29 augusti 2013: Vattenskotrar - ett otyg!

I dag var det interpellationsdebatt i riksdagen om bland annat vilka åtgärder som kan vidtas mot vattenskotrar. (Regelverket - 1993 års vattenskoterförordning - kan man läsa här.)
  Det var Jens Holm (v) - som jag aldrig har förstått, det har jag sagt tidigare, tillhör vänsterpartiet med de åsikter han företräder - som interpellerat statsrådet Catharina Elmsäter Svärd (m).
  De tankar om åldersreglering eller andra former av restriktioner riktade mot enskilda, körkort eller vad det kan tänkas, har jag svårt att känna sympati med, där instämmer jag med statstrådet som också var tveksam.
  Och allmän registrering av alla båtar, som låg i förlängningen av Holms förslag, tror jag inte heller utgör någon lösning på vattenskotereländet.
  Det blev likväl en bra debatt om vattenskotereländet.
  Här mina två inlägg (1):

"Herr talman! 
För oss flitiga kanotister är vattenskotrarna en särskild sorts tyg, nämligen ett otyg.
   Det får man personligen stå ut med, att det är på det sättet. 
   Det här är emellertid ett typfall av ett nytt slags fartyg där den enes frihet, det vill säga friheten att framföra dessa vattenskotrar, begränsar den andres frihet. 
  Det är den grundläggande frågan. 
  Det kommer oljud, det är höga hastigheter, det finns risk för olyckor, som Jens Holm och även statsrådet varit inne på.


Vi människor kan åtminstone försvara oss, men djuren behöver också en talesman i de här sammanhangen. Vi har fågelskyddsområden och vidtar andra åtgärder för att skydda naturen. 
  Men nu har vi fått en ny form av nöjestrafik, herr talman, som är att noga skilja från nyttotrafik. Här talar vi om en form av nöjestrafik, ofta i kommersiell skepnad. 
  Då gäller det, precis som Jens Holm och statsrådet varit inne på, att se till att vi begränsar den frihet som det är att helt fritt framföra dessa svavelosande och ljudliga maskiner.


Jag tror i och för sig inte på förbud, och vattenskoterförordningen har många förtjänster, liksom länsstyrelserna, i det här sammanhanget. 
  Men på samma sätt som när det är fråga om trafiken på vägarna, att det är tillåtet att framföra fordon under vissa betingelser, måste vi säga att det i grund och botten inte är tillåtet att bete sig hur som helst.
  Det är vattenskoterförordningens grundläggande tema.
  När man ska cykla finns det skyltar som visar att det är en cykelbana. 
  Motsvarande finns inte till sjöss där det tydligt och klart skulle framgå att här är det tillåtet att framföra vattenskoter.
   Jag tror att vi behöver ändra på själva ordningen så att det tydligt framgår var det är tillåtet, och i övrigt är det icke tillåtet.
  Det kan man exempelvis göra genom en skyltverksamhet; jag kan inte föreslå någon särskild skylt för det, men Sjöfartsverket kan säkert ta fram en skylt för där det är tillåtet att framföra vattenskoter. 
  Då skulle man på ett helt annat sätt kunna skydda både djur och kringboende.
  Man störs nämligen på många håll väldigt av buller.
Herr talman! 
  Redan för tio år sedan, år 2003, ställde jag en interpellation i den fullmäktigeförsamling som jag då tillhörde. Då fick jag svaret – och det är säkert korrekt – att man lokalt, i de lokala ordningsföreskrifterna för kommunerna, inte kan göra någonting åt bullerfrågor, för de omfattas inte av dem. 
  Därför skulle jag vilja fråga statsrådet om man i en pågående översyn inte enbart ska låta länsstyrelserna ta ställning till frågan utan också ge kommunerna möjlighet att införa förbud, eller ge tillåtelseprövning, så att de kan avgöra var i deras kommun man får köra vattenskoter."

Det senare inlägget:
"Herr talman! 
Jag vill gärna instämma med statsrådet: Om vi kunde lagstifta om sjövett skulle vi naturligtvis göra detta, men det är väldigt svårt, precis som det är svårt att lagstifta om vett att framföra fordon, cykla och gå i trafiken. 
  Till Jens Holm skulle jag vilja säga att man inte skall se denna fråga, som Jens Holm mycket förtjänstfullt har väckt, som någon partipolitisk fråga. Det är framför allt en vällevnadsfråga och trivselfråga för allmänheten. Jag tror inte att den har någon partipolitisk bäring i ideologiskt hänseende. Det är bra att regeringen arbetar med det här. 
  Jag håller också med statsrådet och Jens Holm om att vattenskoterförordningen i grund och botten är väldigt bra. Det finns ganska lite att invända mot den. 
  Det är själva tillämpningen det handlar om. 
  Där kommer man tillbaka till vanliga människors val att inte använda sitt eget vett när de framför dessa fordon.
  De flesta människor sitter på stranden och är inte ute med vattenskotrar. 
  Att det är nöjestrafik och inte nyttotrafik är också viktigt att hålla i minnet. Det finns därför skäl att vara något tuffare mot detta än vi är med nuvarande lagstiftning. 
  Inte minst är bullernivåerna från dessa vattenmaskiner väldigt höga, och ljudet sprider sig över mycket stora områden. 
   Det är ett väldigt otyg, vilket många människor vet. 
   Den enes frihet är den andres ofrihet i detta fall."  

29 augusti 2013: Gasattacken i Syrien

Man må tycka vad man vill om gasattacken i Syrien - och det gör jag och andra, ofattbart grymt, bara civila oskyldiga offer - men precis som parlamentsdebatten i England i dag visade, måste det till ostridiga bevis för att tillgripa militärt våld utifrån.
  Att Sverige inte skall deltaga i någon militär aktion utan beslut i FN:s säkerhetsråd är absolut säkert.
  Det borde för övrigt gälla också EU: Om Europeiska Unionen, med två platser bland FN.s fem permanenta medlemsstater, skall vara en politisk kraft att bry sig om, måste beslut som den intar också vara förankrade i FN:s säkerhetsråd.
  Viktigast av allt är dock nu att så snart som möjligt strypa alla vapenleveranser till alla parter i Syrien, samtidigt.
  Och skicka, till de säkra zoner som kan finnas, medicinsk personal.

29 augusti 2013: ... och Indiens inflation

Inflationen i Indien uppgår nu till över 10 procent, valutan - rupien - faller som en sten mot dollarn, styrräntan är svår att hindra kapitalflykt med eftersom den sedan i juli redan ligger på 7,25 procent (till åtminstone 19 september) och landet har just tagit nytt rekordstort dollarlån.
  Befolkningen uppgår (2011) till 1.210.193.422 människor, det är - om Sverige är 9,5 miljoner människor - 127 gånger fler än Sverige.
  Ett svårskött pastorat, skulle man kunna säga.

29 augusti 2013: Brasiliens styrränta

Nationalbanken i ett av Bric-länderna - Brasilien - har i dag höjt styrräntan till 9,0 procent.
  I Sverige är den som bekant 1,0 procent.
  Slutsatserna draga sig själva, som konsekvensanalytikern sade för att slippa tänka själv.

28 augusti 2013: Lundsberg stängs

Att traditionerna på Lundsbergs riksinternat i Storfors kommun i Värmland varit otidsenliga är uppenbart.
  Hur allvarlig brännmärkningen varit av förstaårselever - det talas om varmt strykjärn mot rygg, kan det verkligen vara sant?; det är ju kriminellt och bör handläggas av polis som misshandel - varit i den gångna helgen är svårt att veta.
  Inget kan försvara sådan misshandel, godkänt eller inte.
  Men Skolinspektionens beslut att stänga skolan i stället för att polisanmäla vad som förevarit är svårt att förstå. Det blir en kollektiv bestraffning av andra än de inblandade.
  Sådan bestraffning är jag emot.
  Vad grannen gör, skall jag aldrig straffas för.
  Och tvärtom.
  Nä, en sak är vilka bidrag från skattebetalarna till denna form av skola skall äga rätt att uppbära, det kan man ha synpunkter på.
  Men skolinspektionens beslut att dra in undervisningen för alla elever, det måste enligt min mening vara fel.

28 augusti: Som vanligt verklighetsfrämmande (kd)

I handlingarna inför torsdagens finansutskott (29 augusti) ser jag att sverigedemokraterna under rubriken Övritga frågor har begärt ett utskottsinitiativ - daterat 26 augusti och undertecknat ledamot Sven-Olof Sällström (sd) - där partiet vill att utskottet i skrivelse till regeringen skall ge sin åsikt till känna att utskottet är emot att brytpunkten i den statliga skatteskalan skall höjas.
  (På partiets egen hemsida finns det dock inte omnämnt, endast Avpixlat har nämnt, under den för denna hemsida talade rubriken Sndlåda.)
  Det är ju i och för sig ingen nyhet att sverigedemokraterna är ett skattehöjarparti.
  Men detta förslag till utskottsinitiativ är ju helt befängt.
  Inte ens de andra socialistiska partierna kommer ju att kunna stödja detta.
  Varför?
  Jo, det finns inget sådant förslag. Det kan komma den 18 september 2013 inför budgeten 2014, men dessförinnan finns inget förslag om skatteförslag för 2014 att ta ställning till.
  Det vet förstås alla andra partier.
  Sverigedemokraternas skrivelse är så pinsam - tror jag - att inte ens de seriösa medierna kommer att rapportera om den. Eller ens de själva ...
  Det är svårt att förstå att ett riksdagsparti kan vara så desorienterat i parlamentariskt arbete.
  Sverigedemokraterna beter sig som om riksdagen skulle vara en sandlåda.
  Men riksdagen är allvar, inget järnrörstillhåll.

28 augusti 2013: Martyrskapet (sd)

Häromdagen talade som många vet efter flitigt medierefererande partiledaren Jimmie Åkesson (s) i Sölvesborg. TV sände långa avsnitt, martyrskapet var svårt att hitta.
  Det framgick klart att sverigedemokraterna vill vinna nya väljare.
  Och genom som position - utan att behöva ta minsta ansvar någonstans - kan de lova praktiskt taget allt, allt efter lyssnare.
  Invandrarfrågan är förstås partiets paradgren - fast det har mycket svårt att tala om vilka flyktingar som kommer hit som skall kastas ut före asylprövning. Det är ju skillnaden mot gällande invandringspolitik - sd vill vidta åtgärder innan individuell asylprövning sker. Ingen journalist bryr sig om att fråga om detta.
  Men annars är det - som statsvetaren i Göteborg Henrik Ekengren Oscarsson uttryckte saken i SvD häromdagen (25 augusti) att sd "kanaliserar en massan annan frustration, som missnöje med välfärden, arbetslöshet och politikermisstro".
  Rätt. Men man måste lägga till det välvårdade martyrskapet: Folk måste tycka synd om sverigedemokraterna, hur de behandlas (fast medierna smeker dem) av alla andra.
  Martyrskapet är sverigedemokraternas livsluft.
  Utan martyrskapet är som alla andra partier.
  Det vill säga för missnöjda väljare någonstans mellan ingenting och det politiska etablissemanget.

28 augusti 2013: Vad Skottland bidragit med

Att skottar anses snåla, är en felaktig men vanlig uppfattning.
  Vad har då Skottland bidragit med?
  Jo, enligt en skotsk minister:
  - Golf, whisky and Robert Burns.
  För den som möjligen inte vet vem Robert Burns - född 1759, död - en kombination av reumatisk värk och flitigt inmundigande av den dryck han förknippas med - vid 1796 vid blott 37 års ålder - är, skall sägas att han är den som skrivit texten till Auld Land Syne, känd inte minst från filmen Dimmornas bro  med Vivian Leigh och Robert Taylor  (premiär 1940, fortfarande en av filmhistoriens främsta filmer).

Men de flesta kan - utan att veta det - också en annan dikt, från 1794, av Robert Burns, My love is like a red, red  rose, tolkad av Evert Taube:
  - Min älskling, du som en ros,
    en nyutsprungen, skär.
    Ja, som den ljuvaste musik,
    min älskade du är.

   Så underbar är du min kära,
   så vacker utan slut.
   Och älska dig, skal jag än,
   när havet sinat ut.

  När hela havet sinat ut,
  och bergen smälts till glöd,
  Ja, älska dig, det ska jag än.
  När jorden ligger död.

  Min älskling, du är som en ros,
  en nyutsprungen skön.
  Ja, som den ljuvaste musik,
  Min älskade du är!

Robert Burns (1794) i original:

O my Luve's like a red, red rose
That’s newly sprung in June;
O my Luve's like the melodie
That’s sweetly play'd in tune.

As fair art thou, my bonnie lass,
So deep in luve am I:
And I will luve thee still, my dear,
Till a’ the seas gang dry:

Till a’ the seas gang dry, my dear,
And the rocks melt wi’ the sun:
I will luve thee still, my dear,
While the sands o’ life shall run.

And fare thee well, my only Luve
And fare thee well, a while!
And I will come again, my Luve,
Tho’ it were ten thousand mile.
 - - -
Allt detta apropå  Golf, whisky, and Robert Burns.

27 augusti 2013: Dagens roligaste lek

Dagens roligaste lek heter Leka Arbetsförmedling.
  Den går till så att man har två lag, ett rött och blått.
  Reglerna ändras efterhand.
  Man skall förmedla så många jobb som möjligt.
  Antalet tillgängliga jobb är dock noll.
  Likväl: Spelet kan börja.
  - Jag behöver mer pengar, säger Lag Röd.
  - Det får Du gärna, säger Lag Blå, bara Du skaffar mig ett jobb.
  - Det löser jag, säger Lag Röd. Jag avskedar domaren - och då blir det en ledig plats.
  - Jag ger mig, säger Lag Blå. Det var så genialiskt att jag inte hade kommit på det själv.
  - OK, jag förstår. Du skulle alltså ha gjort på annat sätt?
  - Javisst, jag hade också fixat ett jobb, men jag hade gjort det genom att förtidspensionera domaren.
  - Å, vad du är duktig, säger Lag Röd. Det hade jag aldrig kommit på själv. Och så syns det ju inte i arbetslöshetsstatistiken.
  - Nä, säger Blå, men nu vinner jag för jag har ökat jobben med ett. Det kommer Du aldrig att slå, Lag Röd.
  Så går det till att Leka Arbetsförmedling.

27 augusti 2013: Metall privatiserar

Fackförbundet IF Metall skall skapa en egen arbetsförmedling, med start 2 september, meddelar förbundet i dag.
  Roligt med fackförbund som tar saken i egna händer och privatiserar ytterligare en myndighetsutövning.
  Konkurrens från Arbetsförmedlingen behöver man knappast frukta, den är inte ens mätbar.

27 augusti 2013: Vad jag tyckt om Arbetsförmedlingen

Det är många som i dessa dagar tycker om Arbetsförmedlingen.
  Även jag gör så, men har gjort det även tidigare.
  Så här skrev jag om Arbetsförmedlingen den 9 juni i år:
  "Häromdagen skrev den nya socialdemokratiska trojkan, Stefan Löfven, Magdalena Andersson och Mikael Damberg en i DN kritisk artikel mot regeringen.
  Eller var det mot Arbetsförmedlingen, AMS?
  Självfallet riktar man sig mot regeringen - "Dålig matchning har lett till 80.000 förlorade jobb".
  Men man skall inte kasta sten i glashus, det krasar förfärligt när rutorna spricker.
  Och det är precis vad det gör i DN-artikeln.
  För den grundläggande frågan är:
  - Kan man ha en myndighet, numera Arbetsförmedlingen, tidigare AMS, som förmedlar jobb som inte finns?
   Att förtroendet för Arbetsförmedlingen är så totalt under isen, beror bara på en sak: 99 procent av alla har fått sitt första jobb på annat sätt. Och så fortsätter det. Arbetsförmedlingen hanterar massor med människor som det inte finns några jobb till.
  Visst kan man göra nya organisationsformer inom Arbetsförmedlingen och hitta på dussintals- och tjogvis med nya anställningsformer och praktik och konstlade jobb.
  Men det hindrar inte att den som vill ha jobb, eller börja i eget företag, de fixar detta i Sverige.
  Socialdemokraterna borde skaffa sig en fönsterputsare.
  Vi behöver mindre AMS i det här landet, inte mer.
  Däremot flera nya företag och fler arbetsgivare.

27 augusti 2013: Två rescensioner

I dag kommer DN-journalisten Kajsa Ekis Ekmans reportagebok om Aten skuld 2011-2013 ut.
  Den anmäls i både SvD och DN.
  I DN är boken intressant och intresseväckande, recensenten Anders Lokko kommer från SvD.
  I SvD totalsågas boken av DN-medarbetaren Gunnar Wetterberg.
  Slutet är så nära halshuggning man kan komma. Läs - och njut:
 "Det är en reportagebok med tydliga värderingar och mer diffusa slutsatser.
  Det är en bitvis passionerad plädering, som förmedlar stämningar och på så vis gör demonstrationerna och strejkerna än mer begripliga.

  Däremot är den inte övertygande som analys av Greklands situation och möjligheter, hur landet hamnat där det är och hur det skulle kunna ta sig vidare.
  De viktigaste frågorna passerar förbi – korruptionen, klientelismen, varför den grekiska staten är så svag, hur stort ansvar tar partierna? – men Ekman gräver inte.
  Och den springande punkten – har Grekland en ekonomi som skulle tjäna på att lämna euron och devalvera – som Sverige 1992?
  Den kommer hon inte ens i närheten av att bena ut."

Detta kommer mig att tänka på en anmälan i Sydsvenskan när jag arbetade på ledareavdelningen där på 1970-talet av dåvarande kulturskribenten Carl-Håkan Larsén som anmälde ett nyskrivet och uruppfört musikopus av Sten Broman - hans musikrecesentföreträdare i SDS - till något jubileum i Lunds domkyrka.
  Rubriken över åtta spalter löd:
  Cathedralis Catastrophalis.

Sten Broman skrev aldrig något mer i Sydsvenskan.
  Än mindre mindes sina egna decennier på Sydsvenskans kulturavdelning.
  Jag åkte tåg med honom till Stockholm straxt efteråt.
  -  Rrrroliggt att det åtminstone finns någon på Sydsvenskan med vettet i behåll, sammanfattade han vårt tre timmars samtal.
  Men så långt som att läsa Sydsvenskan igen, det nedlät han sig inte till, meddelade han.

Skall bli intressant att ta del av nästa PK-debatt mellan Gunnar Wetterberg och Kajsa Ekis Ekman.
  Den kan väl ledas av Anders Lokko?

26 augusti 2013: Vad skall ske med arbetsförmedlingen?

Ordföranden i blåsväder, generaldirektören sparkad, ett villrådigt departement, en myndighet vars förtroende hos allmänheten torde vara sämre än det för bankdirektörer och politiker - hur nu det skulle vara möjligt.
  Vad bör man göra med arbetsförmedlingen?
  Häromdagen (17 augusti) var jag i Lövstabruk tillsammans med riksdagsledamoten Ismail Kamil (fp) från Uppsala.
  Ingen journalist var närvarande.
  Men där kunde vederbörande annars ha fått hör i Kamils anförande inför de församlade folkpartisterna att enligt hans mening måste arbetsförmedlingen göras om i grunden.
  Varför? Jo, den fungerar inte.
  Jag instämde och instämmer.
  Jag vill påstå att 99 procent av alla som får sitt första jobb får det genom kontakter, föräldrar eller grannar eller vänner som känner någon som känner någon som känner föräldrarna - och så blir det ett tillfälligt jobb.
  Arbetsförmedlingen fungerar, ja, inte myndigheten utan verksamheten.
  Det grundläggande problemet alltsedan Arbetslöshetskommissionen och Arbetsmarknadsstyrelsen har varit att vi har en myndighet som i själva verket är en operatör på ett viktigt område, arbetsmarknaden.
  Det som är som om Bolagsverket skulle driva alla bolag i Sverige, Bostadsverket bygga alla hus, Jordbruksverket driva alla jordbruk eller något annat verk bedriva den verksamhet det via lagar skall leda.
  Arbetsförmedlingen i Sverige fungerar bra, Arbetsförmedlingen har inte fungerat och kommer i nuvarande form inte att fungera.
  Man kan ösa ytterligare 70 miljarder varje år över Arbetsförmedlingen, den kommer ändå inte annat än fungera marginellt.
  Gör om och gör rätt: Arbetsförmedlingen bör ha i uppdrag att leda efterfrågan på arbetskraft, inte vara en aktör själv.
  Det måste agera på arbetsmarknaden, sluta att söka förmedla jobb som inte finns.
  Den svenska arbetsförmedlingen måste fungera. Lägg ned Arbetsförmedlingen och skapa en ersättare som fungerar.
  (Socialdemokraterna vet detta lika väl som jag och andra liberaler.)

26 augusti 2013: Bör regeringen avgå (2)

I förrgår - efter hr Åkessons (sd) tal i Sölvesborg, ställde jag frågan:
  - Bör regeringen avgå?
  Jag lovade återkomma till den saken.
  Nu ser jag att Jimmie Åkesson och hans parti söker ställa socialdemokraterna, miljöpartiet och vänsterpartiet inför något slags ultimatum, att gå emot höjningen av brytpunkten i skatteskalan.
  Som bekant (?), ja, inte för hr Åkesson men för andra som tyngs av sakkunskap, var ju denna höjning av brytpunkten i praktiken ett resultat av 1990 års skattereform mellan socialdemokraterna och folkpartiet.
  Övriga partier röstade då mot men man kan ju konstatera att t.ex. moderaterna och centerpartiet senare anslutit sig, vänsterpartiet icke vilket är väntat eftersom partiet alltid varit för höjda skatter för vanliga arbetare, och kd, ännu inte ett riksdagsparti, och miljöpartiet, i riksdagen men beslutsoförmögna, sysslade bara med att vela.
  Tjugotre år senare:
  Nu vill sverigedemokraterna dels höja jobbskatteavdraget, som man tidigare som det snurreruntparti man är, varit emot, dels höja skatten för delvis samma människor genom att inte höja brytpunkten för statlig skatt; därmed får några 100.000 svenskar höjd skatt.
  Den som är lite oklar över logiken i sverigedemokraternas skattepolitik behöver inte känna sig ensam.
  Partiet är dock för att skatten på veteranbilar skall avskaffas, det tror jag är kärnan i partiets politik.
  Det yttersta målet för sverigedemokraterna är dock att fälla den nuvarande ministären Reinfeldt - Jimmie Åkesson är, som jag många gånger tidigare sagt så långt från Sverigevänner som tänkas kan men i gengäld Stefan Löfvens, Jonas Sjöstedts och Gustav Fridolins bäste vän.
  Kan man bryta ut en frågan om höjningen av brytpunkten i den statliga skatteskalan från andra skattefrågor i en statsbudget?
  Här går meningarna i sär som dag och natt.
  Det är enligt min mening helt omöjligt.
  Då skulle man öppna för en flera olika budgetförslag samtidigt - som bifölles.
  Det går ju inte, fungerar inte.
  Sverige kan bara ha en statsbudget.
  Sverige kan antingen vara med i FN eller inte, Sverige kan antingen vara med i EU eller inte.
  Sverigedemokraterna tror att man kan vara lite havande.
  Det går inte.
  Som jag skrev i lördags: Tänk om varje parti - eller varje ledamot! - skulle få komma med egna krav som riksdagen sedan bifölle - då skulle ju regeringen inte längre regera.
   Rickard Sandler (s) sade den 7 juni 1926, då gällde det Stripakonflikten, i själva verket hur man skulle betrakta beslutet att beorda femton person utan jobb att ta anvisade jobb som malmlastare och därigen upphäva det beslut om nya direktiv till dåvarande Arbetslöshetskommissionen som den socialdemokratiska regeringen ville införa men som en riksdagsmajoritet sade nej till varpå den socialdemokratiska regeringen föll:
  Det är bättre att denna regering faller, än att regeringsmakten förfaller.
   Nu har det gått 87 år till.
   Men samma förutsättningar som 1926 gäller för möjligheten för en regering att styra landet.
  Den måste ha sitt mandat från en riksdagsmajoritet, eller statsministern måste åtminstone tolereras av en sådan majoritet.
  Om nu sverigedemokraterna vill lotsa fram de andra oppositionspartierna genom att fälla regeringen Reinfeldts ekonomiska politik - och det betyder inte att jag skulle gilla varje inslag i den - har regeringen inget mandat i Sveriges riksdag längre.
  Då skall regeringen avgå.
  Jag skrev tidigare att den skulle ersättas av en ministär Löven (s) stödd på s, mp, v och sd.
  Men det kanske är fel: Erbjudandet att bilda regering bör kanske i stället gå till Sverigedemokraterna - som fällt ministären Reinfeldt.
  Dennas fyra partier, som förfogar över 173 mandat i riksdagen, kommer självfallet att rösta nej till varje annan regeringsbildare än Fredrik Reinfeldt - men hur gör de andra partierna? Det blir kanske svårsmält för Jonas Sjöstedt (v) att rösta ja eller lägga ner sin röst för Jimmie Åkesson som regeringsbildare, även om han - Sjöstedt - varit med om att fälla ministären Reinfeldt. Sjöstedt är ju den som bereder väg för Åkesson.
  Då återstår att budet går till någon annan regeringsbildare, t.ex. Stefan Löfven (s).
  Det kommer säkert att tolereras av socialdemokraterna, miljöpartiet och vänsterpartiet, som tillsammans har 156 röster, det blir ja från de tre partierna.
  Mot Löfven som statsminister kommer moderaterna, folkpartiet, centerpartiet och kristdemokraterna att rösta, deet blir 173 nej-röster.
  Och då återstår hur snurreruntpolitikern Jimmie Åkesson beslutar göra.
  Stefan Löfven kan får 156 ja-röster, 173 nejröster och - ja, lägger Jimmie Åkessons ned sin och övriga 19-sd-röster, blir Stefan Löfven inom kort Sveriges statsminister med stöd av sverigedemokraterna.
  En fråga som då bör ställas är:
  - Vem vill att Sverige skall styras av sverigedemokraterna?

26 augusti 2013: Regeringen skapar jobb

Jag förstår inte kritiken mot regeringen att den inte skapar jobb.
  Till och med på söndagen skapade den ett jobb.
  Ett nytt jobb inom arbetsförmedlingen.
  Bra jobbat.

25 augusti 2013: Stefan Lövens sommartal

Stefan Löven (s) i Vasaparken 25 augusti 2013

I Vasaparken - som ligger ganska centralt  i Stockholm två stenkast från LO-borgen för den som kanske trodde på sommartal ute någonstans runt om i Sverige - talade i dag Stefan Löven (s).
  Den som klickar på namnet kommer direkt till det skrivna talet.
  Nyheten - kanske "nyheten" - är att socialdemokraterna vill skrota PPM-systemet.
  Det betecknades som ett "lotteri" och är dyrt. Det senare borde dock analyseras ordentligt innan beslut träffas - man har ju alldeles nyligen kritiserat AP-fonderna för dyrbar förvaltning. detta på goda grunder. Men vem har då hört talas om att man bör minska valfriheten i placeringen av pensionspengar? Kostar det på ena ställt, då är det tydligen i sin ordning, är det efter enskildas val, då är det stolligt och bör förbjudas.
  Äpplen och päron.
  Ungefär som att för ett tag sedan var det friskolornas vinster som var problem, nu är det förluster.
  Borde man inte förbjuda kommunerna att lägga ner skolor? Även om de inte har några elever?
  - - -
  I övrigt var - utöver bra saker om Syrien - temata som antydde att socialdemokraterna vill allt gott och är emot allt ont, vill ha mer av det förra och mindre av det senare -  och att regeringen smiter eller inte tar ansvar.
  Kritiken för att regeringen inget gör och smiter från sitt ansvar i fråga om arbetsförmedlingens ledning uteblev dock, chefen för arbetsförmedlingen hade ju avsatts innan Löfven talade.
  Man får väl säga att där hade han stor framgång.
  Men:
  - Hvad vilja socialdemokraterna? i ideologiskt hänseende.
  Om det veta vi lika mycket efter som före talet.
  Det vill säga ingenting.
  Nu finns det bara en hägring som gäller: Makten.
  Vad man skall ha den till, skall väljarna få veta vad det lider.
  Dock tidigast den 15 september 2014.

25 augusti 2013: Kanalens Dag i Åkersberga

Monica Kjellman, Bengt Svensson samt Täbygästerna
Anna och Jan-Åke Willumsen, fullmäktig även han

I dag var jag på Kanalens Dag i Åkersberga.
   Detta bör noga skiljas från Kanelbullens dag, en annan viktig händelse, som dock firas av våra magar först den 4 oktober.
  Det var fullt med promenerande, strosande, pratande, köpande, ackorderande människor och det var stånd av alla de slag, ridning, hembygdsföreningar, Länsmansgården, PRO och SPF, Folkets hus, karameller, spunnet socker, tingel och tangel och politik.
  Härligt!
  I fp-montern mötte jag landstingsledamoten Monica Kjellman och fick - eller snarast tubbades - att välja mellan tre goda förslag hur man skall förbättra för äldre. Jag får nog fråga Barbro Westerholm först, sade jag och lade till slut en boll för att man skulle se till att stödja anhöriga mer - men det var inte lätt, för rehabilitering som jag vet att Monica brinner för skapar både bättre fysik och mental uthållighet eller beredskap att vara kvar i sin - så att säga - hemliga miljö längre: Det är ju institutionsvård som kostar så mycket, här får man verkligen fundera över var kostnaderna uppstår, stimulerande och förebyggande vård är så oerhört mycket mer kostnadseffektivt än institutionsvård som också har den nackdelen att den som inte längre kan klara alla livets krav ofta förlorar mänskliga kontakter.

Monica Kjellman gjorde reklam - eller
sysslade mer med information
och upplysning - om behovet av
växelvård i kommunal regi för de äldre

  Monica vill jobba för att fler kommuner skall göra som Österåker - jag håller med. Senare i höst skall jag åka med ett par andra riksdagsledamöter och se på Åkersbergas strävanden.
  Så mötte jag förra fp-kommunalrådet Bengt Svensson - som efterträddes av Elisabeth Gunnars - och förrförrförra fp-kommunalrådet Ritva Elg, hon var Österåkersråd redan 1989-91, tiden går - nu gick hon verkligen bra igen också efter att ha fått bytt en del av det man går med, tänk vad sjukvården kan.
  Sedan såg jag föreningsordföranden Patrik Ferm, fullmäktigeledamoten Moa Bäckström, nämndledamöterna Örjan Franzén och Gunnar Widforss och många fler.

  Förbi kom också Täbyfolkpartiets vice ordförande Jan-Åke Willumsen med fru Anna, ja, det var verkligen många som både var där och ville prata politik.
  Formen är också bra: Man går förbli, ser vad som finns - och är man intresserad stannar man till.
  Dessutom var värmen mer än perfekt: Solen strålade och svetten lackade.

25 augusti 2013: Tjockteve

Har ni tjockteve eller inte?
  Om detta har min vän Sofia Mirjamsdotter i Sundsvall i dag skrivit en rolig artikel.
  Den handlar dels om finnar, dels om tjocketeve.
  Hon har en sådan.
  Jag har också haft tjockteve. Undrar vad Johan Croneman tycker om tingesten?
  Å andra sidan ser jag i en katalog som jag inte bett att få att man kan köpa något annat än tjockteve för bara 34.990 kr.
  Tyvärr har jag inte hittat Sofias tankar på nätet från dagens Sundsvalls Tidning.
  Men den kanske kommer.
  Och så undrar jag om tjockteve är något för Svenska Akademiens ordlista.

24 augusti 2013: Jimmie Åkessons minne

I dag höll - för fjärde gången - sd-ledaren Jimmie Åkesson ett sommartal i Sölvesborg.
  Det var- jag har läst hela talet - sprängfyllt med skryt.
  Lite överraskande kanske att han valde att partipolitisera valen till Svenska kyrkan - alla andra partier tycker ju att man skall undvika partipolitik i kyrkan. Men det är Åkesson obetingat att tycka tvärtom.
  Frågan är om jag - som nyligen som privatperson deltog i en samling om tolerans mot oliktänkande - anordnad av ärkebiskopen klarar mig från Åkessons bannbullor mot oliktänkande?
- - -
  Men på en punkt missminner sig Jimmie Åkesson i en helt annan fråga:
  Det är inte som så att hans parti alltid har tyckt att jobbskatteavdrag är bra.
  Tvärtom. Partisekreteraren Björn Söder skrev i sin egen blogg den 7 september 2011 att det är ett verkningslöst förslag som hans parti är emot.
  Ett annat exempel är riksdagsdebatten den 15 juni 2011, anförande 11. Där dömde Åkesson själv ut jobbskatteavdraget.
  På samma sätt förklarade han den 12 oktober samma år att jobbskatteavdrag har "tveksamma effekter" och därför vill inte sverigedemokraterna ha det - i samma debatt framgick också att det nog inte bara var för dess effekter för vanliga människor som Åkessons snurreruntparti var emot utan också för möjligheten att ge regeringen ett nederlag - ja, det var ju tillsammans med Håkan Juholt (s) som det skulle ske.
  Och dåvarande ledamoten av skatteutskottet hr Lång i Stockholm anmälde, innan han fick respass från utskottet, att jobbskatteavdrag var något som hans parti var helt emot.
  Nu tycker man tvärtom.
  Jimmie Åkesson har ett mycket gott mem mycket selektivt minne.

24 augusti 2013: Sigtuna Marknad m/1912 - jag var där

Vid folkpartiets bokbord på Sigtuna Möte: Daniel Andersson,
 Märsta, Norah Avielle, Märsta (tidigare medarbetare till
Fredrik Malm som träffas i Sigtuna den 4 oktober), Pernilla
Bergqvist, vice ordförande i Sigtuna-avdelningen, Dan
Rosenholm, Märsta, gruppledare (fp) i fullmäktige, och
 Lars Wedén, Sigtuna, son till  framliden fp-ordförande Sven
om vilken det snart kommer en bok, framför förre rektorn och
fullmäktigeledamoten Sune Askaner, med rötter i Östersund

En  riktigt solig dag!
  Mot Sigtuna Marknad - heter egentligen Sigtuna Möte och arrangeras av Destination Sigtuna - för deltagande, det brukar vara trevligt, fullt med folk, försäljning av det mesta, utklädda människor, ofta i 1912 års mode (se nedan), lite underhållning från scenen vid Rådhuset - där människor äter, pratar, handlar och trivs.
  Denna gång får dock de politiska partierna inte vara med, helt obegripligt.
  Det är någon i organisationsledningen som missförstått det där med politik, eller kanske fruktar att en grupp som vill dela Sigtuna, denna Sveriges i särklass största flygplatskommun (Arlanda ligger i Sigtuna)- folkpartiet, som dels är emot den befängda idén att dela Sigtuna (som gör alla till långsiktiga förlorare), dels kämpar för att den gamla lärdomsstaden skall bli en förtrycka och hotade författares fristad, dels vill rusta upp sitt nutida biblioteksväsende, visar praktiskt på vad som behövs: Böcker.
  Men trots anslaget mot folkpartiet och andra politiska partier har Destination Sigtuna inte lyckats förbjuda allt - ännu, är kanske bäst att säga.
  Och därför har folkpartiet arrangerat ett bokbord där det delas ut böcker som man fått från partimedlemmar, kanske något att ta efter för andra fp-avdelningen som vill sprida betydelsen av kunskap, läsning, böcker. Allt är ju inte TV eller Johan Croneman även om vissa tycks tro det.
  Jag får t.ex. Thage G Petersons (s) Resan från Mars, men jag funderar på Västerlandets historia på 172 sidor. Blir den kvar, tar jag den nästa år. Thomas Bodströms brottsliga skildringar i deckare med enligt förlaget hemliga interiörer från maktens korridorer, ligger länge kvar men försvinner också den till någon hugad person, förmodligen en förbipasserande anonym socialdemokrat som endera är intresserad av brott eller makt: Man får hoppas att den blir läst.
  Så diskuterar jag valet 2014, behovet av att stärka den svenska industrins konkurrenskraft genom sänkt kostnadstryck - viktigare än det så kallade femte jobbskatteavdraget! - och behovet av fortsatta reformer.
  I Sigtuna styr socialdemokraterna, konstigt nog. Nuvarande kommunalrådet Lars Bryntesson (s) har partiet måst importera från Värmdö och ordförande i Arbetarekommunen är förre Talmannen Björn von Sydow (s), en lysande import från Solna.

Modell/ 1912

  Och tidigare kommunalrådet och statssekreteraren Gun Eriksson (s) i dåvarande finansdepartementets bostadsavdelning, lett av ingen mindre än Lars-Erik Lövdén (s), ni minns honom säkert (?) under socialdemokraternas sista styrestid 2002-2006 då ju både bostadspolitik och bostadsutskottet försvann - är för omstridd.
  Den stora valsegraren 2010 i Sigtuna Anders Johansson (s) har precis som Anders Lago (s) i Södertälje och Ilja Batljan (s) i Nynäshamn - han med förslaget om butlers i tunnelbanan - kommit fram till att det nog finns annat att pyssla med än socialdemokratisk politik, en begriplig tanke.
  Mot denna bakgrund skulle man önska sig Sigtuna- och Märstaborna en bättre framtid efter valet 2014.
  Åtminstone ett vet jag: I folkpartiets Sigtuna kommer de politiska partierna inte att stängas ute från Sigtuna Möte.

24 augusti 2013: Bör regeringen avgå?

Efter hr Åkessons (sd) tal i Sölvesborg i dag måste en fråga ställas:
  - Bör regeringen avgå?
  Jag återkommer till den saken (kanske redan i morgon, 25 augusti) - men det är uppenbart att Åkesson och hans parti mer än allt annat vill fälla den nuvarande ministären, på - synes det mig - att ge vanliga människor högre skatt.
  Det vill man göra genom att bryta ut en fråga - höjningen av brytpunkten i den statliga skatteskalan - i den kommande budgeten.
  Det är naturligtvis helt omöjligt.
  Tänk om varje parti - eller varje ledamot! - skulle få komma med egna krav som riksdagen sedan bifölle - då skulle ju regeringen inte längre regera.
  Jag säger som Rickard Sandler (s) 1926:
  Det är bättre att denna regering faller, än att regeringsmakten förfaller.
  Går inte regeringen Reinfeldts ekonomiska politik igenom - och det betyder inte att jag skulle gilla varje inslag i den - då har den inget mandat i Sveriges riksdag längre.
  Då är det naturliga att regeringen avgår och ersätts av en ministär Lövden (s) stödd på s, mp, v och sd.
  (Jag får i det läget lämna riksdagen men det är det värt att få se socialdemokraterna och sverigedemokraterna regera landet tillsammans.)
  En fråga som nu bör ställas är:
  Vem vill att Sverige skall styras av sverigedemokraterna?

23 augusti 2013: Vattentornet i Katrineholm

Först i dag har jag läst en kulturartikel i Eskilstuna-Kuriren som var publicerad redan den 2 augusti. Ibland missar man viktiga ting.
  Den handlar om Vattentornet i Katrineholm, invigt 1907 och med Ivar Tengbom som arkitekt. Tyvärr finns det inte på nätet - köp tidningen!
  Tengbom var också skapare till verk som Stockholms konserthus, Handelshögskolans i Stockholm, Stockholms Enskilda Banks huvudkontor (numera SEB), Esseltehuset, Högalidskyrkan men har också verkat som arkitekt på herrgårdarna Rockelstad i Södermanland, Elghammar och Hörningsholm.
  Läs mer om Ivar Tengbom här.

23 augusti 2013: Socialdemokraterna använder samma pengar två gånger

Så här är det:
  Socialdemokraterna har varit emot jobbskatteavdrag 1, jobbskatteavdrag 2, jobbskatteavdrag 3 och jobbskatteavdrag 4. Nu är partiet också emot jobbskatteavdrag 5 - om det nu blir ett sådant.
  Jobbskatteavdrag 1 accepterade man år två sedan man använt motsvarande pengar under år ett för att lova diverse andra ting.
    Jobbskatteavdrag 2 accepterade man år tre sedan man använt motsvarande pengar under år två för att lova diverse andra ting. Och pengarna som man använt för jobbskatteavdrag 1 - ja, dom hade man ju redan använt en gång förut.
    Jobbskatteavdrag 3 accepterade man år fyra sedan man använt motsvarande pengar under år tre för att lova diverse andra ting. Och pengarna som man använt för jobbskatteavdrag 1 och 2 - ja, dom hade man ju redan använt en gång förut.
    Jobbskatteavdrag 4 accepterade man år fem sedan man använt motsvarande pengar under år fyra för att lova diverse andra ting. Och pengarna som man använt för jobbskatteavdrag 1, 2 och 3 - ja, dom hade man ju redan använt en gång förut.
  Och hur är det nu med ett eventuellt jobbskatteavdrag 5?
  Jo, det är partiet emot, i dag vill vissa som tidigare ministrarna Lena Sommestad och Morgan Johansson redan lova att avskaffa det om det införs, de är som riktigt goda arbetarföreträdare alltid för högre skatter för sina egna väljare, man kan lita på den typen av socialdemokrater, de är som vänsterpartister som alltid har ansett att folk skall få behålla så lite som möjligt av sina inkomster, de tycks tillhöra staten eller politikerna.
  Alltså kan man använda de cirka 16 miljarder kr som jobbskatteavdrag 5 tycks kosta 2014 till andra saker - för att sedan acceptera det.
  Alltså: Först använder pengarna till en sak, sedan - sedan alliansen genomfört politiken - använder man pengarna en gång till genom att acceptera skattesänkningen.
  Med den socialdemokratiska politiken räcker onekligen pengarna längre, det är inte en sedelpress modell/(v) utan en mycket finurlig bokföring.
  I vanliga människors plånböcker kommer dock den skattesänkning som s, mp och v går emot och använder till annat att synas kring den 25 januari 2014 och alla andra månader.
  Är då jobbskatteavdraget det bästa man nu kan göra med 16 miljarder?
  Det kan man däremot ha delade meningar om, själv skulle jag vilja använda ganska mycket av dessa pengar för att skapa större konkurrenskraft hos de svenska företagen så att deras förmåga att vara en bred skattebas i framtiden säkras.
  Däremot kan man inte använda pengarna två gånger.

22 augusti 2013: Jimmie Åkesson dubbelspel

Att sverigedemokraterna ändrat åsikt om jobbskatteavdrag påminner i dagens Dagens Nyheter den kunnige reportern Mats Larsson om - det kanske kommer som en nyhet för Jimmie Åkesson men vi som tvingats åse sverigedemokraternas populism i den frågan vet.
  Nu meddelar Åkesson i Dagens Nyheter att hans parti är för jobbskatteavdraget men mot att man skjuter upp inkomstgränsen för statlig beskattning.
  Om detta kan man säga två saker:
  1. Genom att undvika att skjuta upp gränsen höjer man skatten för 100-200.000 heltidsarbetande. Sverigedemokraterna liknar i denna som i många andra frågor socialdemokraterna: I grunden ett skattehöjar- och bidragsparti.
  2. Genom att knyta samman sitt ja till ett ytterligare steg i jobbskatteavdraget - det som man tidigare varit emot och förklarat vara utan effekt - med nej till att flytta gränsen för statlig skatt, säger man i praktiken nej till jobbskatteavdraget.
  Mellanskillnaden tänker man använda - precis som socialdemokraterna - för andra utgifter.
  Vad är effekten? Jo, i god kommunistisk stil använder man samma pengar två gånger.
  Ränderna hos politiska populister går aldrig ur.
  Jimmie Åkesson är ju inte dum, han förstår det här.
  Och att han ägnar sig åt politiskt dubbelspel.

22 augusti 2013: Att åka buss i Landskrona

Som alla vet är det en prövning att få betala när man åker kollektivt i Stockholm.
  I Landskrona var det i dag annorlunda. Jag rusade från tåget till Buss 1 mot Landskrona centrum, eldriven buss dessutom.
  - Hur betalar jag?
  - Kom ni med tåget?
  - Ja.
  - Då behöver ni inte betala nu. Välkommen ombord!

Ibland tror man inte sina öron. I Stockholm hade man blivit nekad att resa eller avslängd.

3 augusti 2013: En lycklig tågresa

Jag har ju några gånger skrivit om mina lyckliga tågresor.
  Nyligen var det ju så lyckligt att förseningarna för båda de tåg jag skulle åka med tog ut varandra och jag kom fram nästan i tid, bara en timme senare än som var avsett.
  Men  i dag var det så små förseningar på 07.21-tåget Stockholm-Lund att man måste ha kronometer för att kunna klaga. Och pågatåget till Landskrona gick nästan på minuten. Detsamma tillbaka - och från Lund till Stockholm gick det också bra - att man får stå still för arbeten på spåren i Norrköping måste man ju ta med i beräkningarna även om det varje gång kommer som en överraskning för Trafikverket.
  Glad och nöjd, med andra ord. Nästan i tid på alla fyra delsträckorna.
  Grattis SJ och Pågatågen!

23 augugsti 2013: Till Landskrona

I dag har jag varit i Landskrona för samtal med kommunstyrelsens ordförande.
  Mer kommer.

22 aug Kommer 4

22 aug Kommer 3

22 aug Kommer 3

22 aug kommer 2

22 aug Kommer 1

21 aug kommer 4

21 aug Kommer 3

21 aug Kommer 2

21 aug Kommer 1

20 augusti 2013: Riksdagsgruppens möte

I dag hade riksdagsgruppen möte, det blev ganska exakt två timmar långt.
  Mötet handlade uteslutande om folkpartiets positioner inför de förhandlingar som nu tar vid mellan allianspartierna inför 2014 års budget, närmast på Harpsund. Inte mindre än 27 av de 28 ledamöterna i riksdagsgruppen närvarade (egentligen är vi 31 eftersom också de tre EU-parlamentarikerna tillhör gruppen men de har andra arbetsuppgifter, 24 är riksdagsledamöter, 4 statsråd).
  Mötet utmynnade i att gruppordföranden, tillika utbildningsministern och vice statsministern, fick gruppens enhälliga mandat att utifrån diskussionen vid riksdagsgruppens möte driva de ståndpunkter som fp-gruppen prioriterade.
  Det var en bra och öppen diskussion - precis som det skall vara i ett liberalt parti.
  Jag tror nog att jag kan säga att inget parti har så öppna diskussioner om politikens riktlinjer och detaljer - samtidigt som jag vill ge en stor eloge till partiledaren för samma öppenhet vad gäller möjligheter och begränsningar på både inkomst- och utgiftssidan, något som ju inte direkt avspeglar sig i den politiska debatten, där behöver man ju inte ta ansvar för helheten.
  Folkpartiet tar ansvar, skulle man däremot kunna säga.
  Vi skall inte leva över våra tillgångar och inte låna av våra barn, vi skall investera i det viktigaste som Sverige behöver mer av, kunskap och företagsamhet.
  Varför? Jo, vi gör det för Sverige och svenskarna.

 

20 augusti 2013: Vänsterpartiet och skolan

Vänsterpartiet, som ju var det parti som tillsammans med socialdemokraterna 1988 som drev igenom kommunaliseringen, anklagar i dag genom Rossanna Dinamarca sina "vänner" socialdemokraterna och miljöpartiet för att "svika skolan" då de inte följer vänsterpartiets linje i Friskolekommittén som i dag lämnade sitt slutbetänkande.
  Jag tror jag vet varför: De två partierna väger in också vikten av valfrihet för eleverna. I vänsterpartiets värld är enskildas valfrihet alltid av ondo, staten och politikerna skall styra.
  Och ibland kan man ju få intrycket av den allmänna debatten att det är friskolor som är Sveriges största skolproblem - på grund av de ekonomiska bekymmer som förvisso drabbar många friskolor när nu elevantalet sviktar.
  Annars är sanningen den att 90 procent av alla grundskolor i dag är kommunala, 75 procent av alla gymnasieskolor.
  Vänsterpartiet må ha en klar ideologisk linje, bra så.
  Verkligheten ser dock mycket annorlunda ut än den man vill skapa.

20 agu Kommer 1

20 augusti 2013: Tre döda ungdomar i Torsby

Det blev på sina håll lite mer än en notis. Men livet - i den mån det inte tog slut - gick vidare, detta som om ingenting hänt.
  Jag tycker att Nina Larsson skrev klokt om detta i går (19 augusti): Var härnäst? Vem härnäst?
  Jag?
  Du?
  Någon annan?
  Någon annan vi inte känner, någon annan som många har kär?
  Konklusion 1:
  Vi har alla ett personligt ansvar också i trafiken.
  Konklusion 2 - som är mer av en fundering:
  Trafikövervakningen från polisens sida är mycket slumpartad. Jag skulle vilja säga att polisen inte fångar de verkliga trafikmarodörerna utan koncentrerar sig på att mäta hastigheter där det är lätt, inte farligt.
  Men när inte minst mammor - tyvärr en bister sanning - skyndar i bil till skolan med sina käraste, då utgör det ofta en trafikfara större än mycket annat.
  - - -
  Om detta skrev Dagens Nyheter i ett bra reportage om en undersökning som gjorts av försäkringsbolaget If - hela rapporten här -  refererad av TT på detta sätt (16 augusti):

Trafikfaran vid skolan:
Föräldrarna störst faran

Föräldrar som skjutsar sina barn är den största trafikfaran vid landets skolor, anser 60 procent av landets rektorer enligt en ny undersökning som DN tagit del av. För ett år sedan var siffran 54 procent.
  Det är försäkringsbolaget If som varje år genomför en enkätundersökning bland rektorerna på Sveriges grundskolor. Över hälften av rektorerna tycker att trafiksäkerheten är ett stort problem utanför skolan. Och det största problemet är föräldrar.
  Bengt Svensson, kommissarie i trafikfrågor på Rikspolisstyrelsen, bekräftar att problemet växer. Redan för tio år sedan försökte man göra något åt problemet.

– Men det är ännu värre i dag. Fler tar bilen till skolan nu, säger han till tidningen.
  Mer än var femte rektor har varit med om en trafikincident eller olycka vid skolan.
– Föräldrarna har bråttom vidare till jobbet. Det händer på en sekund att ett barn springer ut framför bilen, samtidigt som uppmärksamheten brister hos föraren, säger Henrik Ask, personskadechef på If som har gjort undersökningen.
  Men trafikproblemen vid skolorna är inget nytt fenomen. Redan för tio år sedan klagade föräldrar på den farliga trafikmiljön vid skolorna, säger Bengt Svensson på Rikspolisstyrelsen till Dagens Nyheter och tillägger att det även då var föräldrarna som gjorde det farligt.
– Och det är samma sak i dag. Många orkar inte tjata på barnen att äta upp frukosten och ta på sig kläderna i tid. Det är enklare att skjutsa barnen.
  - De flesta skolor är inte byggda för att ta emot så mycket bilar på så kort tid."
  Helt sant.

20 augusti 2013: Fortsatt oro i Egypten

Varje dag kommer det nu nya uppgifter om gripanden, död och oordning i Egypten. Gårdagens 24 döda poliser i Sinai följs upp av att militären med al-Sisi - den nye makthavaren som vi måste lära oss namnet på - har gripit ledningen för Muslimska Brödraskapet, detta efter ett tips från någon.
  Att president Mursi inte var vuxen uppgiften att vara president i detta fina land, det blir allt mer uppenbart. Misskötsel av ekonomin var uppenbar, när han sedan utnämnde sexton av sina vänner i Brödraskapet, ungefär som om alla landshövdingar, polischefer och andra befattningshavare i ett län, skulle ha tillhört endera LO eller Svenskt Näringsliv - eller kanske Islamska förbundet -  då förstår man bättre att demokratin som var formell raserades av Brödraskapet genom maktmissbruk.
  Men rättfärdigar detta det militära ingripandet? Dödandet? Massakrerna?
  Nej, även i svåra situationer måste demokratin fungera - och det gjorde den i formell mening, men inte reellt. Att något måste göras, var uppenbart, men att utomparlamentariska krafter anser sig att ha rätten att avsätta en legitimt vald president kan ingen demokratiskt sinnad person acceptera.
  al-Sisi må ha krigsmakten bakom sig, men han är liksom Mursi en splittrare och demokratins dödgrävare.
  Egypten går inte mot inbördeskrig, Egypten är redan där.

19 augusti 2013: Nordostpassagen

En intressant - men också skrämmande - effekt av uppvärmningen av jorden finns i att det numera blivit aktuellt för många fler fraktfartyg att i resan från Europa till Kina-Japan ta Nordostpassagen i stället för runt Afrika och/eller via Suezkanalen.
  Enligt ett utmärkt reportage i SvD av Peter Alestig kan restiden Rotterdam-Dalian i Kina ta 35 dagar via Nordostpassagen mot 48 dagar via Suezkanalen. År 2009 var det 0 fartyg som valde Nordostpassagen, 2010 fyra, 2011 trettiosex, 2012 fyrtiosex och i år har hela 296 ansökningar att åkahela eller delar av passagen norr om Ryssland godkänts, under första halvåret gjordes 43 resor, alltså lika många som under hela 2012.
  Via Nordostpassagen kan stora fartyg passera. Likväl framstår färden som marginell om man vet att via Suezkanalen forskas 900.000.0000 ton per år mot beräknade 15.000 ton norr om Ryssland om tio år.
  En professor Michael Tjernström i Stockholm, meteorolog, säger att alla år sedan 2007 har det funnits mindre is än tidigare, nog så dramatiskt.
  Min slutsats?
  Bygg Norrbotniabanan - för det är via landvägen Rotterdam/Danmark/Sverige/Finland/Ryssland som de framtida stora transporterna till lands är möjliga.
  Haparandabanan är klar - utom en stor spårviddsväxel på finska sidan.
  Detta - Norrbotniabanan - måste näst utbyggnaden av Göteborgs hamn - vara Sveriges i särklass viktigaste infrastrukturinvestering, med enorma intäkter som möjlighet.

Fotnot.
Drömmen om att hitta en kortare transportväg mellan Europa och Asien var drivkraften bakom de stora arktiska expeditionerna i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet.
  Den svensk-finske upptäcktsresanden Adolf Erik Nordenskiöld var den förste som tog sig från Atlanten till Stilla havet genom att segla norr om Ryssland.
  Det skedde 1878–1880 ombord på det ombyggda valfångstfartyget Vega.

19 augusti 2013: Skatterabatt förutsättning för vindkraften

Vindkraftens största problem är att man aldrig kan lita på den. Verkningsgraden är låg, man måste alltid ha andra kraftkällor som regulatorer. En del tror ju att vindkraften kan man lägga ovanpå vattenkraft eller kärnkraft - men sanningen är den motsatta: Vindkraften ligger som bas, inte som tillskott. Därför är den också dyr - man kan inte lita på vindkraften.
  Samtidigt är den billig, råvaran - vinden - kostar ju noll.
  Men att investera i vindkraft, utöver om man är idealist, inget fel i det, är dyrbart.
  Jag brukar ju sällan instämma med SvD:s Per Lindvall, vår tids ekonomiska domedagsprofet - han har ju just nu börjat lägga om skrivandet från att förutse eurons fall till att förklara bort varför det går bättre för många euroländer än tidigare, ingen lätt uppgift efter fem års fördömanden.
  Men i dag har han helt rätt om vindkraften: Dess tillväxt förutsätter väldiga skattesubventioner, från oss alla till ett fåtal.
  Läs Per Lindvall i dag!

19 augusti 2013: Mote med styrelsen för Futebol da Forza (kommer)

19 augusti 2013: Synpunkter från folkpartiet i Danderyd

Fp-avdelningen i Danderyd har lämnat sitt remissvar på Länsplanen för regional infrastruktur i Stockholm län.

Det återfinns i sin helhet här. 

Danderyds den 15 augusti 2013

Länsplan för regional infrastruktur 2014 – 2025

Svar på remiss/Folkpartiet i Danderyd

E 18 – största miljöboven i Danderyd.

Trafikverket har gjort en egen utredning om luften kring E 18 genom Danderyd. 

  Ca 75 000 fordon per dygn passerar genom Danderyd. 

  Tre stora skolor gränsas direkt till E 18. 

  Undersökningen visar på stora halter av PM 10. 

  Miljön är alltså mycket ohälsosam vid E 18. 

  Kommunen har uppvaktat Trafikverket under ett antal år om problemet. 

  Trafikverket svarar endast med att sänka hastigheten under vintertid i endast södergående fil från 90 till 70 km/h. 

  Kommunen anser att detta inte räcker.

  En nedgrävning av E 18 skulle innebära minskade miljögifter, minskat buller och ökade möjligheter att bygga bostäder. 

  Denna fråga är högt prioriterat i kommunen av alla partier.
Sammanfattning
   En framtida tunnelbaneförläggning till Täby/Arninge är en förutsättning för att den tillväxt som är planerad och påbörjad i Täby i NO-kommuner skall kunna fullföljas,

 

          Och detta bör planeras skyndsamt. 

         Folkpartiet måste i olika sammanhang tydligt arbeta för tunnelbana till Täby. 

         Vår uppgift blir inte mindre av att regeringens tunnelbaneförhandlare HG Wessberg i princip vill bygga ut tunnelbanan överallt utom till Täby.
·         

      Den utredning/idéstudie om bästa ”ny kapacitetsstark regional spårtrafik” som just nu pågår ska något förenklat belysa om det är en ”ny” Roslagsbana eller en förlängd tunnelbana som bäst ska klara de framtida kraven för Täby och Stockholm NO. 

          Vi anser att resultatet av denna bör beaktas i länsplanen. 

          Roslagsbanans framtida inriktning och kapacitet borde också avgöras av utredningens resultat och därpå följande framtidsinriktade beslut.  

·        

      Det är bra att Roslagsbanan rustas och moderniseras och vi välkomnar förlängningar till Arlanda.     Men vi varnar för de effekter som en alltför stor ökning av kapaciteten kan ge för den befintliga miljön och för Östra Station.

·              Vi ställer oss helt bakom ambitionerna för bättre kollektivtrafik för funktionshindrade, för jämställdhetsaspekter och för förbättringar för cykling.

·          Upprustning och byggande av nya vägar i länsplanen berör bara indirekt Danderyds kommun och därför avstår vi från att lämna synpunkter i det avseendet. 

        Modern busstrafik en viktig funktion för kollektivtrafiken, inte minst där förutsättningar för spår saknas. 

        För en del vägar, t ex E 18, är det viktigaste att minska så mycket trafik som möjligt.

·            Danderyd arbetar för att gräva ned E 18 i tunnel genom Danderyd.

        Detta önskar vi få med i länsplanen.

Bakgrund                                                                                                                                                     

Att Stockholm växer är utgångspunkten för förslaget till länsplan. 

    Fler måste åka kollektivt och vi vill särskilt framhålla förutsättningarna för attraktiv arbetspendling. 

   De synpunkter vi för fram gäller av naturliga skäl i första hand förutsättningarna för Danderyd och för Stockholm Nordost.

Samstämmigheten kring utvecklingen av Täby - Arninge som en regional kärna var och är stor. 

   RUFS 2010 är en långsiktig inriktning för alla parter. 

   Stockholm NO kommer inom RUFS planeringshorisont att växa med långt över 100 000 invånare.    Kollektivtrafiken är en av flera avgörande frågor för att den angivna inriktningen ska kunna realiseras, kanske den viktigaste.

   Det ska i detta sammanhang understrykas, att Stockholm Nordost idag är den del av länet som har lägst andel kollektivtrafikresenärer.

Förläng tunnel
Vi anser att en förlängning av tunnelbana till Täby är en nödvändighet, Det handlar i första hand om arbetspendling och inte bara från Täby till Stockholm.

Före sommaren 2013 lämnade SL en prisuppgift på 8,8 miljarder för en förlängning av röda linjen till Täby och Arninge. Enligt regeringens tunnelbaneförhandlare HG Wessberg kan staten finansiera bara tunnelbaneprojekt med hälften. 

   Med detta för ögonen frågar vi oss om inte Roslagsbanan och en förlängd tunnelbana ska ses som en helhet för kapacitet och arbetspendling.

   En utbyggd tunnelbana är då i ett samlat perspektiv att föredra framför en Roslagsbana som tätare och snabbare går fram i villaområden till och från ett Stockholm Östra som ingen idag riktigt vet hur det kommer att fungera och se ut.

Den utredning som görs är en studie av regional kapacitetsstark kollektivtrafik. 

   Regional är ett nyckelord. 

   Om kollektivtrafiken ska vara attraktiv måste byten och omstigningar som resenärerna upplever som besvärande undvikas så långt det är möjligt. 

   I dåligt och/eller kallt väder finns det ett motstånd hos pendlare att vänta utomhus eller förflytta sig utomhus mellan två trafikslag. Detta är väsentligt och talar till tunnelbanans fördel. 

   Denna faktor är svår att bedöma och framträder inte heller i tabeller om antalet resande eller rörande använd tid för pendlingen. 

Arninge som ändstation för tunnelbanan är en bra lösning.

   Här planeras också ett resecenter i anslutning till Arninge centrum med infartsparkering och omstigningsmöjligheter till och från Roslagsbanan och bussar. 

   Resande från Norrtälje, Österåker och Vaxholm skulle kunna åka tunnelbana från Arninge och på så sätt minska trafiken av bilar och bussar på E 18.

Det är också viktigt med tvärförbindelser västerut. En tunnelbanesträckning från Danderyd eller Bergshamra till Solna – Karolinska – Hagastaden – Odenplan skulle fullgöra flera viktiga funktioner.

Roslagsbanan   

                                     

Roslagsbanan har jämte busstrafik varit och är basen för kollektivtrafiken i Stockholm NO/Roslagen. 

   Tåget kommer att vara viktigt även i framtiden och busstrafiken är ett nödvändigt komplement till den spårbundna kollektivtrafiken.

   Samtidigt ser vi Roslagsbanans upprustning i två delar.

   Den första delen handlar om sedan länge eftersatt underhåll och modernisering. Säkerhetsfrågor, stationsområden, informationssystem, anpassning till funktionshindrade, vagnkomfort och möjligheter för barnvagnar och cyklar är områden som borde ha åtgärdats för många år sedan.

    Den andra delen handlar om kapacitet, hastigheter och antalet vagnar i tågsätten. 

   Vi inser att kapaciteten behöver ökas och att det redan idag är trångt och besvärligt i högtrafik. Beslut har fattats om investeringar i fordon och dubbelspår. 

   Målet är att uppnå inte bara 15-minuterstrafik utan är inriktat mot 10-minuters-trafik. 

   Kapaciteten ska öka rejält och antalet avstigande på Stockholm Östra beräknas i högtrafik öka med 130 procent. 

   Tidsvinsterna beräknas till 2-3 minuter från närliggande kommuner och 5-6 minuter från de mest nordliga delarna.

Denna utveckling innehåller ett antal frågetecken och möjliga bekymmer som ännu inte är fullt klarlagda.

   Roslagsbanan är en smalspårig lokalbana med förhållandevis korta avstånd mellan stationerna. 

   I Vallentuna och Österåker är avståndet längre. 

   Bostäder ligger mycket nära spåren och villasamhällen har vuxit upp längs järnvägen.

    Den omgivande miljön är inte formad för den järnväg som vi kan skymta i planeringen för 10-minuterstrafik.

I det mycket omfattande och digra materialet från SL angående etapp 2 finns viktig information. Tågen kan komma att behöva bli över 200 meter långa och hastigheten kan höjas från max 80 km/tim till max 120 km/tim. 

  Antalet korsningar i plan som måste stängas eller göras planskilda - till ofta avsevärda kostnader - är stort.

  Ytterligare barriäreffekter kommer att uppstå. 

   Kostnaderna totalt anges till ca 8 miljarder kronor. Det kan inte uteslutas att prislappen i slutänden blir betydligt högre.

Luttrade och bullerstörda medborgare och andra ifrågasätter också mer slentrianmässiga utfästelser om att framtidens tåg med hjälp av ny teknik kommer att vara tystare.

   Stockholm Östra är idag ett bekymmer i rusningstid. Hur detta i framtiden kommer att se ut med över fördubblat antal resande inger allvarliga farhågor. Osäkra uppgifter har lämnats om hur många nya spår och perronger som behövs på Stockholm Östra.

I debatten och i olika utredningar talas det om att förlänga Roslagsbanan och att göra centralen eller Odenplan till ändhållplats. Vi kan tycka att det är en smula bakvänt att först besluta om investeringar för så pass kraftig ökning av kapaciteten och antalet resande och sedan fundera över hur effekterna ska hanteras.

   Det kan inte uteslutas att det finns aktörer som av olika anledningar redan nu har bestämt sig för att Roslagsbana och buss får räcka som kollektivtrafik till Täby och Stockholm NO i framtiden.

   Och att det inte, vad som än framkommer, ska bli någon förlängning av tunnelbanan.

Utredning efter initiativ från kommunerna i Stockholm NO

                                                                   

Från hösten 2012 pågår en flerpartsutredning initierad och delvis finansierad av berörda kommuner. 

   Många frågor ska studeras men huvudfrågan är hur Nordostkommuner bäst ska få kapacitetsstark regionalanknuten spårtrafik i framtiden. 

   I korta drag kan sägas att alternativen är en ”ny” Roslagsbana eller en förlängning av tunnelbanan från Mörby Centrum till Täby Centrum - Arninge. 

   En annan viktig fråga är tvärförbindelser västerut från Täby mot Solna, Kista och vidare. 

  Vi vill understryka denna utrednings stora betydelse och hoppas att resultatet redovisas och diskuteras grundligt innan besluten som gäller hastighet och kapacitet för Roslagsbanan verkställs. 

  Vi tycker också att denna utrednings resultat bör vara av stor betydelse för länsplanen 2014 – 2021.

Folkpartiet i Danderyd

Lars-Gunnar Wallin 

ordförande

19 augusti 2013: Ogräs som inte kommer upp själv

Denna morgon drar jag upp en massa ogräs som inte kommer upp av sig själv.
  Kul måndagssysselsättning. Hade varit roligare om det inte suttit så hårt fast mellan plattorna.
  Värre än motstånd på Asea.

18 aug Kommer 3

18 aug Kommer 2

18 aug Kommer 1

17 augusti 2013: Vad äter man här?

Här kan alla kockar gå och dra något gammalt över sig

Visst finns det fina skyltar runt om i Sverige.
  Den här passerade jag i dag.
  En viktig ort för det som Eskil Erlandsson (c) kallar Matlandet Sverige.
  Nu vet jag faktiskt inte om allas vår landsbygdsminister varit på denna centralort, men där finns i alla fall - det såg jag - ett stuteri, man får väl utgå från att det hästköttet inte hamnar på regeringens bord framöver.
  Kockar av vad slag det vara må gör sig dock icke besvär.
  Men en ny kokbok vore kanske något att satsa på från Mumsarby?

17 aug Kommer 3

17 aug Kommer 2

17 aug Kommer 1

16 aug Kommer 3

16 aug Kommer 2

16 aug Kommer 1

15 aug Kommer 2

15 aug Kommer 1

15 augusti 2013: Riksdagen efter sommaren: Interpellationsdebatt

Ulf Holm (mp) var den talman som presiderade då riksdagens interpellationsdebatter inleddes på torsdagen. Först var det barn- och äldreminister Maria Larsson (kd) som debatterade med Lennart Axelsson (s) i Nora om för enskilda - med handikapp - viktiga saker, sedan var det landsbygdsminister Eskil Erlandsson (c) som hade tre interpellationer.
  En. lämnad av Sven-Erik Bucht (s), handlade formellt om problemen för mjölkbönderna i Norrland, särskilt Norrbotten.
  Jag sökte vidga debatten - som, om sanningen skall fram (och det skall den ju) blev ganska snårig, grinig och onödigt partipolitisk fast alla vill egentligen samma sak, kanske märktes centerpartiets utsatta opinionsläge lite för mycket) till att handla om Sveriges möjligheter att driva en egen jordbrukspolitik sedan 1 januari 1995 då EU-medlemskapet satte ramarna:
"Herr talman! 
 Det hände sig någon gång vid LRF-stämman, eller en tidigare föregångare till den, att två jordbrukare träffades i Eslöv.
  Den ena var från söder om landsvägen, från Söderslätt, och den andra var ända uppifrån Hörby.
  Söderslättsbonden frågade var den andre kom ifrån och vad han sysslade med, och det var Hörby och jordbruk.
  Då frågade den första bonden på sin bredaste skånska:
  - Så långt norrut?
  - Kan det verkligen löna sig?

Det är en intressant fråga. Vad är lönsamt över huvud taget? 

  Tornedalen har väldigt goda förutsättningar. När vi tittar på den fråga Sven-Erik Bucht har tagit upp nu och även i tidigare motioner vet vi dock att EU:s stats- och regeringschefer den 18–19 mars 2013 kom överens om ett långsiktigt program för tidsperioden 2014–2020, samt att de två pelarna med anslag till jordbruket drar åt olika håll. 

  Vi får ändå konstatera att om någonting har varit lyckligt med den ekonomiska krisen i Europa, herr talman, är det att stödet till jordbruket har minskat i andel. 

  Man kan tycka att det är en väldigt dålig konsekvens för jordbruket, men det visar möjligen att det i Europa har kommit en ny syn på vad som är viktigt att satsa på. 

När Sverige gick med i EU 1995 antog vi också det program EU har för självförsörjningsgrad för jordbruket. 

  Vi måste konstatera att de ambitioner Sverige tidigare hade på jordbruksområdet har kullkastats av att så oerhört mycket pengar har gått genom EU:s jordbruksprogram CAP, till jordbruksstöd. Detta har gått ut över bland annat jordbruket i Norrland. 

  I den meningen är det svenska jordbruket utomordentligt konkurrenskraftigt.  

Jag vet inte, herr talman, om det är någon mer än jag och talmannen som läser i MjU2 varje dag innan vi somnar, men vi som gör det vet att antalet jordbruksbönder har minskat väldigt kraftigt – samtidigt som antalet mjölkkor har ökat kraftigt under de senaste åren. 

  Produktiviteten i det svenska jordbruket är större än någonsin. 

  Dessvärre räcker det till många fler munnar att mätta än vi är i det här landet. 

  Självförsörjningsgraden för till exempel mjölk är omkring hundra procent eller högre.

  

Därför måste vi fortsätta reformera. 

  För att klara jordbruket i Tornedalen måste dessa företagare nämligen få mer likvärdiga villkor, inte bara med avseende på hur man driver jordbruket utan också med avseende på avsättningsmöjligheterna och marknadsorienteringen. 

  Här är det på det sättet att strukturomvandlingen i norra Sverige och andra delar av Sverige kommer att fortsätta så länge vi, trots vad EU säger, har snedvridande inkomstförhållanden i stora delar av Europa.  

  Därför är det mycket viktigt att vi kan fullfölja regeringens linje – alla partier står bakom den – att satsa mer på gårdsstödet och arealstödet och mindre på direktstödet. 

  Detta är den viktigaste strukturella frågan för det svenska jordbruket.

   Det är nämligen väldigt konkurrenskraftigt sett ur produktionssynpunkt."

I min replik tog jag inledningsvis upp Sven-Erik Buchts visade ovilja mot statsrådets frågor till honom:
"Herr talman! I interpellationsdebatter granskas även  interpellationsställarens förslag. 

  Detta var väldigt tydligt under den tid som Leif Pagrotsky och Thomas Östros var statsråd. De gick alltid till attack mot förslagsställaren, så statsrådet Erlandsson är i sin fulla rätt att göra det. 

  Detta skiljer sig dock från herr Bosse Ringholm som aldrig svarade på någon fråga. 

Låt mig dock återkomma till detta med EU. 

  Sedan Sverige inträdde i EU 1995 är det på ett område som vi nästan inte kan föra en egen politik, och det är just på jordbruksområdet. 

  Det högproduktiva svenska jordbruket har kommit i väldiga svårigheter genom att stöden till olika ineffektiva produktionsföretag i många länder har fått en överlevnadsgrad som inte alls motsvaras av den i Sverige. 

  Det svenska jordbruket är väldigt högkvalificerat. Det kan symboliseras med att för ungefär 113 år sedan var 80–90 procent av svenska folket jordbruksberoende i någon bemärkelse, och nu är vi nere i mindre än 1 procent. 

EU-inträdet innebar att Sverige i stället antog den gemensamma jordbrukspolitiken. 

  Det är klart att det är inom detta område som statsrådet har att agera. 

  Också vi som stöder EU kan tycka att just på den här punkten, herr talman, har vi inte nått de framgångar som vi skulle behöva för att bland annat stödja jordbruket och de enskilda jordbruksföretagen effektivt i bland annat de norra delarna av Sverige samt även söder om landsvägen.  

14 augusti 2013: Tiden hemmavid

Det offentliga förfallet tar sig många uttryck.
  Denna sommar har jag, i smyg med i skydd av gröna buskage, fått god användning för mina nyinköpta sekatörer (49 kr/st) genom att klippa bort grönt som hänger ut över vägar och trottoarer i Stocksund.
  Men skall inte kommunen, Danderyd, göra det?
  Jo, det skall den göra i den mån inte villaägare gör det. Men kommunen har så mycket annat att göra - det finns tusen hål att fylla (i gatorna) att man, förstår jag, har måst prioritera bort att klippa bort saker.
  Så jag använder varken rotavdrag eller tar betalt: Jag bara klipper till, exempelvis delar av ett träd på Gamla Lådans väg mellan Fasanvägen och Villavägen, där man kan numera både gå och cykla.
  Så är det det där med Gustav Klocka uppe vid Stocksunds centrum. Den har visat olika tider under, tror jag, ett halvår.
  Så nu har jag tillskrivit fastighetsägaren och önskat att den skall repareras åtminstone till den 7 september, Stocksunds Torgs Dag.
  Och det har ägaren, som numera är varken Danderyds kommun eller Drott fastigheter utan Stena Fastigheter - det gäller att hänga med vem som äger vårt boende - lovat.
  Tiden även hemmavid skall alltså åter komma i led.
   Efter att bara nio månader ha varit, om man får säga som en en felaktig klocka, ur.

14 augusti 2013: Styrelsemöte (fp)

I kväll var jag - jag är suppleant - på styrelsemöte i folkpartiet i Danderyd, ett konstruktivt och bra möte.
   Många frågor är ju av organisatoriskt slag, men det viktiga vi diskuterade är hur vi tar vara på möjligheterna att ytterligare öka kvaliteten i skolorna i Danderyd, inte minst genom möjligheterna till nya lektorstjänster och förstelärare.
  Vid budgetbehandlingen inför 2013 var folkpartiet i Danderyd ensamt om att kräva ännu mer pengar för att försäkra oss om att lärarna får bra villkor och vill arbeta med dagens ungdomar, vårt förslag var att avsätta ytterligare 6 miljoner kr för detta, en stor summa i en kommun med bara 31.000 invånare.
  Alla andra partier röstade ned detta förslag.
  Om detta - i själva verket hur Danderyd skall fortsätta att vara en ledande skolkommun - blir det sällan stora rubriker.
  Men det är detta som är att verka för medborgarna.
  Utan att man får ett öre i ersättning och det tar tid och så småningom får man skäll.
  Vi diskuterade också situationen i miljö- och hälsoskyddsnämnden.
  Jag får där hänvisa till mitt blogginlägg Kommunalrådet som slår ihjäl budbäraren.
 
 

14 aug: Kommer 2

14 augusti 2013: Demokratisk katastrof i Egypten

En sak är att formerna för tillsättandet av president Mursi i Egypten kan diskuteras - formellt oklanderligt, politiskt tveksamt, en minoritet "manipulerade" för att får sin kandidat vald.
  En helt annan sak är att militären nu tagit makten, hela makten, och utövar ett som jag ser det besinningslöst våld. om det är 225 död, 638 eller 2.000 eller fler är svårt att veta, ingen lär veta.
  Men all form av diskussion och debatt har dött i takt med att våldet tilltagit och skotten träffat vem som helst.
  Mursi var säkerligen inte hela Egyptens president, han misskötte landets ekonomi, turisterna svek, han utnämnde helt plötsligt sexton personer knutna till hans Brödraskap till guvernörer över hela Egypten: Det var en provokation att göra så, att helt på egen hand avfärda alla andra minoriteter och strunta i både dem och deras rättigheter.
  Men när den nuvarande verklinge ledaren i Egypten - ej att förväxla med marionetterna presidenten och premiärministern - arméchefen Abd al-Fattah al-Sisi, en 58-årig fyrbarnsfar med militär utbildning utomlands, beordrar utplånande av islamska Brödraskapeet via resning av torg och andra platser i Kairo och andra orter, då kommer detta bara att leda till att Egyptens kris fördjupas, hatet frodas och demokratin blir ett minne blott.