Hättebröder och
Fetaliebröder kallades de tyskahandlande, som under konung Albrekts beskydd
vunnit burskap i Stockholm och omsider blifvit så talrika, att de en tid
fullkomlig beherrskade staden.
Enligt en då gällande lag delade de med
svenska borgerskapet halfva andelen i stadens styrelse; men under förevändning
att hämnas den orättvisa, som blifvit föröfvad mot konung Albrekt, tilläto de
sig en hel mängd våldsamheter mot de svenska borgane, och deras öfverlägsenhet gjorde
att detta en längre tid ostraffadt fortgick.
Den mest skriande af deras illbragder var
den, då de, under lösa förevändningar, fängslade 60 – Botin uppgifver deras
antal till 200 – svenska borgare, inspärrade dem i Svartbrödraklostret, pinade
dem med trädsågar och andra plågoredskap, för att tvinga dem till bekännelse av
ett brott, som de ej föröfvat, och slutligen brände dem i ett hus på
Käpplingen, nu mera Blasiiholmen, natten mellan d. 11 och 12 juni 1939.Detta nidingsverk väckte en allmän fasa, och ett förfärliga åskdunder, som följande dag inträffade, troddes vara ett till himmelens vrede däröfver.
Missdådarne oroades likväl icke deraf, innehade Stockholm ända till dess det öfverlämnades åt drottning Margaretha, till följd av öfverenskommelsen om Albrekts befrielse, och utöfvade ännu ytterligare många grymheter mor de förtryckta svenska invånarne.
Till försoning af det ofvannämnda mordet på Käpplingen, skola de hafva blifvit ålagda att utanför staden uppresa trenne pelare, för att beteckna afståndet mellan Pilati hus och Golgatha, samt det ställe, der Kristus första gång föll till jorden under korsets tyngd.
Källa: Stockholms Blodbestänka jord. Tryckt
hos P.G. Berg 1874
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar