, elektricitet, försvaret och andra uppenbart samhällsviktiga funktioner. Att vänsterpartiet inte förstått detta är bara att beklaga.
Esbati vet naturligtvis att folkpartiet är för rätten att vidta kollektiva arbetsmarknadsåtgärder men anser att det av parterna skall beaktas vilka skador för tredje man stridsåtgärderna medför. Det har inte med förbud att göra - men för att lagstiftningen inte skall bli omöjlig, och lockoutåtgärder tillgripas av andra föregivna skäl än avtalskonflikter, krävs att både arbetsgivare och arbetstagare beaktar skadorna för tredje part.
Esbati talar mot bättre vetande.
Kanske har han drabbats av valfeber?
12 juni 2014: SkU i ottan - och debatt
Planerat sammanträde 08.00 i skatteutskottet. Tar därför taxi.
Ibland undrar man över planläggningen.
Debatterna i riksdagen börjar kl. 09.00 - det är många viktiga frågor som behandlas, på några är det inte ens en talare anmäld dock.
Frågan om behandlingen av riksdagens tillkännagivanden skapar debatt. Socialdemokraten Leif Jakobsson inleder med tio exempel på där riksdagens tillkännagivanden ej medfört annan reaktion än att frågorna fortsätter att beredas eller utredas.
Temat i Jakobssons kritik är att det tar för lång tid.
Temat i andra fall från alla oppositionspartier är att det går för fort.
Andre vice talmannen Jan Ertsborn tillrättavisar - med all rätt - socialdemokraten Anders Ygeman (s) för att inte hålla sig till ämnet.
Så är det oftast då Ygeman talar - en god retoriker utan att ofta beröra ämnet. Denna gång avviker han så mycket från ämnet att man undrar om han tagit fel på talarstol, den i Stockholms arbetarekommun och riksdagens.
Ibland undrar man över planläggningen.
Debatterna i riksdagen börjar kl. 09.00 - det är många viktiga frågor som behandlas, på några är det inte ens en talare anmäld dock.
Frågan om behandlingen av riksdagens tillkännagivanden skapar debatt. Socialdemokraten Leif Jakobsson inleder med tio exempel på där riksdagens tillkännagivanden ej medfört annan reaktion än att frågorna fortsätter att beredas eller utredas.
Temat i Jakobssons kritik är att det tar för lång tid.
Temat i andra fall från alla oppositionspartier är att det går för fort.
Andre vice talmannen Jan Ertsborn tillrättavisar - med all rätt - socialdemokraten Anders Ygeman (s) för att inte hålla sig till ämnet.
Så är det oftast då Ygeman talar - en god retoriker utan att ofta beröra ämnet. Denna gång avviker han så mycket från ämnet att man undrar om han tagit fel på talarstol, den i Stockholms arbetarekommun och riksdagens.
torsdag 24 juli 2014
22 juli 2014: Beröm till miljöpartiet?
Miljöpartiet får beröm i såväl Dagens Nyheter, Eskilstuna-Kuriren som andra liberala tidningar för att man tagit bort den mötesstörande riksdagskandidaten (mp) från en Skånelista.
Jaha.
Men det är väl självklart. Problemet är det omvända: Hur är det möjligt att ett parti som gör anspråk på regeringsmakten i Sverige nominerar en person till riksdagen som sysslar med mötesstörning?
Tänk om motsvarande hade hänt liberala folkpartiet.
Uppriktigt sagt: Tanken tänks av ingen - därför att det ingår i den liberala ryggmärgen att man accepterar yttrandefriheten, ogillar många andras åsikter men försvarar deras rätt att framföra dem.
DN, EK och fler till bör fundera på hur det är möjligt att som riksdagskandidater nominera mötesstörare.
Jaha.
Men det är väl självklart. Problemet är det omvända: Hur är det möjligt att ett parti som gör anspråk på regeringsmakten i Sverige nominerar en person till riksdagen som sysslar med mötesstörning?
Tänk om motsvarande hade hänt liberala folkpartiet.
Uppriktigt sagt: Tanken tänks av ingen - därför att det ingår i den liberala ryggmärgen att man accepterar yttrandefriheten, ogillar många andras åsikter men försvarar deras rätt att framföra dem.
DN, EK och fler till bör fundera på hur det är möjligt att som riksdagskandidater nominera mötesstörare.
onsdag 16 juli 2014
26 juni 2014: Skatteutskott i morgonväkten
Ibland kan jag undra: Är frestelsen att framträda i medierna större än omdömet?
Funderingen kommer denna morgon när skatteutskottet sammanträder kl 08.00 sedan en ledamot - jag säger inte vem - läst en artikel i Dagens Nyheter för några dagar sedan och omedelbart önskat att frågan skall tas upp i skatteutskottet.
Det vore väl - det handlar om stora vinster i några få omsorgsföretag, vänsterpartiets kärleksfråga (men inte det partiet som nu vill diskutera saken) - i sin ordning om frågan vore ny. Men det är den ingalunda: Vi har vridit och vänt på den i flera år, inte minst via Friskolekommittén som kommit med förslag till vinstbegränsningar, ett förslag som sex partier står bakom, bara vänsterpartiet och sverigedemokraterna står utanför den uppgörelsen, som - enligt min mening - är viktig att både vårda och utveckla.
Vänsterpartiet vill ju rakt ut ha ett vinstförbud. Hur? Nej, det har man inte kunnat berätta något om. Är det privatläkaren som skall drabbas? Eller mångmiljardföretag?
Denna morgon inställer sig skatteverkets generaldirektör Ingemar Hansson och en sakkunnig från verket och berättar vad man vidtagit för åtgärder.
Det blir förstås frågor - men jag noterar att de är tama intill gränsen för löjliga mot bakgrund att skatteverket haft i uppdrag flera år att se på saken av regeringen och levererat underlag 2012 och 2014 - som vem som helst kunnat läsa, det har uppenbart förslagsställaren till dagens sammanträde nogsamt undvikit, ja, sakkunskap om vad som gjort skulle ju ha torpederat hela idén om att medialt visa sig duktig och man kan lita på att ingen journalist numera bevakar denna form av utredningsverksamhet, det är liksom en grundbult i medieliturgin - och det kommer nya förslag till begränsningar, inte minst Företagsskattekommitténs förslag nyligen.
Så pulveriseras DN-artikeln genom att dess problemställning renodlas i olika tidsaspekter, inget är fel i artikeln men författaren har, kanske av okunskap, kanske för att sätta knorr på artikeln, valt att inte berätta att mycket gjorts, lagstiftning och regler ändrats och vinstuttag som beslutats tidigare inte kommer att kunna upprepas genom riksdagens - efter beredning i skatteutskottet! - beslut om ny bestämmelser för att motverka de vinstuttag som möjliggjorts med tidigare regler.
Av hönan blev det en fjäder.
Jag noterar att ingen företrädare för massmedierna bevakar detta sammanträde i skatteutskottet.
Det är nog klokt.
En massa fakta skulle ha behövt redovisas om allt som gjorts. Inte nyhetsmässigt, skulle man kunna säga.
Funderingen kommer denna morgon när skatteutskottet sammanträder kl 08.00 sedan en ledamot - jag säger inte vem - läst en artikel i Dagens Nyheter för några dagar sedan och omedelbart önskat att frågan skall tas upp i skatteutskottet.
Det vore väl - det handlar om stora vinster i några få omsorgsföretag, vänsterpartiets kärleksfråga (men inte det partiet som nu vill diskutera saken) - i sin ordning om frågan vore ny. Men det är den ingalunda: Vi har vridit och vänt på den i flera år, inte minst via Friskolekommittén som kommit med förslag till vinstbegränsningar, ett förslag som sex partier står bakom, bara vänsterpartiet och sverigedemokraterna står utanför den uppgörelsen, som - enligt min mening - är viktig att både vårda och utveckla.
Vänsterpartiet vill ju rakt ut ha ett vinstförbud. Hur? Nej, det har man inte kunnat berätta något om. Är det privatläkaren som skall drabbas? Eller mångmiljardföretag?
Denna morgon inställer sig skatteverkets generaldirektör Ingemar Hansson och en sakkunnig från verket och berättar vad man vidtagit för åtgärder.
Det blir förstås frågor - men jag noterar att de är tama intill gränsen för löjliga mot bakgrund att skatteverket haft i uppdrag flera år att se på saken av regeringen och levererat underlag 2012 och 2014 - som vem som helst kunnat läsa, det har uppenbart förslagsställaren till dagens sammanträde nogsamt undvikit, ja, sakkunskap om vad som gjort skulle ju ha torpederat hela idén om att medialt visa sig duktig och man kan lita på att ingen journalist numera bevakar denna form av utredningsverksamhet, det är liksom en grundbult i medieliturgin - och det kommer nya förslag till begränsningar, inte minst Företagsskattekommitténs förslag nyligen.
Så pulveriseras DN-artikeln genom att dess problemställning renodlas i olika tidsaspekter, inget är fel i artikeln men författaren har, kanske av okunskap, kanske för att sätta knorr på artikeln, valt att inte berätta att mycket gjorts, lagstiftning och regler ändrats och vinstuttag som beslutats tidigare inte kommer att kunna upprepas genom riksdagens - efter beredning i skatteutskottet! - beslut om ny bestämmelser för att motverka de vinstuttag som möjliggjorts med tidigare regler.
Av hönan blev det en fjäder.
Jag noterar att ingen företrädare för massmedierna bevakar detta sammanträde i skatteutskottet.
Det är nog klokt.
En massa fakta skulle ha behövt redovisas om allt som gjorts. Inte nyhetsmässigt, skulle man kunna säga.
tisdag 15 juli 2014
11 juni 2014: En ny LUF-avdelning?
I pressen beskrivs ofta partierna som tynande organisationer - som lever på bidrag. Det är fel.
Partierna lever på sina medlemmar - men det är inga utomstående som beslutar om hur partierna fungerar.
Rekryteringen av medlemmar är ett problem, det är "inne" att vara "obunden" och "oberoende". Att ta ansvar, det är inget som ger pluspoäng.
Att få ungdomar att engagera sig är mycket svårt, det är sant att ungdomsorganisationer som verkligen engagerar inte finns inom politiken utan har att göra med idrott oftast.
Men de som engagerar sig i politiken har - vågar jag säga - roligare: Det finns alltid så mycket att diskutera med andra.
Just denna dag kommer flera ungdomar till riksdagen för en diskussion om det är möjligt att bilda en ungdomsförening inom folkpartiet i Danderyd, LUF. Vi har inte haft en sådan som fungerat sedan mitten av 1980-talet, det är trettio år sedan och de som då var aktiva är nu kring 50 år.
Förhoppningsvis kan vi som försöker entusiasmera - Bengt Sylvan, Jan Backman och jag själv (Tommy Lindgren och Magnus Stenflo borde också ha varit med) - få dessa intresserade ungdomar att fortsätta med sitt intresse för politik.
De har alla en uppgift framför sig.
För svensk demokrati och liberala värderingar.
Kul att ni ville komma till Folkets hus, alltså riksdagen, idag!
Partierna lever på sina medlemmar - men det är inga utomstående som beslutar om hur partierna fungerar.
Rekryteringen av medlemmar är ett problem, det är "inne" att vara "obunden" och "oberoende". Att ta ansvar, det är inget som ger pluspoäng.
Att få ungdomar att engagera sig är mycket svårt, det är sant att ungdomsorganisationer som verkligen engagerar inte finns inom politiken utan har att göra med idrott oftast.
Men de som engagerar sig i politiken har - vågar jag säga - roligare: Det finns alltid så mycket att diskutera med andra.
Just denna dag kommer flera ungdomar till riksdagen för en diskussion om det är möjligt att bilda en ungdomsförening inom folkpartiet i Danderyd, LUF. Vi har inte haft en sådan som fungerat sedan mitten av 1980-talet, det är trettio år sedan och de som då var aktiva är nu kring 50 år.
Förhoppningsvis kan vi som försöker entusiasmera - Bengt Sylvan, Jan Backman och jag själv (Tommy Lindgren och Magnus Stenflo borde också ha varit med) - få dessa intresserade ungdomar att fortsätta med sitt intresse för politik.
De har alla en uppgift framför sig.
För svensk demokrati och liberala värderingar.
Kul att ni ville komma till Folkets hus, alltså riksdagen, idag!
6 juni 2014: I Cedergrenska parken
 |
| Danderyds blåsorkester har varit med i 30-talet år, 2014 var det världspremiär för triangel på cykel, ungefär - sade jag - som George Gershwin (1898-1937) har med Fyra franska taxitutor i originalet till världssuccén An American in Paris (1928) |
Det är ett trevligt arrangemang.
Kommunen, som annars skall allt beställa, är inte inblandad - kanske skulle kommunen kunna förse "scenen" i Cedergrenska parken, en gräsmatta som bör klippas oftare och i alla fall före den 6 juni, med elektricitetsuttag och tillgång till vatten till något kommande år?
Men det blir nog för svårt, tror jag.
Arrangörer i parken är som vanligt den lokala hembygdsföreningen Sällskapet Amorina, tillsammans med Stocksunds Villaägareförening, en förening som nu är ganska slumrande men som hade stor anslutning och betydelse kring 1998-2006 men med genom reformen 2007 av fastighetsskatten, som gjorde att vanligt folk hade råd att bo kvar i sina bostäder, förlorat i attraktionskraft - jo, så är det.
Sedan kampen mot den orimliga fastighetsskatten, i kombination med förmögenhetsskatten - också den borta - vunnits, har livet blivit lättare för många människor.
Man behöver inte oroa sig för att inte kunna bo kvar.
 |
| Utsikt från vår altan 6 juni 2014 |
Här lite bilder från 2014 års nationaldag i Stocksund
6 juni 2014: Ingen tidning
Titten i brevlådan är onödig.
Ingen dagstidning i dag.
Visst är det kul att läsa på paddan eller på annat sätt.
Men kaffe med tidning kan inget slå.
Inte ens junisolen, i dag är den framme. Tack för det!
Ingen dagstidning i dag.
Visst är det kul att läsa på paddan eller på annat sätt.
Men kaffe med tidning kan inget slå.
Inte ens junisolen, i dag är den framme. Tack för det!
6 juni 2014: Sveriges nationaldag
Mycket (lite) kan sägas om den svenska nationalismen.
Jag vet inte vilka avsikterna en gång var för riksdagsmajoriteten att förvandla Svenska Flaggans Dag - en god tradition - till Nationaldag - att alla andra länder håller sig med en sådan?
Valet av just den 6 juni har ju att göra med att Gustav Vasa den dagen 1523 valdes till kung i Sverige, likaså att 1809 års regeringsform antogs det datumet av riksdagen.
Fram till 1983 var 6 juni Svenska Flaggans dag, då blev den nationaldag och från 1995 är det en helgdag - men då försvann också en annan helgdag, annandag pingst, av ekonomiska skäl.
Den svenska nationalismen är dålig, det tycker jag är bra. Nu när vi står inför fotbolls-VM vet vi vad nationalism är, det blir överdrivna reaktioner i just nationalismens namn. Nationalism är i sin bästa form en god sak men leder ofta till konflikter av absolut förkastligt slag, oftast mellan länder som står varandra nära både språkligt och på annat sätt. Endast religiös övertygelse kan tävla med nationalismen om att ha åstadkommit större förödelse och människors död - på 1900-talet var det visserligen både kommunism och nationalsocialism som ledde till miljoner människors undergång men religionskrigen överträffar dessvärre genom tiderna andra ideologiska och nationella krig.
Men i dag firar vi Sveriges nationaldag.
Det gör jag med glädje och stolthet.
Sverige är ett bra land att leva i.
Jag förstår att många vill flytta hit: God materiell standard, rättssäkert, fritt från korruption (i stort sett) och möjligheternas land som dessutom är så väldigt vackert rent naturmässigt.
Särskilt plus: Miljön, den fina luften - i alla avseenden. Härligt att leva i ett land med så små konflikter.
Minus: Vårt språkområde är för litet.
Ett fyrfaldigt leve för Sverige:
Hurra. Hurra. Hurra. Hurra.
Jag vet inte vilka avsikterna en gång var för riksdagsmajoriteten att förvandla Svenska Flaggans Dag - en god tradition - till Nationaldag - att alla andra länder håller sig med en sådan?
Valet av just den 6 juni har ju att göra med att Gustav Vasa den dagen 1523 valdes till kung i Sverige, likaså att 1809 års regeringsform antogs det datumet av riksdagen.
Fram till 1983 var 6 juni Svenska Flaggans dag, då blev den nationaldag och från 1995 är det en helgdag - men då försvann också en annan helgdag, annandag pingst, av ekonomiska skäl.
Den svenska nationalismen är dålig, det tycker jag är bra. Nu när vi står inför fotbolls-VM vet vi vad nationalism är, det blir överdrivna reaktioner i just nationalismens namn. Nationalism är i sin bästa form en god sak men leder ofta till konflikter av absolut förkastligt slag, oftast mellan länder som står varandra nära både språkligt och på annat sätt. Endast religiös övertygelse kan tävla med nationalismen om att ha åstadkommit större förödelse och människors död - på 1900-talet var det visserligen både kommunism och nationalsocialism som ledde till miljoner människors undergång men religionskrigen överträffar dessvärre genom tiderna andra ideologiska och nationella krig.
Men i dag firar vi Sveriges nationaldag.
Det gör jag med glädje och stolthet.
Sverige är ett bra land att leva i.
Jag förstår att många vill flytta hit: God materiell standard, rättssäkert, fritt från korruption (i stort sett) och möjligheternas land som dessutom är så väldigt vackert rent naturmässigt.
Särskilt plus: Miljön, den fina luften - i alla avseenden. Härligt att leva i ett land med så små konflikter.
Minus: Vårt språkområde är för litet.
Ett fyrfaldigt leve för Sverige:
Hurra. Hurra. Hurra. Hurra.
5 juni 2014: Riksrevisionen - ett avslutat kapitel (?)
Det är lite annorlunda denna dag när riksrevisionens parlamentariska råd möter riksrevisornerna - dels av den anledningen att Margareta Åberg, jurist, är med för första gången som nyvald riksrevisor, del att det kan vara mitt sista möte med riksrevisorernas parlamentariska råd.
Jag är ju unik - fast ni kanske inte vet det: Jag har tillhört Riksdagens revisorer (som fanns 1809-2003), jag har varit ledamot i styrelsen för riksrevisionen (2003-2006) och jag har sedan den parlamentariska rådgivande insynsrådet inrättades 2010 - jag tillhörde dem som tyckte att styrelsen skulle avskaffas och riksrevisorerna, valda av Sveriges riksdag, skulle ta det fulla ansvaret för sina rapporter, inte filtreras genom någon styrelse - tillhört de åtta parlamentarikerna.
Jag har sett riksrevisorer, som väljs av riksdagen för en mandatperiod om sju år och inte kan återväljas vilket skall ge dem särskild integritet, komma och gå:
Kjell Larsson (1 juli 2003- 30 juni 2006)
Lennart Gruvberg (1 juli 2003-30 juni 2008)
Eva Lindström (1 juli 2003-30 juni 2010)
Claes Norgren (1 juli 2008-)
Jan Landahl (1 januari 2010-)
Gudrun Antemar (1 juli 2010 - 15 oktober 2013)
Margareta Åberg (2 juni 2014-)
Den enda riksrevisor jag inte har haft förmånen att arbeta med är Karin Lindell som stannade ganska kort tid (2006-2009).
Men det finns också en lång rad medarbetare som jag lärt känna, trevliga och kompetenta.
Så här en sista dag måste dock frågan ställas:
Fungerar riksrevisionen?
Både ja och nej. De granskningar som utförs är bra, men granskningsmandatet är för snävt och riksrevisorerna har själva, dessvärre, snävat in mandatet genom att fokusera alltför mycket på vad regeringen har för brister, och de är många.
Systemfrågor faller därmed ofta för att inte säga alltid utanför granskningen: Fungerar rättsväsendet? Dito försäkringskassan? Kommunerna - nej, de har ju egen revision. Varför granskas inte FN-anslagen? Varför så mycket fokus på de begränsade Sida-anslagen och nästan inga synpunkter på Sveriges internationella åtaganden?
Typ: Regeringen anslår ett antal 100-tal miljoner till något behjärtansvärt humanitärt eller miljöprojekt - varför inte samtidigt pengar till riksrevisionen för granskning av hur pengarna användes?
Roligt att få ha varit med, jag har lärt mig mycket - men jag skulle vilja göra många ytterligare reformer och se hur våra skattepengar kan användas än bättre.
Men tack för den tid som var!
Jag är ju unik - fast ni kanske inte vet det: Jag har tillhört Riksdagens revisorer (som fanns 1809-2003), jag har varit ledamot i styrelsen för riksrevisionen (2003-2006) och jag har sedan den parlamentariska rådgivande insynsrådet inrättades 2010 - jag tillhörde dem som tyckte att styrelsen skulle avskaffas och riksrevisorerna, valda av Sveriges riksdag, skulle ta det fulla ansvaret för sina rapporter, inte filtreras genom någon styrelse - tillhört de åtta parlamentarikerna.
Jag har sett riksrevisorer, som väljs av riksdagen för en mandatperiod om sju år och inte kan återväljas vilket skall ge dem särskild integritet, komma och gå:
Kjell Larsson (1 juli 2003- 30 juni 2006)
Lennart Gruvberg (1 juli 2003-30 juni 2008)
Eva Lindström (1 juli 2003-30 juni 2010)
Claes Norgren (1 juli 2008-)
Jan Landahl (1 januari 2010-)
Gudrun Antemar (1 juli 2010 - 15 oktober 2013)
Margareta Åberg (2 juni 2014-)
Den enda riksrevisor jag inte har haft förmånen att arbeta med är Karin Lindell som stannade ganska kort tid (2006-2009).
Men det finns också en lång rad medarbetare som jag lärt känna, trevliga och kompetenta.
Så här en sista dag måste dock frågan ställas:
Fungerar riksrevisionen?
Både ja och nej. De granskningar som utförs är bra, men granskningsmandatet är för snävt och riksrevisorerna har själva, dessvärre, snävat in mandatet genom att fokusera alltför mycket på vad regeringen har för brister, och de är många.
Systemfrågor faller därmed ofta för att inte säga alltid utanför granskningen: Fungerar rättsväsendet? Dito försäkringskassan? Kommunerna - nej, de har ju egen revision. Varför granskas inte FN-anslagen? Varför så mycket fokus på de begränsade Sida-anslagen och nästan inga synpunkter på Sveriges internationella åtaganden?
Typ: Regeringen anslår ett antal 100-tal miljoner till något behjärtansvärt humanitärt eller miljöprojekt - varför inte samtidigt pengar till riksrevisionen för granskning av hur pengarna användes?
Roligt att få ha varit med, jag har lärt mig mycket - men jag skulle vilja göra många ytterligare reformer och se hur våra skattepengar kan användas än bättre.
Men tack för den tid som var!
5 juni 2014: EU-nämnd kl 08.00
Jag åker tidigt hemifrån - EU-nämnden har möte 08.00 och vid 10-tiden skall jag vara på Skatteverket i Solna för information från generaldirektören och överdirektören, Ingemar Hansson och Helena Dyrssen.
Klockan tolv börjar så interpellationer, riksrevisionen börjar samtidigt med seminuarium och sammanträde kl 13.30 och sedan är det frågor i riksdagen vid 14-tiden.
Men beslut blir det inte i dag - det beror säkert på att det är Nationaldag i morgon, då måste vi alla hem för att fira både flaggan och Sverige.
Så dagen avslutas i stället med ett miljömöte kl 17.30.
Så laddar man för en helgdag - svår dessutom eftersom ingen morgontidning kommer.
Klockan tolv börjar så interpellationer, riksrevisionen börjar samtidigt med seminuarium och sammanträde kl 13.30 och sedan är det frågor i riksdagen vid 14-tiden.
Men beslut blir det inte i dag - det beror säkert på att det är Nationaldag i morgon, då måste vi alla hem för att fira både flaggan och Sverige.
Så dagen avslutas i stället med ett miljömöte kl 17.30.
Så laddar man för en helgdag - svår dessutom eftersom ingen morgontidning kommer.
4 juni 2014: Allinanskonvent i Nacka
Jag tar taxi av tidsskäl till Nacka där det skall hållas Allianskonvent.
Tyvärr hittar inte taxin, men jag kommer under partiledarnas framträdanden. Jan Björklund är bäst.
Ändå: Ett Allianskonvent? Under dessa former?
Frågetecknen hopar sig.
Bra politiskt budskap, ja.
Formen - Bedrövlig form.
Hur har arrangörerna tänkt - om de tänkt?
Rakt på sak: Underkänt.
Jag vill att politiken skall vara seriös, formerna får anpassas därefter.
Politik är ingen lekstuga.
Politik är viktigt. Allvar.
Detta jippo - utöver budskapet - gör att formen tar över innehållet.
Tyvärr hittar inte taxin, men jag kommer under partiledarnas framträdanden. Jan Björklund är bäst.
Ändå: Ett Allianskonvent? Under dessa former?
Frågetecknen hopar sig.
Bra politiskt budskap, ja.
Formen - Bedrövlig form.
Hur har arrangörerna tänkt - om de tänkt?
Rakt på sak: Underkänt.
Jag vill att politiken skall vara seriös, formerna får anpassas därefter.
Politik är ingen lekstuga.
Politik är viktigt. Allvar.
Detta jippo - utöver budskapet - gör att formen tar över innehållet.
måndag 14 juli 2014
3 juni 2014: Hur Vä blev Kristianstad
När jag i förra notisen noterade att Vä nyligen blivit Kristianstad stämmer det. Kristian IV utfärdade nämligen stadsrättigheter i maj 1614 - för bara 400 år sedan - för den nya staden, detta sedan Gustaf II Adolf - Skåne och Blekinge var ju danska områden - år 1612 bränt Vä.
- Vi har grasserat, skövlat, bränt och ihjälslagit alldeles efter vår egen vilja, noterar GIIA sina insatser under det som kallas Kalmarkriget med freder i Knäred (1613), Brömsebroch och slutligen Roskilde (1658) - fast då var ju GIIA död sedan 16 år efter att ha gått vilse i dimman vid Lützen.
Vä har haft bebyggelse sedan 100-talet och fanns redan som som stad på 1100-talet. På kungligt initiativ kom den att tillhöra danske kungen själv genom att marken tillhörde konunglev (kungamaktens egendomar).
En bidragande orsak till stadsbildandet kan vara att ett så kallat premonstratenkloster förlades till Vä 1170, som dock efter en brand 1213 flyttades till nuvarande Bäcksakog.
Från 1250 hade Vä stadsrättigheter, omnämns görs dock staden redan i kung Valdemars jordebok.
Staden blomstrade under medeltiden, viktiga näringar var bland annat järn- och metallhantering.
År 1452 brändes staden av den svenske kungen (han var det flera gånger) Karl Knutsson Bonde och 1509 av Svante Sture, 1569 av hertig Karl (dvs Karl IX) och slutligen 1612 av Gustav II Adolf.
- Vi har grasserat, skövlat, bränt och ihjälslagit alldeles efter vår egen vilja, noterar GIIA sina insatser under det som kallas Kalmarkriget med freder i Knäred (1613), Brömsebroch och slutligen Roskilde (1658) - fast då var ju GIIA död sedan 16 år efter att ha gått vilse i dimman vid Lützen.
Vä har haft bebyggelse sedan 100-talet och fanns redan som som stad på 1100-talet. På kungligt initiativ kom den att tillhöra danske kungen själv genom att marken tillhörde konunglev (kungamaktens egendomar).
En bidragande orsak till stadsbildandet kan vara att ett så kallat premonstratenkloster förlades till Vä 1170, som dock efter en brand 1213 flyttades till nuvarande Bäcksakog.
Från 1250 hade Vä stadsrättigheter, omnämns görs dock staden redan i kung Valdemars jordebok.
Staden blomstrade under medeltiden, viktiga näringar var bland annat järn- och metallhantering.
År 1452 brändes staden av den svenske kungen (han var det flera gånger) Karl Knutsson Bonde och 1509 av Svante Sture, 1569 av hertig Karl (dvs Karl IX) och slutligen 1612 av Gustav II Adolf.
3 juni 2014: Till slut i strömmen
Riksdagen har flera matsalar, fin, finare, finast - men samma mat.
En heter Strömmen.
På kvällarna, mer förr än numera, var vi några som ofta träffades där för att dryfta politiska frågor, inte minst Marita Aronson i Kungälv, Axel Darvik i Göteborg, Anne-Marie Ekdström i Borås, Torkild Strandberg i Landskrona, Christer Nylander i Vä (som nyligen bytt namn till Kristianstad, se nästan notis) och flera andra.
Nästan alltid med var och är Ulf Nilsson i Lund.
Denna afton inget undantag.
Han lämnar nu riksdagen efter sexton år - för att åter ta plats i Lunds stadsfullmäktige.
En förstärkning för Lund att återfå denne vise person. Han har f.ö. precis som jag suttit i skolstyrelsen i Lund, han på 1990-talet, jag på 1970-talet.
En heter Strömmen.
På kvällarna, mer förr än numera, var vi några som ofta träffades där för att dryfta politiska frågor, inte minst Marita Aronson i Kungälv, Axel Darvik i Göteborg, Anne-Marie Ekdström i Borås, Torkild Strandberg i Landskrona, Christer Nylander i Vä (som nyligen bytt namn till Kristianstad, se nästan notis) och flera andra.
Nästan alltid med var och är Ulf Nilsson i Lund.
Denna afton inget undantag.
Han lämnar nu riksdagen efter sexton år - för att åter ta plats i Lunds stadsfullmäktige.
En förstärkning för Lund att återfå denne vise person. Han har f.ö. precis som jag suttit i skolstyrelsen i Lund, han på 1990-talet, jag på 1970-talet.
3 juni 2014: Föredragning av Erik Ullenhag
I stället blir det en ganska lång och mycket faktarik genomgång av integrationspolitiken av Erik Ullenhag. Mycket bra - tänk om väljarna visste vilka ansträngningar som görs för att vrida politiken från omhändertagandeidén (s) till arbetsplatsanpassning (fp) - nu går 700.000 utlandsfödda till sina jobb varje dag i Sverige, inte minst inom vården. Vad vore Sverige utan dem?
(Ja, man kan fråga sig vad Sverige t.ex. vore utan den tjeckiskinvandrade sonen Kamprad i Agunnaryd (tänk om pappan inte fått stanna i vårt land!) eller den Österrike-judiske flyktingen Herbert Felix i Eslöv ?)
Det sker ett verkligt skifte i synen - men av detta försöker dels sverigdemokraterna öppet, dels den socialdemokratiska fackföreningsrörelsen dolt, slå mynt.
Jag minns hur Annie Lööf (c) i en partiledardebatt frågade Jimmie Åkesson (sd) vilka verktyg han ville använda i integrationshänseende.
- Jag behöver inga verktyg, svarade Åkesson. Det var inte jag som tog hit dom.
(Ja, man kan fråga sig vad Sverige t.ex. vore utan den tjeckiskinvandrade sonen Kamprad i Agunnaryd (tänk om pappan inte fått stanna i vårt land!) eller den Österrike-judiske flyktingen Herbert Felix i Eslöv ?)
Det sker ett verkligt skifte i synen - men av detta försöker dels sverigdemokraterna öppet, dels den socialdemokratiska fackföreningsrörelsen dolt, slå mynt.
Jag minns hur Annie Lööf (c) i en partiledardebatt frågade Jimmie Åkesson (sd) vilka verktyg han ville använda i integrationshänseende.
- Jag behöver inga verktyg, svarade Åkesson. Det var inte jag som tog hit dom.
3 juni 2014: Ovanligt - partiledaren frånvarande
Varje tisdag kl 16.00 har partigrupperna möte - om riksdagen har vecka med beslutsärenden. Så är det denna vecka, i högsta grad.
Det diskuteras ju ofta hur mycket ledamöter är frånvarande.
Jag kan vända på saken: Jag har varit närvarande vid alla voteringar detta riksdagsår, utom en då jag blev "utkvittad". Det går så till att kvittningsföreträdarna - i folkpartiets fall Emma Löfdahl från Eksjö och Christer Winbäck från Skövde (och om båda är borta brukar jag få fungera) - stundom tvingas "tvångsutkvitta" någon ledamot för att det är fler borta i ett annat parti än som föranmälts.
Då kommer man som jag en gång först till voteringen och möts av den annars så timide Christer Winbäck i rulltrappan:
- Du är tvångsutkvittad.
Vad göra? Man noteras som frånvarande, och det blev min lott en gång, fast man var där.
Men partiledaren röstar förstås inte om vederbörande också är statsråd. Däremot kommer Jan Björklund, liksom Lars Leijonborg gjorde, mycket, mycket frekvent till riksdagsgruppens möten. I dag är han inte med, orsak okänd, kanske på resa. jag är imponerad över hur ofta fp-statsråden är med på riksdagsgruppens möten.
Plus för samtliga.
Att partiledaren inte är närvarande är så ovanligt att alla lägger märke till saken.
Det diskuteras ju ofta hur mycket ledamöter är frånvarande.
Jag kan vända på saken: Jag har varit närvarande vid alla voteringar detta riksdagsår, utom en då jag blev "utkvittad". Det går så till att kvittningsföreträdarna - i folkpartiets fall Emma Löfdahl från Eksjö och Christer Winbäck från Skövde (och om båda är borta brukar jag få fungera) - stundom tvingas "tvångsutkvitta" någon ledamot för att det är fler borta i ett annat parti än som föranmälts.
Då kommer man som jag en gång först till voteringen och möts av den annars så timide Christer Winbäck i rulltrappan:
- Du är tvångsutkvittad.
Vad göra? Man noteras som frånvarande, och det blev min lott en gång, fast man var där.
Men partiledaren röstar förstås inte om vederbörande också är statsråd. Däremot kommer Jan Björklund, liksom Lars Leijonborg gjorde, mycket, mycket frekvent till riksdagsgruppens möten. I dag är han inte med, orsak okänd, kanske på resa. jag är imponerad över hur ofta fp-statsråden är med på riksdagsgruppens möten.
Plus för samtliga.
Att partiledaren inte är närvarande är så ovanligt att alla lägger märke till saken.
3 juni 2014: Känsla - men realism?
 |
| Skall Jimmie Åkesson bli Sveriges statsminister? (observera. Bilden har ingenting med texten att göra.) |
Men om man funderar på EU-parlamentsvalet, som gav nio partier från Sverige plats i Bryssel, funderar man på vad väljarmajoriteten vill.
Det var ett känsloval, värderingsval enligt vissa.
Feministiskt initiativ vill lämna EU men föra fram jämställdhetsfrågor - oklart vilka och hur - där.
Vänsterpartiet vill vara i Bryssel för att får Sverige att lämna.
Sverigedemokraterna skall nu satsa på att minska Sveriges EU-avgift, som är bestämd för tiden 2014-2020, och skall i stället satsa på cabotagetrafiken i Sverige - samtidigt som man vill att Sverige skall lämna EU.
Miljöpartiet var ju tidigare stenhårda motståndare till EU-medlemskapet men framstår nu som - tillsammans med folkpartiet - det mest EU-entusiastiska.
Alla dessa partier vill frammana bilden av att Sverige är illa skött, att man kan sköta det utan ekonomisk realism och därför använder man samma pengar flera gånger, ja, värst är som vanligt de mycket Sverigefientliga sverigedemokraterna.
Hur har dessa partier tänkt att Sverige skall styras 2014-18.
Utifrån känsloargument?
Utan ekonomisk realism?
Bäva månde svenskarna.
Sverige är ett rikt land - men detta har svenskarna inte råd med.
Tänker sig de som röstar på Sverigedemokraterna, Fi eller vänsterpartiet att Jimmie Åkesson skall bli statsminister? Eller att landets företrädare vid stats- eller regeringschefsmötena i Bryssel skall företrädas av Gudrun Schyman, Jonas Sjöstedt eller Åsa Romson?
Om två-tre månader kommer detta att kunna vara verklighet.
2 juni: Tullavtal (kommer)
2013/14:FPM87 Översyn av EU:s exportkontroll av produkter med dubbla
användningsområden KOM(2014) 244 till utrikesutskottet
6 § Svar på interpellation 2013/14:459 om Högskolan Väst
Anf. 1 Utbildningsminister JAN BJÖRKLUND (FP):
Fru talman! Tina Ehn har frågat mig vilka åtgärder jag avser
att vidta för att Högskolan Väst ska kunna utvecklas och bibehålla sina
utbildningsplatser. Tina Ehn har också frågat mig hur jag och regeringen ser på
förutsättningarna för att högre utbildning ska finnas även utanför våra större
städer.
Antalet utbildningsplatser på universitet och högskolor ligger
på en historiskt sett mycket hög nivå, och regeringen har presenterat sin avsikt
att ytterligare bygga ut antalet platser på bland annat lärar- och
förskollärarutbildning samt vissa hälso- och sjukvårdsutbildningar. År 2018
skulle detta innebära att antalet utbyggda högskoleplatser samt
fortbildningsplatser för förskollärare uppgår till ytterligare ca 10 000
platser.
Högskolan Väst i likhet med landet som helhet har haft fler
högskoleplatser än någonsin under den pågående lågkonjunkturen. Högskolan Väst
tillhör dessutom de högskolor och universitet som växt snabbast i antal
studenter sedan regeringsskiftet 2006. Mellan 2006 och 2013 ökade antalet
helårsstudenter vid Högskolan Väst med 25 procent, från omkring 4 000
helårsstudenter år 2006 till ca 5 000 helårsstudenter år 2013. Ökningen beror
till stor del på tidsbegränsade satsningar med anledning av lågkonjunkturen, som
till exempel det så kallade Trollhättepaketet.
Den utbyggnad av antalet platser som regeringen presenterat är
även avsedd att från 2015 omfatta Högskolan Väst och beräknas för Högskolan
Västs del innebära medel motsvarande omkring 150 nya platser 2018. Därtill har
även Högskolan Väst fått förstärkta medel med anledning av regeringens satsning
på ökad kvalitet. Sammantaget innebär detta att Högskolan Väst, enligt sina egna
prognoser, även framöver kommer ha fler helårsstudenter än 2006.
Regeringens slutsats är att nuvarande nivå och inriktning när
det gäller högre utbildning är väl avvägd. Den slutsatsen gäller såväl för
landet som helhet som för Högskolan Västs verksamhet.
När det gäller Tina Ehns andra fråga är regeringens
uppfattning att förstklassig utbildning kan bedrivas vid såväl större som mindre
lärosäten. Utbildning bör enligt regeringens mening finnas på många platser i
landet för att på så sätt underlätta för många att studera och för att bidra
till kompetensförsörjningen i olika regioner. Flera lärosäten har också
utbildning på olika campusorter i varierande omfattning och erbjuder också
utbildning på distans som ger tillgänglighet till högre utbildning oavsett var
den studerande bor.
Anf. 2 TINA EHN (MP):
Fru talman! Jag får tacka så mycket för svaret. Det är bra att
regeringen har en plan för fler högskoleplatser fram till 2018.
Problemet är att man runt om i landet påtalar att bristerna
råder redan nu, och det har man ju påtalat en tid. Många kommuner i Sverige har
en negativ befolkningsutveckling. Det sker en påtaglig förändring när det gäller
service, skolor och myndigheter som försvinner från många olika orter. Det blir
därför mycket mer problematiskt för människor att leva och utvecklas. Den starka
urbaniseringen som redan pågår ökar ju på det problematiska som händer.
En del av detta gäller utbildningssystemen. Själv kommer jag
från Västra Götalands län och jag bor dessutom i norra delen av länet, så jag
inser att Högskolan Väst är en oerhört viktig och betydelsefull utbildningsort.
Högskolan har profilerade forskningsområden inom produktionsteknik, och man har
någonting som heter arbetsintegrerat lärande. Där tar man vara på sådana idéer
som ett arbetsplatsförlagt lärande ger.
Akademiska kunskaper och arbetslivet har integrerats ihop. Jag
har förstått att det är ganska unikt och någonting som har utvecklat pedagogiska
metoder. Det är ett systematiskt arbete som kräver långsiktighet och planering.
Det handlar om utbildningar för lärare, sjuksköterskor och socialpedagoger – för
att nämna några yrkesgrupper. Man har också olika fristående kurser och
kandidatprogram och så vidare.
Rekryteringen till den dominerande delen av programmen på den
regionala högskolan – jag har lärt mig att man bara ska säga högskolor, inte
regionala högskolor, eftersom högskolor är högskolor oavsett var de är belägna –
sker i huvudsak från regionen. Det har väldigt stor betydelse att det finns en
högskola på orten. I stor utsträckning rekryteras också studenter från hem där
föräldrar saknar eftergymnasial utbildning. Det är en viktig faktor att beakta
när resurser till utbildningar fördelas.
Jag har läst en del om hur det ser ut på högskolorna runt om i
landet, och vad jag har förstått är söktrycket oerhört stort. Det skulle
förmodligen gå att utbilda otroligt många fler. Man kan inte ens ta in dem som
söker sig dit. Regeringen borde ha en högre ambition för att stärka utbildningen
på våra högskolor runt om i landet.
Även om man har en plan framöver har den kommit väldigt sent.
Det har ju skett neddragningar. Man kan räkna på olika sätt, men det är
uppenbart att man har dragit ned i olika delar av landet. Man har slagit i
taket, och man har inte möjligheter att utbilda fler. Det finns olika metoder
att räkna ut vilka utbildningsplatser som det är möjligt att inrätta. Men
sammantaget verkar det vara ett skriande behov runt om i landet.
Anf. 3 Utbildningsminister JAN BJÖRKLUND (FP):
Fru talman! Jag delar Tina Ehns uppfattning om Högskolan Västs
betydelse för kompetensförsörjningen i norra Älvsborg, ja, inte bara där utan i
nordvästra delen av Västergötland, Trestadsregionen och den delen av
Västsverige. Så är det.
Det är både för regional kompetensförsörjning och naturligtvis
för att ungdomar som bor där och kommer därifrån ska ha större möjligheter att
vidareutbilda sig. Där har Högskolan Väst stor betydelse, på samma sätt som alla
andra högskolor på de orter där de är verksamma.
Högskolan Väst har dessutom på grund av Trollhättans
näringslivs inriktning haft och ska ha en ganska profilerad inriktning mot
industriteknik och industriproduktion med både Saab och Volvo Flygmotor, liksom
en lång rad andra industriföretag i Trollhättan och i regionen. Det bildade en
gång i tiden bakgrund för etableringen och behovsbedömningen av Högskolan Väst
och ligger i hög grad fast.
Det är en viktig industriregion i Sverige, och utöver de andra
skälen, såsom kompetensförsörjning av lärare och sjuksköterskor som ju finns
överallt i Sverige, är den tunga industrin i Trollhätteregionen en viktig faktor
för Högskolan Västs utbildningsutbud och profilering. Jag delar helt den
uppfattningen.
Därför har Högskolan Väst byggts ut kraftigt under min tid som
utbildningsminister. När jag gick in i Utbildningsdepartementet 2006 fanns det 4
000 heltidsplatser vid Högskolan Väst. Nu finns det 5 000. Tina Ehn pekar på en
befolkningsminskning i den delen av Sverige. Jag kan inte de siffrorna utantill,
men antalet högskoleplatser ökar, vilket jag tror i sammanhanget är viktigt och
positivt. De borde öka ännu mer, säger Tina Ehn. Allt handlar om avvägningar.
Det fanns 390 000 studenter 2006. Nu är antalet uppe i 415 000. Det är alltså
väsentligt fler studenter i dag än det var 2006.
Med dem som nu fyller 19 år och går ur gymnasieskolan når vi
en utbildningsnivå under kommande år som vi aldrig haft förr. Vi är bland de
främsta i världen. Det finns så många platser att över 60 procent av varje
årskull kommer att kunna gå på universitet och högskolor. Något annat land har
satt upp ett högre mål, men de når inte dit. När vi sätter upp ett sådant mål
når vi dit. Vi ligger bland de absolut främsta, kanske främst, i världen.
Tina Ehn säger att det är för lågt. Ja, jag vet inte. Alla kan
inte bli akademiker. Det behövs även andra jobb i ett samhälle. Jag vill snarare
se en framväxt av lärlingssystem, yrkeshögskolesystem, yrkesutbildningar,
yrkesvuxenutbildning och så vidare. Högskolan Väst är en bra högskola. Den har
en stark förankring i sin region, den fyller stora och viktiga behov för
kompetensförsörjningen i regionen och den har byggts ut mycket kraftigt under
senare år. De vill ha fler platser, säger Tina Ehn. Ja, men vi har 500
myndigheter i Sverige och alla myndigheter vill ha mer resurser, jag lovar. Det
är inget unikt för Högskolan Väst, det vill alla ha, men regering och riksdag
måste på något sätt göra en avvägning.
Det som nu måste expandera i Sverige är yrkesutbildningarna
och lärlingsutbildningarna. Vi ligger högst i världen när det gäller
utbildningsmål på akademisk nivå.
Anf. 4 TINA EHN (MP):
Fru talman! Jag uppfattar det som att man genom åren aviserat
att det har varit neddragningar på Högskolan Väst. Jag vet att i och med det
minskade antalet industrijobb i det hårt drabbade område som uppstod runt
Trollhättan gick regeringen in och vidtog åtgärder i form av satsningar. Det
kallades för satsningar. Egentligen kan man väl säga att det mer var ett
återupprättande av de resurser som de tidigare hade haft.
Jag tror att alla vill att det ska finnas gott om platser, och
det är viktigt att vi diskuterar vilka system vi har för att se till att de
finns. När jag försöker titta på statistisk analys för att se hur man beräknar
platser till högskolan blir jag lite stressad eftersom det är svårt att utläsa.
Universitetskanslersämbetet skriver att beräkningarna från den årliga
genomsnittsersättningen per helårsstudent visar att den teoretiska
utbildningskapaciteten 2013 ligger i stort sett på samma nivå som 2003. Det
återkommer i många dokument, att det totalt inte har blivit fler
utbildningsmöjligheter i Sverige under nästan tio år. Det kanske inte är helt
korrekt, men på något sätt pekar det på det som också sägs från Högskolan i
Gävle och Högskolan Kristianstad.
Om jag håller mig till Högskolan Väst och området däromkring
kan jag säga att jag besökt Högskolan Väst och upplevt att de varit bekymrade
över att de inte har kunnat skapa de utbildningsplatser som de har behov av och
som det finns ett stort söktryck till. Jag vet att vi alla vill väl när det
gäller framtidens generation och att så många som möjligt ska utbilda sig.
Därför funderar jag på vad som egentligen är fel. Varför säger de att anslagen
minskar? Är det fel i beräkningarna eller har regeringen faktiskt minskat
anslaget så som framkommer i de argument jag hör, som jag läser om i
pressmeddelanden som skickats ut och så vidare?
Anf. 5 Utbildningsminister JAN BJÖRKLUND (FP):
Fru talman! Var någonstans det är fel i Tina Ehns beräkningar
vet inte jag, men jag vet att det var 4 000 helårsstudenter i Trollhättan 2006,
och nu är det 5 000. Det är 1 000 fler. Vi kanske åtminstone kan vara överens om
det. Det kan alltså inte kallas för en neddragning under de senaste åtta
regeringsåren, om det är det som Tina Ehn försöker säga. Det är 25 procents
ökning. Högskolan Väst är därmed ett av de lärosäten som procentuellt ökat mest
i Sverige.
Jag är helt medveten om att varenda rektor vill ha ännu mer
pengar. Jag möter dem ofta. Alla vill ha ännu fler platser och ännu mer pengar.
Det vill alla myndigheter, men riksdagens uppgift är att försöka väga av det mot
även andra behov. Vi har expanderat mycket kraftigt vad gäller antalet
studenter.
Tina Ehn säger att det dragits ned på sistone. Det är korrekt
att vi på några punkter gjorde en tillfällig satsning under några år när
lågkonjunkturen var som allra djupast, vilket riksdagen röstade igenom. Själva
innebörden i en tillfällig satsning är ju att den upphör så småningom. Annars är
den inte tillfällig. Den upphörde också, och då uppfattar alla det som att det
dras ned. Det är säkert det som Tina Ehn refererar till, att den tillfälliga
satsningen upphörde. Det var en extra satsning utöver allt annat på grund av att
man såg framför sig att vi skulle få 12 procents arbetslöshet under
finanskrisen. I finanskrisens början gjordes den bedömningen. Det blev aldrig
så. Vi nådde inte högre än till ungefär 8 procents arbetslöshet. Vi byggde ut,
men den tillfälliga satsningen upphörde. Trots det är det en 25-procentig
utbyggnad av Högskolan Västs kapacitet sedan 2006. Det kan inte kallas för en
neddragning hur man än räknar.
Om vi då tittar framåt och inte bara bakåt vill jag föra till
två parametrar som vi måste väga in. Högskolan är ingen Amsåtgärd. Det går inte
att snabbt bygga ut högskolan och tro att det fungerar. Det måste finnas
professorer och disputerade lärare, och dem går det inte att bara ösa in från
den ena dagen till den andra. Det måste vara en långsiktig utbyggnad så att man
kan bygga upp med kompetent personal – lärare och professorer – vid lärosätena.
Därför vill jag varna för att nu gå in för en långsiktig
större utbyggnad. Med mycket stor sannolikhet kommer ansökningarna till
högskolan att minska under kommande år. Det beror på två faktorer. Den ena är
att vi går från lågkonjunktur och finanskris över i ett normalläge och så
småningom in i högkonjunktur. Vi vet att söktrycket då sjunker kraftigt. Det är
det ena.
Det andra är att ungdomskullarna minskar kraftigt i storlek.
Det har gymnasieskolan redan känt av. Mängder med gymnasier läggs ned.
Fristående gymnasieskolor går i konkurs, för det finns inte tillräckligt med
elever. Ungdomskullarna som föddes i slutet av 90-talet var mycket mindre än de
som föddes i början av 90-talet. Det har nu drabbat gymnasiet, och inom några år
kommer den effekten att synas mycket tydligt i högskolans värld.
Vi har två faktorer som samtidigt kommer att slå till. Det ena
är att vi går från lågkonjunktur till högkonjunktur, och då minskar söktrycket.
Det andra är att ungdomskullarna minskar kraftigt. Man kan naturligtvis bygga ut
högskoleplatserna under fem år framåt, men effekten blir att många av platserna
kommer att stå tomma, och alla kommer att fråga sig varför vi gjorde så, varför
vi inte använde resurserna bättre, så att säga.
Bakåt i tiden har vi alltså byggt ut från 4 000 till 5 000
platser, men varken demografi eller konjunkturläge talar för någon stor
utbyggnad av högskoleplatser i Sverige under kommande år. Vi bygger ut
lärarutbildningar och ingenjörsutbildningar och gör en del riktade insatser, men
om vi gör en stor generell utbyggnad kommer platserna att stå tomma ganska
snart.
Anf. 6 TINA EHN (MP):
Fru talman! Jag har inte gjort några egna uträkningar, utan
jag hänvisar till det som jag har lyckats ta fram. Det är nog bra att jag inte
gör några egna uträkningar.
Utbildningsministern säger att 25 procents utbyggnad av
kapaciteten har skett på Högskolan Väst, och det kanske är så totalt. Det beror
väl också på hur man räknar, kan jag tänka mig. Jag skulle ändå vilja komma med
en varning. Man säger att det är högkonjunktur och att ungdomskullarna sjunker
kraftigt, och det kan vara så. Men samtidigt har vi ett otroligt föränderligt
samhälle. Samtidigt som vi behöver ha stabilitet behöver vi ha flexibilitet i
utbildningssystemet. Högskolan Väst har visat hur spännande man kan göra det med
arbetsintegrerat lärande och så vidare. Det är en del i det hela.
Det är någonting som inte stämmer när vi står med så olika
uppgifter. Jag skulle ändå vilja hänvisa till det som jag läst i
Universitetskanslersämbetets statistiska analys, där man faktiskt påpekar att
resurserna till studierna minskar hela tiden. År 2013 var antalet statligt
finansierade helårsstudenter 293 700, vilket är 6 500 färre än året innan. Det
finns också statistik som visar att det i stort sett inte har skett någon ökning
totalt sett på tio år. Det är inga siffror som är partiska, tror jag. De finns
med i en analys.
Det är otroligt viktigt att vi har de här högskolorna runt om
i landet, inte minst i Västsverige där jag ser att det försvinner mycket annat
från olika orter.
Anf. 7 Utbildningsminister JAN BJÖRKLUND (FP):
Fru talman! Jag vill göra klart att jag har exakt samma
uppfattning som Tina Ehn om betydelsen av Högskolan Väst och andra högskolor.
Det är därför vi har byggt ut Högskolan Väst från 4 000 helårsstudenter till 5
000. Helårsstudent är det begrepp som används. Det kan egentligen vara betydligt
fler individer, för många pluggar halvtid och deltid, men man räknar om det till
heltidsstuderande. Då har det ökat från 4 000 till 5 000 på Högskolan Väst under
min tid som minister. Det är ovedersägligt; det har byggts ut.
Genom att utomeuropeiska studenter nu betalar avgifter har det
försvunnit 10 000 studenter som svenska staten betalade för tidigare. Det
förklarar en stor del av den minskning på 6 000 som Tina Ehn beskrev. Det Tina
Ehn sade är alltså helt korrekt, men det är fråga om ett antal reformer som inte
påverkar Trollhätteungdomarnas möjligheter att studera. Det är indiska och
kinesiska studenter som får betala avgift via stipendier i stället; tidigare
betalade svenska staten. Det är en förklaring. Att den extra utbyggnad som
gjordes under de djupaste krisåren försvunnit påverkar också detta.
Det är i dag väsentligt fler studenter på svenska universitet
och högskolor än det var 2006, och det gäller även Högskolan Väst. Då säger Tina
Ehn att ännu fler måste vara högskoleutbildade i framtiden. Ja, det är sant, och
det är därför vi gör de här utbyggnaderna. Men jag vill understryka att det har
skett en stor ökning. Göran Persson och de rödgröna satte en gång upp målet att
50 procent skulle gå på universitet. Ni nådde aldrig det målet. Nu är vi snart
uppe i över 60 procent av varje ungdomskull. Det är i själva verket fler som kan
gå än det finns behöriga. Vi är bland de länder i världen som har absolut högst
siffror.
Det som jag tycker att vi inte har prioriterat i Sverige är
yrkesutbildningar, lärlingsutbildningar, yrkeshögskola och yrkesvux. Det är där
man behöver bygga ut framöver, snarare än att få upp antalet akademiskt
utbildade mot 100 procent, vilket jag inte tror är ett realistiskt eller
önskvärt mål.
Överläggningen var härmed avslutad.
7 § Svar på interpellation 2013/14:391 om Rymdbolaget och svensk utrikespolitik
Anf. 8 Utrikesminister CARL BILDT (M):
Fru talman! Peter Rådberg har frågat mig om det finns problem
för den svenska utrikespolitiska trovärdigheten när det statligt ägda
Rymdbolaget, Swedish Space Corporation, säljer tjänster till länder,
organisationer och företag som utför utomrättsliga avrättningar och bygger upp
satellitsystem som systematiskt kan användas för att kränka de mänskliga
rättigheterna.
Svaret på interpellantens fråga om det finns problem för
trovärdigheten för den svenska utrikespolitiken är nej.
Självfallet ska Rymdbolaget bedriva sin verksamhet i enlighet
med existerande svenska och europeiska lagar och regelverk. Det gäller bland
annat produkter med så kallad dubbel användning.
Regeringen slår i statens ägarpolicy och riktlinjer för
företag med statligt ägande fast att svenska företag ska efterleva de
internationella riktlinjer som finns. Särskilt viktigt är detta för bolag som
har verksamhet eller upphandling i länder som brister i efterlevnad av
grundläggande internationella ramverk.
Till Rymdbolagets verksamhet hör att vara en av världens
största kommersiella leverantörer av tjänster när det gäller
satellitkommunikation och kontroll av satelliter.
Rymdbolaget har kunder för dessa tjänster i ett tjugotal
länder. Satellittjänster är av starkt ökad betydelse i en lång rad avseenden,
och allt fler länder investerar i dag i rymdsystem för kommunikation,
tv-sändningar, jordobservationer, forskning, meteorologi och en lång rad andra
verksamheter.
Anf. 9 PETER RÅDBERG (MP):
Fru talman! Jag får tacka utrikesminister Carl Bildt för
svaret. Jag tycker dock att det är problematiskt att utrikesministern inte ser
några problem med Rymdbolagets verksamhet. Det tänjer på trovärdigheten för den
förda svenska utrikespolitiken.
Rymdbolagets verksamhet anses enligt svenskt regelverk vara
mestadels civil. Rymdbolaget ser sig självt som rymdens Telia. Som
utrikesministern säger har man många internationella kunder inom en rad olika
områden.
Utrikesministern valde dock att bortse från att bolaget
faktiskt även har kunder av militär karaktär. Än mer problematiskt är att svensk
teknik och infrastruktur möjliggör USA:s drönarkrigföring, som i praktiken
innebär utomrättsliga avrättningar. Avsaknaden av ett tydligt fördömande måste
tolkas som ett tyst medgivande från regeringen, och det anser jag inte är
acceptabelt.
Carl Bildt återgav i sitt interpellationssvar helt korrekt en
del av den svenska statens ägarpolicy. Han sade att regeringen slagit fast att
svenska företag ska efterleva de internationella riktlinjer som finns och
citerade: ”Särskilt viktigt är detta för bolag som har verksamhet eller
upphandling i länder som brister i efterlevnad av grundläggande internationella
ramverk.” Men Carl Bildt glömde den mening som står precis ovanför i samma
stycke: ”En viktig del i arbetet med hållbarhetsfrågor är att bolagen stödjer
och följer de universella riktlinjer som finns kring miljöhänsyn, arbetsvillkor,
mänskliga rättigheter, och bekämpning av korruption.” Lite längre upp på samma
sida, Carl Bildt, står följande: ”Statligt ägda bolag ska ha en genomtänkt och
förankrad policy och strategi för att hantera miljöhänsyn och socialt
ansvarstagande såsom etik, arbetsvillkor, mänskliga rättigheter, bekämpning av
korruption samt jämställdhet och mångfald.”
Finansmarknadsministerns statssekreterare har sagt i TV4 att
Rymdbolaget lever upp till statens ägarpolicy och att hänsyn ska tas till
mänskliga rättigheter. Det sker dock verksamhet i Förenade Arabemiraten, ett
land där det inte kan råda något tvivel – inte ens för Carl Bildt, tror jag – om
att demokratin och de mänskliga rättigheterna är satta på undantag.
Kommunikationsdirektören på Rymdbolaget har sagt att om deras projekt är fel
måste det komma signaler från politiskt håll. Tyvärr har utrikesministern än så
länge varit tyst i den frågan. Några politiska signaler är det tyvärr inte fråga
om.
Menar utrikesministern verkligen allvar när han säger att det
inte innebär några problem för svensk utrikespolitik när ett statligt bolag
utbildar militär personal i satellitkontroll i diktaturer och möjliggör
drönarkrigföring? Miljöpartiet har vid ett flertal tillfällen kritiserat
regeringen för att den inte för en samstämmig politik. Är detta ytterligare ett
exempel på detta, utrikesministern?
Anf. 10 Utrikesminister CARL BILDT (M):
Fru talman! Fördelen med att vara i opposition är att man kan
säga i stort sett vad som helst utan att ha någon saklig grund för det hela. En
stor del av de påståenden som Peter Rådberg kommer med finns det egentligen inga
belägg för över huvud taget. Däremot är det riktigt att Rymdbolaget är mycket
framgångsrikt när det gäller satellitkontroll och satellitkommunikation.
Det är också mycket riktigt att satelliter spelar en
tilltagande och viktig roll på nästan alla samhällsområden. Det gäller inte
minst miljö- och klimatfrågorna. Hela den diskussion som vi i dag har hade inte
varit möjlig utan de jord-, meteorologi-, väder- och
klimatobservationssatelliter som Rymdbolaget är engagerat i att hjälpa till så
att de ska fungera.
Jag tittade specifikt på de uppgifter som finns om satelliter
för Förenade Arabemiraten. Det ena är ett stort europeiskt satellitsystem
tillverkat i Europa, drivet av Europa och i allt väsentligt uppskjutet i Europa,
men en är uppskjuten i Ryssland. Det är för satellitbaserat internet i 28
länder, bland annat i Afrika. Det har mycket stor betydelse för ekonomisk och
social utveckling. Det andra är ett kommunikationssystem av den arten som vi
behöver för direktsänd tv i dessa länder.
Sedan ligger det i sakens natur att vi inte kan kontrollera,
vare sig Rymdbolaget eller någon annan, innehållet i varje tv-program eller
innehållet i varje enskild internetkommunikation. Sådant brukar Miljöpartiet ha
en rätt skeptisk inställning till. Men att det rör sig om civila bra program där
det också finns regeringstillämpningar på det sätt vi har i en del av de
europeiska systemen är alldeles tydligt.
Uppgifter om att vi skulle ha hjälpt till i något slags
drönarkrigföring vet jag inte var Peter Rådberg har ifrån. Någon grund för detta
finns icke vare sig i offentliga uppgifter eller i något annat sammanhang.
Till slut är det viktigt att man följer de regler som finns.
Det finns ingen anledning att anta att detta inte har varit fallet. Det finns
anledning att anta att den verksamhet som Rymdbolaget bidrar till är väldigt
betydelsefull för saker och ting som både Peter Rådberg och jag tycker är mycket
viktiga. Det gäller miljöövervakning, klimatövervakning och jordobservationer av
olika slag.
Det ska gärna sägas att satelliterna ger en kapacitet som är
viktig. Peter Rådberg kan gå in på Google och titta på satellitbilder med ryska
stridsvagnar runt Ukraina med en detaljupplösning som var synnerligen
hemligstämplad bara för tio eller femton år sedan. Det är klart att det ger
tillämpningar på ett mycket vitt område. Vi får en öppnare, mer transparent,
värld med möjligheter att klara avgörande klimatutmaningar. Det är bra att
Rymdbolaget spelar en viktig roll i detta sammanhang.
Anf. 11 PETER RÅDBERG (MP):
Fru talman! Tack för svaret! Jag kritiserar inte Rymdbolagets
civila verksamhet, Carl Bildt. Jag kritiserar dess militära verksamhet och vad
det eventuellt kan få för följer. Det är vad hela debatten handlar om.
Utrikesministern har tydligen inte några synpunkter på att
Rymdbolaget har kunder av militär karaktär där svensk teknik och infrastruktur
möjliggör USA:s drönarkrigföring, som i praktiken innebär utomrättsliga
avrättningar. Det var detta som TV4 tog upp. Carl Bildt nämner inte ens det vid
namn.
Jag kan återigen konstatera att det är regeringens politik.
Jag beklagar detta. När TV4 avslöjade Rymdbolagets verksamhet tog det upp att
Sverige bistår och möjliggör USA:s drönarkrigföring i länder som närmast kan
beskrivas som, om man säger det på engelska, failed states.
Utrikesministern beskrev i en interpellationsdebatt med min
kollega Valter Mutt förra året att det inte råder något rättslöst vakuum i
användandet av beväpnade drönare. Jag kan citera vad utrikesministern sade:
”Utgångspunkten är att en misstänkt person ska gripas och ställas inför rätta i
enlighet med de rättsäkerhetsgarantier som gäller enligt de mänskliga
rättigheterna.” Utrikesministern fortsatte med att säga: ”Angrepp som sker utan
tillåtelse från den stat där angreppet äger rum kan utgöra en otillåten
våldsanvändning och därmed strida mot FN-stadgan.”
Det finns åtskilliga exempel på detta, Carl Bildt, i Pakistan
eller Afghanistan där USA använt sig av attackdrönare. Tusentals människor har
dödats. En del har säkert varit de som USA har efterspanat. Men man får anta att
åtskilliga fler har varit helt oskyldiga. Att döma av de protester som både
Pakistan och Afghanistan har framfört verkar inte USA haft tillåtelse att utföra
just dessa attacker.
Ett konkret exempel, Carl Bildt, på den brutala verkligheten
avslöjade Expressen i gårdagens tidning. Den 7 september 2013 dödades 15 civila
personer, varav tre kvinnor och fyra barn, av en amerikansk drönare på en väg
någonstans i Afghanistan. En liten flicka vid namn Aisha, fyra år, överlevde med
otroligt svåra skador utan arm och med ögonen bortsprängda.
Detta skulle kunna ha varit ett exempel på en tragisk händelse
där svensk teknik har möjliggjort detta. Jag säger inte att det är det, men det
skulle kunna vara ett exempel. En före detta drönarsoldat som tidigare tryckt på
bombknappen berättade för The Guardian för ett tag sedan att de bilder de
använder inte ens visar om människor håller i en spade eller i ett gevär. De kan
faktiskt inte se det.
Både FN och Amnesty har krävt en oberoende utredning av
drönarincidenterna överlag. Det är i ljuset av detta man ska bedöma Rymdbolagets
verksamhet. Rymdbolaget bistår med teknik och infrastruktur till USA:s
drönarkrigföring. Jag hoppas ändå att Carl Bildt kan vara så ärlig att han kan
säga att det är en del av detta.
Utrikesministern har sagt att den amerikanska
drönarkrigföringen kan utgöra en otillåten våldsanvändning och därmed strida mot
FN-stadgan. Detta har Carl Bildt sagt. Om nu Sverige genom Rymdbolaget är
delaktigt i en verksamhet som utrikesministern själv menar kan strida mot
FN-stadgan, anser inte utrikesministern att Sverige har ett ansvar som FN-medlem
att utreda om dessa attacker är lagliga och även se över ansvarsfrågan?
Det är problematiskt att utrikesministern inte ser några
problem för trovärdigheten i den förda utrikespolitiken. Hade detta varit
Ryssland, Carl Bildt, är jag helt övertygad om att du inte varit speciellt tyst.
Nu råkar det vara ett annat land. Det är detta som vi i Miljöpartiet menar är
ett problem. Regeringens utrikespolitik är varken konsekvent eller samstämmig.
Anf. 12 Utrikesminister CARL BILDT (M):
Fru talman! Problemet är snarare det att Peter Rådberg slänger
sig med påståenden för vilka han inte har någon grund och inte heller anför
något sakligt. Han säger: om det vore och skulle kunna vara. Det
är mycket om och skulle kunna vara. Det gäller för den delen också Miljöpartiets
politik i största allmänhet. Det är inte på den grunden man kan föra en
diskussion.
I interpellationen tar Peter Rådberg upp konkreta fall med de
två satelliterna för Förenade Arabemiraten. Jag har redogjort för vad det är för
satelliter. Det är bra satellitprogram. I den mån Sverige har bidragit till
detta, vilket är högst marginellt, är det en god insats. Det är framtaget av
europeiska industrier, där Sverige på annat sätt är delaktigt i framtagandet av
detta satellitsystem. Vi tycker att det är bra med utökad kommunikation, tv och
internet också i Afrika, och satellitsystemen handlar om detta.
Sedan kommer en lång rad påståenden om att vi skulle
möjliggöra USA:s drönarkrig. Jag har icke sett något enda påstående som tyder på
detta. Den kunskap vi i övrigt har om hur dessa operationer går till tyder inte
på det. USA har dedikerade speciella satellitsystem med en helt annan
säkerhetsnivå, helt andra kontrollsystem och helt andra markstationer för att
bedriva denna verksamhet.
När det gäller de påståenden som finns i övrigt får nog Peter
Rådberg finns sig i att jag tycker att han är slarvig med fakta och med
sanningen. Han får nog återkomma när han har gjort lite bättre research i den
här frågan. Att kasta ur sig allmänna påståenden är mycket enkelt, men man bör
nog kunna belägga dem.
Det han har anfört i interpellationen om Förenade Arabemiraten
har jag klarlagt. Det finns ingen anledning att ha någon kritik på denna punkt.
I övrigt är det synnerligen ogrundade, mycket svepande och mycket allmänna
påståenden. Det är inte riktigt på den kvalitetsnivå som Peter Rådberg normalt
brukar finnas.
Anf. 13 PETER RÅDBERG (MP):
Fru talman! Jag citerar precis vad du själv har sagt, Carl
Bildt. Utrikesministern har tidigare sagt att amerikansk drönarkrigföring kan
utgöra en otillåten våldsanvändning och därmed strida mot FN-stadgan. Carl Bildt
har sagt detta.
Vad jag säger är att vi ska göra en undersökning av det, Carl
Bildt. Är det så att Rymdbolaget på något sätt har ett finger med i spelet,
eller är det inte så? Jag kan inte med tvärsäkerhet säga detta. Vad jag skulle
önska från utrikesministern är att han på något sätt kan säga att det finns ett
problem här och att vi bör undersöka detta.
I det exempel som Expressen tog upp i går och som jag
redogjorde för nu från den 7 september 2013 har FN och Amnesty begärt en
utredning. Vi har ett statligt bolag där policyn är väldigt tydlig, som jag
läste upp i mitt första anförande, och där tycker jag att det brister en hel
del. Då vore det klädsamt om utrikesministern och regeringen sade: Vi får titta
på detta. Vi ska undersöka om det har begåtts något brott eller inte, och så
återkommer vi i ärendet. Carl Bildt vänder på det och säger: Vi har inte gjort
något fel. Han menar att jag står här och försöker hitta på någonting.
Jag säger det som TV4 och den undersökning som finns säger,
och jag gör det utifrån fakta i det som Carl Bildt själv har sagt och påstått.
Det är en utgångspunkt jag har, och jag kan inte bli mer tydlig än så. Jag
tycker att det är ganska korrekt.
Min fråga är återigen: Kan inte regeringen och Carl Bildt göra
en undersökning utifrån de frågeställningar som jag har?
Anf. 14 Utrikesminister CARL BILDT (M):
Fru talman! Nu backar Peter Rådberg med mycket betydande
hastighet. Han säger: Jag vet inte. Jag gör inga påståenden. Jag vill bara ha
detta undersökt. Jag har ingen aning.
Men det du sade, Peter Rådberg, var att Sverige möjliggör
USA:s drönarkrig. Det sade du tidigare. Nu säger du att du inte vet. Du är inte
säker. Du undrar om man inte kan undersöka detta, och du har sett på TV4.
Med all respekt, Peter Rådberg – respektabel talesman för
Miljöpartiet – det krävs lite större underlag än att bara ha sett på TV4 när man
ställer sig med rätt grova anklagelser i riksdagens talarstol och sedan backar
ned från det så tydligt som du nu gör. Jag klargjorde vad som gällde Förenade
Arabemiraten. Du hade ingen invändning mot detta. Sedan sade jag att jag inte
ser någon grund i de anklagelser som framförs i övrigt. Då backar du och säger
att du i grunden håller med, att du inte vet och att du vill att det ska
undersökas på ett eller annat sätt. Det är inte så imponerande som prestation.
Överläggningen var härmed avslutad.
8 § Svar på interpellation 2013/14:461 om markåtkomst för cykelleder
Anf. 15 Justitieminister BEATRICE ASK (M):
Fru talman! Monica Green har frågat vad jag avser att göra för
att regelverket ska möjliggöra markåtkomst för cykelleder.
Regeringen ser positivt på utbyggnaden av cykelleder. I den
nationella transportplanen gör regeringen satsningar som motsvarar anläggning av
närmare 40 mil ny cykelväg längs det nationella vägnätet. Staten är via
transportplanen medfinansiär till bland annat Kattegattleden, som är ett
samarbetsprojekt mellan berörda kommuner, landsting och staten. Totalt satsar
staten drygt 4,8 miljarder kronor på åtgärder för ökad och säker cykling under
perioden 2014–2025.
När det gäller frågan om markåtkomst för cykelleder vill jag
betona att avtalslösningar med berörda markägare alltid är det alternativ som
först måste komma i fråga. På så sätt skapas förutsättningar för en bred
acceptans för infrastrukturprojekt. Enbart undantagsvis bör tvångsvisa lösningar
övervägas, till exempel om avtal inte kan komma till stånd och alternativa
sträckningar inte är möjliga. Det finns redan enligt gällande lagstiftning också
en möjlighet att – i sista hand – tillgripa expropriation för att förverkliga en
cykelled av allmänt intresse.
I en rapport från Lantmäteriet år 2002 lämnades förslag till
utökade möjligheter att ta andras fastigheter i anspråk med tvång för att
inrätta bland annat cykelleder. Förslaget har varit föremål för flera
remissomgångar. Det har då invänts att förslaget på ett oproportionerligt sätt
skulle inskränka äganderätten för berörda markägare.
Det finns skäl att beakta denna remisskritik. Över lag är jag
också tveksam till att införa ytterligare möjligheter till expropriativa ingrepp
utan att det finns mycket starka skäl för det. Med detta sagt vill jag dock
framhålla att beredningen av Lantmäteriets rapport, som även innehåller andra
förslag, fortsätter i Regeringskansliet. I det arbetet beaktas de åsikter som
bland andra Cykelutredningen har fört fram i sitt betänkande.
Förste vice talmannen konstaterade att interpellanten inte var
närvarande i kammaren och förklarade överläggningen avslutad.
9 § Svar på interpellation 2013/14:487 om olaglig jakt på graffitimålare
Anf. 16 Justitieminister BEATRICE ASK (M):
Fru talman! Rossana Dinamarca har frågat mig vad jag gör för
att försäkra mig om att bevakningsföretag inte bedriver olaglig jakt på
graffitimålare. Interpellanten frågar också vad jag avser att göra för att ge
upprättelse till personer som har behandlats rättsvidrigt av myndigheter och för
att försäkra mig om att detta inte upprepas.
Skadegörelse i form av klotter utgör ett stort
samhällsproblem. Kostnaderna för skadegörelse är stora för såväl det allmänna
som för näringsliv och privatpersoner. Därför är det angeläget att förebygga och
bekämpa sådan brottslighet. Jag vill dock betona vikten av att det måste göras i
rättssäkra former och att det är allvarligt om inte regelverket följs.
Verksamheten i bevakningsbranschen regleras av lagen om
bevakningsföretag. Endast företag som har auktoriserats får bedriva
bevakningsverksamhet. Auktorisation får beviljas om det kan antas att
bevakningsverksamheten bedrivs på ett sakkunnigt och omdömesgillt sätt och inte
har en från allmän synpunkt olämplig inriktning.
Väktare som bedriver spaning och utredning i fråga om brott
som hör under allmänt åtal utgör enligt Rikspolisstyrelsens föreskrifter exempel
på vad som gör att en verksamhet kan anses olämplig. Det är länsstyrelsen som
utövar tillsyn över auktoriserade bevakningsföretag och som kan återkalla en
auktorisation om företaget brister i sin verksamhet.
Vad gäller frågan om upprättande av register vill jag
framhålla att det bland annat i personuppgiftslagen finns bestämmelser som
syftar till att skydda den enskildes personliga integritet. Personuppgiftslagen
gäller både för myndigheter och enskilda. Den är tillämplig vid databehandling
av personuppgifter och i vissa fall vid manuell behandling av sådana uppgifter.
Datainspektionen har ett tillsynsansvar enligt lagen.
Jag förutsätter att berörda myndigheter i sitt arbete följer
gällande regelverk. Personer som anser sig ha blivit felaktigt behandlade av en
myndighet har möjlighet att vända sig till Justitieombudsmannen, JO, eller
Justitiekanslern, JK.
Mot denna bakgrund har jag inte för avsikt att vidta några
åtgärder på området.
Anf. 17 ROSSANA DINAMARCA (V):
Fru talman! Interpellationen handlar om att civilklädda och
gömda väktare ägnar sig åt spaningsverksamhet genom att följa efter, fotografera
och filma människor långt utanför väktarnas bevakningsområden. Det handlar om
metoder som strider mot reglerna för bevakningsföretag och mot
personuppgiftslagen, och det handlar om att politiker och myndigheter har låtit
detta ske.
Därför vill jag börja med att säga att det är anmärkningsvärt
att justitieministern i sitt svar tar utgångspunkt i frågan om skadegörelse.
Detta är en fråga om rättssäkerhet och inte en fråga om klotter. Det är lätt att
tolka det som att ministern vill ursäkta de olagliga metoderna i den mån de
förekommer.
Det är också anmärkningsvärt att justitieministern inte ens
tycks uppröras över att det statliga dåvarande Banverket har erkänt att de i
strid med reglerna har anlitat civilklädda väktare som bedriver spaning på
presumtiva klottrare på all allmän plats i Stockholms län. När justitieministern
förutsätter att berörda myndigheter följer regelverket är det märkligt i
relation till att interpellationen ställs mot bakgrund av att de nämnda
myndigheterna inte följer gällande regelverk. Hur kan justitieministern då
förutsätta att de följer det regelverk som de bevisligen inte följer, vilket
framkommer i den bok som jag hänvisar till i interpellationen?
Det är uppenbart att de lagrum ministern hänvisar till inte är
tillräckliga eftersom dessa metoder har kunnat användas i snart två decennier –
detta trots en tidigare muthärva och registerdom som rullades upp under 2002 och
2003 mot dåvarande Falck Security och trots en omfattande mediegranskning av CSG
åren 2011–2012.
Det är inte svårt att få tillstånd att bedriva
bevakningsverksamhet, då det räcker att de ansvariga personerna har en viss
utbildning och är ostraffade. Det räcker alltså att ljuga i sin ansökan och
påstå att verksamheten ska bedrivas på ett korrekt sätt, och så är företaget i
gång. Om justitieministern hade frågat länsstyrelsen om de ansåg att de hade
tillräckliga resurser för tillsyn skulle de antagligen ha svarat nekande. Det är
det svar som har framkommit i den kontakt som har funnits med länsstyrelsen.
Det räcker att ett fuskande företag byter personer i ledande
befattning för att verksamheten ska kunna fortsätta. Och det är i princip upp
till mediers granskning att uppdaga oegentligheter.
Datainspektionen har likaledes små resurser med sina
föranmälda inspektioner. Företaget kan helt enkelt neka till att register finns.
Om justitieministern hade kontaktat rättsenheten på Länsstyrelsen i Stockholms
län eller Rikspolisstyrelsen hade hon också fått veta att möjligheten att
återkalla ett bevakningsföretags auktorisation är praktiskt taget obefintlig i
dag.
Sammanfattningsvis svarar justitieministern mycket likt det
granskade företaget. De hävdar också att det finns lagar som förbjuder den
uppdagade verksamheten. Eftersom de aldrig skulle få för sig att bryta mot lagen
kan den verksamheten inte heller existera på riktigt. Men en sådan solklar lögn
ska inte räcka för att komma undan ansvaret i en rättsstat. Det är ett mycket
naivt förhållningssätt att tro att nuvarande lagstiftning skulle vara
tillräcklig när verksamheten så uppenbart bara fortsätter, trots tidigare
granskningar och domar.
Anf. 18 Justitieminister BEATRICE ASK (M):
Fru talman! Jag blir lite upprörd över att man inte får nämna
den problematik det handlar om, nämligen att skadegörelsen är rätt omfattande.
Det är naturligtvis inte poängen i interpellationen eftersom interpellanten
uppenbarligen inte tycker att det är något större problem.
Låt oss dock fokusera på detta, som är allvarligt, eftersom
det finns anmälningar och ifrågasättande av hur företaget CSG har skött
verksamheten. Jag tar också i min beredning kontakt med vederbörliga myndigheter
och sätter mig in frågan.
Med anledning av den artikelserie som Svenska Dagbladet
publicerade 2011 höll länsstyrelsen ett första möte med företrädare för CSG för
att så att säga förhöra dem om saken. I mars 2012 gjordes en inspektion i
företagets lokaler i Solna eftersom synpunkter som inte kom in upprepades. Ett
antal förelägganden kom också i juni. De rörde framför allt brister i avtal
mellan olika kunder och otillräcklig utbildning hos vissa butikskontrollanter;
likväl gjorde man detta. I september 2012 rapporterade CSG vilka åtgärder de
hade vidtagit. Man inledde alltså ett ganska noggrant granskningsarbete. Och
varje myndighet vill naturligtvis ha mer resurser.
När det gäller anmälningar har det kommit in ett trettiotal
anmälningar som rör den typen av frågeställningar som bokförfattaren och
interpellanten tar upp. Länsstyrelsen säger att man i ett fåtal fall har kunnat
påvisa förhållanden som stöder omständigheterna, men man har behandlat långt
ifrån alla anmälningar. Två anmälningar handlar just om att väktare har arbetat
civilklätt och inte enligt reglerna. Där pågår tillsynsärendet, om jag är rätt
informerad.
Datainspektionen har också tittat på hur man använder
personuppgifter. Det är ju en annan sak som dyker upp i interpellationen och i
boken. Datainspektionen har gjort en granskning i en omgång i alla fall. Då fann
man att som helhet kunde man inte se att verksamheten var kränkande, enligt
personuppgiftslagen i varje fall.
När det gäller internetfilmen som också nämns i boken är det
oklart vem som har publicerat den, och sammanfattningsvis kan man säga att
Datainspektionen uttalade att de utgår från att företaget ser över rutinerna i
flera avseenden. Och det är väl bra att man gör så.
Min poäng med detta är att ansvariga tillsynsmyndigheter har
reagerat – med rätta – på de missförhållanden som har beskrivits i artiklar och
i boken. Det är självklart att så måste ske. Man har också gått igenom ärende
efter ärende. Men det krävs också i en rättsstat att man kan bevisa och att man
kan påtala att detta bryter mot föreskrifter och regler. Det har inte skett i
många ärenden, vad jag förstår. Detta är inte heller färdighanterat.
Myndigheterna gör dock sitt arbete, och jag tycker att det är
bra. Sedan har jag respekt för om det kan finnas tjänstemän som tycker att man
borde ha ännu mer resurser och så vidare. Men man har inte sett mellan fingrarna
när det gäller de beskrivningar av missförhållanden som de här journalisterna
har plockat fram.
Anf. 19 ROSSANA DINAMARCA (V):
Fru talman! Jag vill ändå återigen säga att det här inte är en
fråga om klotter är bra eller dåligt. Jag håller fullständigt med
justitieministern om att skadegörelse inte är något positivt; det ska
naturligtvis motverkas.
Det kan dock inte vara så att målet helgar alla medel. När vi
ser på vad en väktares arbetsuppgift faktiskt är – det kanske justitieministern
ändå är bekant med – handlar det om egendomsskydd, ett förstärkt egendomsskydd,
utöver det som polisen kan ge. Man får bara gripa personer på samma premisser
som vem som helst, så kallat envarsgripande. De som arbetar med stationär
bevakning släcker lampor, stänger fönster och kontrollerar att dörrar är låsta.
För att illustrera att det har förekommit lite annat vill jag
läsa ur en av CSG:s egna platsannonser för väktare som publicerades 2010. Det är
en annons för ett jobb som verkar vara något utöver det vanliga, skulle man väl
kunna säga. Det är tydligt att kunden är främst SL och att det handlar om
väktare. Det står att uppdraget i huvudsak består i att motverka skadegörelse
för kundens räkning. Sökanden ska ha militär erfarenhet och kunna arbeta under
extrema förhållanden. Tycker justitieministern att den platsannonsen rimmar väl
med de arbetsuppgifter som en väktare har?
Vi kan vara överens om att det är ett problem med
skadegörelse. Men om omfattningen av problemet är så stort, är det då inte
rimligare att polisen ägnar sig åt spaningsverksamheten? Det är faktiskt de som
har möjlighet att göra det och inte väktare.
I boken framkommer också många olika fall som visar på hur
väktare förföljer människor som man tror klottrar. Till exempel nämns eventet
Art of the Streets som arrangerades av Riksteatern tillsammans med
Graffitifrämjandet, där man följde efter besökare. Då var man civilklädd och
följde efter dem i flera timmar. Det framkommer också exempel på att man sitter
och lurar. I stället för att se till att förebygga brott följer man hur hela
brottet verkställs, och därefter följer man efter och ser var personerna bor och
vilka de umgås med. Det här är ytterst allvarligt, Beatrice Ask.
Det framkommer också väldigt tydligt i de mediegranskningar
som har förekommit att detta finns men att ingenting görs. Då menar jag att
justitieministern inte bara kan luta sig tillbaka och säga att hon förutsätter
att allting går bra till, när det inte gör det. Därför vill jag återigen ställa
frågan: Hur tänker justitieministern försäkra sig om att det här upphör nu, att
det inte fortsätter? I boken, som justitieministern ändå verkar ha läst,
framkommer det att det har funnits uppgifter om detta så sent i höstas förra
året.
Anf. 20 Justitieminister BEATRICE ASK (M):
Fru talman! Jag hoppar över annonsen vad gäller tjänst vid
bevakningsföretag. Vi kanske ska fokusera på det som interpellationen handlar
om. Det är naturligtvis ingen ny uppgift för mig vad väktare har för
ansvarsområde och hur regelverket ser ut – jag är rätt insatt i den saken.
Skillnaden mellan interpellanten och mig tycks dock vara att interpellanten
utgår från att allt som skrivs i en bok är korrekt medan vad myndigheter och
rättsväsen möjligen kan kräva som bevisning inte är lika korrekt.
Jag har läst vad som har framkommit i boken. Jag konstaterar
också, efter kontakt med myndigheterna, att man har agerat och försöker utröna
vad som är frågan i de anmälningar som har inkommit. Det är så man arbetar i ett
rättssamhälle. Man kan inte ställa sig till doms över någonting baserat bara på
uppgifter i en bok. Det måste också bevisas; det måste utredas.
Myndigheterna har agerat under resans gång; vi har ju fått in
anmälningarna under en period. Jag tycker att det är korrekt. Vi har regler, och
vi har tillsynsmyndigheter som har befogenheter. Jag konstaterar att de tar sitt
ansvar även om de inte i alla delar är överens med vad författarna till den här
boken möjligen har lyft fram. Man får fortsätta arbeta med det.
Det finns också ett och annat exempel där man kan fundera över
om det stämmer.
Det uppges i något sammanhang att man för Datainspektionen har
visat upp bilder som ska finnas i något fotoregister. Vad vi har kunnat få fram
fanns det vid den tidpunkten inte något pågående ärende som rör CSG hos
Datainspektionen. Men tiden får väl utvisa hur det är med det.
Hur agerar justitieministern? Jo, jag försöker försäkra mig om
att de anmälningar som kommer in om missförhållanden när det gäller
bevakningsföretag och andra hanteras enligt de regler som är fastställda av
riksdag och myndigheter. Det är på det sättet vi arbetar. Skulle det visa sig
att det inte finns regler som kan ta itu med brister får man återkomma och ta
fram förslag till förändringar och förbättringar.
Jag tror att det är oerhört viktigt i ett rättssamhälle att
man inte bara utgår från att det som skrivs i en artikel eller i en bok är
sanningen. Vi måste också på ett metodiskt sätt utreda saken i alla dess delar.
Sedan är det naturligtvis viktigt att bevakningsföretag följer
de regler som finns. Jag nämnde också i mitt förra inlägg att länsstyrelsen hade
påtalat brister i avtal med kunder och så vidare hos de här företagen. Det är
viktigt att det blir rätt. Jag tycker att det är bra att man har gett den typen
av direktiv, rekommendationer och krav som företagen ska följa upp.
Granskningen av bevakningsföretagen är väldigt viktig, inte
bara vad gäller den typ av problematik som interpellanten lyfter upp utan också
i andra sammanhang där de agerar. Väktare är ju inte poliser. Det är alldeles
uppenbart att det är polisen som har ansvar för att gripa och så vidare. Väktare
har rätt till envarsgripanden, som sades tidigare av interpellanten, och de får
bara ingripa mot personer som de tar på bar gärning när dessa begår ett brott
som kan straffas med fängelse. Annars får de inte ingripa.
Väktare som utför bevakning ska dessutom enligt reglerna bära
uniform som länsstyrelsen har godkänt, och på uniformen ska det stå ”väktare” så
att man kan se det. Det ska också finnas angivet vilket företag det handlar om.
Vi har alltså ganska bra regler. De ska följas upp, de gäller
och det finns skäl till att de finns.
Anf. 21 ROSSANA DINAMARCA (V):
Fru talman! Vad det gäller det sista är det just det – det
finns tydliga regler, men de följs inte.
Det är klart att en bok kanske inte kommer med hela sanningen,
men det här är en ganska tydlig granskning av olika polisanmälningar som har
gjorts. Man har intervjuat personer – myndighetspersoner – som har medgett att
de har varit medvetna om vilka metoder som har använts. Det framkommer också,
som justitieministern säger, att länsstyrelsen har haft invändningar mot
verksamheten, men likväl har den fortsatt. Det har inte bara varit något som har
uppdagats och sedan avslutats utan något som har fortsatt fram till så sent som
i höstas.
Därför tycker jag fortfarande att det är anmärkningsvärt att
justitieministern inte säger sig vilja göra någonting. Det är oerhört allvarligt
när man inte kan lita på rättssäkerheten i en stat. Det är tydligt i det här
fallet, tycker jag, att det är som att det får fortgå eftersom man anser att
klotterproblemen, dem kan man göra lite som man vill med.
När det gäller Datainspektionen har man haft problem med att
hitta registren eftersom man har varit tvungen att föranmäla besök. Då har
registren kanske inte funnits tillgängliga att titta på. Men många har vittnat
om att de har blivit fotograferade, och det har även framkommit i
polisanmälningar.
Det finns också en rad berättelser om att man bara låter
brottet begås. Man sitter och spanar och tittar på när det sker. Det har
framkommit att det har hänt även när det har varit fråga om lagliga målningar.
Graffitimålare har stått och gjort en målning och blivit filmade och fotade av
civilklädda väktare.
Anf. 22 Justitieminister BEATRICE ASK (M):
Fru talman! Interpellanten säger att det är anmärkningsvärt
att ministern inte vill göra någonting. Låt mig säga så här: Jag gör någonting
hela tiden. Det är mitt ansvar att säkerställa att tillsynsmyndigheter och andra
ser till att regler följs. Det är också det som sker kontinuerligt.
Vad jag däremot säger i mitt svar är att jag inte har för
avsikt att vidta några nya åtgärder med anledning av interpellationen.
Det är ju viss skillnad.
Jag har försökt beskriva att man har följt upp de anmälningar
som har kommit in och att de prövas på ett sakligt sätt. Det är viktigt. Nu
säger Rossana Dinamarca att myndighetspersoner angett att de vet att saker inte
har skötts enligt reglerna. Jag blir ju väldigt bekymrad om vi har
myndighetspersoner som i så fall inte har sett till att en anmälan har gått
vidare eller påtalat den typen av missförhållanden. Det är naturligtvis väldigt
viktigt. Anonyma källor som man inte vet vilka de är kan man inte göra så mycket
åt. Det är vars och ens rätt att berätta någonting. Men det är oerhört viktigt
att de som arbetar på tillsynsmyndigheter och på annat håll faktiskt anmäler
till rätt instans om saker inte sköts enligt reglerna.
Jag vill också säga att Datainspektionen har ingripit i
ärenden tidigare. Som ett exempel fick Falck Security 2003 en polisanmälan på
sig på grund av att Datainspektionen agerade eftersom företaget hade registrerat
just klottrare. Datainspektionen konstaterade också 2006 att Svensk
Bevakningstjänst hade brutit mot personuppgiftslagen genom att enskilda väktare
hade fotograferat personer. Man agerar alltså.
Jag konstaterar: Vi har regler, de ska följas och de
myndigheter som är satta att följa upp ansvaret ska se till att så sker. Min
uppgift – och jag kommer att se till att den fungerar – är att säkerställa att
myndigheterna tar det ansvaret. Om de inte skulle göra det på ett sakligt och
rättssäkert sätt, då skulle jag vidta åtgärder.
Överläggningen var härmed avslutad.
10 § Svar på interpellation 2013/14:400 om tryckerimomsen
Anf. 23 Finansminister ANDERS BORG (M):
Fru talman! Mats Pertoft har frågat mig på vilket sätt jag
avser att agera för att snarast säkerställa att svenska företag inte tvingas gå
i konkurs eller förlorar respekten för det svenska momssystemet med anledning av
Skatteverkets agerande i samband med tryckerimomsen.
Det är viktigt att komma ihåg att det är Skatteverkets och
domstolarnas uppgift att tillämpa skattelagstiftningen och tolka praxis.
Skatteverket har i sitt ställningstagande redogjort för sin uppfattning när det
gäller moms vid framställningen av tryckta produkter. Ställningstagandet innebär
att vissa tillhandahållanden av tryckerier som tidigare betraktats som tjänster
i stället ska ses som varuleveranser med följd att den lägre skattesatsen 6
procent är tillämplig. Tryckerierna har då vänt sig till Skatteverket för att få
tillbaka den moms som de har betalat in för mycket. I samband med att momsen har
återbetalats har verket justerat avdragen för moms som gjorts av kunderna till
tryckerierna.
Det pågår fortfarande processer i domstolarna om verkets
beslut att justera avdragen. Högsta förvaltningsdomstolen har dock i vissa fall
bedömt att Skatteverket kan justera avdragen för moms som tryckeriernas kunder
har gjort. Kunderna måste därför i dessa fall minska de gjorda avdragen för
ingående moms. Om tryckeriet ska betala tillbaka det belopp kunden betalat för
mycket i moms är en fråga mellan tryckeriet och kunden.
Regeringen föreslog redan 2007 att det ska krävas att ett
företag utfärdar kreditfaktura till sin kund för att Skatteverket ska betala
tillbaka moms. Ändringen infördes 2008. Jag avser inte att vidta några åtgärder
med anledning av den uppkomna situationen.
Anf. 24 MATS PERTOFT (MP):
Fru talman! Tack för svaret, finansministern!
Jag kan börja med att säga att jag inte anser att någon
formellt har gjort direkt fel i denna fråga. Alla, både Skatteverket och andra
parter, har hanterat den enligt regelboken. Problemet är att de som kommer i
kläm är tryckerikunder och svenska förlag.
I Sverige har vi ett system där företagen i betalningskedjan
hanterar momsen åt staten för att sedan betala in den till Skatteverket i
slutändan.
Det som nu har hänt är att tryckerierna har fått tillbaka
momsinbetalningar från Skatteverket eftersom man, som finansministern också
påpekade, har sänkt momsen. De förlag som har dragit av momsbetalningar i sin
momsdeklaration blir då tvingade att betala mer moms till Skatteverket. Det är
tryckerierna som har fått tillbaka pengar, men dessa pengar borde egentligen ha
hamnat hos deras kunder. Jag menar att Skatteverket borde ha ett ansvar för
dessa betalningar.
Nu säger Skatteverket att tryckerierna ska betala vidare
pengarna till sina kunder, men riktigt så fungerar inte det svenska
skattesystemet. Det fungerar inte så att olika parter skickar pengar mellan
varandra, utan det är Skatteverket som har högsta ansvar för detta. Det är
väldigt viktigt att staten tar ansvar för denna hantering. Vad som nu är på gång
är ju att många förlag – bokförlag, tidskriftsförlag och andra tryckerikunder,
framför allt företag – drabbas av väldigt höga kostnader som de inte kan
hantera. De har inte dessa pengar, och det är inte de som har gjort fel.
Trots att de har gjort allt rätt enligt gällande regler
tvingas de till konkursens brant. Detta hotar jobb. Det hotar företag, som
kanske måste gå i konkurs och säga upp sina medarbetare för att de har gjort
rätt. De har gjort rätt rent formellt. De har gjort allt enligt regelboken, men
under resans gång har reglerna ändrats.
Det är inte företagen som ska bära ansvaret när regelboken har
ändrats. Det borde vara staten som tar det ansvaret när regelverket ändras under
resans gång. Detta hotar arbetsplatser och företag, som hamnar i knipa.
Jag får dagligen mejl från olika förlag som säger: Nu, den 12
juni, får vi betalningsföreläggande, och då måste vi betala in dessa pengar till
Skatteverket, men vi har inte dessa pengar. Vi tvingas gå i konkurs om inte
något händer. Detta menar jag att det är regeringens ansvar att hantera.
Anf. 25 Finansminister ANDERS BORG (M):
Fru talman! Vi har fått en situation där ett antal företag
upplever att de har fått bekymmer. Det är naturligtvis beklagansvärt, men det
innebär inte att det är en naturlig frågeställning för vare sig regering eller
riksdag. Det är rätt viktigt att vi reder ut vad det är vi talar om.
Vi har haft en normal, domstolsbaserad process enligt de
grundlagar och det fördrag vi har för regeringen. EU-domstolen har gjort en
prövning och kommit fram till ett domslut som innebär att man har fått ompröva
hur lagstiftningen ska tolkas. Detta har Skatteverket gjort. Det har prövats i
domstol och lett fram till den situation vi är i nu.
Man har gjort avdrag för 25 procent hos slutkunden när
avdraget borde ha varit 6 procent. Man har alltså gjort ett för stort avdrag,
och därför har det uppstått en skattefordran här. I dag kan denna situation inte
längre uppkomma, för vi har kreditfakturan som innebär att den som får ut pengar
från Skatteverket också måste redovisa hur förloppen ser ut. Då skulle den här
situationen aldrig ha kunnat uppkomma. Men det är i grund och botten ingenting
som har varit oklart i de olika leden, och det finns inte heller något skäl att
tro att rättsläget kommer att ändras genom de prövningar som görs. Man har gjort
för stora avdrag på sin momskreditering, och nu får man återbetala det.
Då kan man ställa sig frågan hur man ska tänka kring detta. Vi
är i riksdagen nu, och här talar vi om vilka riksdags- och regeringsbeslut som
bör fattas. Det är inte tänkbart att vi inför en lagstiftning om att staten
generellt ska ta ansvar för att korrigera för skatteintäkter när det sker
domstolsutslag. Det är inte tänkbart. Då skulle vi hamna i en helt omöjlig sits.
Domstolsprocessen har sin ordning, och sedan får det bli rättstillämpning.
Man kan inte heller tänka sig att Skatteverket skulle frångå
gällande rättspraxis eller gällande regler för att man uppfattar detta som ett
särskilt besvärligt fall. Så kan inte en myndighet fungera. Då måste man försöka
hitta någon generell regeländring som skulle vara möjlig här. Vi kan inte ha
regeländringen att om ett bolag riskerar att gå i konkurs ska vi ändra
tillämpningen av skattelagstiftningen. Då hamnar vi i en situation som inte
fungerar.
Vi är i en beklagansvärd situation som är betungande för
företagen, men om man inte kan hitta ett generellt förslag till regeländring här
som man också är beredd att stå för i andra fall som är likadana är det inte
möjligt att åtgärda. Man kan inte säga att staten alltid ska bära de ekonomiska
konsekvenserna av domstolsutslag i skatterätt. Det går helt enkelt inte. Det är
inte en rimlig princip. Vi har aldrig haft den, och vi kommer heller aldrig att
få den i svensk lagstiftning.
Detta må vara beklagansvärt, men det finns ingen
rättsosäkerhet här. Det är ingen som har gjort fel i processen. Alla olika
institutioner har uppfyllt sin plikt i enlighet med svensk grundlag och
EU-författningen. Då hamnar vi tyvärr i den här sitsen.
Anf. 26 MATS PERTOFT (MP):
Fru talman! Jag är helt överens med finansministern om att
alla har gjort rätt. Man har följt regelboken från början till slut. Alla parter
har gjort rätt. Men under resans gång har hela regelboken ändrats.
Detta är svårt. Hur hanterar man en process där alla gör rätt
men något ändras i färdplanen under vägens gång och företag riskerar att gå i
konkurs, liv slås i spillror och människor förlorar jobben? Vem bär ansvaret? Är
det Skatteverket, som ju har gjort rätt? Är det företagarna, som också har gjort
rätt? Vem är det?
Detta kallas vanligtvis moment 22. Jag har för mig att det var
en amerikansk film på 1960-talet som handlade om att alla gjorde rätt, och
därmed gjorde ingen någonting, och sedan blev det bara kaos.
Regeringen, anser jag, har ett övergripande ansvar för att
hitta vägar att lösa denna situation. Jag kan inte säga vilken väg det är. Jag
sitter inte i regeringen. Jag är inte minister. Men Anders Borg har ett ansvar
för att hitta lösningar här.
Finansministern säger att detta är beklagansvärt men inte
möjligt att ordna. Vi kan vara överens om att det är beklagansvärt. Men ska vi
bara stillatigande sitta och titta på medan jobb går till spillo på grund av att
formalia inte kan hantera verkligheten?
Det handlar om förlag och tryckerikunder som helt korrekt har
dragit av 25 procents moms i sin momsdeklaration. Dessa 25 procent har sedan
ändrats till 6 procent. 19 procentenheter av deras momskostnader ska betalas
tillbaka till Skatteverket. De har dragit av för mycket. De 19 procenten har
dock Skatteverket, helt enligt regelboken, betalat ut till tryckerierna.
Pengarna finns alltså på fel plats.
Nu är det formellt korrekt av Skatteverket att betala dessa 19
procent tillbaka till tryckerierna, men problemet kvarstår: De som ska betala
dessa pengar till Skatteverket – momshanteringen ska egentligen inte kosta
företag någonting, för de utför en tjänst åt svenska staten i
momshanteringsskedet – ska nu betala en summa som är så stor att de hotas av
konkurs, vilket hotar svenska arbetsplatser.
Det här är inte en ansvarsfull hantering. Det är en
katastrofal hantering. Regelboken krockar med verkligheten. Alla har gjort rätt
på detta sätt. Ändå tvingas vi se att jobb hotas och företag slås i spillror. Då
menar jag att regeringen har ett ansvar att lösa denna situation.
Anf. 27 GUNNAR ANDRÉN (FP):
Fru talman! Efter Mats Pertofts två inlägg avvaktar jag med
spänning hans förslag på vad man ska göra. Hitintills har vi inte hört någonting
annat än att det är bekymmersamt, precis som statsrådet säger. Jag håller med om
det.
Denna dom handlar inte om ändrade regler utan om
tillämpningen. Den har ställt till med mycket bryderi hos många momsinbetalare
genom Skatteverkets krav. Det handlar kanske om över 1 000 miljoner kronor. Vi
som är inblandade i det här ser verkningar av detta på många olika sätt.
Jag skulle vilja ta upp två andra trådar i sammanhanget som
mer handlar om det strukturella.
Det ena är den långa tid som har gått. Utan att det egentligen
har varit fråga om skatteplanering har många aktörer betalat enligt bestämmelser
som de trodde gällde och som nu upphävs. Det handlar om i storleksordningen
10–15 år. Som statsrådet säger ändrade regeringen 2007–2008 på en del andra
förutsättningar när det gäller kreditfakturor till kunder. Många har alltså
handlat i god tro i den här frågan. De drabbas nu, precis som Mats Pertoft
säger, av ganska stora kostnader som de inte har förutsett.
Det är det ena. Att det har varit så här under lång tid är ett
bekymmer. Det har lagrats mycket pengar. Man kan fråga om det ska finnas
preskriptionstider i sådana här sammanhang. Det är det ena jag skulle vilja
fråga om.
Fru talman! Det andra är ännu mer grundläggande. Det handlar
om att vi har ett system som efter 1991, då vi hade en enda momssats, har
perforerats. Vi har väldigt många olika momssatser nu. Det är undantag på
undantag. Här handlar det också om ett undantag.
Detta gör att man alltid måste fundera på hur själva
momssystemet ska vara utformat. Ministären Persson tillsatte en gång i tiden –
det tyckte jag var klokt – en utredning, och betänkandet kom ungefär 2005.
Utredningen gjordes av överdirektören Lennart Hamberg. Han diskuterade hur hög
momsen skulle vara i genomsnitt om man tog bort alla de undantag som fanns och
hade införts av olika regeringar – vi hade infört det för mat och en massa olika
saker. Då var den inte längre 25 procent. Om alla skulle betala lika mycket för
mat, blöjor, bensin och vad det nu kan vara skulle den effektiva momssatsen vara
21,9 procent.
Det säger någonting om att vi genom en massa undantag i
momsreglerna har skapat egna problem. Det är det som har grundlagt detta. De
olika momssatserna och frågan om vad som ska vara tillhandahållande av tjänst
eller varuleverans gör att vi har fått den här, som statsrådet säger, mycket
beklagansvärda situationen.
Anf. 28 Finansminister ANDERS BORG (M):
Fru talman! Vi förefaller alla vara överens om att det i grund
och botten finns en beklagansvärd situation här. Men vi arbetar i en rättsstat,
och rättsstatens grundpelare är att vi har domstolar som tillämpar lagar och att
den lagtillämpningen inte sker i riksdagens kammare och inte av statsråd eller
av regeringen. Och vi har generellt sett väldigt få undantag där man kan frångå
de rättsprocesser som gäller.
Jag kan inte heller se att det finns något sådant förslag som
Mats Pertoft eller någon annan har tagit upp. Man kan inte ha en lagstiftning
som innebär att regeringen, om det är behjärtansvärt eller hotar att leda till
konkurs, ska frångå skattelagstiftningen. Jag får nog bara påpeka att de allra
flesta konkurser i Sverige är föranledda av att man inte har fullgjort sina
förpliktelser mot Skatteverket. Det är alltid beklagansvärt, men ska vi få in
våra skatteintäkter och klara våra välfärdsåtaganden är det nog den ordning man
ska ha.
Jag tror inte att vi kan ha en ordning där regeringen, på
veckobasis, på torsdagarna ska pröva alla fall där man anser att det är
nödvändigt att rädda ett företag från konkurs. I varje enskilt fall kommer det
att vara behjärtansvärt och beklagansvärt. Och i många fall beror detta inte på
att företagen har gjort fel.
Jag tror inte heller att man kan införa regler där vi får ett
statligt ansvar för retroaktivitet i domstolsprövningar. Det går helt enkelt
inte att överblicka vad det skulle få för konsekvenser. Skulle man ens överväga
det skulle man behöva göra en väldigt grundlig genomgång av detta. Och jag har
följaktligen svårt att se att det skulle påverka de fall som är på väg att
avgöras.
Jag kan inte heller se att det i grunden finns någon
rättsoklarhet här, utan jag tror att vi har en rätt klar bild av hur de här
civilrättsliga processerna faller ut. Den här momskedjan håller ihop. Nu har man
gjort för stora avdrag, och då har man en skyldighet att betala det.
Det är naturligtvis beklagansvärt att detta har gällt under en
lång tid, men vi kan inte heller frångå det faktum att det är så här vi vill att
ett rättssamhälle ska fungera. Det finns en EU-domstol som prövar de enskilda
ländernas beslut, och det finns domstolar i Sverige som gör det. Det är den
konstitutionella ordning vi har.
Jag kan inte se att Mats Pertoft ens ger en antydan om vad som
är vägen framåt.
Att vi från regeringens sida skulle ha en allmän överprövning
i samband med konkurser tror jag helt enkelt skulle vara otänkbart. Att vi
skulle ha en ordning där staten varje gång vi får förändringar i domstolar i
förhållande till rättspraxis skulle ta på sig det ekonomiska ansvaret tror jag
också är helt orimligt. Jag har också svårt att se att det är möjligt att vi
skulle ha en generell tidsgräns bakåt i fråga om när staten alltid tar på sig
ansvaret.
I alla de tre fallen skulle vi vara tvungna att göra väldigt
grundliga utredningar och helt enkelt överväga vad vi ska landa i. Och då tror
jag att de allra flesta av de här fallen redan kommer att vara avgjorda rent
civilrättsligt.
Det må vara så att Mats Pertoft har en önskan om att
regeringen skulle kunna åtgärda allt som är beklagansvärt. Det är en ambition
man naturligtvis kan dela när det är beklagansvärda fall. Men då måste nog även
Mats Pertoft hjälpa till med att peka ut någon typ av riktning och något som
skulle ha möjlighet att ha effekt i de här fallen.
Anf. 29 MATS PERTOFT (MP):
Fru talman! Jag håller med finansministern om allting han sade
i föregående inlägg, förutom att jag menar att regeringen måste ta ett ansvar.
Vi befinner oss nästan i en Kafkasituation. Alla som har läst
Processen av Franz Kafka vet ungefär vad jag menar. Alla gör rätt. Ändå
blir den enskilda lilla människan drabbad, och ingen tar ansvar för detta. Alla
gör rätt. Alla har gjort rätt hela vägen: Skatteverket och företagen. Ändå
drabbas den enskilda människan, och ändå försvinner jobb i Sverige. När alla gör
rätt och det ändå blir fel menar jag att det är regeringens ansvar.
Jag pratar inte om ändringar i lag. Jag pratar inte om
konstanta ändringar eller någonting sådant. För jag menar att systemet
egentligen fungerar. Men någon måste ta ansvar för detta, och då menar jag att
det är regeringen och finansministern som har det yttersta ansvaret.
Jag kan tänka fritt. Jag har inget ansvar för vad Skatteverket
gör. Men en möjlighet vore om Skatteverket skulle bevilja alla företag, förlag
eller andra kunder, som är drabbade av detta anstånd med momsinbetalningar tills
processen är avslutad. Jag kan inte bestämma – och det kan inte finansministern
heller – vad Skatteverket ska göra. Men jag menar att när ingen kan utkrävas
ansvar för detta är det regeringen och finansministern som måste ta detta
ansvar. Annars hamnar vi i en situation där människor tappar tilltron till
samhället, staten, regeringen och de processer som finns. Det är farligt när det
finns ett skattesystem där företagen på ett kostnadsneutralt sätt redovisar
skatteintäkterna till staten och gör vårt samhälle en tjänst, som de inte ens
får betalt för.
Anf. 30 Finansminister ANDERS BORG (M):
Fru talman! Debatten har landat i att det är alldeles tydligt
att det råder en beklagansvärd situation. Det är också lika tydligt av debatten
att det inte finns någon lösning på situationen.
Det Mats Pertoft antyder skulle vara lösningen med en generell
regel – det vill säga att regeringen ålägger Skatteverket att i vissa fall
frångå rättsregler på grund av att något är beklagansvärt, att det är fråga om
en särskilt viktig verksamhet eller att jobb hotas – tror jag Mats Pertoft själv
inser inte kan tillämpas. Regeringens och riksdagens uppgift är att stifta
generella lagar som kan tillämpas på alla de fall som uppkommer. En tänkbar
utväg skulle alltså finnas i någon regel som jag inte ser en möjlighet att
använda.
Detta är beklagansvärt, men vi ska inte skapa en bild av att
det finns en väg att hantera frågan. Det är inte heller tänkbart att
Skatteverket gör egna rättstillämpningar vid sidan av domstolsväsendet bara
därför att det har förekommit en mediedebatt om frågorna. Mats Pertoft inser nog
att det inte är en rimlig ordning.
Överläggningen var härmed avslutad.
11 § Svar på interpellation 2013/14:462 om tonnageskatt eller utflaggning
Anf. 31 Finansminister ANDERS BORG (M):
Fru talman! Lars Johansson har frågat mig om när en
tonnageskatt för svensk sjöfart ska införas.
Regeringens målsättning är att Sverige ska ha en
konkurrenskraftig sjöfartsnäring. Frågan om införande av en tonnageskatt i
Sverige har tidigare utretts av Tonnageskatteutredningen. Vid beredningen av
utredningens förslag har det framkommit att både utredningens analys och de
förslag som har lagts fram med grund i analysen är bristfälliga.
Beslutsunderlaget och utredningens förslag bedöms därför inte kunna ligga till
grund för lagstiftning. Det är därför nödvändigt att frågan om tonnageskatt
utreds igen.
Regeringen har därför den 24 januari 2013 beslutat om direktiv
till en utredning med uppdrag att analysera möjligheterna att införa ett system
med tonnageskatt i Sverige. Frågan ska denna gång utredas ur ett bredare
perspektiv. Utredningen ska även se över de befintliga stöden för
sjöfartsnäringen.
En utgångspunkt för utredningens uppdrag är dock att
sjöfartsstöden i grunden ska vara oförändrade. Utredningen ska redovisa sitt
uppdrag den 15 november 2014.
Anf. 32 LARS JOHANSSON (S):
Fru talman! Anledningen till att jag återigen väcker en
interpellation om tonnageskatten är att jag har debatterat frågan om
tonnageskatt under de senaste åtta åren vid ett antal tillfällen med
finansministern. Socialdemokraterna och jag har bestämt hävdat att det är
oerhört viktigt att tonnageskatt införs i Sverige så att fler svenska fartyg
inflaggas i landet. Sedan det blev en borgerlig regering har utvecklingen gått i
rakt motsatt riktning. Ungefär halva handelsflottan har flaggats ut, och 5 000
jobb har gått förlorade sedan 2009. Regeringen har hela tiden hävdat att
branschen har tillräckligt med stöd och att det därför inte krävs några
ytterligare åtgärder.
Rederinäringen har sett sig om i Europa och noterat att alla
andra EU-länder med sjöfart har tonnageskatt. Därmed har rederinäringen flaggat
ut till andra länder i Europa, inte minst till våra grannländer.
Konsekvenserna av den förda politiken har nu blivit ännu
värre, nämligen att det maritima klustret har fått sig en allvarlig knäck – inte
minst i Göteborgsområdet. Damen Shipyards Group, ett holländskt bolag som
bedriver reparationsvarv på många ställen i Europa, har beslutat sig för att
lägga ned Götaverken Cityvarvet. Skälet till det är att den svenska
sjöfartsmarknaden är för dålig. Det är oerhört allvarligt.
Det handlar om en stor arbetsplats. Det är ett varv med två
reparationsdockor och fyra kajer. I höstas var 140 personer anställda. Därutöver
fanns många i servicenäringen som var beroende av Cityvarvet. I höstas varslades
53 personer. Beslut att lägga ned varvet fattades i slutet av april. Det rör sig
om 70 anställda, och därutöver berörs ett par hundra arbetstillfällen bland
underleverantörer. Det är en stor arbetsplats med stor betydelse för
sysselsättningen i Göteborg.
Nedläggningen innebär också att Nordens största hamn i
fortsättningen inte har ett reparationsvarv. Vad får det för konsekvenser för en
fortsatt utflaggning till andra nordiska länder som har reparationsvarv?
Rederierna vill gärna ha ett varv där de kan reparera sina fartyg vid anlöp. När
de inte kan göra så längre är frågan vad det får för konsekvenser. Ingen kan
svara på den frågan i dag. Det enda jag vet efter att ha besökt Götaverken
Cityvarvet är att det pågår diskussioner och att det finns intressenter som vill
ta över reparationsvarvet.
Det är bland annat därför det är oerhört viktigt med ett
kraftfullt uttalande från regeringen om att nu äntligen införa tonnageskatt i
Sverige. Den utredning som finansministern hänvisar till är en enmansutredning
där vi inte har någon som helst insyn i framskridandet av arbetet. Men om den
politiska viljan finns från finansministerns och den borgerliga regeringens sida
går det att göra ett kraftfullt uttalande om att införa tonnageskatt i Sverige
snarast möjligt och att utredningen enbart är en teknisk skatteutredning som har
till uppgift att ta itu med de skattetekniska frågorna.
Min fråga kvarstår till finansministern. Är finansministern
beredd att göra ett kraftfullt uttalande om att införa tonnageskatt i Sverige?
Anf. 33 JESSICA ROSENCRANTZ (M):
Fru talman! Jag vill börja med att problematisera debatten
något. Det låter på Lars Johansson som att alliansregeringen inte tar
utflaggningen på allvar. Situationen är naturligtvis tvärtom. Hela Alliansen ser
de stora bekymmer som den nu pågående utflaggningen medför. Därför har också
alliansregeringen och allianspartierna i riksdagen fört fram en rad olika
förslag för att förbättra konkurrenskraften för svensk sjöfart.
Förra året presenterade regeringen en maritim handlingsplan
vars syfte var att förbättra konkurrenskraften för den svenska sjöfartsnäringen.
Vi här i kammaren har tryckt på ett antal knappar under det
gångna året som just har inneburit beslut som förbättrar situationen för svensk
sjöfart. Exempelvis har vi röstat för fler praktikplatser. Vi har röstat för ett
utvidgat sjöfartsstöd för fler fartygskategorier, där även kabelläggningsföretag
och muddringsföretag har möjlighet att få sjöfartsstöd. Vi har röstat för att
införa EU:s regelverk om inre vattenvägar även här i Sverige, vilket möjliggör
en helt ny typ av sjöfart på till exempel Vänern. Vi har röstat för att svenska
fartyg ska få ha väpnad personal när de seglar förbi till exempel Somalias kust
med risk för piratattacker. Vi har också röstat för mer sjöfartsforskning.
Det här var några exempel. Till listan kan tillföras många
olika förslag som riksdagen har röstat igenom på uppdrag av alliansregeringen.
Regeringen avser att presentera en fortsättning på arbetet i
form av en maritim strategi. Den ska i ett bredare perspektiv ta sig an frågan
om hur vi kan skapa mer tillväxt och fler arbetstillfällen inom de blå
näringarna.
Till detta kommer, precis som Lars Johansson beskriver, frågan
om tonnageskatt. Där har, som finansministern påpekade, utredningar genomförts
tidigare men med bristande resultat. Alltså har det tillsatts en ny utredning,
vars resultat kommer att presenteras i höst. Men det är viktigt att säga att
utredningen naturligtvis inte är utan komplikationer. Komplexa skattemässiga
frågor uppstår. Det handlar också om att se hur andra länder med tonnageskatt
har utformat sina system. Vad kan man eventuellt ställa för motkrav om vi skulle
införa en tonnageskatt? Hur hänger det samman med andra befintliga stöd?
Det är en väldigt viktig utredning som kommer att presenteras
i höst. I direktivet sägs det inte att utredaren ska säga om vi ska införa eller
inte införa en tonnageskatt, utan uppdraget är att presentera hur man kan
införa den. Hur ser möjligheterna ut för att införa en tonnageskatt? Hur kan ett
sådant system se ut?
Jag vill verkligen understryka att även om tonnageskatten är
en fråga som lyfts upp ganska ofta har den här regeringen, som den första
regeringen någonsin, tagit ett samlat grepp om hela sjöfartsnäringen,
presenterat en maritim handlingsplan och avser att gå vidare med en maritim
strategi. Det är viktigt, fru talman, att utöver den viktiga tonnageskatten ha
ett bredare perspektiv.
Anf. 34 GUNNAR ANDRÉN (FP):
Fru talman! Hur kort bör vårt minne vara? Det är en intressant
fråga. Det är naturligtvis bra att bara minnas bakåt till 2006 och inte att det
fanns en tid dessförinnan. Jag var ledamot av riksdagen redan då. Herr Björklund
var ledamot, liksom herr Johansson och herr Karlsson var ledamöter av
riksdagen.
Kära åhörare! Det är inte så att Socialdemokraterna alltid har
varit för införande av tonnageskatt. Tvärtom var det så att ett intensivt
motstånd mobiliserades mot varje förslag om att införa tonnageskatt under
perioden 2002–2006. Jag fick ett herostratiskt ryktbart svar av dåvarande
finansministern Bosse Ringholm när jag föreslog att vi skulle införa
tonnageskatt. Han sade i svaret 2003 att detta förslag är främmande för svensk
skattelagstiftning. Exakt så sade han: främmande för svensk skattelagstiftning.
Jag välkomnar att Socialdemokraterna gjort helt om i denna
fråga. Men jag tycker att det är alldeles riktigt, som den här regeringen har
gjort, att tillsätta en ny utredning. Den utredning som kom 2005 var, i motsats
till vad Lars Johansson möjligen minns, en enmansutredning. Utredaren hette
Göran Ekström och hade varit chef för Tullverket eller någonting liknande. Det
var alltså en enmansutredning och tillsattes av Bosse Ringholm på förslag av
Claes-Göran Brandin i Göteborg. Utredaren kom fram till att man nog skulle
överväga att införa en tonnageskatt.
Det fanns en jättelik brist i den utredningen, och det var att
man inte beaktade rederiernas obeskattade reserver, som då uppgick till i
storleksordningen 20 miljarder. De har säkert minskat numera; det är jag helt
övertygad om. Det var helt omöjligt att man skulle ge rederierna 20 miljarder
kronor. Det tror jag ingen av oss skulle tycka var riktigt.
Jag förstår i och för sig den tveksamhet som regeringen
Persson kände inför att införa tonnageskatt, mot bakgrund av att man år 2000 –
det var innan jag blev ledamot av riksdagen – införde ett nytt sjöfartsavtal som
gjorde att rederierna kunde räkna av sociala avgifter, som man fortfarande gör,
mot stödet. Det gjorde att hela denna utredning, Göran Ekströms utredning,
famlade i vatten och sjönk som en sten.
Jag ser fram emot, precis som Lars Johansson och andra
debattörer, att vi ska få en bra sjöfartsnäring i det här landet och att vi åter
ska få se fler svenska fartyg i flottan. Det är inte bra att så många har blivit
utflaggade. Att detta, som det påstås eller görs gällande, enbart är
tonnageskattens fel är dock inte korrekt. Det har att göra med många andra
saker. Jag hoppas att vi så småningom ska komma fram till att tonnageskatt ska
bli en möjlighet för många rederier. Observera att tonnageskatten inte är något
obligatorium utan ett alternativ till en vanlig vinst- och förlusträkning och
normal företagsbeskattning.
Anf. 35 Finansminister ANDERS BORG (M):
Fru talman! Jag välkomnar Lars Johanssons interpellation, för
det kan alltid finnas skäl att klargöra hur vi ser på utredningen. Direktiven
till utredningen är tydliga. Syftet är att införa ett system med tonnageskatt.
Det är naturligtvis den ambitionen regeringen har. För att vara tydlig med detta
kan jag säga att jag så sent som för någon vecka sedan hade ett möte med
sjöfartsnäringen, där jag underströk betydelsen av att vi landar i ett
fungerande och konkurrenskraftigt tonnageskattesystem som fungerar också i
jämförelse med andra länder.
Vi har breda sjöfartsstöd i Sverige. Vi har en särskild
sjömansbeskattning, vi har ett sjöfartsstöd på arbetsgivaravgiftssidan och vi
har, som i många andra länder, en mer begränsad miljöbeskattning på
sjöfartssidan.
Vad jag vill understryka är, för att svara på Lars Johanssons
fråga, att regeringens uttalade ambition med utredningen är att landa i ett
fungerande system med tonnageskatt som gör att vi får konkurrenskraftiga villkor
för svensk sjöfart som bidrar till att näringen fortsatt kan verka i Sverige.
Det är den inriktningen utredningen har, fru talman.
Anf. 36 LARS JOHANSSON (S):
Fru talman! Jag noterade att Anders Borg i sitt senaste inlägg
hade en mer seriös inställning till frågan om tonnageskatt än vad Jessica
Rosencrantz och Gunnar Andrén hade, som vill träta om den diskussion som har
pågått. Det är bara att konstatera att regeringen har varit väldigt senfärdig.
Besked om att den utredning som ni pratar om skulle tillsättas kom hösten 2012.
Det tog ytterligare ett antal månader, och så någon gång vid det årsskiftet
tillsattes utredningen. Det har alltså gått väldigt lång tid från den tidigare
utredningen 2005–2006, som låg på regeringens bord sommaren 2006, till att det
tillsattes en ny utredning. Det har varit ett väldigt långsamt arbete i den här
frågan under en lång tid.
Jag tror att det var så att regeringen inte trodde att det
faktum att vi inte hade en tonnageskatt i Sverige skulle leda till en
utflaggning i den utsträckning som det sedermera blev. Jag minns debatterna med
Anders Borg under förra mandatperioden. Det hände inte så där väldigt mycket
under de första åren, 2007 och 2008, men det började i slutet av 2008 och i
början av 2009 bli en allt större utflaggning. Sedan har vi sett hur det har
rasat ned och blivit en halvering.
Det är det som har orsakat den situation vi nu har där det
maritima klustret, kanske inte bara i Göteborg utan på fler ställen i landet, är
hotat. Sjöfartsnäringen är, som vi vet, en global verksamhet. När Finland,
Danmark och Norge har en mer aktiv sjöfartspolitik lägger sig rederierna där,
och de lägger sina fartyg i de hamnar i våra grannländer där det finns ett
reparationsvarv. Därför är hela det maritima klustret hotat.
Det är väldigt märkligt eftersom underlaget för sjöfarten är
oerhört stort i vårt avlånga land. Vi har mer kust än de flesta andra länder i
hela Europa har. Naturligtvis måste vi ha en svensk basnäring som heter sjöfart
för att kunna frakta våra varor runt om i världen. Det är helt centralt.
Jag har inte begärt något annat än att finansministern i det
här läget ska göra ett kraftfullt uttalande om att vi vill införa tonnageskatt i
Sverige – det är det centrala – för att de intressenter som finns kring
Götaverken ska vara beredda att gå in och bli ägare av det som Damen Group vill
lägga ned.
Jag hoppas verkligen att finansministern fortsätter sin dialog
med rederinäringen och med andra intressenter så att det blir tydligt att den
svenska regeringen vill att vi ska införa tonnageskatt så snart som möjligt, och
jag hoppas att de skattetekniska frågor löses som utredningen har till uppgift
att lösa – inte att skapa nya skattetekniska problem – så att man kommer att
kunna lägga fram en proposition inom en mycket nära framtid.
Jag har dessutom brev från andra rederier i Sverige som har
frågor om detta. De har frågat mitt parti, naturligtvis, och jag kan tänka mig
att de har frågat också andra partier: Är ni beredda att införa tonnageskatt i
Sverige? I annat fall kommer vi inte att beställa fartyg med svensk flagg till
Sverige. Då lägger man beställningar så att man får dem flaggade i andra länder,
och det vore oerhört olyckligt.
För att avsluta det hela: Vi har haft debatter om detta i
riksdagen tidigare, och vi hade en i vintras där vi socialdemokrater föreslog en
lång rad olika åtgärder för att stärka den svenska sjöfartspolitiken. Det
avvisade den borgerliga majoriteten redan då. Men som sagt skulle ett ännu
kraftfullare uttalande från finansministern vara bra för intressenterna.
Anf. 37 JESSICA ROSENCRANTZ (M):
Fru talman! Det är, som sagt, ingen som säger att
tonnageskatten är oviktig – tvärtom. Men när Lars Johansson går upp och får det
att framstå ungefär som att regeringen ser obekymrat på en utveckling där fartyg
flaggar ut känner jag mig naturligtvis nödgad att gå upp och peka på alla de
satsningar som regeringen gör för att värna den svenska sjöfarten.
Vi är övertygade om att vi behöver en stark sjöfartsnäring
både för jobben och tillväxten och för det starka miljö- och säkerhetsarbete som
svensk sjöfartsnäring bedriver, där vi också är en viktig aktör internationellt
inom organ som IMO och andra.
Jag tycker att det är viktigt att dels påminna åhörarna om den
historieskrivning som Gunnar Andrén just redogjorde för – alla de olika sätt som
Socialdemokraterna själva har problematiserat kring tonnageskatten – dels
upplysa om det stora och breda arbete som regeringen gör på detta område, för
att det inte ska framstå som att tonnageskatten är allt.
När utredningen presenteras i november i år och när vi så
småningom förhoppningsvis har en tonnageskatt på plats tror jag inte att allting
kommer att vara frid och fröjd för det. Arbetet är bredare och viktigare än så.
Det kan mycket väl hända att när vi just har infört tonnageskatten kommer S med
en ny stridsfråga som allting handlar om.
Jag vill redan här och nu påpeka att paletten måste vara
bredare än så. Jag ser fram emot en bra utredning som presenteras i höst, men
även därefter måste vi gå vidare med regeringens maritima strategi och fortsätta
att här i kammaren rösta igenom olika förslag som kan och kommer att innebära
att den svenska sjöfartsnäringen stärks. Jag berättade om några exempel
tidigare. Jag tycker att det är viktigt att påminna om att paletten måste vara
bred, för en skatteförändring räcker inte, även om också jag ser fram emot en
bra utredning i höst.
Anf. 38 Finansminister ANDERS BORG (M):
Fru talman! Jag kan konstatera att vi är brett överens om
inriktningen på politiken.
För det första är det nödvändigt med en utredning, och för det
andra ger utredningsdirektiven den en bra inriktning. Arbetet ska bedrivas så
att det tas fram ett fungerande förslag till en tonnageskatt som ger en
konkurrenskraftig situation i förhållande till jämförbara länder. Sedan ska man
lösa de tekniska och skattetekniska svårigheter som finns.
Svensk sjöfartsnäring har haft en tuff utveckling, och det har
en lång rad olika delförklaringar. Vi har haft en rätt allvarlig kris
internationellt som har pågått sedan 2008. Vi har också sett en tilltagande
konkurrens därför att andra länder har justerat sina skatteregler. Samtidigt har
ytterligare länder, inte minst Kina, kraftigt byggt ut sitt tonnage.
Svensk sjöfartsnäring har, som har redovisats här, ett brett
och omfattande stöd, och det ligger inom ramen för en bredare sjöfartsstrategi.
Låt mig, för att följa upp Lars Johanssons frågeställning,
göra ett klart och tydligt uttalande: Regeringens ambition – och riksdagens
ambition väldigt brett, som jag uppfattar det – är att vi ska få på plats ett
system med en tonnageskatt så snart som det är möjligt.
Anf. 39 LARS JOHANSSON (S):
Fru talman! Då vill jag tacka finansministern för svaret att
vi ska införa tonnageskatt i Sverige så snart som möjligt. Jag utgår från att vi
socialdemokrater kommer att stödja regeringen i en sådan ambition och att vi
därmed kan få en lagstiftning som fungerar för lång tid. Det som är viktigt är
att skapa förutsättningar för sjöfartsnäringen. Det är beslut som har stor
betydelse. Skattepolitiken har stor betydelse för de investeringsbeslut som
rederinäringen ska ta för framtiden, och därför är man angelägen om att det ska
fungera på ett bra sätt.
På det viset kan man få likvärdiga konkurrensvillkor i Europa,
vilket i så fall kommer att ha stor betydelse för den svenska sjöfarten men
också för det maritima klustret och för Götaverken Cityvarvet. De kanske då kan
få andra intressenter att gå in, med ett sådant uttalande från finansministern
som tyder på att rederinäringen i Sverige kan se framför sig en lite bättre
situation än den som hittills har varit och att vi kan få stopp på utflaggningen
och få en ökad inflaggning till Sverige.
Jag tror att det krävs ytterligare åtgärder, men jag har inte
tid att gå igenom dem. Jag bara konstaterar att vi från Socialdemokraternas sida
har lagt fram en lång rad olika förslag på hur vi ska kunna stärka sjöfarten i
Sverige. Det har vi presenterat i ett sjupunktsprogram i riksdagen i januari
månad.
Jag tackar finansministern för svaret. Jag vet att det här är
den sista interpellationsdebatten om tonnageskatten denna mandatperiod.
Anf. 40 Finansminister ANDERS BORG (M):
Fru talman! Låt oss alltså konstatera att vi har en enighet
kring tonnageskatten. Vi bör arbeta så skyndsamt som det går för att skapa en
förutsättning för att vi ska få en likvärdig tonnageskatt. Det finns svårigheter
som måste utredas, och det finns förmodligen också ett behov av att omfördela en
finansieringsbörda med anledning av den här typen av förslag, så att vi kan
säkra att vi upprätthåller god ordning och reda i offentliga finanser.
Vi ska landa i exakt hur detta ska ske, och jag har från
utredningens sida fått indikationer om att man gör löpande framsteg och att man
också har en dialog med näringen för att säkra att detta blir en väl fungerande
ordning.
Jag kan bara välkomna att vi har en bred enighet i denna fråga
i kammaren.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
