1 aug: Don Juan

Någon kanske tror att rubriken antyder att jag skall skriva något om mig själv. Tyvärr måste jag göra vederbörande besviken: Som Don Juan har jag den framtid jag som alla andra män väl då och då hoppats på bakom mig. Sånt är livet, som Anita Lindblom sjöng en gång - för längesen.
Nej, det här handlar om Don Juan på Drottningholmsteatern, premiär i går, lördag, inför absolut fullsatt salong - vilket tyvärr inte säger så mycket: Gustaf III fantastiska teater från 1766, ja, allt är original utom textmaskinen, tar bara 454 åskådare, hur man än vrider och vänder på utrymmet. Men i gengäld ser och hör alla bra, salongen är byggd sluttande, inte som någon gammal skolaula med platt golv.
Regissör är Johanna Garpe, dirigent Mark Tatlow, ja, kompositör glömde jag: Wolfgang Amadeus Mozart, Don Juan är skriven efter en text av Du Ponte, uruppförd i Wien 1787, alltså en bra bit före franska revolutionen.
Var Don Juan utspelar sig? Men snälla - i Sevilla förstås, där utspelar sig praktiskt taget alla kända operor, det lär finnas några klassiska som inte har Sevilla som platsidé men de har inte blivit någon större framgång.
I Drottningholmsteaterns uppsättning är det stora affischnamnet Loa Falkman. Och det med rätta. Bara hans namn borgar för att det är utsålt, tyvärr finns inte en biljett kvar!
(Men SvT spelar in en av föreställningarna och sänder i november; opera är svårt, säger många, Robban Aschberg tål inte ens strängar - men i TV är det ibland upp till 1 miljon som tittar på de riktigt stora föreställningarna - och Don Juan på Drottningsholmsteatern tillhör dessa.
Det finns många goda sångar- och skådespelarprestationer utöver de nämnda, men jag vill nämna två namn till: Lena Erskine, som gjort alla kostymerna, ett fantastiskt jobb, hon kan verkligen detta, finns det ingen som kan göra ett jättereportage bara på denna klädeskonst, tänk om H&M lanserade en del av Lena Erskines kreationer, det andra namnet jag vill nämna särskilt är Lars Arvidsson, denne långe och helt fantastiske sångare, i den roll han denna gång fått, betjänt till Don Juan (Loa), får han dessutom gång efter annan säga roliga och spydiga saker - och den ofrånkomliga förväxlingsdramaturgin passar Lars Arvidsson perfekt: Att sätta på denne storvuxne betjänt den åldrade lilla Don Juans rock gör ju att ingen i publiken kan undgå att dra på smilbanden - det är som att sätta en strumpa på en elefant.
Jag vet inte vad som kommer på Drottningholmsteatern nästa år.
Man jag har ett gott råd:
Boka biljetter nu - eller så fort det går.
Don Juan: Fyra Guldstjärnor av fem.