2 augusti 2013: Den förtalade premiepensionen

Om det finns något bra som förtalats intensivt under senare år så är det premiepensionen, nu nitton år gammal sedan riksdagsbeslutet 1994 och tretton år sedan den enskilde fick välja 2000 - det gjorde ungefär 3 miljoner blivande pensionärer av 4,4.
  Hur har då utvecklingen varit under de 18-19 år som gått?
  Om det skrev jag den 31 maj då Stefan Engströms utredning kom - den som klickar här kan komma direkt till utredningen, en departementspromemoria som innehåller väsentliga siffror.
  Men jag noterar att de flesta, om ens någon, kritiker läst utredningen och därmed kan basera sig på siffror som finns. Därför vill man avskaffa valmöjighet och försämra framtida pensioner för dem som t.ex. pensionärsorganisationerna företräder.
  Uppriktigt sagt: Förlåt den ty de veta icke vad de göra. (Lukas 23:34)
  Därför denna del av sammanfattningen av Engström-utredningen:

"Premiepensionen har positiva egenskaper men kan konstrueras bättre
Premiepensionen lanserades under en hausseartad stämning på kapitalmarknaderna. Under nästan två decennier hade kapitalmarknaderna gett kapitalägare mycket höga avkastningstal.
  Lanseringen av systemet skedde emellertid i slutet av it-yran, vilken snabbt fick ett hastigt slut med icke oväsentliga prisfall på kapitalmarknaderna.
  Trots detta har premiepensionen fram till 2012 gett en positiv avkastning på i genomsnitt ca 3,5 procent per år och trots att kapitalmarknaderna även genomgått en finanskris under 2008.
  Hittills under premiepensionens existens har den överträffat utvecklingen för inkomstpensionen där uppräkningen under samma period varit 2,9 procent per år.

Ett viktigt syfte med premiepensionen var att uppnå en riskspridning i pensionen.
  Dynamiken mellan inkomst- och premiepension har bidragit till detta genom att inkomstpensionen styrs av den ekonomiska utvecklingen i Sverige och premiepensionen av utvecklingen på kapitalmarknaderna (indirekt även utvecklingen i andra länder).
  Premiepensionens koppling till kapitalmarknaden är således av värde för den allmänna pensionen."

Så är det. PRO, SPF och andra inflytelserika pensionärsorganisationer bör betänka att ännu så länge kommer bara 1-2 procent av pensionerna som betalas ut från avkastningen på premiepensionerna men om 30-40-50 år kan de för en enskild pensionärer komma att uppgå till bortåt 40 procent.
  För högavlönade spelar kanske inte premiepensionens förvaltning så stor roll,
  Men för många kvinnor med nu och senare låga pensioner efter bland annat ha tagit hand om det uppväxande släkte - så ser verkligheten ut av naturen och traditioner - är det av oerhörd vikt om deras vid varje tillfälle inbetalda 2,5 procent av pensionaavgiften - vilket motsvarar 18 procent av deras pension, förvaltas med 3,5 procents avkastning eller 2,9.
  Sedan måste vi göra något åt att de som väljer tossigt, som IT-aktier, inte drabbas.
  Det är en viktig sak för pensionsarbetsgruppen att arbeta med. Spridningen har blivit för stor, det är jag den förste att medge.
  Men jag skall också säga att det ankommer på envar att tänka långsiktigt när man väljer, det må gälla elbolag, livskamrat, telefonbolag, arbetsgivare, skola, äldreboende och vad det nu kan vara, även pensionsförvaltare.
  Det finns ju de, till och med socialdemokrater, som vill avskaffa den individuella valfriheten - ett jättelikt argument för privata pensionslösningar. Det skulle naturligtvis vara bra om vi med säkerhet visste att statens pensionsförvaltare alltid skulle göra de bästa valen. Så har det inte varit hittills - och vad finns det för garanti framöver? Enighet över alla partigränser är bra, utom då enigheten är den värsta fienden: då man är enig om fel politik.