Häromdagen talade som många vet efter flitigt medierefererande partiledaren Jimmie Åkesson (s) i Sölvesborg. TV sände långa avsnitt, martyrskapet var svårt att hitta.
Det framgick klart att sverigedemokraterna vill vinna nya väljare.
Och genom som position - utan att behöva ta minsta ansvar någonstans - kan de lova praktiskt taget allt, allt efter lyssnare.
Invandrarfrågan är förstås partiets paradgren - fast det har mycket svårt att tala om vilka flyktingar som kommer hit som skall kastas ut före asylprövning. Det är ju skillnaden mot gällande invandringspolitik - sd vill vidta åtgärder innan individuell asylprövning sker. Ingen journalist bryr sig om att fråga om detta.
Men annars är det - som statsvetaren i Göteborg Henrik Ekengren Oscarsson uttryckte saken i SvD häromdagen (25 augusti) att sd "kanaliserar en massan annan frustration, som missnöje med välfärden, arbetslöshet och politikermisstro".
Rätt. Men man måste lägga till det välvårdade martyrskapet: Folk måste tycka synd om sverigedemokraterna, hur de behandlas (fast medierna smeker dem) av alla andra.
Martyrskapet är sverigedemokraternas livsluft.
Utan martyrskapet är som alla andra partier.
Det vill säga för missnöjda väljare någonstans mellan ingenting och det politiska etablissemanget.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar