Tänk så olika man kan skildra verkligheten.
Det är som med glaset, fyllt till 50 procent.
Är det halvtomt?
Eller halvfullt?
Jag ser i dag hur ekonomiprofessorn Lars Calmfors i Dagens Nyheter - säkert helt korrekt - varnar för att eurokrisen inte över. Nej , så är det.
Men det är inga krismöten längre i europeiska rådet, som det varit sedan 2009 annars. Nu tar man också hand om andra frågor.
Och - parentetiskt sagt - det finns ingen fråga i Sverige som är så viktig för sysselsättningen här hemma som att de krisdrabbade EU-länderna får ordning på valutan och sin ekonomi. De värsta EU-motståndarna i Sverige, tidigare även miljöpartiet men i dag ytterligheterna vänsterpartiet och sverigedemokraterna, är de mest sverigefientliga partierna mot svensk sysselsättning och välstånd, när de motsätter sig framgångar för euron och de krisdrabbade europeiska ekonomierna.
Rent pinsamt är det att höra vänsterpartiets bristande solidaritet med Grekland och dess folk - vänsterpartiet vill, precis om sverigedemokraterna, illa.
Som liberal vill jag tvärtom: mer samarbete i Europa, mer inflytande för människorna över ekonomierna genom att det är kunderna som bestämmer, inte politiker.
Samtidigt läser jag i SvD om hur chefsekonomen Lena Hagman på Almega efterlyser en ännu mer ljusnande framtid.
Hur skall alla som dödförklarat eurovalutan klara detta?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar