I dag var jag på ett seminarium på Industrihuset i Stockholm med den s.k. Reformklubben, en liten krets av samhälllsintresserade som tittar fritt på olika företeelser i samhället.
Jag tar mig friheten att återge hur jag definierade vad jag kallar Den svenska modellen, en definition som skiljer sig avsevärt från den gängse.
Vad utmärker - enligt mig - Den svenska modellen?
Jo, staten är god och gör gott.
Därför omfattas staten av stor välvilja av medborgarna, detta i motsats främst till USA där staten är ett hot som måste tämjas.
I Sverige blir landet bättre i takt med statens tilläxt.
Vad får denna syn på staten för effekt?
Jo, varhelst vi får - eller upptäcker - ett problem, blir resultatet att vi ropar på staten - via politikerna - att hitta en lösning. Det är deras uppgift. Staten kan och skall lösa problemet.
Det har vi vant oss vid under så lång tid att varje annan tanke betraktas som avvikande.
Men det är värre äm så: I Den svenska modellen kan vi också ha motsatsen, en lösning, som behöver sättas i sjön för att staten skall bli ännu godare.
Om problemet verkligen finns eller inte, spelar mindre roll, lösningen finns där, staten exekverar.
Staten - vem det nu är - blir allt godare, blir allas vän och den man kan ty sig till.
Vad blir resultatet?
Jo, de handlingskraftiga politikerna utfärdar en ny lag, inrättar en ny myndighet eller sjösätter ett nytt bidrag eller bidragssystem, stundom alla tre delarna.
Staten är garanten för att det blir bra, staten är god i Sverige.
Det riskerar ändå att gå snett, jo, det händer, beroende på myndigheterna inte är några perfekta organismer eller organisationer. Ty de befolkas av människor.
Somt går snett. Somt går väldigt snett, som växer till i snedhet - somt lever sitt eget liv garanterat av staten och på statens uppdrag men ändå inte så som den goda staten tänkt sig.
Som tur är finns då medierna - ibland onda, men stundom goda, bara det inte drabbar just den verksamhet som avsåg att göra staten ännu godare, det vill säga nästan allt - och riksrevisionen, som i sin tur ser till att göra saker än bättre genom att kritisera systemen eller myndigheternas förmenta brister.
Alla är glada.
Men:
Dubbelarbete kan förekomma, arbete som inte behövs kan förekomma, stora brister kan förekomma.
Hur korrigeras detta, kanske bidrag som inte behövs, myndigheter som inte behövs, system som gått fel?
Det kan inte politiker göra, för då kritiserar de sig själva.
Det kan inte heller riksrevisionen göra för då går den in på politikernas område.
Medierna kan påtala bristen men förtroendet för medierna är ungefär lika stort som bankdirektörernas eller de politiker som inte tycker just som man själv.
Däför är det tur att vi kan lita på att staten ytterst trots alla förtretlighet som utgår från just staten syftar till att vara god, allas välgörare, ingens fiende.
Problemet är att staten ibland - eller inte sällan - är alltför god.
Detta är Den svenska modellen.
fredag 30 november 2012
torsdag 29 november 2012
29 nov: En till (sd)
Så har då ytterligare en sd-ledamot åstadkommit skandal.
Ingen som sett detta parti kan ju förvånas.
Nu har det drabbat en person som under rusets inverkan uppenbart haft ett alltför avspänt förhållande till sanningen och gjort andra ansvariga för egna tillkortakommanden.
De väljare som stödjer detta parti borde - tycket man - fundera över de värderingar som detta parti grundar sig på.
Tänk om de skulle tillåtas styra Sverige?
Politik är allvar , ingen lekstuga.
Ingen som sett detta parti kan ju förvånas.
Nu har det drabbat en person som under rusets inverkan uppenbart haft ett alltför avspänt förhållande till sanningen och gjort andra ansvariga för egna tillkortakommanden.
De väljare som stödjer detta parti borde - tycket man - fundera över de värderingar som detta parti grundar sig på.
Tänk om de skulle tillåtas styra Sverige?
Politik är allvar , ingen lekstuga.
28 nov: Skattemarodörer riskerar hela RUT-avdragsreformen!
Gunnar Andrén (fp)
0708-813 917
Ledamot av skatteutskottet sedan 2002
Ett TT-meddelande 28 nov 2012
Det är helt oacceptabelt. Det måste stoppas av lagstiftaren, riksdagen.
Detta är ett allvarligt missbruk av hela tanken bakom nedsättningen av skatten på vissa tjänster, ett missbruk som riskerar hela denna utmärkta och uppskattade skattereform.
Jag kommer att göra vad som står i min makt att stoppa detta missbruk av tanken att skapa vita marknader av svarta jobb. Att genom sänkt skatt – för det handlar om det, inte avdrag som det kallas – på tjänster där det inte behövs specialist- eller särskilda kunskaper för att utföra jobben, har fungerat utmärkt, i motsats till vad de politiska nej-sägarna hävdat.
Typexemplet är gräsklippning, som är ett bra jobb men som kräver ringa utbildning och därför skall omfattas av sänkt skatt, och fällning av träd, som kräver stor utbildning och sakkunskap, och därför inte skall omfattas av sänkt skatt.
Gränsfall kommer alltid att finnas men den skall lösas med omdöme, inte brist på sådant som man lätt kan få efter alltför flitligt drinkblandande.
De skattemässigt uppfinningsrika personer som nu hittar på att tänja gränserna, riskerar att diskreditera hela denna utmärkta jobb- och skattereform.
Som ledamot av skatteutskott sedan elva år – längst av alla faktiskt - kommer jag att motverka denna marodörverksamhet mot den utmärkta RUT- och ROT-reformerna som nu som väntat omedelbart attackeras av socialdemokraterna och andra i grunden långvariga motståndare till kampen för vita jobb.
Särskilt allvarligt är att dessa skattemarodörer nu öppnar för inskränkningar i RUT-jobbmöjligheterna för de många kvinnor som tidigare jobbade svart men som nu fått trygga inkomster, ordnade avtalsförhållanden, pensions- och sjukförsäkring, för sina insatser på många viktiga områden.
Jag förundras alltid över att ROT-jobb, som nästan undantagslöst går till kvalificerade yrkesmän i byggbranschen, aldrig attackeras av RUT-kritikerna.
(Utlagt mpå min hemsida www.gunnarandren.blogspot.com)
0708-813 917
Ledamot av skatteutskottet sedan 2002
Missbruk av Rut-avdraget måste stoppas
Den senaste tiden har framkommit att olika uppfinningsrika företag tagit sig för att ordna både barnkalas och anställa drinkblandare med stöd av Rut-avdrag. Det är helt oacceptabelt. Det måste stoppas av lagstiftaren, riksdagen.
Detta är ett allvarligt missbruk av hela tanken bakom nedsättningen av skatten på vissa tjänster, ett missbruk som riskerar hela denna utmärkta och uppskattade skattereform.
Jag kommer att göra vad som står i min makt att stoppa detta missbruk av tanken att skapa vita marknader av svarta jobb. Att genom sänkt skatt – för det handlar om det, inte avdrag som det kallas – på tjänster där det inte behövs specialist- eller särskilda kunskaper för att utföra jobben, har fungerat utmärkt, i motsats till vad de politiska nej-sägarna hävdat.
Typexemplet är gräsklippning, som är ett bra jobb men som kräver ringa utbildning och därför skall omfattas av sänkt skatt, och fällning av träd, som kräver stor utbildning och sakkunskap, och därför inte skall omfattas av sänkt skatt.
Gränsfall kommer alltid att finnas men den skall lösas med omdöme, inte brist på sådant som man lätt kan få efter alltför flitligt drinkblandande.
De skattemässigt uppfinningsrika personer som nu hittar på att tänja gränserna, riskerar att diskreditera hela denna utmärkta jobb- och skattereform.
Som ledamot av skatteutskott sedan elva år – längst av alla faktiskt - kommer jag att motverka denna marodörverksamhet mot den utmärkta RUT- och ROT-reformerna som nu som väntat omedelbart attackeras av socialdemokraterna och andra i grunden långvariga motståndare till kampen för vita jobb.
Särskilt allvarligt är att dessa skattemarodörer nu öppnar för inskränkningar i RUT-jobbmöjligheterna för de många kvinnor som tidigare jobbade svart men som nu fått trygga inkomster, ordnade avtalsförhållanden, pensions- och sjukförsäkring, för sina insatser på många viktiga områden.
Jag förundras alltid över att ROT-jobb, som nästan undantagslöst går till kvalificerade yrkesmän i byggbranschen, aldrig attackeras av RUT-kritikerna.
(Utlagt mpå min hemsida www.gunnarandren.blogspot.com)
28 nov Svensk-ukrainska parlamentarikerföreningen
Det finns i riksdagen många illustra föreningar, en av dem är Svensk-Ukrainska Parlamentarikerföreningen i Riksdagen (SUPIR). I den är jag medlem sedan den bildades nästan, ett tiotal år - orsaken är att mina förfäder, som visserligen var polacker, var med i slaget vid Poltava 1709 och därför har jag direkt anknytning till nuvarande Ukraina, ja, mina förfäder var också med i Bender i nuvarande Moldavien när Karl XII uppehöll sig där, det var som bekant före mobiltelefonernas tid.
Men åter till Supir - häromdagen hade vi styrelsemöte, lett av Kerstin Engle (s), ordförande, och Krister Hammarbergh (m), vice ordförande. I styrelsen finns utöver jag själv även Otto von Arnold (kd), Valter Mutt (mp), Fredrick Federley (c), Sven-Olof Sällström (sd) samt en plats reserverad för vänsterpartiet som dock inte varit intresserat.
Vi diskuterade den politiska situationen i Ukraina, som ju har nästan 50 miljoner invånare, näst efter Ryssland och Tyskland den folkrikaste nationen i Europa. Vi nödgades notera att utvecklingen i Ukraina – trots Fotbolls-EM under sommaren - under 2012 präglats dels av den fortsatta turbulensen kring fängslandet av förra premiärministern Julia Tymosjenko, dels att i valet den 28 oktober en f.d. proffsboxare kommit att framstå som främsta utmanare och motståndare till Regionernas parti.
Jag fick i uppdrag att göra en sammanställning av valet den 28 oktober, ännu ej färdigräknat som Krister H något syrligt påtalade, en liten rapport - som jag delvis hämtat från andra källor av naturliga skäl som kommer här:
"Den utdragna och skandalartade rösträkningsprocessen i flera enmansvalkretsar efter det ukrainska parlamentsvalet 28 oktober 2012 visar efter valet tecken på att kunna förvandlas till en akut politisk kris.
Två av tre invalda oppositionspartier överväger nu att annullera sina vallistor och inte delta i det nyvalda parlamentets arbete.
Även om både president Janukovytj och premiärminister Azarov har betecknat valet som demokratiskt och transparent har ukrainska statstjänstemän som vice ordföranden för centrala valkommissionen, Zjanna Usenko-Tjorna, med tanke på rösträkningsprocessen kallat valet för ”det smutsigaste i Ukrainas historia” och menar att resultatet i vissa valkretsar inte bara kan väcker tvivel utan är ”grovt förfalskat”.
Det är inte särskilt överraskande att det återinförda systemet med majoritetsval i enmansvalkretsar åter lockar fram den ukrainska valkulturens allra sämsta sidor: förhalad rösträkning, användning av domstolsväsendet och specialpolisstyrkor.
I vissa fall manipuleras uppenbart valresultatet av de lokala valkommissionerna till förmån för regimtrogna kandidater. Mycket står på spel, inte minst för kandidater som lagt ner stora summor på valkampanjen för att kunna åtnjuta parlamentarisk immunitet och ta del i fördelningen av politiska och ekonomiska nyttigheter mellan affärsklanerna i den ukrainska toppolitiken.
Förutsättningarna inför valet var heller inte de bästa.
De internationella valobservatörerna från OSCE pekade i sina preliminära slutsatser på det ojämna politiska spelfältet med snedvriden mediabevakning, användning av administrativa resurser för att stödja regimlojala kandidater och utestängandet av centrala oppositionsfigurer från valet efter tveksamma rättsprocesser.
Även om själva röstningsförfarandet på valdagen tycks ha gått relativt korrekt till kastar både den politiska inramningen och den kaotiska och på sina håll sannolikt manipulerade rösträkningsprocessen mörka skuggor över valet.
I en av de omstridda enmansvalkretsarna, nr 94 i Obuchiv, Kyiv län, har den lokala valkommissionen på söndagen förklarat Regionpartiets Tetiana Zasucha som segrare över oppositionskandidaten Viktor Romanjuk från Tymosjenkos Fosterlandet, efter att valresultatet i 28 vallokaler med 30.000 väljare där oppositionskandidaten har övervikt förklarats ogiltiga.
Dessförinnan ledde Romanjuk med 6 procent när över 80 procent av rösterna hade räknats.
Förevändningen för beslutet är att Zasuchas representanter skriftligen ska ha avvisats från dessa vallokaler, vilket förnekas av vallokalsmedarbetare som hävdar att deras namnteckningar förfalskats och att de aldrig sett dessa representanter.
Efter detta har det största oppositionspartiet Fosterlandet uppmanat till bojkott mot Janukovytjregimen, och en ledande företrädare för partiet, före utrikesministern Anatolij Hrytsenko uppmanar sitt parti att annullera sina vallistor och inte delta i det nya parlamentet. Han hävdar att han har stöd i detta av partiledaren Arsenij Jatsenjuk.
Samtidigt kommer man att överklaga den lokala valkommissionens beslut.
Även det näst största oppositionspartiet UDAR övervägen att annullera sina listor.
Andra allvarliga konflikter i samband med rösträkningen pågår fortfarande i bl.a. Pervomajs’k, Vinnytsia, Kaniv och staden Kyiv. Det kan heller inte uteslutas att fler försök att förändra valresultatet genom domstolsbeslut kommer genomföras om några av manipulationerna visar sig framgångsrika.
Valresultatet – vinnare och förlorare
Eftersom rättsprocesser i samband med rösträkningen och eventuella parlamentsbojkotter gör den politiska situationen efter valet tämligen svårförutsägbar bör sägas att de siffror som presenteras bygger på läget enligt valmyndighetens siffror 4 november 2012.
Det sittande parlamentet före valet - på regeringens initiativ - röstade igenom ett nygammalt valsystem.
Ena hälften av de 450 platserna tillsätts nu via partilistor med 5 procentspärr för parlamentsinträde.
Andra hälften utses genom majoritetsval i enmansvalkretsar.
Reformen stöddes av närmare hundra oppositionsledamöter.
Det står nu klart att reformen var ett vinnande drag från regeringens sida, och ett strategiskt misstag från oppositionens.
I partivalet vann nämligen oppositionspartierna. När 99.91% av rösterna räknats var resultatet:
Regionpartiet (PR) 30.0 procent 72 mandat
Fosterlandet 25,2 procent 62 mandat
UDAR 13.9 procent 34 mandat
KPU (kommunisterna) 13,2 procent 32 mandat
Svoboda 10.4 procent 25 mandat
Summa 225 mandat
PR och KPU, som utgjort regeringsunderlag i det sittande parlamentet, får drygt 43 procent i partivalet medan oppositionspartierna tar 49,9 procent.
Om valet hade genomförts helt enligt partilistor hade valresultatet gjort det möjligt för oppositionen att bilda en regeringskoalition (om så pass olikartade partier som Fosterlandet, UDAR och Svoboda kunnat komma överens).
Noteras kan också att Julia Tymosjenkos förra partikamrat Natalija Korolevskas försök att ta sig in parlamentet med ett eget parti, Framåt Ukraina!, misslyckades kapitalt med bara 1,6 procent av rösterna, trots påkostad TV-reklam och generös lansering i de viktigaste politiska talkshowerna i de centrala TV-kanalerna.
Det enskilt mest anmärkningsvärda resultatet av parlamentsvalet är högerradikala Svobodas – ideologiskt närstående ungerska Jobbok eller svenska Nationaldemokraterna - kraftfulla genombrott i den ukrainska rikspolitiken, med siffror långt utanför kärnområdena i västukrainska Galicien.
På det stora hela ser det dock valgeografiskt ut ungefär som det brukar.
Svoboda blev dock 2012 största parti i Lviv.
De 225 mandat som tillsätts genom majoritetsval förändrar bilden kraftigt. Viktigast är att PR gick långt bättre i enmansvalkretsarna än i partivalet, och tog samtliga mandat i stora och folkrika län i östra Ukraina.
Partiets 30 procent i partivalet förvandlas till 41.3 procent av alla mandat.
Anmärkningsvärt är också att KPU missgynnats starkt av valreformen och inte vann en enda enmansvalkrets, 13 procent på partilistan ger därför bara drygt 7 procent av platserna i parlamentet.
Övriga tre partier som klarade 5 procentspärren får också klart färre parlamentsplatser än vad de skulle fått i ett rent partival.
Den sammanlagda fördelningen av de 450 mandaten blir preliminärt:
PR 187 mandat (72 partimandat + 115 personmandat)
Fäderneslandet 103 mandat (62 partimandat + 41 personmandat)
Självnominerade 44 mandat ( 0 partimandat + 44 personmandat)
UDAR 40 mandat (34 partimandat + 6 personmandat)
Svoboda 37 mandat (25 partimandat + 12 personmandat)
KPU 32 mandat (32 partimandat + 0 personmandat)
Div. småpartier 7 mandat ( 0 partimandat + 7 personmandat)
Summa 450 mandat
Med stor sannolikhet kommer PR att kunna samla stöd för en majoritetsregering i parlamentet. Även om några självnominerade kandidater är regimkritiska kan de flesta av dem förväntas komma ingå i ett sådant regeringsunderlag, liksom de sju ledamöterna från småpartier som tog enstaka valkretsmandat.
KPU-ledaren Symonenko sade i besvikelsen över misslyckandet i enmansvalkretsarna att KPU inte tänker stödja en PR-regering. Det är dock inte osannolikt att det uttalandet ska ses som ett sätt att höja priset i förhandlingar om poster och inflytande. Allt annat än en PR-regering efter valet är alltså en sensation.
Däremot tycks PR få svårare att samla de 300 mandat som krävs för att förändra konstitutionen, något som oppositionen satt som målsättning att förhindra. Det finns dock farhågor för att regimen med piska och morot med tiden ska lyckas locka över ledamöter från främst businessdominerade UDAR och Fosterlandet.
Oppositionspartiernas oförmåga att komma överens om en gemensam kandidat i flera enmansvalkretsar har gjort att de förlorat mandat till regimstödda kandidater. I över 20 valkretsar har oppositionskandidater sammantaget fått flest röster men ändå förlorat eller riskerat segern genom att rösterna fördelats på flera olika kandidater.
Oftast är det kandidater för boxaren Klytjkos UDAR som drar röster från mer framgångsrika kandidater för Fosterlandet eller Svoboda. Detta gäller främst i staden Kyiv och Kyiv län, men exempel finns från flera andra håll.
Flera av de nu omstridda valkretsarna hade inte behövt vara det om oppositionen kommit bättre överens före valet.
28 nov Några viktiga dagar framöver
19 dec: Beslut i riksdagen om budget 2013 inkl. de allmänna bidragen till kommunerna om c:a 89 miljarder kr - jag kommer att deltaga i den debatten
10-12 jan 2013: Folkpartiets riksdagsgrupp har vinterplaneringsmöte - långt från krogmiljön vid Stureplan kan jag meddela
21 febr 2013: Folkpartiets i Danderyd årsmöte
10-12 jan 2013: Folkpartiets riksdagsgrupp har vinterplaneringsmöte - långt från krogmiljön vid Stureplan kan jag meddela
21 febr 2013: Folkpartiets i Danderyd årsmöte
27 nov 2012: Anders Celsius dag
Hu vad kallt det är i dag!
Det får mig att tänka på Anders Celsius, född 27 november 1701 i Uppsala, död i turkulos där 25 april 1744, alltså endast 42 år gammal. Som vetenskapsman är Celsius i klass med Varl von Linné, professor i astronomi vid universtietet i Uppsala.
Men mest är han förstås känd för deet som numera heter Celsusskan, den 100-gradig termometerskala som uppkallats efter honom och som gör att vi idag kan bestämma både hur varmt och kallt det är.
Anders Celsius far, som kom från prästgården Högen i Ovanåkret, var son till astronomen Nils Celsius (1658-1724) och Gunilla Spole (1672-1756), dotter till professorn i astronomi Anders Spole. Även farfadern Magnus Celsius var framstående inom astronomi och matematik, farbrodern Olof Celcius framstående filolog.
Anders Celsius var elev till Eric Burman, efterträdare till Anders Celsius far som professor i "högre matematik" (astronomi).
När Burman avled valdes Celsius 1730 till efterträdare. Två år senare företog han en femårig resa utanför Sverige. Avsikten var att grundligt studera mera framstående observatorier i Europa. 1730 publicerade han Nova Methodus distantiam solis a terra determinandi (En ny metod för att bestämma avståndet mellan solen och jorden).
Utomlands väckte han först uppseende genom sina 1733 i Nurnbergutgivna MDCCXVI observationes de lumine boreali ab 1716 usque ad 1732 in Suecia habitas (Iakttagelser över mnorrsken i Sverige).
I Rom upplät påven sitt galleri på Monte Cavallo åt honom- Han gjrode där optiska experiment och fann bland annat, att månens sken i nedan är åtta gånger svagare än fullmånens, att solen har ett 320.000 gånger starkare sken än månen och att den på sin middagshöjd skiner med ett 130 gånger starkare ljus än vid synranden.
Celsius stödde skapandet av Kungliga vetenskapsakademine 1739 även om han inte var en av de ursprungliga sex grundarna. Han var den som föreslog namnet Vetenskapsakademi, snarare än de första förslagen Ekonomisk vetenskapssocitet eller vetenskapsgille. Celsius och Samuel Klingenstierna blev de första ledamöterna av akademien.
I Paris deltog Celsius i en intensiv vetenskaplig tvist angående jordens form. Somliga trodde som Newton att jorden var tillplattad vid polerna, medan andra med Cassini tänkte sig den som en citron eller ett ägg. Astronomiska mätningar av en grad på en meridianbåge inom Frankrikes gränser, gjorda av Picard 1670 var inte tillräckligt noggranna för att avgöra tvisten. För att lösa problemet behövde man två gradmätningar, den ena närmare ekvatorn, den andra närmare polen.
Franska vetenskapsakademinen bestämde sig för att bekosta sådana mätningar. En expedition under Bourger sändes 1735 till dagens Ecuador och var borta i sju år. På Celsius förslag - efter en idé av Christoper Polhem - valde man att sända en annan expedition under ledning av Maupertuis till - Tornedalen! I expeditionen 1736-37 deltog även Celsius, Andeers Hellant och Jonas Meldercreutz. Resultaten från expeditionerna visade att en breddgrad är längre vid den lapska än vid den latinamerikanska gradmätningen, vilket överensstämde med Newtons förutsägelser.
Efter sin återkomst till Uppsala yrkade Celsius på uppbyggandet av ett observatorium där. Medel anslogs, och Uppsala astronomiska observatorium, det första i Sverige, blev färdigt 1741. Celsius fortsatte sina observationer, genom vilka han spridde nytt ljus över läran om planeternas gång, kometerna, stjärnornas aberration och ljusets brytning i atmosfären. Celsius bidrog även till att häva Sveriges tveksamhet med att slutligen övergå till den gregorianska tidsräkningen/kalendern.
Kompassens missvisning, dennas dagliga förändring, och den så kallade inklationen, beskreva han genom 6.000 iakttagelser. Tillsammans med sin svåger Olof Hjorter upptäckte han norrskenets inverkan på magnetnålen. Genom samtidiga observationer av Celsius i Uppsala samt Canton och Grahamn i London konstaterades, att de stora magnetiska störningarna inträffar samtidigt på långt från varandra belägna orter.
Från och med 1729 publicerade han meteorologiska observationer från Uppsala. Tyngdaccelerationens skillnad med latituden mellan Uppsala och London bestämde han genom ett av Graham i London förfärdigat pendelur. Celsius utförde många mätningar inför skapandet av Svenska genralkartan. Han var även en av de första som fäste uppmärksamheten på att Skandinavien långsamt höjer sig ovan havet, en process som pågått sedan isavsmältningen efter istiden. Denna landhöjning kallades på Celsius tid för vattuminskningen. Som förklaring föreslog Celsius den felaktiga hypotesen att vattuminskningen berodde på en över åren tilltagande avdunstning.
Anders Celsius var en pionjär i Sverige för internationellt samarbete inom vetenskapen och hade ett rikt kontaktnät utomlands. Han hade också en vinnande personlighet som gjorde att han fick vänner var han kom. Utomlands mindes man honom länge i de städer han besökt under sin långa resa, och så sent som under 1770-talet träffade andra svenska resenärer på många där som mindes honom med glädje och beundran. Han beskrevs som "alltid glad och munter". Även om han var överhopad med arbete tycktes han aldrig ha bråttom men gjorde ändå sina uppgifter hastigt. Han hade enligt samtiden även ett rikt mått av humor, som ibland kunde dra mot sarkasm.
Idag är Celsius namn mest förknippat med den 100-gradiga Celsius-skalan. Celsius satte först nollpunkten vid vattnets kokpunkt, och fryspunkten vid 100 grader. Efter Celsius död vändes skalan om, så att fryspunkten inträffar vid noll grader och kokpunkten vid 100 grader.
Hans noggranna termometerstudier visade hur fixpunkten vid vattnets kokpunkt är beroende av lufttrycket. Detta måste tas hänsyn till när en termometer ska graderas vid tillverkningen.
Det får mig att tänka på Anders Celsius, född 27 november 1701 i Uppsala, död i turkulos där 25 april 1744, alltså endast 42 år gammal. Som vetenskapsman är Celsius i klass med Varl von Linné, professor i astronomi vid universtietet i Uppsala.
Men mest är han förstås känd för deet som numera heter Celsusskan, den 100-gradig termometerskala som uppkallats efter honom och som gör att vi idag kan bestämma både hur varmt och kallt det är.
Anders Celsius far, som kom från prästgården Högen i Ovanåkret, var son till astronomen Nils Celsius (1658-1724) och Gunilla Spole (1672-1756), dotter till professorn i astronomi Anders Spole. Även farfadern Magnus Celsius var framstående inom astronomi och matematik, farbrodern Olof Celcius framstående filolog.
Anders Celsius var elev till Eric Burman, efterträdare till Anders Celsius far som professor i "högre matematik" (astronomi).
När Burman avled valdes Celsius 1730 till efterträdare. Två år senare företog han en femårig resa utanför Sverige. Avsikten var att grundligt studera mera framstående observatorier i Europa. 1730 publicerade han Nova Methodus distantiam solis a terra determinandi (En ny metod för att bestämma avståndet mellan solen och jorden).
Utomlands väckte han först uppseende genom sina 1733 i Nurnbergutgivna MDCCXVI observationes de lumine boreali ab 1716 usque ad 1732 in Suecia habitas (Iakttagelser över mnorrsken i Sverige).
I Rom upplät påven sitt galleri på Monte Cavallo åt honom- Han gjrode där optiska experiment och fann bland annat, att månens sken i nedan är åtta gånger svagare än fullmånens, att solen har ett 320.000 gånger starkare sken än månen och att den på sin middagshöjd skiner med ett 130 gånger starkare ljus än vid synranden.
Celsius stödde skapandet av Kungliga vetenskapsakademine 1739 även om han inte var en av de ursprungliga sex grundarna. Han var den som föreslog namnet Vetenskapsakademi, snarare än de första förslagen Ekonomisk vetenskapssocitet eller vetenskapsgille. Celsius och Samuel Klingenstierna blev de första ledamöterna av akademien.
I Paris deltog Celsius i en intensiv vetenskaplig tvist angående jordens form. Somliga trodde som Newton att jorden var tillplattad vid polerna, medan andra med Cassini tänkte sig den som en citron eller ett ägg. Astronomiska mätningar av en grad på en meridianbåge inom Frankrikes gränser, gjorda av Picard 1670 var inte tillräckligt noggranna för att avgöra tvisten. För att lösa problemet behövde man två gradmätningar, den ena närmare ekvatorn, den andra närmare polen.
Franska vetenskapsakademinen bestämde sig för att bekosta sådana mätningar. En expedition under Bourger sändes 1735 till dagens Ecuador och var borta i sju år. På Celsius förslag - efter en idé av Christoper Polhem - valde man att sända en annan expedition under ledning av Maupertuis till - Tornedalen! I expeditionen 1736-37 deltog även Celsius, Andeers Hellant och Jonas Meldercreutz. Resultaten från expeditionerna visade att en breddgrad är längre vid den lapska än vid den latinamerikanska gradmätningen, vilket överensstämde med Newtons förutsägelser.
Efter sin återkomst till Uppsala yrkade Celsius på uppbyggandet av ett observatorium där. Medel anslogs, och Uppsala astronomiska observatorium, det första i Sverige, blev färdigt 1741. Celsius fortsatte sina observationer, genom vilka han spridde nytt ljus över läran om planeternas gång, kometerna, stjärnornas aberration och ljusets brytning i atmosfären. Celsius bidrog även till att häva Sveriges tveksamhet med att slutligen övergå till den gregorianska tidsräkningen/kalendern.
Kompassens missvisning, dennas dagliga förändring, och den så kallade inklationen, beskreva han genom 6.000 iakttagelser. Tillsammans med sin svåger Olof Hjorter upptäckte han norrskenets inverkan på magnetnålen. Genom samtidiga observationer av Celsius i Uppsala samt Canton och Grahamn i London konstaterades, att de stora magnetiska störningarna inträffar samtidigt på långt från varandra belägna orter.
Från och med 1729 publicerade han meteorologiska observationer från Uppsala. Tyngdaccelerationens skillnad med latituden mellan Uppsala och London bestämde han genom ett av Graham i London förfärdigat pendelur. Celsius utförde många mätningar inför skapandet av Svenska genralkartan. Han var även en av de första som fäste uppmärksamheten på att Skandinavien långsamt höjer sig ovan havet, en process som pågått sedan isavsmältningen efter istiden. Denna landhöjning kallades på Celsius tid för vattuminskningen. Som förklaring föreslog Celsius den felaktiga hypotesen att vattuminskningen berodde på en över åren tilltagande avdunstning.
Anders Celsius var en pionjär i Sverige för internationellt samarbete inom vetenskapen och hade ett rikt kontaktnät utomlands. Han hade också en vinnande personlighet som gjorde att han fick vänner var han kom. Utomlands mindes man honom länge i de städer han besökt under sin långa resa, och så sent som under 1770-talet träffade andra svenska resenärer på många där som mindes honom med glädje och beundran. Han beskrevs som "alltid glad och munter". Även om han var överhopad med arbete tycktes han aldrig ha bråttom men gjorde ändå sina uppgifter hastigt. Han hade enligt samtiden även ett rikt mått av humor, som ibland kunde dra mot sarkasm.
Idag är Celsius namn mest förknippat med den 100-gradiga Celsius-skalan. Celsius satte först nollpunkten vid vattnets kokpunkt, och fryspunkten vid 100 grader. Efter Celsius död vändes skalan om, så att fryspunkten inträffar vid noll grader och kokpunkten vid 100 grader.
Hans noggranna termometerstudier visade hur fixpunkten vid vattnets kokpunkt är beroende av lufttrycket. Detta måste tas hänsyn till när en termometer ska graderas vid tillverkningen.
27 nov 2012: Björks Rostfria i Hallstavik
I slutet av valrörelsen 2006 besökte jag och några andra liberaler företaget Björks Rostfria AB i Hallstavik, ett liet men mycket välskött företag lett av företagaren P-O Björk, bosatt i vackra Hargshamn.
Vi fick gå igenom företaget ordentligt och såg vilken kapacitet det finns i ett sådant litet företag, med specialistkompetens på rörområdet - som omfattar många delar.
Nu ser jag att Björks Rostfria AB i Hallstavik har fått en order av Göteborgs stad att bygga ut Lackarebäckens vattenverk i Göteborg - en fantastisk uppgift.
Verket kommer efter utbyggnaden att försörja hela Göteborgs stad med gott dricksvatten.
Ordern är värd 50 miljoner kr.
Det behövs verkligen i det annars så hårt av minskad efterfrågan på produkter i Hallstavik, jag tänker främst på Hallsta pappersbruk, drabbade orten.
Så grattis P-O och alla medarbetare vid Björks Rostfria i Hallstavik.
Det här visar verkligen vilken potential ett litet välskött företag kan ha - och exportinriktat är det också.
Gå in på www.bjorksrostfria.se skall ni få se!
Vi fick gå igenom företaget ordentligt och såg vilken kapacitet det finns i ett sådant litet företag, med specialistkompetens på rörområdet - som omfattar många delar.
Nu ser jag att Björks Rostfria AB i Hallstavik har fått en order av Göteborgs stad att bygga ut Lackarebäckens vattenverk i Göteborg - en fantastisk uppgift.
Verket kommer efter utbyggnaden att försörja hela Göteborgs stad med gott dricksvatten.
Ordern är värd 50 miljoner kr.
Det behövs verkligen i det annars så hårt av minskad efterfrågan på produkter i Hallstavik, jag tänker främst på Hallsta pappersbruk, drabbade orten.
Så grattis P-O och alla medarbetare vid Björks Rostfria i Hallstavik.
Det här visar verkligen vilken potential ett litet välskött företag kan ha - och exportinriktat är det också.
Gå in på www.bjorksrostfria.se skall ni få se!
söndag 25 november 2012
25 nov: Söndagens Agenda - klart godkänt (25 nov)
 |
| Stefan Löfven i söndagens Agenda - borde ha pressats mer av programledaren Mats Knutson |
Till slut fick EU-kommissionären Cecilia Malmström - som fick beteckningen (fp) men som ju vare sig företräder ett parti eller ett land utan hela kommissionen - frågor om EU och framtiden för unionen.
Stefan Löfven fick en lätt match då programledaren Mats Knutson inte alls var lika aggresiv som förra veckans Anna Hedenmo mot sd-ledaren Jimmie Åkesson.
Kanske beror det på att Knutson förstår politikens villkor betydligt bättre än Hedenmo?
Den förklaringen kan i alla fall inte tänkas bort.
Nu fick Löfven relevatnta avvägningsfråde skickligt för principfrågan om han har synpunkter på SAS-fackens avtal om lönesänkningar - det hade han som väntat inte.
Men här bara nuddade Knutson vid den avgörande frågan:
- Om ägaren, som inkluderar socialdemokraterna via deras stöd till regeringen om att förhindra att företagsledningen försatte SAS i konkurs, ställer villkor som inte går att infria på annat sätt än genom ändrade och försämrade anställningsvillkor, har då inte ägaren i praktiken tvingat fram lönesänkningar?
Deet ärliga svaret är givet: Ja.
Att sedan alternativet är mycket värre, konkurs och att alla avtal förfaller och många sägs upp utan fortsatt anställningstrygghet, är en annan sak.
Här borde Löfven blivit mer pressad.
Nu snodde han runt, runt som en orm utan att Knutson tog tag i svansen eller vilken ända en orm nu har.
Betydligt klarare var Löfven när det gäller Arbetsförmedlingen. Han är inte ensam om att vara bekymrad över att effektiviteten är låg i förmedlingsarbetet även om mininstären Reinfeldt gjort illa mycket bättre - men när det gäller att förmedlingen sänt tillbara 17 miljarder kr till staten - och det blir kanske 3 till för 2012 - kom aldrig frågan:
- Men förmedlingen kanske har fått för mycket pengar tidigare, man har götts så mycket med pengar även under den socialdemokratiska tiden att för mycket pengar kanske är ett av Arbetsförmedlingens största problem, bristen på effektivitet har dolts genom generösa ekonomiska villkor?
Här borde Knutson ha frågat om just detta: Har inte flera regeringar haft en bra lösning - mer pengar - som inte löst det verkliga problemet - för få nya jobb?
Kanske har mer pengar gjort problemet större, inte mindre?
Professor Hans Rosling är som vanligt underhållande genom att måla med sina breda penseldrag, utan varje nyans. Hur lyfter man 300 miljoner kineser som ännu står utanför penningekonomin? Skuldavskrivningar - till redan rika?
Eller hur lyfter man Bangladesh eller fattiga bönder i många delar av världen? Kvinnorna i Afganistan? Krigströtta människor i Sudan, Sydsudan, Somial, Etiopien, Eritrea, förtrycka människor på många håll?
Jag tycker att Rosling är omedveten om att Sveriges bistånd, utöver det som går till demokratisträvanden, under lång tid har haft just den profil han eftersträvar, nämligen stöd till undervisning och sjukvård för de allra fattigaste. (Bai Bang var ett undantag, som industriprojekt, men ser man som helhet är ju Sveriges bistånd, till storleken betydande för ett så litet land, just inriktat så som Rosling önskade.
Han hade ha bort kritisera Kina, Ryssland, de forna kolonialmakterna, Japan, USA och många andra länder - inte minst de oljerika Gulfstaterna! - som ger bistånd på nästan alltid egna kommersiella villkor - och får en återbetalning som är enorm. Sverige, Norge,. Danmark, Finland, Tyskland och Holland skiljer sig från nästan alla andra länder i detta avseende - och nu är Kina värst som, exploatör av världens mineraltillgångar inte minst i Afrika. Förskräcklig nykolonialism!
 |
| Metta Fjelkner, LR, och Jan Björklund, fp: 0-5 |
Och ganska lite framkom det att Fjelkners Lärarnas riksförbund och Björklunds regering och folkpartiet, är eniga om att det nya betygssystemet underlättar för alla lärare, nu diskuterade Fjelkner en annan fråga, bristen på utbildning till lärarna från kommunernas sida, inte betygsssystemet som sådant.
Björklund vann därför enkelt med 5-0 (endast Aftonbladet lär kunna få det annorlunda) genom att hålla sig till verklighetens problem:
- I slutändan kommer varje lärare, hur duktig och utbildad än vederbörande är, att våndas inför betygssättningen: Ty vad är rättvist? Vad är rättvisa?
Allra sist: Kommer Storbritannien att lämna EU?
Det är den fråga som följer i budgetdebattens kölvatten och som kommissionären Cecilia Malmström tydliggjorde genom att berätta att UK i praktiken nu bojkottar integrationsfrågorna, polisfrågorna och andra liknande ting - som Storbritanninen anser att man inte vill att EU skall sköta för Storbritanniens räkning och som man framför allt inte vill betala för.
Det är en realitet att Storbritannien kan få en folkomröstning om det brittiska EU-medlemskapet 2014 - ty det kan gynna de konservativa i den inrikes valrörelse som då äger rum. Huuu! Ett förfärande perspektiv!
Också i Spanien kan man frukta att självständighetssträvanden efter lokalvalen i Katalonien nu får förnyad kraft - håller hela EU på att rämna?
Jag tror inte det, vill inte tro det - för om Europa skall växa sig starkt igen, behövs mer samarbete mellan olika regioner med olika förutsättningar, inte högre hinder för männniskor, företag, pengar och kunskaper, inte mer av nationalism och handelsrestriktioner.
Sammantaget betyg på Agenda på den nya betygsskalan A-F:
B+. Klart godkänt, alltså
25 nov: Sammanbrottet i Bryssel
Kriser kommer,
kriser går.
Men EU- den damen,
hon består.
´För vad är EU?
Jo, det är en ständigt krisande organisation som ofta tar ett steg bakåt, kanske två, men likväl rör sig framåt. Nya kriser kommer, var så säker. Tidningarna har alltid sina krisrubriker till hands.
Men vem bryr sig om alla dessa krisrubriker?
Nu är det kris i Bryssel igen, budgetkris, visst.
Men jag tycker att statsministern har exakt rätt attityd till budgetfrågorna 2014-2020: De är viktiga - men inte så viktiga att svenska nationella intressen kan sättas på spel.
Vi - alltså Sverige - skall bidra till att Europa rör sig framåt, att Grekland får goda förutsättningar att repa sig (grekerna har det ganska bra, skall sägas, man måste skilja mellan en illa skött statlig ekonomi och landets invånare), detsamma gäller Italien, Spanien, Portugal och Irland - men att stöda franska bönder med än mer svenska skattemedel, det brådskar inte.
Tvärtom.
Som riktiga Europavänner är det viktigt vad man använder pengar till. Här behövs reformer - för Europas skull, inte för att franska regeringar skall överleva.
Det vi nu ser sker, är mest inrikes EU-politik i en lång rad länder.
Vi behöver inte ha brådska i Sverige.
Och det känns bra att statsministern och oppositionsledaren inte hamnar i ordgräl i denna fråga.
Den är alltför viktig - eller obetydlig om man så vill - för Sverige för att göra partipolitik av.
kriser går.
Men EU- den damen,
hon består.
´För vad är EU?
Jo, det är en ständigt krisande organisation som ofta tar ett steg bakåt, kanske två, men likväl rör sig framåt. Nya kriser kommer, var så säker. Tidningarna har alltid sina krisrubriker till hands.
Men vem bryr sig om alla dessa krisrubriker?
Nu är det kris i Bryssel igen, budgetkris, visst.
Men jag tycker att statsministern har exakt rätt attityd till budgetfrågorna 2014-2020: De är viktiga - men inte så viktiga att svenska nationella intressen kan sättas på spel.
Vi - alltså Sverige - skall bidra till att Europa rör sig framåt, att Grekland får goda förutsättningar att repa sig (grekerna har det ganska bra, skall sägas, man måste skilja mellan en illa skött statlig ekonomi och landets invånare), detsamma gäller Italien, Spanien, Portugal och Irland - men att stöda franska bönder med än mer svenska skattemedel, det brådskar inte.
Tvärtom.
Som riktiga Europavänner är det viktigt vad man använder pengar till. Här behövs reformer - för Europas skull, inte för att franska regeringar skall överleva.
Det vi nu ser sker, är mest inrikes EU-politik i en lång rad länder.
Vi behöver inte ha brådska i Sverige.
Och det känns bra att statsministern och oppositionsledaren inte hamnar i ordgräl i denna fråga.
Den är alltför viktig - eller obetydlig om man så vill - för Sverige för att göra partipolitik av.
25 nov: Sd (och v) - och det politiska läget
Det kommer opinionsundersökningar snart sagt varje dag - men än har vi inte sett verkningarna av järnrörsavslöjandet (sd).
Jag tror så här:
Sverigedemokraternas kärnväljare är ganska oberörda. De ser som främsta uppgift utöver att ge ett parti stöd för en annan invandringspolitik (ungefär som Tyskland på 1930-talet) att vara mot de etablerade partier, att vara mot etablissemanget, att - som det brukar heta - "ge dem en spark där bak".
Men för andra som kanske tyckt att sd-partiet är "normalt" (om nu det är att isolera Sverige från Europa) kommer nu en prövotid:
- Är detta ett parti som kan och bör ges förtroende att leda Sverige?
Jag tror - som jag sagt mycket länge - att sd-anhängarna kan bli fler - så länge deras inflytande är ringa.
Men samtidigt tror jag att inte särskilt många av dessa skulle vilja att Sveriges leds av det partiet och dess företrädare - slutsatsen är alltså att man är beredd att sympatisera med partiet men inte vill se partiet i en maktposition, då blir det nej och stopp.
Sverigdemokraterna är ju i flera avseenden ytterste sverigefientliga, särskilt på det ekonomiska området. Man vill isolera Sverige från utlandet - och man gör det i tron att ett isolerat Sverige klarar sig bäst självt, ett naivt synsätt för ett land där 50 procent av alla tjänster och varor som produceras köps av konsumenter utanför Sverige.
Vad beetyder det politiskt?
Jo, väljare som ser saken så - att det handlar om Sveriges framtid - kommer när det verkligen gäller att välja beprövade kort som Fredrik Reinfeldt, Stefan Löfven, Jan Björklund eller någon av de andra erfarna politikerna, personer som i ledningen för partier som man vet kan leda Sverige också när svåra val skall träffas.
Invandrar-, flykting-, kriminal- eller EU-politiken må vara viktiga områden men saknar man politik för ekonomiska vägval, skolpolitiska vägval, energivägval, insikt om betydelsen för vårt välstånd av handels- och Europa-politiken, om vägval för försvaret, för polisen, för resurserna till sjukvården osv - ja, på alla dessa områden är inte svaret att det blir bra bara invandringen minskar och Sverige går ur EU, alltså politikfält där sd inte har någon realistisk politik.
Och där det andra extremistpartiet i Sverige, också det ett parti som vill reducera svensk välfärd genom att vi inte skall vara ett Europaland - alltså vänsterpartiet - i själva verket om de fick verkligt inflytande skulle skada vårt land och dess medborgare svårt.
Jag tror så här:
Sverigedemokraternas kärnväljare är ganska oberörda. De ser som främsta uppgift utöver att ge ett parti stöd för en annan invandringspolitik (ungefär som Tyskland på 1930-talet) att vara mot de etablerade partier, att vara mot etablissemanget, att - som det brukar heta - "ge dem en spark där bak".
Men för andra som kanske tyckt att sd-partiet är "normalt" (om nu det är att isolera Sverige från Europa) kommer nu en prövotid:
- Är detta ett parti som kan och bör ges förtroende att leda Sverige?
Jag tror - som jag sagt mycket länge - att sd-anhängarna kan bli fler - så länge deras inflytande är ringa.
Men samtidigt tror jag att inte särskilt många av dessa skulle vilja att Sveriges leds av det partiet och dess företrädare - slutsatsen är alltså att man är beredd att sympatisera med partiet men inte vill se partiet i en maktposition, då blir det nej och stopp.
Sverigdemokraterna är ju i flera avseenden ytterste sverigefientliga, särskilt på det ekonomiska området. Man vill isolera Sverige från utlandet - och man gör det i tron att ett isolerat Sverige klarar sig bäst självt, ett naivt synsätt för ett land där 50 procent av alla tjänster och varor som produceras köps av konsumenter utanför Sverige.
Vad beetyder det politiskt?
Jo, väljare som ser saken så - att det handlar om Sveriges framtid - kommer när det verkligen gäller att välja beprövade kort som Fredrik Reinfeldt, Stefan Löfven, Jan Björklund eller någon av de andra erfarna politikerna, personer som i ledningen för partier som man vet kan leda Sverige också när svåra val skall träffas.
Invandrar-, flykting-, kriminal- eller EU-politiken må vara viktiga områden men saknar man politik för ekonomiska vägval, skolpolitiska vägval, energivägval, insikt om betydelsen för vårt välstånd av handels- och Europa-politiken, om vägval för försvaret, för polisen, för resurserna till sjukvården osv - ja, på alla dessa områden är inte svaret att det blir bra bara invandringen minskar och Sverige går ur EU, alltså politikfält där sd inte har någon realistisk politik.
Och där det andra extremistpartiet i Sverige, också det ett parti som vill reducera svensk välfärd genom att vi inte skall vara ett Europaland - alltså vänsterpartiet - i själva verket om de fick verkligt inflytande skulle skada vårt land och dess medborgare svårt.
25 nov: Så var det 1949 ... (Fp-historia i Danderyd)
Kanske har inte alla tillgång till eller ens läst Folkpartiets i Danderyds verksamhetsberättelse för 1949?
Åt somt kan man le i dag, men jag - eftersom jag har den tillgänglig i mitt lilla historiearkiv - vill gärna återge den in extenso som tidsdokument.
Håll till godo!
- - - - -
FOLKPARTIET i Danderyd
Verksamhetsberättelse för 13:e arbetsåret 1949
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Folkpartiet i Danderyd har under året visat stor livaktighet och flera nya betydelsefulla initiativ har tagits. Verksamheten har delvis omorganiserats. Sålunda har fungerat 2 sektionsstyrelser, en för norra valdistriktet och en för södra valdistriktet, vardera bestående av 5 ledamöter. den gemensamma styrelsen - huvudstyrelsen - har varit sammansatt av 3 personer ur styrlese för södra distriktet och 2 ur styrelsen för det notta. Huvudstyrelsens ordförande har haft säte och stämma även i sektionsstyrelserna. Arbetet inom sektionsstyrelserna har resultarat i intensifierad medlemsvärvning och betydligt ökat partiarbete i flera avseenden, såsom offentliga diskussions- och propagandamöten, studieverksamhet mm.
Medlemsantalet har under året ökat med 57 och utgör vid årets slut 357 medlemmar.
Beträffande verksamheten inom norra sektionen kan nämnas, att styrelsen efter konstituering varit sammansatt på följande sätt: hr W Molitor, ordf, hr G Silén. vice ordf, hr M Lindberg sekr och hr Ragnar Rungner, klubbmästare. Övriga ledamöter har varit hr K G Lundén med hr G Burström och S Tillberg såsom suppleanter.
Den 21 mars höll sektionen ett första propagandamöte i Enebybergs Folkets hus, varvid riksdagsman Anders Olsson i Mora höll föredrag över ämet "För och emot Atlantpakten". Ett nytt möte hölls i Enebybergs Folkets hus i motten av oktober, varvid avsett att stimulera till medlemsvärvning och folkpartistisk aktiviet genom anordnadet av diskussion mellan folkpartistiskt och en socialdemokratisk galar över ämnet "Den politiska situationen". Folkparteits talesman vid detta tillfälle var riksdagsman Hjalmar Åhman.
I södra sektionen har hr Edgar Asplund varit ordf, hr Carl Skanne, vice ordf, hr Joel Mattsson, sekr och hr David Medeen, propagandachef. Övriga ledamöter ha varit fru Karin Burö-Johansson och hr Stig Lundskog med fru Britta Johannesson och hr Ivar Persson såsom suppleanter.
Huvudstyrelsen har haft följande sammansättning: hr Edgar Asplund, ordf, hr W Molitor, sekr och korresponderande sekr, fru Karin Burö-Johansson, kassör, hr Magnus Lindberg, vice sekr och hr David Medeen, propagandachef. Suppleanter har varit hrr G Silén, K G Lundin, R Rungner, S Lundskog och C Skanne. Revisorer ha varit hrr G Håkansson, och E Winqvist med hrr G Näsman och H Holmgren såsom suppleanter.
Den 22 april var ett lyckat vårsamkväm anordnat på Borgen. I det gedigna programmet ingick bl.a. föredrag av riksdagsman Daniel Wiklund. som talade över ämnet "Den bortglömda faktorn". Filmen "Människor i stad" visades och för den lättare underhållningen svara bl.a. Sångarklubben.
Höstsammankomsten hölls på folkpartiets dag den 18 september på Borgen. Ombudsman Bengt Jonsson gav då en orientering om folkpartiungdomens verksamhet. Ing. Edgar Asplund talade om det kommunala livet i Danderyd. Mellan lag från folkpartiavdelningarna från Sollentuna och Danderyd förekom frågesport, då vi fick tillfälle applådera våra gäster efter en knapp seger.
Under året har Sångarklubben under klubbmästaren Georg Håkanssons ledning varit i mycket livlig verksamhet. Sångövningar ha i regel förekommit 2 gånger i månaden. Vid alla våra sammankomster har Sångarklubben medverkar och frikostigt givit prov på sin förmåga. Under året har Sångarklubben fått flera erbjudanden att medverka i olika sammanhang. Vid Danderyds skeppslags landstingsvalkrets årsmöte på Lidingö-Brevik bidrog sålunda Sångarklubben att höja stämningen den vackra vårkvällen. Vid Borgens nyårsvaka medverkade medlemmar ur Sångarkören tillsammans med Danderyds kyrkokör under musikdir. Rut Ericssons ledning. Sångarklubben har säkerligen betytt mycket för hela vår verksamhet. Den har skapat kontakter och god gemenskap i våra strävanden.
Beträffande ungdomsverksamheten har en del förberedelser gjorts för att en sådan verksamhet skulle komma till stånd. Söndagen den 4 december inbjödos ett större antal ungdomar från både norra ocb södra distrikten till ett samkväm på Borgen. En av de stora händelserna torde därför vara, att vid detta samkväm beslöts, att en ungdomsförening skulle bildas. Vid detta tillfälle antecknade sig 12 ungdomar såsom medlemmar i denna verksamhet. Till interimsstyrelsen valdes då Lars Gustafsson, Lilly Andersson, Bertil Bengtsson, Märta Bergman, Eva Mårtensson och Maj Britt Pettersson. Denna ungdomsverksamhet är nu i full aktion och ett omväxlande program är uppgjort för vårsäsongen. Det finns stor anledning att vara glada för att denna ungdomsorganisation kommit igång, och vår förhoppning är, att folkpartirörelsen i vårt samhälle därigenom ytterligare skall stärkas.
En studiecirkel i ämet "Kommunalkännedom" har startats under året. Vid första tillfället voro 7 deltagare med och har antalet sedan ökats till 9. Ing. Edgar Asplund inledde cirkeln och talade om kommunalförvaltningens organisation i Danderyd, partiställning i fullmäktige, nämnder och styrelse. Kamrer Carl Skanne har inlett en sammankomst med att tala om vilka samhällsangelägenheter kommunen enligt lag har att ombesörja och besluta. Som cirkelledare fungerar hr Joel Mattsson. Det är av största vikt att så många som möjligt genom dylik studieverksamhet blir insatt i samhällets funktion. Och önskvärt vore, att fler studiecirklar i olika ämnen under det nya året kommer igång. Denna studieverksamhet är mycket intressant och värdefull och bidrager väsentligt att skapa goda kontakt och gemenskap mellan deltgarna. Hur stimulerande är t.ex. inte ett sådant ämne som "Tal och debatt" för att nu inte nämna sådana ämnen som psykologi och matlagning. Alla smakriktningar kunna här tillfredsställas. Då dessutom varje cirkel erhåller visst statsbidrag finns alla skäl för att denna verksamhet bör utvidgas. Liberala Studieförbundets statsbidrag baseras dessutom delvis på antalet cirklar inom folkpartiets ram.
Med tillfredsställse kunna vi se tillbaka på det gångna året. Men framgångar medför betydande ansvar. Stora krav ställes på vår organisaiton och dess medlemmar för att konsolidera vad som vunnits och för att ytterligare utveckla och förbättra positionerna.
I år är det valår. Nu gäller det att föra senaste riksdagsmannavalets seger till den kommunala institutionen och öka folkpartiets inflytande. Till detta kräves ett ytterligt omsorgsfullt förarbete, en levande organisation och så få pappersmedlemmar som möjligt. Skall årets val bli framgångsrikt, måste varje medlem personligen hjälpa till. Folkpartiet i Danderyd är i dag starkare än någonsin. Förutsättningarna för framgång finns alltså. Låt oss hjälpas åt att ta vara på dem.
För styrelsen för Folkpartiet i Danderyd
Joel Mattsson
Joel Mattsson
Sekreterare
Åt somt kan man le i dag, men jag - eftersom jag har den tillgänglig i mitt lilla historiearkiv - vill gärna återge den in extenso som tidsdokument.
Håll till godo!
- - - - -
FOLKPARTIET i Danderyd
Verksamhetsberättelse för 13:e arbetsåret 1949
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Folkpartiet i Danderyd har under året visat stor livaktighet och flera nya betydelsefulla initiativ har tagits. Verksamheten har delvis omorganiserats. Sålunda har fungerat 2 sektionsstyrelser, en för norra valdistriktet och en för södra valdistriktet, vardera bestående av 5 ledamöter. den gemensamma styrelsen - huvudstyrelsen - har varit sammansatt av 3 personer ur styrlese för södra distriktet och 2 ur styrelsen för det notta. Huvudstyrelsens ordförande har haft säte och stämma även i sektionsstyrelserna. Arbetet inom sektionsstyrelserna har resultarat i intensifierad medlemsvärvning och betydligt ökat partiarbete i flera avseenden, såsom offentliga diskussions- och propagandamöten, studieverksamhet mm.
Medlemsantalet har under året ökat med 57 och utgör vid årets slut 357 medlemmar.
Beträffande verksamheten inom norra sektionen kan nämnas, att styrelsen efter konstituering varit sammansatt på följande sätt: hr W Molitor, ordf, hr G Silén. vice ordf, hr M Lindberg sekr och hr Ragnar Rungner, klubbmästare. Övriga ledamöter har varit hr K G Lundén med hr G Burström och S Tillberg såsom suppleanter.
Den 21 mars höll sektionen ett första propagandamöte i Enebybergs Folkets hus, varvid riksdagsman Anders Olsson i Mora höll föredrag över ämet "För och emot Atlantpakten". Ett nytt möte hölls i Enebybergs Folkets hus i motten av oktober, varvid avsett att stimulera till medlemsvärvning och folkpartistisk aktiviet genom anordnadet av diskussion mellan folkpartistiskt och en socialdemokratisk galar över ämnet "Den politiska situationen". Folkparteits talesman vid detta tillfälle var riksdagsman Hjalmar Åhman.
I södra sektionen har hr Edgar Asplund varit ordf, hr Carl Skanne, vice ordf, hr Joel Mattsson, sekr och hr David Medeen, propagandachef. Övriga ledamöter ha varit fru Karin Burö-Johansson och hr Stig Lundskog med fru Britta Johannesson och hr Ivar Persson såsom suppleanter.
Huvudstyrelsen har haft följande sammansättning: hr Edgar Asplund, ordf, hr W Molitor, sekr och korresponderande sekr, fru Karin Burö-Johansson, kassör, hr Magnus Lindberg, vice sekr och hr David Medeen, propagandachef. Suppleanter har varit hrr G Silén, K G Lundin, R Rungner, S Lundskog och C Skanne. Revisorer ha varit hrr G Håkansson, och E Winqvist med hrr G Näsman och H Holmgren såsom suppleanter.
Den 22 april var ett lyckat vårsamkväm anordnat på Borgen. I det gedigna programmet ingick bl.a. föredrag av riksdagsman Daniel Wiklund. som talade över ämnet "Den bortglömda faktorn". Filmen "Människor i stad" visades och för den lättare underhållningen svara bl.a. Sångarklubben.
Höstsammankomsten hölls på folkpartiets dag den 18 september på Borgen. Ombudsman Bengt Jonsson gav då en orientering om folkpartiungdomens verksamhet. Ing. Edgar Asplund talade om det kommunala livet i Danderyd. Mellan lag från folkpartiavdelningarna från Sollentuna och Danderyd förekom frågesport, då vi fick tillfälle applådera våra gäster efter en knapp seger.
Under året har Sångarklubben under klubbmästaren Georg Håkanssons ledning varit i mycket livlig verksamhet. Sångövningar ha i regel förekommit 2 gånger i månaden. Vid alla våra sammankomster har Sångarklubben medverkar och frikostigt givit prov på sin förmåga. Under året har Sångarklubben fått flera erbjudanden att medverka i olika sammanhang. Vid Danderyds skeppslags landstingsvalkrets årsmöte på Lidingö-Brevik bidrog sålunda Sångarklubben att höja stämningen den vackra vårkvällen. Vid Borgens nyårsvaka medverkade medlemmar ur Sångarkören tillsammans med Danderyds kyrkokör under musikdir. Rut Ericssons ledning. Sångarklubben har säkerligen betytt mycket för hela vår verksamhet. Den har skapat kontakter och god gemenskap i våra strävanden.
Beträffande ungdomsverksamheten har en del förberedelser gjorts för att en sådan verksamhet skulle komma till stånd. Söndagen den 4 december inbjödos ett större antal ungdomar från både norra ocb södra distrikten till ett samkväm på Borgen. En av de stora händelserna torde därför vara, att vid detta samkväm beslöts, att en ungdomsförening skulle bildas. Vid detta tillfälle antecknade sig 12 ungdomar såsom medlemmar i denna verksamhet. Till interimsstyrelsen valdes då Lars Gustafsson, Lilly Andersson, Bertil Bengtsson, Märta Bergman, Eva Mårtensson och Maj Britt Pettersson. Denna ungdomsverksamhet är nu i full aktion och ett omväxlande program är uppgjort för vårsäsongen. Det finns stor anledning att vara glada för att denna ungdomsorganisation kommit igång, och vår förhoppning är, att folkpartirörelsen i vårt samhälle därigenom ytterligare skall stärkas.
En studiecirkel i ämet "Kommunalkännedom" har startats under året. Vid första tillfället voro 7 deltagare med och har antalet sedan ökats till 9. Ing. Edgar Asplund inledde cirkeln och talade om kommunalförvaltningens organisation i Danderyd, partiställning i fullmäktige, nämnder och styrelse. Kamrer Carl Skanne har inlett en sammankomst med att tala om vilka samhällsangelägenheter kommunen enligt lag har att ombesörja och besluta. Som cirkelledare fungerar hr Joel Mattsson. Det är av största vikt att så många som möjligt genom dylik studieverksamhet blir insatt i samhällets funktion. Och önskvärt vore, att fler studiecirklar i olika ämnen under det nya året kommer igång. Denna studieverksamhet är mycket intressant och värdefull och bidrager väsentligt att skapa goda kontakt och gemenskap mellan deltgarna. Hur stimulerande är t.ex. inte ett sådant ämne som "Tal och debatt" för att nu inte nämna sådana ämnen som psykologi och matlagning. Alla smakriktningar kunna här tillfredsställas. Då dessutom varje cirkel erhåller visst statsbidrag finns alla skäl för att denna verksamhet bör utvidgas. Liberala Studieförbundets statsbidrag baseras dessutom delvis på antalet cirklar inom folkpartiets ram.
Med tillfredsställse kunna vi se tillbaka på det gångna året. Men framgångar medför betydande ansvar. Stora krav ställes på vår organisaiton och dess medlemmar för att konsolidera vad som vunnits och för att ytterligare utveckla och förbättra positionerna.
I år är det valår. Nu gäller det att föra senaste riksdagsmannavalets seger till den kommunala institutionen och öka folkpartiets inflytande. Till detta kräves ett ytterligt omsorgsfullt förarbete, en levande organisation och så få pappersmedlemmar som möjligt. Skall årets val bli framgångsrikt, måste varje medlem personligen hjälpa till. Folkpartiet i Danderyd är i dag starkare än någonsin. Förutsättningarna för framgång finns alltså. Låt oss hjälpas åt att ta vara på dem.
För styrelsen för Folkpartiet i Danderyd
Joel Mattsson
Joel Mattsson
Sekreterare
24 nov: Kärvt i Bryssel -det är ganska bra
Det kommer rapporter från Bryssel att budgetförhandlingarna skjuts upp på grund av oenighet till den 8-9 februari 2013.
Tråkigt och bekymmersamt.
Men inte allvarligt.
Tvärtom är det ganska bra att det blir en paus - och att de som ser EU som mest av allt en bidragsorganisation får klart för sig att det är inte därför EU finns: Det för att säkra freden och samarbetet.
Tråkigt och bekymmersamt.
Men inte allvarligt.
Tvärtom är det ganska bra att det blir en paus - och att de som ser EU som mest av allt en bidragsorganisation får klart för sig att det är inte därför EU finns: Det för att säkra freden och samarbetet.
24 nov: Återresa - med tidsrekord (eller lurendrejeri?)
Tidigt denna lördag åker jag tillbaka till Stockholm med tåg.
Nu har SJ verkligen laddat - för tåget avgår enligt tidsangivelsen från Göteborg men ankommer Stockholms central exakt 15 minuter före utsatt tid.
Hur är det med den verkliga planeringen Jag blir allt mer övertygad om att SJ nu planlägger längre tider än som verkligen behövs för att man skall få en såd god procent för tåg framid som möjligt.
Någon borde granska SJ utifrån detta perspektiv - och då beakta väderproblem som SJ inte kan rå över eller olyckor som ingen heller kan förutse.
Men den höga punktligheten för tåg i tid - hänger den samman med att man tar till restider i överkant?
Tänk om flygplan skulle göra samma sak.
- I dag har det gått så fort att vi måste köra 15 varv runt Arlanda för att hålla tiden ....
Nu har SJ verkligen laddat - för tåget avgår enligt tidsangivelsen från Göteborg men ankommer Stockholms central exakt 15 minuter före utsatt tid.
Hur är det med den verkliga planeringen Jag blir allt mer övertygad om att SJ nu planlägger längre tider än som verkligen behövs för att man skall få en såd god procent för tåg framid som möjligt.
Någon borde granska SJ utifrån detta perspektiv - och då beakta väderproblem som SJ inte kan rå över eller olyckor som ingen heller kan förutse.
Men den höga punktligheten för tåg i tid - hänger den samman med att man tar till restider i överkant?
Tänk om flygplan skulle göra samma sak.
- I dag har det gått så fort att vi måste köra 15 varv runt Arlanda för att hålla tiden ....
23 nov: Redareföreningens årsmöte (kommer)
I Göteborg skall jag närvara vid Redareföreningens årsmöte.
Mer om detta kommer.
Mer om detta kommer.
23 nov: Resa till Göteborg - och tidsutvecklingen
Denna morgon börjar med tågresa till Göteborg.
I Södertälje är vi 10 minuter försenade, men sedan börjar SJ köra för allt vad dess ära kräver och vi är framme "i tid" i Göteborg.
Eller är den bistra sanningen den att tidsplaneeringen numera inkluderar att man har tio-femton minuter extratid på sig?
Så är det uppenbart att är fallet t.ex. Stockholm-Sundsvall - det tar numera 20-30 minuter längre än i början av 2000-talet.
Det är som jag brukar säga: I vårt land går utvecklingen med rasande fart - fram och tillbaka.
I Södertälje är vi 10 minuter försenade, men sedan börjar SJ köra för allt vad dess ära kräver och vi är framme "i tid" i Göteborg.
Eller är den bistra sanningen den att tidsplaneeringen numera inkluderar att man har tio-femton minuter extratid på sig?
Så är det uppenbart att är fallet t.ex. Stockholm-Sundsvall - det tar numera 20-30 minuter längre än i början av 2000-talet.
Det är som jag brukar säga: I vårt land går utvecklingen med rasande fart - fram och tillbaka.
22 nov: Arvodesfrågor
I spåren av järnrörsdebatten har det blossat upp nya debatter om riksdagsarvoden. Alla gör inte som jag - skickar sedan 2002 tillbaka vartenda krona (utom 56 kr för en taxiersättning som felregistrerades 2005 som inkomst av tjänst) jag erhållit från andra än riksdagen, riksrevisionen och Danderyds kommunfullmäktige (2002-2006).
Nu får bland andra förre partiordföranden Håkan Juholt (s) klä skott för att han dels tar emot riksdagsarvodet på 58.300 kr/månad, dels den överskjutande del som socialdemokratiska partiet betalar ut upp till 144.000 kr/månad - motsvarande statsministerns och talmannens arvoden.
Men uppriktigt sagt: Ibland går Jantetänkandet för långt. Denna extraersättning till Juholt är en sak mellan honom och socialdemokratiska partiet, inte mellan riksdagsman Juholt och skattebetalarna. Även som partiordförande fick han motsvarande ersättning, inte från skattebetalarna men väl från socialdemokratiska partiet.
Sten Tolgfors (m) får också ersättning utöver riksdagsarvodet under ett år för sina år som statsråd. Där är reglerna klara: Efter ett år får han inte någon statsrådspension alls, 0 kr.
Vi skall ha tydliga och klara bestämmelser för arvodering av förtroendevalda. Det är därför riksdagen sedan 1994 väljer statsrådslönenämnd, riksdagsarvodesnämnd och riksrevionsarvodesnämnd, ja, jag tror det gäller även för JO och riksbanksfullmäktige. Det är företrädarna i dessa nämnder som beslutar om arvodena, inte regeringens ledamöter eller riksdagsledamöterna.
Så har det varit sedan 1970-talets början med en liten annan konstruktion då arvodet hade direkt knytning till vissa statliga befattningar och riksdagen själv fattade beslut om sina arvoden. Att så inte längre sker tycker jag är bra. Riksdagsledamöter och statsråd skall inte själva kunna påverka sina arvoden, det skall dessa nämnder besluta om helt självständigt, ja, det är något som de ledamöter som till och från vill in och bråta i denna ordning bör betänka, att göra man det kommer det snart nog nya krav på att riksdagsledamöter skall bestämma sina egna arvoden.
Det tänker inte jag medverka till.
Ordförande i riksdagens arvodesnämnd är förre hovrättspresidenten Johan Hirschfeldt, kammarrättspresidenten Fredrik Wersäll, förra landstingsdirektören och statssekreteraren (s) Berit Rollén och förre SAF-chefen och dito landshövdingen i Skåne Göran Tunhammar.
Här är för övrigt utvecklingen sedan 1994 av riksdagsarvodet, alltså under 18 år:
Förändring fr.o.m. Arvodets storlek Höjning Procentuell höjning
1994-10-01 26.500 kr
1996-01-01 27.500 kr 1.000 kr + 3,8 procent
1997-01-01 29.500 kr 2.000 kr + 6,8 procent
1998-01-01 30.300 kr 800 kr + 2,7 procent
1999-01-01 36.000 kr 5.700 kr + 12,2 procent
1999-10-01 38.000 kr 2.000 kr + 5,5 procent
2000-10-01 40.000 kr 2.000 kr + 5,2 procent
2001-10-01 41.500 kr 1.500 kr + 3,7 procent
2002-11-01 43.200 kr 1.700 kr + 4,1 procent
2003-11-01 45.000 kr 1.800 kr + 4,2 procent
2004-11-01 46.400 kr 1.400 kr + 3,1 procent
2005-11-01 48.000 kr 1.600 kr + 3,5 procent
2006-11-01 49.200 kr 1.200 kr + 2,5 procent
2006-10-02 51.200 kr 2.000 kr + 4,1 procent
2007-11-01 52.900 kr 1.700 kr + 3,2 procent
2008-11-01 54.500 kr 1.600 kr + 3,0 procent
2009-11-01 55.000 kr 500 kr + 0,9 procent
2010-11-01 56.000 kr 1.000 kr + 1,8 procent
2011-11-01 57.000 kr 1.000 kr + 1,8 procent
2012-11-01 58.300 kr 1.300 kr + 2,2 procent
Innan Riksdagens arvodesnämnd inrättades den 1 januari 1994 beslutade riksdagen själv om nivån på de ersättningar som skulle utgå till riksdagens ledamöter.
Beslutet om höjningen per den 1 januari 1999 fattades av riksdagen i samband med en översyn av riksdagsledamöternas arvodering. Av höjningen utgjorde 2 000 kr en växling från kostnadsersättning till beskattat arvode.
Beslutet om en höjning per den 2 oktober 2006 fattades under våren 2007 med retroaktiv verkan. Det motiverades av att den skattepliktiga ersättningen om 3.771:50 öre/månad som utgått till riksdagens ledamöter avskaffades fr. o. m. samma datum.
Nu får bland andra förre partiordföranden Håkan Juholt (s) klä skott för att han dels tar emot riksdagsarvodet på 58.300 kr/månad, dels den överskjutande del som socialdemokratiska partiet betalar ut upp till 144.000 kr/månad - motsvarande statsministerns och talmannens arvoden.
Men uppriktigt sagt: Ibland går Jantetänkandet för långt. Denna extraersättning till Juholt är en sak mellan honom och socialdemokratiska partiet, inte mellan riksdagsman Juholt och skattebetalarna. Även som partiordförande fick han motsvarande ersättning, inte från skattebetalarna men väl från socialdemokratiska partiet.
Sten Tolgfors (m) får också ersättning utöver riksdagsarvodet under ett år för sina år som statsråd. Där är reglerna klara: Efter ett år får han inte någon statsrådspension alls, 0 kr.
Vi skall ha tydliga och klara bestämmelser för arvodering av förtroendevalda. Det är därför riksdagen sedan 1994 väljer statsrådslönenämnd, riksdagsarvodesnämnd och riksrevionsarvodesnämnd, ja, jag tror det gäller även för JO och riksbanksfullmäktige. Det är företrädarna i dessa nämnder som beslutar om arvodena, inte regeringens ledamöter eller riksdagsledamöterna.
Så har det varit sedan 1970-talets början med en liten annan konstruktion då arvodet hade direkt knytning till vissa statliga befattningar och riksdagen själv fattade beslut om sina arvoden. Att så inte längre sker tycker jag är bra. Riksdagsledamöter och statsråd skall inte själva kunna påverka sina arvoden, det skall dessa nämnder besluta om helt självständigt, ja, det är något som de ledamöter som till och från vill in och bråta i denna ordning bör betänka, att göra man det kommer det snart nog nya krav på att riksdagsledamöter skall bestämma sina egna arvoden.
Det tänker inte jag medverka till.
Ordförande i riksdagens arvodesnämnd är förre hovrättspresidenten Johan Hirschfeldt, kammarrättspresidenten Fredrik Wersäll, förra landstingsdirektören och statssekreteraren (s) Berit Rollén och förre SAF-chefen och dito landshövdingen i Skåne Göran Tunhammar.
Här är för övrigt utvecklingen sedan 1994 av riksdagsarvodet, alltså under 18 år:
Förändring fr.o.m. Arvodets storlek Höjning Procentuell höjning
1994-10-01 26.500 kr
1996-01-01 27.500 kr 1.000 kr + 3,8 procent
1997-01-01 29.500 kr 2.000 kr + 6,8 procent
1998-01-01 30.300 kr 800 kr + 2,7 procent
1999-01-01 36.000 kr 5.700 kr + 12,2 procent
1999-10-01 38.000 kr 2.000 kr + 5,5 procent
2000-10-01 40.000 kr 2.000 kr + 5,2 procent
2001-10-01 41.500 kr 1.500 kr + 3,7 procent
2002-11-01 43.200 kr 1.700 kr + 4,1 procent
2003-11-01 45.000 kr 1.800 kr + 4,2 procent
2004-11-01 46.400 kr 1.400 kr + 3,1 procent
2005-11-01 48.000 kr 1.600 kr + 3,5 procent
2006-11-01 49.200 kr 1.200 kr + 2,5 procent
2006-10-02 51.200 kr 2.000 kr + 4,1 procent
2007-11-01 52.900 kr 1.700 kr + 3,2 procent
2008-11-01 54.500 kr 1.600 kr + 3,0 procent
2009-11-01 55.000 kr 500 kr + 0,9 procent
2010-11-01 56.000 kr 1.000 kr + 1,8 procent
2011-11-01 57.000 kr 1.000 kr + 1,8 procent
2012-11-01 58.300 kr 1.300 kr + 2,2 procent
Innan Riksdagens arvodesnämnd inrättades den 1 januari 1994 beslutade riksdagen själv om nivån på de ersättningar som skulle utgå till riksdagens ledamöter.
Beslutet om höjningen per den 1 januari 1999 fattades av riksdagen i samband med en översyn av riksdagsledamöternas arvodering. Av höjningen utgjorde 2 000 kr en växling från kostnadsersättning till beskattat arvode.
Beslutet om en höjning per den 2 oktober 2006 fattades under våren 2007 med retroaktiv verkan. Det motiverades av att den skattepliktiga ersättningen om 3.771:50 öre/månad som utgått till riksdagens ledamöter avskaffades fr. o. m. samma datum.
22 nov: Votering - med en sd-are som röstar, en annan inte
Vid dagens votering noterar jag att Kent Ekeroth röstar som vanligt, Erik Almqvist är inte närvarande.
Järnrör mäts på olika sätt.
Järnrör mäts på olika sätt.
22 nov: För 49 år sedan
För den som tonåring eller äldre 1963 har den 22 november en särskild nimbus. Man minns den dagen.
Orsak: USA:s unge president John F Kennedy mördades i Dallas.
Det gick en chockvåg genom hela världen, jorden skalv, det vra framtiden som blev oviss, president Kenneryd framstod som hoppet efter första och andra världskrigets ohyggligheter.
Själv satt jag på mitt rum i Lund och läste franska (!) när jag i radion hörde Arne Thoréns dramatiska rapporter:
Skjuten. Oklart hur illa.
Parklandsjukhuset.
Och inom en timme:
"President John F Kennedy är död. Han avled ..."
Det är nog, bortsett från min operation den 23 februari 2012 (en personlig sak som inget kan överträffa) den mest dramatiska dagen och händelsen i min livstid.
Och 2013 är det 50 år sedan. Otroligt.
Orsak: USA:s unge president John F Kennedy mördades i Dallas.
Det gick en chockvåg genom hela världen, jorden skalv, det vra framtiden som blev oviss, president Kenneryd framstod som hoppet efter första och andra världskrigets ohyggligheter.
Själv satt jag på mitt rum i Lund och läste franska (!) när jag i radion hörde Arne Thoréns dramatiska rapporter:
Skjuten. Oklart hur illa.
Parklandsjukhuset.
Och inom en timme:
"President John F Kennedy är död. Han avled ..."
Det är nog, bortsett från min operation den 23 februari 2012 (en personlig sak som inget kan överträffa) den mest dramatiska dagen och händelsen i min livstid.
Och 2013 är det 50 år sedan. Otroligt.
22 nov 2012: Två fp-medlemmar färre
Jag ser att Gnestapolitikerna Göran Benedicks (fp) och Göran Lundbom (fp) beslutat att lämna folkpartiet.
I Göran Lundboms fall förefaller det ideologiskt motiverat, jag känner varken honom eller hans åsikter, i fråga om Göran Benedicks -som jag känner väl sedan många år, inte sällan som kritiker av folkpartiet från vänsterutgångspunkter - vill jag ändå beklaga att han inte stället väljer att beklaga sina överilade ord (som jag inte läst) eller om det nu är åsikter (som jag inte känner) och stå fast vid folkpartiet som ett liberalt kännande och ansvarsfullt parti.
Lundboms ordval antyder att han nog inte har sin hemvist i folkpartiet.Länsförbundets ordförande i Södermanland Thomas Stääw anser att där finns "förfärande saker" i Lundboms blogg. Jag kan bara instämma av de utdrag har jag läst.
Ibland blir det så här - när politik blir för personlig och man tappar kontakter med en vid verklighet. Det är inget fel på Gnesta, men världen är större än denna fina ort, jag som nyligen faktiskt var där hann inte upptäcka andra stora problem än att taxi tar det lång tid att få i Gnesta, den måste köra från Södertälje!
Sarah Kinberg, folkpartiets mycket skickliga fullmäktigeledamot i Gnesta, kommer att få ordning på folkpartiet i Gnesta,det är jag inte bara övertygad om, det vet jag.
I Göran Lundboms fall förefaller det ideologiskt motiverat, jag känner varken honom eller hans åsikter, i fråga om Göran Benedicks -som jag känner väl sedan många år, inte sällan som kritiker av folkpartiet från vänsterutgångspunkter - vill jag ändå beklaga att han inte stället väljer att beklaga sina överilade ord (som jag inte läst) eller om det nu är åsikter (som jag inte känner) och stå fast vid folkpartiet som ett liberalt kännande och ansvarsfullt parti.
Lundboms ordval antyder att han nog inte har sin hemvist i folkpartiet.Länsförbundets ordförande i Södermanland Thomas Stääw anser att där finns "förfärande saker" i Lundboms blogg. Jag kan bara instämma av de utdrag har jag läst.
Ibland blir det så här - när politik blir för personlig och man tappar kontakter med en vid verklighet. Det är inget fel på Gnesta, men världen är större än denna fina ort, jag som nyligen faktiskt var där hann inte upptäcka andra stora problem än att taxi tar det lång tid att få i Gnesta, den måste köra från Södertälje!
Sarah Kinberg, folkpartiets mycket skickliga fullmäktigeledamot i Gnesta, kommer att få ordning på folkpartiet i Gnesta,det är jag inte bara övertygad om, det vet jag.
21 nov: Trosa vid länsgränsen, ej världens ände
Kommunstyrelsen i Trosa, anförd av kommunalrådet Daniel Portnoff (m), vill byta län, från Södeermanland till Stockholms län. Man har till och med låtot göra en utredning, Länshörighetsutredningen för Trosa kommun.
Det hela bygger på tanken att gräset är alltid lite grönare på andra sidan staketet.
Detta är en felsyn.
I Stockholms län kommer Trosa att få samma röst som Vaxholm eller Nykvarn - och de ropar och ropar men det är svårt att bli hörd.
I Södermanland lyssnar många när Trosapolitiker säger något - och allt det som utredningen visar på skulle bli bättre, kommer inte att bli det utan de förhandlingar som måste till ändå för att inlemma sjukvård, tågtrafiken, SL-kort, skolgång (hur många Trosaelever skulle kunna som förstahandsalternativ välja gymnasieutbildningar i Stockholms län i stället för i Södermanland?)
Skattefrågan är speciell: Nu är landstingsskatten 1:33 högre i Stockholms län men efter den höjning som förestår 1 januari 2013 i Södermanland blir skillnaden bara 0:73 per skattekrona. Och fortsätter s-mp-fp att "lösa" sina ekonomiska problem genom att ta allt mer av sörmlänningarnas pengar, då blir naturligtvis skatteargumentet än starkare, då blir fördelarna rent ekonomiskt att bli kvar i Södermanland mindre.
Men däremot blir det längre till många specialister - allt är inte grönare på andra sidan, finns det många som kan vittna om.
Heby bytte län för några år sedan från Västmanland till Uppsala län. Frågar man boende i den kommunen om skillnaden får man axelryckningar till svar.
Men länsbyten blir aktuellare och aktuellare - också Gnesta funderar på saken och i Kalmar län vill Vimmerby hellre tillhöra Östergötlands län än vara kvar i det Kalmar som allt mer orienterar sig mot Skåne.
Men glöm inte: Gräset är inte grönare på andra sidan gränsen.
I stället bör hindren minskas, gränserna utplånas.
Det hela bygger på tanken att gräset är alltid lite grönare på andra sidan staketet.
Detta är en felsyn.
I Stockholms län kommer Trosa att få samma röst som Vaxholm eller Nykvarn - och de ropar och ropar men det är svårt att bli hörd.
I Södermanland lyssnar många när Trosapolitiker säger något - och allt det som utredningen visar på skulle bli bättre, kommer inte att bli det utan de förhandlingar som måste till ändå för att inlemma sjukvård, tågtrafiken, SL-kort, skolgång (hur många Trosaelever skulle kunna som förstahandsalternativ välja gymnasieutbildningar i Stockholms län i stället för i Södermanland?)
Skattefrågan är speciell: Nu är landstingsskatten 1:33 högre i Stockholms län men efter den höjning som förestår 1 januari 2013 i Södermanland blir skillnaden bara 0:73 per skattekrona. Och fortsätter s-mp-fp att "lösa" sina ekonomiska problem genom att ta allt mer av sörmlänningarnas pengar, då blir naturligtvis skatteargumentet än starkare, då blir fördelarna rent ekonomiskt att bli kvar i Södermanland mindre.
Men däremot blir det längre till många specialister - allt är inte grönare på andra sidan, finns det många som kan vittna om.
Heby bytte län för några år sedan från Västmanland till Uppsala län. Frågar man boende i den kommunen om skillnaden får man axelryckningar till svar.
Men länsbyten blir aktuellare och aktuellare - också Gnesta funderar på saken och i Kalmar län vill Vimmerby hellre tillhöra Östergötlands län än vara kvar i det Kalmar som allt mer orienterar sig mot Skåne.
Men glöm inte: Gräset är inte grönare på andra sidan gränsen.
I stället bör hindren minskas, gränserna utplånas.
onsdag 21 november 2012
21 nov: Skattepolitiken och Karl XI som förebild (v)
I dag var det riksdagsårets viktigaste beslutsdag, 2013 års skatter beslutades.
Mitt anförande - som handlar om att det aldrig är fel att göra rätt, om att det är viktigare att gå åt rätt håll än att ta långa steg och att det måste löna sig att arbeta - var anförande nr 100 i debatten om budgetramarna 2013 - ja, jag kom också in på Karl X Gustaf och Karl XI som vänsterpartiets skattepolitiska förebilder.
Håll till godo!
http://www.riksdagen.se/sv/Start/Sok/?webbtv=1&sort=debattdagtid&sortorder=desc&a=s#pos=21170
Mitt anförande - som handlar om att det aldrig är fel att göra rätt, om att det är viktigare att gå åt rätt håll än att ta långa steg och att det måste löna sig att arbeta - var anförande nr 100 i debatten om budgetramarna 2013 - ja, jag kom också in på Karl X Gustaf och Karl XI som vänsterpartiets skattepolitiska förebilder.
Håll till godo!
http://www.riksdagen.se/sv/Start/Sok/?webbtv=1&sort=debattdagtid&sortorder=desc&a=s#pos=21170
20 nov: SD-såpan Järnrören fortsätter
SD-såpan Järnrören fortsatte i dag vid sverigedemokraternas riksdagsgrupp - det blir tydligen många nya turer. Ett nytt lag skall formas, upplyste partisekreteraren Björn Söder den församlade världspressen.
Järnrören II, skulle man väl kunna kalla det.
I grunden är det dock väldigt osportsligt att hålla på som sd-arna nu gör, gentemot hårt arbetande stå-upp-komiker, radio- och TV-komikgäng och inte minst alla nyårsrevyer runt om i landet som behöver överträffa verkligheten för att vara roliga.
Det kan de ju aldrig göra, att bli lika roliga som sd-arna är i verkligheten är ju omöjligt.
(Forts. följer i ett otal avsnitt, kan jag avslöja.)
Järnrören II, skulle man väl kunna kalla det.
I grunden är det dock väldigt osportsligt att hålla på som sd-arna nu gör, gentemot hårt arbetande stå-upp-komiker, radio- och TV-komikgäng och inte minst alla nyårsrevyer runt om i landet som behöver överträffa verkligheten för att vara roliga.
Det kan de ju aldrig göra, att bli lika roliga som sd-arna är i verkligheten är ju omöjligt.
(Forts. följer i ett otal avsnitt, kan jag avslöja.)
tisdag 20 november 2012
20 nov: Dawit Isaak - i riksdagen, ej glömd
I dag var det diskussion, mer än debatt. om Dawit Isaaks öde i riksdagen. Utrikesminister Carl Bildt (m) svarade på en interpellation från ven Britton (s). Jag deltog även.
Här mitt inlägg:
"Fru talman!
Mot bakgrund av den debatt som fördes tidigare om Israel och Palestina vill jag säga att en enskild människas liv är för denna större än allting annat.
Den personliga friheten må ha sina begränsningar, men den är oskattbar.
Att få leva i en rättsstat, i ett land med trygghet till liv och lem kan nog bara rätt uppskattas av den som upplevt motsatsen, att tvingas leva i skräck, ofrihet och fruktan.
Den 23 september 2012 var en sorgens dag.
Den dagen hade den svenska journalisten och medborgaren Dawit Isaak, bosatt i Göteborg, suttit fängslad i elva år.
Han greps i Eritreas huvudstad Asmara och är icke anklagad och icke dömd.
Dawit Isaaks öde är framför allt en personlig katastrof, men det är också en tragedi för Eritrea.
En familjefar har skilts från sin familj, från sina barn, under mer än elva år.
Detta brott mot mänskliga rättigheter, mot anständighet och känsla för livets värde kommer för alltid att prägla bilden av den eller dem som grep honom.
För Eritrea och Eritreas folk, som är värt ett mycket bättre öde, är situationen för de mänskliga rättigheterna en tragedi - utan synligt slut.
Makthavarna i Asmara må ha sina personliga skäl och sin egen advokatyr. De försöker gömma sig bakom sin egen historia och göra sina egna medborgare till inbillade fiender, men rent mänskligt visar det hur svag denna regim är.
Man förnekar sina medborgare att tänka själva och uttrycka sina åsikter.
Man vågar inte bemöta den som tycker annorlunda med andra argument utan bara med våldets trubbiga vapen.
Den som gör så har ett hjärta av sten och kommer att dömas av historien. Det vet vi.
Fru talman!
Vad ska man göra i denna situation?
Snart är det dags för nya överläggningar mellan den europeiska unionen och Eritrea. Det nuvarande avtalet för bistånd till Eritrea löper mellan 2008 och 2013. Förra gången höjdes biståndet från 97 till 122 miljoner euro.
Vi har säkert gjort vad som är möjligt i vår makt med diplomatiska åtgärder. Vi måste använda andra fora också, och min första fråga till utrikesministern är:
- Vad kan vi vidare göra genom den europeiska unionen?
Ett land som inte tillhör den europeiska unionen är Norge, och Norge har en fast ambassad med ambassadören Bård Hopland i Asmara. Min andra fråga är:
- Hur kan vi använda Norge i våra försök att få de mänskliga rättigheterna bättre tillgodosedda i Eritrea? Det gäller inte bara Dawit Isaak, utan det gäller många andra också.
Den tredje frågan gäller något som Sven Britton var inne på, och det är viktigt att detta diskuteras.
Det har visat sig att Eritreas regering inte är helt okänslig för påtryckningar. När två britter blev fängslade lyckades man genom hot om att inskränka de eritreanska diplomaternas rörelsefrihet i Storbritannien få britterna fria.
Så sent som den 20 september har Eritreas regering accepterat att stoppa tvåprocentsbeskattningen av eritreaner i Kanada. Allt detta, fru talman, föranleder frågan till utrikesministern:
- Vad kan Sverige göra ytterligare på de olika vägar som finns?"
Carl Bildts svar:
Fru talman!
Jag har inte svårt att hålla med i mycket av det som både Gunnar Andrén synnerligen vältaligt och Sven Britton har att anföra vad gäller de grundläggande förhållandena i ärendet.
Det är inte dem som vi egentligen diskuterar, utan det handlar snarare om vad vi kan göra och hur de olika aspekterna på detta ser ut.
Om vi först tar det som både Gunnar Andrén och Sven Britton var inne på om taxering och indrivning är det icke illegalt att begära att medborgare utomlands ska betala skatt. Men det är icke acceptabelt att vidta exekutiva åtgärder.
Sker så kommer man i konflikt med de svenska rättsvårdande myndigheterna, men då är det för de svenska rättsvårdande myndigheterna efter en anmälan att ta ställning till detta. Det är som bekant inte möjligt för ett statsråd att instruera de rättsvårdande myndigheterna om vad de ska göra vare sig i detta fall eller i något annat fall. Sådant är rättsläget, och jag tycker att det är bra att detta rättsläge klarläggs från riksdagens talarstol. Mycket mer kan jag alltså inte göra i den delen.
När det gäller de olika åtgärder som kan vidtas brukar jag säga som så – det är lite av en standardformulering, men den är fortfarande sann – att vi vänder på alla stenar som vi ser. Jag har i den allmänna debatten eller i olika samtal knappt hört något förslag på någonting som skulle kunna göras som vi inte på ett eller annat sätt redan har prövat.
Det finns väldigt mycket som vi har gjort som vi inte har redovisat och som vi inte avser att redovisa. Resultaten är viktigare än rubrikerna, trots att vi inte har något resultat i den här frågan.
Ett exempel som har kommit fram av andra skäl i samband med Gaddafiregeringens fall – en regim som vi inte hade så mycket med att göra – och som visar vidden av det hela är att vi hade ett samarbete med Gaddafis underrättelsechef.
Vi ville se om han kunde utnyttja de kanaler som han hade in i den eritreanska underrättelsetjänsten för att ta reda på om vi kunde nå fram den vägen.
Man får vara mer okonventionell för att försöka åstadkomma resultat än vad jag tror att riksdagens ledamöter i normalfallet skulle vilja acceptera.
Vi uppnådde inget resultat i det fallet, kan jag säga.
Det ligger dess värre lite i sakens natur och säger sig självt, att hade jag sagt någonting om detta medan det pågick hade det ställt till betydande skada för möjligheten att nå resultat.
Vi såg hur fallet med Johan Persson och Martin Schibbye berördes.
Det fick ju en lycklig upplösning efter en relativt kort tid, men även där var det så att jag medan det pågick utåt redovisade väldigt lite av det som vi gjorde.
Det tror jag att jag fick betydande förståelse för när vi så småningom kunde redovisa en del av det vi hade gjort.
Det är lättare när man har uppnått resultat än när man inte har ett resultat att redovisa.
I det här ärendet har regeringar under mer än ett decennium försökt och försökt, och det har inte berott på bristande vilja eller bristande initiativkraft att det inte har lyckats.
Det enda jag kan säga med absolut säkerhet är att vi inte kommer att ge upp och att vi kommer att fortsätta att göra vårt bästa."
Här mitt inlägg:
"Fru talman!
Mot bakgrund av den debatt som fördes tidigare om Israel och Palestina vill jag säga att en enskild människas liv är för denna större än allting annat.
Den personliga friheten må ha sina begränsningar, men den är oskattbar.
Att få leva i en rättsstat, i ett land med trygghet till liv och lem kan nog bara rätt uppskattas av den som upplevt motsatsen, att tvingas leva i skräck, ofrihet och fruktan.
Den 23 september 2012 var en sorgens dag.
Den dagen hade den svenska journalisten och medborgaren Dawit Isaak, bosatt i Göteborg, suttit fängslad i elva år.
Han greps i Eritreas huvudstad Asmara och är icke anklagad och icke dömd.
Dawit Isaaks öde är framför allt en personlig katastrof, men det är också en tragedi för Eritrea.
En familjefar har skilts från sin familj, från sina barn, under mer än elva år.
Detta brott mot mänskliga rättigheter, mot anständighet och känsla för livets värde kommer för alltid att prägla bilden av den eller dem som grep honom.
För Eritrea och Eritreas folk, som är värt ett mycket bättre öde, är situationen för de mänskliga rättigheterna en tragedi - utan synligt slut.
Makthavarna i Asmara må ha sina personliga skäl och sin egen advokatyr. De försöker gömma sig bakom sin egen historia och göra sina egna medborgare till inbillade fiender, men rent mänskligt visar det hur svag denna regim är.
Man förnekar sina medborgare att tänka själva och uttrycka sina åsikter.
Man vågar inte bemöta den som tycker annorlunda med andra argument utan bara med våldets trubbiga vapen.
Den som gör så har ett hjärta av sten och kommer att dömas av historien. Det vet vi.
Fru talman!
Vad ska man göra i denna situation?
Snart är det dags för nya överläggningar mellan den europeiska unionen och Eritrea. Det nuvarande avtalet för bistånd till Eritrea löper mellan 2008 och 2013. Förra gången höjdes biståndet från 97 till 122 miljoner euro.
Vi har säkert gjort vad som är möjligt i vår makt med diplomatiska åtgärder. Vi måste använda andra fora också, och min första fråga till utrikesministern är:
- Vad kan vi vidare göra genom den europeiska unionen?
Ett land som inte tillhör den europeiska unionen är Norge, och Norge har en fast ambassad med ambassadören Bård Hopland i Asmara. Min andra fråga är:
- Hur kan vi använda Norge i våra försök att få de mänskliga rättigheterna bättre tillgodosedda i Eritrea? Det gäller inte bara Dawit Isaak, utan det gäller många andra också.
Den tredje frågan gäller något som Sven Britton var inne på, och det är viktigt att detta diskuteras.
Det har visat sig att Eritreas regering inte är helt okänslig för påtryckningar. När två britter blev fängslade lyckades man genom hot om att inskränka de eritreanska diplomaternas rörelsefrihet i Storbritannien få britterna fria.
Så sent som den 20 september har Eritreas regering accepterat att stoppa tvåprocentsbeskattningen av eritreaner i Kanada. Allt detta, fru talman, föranleder frågan till utrikesministern:
- Vad kan Sverige göra ytterligare på de olika vägar som finns?"
Carl Bildts svar:
Fru talman!
Jag har inte svårt att hålla med i mycket av det som både Gunnar Andrén synnerligen vältaligt och Sven Britton har att anföra vad gäller de grundläggande förhållandena i ärendet.
Det är inte dem som vi egentligen diskuterar, utan det handlar snarare om vad vi kan göra och hur de olika aspekterna på detta ser ut.
Om vi först tar det som både Gunnar Andrén och Sven Britton var inne på om taxering och indrivning är det icke illegalt att begära att medborgare utomlands ska betala skatt. Men det är icke acceptabelt att vidta exekutiva åtgärder.
Sker så kommer man i konflikt med de svenska rättsvårdande myndigheterna, men då är det för de svenska rättsvårdande myndigheterna efter en anmälan att ta ställning till detta. Det är som bekant inte möjligt för ett statsråd att instruera de rättsvårdande myndigheterna om vad de ska göra vare sig i detta fall eller i något annat fall. Sådant är rättsläget, och jag tycker att det är bra att detta rättsläge klarläggs från riksdagens talarstol. Mycket mer kan jag alltså inte göra i den delen.
När det gäller de olika åtgärder som kan vidtas brukar jag säga som så – det är lite av en standardformulering, men den är fortfarande sann – att vi vänder på alla stenar som vi ser. Jag har i den allmänna debatten eller i olika samtal knappt hört något förslag på någonting som skulle kunna göras som vi inte på ett eller annat sätt redan har prövat.
Det finns väldigt mycket som vi har gjort som vi inte har redovisat och som vi inte avser att redovisa. Resultaten är viktigare än rubrikerna, trots att vi inte har något resultat i den här frågan.
Ett exempel som har kommit fram av andra skäl i samband med Gaddafiregeringens fall – en regim som vi inte hade så mycket med att göra – och som visar vidden av det hela är att vi hade ett samarbete med Gaddafis underrättelsechef.
Vi ville se om han kunde utnyttja de kanaler som han hade in i den eritreanska underrättelsetjänsten för att ta reda på om vi kunde nå fram den vägen.
Man får vara mer okonventionell för att försöka åstadkomma resultat än vad jag tror att riksdagens ledamöter i normalfallet skulle vilja acceptera.
Vi uppnådde inget resultat i det fallet, kan jag säga.
Det ligger dess värre lite i sakens natur och säger sig självt, att hade jag sagt någonting om detta medan det pågick hade det ställt till betydande skada för möjligheten att nå resultat.
Vi såg hur fallet med Johan Persson och Martin Schibbye berördes.
Det fick ju en lycklig upplösning efter en relativt kort tid, men även där var det så att jag medan det pågick utåt redovisade väldigt lite av det som vi gjorde.
Det tror jag att jag fick betydande förståelse för när vi så småningom kunde redovisa en del av det vi hade gjort.
Det är lättare när man har uppnått resultat än när man inte har ett resultat att redovisa.
I det här ärendet har regeringar under mer än ett decennium försökt och försökt, och det har inte berott på bristande vilja eller bristande initiativkraft att det inte har lyckats.
Det enda jag kan säga med absolut säkerhet är att vi inte kommer att ge upp och att vi kommer att fortsätta att göra vårt bästa."
19 nov 2012: 20 år efter devalveringen
I dag är det 20 år sedan den svenska kronan släpptes fri, dvs i praktiken lösgjordes från knytningen till D-marken. - Ett misslyckande skall kallas ett misslyckande, var dåvarande statsministern Carl Bildts franka svar på att kronkursen höll på att sänka Sverige.
Devalveringen blev omedelbart 30 procent, småningom sjönk den till 20-25.
Och misslyckandet var lyckosamt, Sverige har med stöd av riksbanken fått en god ekonomisk utveckling där inflationen, tidigare ofta 5-10 procent/år, är nere i 2 procent eller mindre, det av riksdagen angivna målet för inflationsbekämpningen, om det borde ha varit 1 eller 3 procent i stället kan man alltid diskutera.
Svenskarna har nu vant sig vid att inflationen är låg.
EU-medlemskapet den 1 jaunari 1995 har därtill tvingat fram mycket kraftigt sänkta matpriser.
Eurofolkomröstningen 2003 slutade emellertid med att svenska folket sade nej till euron.
Vi kan ha olika meningar om varför, att det i det korta perspektivet - nästa år är det tio år sedan folkomröstningen hölls - gynnat Sverige är uppenbart, svensk industri behöver i grunden aldrig bekymra sig över valutaoro.
Den svenska kronan har i huvudsak varit svag sedan 1992, vilket gynnat exporten. Särskilt påtagligt var detta 2008/2009 då många euro-ekonomier totalstoppade efter det att den internationella kpaitalmarknaden försvunnit i spåren av den amerikanska bostadsmarknadskraschen och Lehman Brothers-bankens konkurs: då klarade sig svenska företag sedan Sveriges riksdag och riksbanken hjälpt till med nödkrediter - jag satt i finansutskottet och såg vilka åtaganden som gjordes för att klara sysselsättningen och kreditstöd i många-hundra-miljard-klassen till svenska storföretag. (Hur många förstod riksdagens och regeringens betydelse då?)
Men varför blev det nej 2003?
I grunden var det ju för att vi trodde att den svenska kronan var en stabilare och säkrare valuta än euron. Och det var rätt på kort sikt. Men i längden är det svenska valutaområdet, 9-10 miljoner människor, alldeles för litet, jag har inte ändrat åsikt - och vänsterpartiets och miljöpartiets och sverigedemokraternas nationalistiska resonemang håller bara så länge vi inte hamnar i svårigheter som 1992 igen. Om de hade rätt, skulle kanske Gotland ha egen valuta, eller Umeå eller Vittsjö. Att just Sverige är ett optimalt valutaområde, kan ingen inbilla mig.
På senare tid, för att citera Johan Schück i Dagens Nyheter (lib) häromdagen (16 nov) så "flyter inte alltid kronan i den riktning som skulle vara önskvärd för Sverige".
Nej, så är det:
- På senare tid har kronkursen mot främst euron varit starkare än vad som känts bekvämt och dämpar den svenska konjunkturen. Svenska företag har vant sig vid en relativt svag valuta, vilket nu slår tillbaka.
När många nu kritiserar att arbetslösheten är för hör därför att svenska företag tvingas varsla och permittera, bör de - fast det tror jag inte Jonas Sjhöstedt eller Gustav Fridolin förmår - rannsaka sig själva och fråga sig: Nu när vi med vårt euromotstånd själva bidrar till svenska företags problem, vem skall vi då skylla på?
Likväl anser jag att det allra viktigaste skälet för Euro-medlemskapet är ett annat: att som medlem i euro-föreningen kunna påverka de beslut som, oavsett om vi är med eller ej, direkt påverkar sysselsättningen, företagandet och därmed den svenska välfärden.
Euro-samarbete behövs det mer av för svensk välfärd, inte mindre som hävdades 2003 och sedan dess. Euro-kritikerna - vår tids nationalister, v, mp och sd och delar av s, c och kd - har fel på sikt.
Devalveringen blev omedelbart 30 procent, småningom sjönk den till 20-25.
Och misslyckandet var lyckosamt, Sverige har med stöd av riksbanken fått en god ekonomisk utveckling där inflationen, tidigare ofta 5-10 procent/år, är nere i 2 procent eller mindre, det av riksdagen angivna målet för inflationsbekämpningen, om det borde ha varit 1 eller 3 procent i stället kan man alltid diskutera.
Svenskarna har nu vant sig vid att inflationen är låg.
EU-medlemskapet den 1 jaunari 1995 har därtill tvingat fram mycket kraftigt sänkta matpriser.
Eurofolkomröstningen 2003 slutade emellertid med att svenska folket sade nej till euron.
Vi kan ha olika meningar om varför, att det i det korta perspektivet - nästa år är det tio år sedan folkomröstningen hölls - gynnat Sverige är uppenbart, svensk industri behöver i grunden aldrig bekymra sig över valutaoro.
Den svenska kronan har i huvudsak varit svag sedan 1992, vilket gynnat exporten. Särskilt påtagligt var detta 2008/2009 då många euro-ekonomier totalstoppade efter det att den internationella kpaitalmarknaden försvunnit i spåren av den amerikanska bostadsmarknadskraschen och Lehman Brothers-bankens konkurs: då klarade sig svenska företag sedan Sveriges riksdag och riksbanken hjälpt till med nödkrediter - jag satt i finansutskottet och såg vilka åtaganden som gjordes för att klara sysselsättningen och kreditstöd i många-hundra-miljard-klassen till svenska storföretag. (Hur många förstod riksdagens och regeringens betydelse då?)
Men varför blev det nej 2003?
I grunden var det ju för att vi trodde att den svenska kronan var en stabilare och säkrare valuta än euron. Och det var rätt på kort sikt. Men i längden är det svenska valutaområdet, 9-10 miljoner människor, alldeles för litet, jag har inte ändrat åsikt - och vänsterpartiets och miljöpartiets och sverigedemokraternas nationalistiska resonemang håller bara så länge vi inte hamnar i svårigheter som 1992 igen. Om de hade rätt, skulle kanske Gotland ha egen valuta, eller Umeå eller Vittsjö. Att just Sverige är ett optimalt valutaområde, kan ingen inbilla mig.
På senare tid, för att citera Johan Schück i Dagens Nyheter (lib) häromdagen (16 nov) så "flyter inte alltid kronan i den riktning som skulle vara önskvärd för Sverige".
Nej, så är det:
- På senare tid har kronkursen mot främst euron varit starkare än vad som känts bekvämt och dämpar den svenska konjunkturen. Svenska företag har vant sig vid en relativt svag valuta, vilket nu slår tillbaka.
När många nu kritiserar att arbetslösheten är för hör därför att svenska företag tvingas varsla och permittera, bör de - fast det tror jag inte Jonas Sjhöstedt eller Gustav Fridolin förmår - rannsaka sig själva och fråga sig: Nu när vi med vårt euromotstånd själva bidrar till svenska företags problem, vem skall vi då skylla på?
Likväl anser jag att det allra viktigaste skälet för Euro-medlemskapet är ett annat: att som medlem i euro-föreningen kunna påverka de beslut som, oavsett om vi är med eller ej, direkt påverkar sysselsättningen, företagandet och därmed den svenska välfärden.
Euro-samarbete behövs det mer av för svensk välfärd, inte mindre som hävdades 2003 och sedan dess. Euro-kritikerna - vår tids nationalister, v, mp och sd och delar av s, c och kd - har fel på sikt.
19 nov: Dagen då SAS lyfte
 |
| Upp i luften, skall vi tro där vi alla finner oss till ro kommer SAS med sina fina plan från rutan ser man hela stan Men innan vi går in för landning hotar mången facklig strandning ultimatm ställer någon då annats inga passagerare vi få. |
Häromdagen kostade den 5:52.
Men i dag har SAS lyft 20 procent, till nästan 7 kr, 6:90.
Så nu är det bara 333:10 kvar till toppnoteringen.
Själv äger jag 0 aktier i SAS.
Så om kursen är 340 kr eller SAS står med alla vingarna på marken betyder inte mycket för mig.
Men om SAS kan man ända säga som om katten, ett företag med nio liv.
Skillnaden är att SAS dessutom har åtta fack.
måndag 19 november 2012
18 nov: Agenda den 18 nov med Jimmie Åkesson
Ämnet för söndagens Agenda var ganska givet: Sverigedemokraterna.
Programledaren Anna Hedenmos utfrågning av partiledaren Jimmie Åkesson var bra, låt vara att Hedenmo, som nästan alltid måste säga, har en tråkigt tendens att avbryta sina svarande så att de lätt framstår som misshandlade och får oförtjänta sympatier, Åkesson var inget undantag.
Hedenmo, som kan politik så bra, borde lyssna på Tomas Ramberg i Lördagsintervjun, där får de svarande alltid tala till punkt - och sedan sätts den uppföljande stöten in på svarandens svagaste punkt och minst bärkraftiga argumentet eller självmotsägelsen.
Nu klarade sig Åkesson väl genom att Hedenmo inte förmådde vänta ut de problem som Åkesson skapade åt sig själv genom att undvika svara på konsekvenserna av sin egendeklararerade nolltolerans. Det är ju uppenbart att partiledaren söker efter dubbla måttstockar när det gälelr att hantera justitieutskottetsledamoten Kent Ekeroth - det kan för övrigt noteras att så sent som i slutet av förra veckan hade Ekeroth ställt en invandrarkritisk interpellation till statsrådet Tobias Billström med varken Ekeroth eller någon annan sd-ledamot brydde sig om att vara närvarande när statsrådet läste upp regeringens svar i riksdagen.
Ursvagt! Nonchalant. Men dessvärre typiskt.
Åter till Agenda:
Som helhet får söndagens program dock mer än godkänt, det var informativt, relevant och intressant.
Programledaren Anna Hedenmos utfrågning av partiledaren Jimmie Åkesson var bra, låt vara att Hedenmo, som nästan alltid måste säga, har en tråkigt tendens att avbryta sina svarande så att de lätt framstår som misshandlade och får oförtjänta sympatier, Åkesson var inget undantag.
Hedenmo, som kan politik så bra, borde lyssna på Tomas Ramberg i Lördagsintervjun, där får de svarande alltid tala till punkt - och sedan sätts den uppföljande stöten in på svarandens svagaste punkt och minst bärkraftiga argumentet eller självmotsägelsen.
Nu klarade sig Åkesson väl genom att Hedenmo inte förmådde vänta ut de problem som Åkesson skapade åt sig själv genom att undvika svara på konsekvenserna av sin egendeklararerade nolltolerans. Det är ju uppenbart att partiledaren söker efter dubbla måttstockar när det gälelr att hantera justitieutskottetsledamoten Kent Ekeroth - det kan för övrigt noteras att så sent som i slutet av förra veckan hade Ekeroth ställt en invandrarkritisk interpellation till statsrådet Tobias Billström med varken Ekeroth eller någon annan sd-ledamot brydde sig om att vara närvarande när statsrådet läste upp regeringens svar i riksdagen.
Ursvagt! Nonchalant. Men dessvärre typiskt.
Åter till Agenda:
Som helhet får söndagens program dock mer än godkänt, det var informativt, relevant och intressant.
18 nov: SAS. Eller SOS?
Att äga SAS är ingen drömsits. Det är dyrt, nästan som att äga tågspår. Jättedyrt.
Men om nu SAS lufter till slut, borde man då inte döpa omföretaget till SOS?
(Save Our Souls)
Men om nu SAS lufter till slut, borde man då inte döpa omföretaget till SOS?
(Save Our Souls)
söndag 18 november 2012
18 nov: Sd klart framåt i Sifo
Sverigedemokraterna går framåt i dagens Sifo-mätning.
Äntligen en framgång för partiets politik på matprisområdet, på arbetsmarknadens - och sysselsättningspolitikens fält, satsningen på infrastrukturen och inte minst skatte- och jordbrukspolitiken.
Skönt att väljarna äntligen börjat uppskatta partiets tydliga hållning på dessa för väljarna så viktiga områden!
Äntligen en framgång för partiets politik på matprisområdet, på arbetsmarknadens - och sysselsättningspolitikens fält, satsningen på infrastrukturen och inte minst skatte- och jordbrukspolitiken.
Skönt att väljarna äntligen börjat uppskatta partiets tydliga hållning på dessa för väljarna så viktiga områden!
18 nov: Arlanda-SanDiego-Celebrity Cruises - sex månader
I dag har jag lämnat sonen Samuel, 22, på Arlanda, för vidare resa till New York, San Diego och Celebrity Cruises, ett äventyr måste man säga.
Han reste med SAS, bör tilläggas.
Om resan skett först i morgon kanske han aldrig kommit i väg. SAS-medarbetarna har uppmanats ha kontanter med sig och tanka planen fulla när de är utrikes så att de kan flyga hem.
Men åter till Samuel: På Celebrity Cruises - jag känner inte båtens namn men den tar cirka 2000 passagerare - är Samuel en av fyra i vokalgruppen Trocadero, fyra grabbar från Stockholms som sjunger i Zero8 och andra körer (även Sofia) och som har sin bakgrund i Adolf Fredriks musikskola och Kungsholmens musikgymnasium. Nu har de fått ett halvårs sångengagemang på denna stora kryssningsbåt.
De skall vara en vokalensemble under sex månader på Celebrity Cruises, som går utanför USA:s västkust från Alaska via Honolulu, San Diego och Panamakanalen med turister som i 14-dagarspass betalar 45-50.000 kr/person för olika upplevelser på havet och hamnarna.
Lycka till, Samuel och Trocadero!
(Sverigeagent: www.cluberiks.se)
Han reste med SAS, bör tilläggas.
Om resan skett först i morgon kanske han aldrig kommit i väg. SAS-medarbetarna har uppmanats ha kontanter med sig och tanka planen fulla när de är utrikes så att de kan flyga hem.
Men åter till Samuel: På Celebrity Cruises - jag känner inte båtens namn men den tar cirka 2000 passagerare - är Samuel en av fyra i vokalgruppen Trocadero, fyra grabbar från Stockholms som sjunger i Zero8 och andra körer (även Sofia) och som har sin bakgrund i Adolf Fredriks musikskola och Kungsholmens musikgymnasium. Nu har de fått ett halvårs sångengagemang på denna stora kryssningsbåt.
De skall vara en vokalensemble under sex månader på Celebrity Cruises, som går utanför USA:s västkust från Alaska via Honolulu, San Diego och Panamakanalen med turister som i 14-dagarspass betalar 45-50.000 kr/person för olika upplevelser på havet och hamnarna.
Lycka till, Samuel och Trocadero!
(Sverigeagent: www.cluberiks.se)
17 nov 2012: Hänt på Danmarksfärjan
När tullen i Helsingborg - jag har besökt dess lager av alkohol, uppbyggt som ett Ikea-varuhus fast mest med beslagtagen öl - i slutet av förra månaden (oktober 2012) under två dagar koncentrerade sig på att kontrollera busstrafiken (alltså inte Sundsbussarna utan vanliga bussar) upptäckte man 35 personer som sjukanmält sig till Försäkringskassan men passade på att tillfriskna genom att åka buss till Tyskland och där inhandla öl och andra starkare varor.
Busar? Nej, med bussar, alltså.
En person, enligt Dagens Nyheter, född 1956 och bosatt i Segeltorp, beläget i Huddinge kommun, visade sig vid polisens kontroll med Försäkringskassan vara sjukskriven för hjärtproblem och diabetes men hade för rekreera sig inhandlat drygt 500 kg alkoholprodukter.
Detta visar att det är krut i svenskar som är sjukskrivna men aktivt rekreerar sig utomlands.
Finansieringen av resorna och inköpen vet jag - tyvärr - inget om.
Busar? Nej, med bussar, alltså.
En person, enligt Dagens Nyheter, född 1956 och bosatt i Segeltorp, beläget i Huddinge kommun, visade sig vid polisens kontroll med Försäkringskassan vara sjukskriven för hjärtproblem och diabetes men hade för rekreera sig inhandlat drygt 500 kg alkoholprodukter.
Detta visar att det är krut i svenskar som är sjukskrivna men aktivt rekreerar sig utomlands.
Finansieringen av resorna och inköpen vet jag - tyvärr - inget om.
17 nov 2003: Alexander Bard och att banka skiten
Jag ser i Dagens Nyheter för i går (16 nov) att artisten Alexander Bard anser att det är "ytterst obehagligt att Chris Brown bankade skiten ur Rihanna".
Jag är förvisso ingen expert på artisterna Chris Brown eller hans f.d. (?) flickvän Rihanna, och förmodligen är de lysande artister, liksom Alexander Bard.
Men åsikten att det är "ytterst obehagligt att banka skiten" ur en person - är det en acceptabel åsikt?
Ja, om man bara läser det som ett enskilt uttalande.
Korrekt, måste man säga, rent av politiskt korrekt (PK).
Men i verkligheten?
Nej, absolut inte om man ser det i sin kontext: Det är ett urskuldande, osynliggörande av en avskyvärd handling.
Bard har rätt i att raeggestjärnan Sizzla, som anser att homosexuella skall dödas, inte borde ges möjlighet att uppträda i Sverige, vederbörande bör söka sin publik i andra länder, det finns många, Uganda, Kina, Iran, Ryssland.
Men han har absolut fel i att förringa misshandel, det som Brown blivit dömd för.
Det finns inga ursäkter för aga eller misshandel. Det är straffbart och skall så vara.
Jag är förvisso ingen expert på artisterna Chris Brown eller hans f.d. (?) flickvän Rihanna, och förmodligen är de lysande artister, liksom Alexander Bard.
Men åsikten att det är "ytterst obehagligt att banka skiten" ur en person - är det en acceptabel åsikt?
Ja, om man bara läser det som ett enskilt uttalande.
Korrekt, måste man säga, rent av politiskt korrekt (PK).
Men i verkligheten?
Nej, absolut inte om man ser det i sin kontext: Det är ett urskuldande, osynliggörande av en avskyvärd handling.
Bard har rätt i att raeggestjärnan Sizzla, som anser att homosexuella skall dödas, inte borde ges möjlighet att uppträda i Sverige, vederbörande bör söka sin publik i andra länder, det finns många, Uganda, Kina, Iran, Ryssland.
Men han har absolut fel i att förringa misshandel, det som Brown blivit dömd för.
Det finns inga ursäkter för aga eller misshandel. Det är straffbart och skall så vara.
lördag 17 november 2012
17 nov: Kronfallet - och partier som är som vinden
Den starka svenska valutan - den svenska kronan som utmärks av att kungen finns på enkronorna och andra mynt - har av ganska många industriföreträdare, fackliga ekonomer och konjunkturbedömare ansetts vara ett stort problem för sysselsättningen i vårt land under senaste halvåret. Det kan naturligtvis ligga en del i det, man skall dock aldrig glömma att alternativet - en svag krona - alltid är mer problematisk med höjda io importpriser på sådana varor som bensin, mat och en del annat som vi tar som naturliga tillgångar blir dyrare.
Olika experter, inte minst bankekonomer, har uttalat att sänkt ränta från riksbankens sida vore önskvärd i detta läge, dessutom skulle det stimulera den (in)hemska svenska konjunkturen och stimulera efterfrågan från svenska hushåll.
Det skall bli intressant att höra vad samma ekonomer nu säger när den tidigare så starka svenska kronan har fallit med 5 procent mot euron och 3 procent mot dollarn sedan augusti 2012, alltså på 2-3 månader.
Och jag skall med intresse läsa både vad SvD:s ständigt svartmålande krönikörer, vänsterpartiers och sverigedemokraternas - och LO:s - företrädare har att säga när inflationen nu kan förväntas ta ett litet skutt upp. Applådåskorna kan bli svåra att urskilje ur den fortsatta kritiken.
När det gäller vänsterpartiet, sverigedemokraterna, LO - och alltför ofta även miljöpartiet sedan det partiet bytte talesrör - går utvecklingen alltid med rasande fart, fram och tillbaka.
Nu har den förfärliga marknadsekonomin nästan raderat ut kronlyftet från i somras - då kraven på räntesänkningar var som störst.
Kronan befaras ju fortsätta nedåt den närmaste tiden. Då borde kraven på höjd ränta börja höras.
Jag lovar: Ansvaret för svensk valutakurspolitik är inget för vänsterpartiet, sverigdemokraterna, LO eller miljöpartiet. De är alla som vinden: ombytlig i varje sekund.
Olika experter, inte minst bankekonomer, har uttalat att sänkt ränta från riksbankens sida vore önskvärd i detta läge, dessutom skulle det stimulera den (in)hemska svenska konjunkturen och stimulera efterfrågan från svenska hushåll.
Det skall bli intressant att höra vad samma ekonomer nu säger när den tidigare så starka svenska kronan har fallit med 5 procent mot euron och 3 procent mot dollarn sedan augusti 2012, alltså på 2-3 månader.
Och jag skall med intresse läsa både vad SvD:s ständigt svartmålande krönikörer, vänsterpartiers och sverigedemokraternas - och LO:s - företrädare har att säga när inflationen nu kan förväntas ta ett litet skutt upp. Applådåskorna kan bli svåra att urskilje ur den fortsatta kritiken.
När det gäller vänsterpartiet, sverigedemokraterna, LO - och alltför ofta även miljöpartiet sedan det partiet bytte talesrör - går utvecklingen alltid med rasande fart, fram och tillbaka.
Nu har den förfärliga marknadsekonomin nästan raderat ut kronlyftet från i somras - då kraven på räntesänkningar var som störst.
Kronan befaras ju fortsätta nedåt den närmaste tiden. Då borde kraven på höjd ränta börja höras.
Jag lovar: Ansvaret för svensk valutakurspolitik är inget för vänsterpartiet, sverigdemokraterna, LO eller miljöpartiet. De är alla som vinden: ombytlig i varje sekund.
16 nov: Om vi hade cykelbrist ...
Andreas Bergh, utåtriktad och debattglad nationaekonom från Lund - som en gång attackaerade mig intensivt på NU:s bolagsstämma men som vunnit ökad tankeklarhet sedan dess - har skrivit en både tankeväckande, rolig och välfomulerad krönika i Sundsvalls Tidning (15 nov) med rubriken Tänk om vi hade haft cyjkelbrist.
Ja, den frågan kan fundera över - vad hade hänt?
Läs själv - om det nu är cyklar eller kanske bostäder det handlar om!
Ja, den frågan kan fundera över - vad hade hänt?
Läs själv - om det nu är cyklar eller kanske bostäder det handlar om!
16 nov: Efter EU-nämnden: Bäst i klassen (s))
Vid EU-nämndens sammanträde redogjorde i dag (16 nov) EU-ministern Birgitta Ohlsson (fp) för situationen inför de slutförhandlingar om EU-budgeten 2014-2020 som skall slutförhandlas vid stats- och regeringschefernas möte i Bryssel den 22 november.
EU-nämnden har tidigare blivit väl informerad om de problem som finns - via statsrådet samt de två statssekreterarena Has Lindberg (m) och Hans Lindblad (m) - och vilken ståndpunkt Sverige intar, med viktigaste kravet sänkt ram totalt samt fortsatt svensk avgiftsrabatt.
Nu säger vice ordföranden i EU-nämnden Marie Granlund till TT att "Sverige håller på att schabbla bort ett bra resultat i förhandlingarna".
Vad hon grundar detta på är okänt och ingenting som blivit bekant i EU-nämnden.
Vsd hon glömmer att berätta för TT är ju också att Sverige tagit initiativ till en rad möten med vad som på det vackra EU-språket kallas likemindes - möten som äger rum på Sveriges EU-beskickning vid Luxemburgträdgården i Bryssel.
Detta vet Marie Granlund men det passar illa det budskap hon vill förmedla:
- De har varit osedvanligt oskickliga förhandlare (från Sverige), säger Grandlund till TT - och det vill ju inte säga litet när man vet att Bosse Ringholm (s) både som finansminister (s) företrätt Sverige med förödande resultat i bland annat alkoholinförselfrågor och som vice statsminister varit EU-samordningsminister, låt vara att han då inte ens brydde sig om att åka till Bryssel (men väl Porto för att se Sverige spela fotboll).
- Det förslag som lämnas nu, där den svenska avgiften går upp drastiskt, är inte OK, nu måste man börjar jobba på allvar och bilda allianser så att vår medlemsavgift kan vara intakt, säger Granlund.
Konsten att slå in öppna dörrar har här fått en ny dimension.
Men vad göras skall är redan gjort och nu bör alltså nya saker göras.
Vad göra? Jo, vi borde nog sända Marie Granlund med all sin sakkunskap som chefsförhandlare (möjligen med Bosse Ringholm som sakkunnigt biträde, han vet ju hur man inte skall göra). Det hade säkert gått alldeles utmärkt, ja, jag talar inte om för vem.
Eller som Palme sade:
- Snus är snus om än i gyllene dosor.
En sak kan man dock vara säker på:
Socialdemokraterna är alltid bäst i klassen - och allra, allra bäst på träning.
EU-nämnden har tidigare blivit väl informerad om de problem som finns - via statsrådet samt de två statssekreterarena Has Lindberg (m) och Hans Lindblad (m) - och vilken ståndpunkt Sverige intar, med viktigaste kravet sänkt ram totalt samt fortsatt svensk avgiftsrabatt.
Nu säger vice ordföranden i EU-nämnden Marie Granlund till TT att "Sverige håller på att schabbla bort ett bra resultat i förhandlingarna".
Vad hon grundar detta på är okänt och ingenting som blivit bekant i EU-nämnden.
Vsd hon glömmer att berätta för TT är ju också att Sverige tagit initiativ till en rad möten med vad som på det vackra EU-språket kallas likemindes - möten som äger rum på Sveriges EU-beskickning vid Luxemburgträdgården i Bryssel.
Detta vet Marie Granlund men det passar illa det budskap hon vill förmedla:
- De har varit osedvanligt oskickliga förhandlare (från Sverige), säger Grandlund till TT - och det vill ju inte säga litet när man vet att Bosse Ringholm (s) både som finansminister (s) företrätt Sverige med förödande resultat i bland annat alkoholinförselfrågor och som vice statsminister varit EU-samordningsminister, låt vara att han då inte ens brydde sig om att åka till Bryssel (men väl Porto för att se Sverige spela fotboll).
- Det förslag som lämnas nu, där den svenska avgiften går upp drastiskt, är inte OK, nu måste man börjar jobba på allvar och bilda allianser så att vår medlemsavgift kan vara intakt, säger Granlund.
Konsten att slå in öppna dörrar har här fått en ny dimension.
Men vad göras skall är redan gjort och nu bör alltså nya saker göras.
Vad göra? Jo, vi borde nog sända Marie Granlund med all sin sakkunskap som chefsförhandlare (möjligen med Bosse Ringholm som sakkunnigt biträde, han vet ju hur man inte skall göra). Det hade säkert gått alldeles utmärkt, ja, jag talar inte om för vem.
Eller som Palme sade:
- Snus är snus om än i gyllene dosor.
En sak kan man dock vara säker på:
Socialdemokraterna är alltid bäst i klassen - och allra, allra bäst på träning.
16 nov: Besök i Botkyrka (ej klar av tidsskäl)
Denna dag gör Nina Lundström, Anna Steele, Fredrik Malm och jag studiebsök i Botkyrka, vid S:t Botvids skola, i Alby centrum etcetera.
Med följer också Lars Johansson, fp-gruppledare i Botkyrka och Maxwell Mandela, kulturpolitiker (fp) och politisk sekreterare i Bokyrka, samt vår länsombudsman Per Hammar.
Jag skall bygga ut denna rapport.
Med följer också Lars Johansson, fp-gruppledare i Botkyrka och Maxwell Mandela, kulturpolitiker (fp) och politisk sekreterare i Bokyrka, samt vår länsombudsman Per Hammar.
Jag skall bygga ut denna rapport.
15 nov: Kommunalskatten i Danderyd 2001-2012
För Danderyds del har kommunal- och landstingsskatten 2001-2012 varit denna:
Kommunalskatt Landstingsskatt Totalt
2012 17,35 12,10 29,45
2011 17,20 12,10 29,30
2010 17,20 12,10 29,30
2009 17,20 12,10 29,30
2008 17,20 12,10 29,30
2007 17,46 12,27 29,73
2006 17,86 12,27 30,13
2005 18,43 12,27 30,70
2004 18,43 12,27 30,70
2003 17,86 11,62 29,48
2002 17,28 10,32 27,60
2001 16,83 10,32 27,15
Församlingsavgift Stiftsavgift Begravningsavgift
2012 0,73 ---- 0,09
2011 0,73 0,03 0,08
2010 0,70 0,03 0,09
2009 0,70 0,03 0,08
2008 0,70 0,03 0,09
2007 0,70 0,03 0,09
2006 0,70 0,03 0,09
2005 0,70 0,03 0,09
2004 0,66 0,03 0,08
2003 0,68 ---- 0,09
2002 0,65 ---- 0,09
2001 0,80 ---- ----
Kommunalskatt + Landstingsskatt
+ Församlingsavgift + Stiftsavgift + Begravningsavgift
2012 30,27
2011 30,11
2010 30,12
2009 30,11
2008 30,12
2007 30,55
2006 30,95
2005 31,52
2004 31,47
2003 30,25
2002 28,34
2001 27,95
För icke medlem i svenska kyrkan
2012 29,54
2011 29,38
2010 29,39
2009 29,38
2008 29,39
2007 29,76
2006 30,22
2005 30,79
2004 30,78
2003 29,57
2002 27,69
2001 27,15 (minus kyrkoavgift)
Kommunalskatt Landstingsskatt Totalt
2012 17,35 12,10 29,45
2011 17,20 12,10 29,30
2010 17,20 12,10 29,30
2009 17,20 12,10 29,30
2008 17,20 12,10 29,30
2007 17,46 12,27 29,73
2006 17,86 12,27 30,13
2005 18,43 12,27 30,70
2004 18,43 12,27 30,70
2003 17,86 11,62 29,48
2002 17,28 10,32 27,60
2001 16,83 10,32 27,15
Församlingsavgift Stiftsavgift Begravningsavgift
2012 0,73 ---- 0,09
2011 0,73 0,03 0,08
2010 0,70 0,03 0,09
2009 0,70 0,03 0,08
2008 0,70 0,03 0,09
2007 0,70 0,03 0,09
2006 0,70 0,03 0,09
2005 0,70 0,03 0,09
2004 0,66 0,03 0,08
2003 0,68 ---- 0,09
2002 0,65 ---- 0,09
2001 0,80 ---- ----
Kommunalskatt + Landstingsskatt
+ Församlingsavgift + Stiftsavgift + Begravningsavgift
2012 30,27
2011 30,11
2010 30,12
2009 30,11
2008 30,12
2007 30,55
2006 30,95
2005 31,52
2004 31,47
2003 30,25
2002 28,34
2001 27,95
För icke medlem i svenska kyrkan
2012 29,54
2011 29,38
2010 29,39
2009 29,38
2008 29,39
2007 29,76
2006 30,22
2005 30,79
2004 30,78
2003 29,57
2002 27,69
2001 27,15 (minus kyrkoavgift)
15 nov: Folkpartiets föreningsmöte i Danderyd
I dag (15 nov) var det föreningsmöte i folkpartiet i Danderyd, enligt stadgarna ska föreningen ha två medlemsmöten om årt (minst), dels ett årsmöte, dels ett möte på hösten.
Vid dagens möte, där jag valdes att vara mötesordförande (Tack för det förtroendet!), fanns det två viktiga punkter på dagordningen, dels vilka ståndpunkter oppositionspartiet folkpartiet i Danderyd skall föra fram när det gäller danderydsbornas och Danderyds kommuns ekonomi (budget) för 2013, dels val av kommunala förtroendeledamöter i nämnderna och styrelserna från 1 januari 2013 till mandatperiodens utgång den 31 december 2014.
Först ekonomin för kommunen - och därmed kommnalskattesatsen för 2013.
Folkpartiets företrädare i kommunstyrelsen, Bengt Sylvan, kommunalråd, Jonas Uebel, fullmäktigegruppens ordförande, ersättarna Birgitta Lindgen och Maarit Nordmark (de två senare dessvärre för dagen förhindrade att deltaga på grund av sådana triviala orsaker som annat möte och resa utomlands i tjänsten, vad gör folk? arbetar när man i stället kan vara på sitt tusende sammanträde eller så?), fick väl godtjänt för sin hantering av budgetfrågorna av mötet.
I kommunskatt beräknas Danderyds kommun under 2013 ta in 1.817 miljoner kr - men i statlig (eller som det felaktigt kallas kommunal) skatteutjämning, försvinner 360 miljoner kr (19,8 procent, var femte intäktskrona), kvar blir 1.510 miljoner kronorsom skall användas skolan, vägar, social omvårdnad, förskola, brandförsvar (gemensamt kommunalförbund), miljötillsyn, kultur, fritid och många andra ting som kommunmedlemmarna förväntar sig att pengarna skall räcka till.
Mötet kommer fram till att vi skall stöda förslaget från den styrande Trepartialliansen (moderaterna, danderydscentern (att noggrant skilja från centerpartiet) och kristdemokraterna om oförändrad utdebitering, 17,35 kr/beskattad 100-lapp.
Men fp-mötet kommer också fram till att på flera punkter har vi en starkt avvikande politik:
1. Folkpartiet anslår mycket mer pengar till lärarlöner, en lärarlönepott, som skall användas till kvalitetsförstärkningar i skolan - det kan handla om löner, mindre klasser, specialinriktningar, mötet tar inte ställning till hur pengarna skall nyttjas, det måste utbildningsförvaltningen få komma med förslag om och sedan skall beslut träffas i barn- och utbildningsnämnden. Danderyd skall ha lärare i Sverigetoppen, är budskapet.
2. Projketet att gräva ner E18 förbi Mörby centrum är totalt stillastående sedan valet 2010 och den nuvarande trepartialliansen är oförmögen att ta vidare steg. Folkpartiet anslår pengar för att driva projketet vidare, för Danderyds utveckling och sammanhållning är detta det viktigaste projektet i hela kommunen utöver att förlänga tunnelebanan till Täby - vilket ligger på landstinget, inte Danderyds kommun (men vi har dirivit samma linje sedan 1980, måste vara ett tråkigt parti, eller hur som driver samma politik decennium efter decennium!
3. Inrätta en ÄÖ, Äldreombudsman. Intet heller det kravet är nytt, men efter de upprörande händelser som inträffat i äldreomsorgen behövs nya kanaler för att säkerställa kvaliteten i äldreomsorgen. Alla folkpartiets tidigare krav på inrättande av en äldreombudsman dit man anonymt kan anmäla brister och missförhållanden har avslagits av moderaterna, centerpartiet och - märkligt nog - kristdemokraterna (som på andra håll bejakar reformen), men det här kommer vi att fortsätta driva. ÄO skall stå fri från förvaltningen i övrigt, han eller hon skall vara en myndighet men med anonymitetsskydd för kontakter.
4. Mer pengar till underhåll av vägar och fastigheter. Det är inget krav som får människor att jubla men vi vet att med den politik som nu förs - sedan över 20 år½! - i Danderyd, förlorar vägar och fastigheter stora värden i brist på sakkunnigt innehåll, reparationer av skolor och vägar har under moderat ledning blivit en mycket stor utgiftspost i Danderyd, vi kan inte ta itu med allt eftersatt underhåll på ett enda år men vi måste vända utvecklingen.
Hur finansieras då detta?
Jo, genom att bland annat prioritera annorlunda i investeringsbudgeten och att försälja ytterligare någon eller några tomter som kommer att säljas ändå i framtiden; det är bättre - anser folkparitet - att ha ett aktivt arbetande kapital än passivt liggande.
I en enda fråga blir vi en smula oeniga: Det gäller hur tidigt elever skall utrustas med egna datorer. Beslutet blir att den frågan hanteras av våra kommunstyrelseföreträdare med hänsyn till kostnader och behov - något beslut om att det skall bli eller inte bli gratis datorer till alla elever i en viss årskurs fattas inte, däremot fastslås att folkpartiet i Danderyd är ett parti som dels bejakar teknisk utveckling, dels anser att lärare - kunniga lärare - är viktigare än all modern utrustning i världen - och att vi aldrig får glömma att teknik aldrig kan ersätta det personliga mötet i undervisningen.
Till frågan om vem som skall företräda folkpartiet i olika nämnder återkommer jag.
Mötet kommer
Vid dagens möte, där jag valdes att vara mötesordförande (Tack för det förtroendet!), fanns det två viktiga punkter på dagordningen, dels vilka ståndpunkter oppositionspartiet folkpartiet i Danderyd skall föra fram när det gäller danderydsbornas och Danderyds kommuns ekonomi (budget) för 2013, dels val av kommunala förtroendeledamöter i nämnderna och styrelserna från 1 januari 2013 till mandatperiodens utgång den 31 december 2014.
Först ekonomin för kommunen - och därmed kommnalskattesatsen för 2013.
Folkpartiets företrädare i kommunstyrelsen, Bengt Sylvan, kommunalråd, Jonas Uebel, fullmäktigegruppens ordförande, ersättarna Birgitta Lindgen och Maarit Nordmark (de två senare dessvärre för dagen förhindrade att deltaga på grund av sådana triviala orsaker som annat möte och resa utomlands i tjänsten, vad gör folk? arbetar när man i stället kan vara på sitt tusende sammanträde eller så?), fick väl godtjänt för sin hantering av budgetfrågorna av mötet.
I kommunskatt beräknas Danderyds kommun under 2013 ta in 1.817 miljoner kr - men i statlig (eller som det felaktigt kallas kommunal) skatteutjämning, försvinner 360 miljoner kr (19,8 procent, var femte intäktskrona), kvar blir 1.510 miljoner kronorsom skall användas skolan, vägar, social omvårdnad, förskola, brandförsvar (gemensamt kommunalförbund), miljötillsyn, kultur, fritid och många andra ting som kommunmedlemmarna förväntar sig att pengarna skall räcka till.
Mötet kommer fram till att vi skall stöda förslaget från den styrande Trepartialliansen (moderaterna, danderydscentern (att noggrant skilja från centerpartiet) och kristdemokraterna om oförändrad utdebitering, 17,35 kr/beskattad 100-lapp.
Men fp-mötet kommer också fram till att på flera punkter har vi en starkt avvikande politik:
1. Folkpartiet anslår mycket mer pengar till lärarlöner, en lärarlönepott, som skall användas till kvalitetsförstärkningar i skolan - det kan handla om löner, mindre klasser, specialinriktningar, mötet tar inte ställning till hur pengarna skall nyttjas, det måste utbildningsförvaltningen få komma med förslag om och sedan skall beslut träffas i barn- och utbildningsnämnden. Danderyd skall ha lärare i Sverigetoppen, är budskapet.
2. Projketet att gräva ner E18 förbi Mörby centrum är totalt stillastående sedan valet 2010 och den nuvarande trepartialliansen är oförmögen att ta vidare steg. Folkpartiet anslår pengar för att driva projketet vidare, för Danderyds utveckling och sammanhållning är detta det viktigaste projektet i hela kommunen utöver att förlänga tunnelebanan till Täby - vilket ligger på landstinget, inte Danderyds kommun (men vi har dirivit samma linje sedan 1980, måste vara ett tråkigt parti, eller hur som driver samma politik decennium efter decennium!
3. Inrätta en ÄÖ, Äldreombudsman. Intet heller det kravet är nytt, men efter de upprörande händelser som inträffat i äldreomsorgen behövs nya kanaler för att säkerställa kvaliteten i äldreomsorgen. Alla folkpartiets tidigare krav på inrättande av en äldreombudsman dit man anonymt kan anmäla brister och missförhållanden har avslagits av moderaterna, centerpartiet och - märkligt nog - kristdemokraterna (som på andra håll bejakar reformen), men det här kommer vi att fortsätta driva. ÄO skall stå fri från förvaltningen i övrigt, han eller hon skall vara en myndighet men med anonymitetsskydd för kontakter.
4. Mer pengar till underhåll av vägar och fastigheter. Det är inget krav som får människor att jubla men vi vet att med den politik som nu förs - sedan över 20 år½! - i Danderyd, förlorar vägar och fastigheter stora värden i brist på sakkunnigt innehåll, reparationer av skolor och vägar har under moderat ledning blivit en mycket stor utgiftspost i Danderyd, vi kan inte ta itu med allt eftersatt underhåll på ett enda år men vi måste vända utvecklingen.
Hur finansieras då detta?
Jo, genom att bland annat prioritera annorlunda i investeringsbudgeten och att försälja ytterligare någon eller några tomter som kommer att säljas ändå i framtiden; det är bättre - anser folkparitet - att ha ett aktivt arbetande kapital än passivt liggande.
I en enda fråga blir vi en smula oeniga: Det gäller hur tidigt elever skall utrustas med egna datorer. Beslutet blir att den frågan hanteras av våra kommunstyrelseföreträdare med hänsyn till kostnader och behov - något beslut om att det skall bli eller inte bli gratis datorer till alla elever i en viss årskurs fattas inte, däremot fastslås att folkpartiet i Danderyd är ett parti som dels bejakar teknisk utveckling, dels anser att lärare - kunniga lärare - är viktigare än all modern utrustning i världen - och att vi aldrig får glömma att teknik aldrig kan ersätta det personliga mötet i undervisningen.
Till frågan om vem som skall företräda folkpartiet i olika nämnder återkommer jag.
Mötet kommer
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
