Jag noterade att vännen Mikael Trolin i Haninge - kanske lite överdrivet i medierna beskriven som stark kritiker till folkpartiets linje i slöjdebatten,man kunde lätt få intrycket att han företrädde nästan en majoritetsopinion - fick betydande etermedieutrymme under gårdagen och då ansåg att frågan om slöjförbud - närmare bestämt om niqab skall vara tillåtet eller ej i skol- och andra arbetssammanhang - var en liten fråga, en alltför liten fråga att bry sig särskilt om eftersom den sänder en felaktig signal.
Här tror jag tvärtom - utifrån mina liberala värderingar.
Jag tror att det är en väldigt viktig liberal signal som kommer till uttryck i Jan Björklunds ståndpunkt. Det går ju inte att blunda för att det finns en konflikt - som på så många andra håll i livet - mellan den enskildes rätt att klä sig som vederbörande vill, och andras rätt att kunna kommunicera med vederbörande och på normalt vis iaktta vederbörandes ansikte för att veta vem man talar med och hur vederbörande agerar.
Det finns inget så bra i detta sammanhang som att kunna avläsa en motparts ansiktsuttryck.
I denna konflikt anser jag att det väger över att i sammanhang där ansiktsuttrycket är viktigt för kommunikationen låta den enskildes rätt att klä sig, eller dölja sig själv, måste stå tillbaka för motpartens rätt att kunna rätt avläsa budskapet genom att kunna iaktta hela ansiktet.
Det förhållandet att det är tradition - religiöst eller kulturellt - på andra håll, utgör inte tillräcklig grund för att i vårt land göra avkall på att den som skall samspråka och befinner sig i någon beroendeform måste acceptera att motparten måste kunna se hela ansiktet.
Det anser jag vara den liberala ståndpunkten.
Hur vederbörande klär sig i andra sammanhang har varken jag eller någon annan att göra med.
Men när jag skall tala med en person, i en lärandesituation, en konsultation, kanske vid ett avtalstillfälle, då måste rätten att vara dold för motparten vika för rätten för motparten att kunna rätt avläsa ansiktsuttrycket med allt vad det innehåller som vi är vana vid i det dagliga livet: glädje, sorg, vrede, fruktan, oro, tillit, förvåning eller vad det vara må.
Argumentet att vissa andra, som anförs av statsvetare (som borde veta bättre, att vara statsvetare - som även jag är, låt vara från Lunds universitet men dock godkänd av ingen mindre än professor Nils Stjernqvist en gång i tiden - utgör ingen garanti för kloka åsikter eller vetenskapligt grundande sådana) och politiska motståndare som tror att denna ideologiska hållning gynnar extremistpartiet sverigedemokraterna, tycker jag är bedrövligt. Det partiet har en helt motsatt agenda: att isolera det som kallas främlingar, alltså människor man inte personligen känner och som kommer från andra håll.
Den björklundska fp-linjen - jag vill säga den liberala linjen - är ju den omvända: att vi skall välkomna den som vill vara med i vår gemenskap och kultur och inte tvinga någon att av kulturella eller religiösa skäl ge upp sin egen identitet men däremot kräva att de tolererar att den möteskultur som finns i Sverige kräver att man i vissa situationer inte döljer sitt ansikte.
I själva verket arbetar de statsvetare och tyvärr en del oppositionspolitiker - utan att förstå detta - uteslutande för att legitimera sverigedemokraternas syn på att de som inte till fullo accepterar svensk kultur är avvikande och skall visas bort från samhällelig och mänsklig gemenskap.
Stöd till fp-linjen.
Du får klä dig hur du vill. Men i mötet med andra människor där dessa måste veta vem det är och vad ansiktets uttryck förmedlar för budskap, då kan man i vårt land inte dölja sitt ansikte.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar