6 augusti 2013: Johan Croneman vrider sig

Det går inte att bestrida: Johan Croneman, TV-krönikör i Dagens Nyheter, är rolig att läsa.
  Det finns ingen i svensk press som vrider sig så våldsamt som han, till slut slår han - som i dag - knut på sig själv.
  I dag är artikelns utgångspunkt TV-programbolaget Laikas program av journalisten Erik Sandbergs Lönesänkarna.
  Det har, varken i februari när det sändes första gången eller nu,  givit upphov till någon debatt - vilket Croneman tar som utgångspunkt dels för att det inte finns vilja hos dagens medier att granska ting som tar mer än 1-2 dagar att göra klart, dels att det finns en högervridning inom hela journalistiken.
  Det förstnämnda är säkert sant, granskande journalistik kostar - och när annonsörerna väljer billiga medier och till och med Dagens Nyheter tar en extra tusenlapp för att distribuera sin tidning i Södertälje (Gotland skall vi inte tala om, där har DN slutat att distribuera över dagen!) förstår man att den kostsamma journalistiken är satt på undantag.
  Men Croneman är inte tidningsekonom - och behöver verkligen inte vara det, det är - fortfarande - fritt i Sverige att tycka vad man vill.
  Men jag har faktiskt en helt annan förklaring till varför Erik Sandbergs och många andra djuplodande reportage som Croneman - och jag - vill se mer av, inte ger upphov till någon diskussion, detta utöver att TV är så flyktigt jämfört med artikelserier eller reportage i Dagens Nyheter.
  Förklaringen är att reportaget är uppbyggt för att stödja en slutsats från början till slut.
  Jag minns från min tid som ledarskribent på bland annat Sydsvenskan att jag redan där ofta ställde frågan Hur är det? i stället för som flera av mina kollegor - även senare - berättade från början om hur det var.
  Det blir en väldig skillnad i ansatsen: Läsare - och tittare - är oftast ointresserade av vad jag eller Erik Sandberg och hans noga utvalda intervjupersoner säger, utan vill bilda sig en egen uppfattning.
  Och då fungerar inte reportage med förutfattade meningar och förutsedda slutsatser.
  Jag tror att enormt många såg i Erik Sandbergs reportage en missionerande journalist, inte en sanningssökande.
  Det, Johan Croneman, är skillnaden mellan att vrida på publiken och att vrida sig.
  Om det förekommer ökade löneskillnader i Sverige?
  Tja, om det går ju meningarna i sär, kanske bör man läsa vad Andreas Bergh, nationalekonom, har skrivit om saken för att förstå att alla har rätt och alla har fel, därför att man väljer sin egen tid, sitt tolkningssätt, sina fakta, och sina statistiska jämförelsesätt, för att styrka sin tes.
  Grekland har i nästan alla OECD-jämförelser senaste åren utvecklat sig bättre än Sverige vad gäller inkomstspridningen - men vill vi att Sverige skall vara ett Grekland? Nej, det blir ju heltossigt, inte bara ungdomar utan även kvinnor står ju i så extrem omfattning utanför arbetsmarknaden i Grekland, det är väl belyst.
  Så när Erik Sandberg vill driva tesen att det finns någon form av sammansvärjning för att pressa ned lönerna i Sverige, då märker ju tittarna att det inte stämmer med verkligheten.
  Det är då Johan Croneman får vrida på sig så mycket att han slår knut på sig själv.
  Det är i Grekland, Spanien, Italien, Irland, Frankrike, Portugal och fler länder till som lönenedpressningen blivit en realitet.
  Inte i Sverige. Guskelov!