Det var Jens Holm (v) - som jag aldrig har förstått, det har jag sagt tidigare, tillhör vänsterpartiet med de åsikter han företräder - som interpellerat statsrådet Catharina Elmsäter Svärd (m).
De tankar om åldersreglering eller andra former av restriktioner riktade mot enskilda, körkort eller vad det kan tänkas, har jag svårt att känna sympati med, där instämmer jag med statstrådet som också var tveksam.
Och allmän registrering av alla båtar, som låg i förlängningen av Holms förslag, tror jag inte heller utgör någon lösning på vattenskotereländet.
Det blev likväl en bra debatt om vattenskotereländet.
Här mina två inlägg (1):
"Herr talman!
För oss flitiga kanotister är vattenskotrarna en särskild sorts tyg, nämligen ett otyg.
Det får man personligen stå ut med, att det är på det sättet.
Det här är emellertid ett typfall av ett nytt slags fartyg där den enes frihet, det vill säga friheten att framföra dessa vattenskotrar, begränsar den andres frihet.
Det är den grundläggande frågan.
Det kommer oljud, det är höga hastigheter, det finns risk för olyckor, som Jens Holm och även statsrådet varit inne på.
Vi människor kan åtminstone försvara oss, men djuren behöver också en talesman i de här sammanhangen. Vi har fågelskyddsområden och vidtar andra åtgärder för att skydda naturen.
Men nu har vi fått en ny form av nöjestrafik, herr talman, som är att noga skilja från nyttotrafik. Här talar vi om en form av nöjestrafik, ofta i kommersiell skepnad.
Då gäller det, precis som Jens Holm och statsrådet varit inne på, att se till att vi begränsar den frihet som det är att helt fritt framföra dessa svavelosande och ljudliga maskiner.
Jag tror i och för sig inte på förbud, och vattenskoterförordningen har många förtjänster, liksom länsstyrelserna, i det här sammanhanget.
Men på samma sätt som när det är fråga om trafiken på vägarna, att det är tillåtet att framföra fordon under vissa betingelser, måste vi säga att det i grund och botten inte är tillåtet att bete sig hur som helst.
Det är vattenskoterförordningens grundläggande tema.
När man ska cykla finns det skyltar som visar att det är en cykelbana.
Motsvarande finns inte till sjöss där det tydligt och klart skulle framgå att här är det tillåtet att framföra vattenskoter.
Jag tror att vi behöver ändra på själva ordningen så att det tydligt framgår var det är tillåtet, och i övrigt är det icke tillåtet.
Det kan man exempelvis göra genom en skyltverksamhet; jag kan inte föreslå någon särskild skylt för det, men Sjöfartsverket kan säkert ta fram en skylt för där det är tillåtet att framföra vattenskoter.
Då skulle man på ett helt annat sätt kunna skydda både djur och kringboende.
Man störs nämligen på många håll väldigt av buller.
Herr talman!
Redan för tio år sedan, år 2003, ställde jag en interpellation i den fullmäktigeförsamling som jag då tillhörde. Då fick jag svaret – och det är säkert korrekt – att man lokalt, i de lokala ordningsföreskrifterna för kommunerna, inte kan göra någonting åt bullerfrågor, för de omfattas inte av dem.
Därför skulle jag vilja fråga statsrådet om man i en pågående översyn inte enbart ska låta länsstyrelserna ta ställning till frågan utan också ge kommunerna möjlighet att införa förbud, eller ge tillåtelseprövning, så att de kan avgöra var i deras kommun man får köra vattenskoter."
Det senare inlägget:
"Herr talman!
Jag vill gärna instämma med statsrådet: Om vi kunde lagstifta om sjövett skulle vi naturligtvis göra detta, men det är väldigt svårt, precis som det är svårt att lagstifta om vett att framföra fordon, cykla och gå i trafiken.
Till Jens Holm skulle jag vilja säga att man inte skall se denna fråga, som Jens Holm mycket förtjänstfullt har väckt, som någon partipolitisk fråga. Det är framför allt en vällevnadsfråga och trivselfråga för allmänheten. Jag tror inte att den har någon partipolitisk bäring i ideologiskt hänseende. Det är bra att regeringen arbetar med det här.
Jag håller också med statsrådet och Jens Holm om att vattenskoterförordningen i grund och botten är väldigt bra. Det finns ganska lite att invända mot den.
Det är själva tillämpningen det handlar om.
Där kommer man tillbaka till vanliga människors val att inte använda sitt eget vett när de framför dessa fordon.
De flesta människor sitter på stranden och är inte ute med vattenskotrar.
Att det är nöjestrafik och inte nyttotrafik är också viktigt att hålla i minnet. Det finns därför skäl att vara något tuffare mot detta än vi är med nuvarande lagstiftning.
Inte minst är bullernivåerna från dessa vattenmaskiner väldigt höga, och ljudet sprider sig över mycket stora områden.
Det är ett väldigt otyg, vilket många människor vet.
Den enes frihet är den andres ofrihet i detta fall."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar