Bondetåget mot
Stockholm (1436)
Kristian I af
Oldenburg gjorde sig ej just synnerligen älskad af allmogen, till följd af de
skatter, som han oupphörligen lät utskrifva.
Under en resa till Finland befallde han
erkebiskop Jöns Bengtsson att utfärda påbud om en ny utskyld för ett tåg mot
ryssarna. Bönderna knotade emellertid så häftigt emot denna åtgärd, att
erkebiskopen fann sig föranlåten att efterskänka den nya pålagan.Häröfver blef konungen så uppretad, att han lät gripa erkebiskopen och under förevändning det denne stämplat emot honom tortera honom och flera andra betydande personer.
Underrättelsen om erkebiskopens fängslande förorsakade emellertid en häftig missbelåtenhet hos allmogen, som ansåg honom ha fallit offer för sitt nit om dess bästa.
En mängd bönder från Upland och Westmanland samlade sig och framträngde mot Stockholm samt intog Helgeandsholmen. Med dem blef ett stillestånd aftaladt; men utan att afvakta dess slut angrep konungen dem omkring d. 10 Aug. 1463 och lät, oaktadt gifven lejd, slå ihjäl några och tretio bönder, som försvarade sig tappert i Helgeandskyrkan.
I detta blodbad, säger Elers, ”förvärfvade riddaren Ture Turesson sig namn av ”bondslagtare”.
Af de tillfångatagna blefvo höfvidsmannen Johan Lindorm jemte 8 af de förnämsta bland upphofsmännen rådbråkade. Benen efter dem, som stupade i detta blodbad, återfunnos år 1805 under en gräfning vid kungliga stallet.
Källa: Stockholms Blodbestänka jord. Tryckt
hos P.G. Berg 1874
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar