För vissa personer är det en övermäktig frestelse att alltid diskutera det egna partiet i andra medier.
Jag ser Mikael Trolins artikel i SvD i dag på det sättet - han berättar där vad som är den verkligt liberala ståndpunkten i olika frågor, vi andra som kanske ser frågorna annorlunda får veta att vi har fel och att vi inte är riktigt goda liberaler.
Det känns tråkigt och utmanande - och nästan lite hopplöst.
Mikael har många förtjänster - men om jag och övriga 27 riksdagsledamöter skulle göra sammalunda varenda gång vi såge att någon värdering vi som enskilda har inte till 100 procent stämmer överens med våra egna, då skulle folkpartiet inte vara ett parti utan vi skulle uppfattas som vore vi en hönsgård.
Det vill inte jag medverka till.
Jag tror att folkpartister är toleransens försvarare framför andra och anser att bland det viktigaste som finns - hälsa och familjens trygghet kan vara än viktigare - är att stärka de liberala krafterna i Sveriges riksdag, i kommuner och landsting.
Tyvärr bidrar inte Mikaels säkert välmenande artikel till detta.
Det bästa vore att den aldrig publicerats - SvD tar aldrig mina artiklar, kan jag berätta, men jag skriver aldrig heller något om interna fp-frågor, det avhandlar jag just internt.
Det tror jag fp-sympatisörerna gillar, jag tror inte att de gillar att bli framställda som potentiella förespråkare för rasistiska samarbeten eller liknande.
Ibland är det bättre att tänka rätt än att hamn i pressen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar