11 augusti 2013: Jan Björklund i Göteborg

Jan Björklund under sitt sommartal i Göteborg på söndagen,
i bakgrunden skymtar Göta Älvbron - men själv åkte jag
buss 616 och tog sedan Älvsnabben tillbaka

Det första av en rad sommartal av partiledarna - Jan Björklund i Göteborg, utanför f.d. Eriksbergsvarvet, på Dockpiren.
  Jan talade som tidigare fp-ledare - Bengt Westerberg och Lars Leijonborg - tidigare i Marstrands Societetshus men flyttade förra året sitt sommartal dels utomhus, dels vattennära, dels - om man inte bor i just Marstrand - centralare.
  Det är också mycket folk närvarande, även om man räknar bort de många journalisterna, jag ser bland andra Maria Crofts, Dagens Nyheter, Fredrik Tenfält, Göteborgs-Posten och så alla TV-kanalerna som fått göra en riktig utflykt med sina kameror, kameramän, ljussättare och jag vet inte vad.
  Hela Jans tal kan läsas här, senare delen om Jans specialämne skolan här.
  Ett bra tal. Raka besked.
  Ett uttryck Jan borde använt i början av talet - som handlade om solidaritet: Sverigevänner.
  Att ge ett annat parti, det mest människofientliga partiet vi har, rätten att exklusivt nyttja det ordet, är stolligt.
  Kul är vändningen om vänsterpartiet som varit emot att Sverige gått med i FN, EU och mycket annat: "Den enda union det partiet har varit för är Sovjetunionen."
  Tyvärr finns det inte plats för allt i ett tal - men klimatet och behovet av samverkan i Europa borde fått plats också.

En enda av de 28 EU-kommissionärerna hade brytt sig om
att ta sig till Göteborg, här Cecilia Malmström med make,
f.d. riksdagsledamot Mikael Jansson, Göteborg, numera
verksam i Bryssel som företrädare för Norr- och Västerbotten

 
Tydliga markeringar var att folkpartiet vill fortsätta satsa på lärarna, på att det skall löna sig att utbilda sig (lärare skall inte bara betalas bättre utan få karriärmöjligheter), att staten bör återta ansvaret för skolan (vilket folkpartiet röstade för 1988 medan vänsterpartiet som nu också på det området glömt sin historia ställde in sig i det socialdemokratiska ledet och understödde den tokiga reformen; Bengt Westerberg deltog själv i debatten 1988 i riksdagen liksom Carl Bildt för att söka stoppa de tokiga planer som Ingvar Carlsson, Kjell-Olof Feldt, Göran Persson, Lars Werner och, tro det eller ej, Ylva Johansson (v), numera (s), drev igenom), vidare att ekonomin - om utrymme finns - skall stimuleras genom skattesänkningar, dock först av utjämningsskäl till pensionärerna.
  Ett bra tal - och det hade, om ingen annan märkte det, den effekten att åter fick Sveriges politiska journalister något att tycka om.