I dag skriver Johan Ingerö, ibland liberal folkpartist, stundom som nu redaktör på Neo, ibland informatör på SJ eller någonannanstans, för dagen liberal debattör, i Expressen (lib) om folkpartiet i Landskrona.
Han betecknar liberalernas politik i Landskrona som Batongliberalism.
Sådant ger rubriker.
Men sannare är att beteckna den liberalism Torkild Strandberg företräder i Landskrona som trygghetsliberalism.
Insikten om att människor - varifrån de än härstammar - vill ha trygghet, en god offentlig miljö.
Men Ingerö väljer som så ofta den enklaste av vägar:
Slagordens.
Ändå: Johan Ingerös inlägg är på en skala 1-10 ett åttapoängsinlägg.
Han faller inte för de vanligaste fördomarna om att allt är fel.
måndag 31 maj 2010
30 maj: Föreställningen på Drottningholm
Det var kort sagt en strålande Mozartföreställning på Drottningholm.
Köp biljetter om ni har gjort det redan - sju föreställningar återstår. Jag lovar: Ni blir inte besvikna!
Glädjande nog fanns i publiken kulturministern Lena Adelsohn-Liljeroth, likaså EU-parlamentariken Cecilia Wikström (fp) i Uppsala med förre utbildnings- och kulturministern Jan-Erik Wikström (tillika ordförande i Stiftelsen Drottningholms Slottsteater), förre riksmarskalken Ingemar Eliasson med maka Karin (de har 23 meters gångväg till teaterentrén), LM Ericssonchefen Michael Treschow med maka Lena Torell och ytterligare omkring 445 besökare.
Den anrika Drottningsholmssalongen tar 458 åskådare som får sitta hårt som man gjorde 1776 men i stället - som i dag - fick en fantastisk föreställning.
Efteråter gratulerar jag regissören Per Erik Öhrn och dirigenten Mark Tatlow till en helt underbar föreställning - med humor också: Mozart är kompositören men till och med Interpol smygs in i handlingen.
I orkesterdiket som vanligt: Sven Aarflot, tidgare bosatt på Tranholmen med sin Kicki som hade en son i samma klass som vår Alexander; nu har de flyttat först till Enebyberg och sedan något år till Hjorthagen.
Sven har denna gång 1600-talsperuk på sig så att man inte först känner igen honom med sitt instrument.
Vad heter stycket förresten?
Den falska trädgårdsflickan.
Slutet?
Det reder sig - i motsats till Shakespeare där hjältarna dör: Här gifter man sig med varandra så intet öga är torrt.
Fyra poäng - men min kunskap om musik står i omvänd proportion till känslosamhet på skalan bra-dåligt.
Köp biljetter om ni har gjort det redan - sju föreställningar återstår. Jag lovar: Ni blir inte besvikna!
Glädjande nog fanns i publiken kulturministern Lena Adelsohn-Liljeroth, likaså EU-parlamentariken Cecilia Wikström (fp) i Uppsala med förre utbildnings- och kulturministern Jan-Erik Wikström (tillika ordförande i Stiftelsen Drottningholms Slottsteater), förre riksmarskalken Ingemar Eliasson med maka Karin (de har 23 meters gångväg till teaterentrén), LM Ericssonchefen Michael Treschow med maka Lena Torell och ytterligare omkring 445 besökare.
Den anrika Drottningsholmssalongen tar 458 åskådare som får sitta hårt som man gjorde 1776 men i stället - som i dag - fick en fantastisk föreställning.
Efteråter gratulerar jag regissören Per Erik Öhrn och dirigenten Mark Tatlow till en helt underbar föreställning - med humor också: Mozart är kompositören men till och med Interpol smygs in i handlingen.
I orkesterdiket som vanligt: Sven Aarflot, tidgare bosatt på Tranholmen med sin Kicki som hade en son i samma klass som vår Alexander; nu har de flyttat först till Enebyberg och sedan något år till Hjorthagen.
Sven har denna gång 1600-talsperuk på sig så att man inte först känner igen honom med sitt instrument.
Vad heter stycket förresten?
Den falska trädgårdsflickan.
Slutet?
Det reder sig - i motsats till Shakespeare där hjältarna dör: Här gifter man sig med varandra så intet öga är torrt.
Fyra poäng - men min kunskap om musik står i omvänd proportion till känslosamhet på skalan bra-dåligt.
söndag 30 maj 2010
30 maj: Till Uppsala
I dag är det partiråd i Uppsala med början 09.30, Jan Björklund talar 11.00, allt i Uppsala konserthus, Vaksala torg.
Det blir tåg till Uppsala, från Stockholms Central 08.11, framme 08.51, SJ går som tåget.
Åter 14.09 för att hinna till premiären på La finta giardinierapå Drottningholms slottsteater. Där ges alltså operan - dramma giocoso - i tre akter av Wolfgang Amadeus Mozart, libretto: Giuseppe Petrosellini.
Uppsättningen görs av Per-Erik Öhrn, regissör, med Mark Tatlow som dirigent.
Kostymer • Annsofi Nyberg
I rollerna:
Don Anchise • Kalle Leander
Sandrina • Maria Demérus
Belfiore • Joel Annmo
Arminda • Gunda-Marie Bruce
Det blir tåg till Uppsala, från Stockholms Central 08.11, framme 08.51, SJ går som tåget.
Åter 14.09 för att hinna till premiären på La finta giardinierapå Drottningholms slottsteater. Där ges alltså operan - dramma giocoso - i tre akter av Wolfgang Amadeus Mozart, libretto: Giuseppe Petrosellini.
Uppsättningen görs av Per-Erik Öhrn, regissör, med Mark Tatlow som dirigent.
Kostymer • Annsofi Nyberg
I rollerna:
Don Anchise • Kalle Leander
Sandrina • Maria Demérus
Belfiore • Joel Annmo
Arminda • Gunda-Marie Bruce
lördag 29 maj 2010
29 maj: Det komiska vänsterpartiet
Jag har fått handlingar till finansutskottets sammanträde om tisdag (1 juni). Då skall vi behandla regeringens förslag till kreditvärderingsinstitut.
Vad tycker då vänsterpartiet?
Jo, därom får man besked i motion 2009/10:Fi16 där första yrkandet lyder:
Förslag till riksdagsbeslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen inom ramen för EU bör verka för ytterligare skärpt reglering av kreditvärderingsinstituten.
Undertecknat av bl.a. Jacob Johnson (v)
Alltså: Först verka för skärpta regler inom EU som binder bland annat Sverige, sedan skall vi som vanligt utträda ur EU enligt vänsterpartiet.
Men det är ju snurrigt!
Vet man dessutom - och det gör jag - att i EU-nämnden för ett tag sedan anmälde samme Jacob Johnson för sitt partis räkning "avvikande mening" till den uppläggning av diskussionerna för att stöda Grekland, Spanien och Portugal som fick stöd från alla andra partier, ja, även miljöpartiets Ulf Holm!, så förstår man att det partis politik är omöjlig att få fast: Den snurrar runt hela tiden utan varje fast punkt.
Vad tycker då vänsterpartiet?
Jo, därom får man besked i motion 2009/10:Fi16 där första yrkandet lyder:
Förslag till riksdagsbeslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen inom ramen för EU bör verka för ytterligare skärpt reglering av kreditvärderingsinstituten.
Undertecknat av bl.a. Jacob Johnson (v)
Alltså: Först verka för skärpta regler inom EU som binder bland annat Sverige, sedan skall vi som vanligt utträda ur EU enligt vänsterpartiet.
Men det är ju snurrigt!
Vet man dessutom - och det gör jag - att i EU-nämnden för ett tag sedan anmälde samme Jacob Johnson för sitt partis räkning "avvikande mening" till den uppläggning av diskussionerna för att stöda Grekland, Spanien och Portugal som fick stöd från alla andra partier, ja, även miljöpartiets Ulf Holm!, så förstår man att det partis politik är omöjlig att få fast: Den snurrar runt hela tiden utan varje fast punkt.
fredag 28 maj 2010
28 maj: Riksdagsdebatter
Börjar dagen - efter att dessvärre det inte kommit någon SL-buss som aviserats på tidtabellssidan - med en lång promenad - Långängsvägen - Bergshamra T-banestation.
Bra för hälsan.
Sedan blir det två debatter, båda i bostadsfrågor.
Flera socialdemokrater från Stockholm, bland andra ordföranden i Stockholms Arbetarekommun Veronica Palm, vill införa nya investeringsstöd till byggande av bostäder i Stockholmsregionen.
Jag tar upp frågan från regionalpolitiskt perspektiv och producentperspektiv.
Jag noterar att utöver Talmannen, för dagen Birgitta Sellén (c) från Kovland i Sundsvall, är alla debattörer, fyra från socialdemokraterna samt jag och statsrådet Mats Odell (kd), bosatta i Stockholmsregionen.
Alla dessa fyra socialdemokrater vill ha mer subventioner till byggande i Stockholm - och fast de inte säger det i klartext vill ha mer skattepengar från hela landet i övrigt till dem som skall bosätta sig i Stockholm.
Omvänd Robin Hood-politik (s) - ta från landet, ge till nya bostäder i Stockholm.
Mitt svar är klart: Nej.
Bra för hälsan.
Sedan blir det två debatter, båda i bostadsfrågor.
Flera socialdemokrater från Stockholm, bland andra ordföranden i Stockholms Arbetarekommun Veronica Palm, vill införa nya investeringsstöd till byggande av bostäder i Stockholmsregionen.
Jag tar upp frågan från regionalpolitiskt perspektiv och producentperspektiv.
Jag noterar att utöver Talmannen, för dagen Birgitta Sellén (c) från Kovland i Sundsvall, är alla debattörer, fyra från socialdemokraterna samt jag och statsrådet Mats Odell (kd), bosatta i Stockholmsregionen.
Alla dessa fyra socialdemokrater vill ha mer subventioner till byggande i Stockholm - och fast de inte säger det i klartext vill ha mer skattepengar från hela landet i övrigt till dem som skall bosätta sig i Stockholm.
Omvänd Robin Hood-politik (s) - ta från landet, ge till nya bostäder i Stockholm.
Mitt svar är klart: Nej.
28 maj: Opinionssvängning
Dagens Nyheters opinionsföretag Synovate har frågat 2.690 personer mellan den 10 och den 26 maj. Resultat i procent med förändringen sedan april i procentenheter inom parentes:
Moderaterna 31,8 (+3,0)
Centern 4,7 (+0,1)
Folkpartiet 7,2 (+1,3)
Kristdemokraterna 4,6 (+0,8)
Socialdemokraterna 32,5 (-2,6)
Vänsterpartiet 5,2 (-0,4)
Miljöpartiet 8,8 (-1,8)
Sverigedemokraterna 3,4 (-0,6)
Övriga 1,8 (+0,1)
Se även
http://www.dn.se/nyheter/valet2010/nu-gar-alliansen-om-de-rodgrona-1.1112680
Moderaterna 31,8 (+3,0)
Centern 4,7 (+0,1)
Folkpartiet 7,2 (+1,3)
Kristdemokraterna 4,6 (+0,8)
Socialdemokraterna 32,5 (-2,6)
Vänsterpartiet 5,2 (-0,4)
Miljöpartiet 8,8 (-1,8)
Sverigedemokraterna 3,4 (-0,6)
Övriga 1,8 (+0,1)
Se även
http://www.dn.se/nyheter/valet2010/nu-gar-alliansen-om-de-rodgrona-1.1112680
27 maj: Onödiga voteringar
Nu har vi åter denna eftermiddag - kl 16.00 - samlats för att votera. Det var ungefär 257 närvarande, 92 var utkvittade, hade väl - det tror jag absolut - viktigare ting att syssla med.
Alla voteringar slutade precis som väntat. Någon enstaka trycket fel men annars blev det i omröstning efter omröstning samma resultat.
Det här är en knäpp ordning.
Vi skall bara ha omröstningar när regeringens förslag riskerar falla.
Annars kan man - som i EU-nämnden - ha tyst godkännande: Ingen omröstning med rösträkning, bara då det går regeringen emot.
En bra ordning.
Alla voteringar slutade precis som väntat. Någon enstaka trycket fel men annars blev det i omröstning efter omröstning samma resultat.
Det här är en knäpp ordning.
Vi skall bara ha omröstningar när regeringens förslag riskerar falla.
Annars kan man - som i EU-nämnden - ha tyst godkännande: Ingen omröstning med rösträkning, bara då det går regeringen emot.
En bra ordning.
27 maj: Grundlagsreform
Utan stort väsen debatterades i dag en betydande grundlagsreform. Det blir dock beslut först i nästa vecka. Jag återkommer då.
Mycket bra inlägg av Cecilia Wigström (fp), Henrik von Sydow (m) och Björn von Sydow (s).
Den sistnämnde lyfter fram förhållandet mellan folkrepresentationen, parlamentet, och regeringen, landets verkställande ledning, och efterlyser större vikt vid parlamentets roll som underlag för att landet skall ha en regering som verkligen kan och har mandat att styra landet.
Jag tror att vi alla känner att Björns inlägg är det viktigaste i debatten - och att vi är en smula skamsna som hamnar i futiliteter jämfört med det korta linjeanförande som förre talmannen levererar.
Ibland kan för mycket sakkunskap leda till irrgångar, detaljer blir huvudfrågor, debatten avslutas tråkigt nog med en sådan ganska bisarr debatt om värdet av personalval, initierat av Max Andersson (mp) som tycker en massa saker om ditten och datten och som väl passat för en undanskymd insändare men som låter platt och ogenomtänkt efter Björn von Sydows anförande.
- - -
En annan notering:
Socialdemokratisk huvudman i grundlagsfrågor sedan förre riksdagsledamoten Göran Magnusson i Köping så tragiskt och överraskande avled för några månader sedan i en helt oväntat hjärtattack är Morgan Johansson, tidigare ledarskribent i tidigare tidningen Arbetet (s).
(Jag hade glädjen att känna Göran Magnusson ganska väl och träffade honom i just grundlagsberedningen så sent som för några månader sedan då jag deltog som fp-företrädare i stället för Cecilia Wigström som hade förhinder i den parlamentariska beredningen av grundlagsreformerna; att det skulle bli Göran Magnussons sista är svårt att även i efterhand föreställa sig, han var mycket aktiv och hade liksom Ingvar Svensson (kd) kontroll på varje kommatecken i grundlagsförslaget.)
- - -
Åter till debatten:
Om man inte vetat att socialdemokraterna stöder reformarbetet kunde man av Morgan Johanssons inlägg fått för sig att han var emot. Det handlar om en skicklig debattör med ett ganska olyckligt förhållningssätt i den meningen att han alltid måste visa att han är bäst och har mest rätt av alla i varje fråga. Och att all kritik är missriktad och ondsint.
Ja, Arbetet finns inte mera. Det är synd.
Någon gång borde Morgan Johansson fundera över varför. Kanske var det tidningens tilltal, sättet att vara i förhållande till läsarna, som spelade in?
Man skall vara ödmjuk inför andras åsikter och avsikter. De kan vara bra och goda, inte alltid undermåliga och ondsinta.
Mycket bra inlägg av Cecilia Wigström (fp), Henrik von Sydow (m) och Björn von Sydow (s).
Den sistnämnde lyfter fram förhållandet mellan folkrepresentationen, parlamentet, och regeringen, landets verkställande ledning, och efterlyser större vikt vid parlamentets roll som underlag för att landet skall ha en regering som verkligen kan och har mandat att styra landet.
Jag tror att vi alla känner att Björns inlägg är det viktigaste i debatten - och att vi är en smula skamsna som hamnar i futiliteter jämfört med det korta linjeanförande som förre talmannen levererar.
Ibland kan för mycket sakkunskap leda till irrgångar, detaljer blir huvudfrågor, debatten avslutas tråkigt nog med en sådan ganska bisarr debatt om värdet av personalval, initierat av Max Andersson (mp) som tycker en massa saker om ditten och datten och som väl passat för en undanskymd insändare men som låter platt och ogenomtänkt efter Björn von Sydows anförande.
- - -
En annan notering:
Socialdemokratisk huvudman i grundlagsfrågor sedan förre riksdagsledamoten Göran Magnusson i Köping så tragiskt och överraskande avled för några månader sedan i en helt oväntat hjärtattack är Morgan Johansson, tidigare ledarskribent i tidigare tidningen Arbetet (s).
(Jag hade glädjen att känna Göran Magnusson ganska väl och träffade honom i just grundlagsberedningen så sent som för några månader sedan då jag deltog som fp-företrädare i stället för Cecilia Wigström som hade förhinder i den parlamentariska beredningen av grundlagsreformerna; att det skulle bli Göran Magnussons sista är svårt att även i efterhand föreställa sig, han var mycket aktiv och hade liksom Ingvar Svensson (kd) kontroll på varje kommatecken i grundlagsförslaget.)
- - -
Åter till debatten:
Om man inte vetat att socialdemokraterna stöder reformarbetet kunde man av Morgan Johanssons inlägg fått för sig att han var emot. Det handlar om en skicklig debattör med ett ganska olyckligt förhållningssätt i den meningen att han alltid måste visa att han är bäst och har mest rätt av alla i varje fråga. Och att all kritik är missriktad och ondsint.
Ja, Arbetet finns inte mera. Det är synd.
Någon gång borde Morgan Johansson fundera över varför. Kanske var det tidningens tilltal, sättet att vara i förhållande till läsarna, som spelade in?
Man skall vara ödmjuk inför andras åsikter och avsikter. De kan vara bra och goda, inte alltid undermåliga och ondsinta.
27 maj: Cedergrenska Tornet
Det är ibland roligt att göra det man aldrig gör annars. Visserligen har jag gjort det en gång tidigare, deltagit i vinprovning - men en gång är ingen gång, dvs aldrig.
Så nu, andra gången, kanske det är en vana?
Här dagens evenemang med med Mats Wallin från Château L´Arnaude, Provance Frankrike.
Menyn var bra, de viner vi provade var:
Rose
L`Arnaude Cuvée Nuit Blanche 2009 och Wallin Seduction 2009
Röda
Wallin Syrah 2007, Wallin Cabernet 2007 och Wallin Grenache 2007
Till maten:
1. L´Arnaude Blanc 2009
2. Château L´Arnaude Cuvée Therese 2009
3. Wallin Cabernet 2007
Detta åt vi:
1. Lufttorkad tvärnöskinka med sparros confiterad äggula och tryffelvinaigrette.
2. Ungsbakad västerhavstorsk med musselsås, knaperstekt sidfläsk och örtstekt potatis.
3. Majskycklingbröst, rostade rotfrukter och gräddkokta toppmurklor.
4. Tornets osttallrik med tillbehör.
Betyg: Maten 4+
Vinerna: Rose - nja, röda OK
Så nu, andra gången, kanske det är en vana?
Här dagens evenemang med med Mats Wallin från Château L´Arnaude, Provance Frankrike.
Menyn var bra, de viner vi provade var:
Rose
L`Arnaude Cuvée Nuit Blanche 2009 och Wallin Seduction 2009
Röda
Wallin Syrah 2007, Wallin Cabernet 2007 och Wallin Grenache 2007
Till maten:
1. L´Arnaude Blanc 2009
2. Château L´Arnaude Cuvée Therese 2009
3. Wallin Cabernet 2007
Detta åt vi:
1. Lufttorkad tvärnöskinka med sparros confiterad äggula och tryffelvinaigrette.
2. Ungsbakad västerhavstorsk med musselsås, knaperstekt sidfläsk och örtstekt potatis.
3. Majskycklingbröst, rostade rotfrukter och gräddkokta toppmurklor.
4. Tornets osttallrik med tillbehör.
Betyg: Maten 4+
Vinerna: Rose - nja, röda OK
torsdag 27 maj 2010
27 maj: Sida får ny chef
Är det möjligt att styra Sida?
Man kan undra det. Jag har viss förståelse för att regeringen vill ha ny chef för Sida efter det att Anders Nordström, tillsatt och numera sparkad av statsrådet Carlsson (m) knappast övertygat när det gäller förmågan att ta itu med problem som förskingring etcetera - han har haft en tendens att vilja släta över med hänsyn till de lokala förhållandena och försvar för den egna personalens tillkortakommanden.
Men regeringen ger sig ju självt underkänt samtidigt då den säger att nu skall en ny instruktion och nya direktiv för Sida komma att presenteras.
Det är ju inte övertygande.
Trots det: Kanske var utgångspunkten för det reformarbete som utmärkt statsrådet Carlsson (m) så besvärligt, att det finns skäl att utfärda godkänt-betyg, jag lutar åt det.
Men nya förskingringar och oförutsedda bokföringsproblem kan inte accepteras, det gör man inte i någon offentlig verksamhet.
Det går att styra Sida.
Man kan undra det. Jag har viss förståelse för att regeringen vill ha ny chef för Sida efter det att Anders Nordström, tillsatt och numera sparkad av statsrådet Carlsson (m) knappast övertygat när det gäller förmågan att ta itu med problem som förskingring etcetera - han har haft en tendens att vilja släta över med hänsyn till de lokala förhållandena och försvar för den egna personalens tillkortakommanden.
Men regeringen ger sig ju självt underkänt samtidigt då den säger att nu skall en ny instruktion och nya direktiv för Sida komma att presenteras.
Det är ju inte övertygande.
Trots det: Kanske var utgångspunkten för det reformarbete som utmärkt statsrådet Carlsson (m) så besvärligt, att det finns skäl att utfärda godkänt-betyg, jag lutar åt det.
Men nya förskingringar och oförutsedda bokföringsproblem kan inte accepteras, det gör man inte i någon offentlig verksamhet.
Det går att styra Sida.
27 maj: Mer om tunnelbanan
Jag ser att socialdemokraterna nu vill bygga ut tunnelbanan för 80 000 miljoner.
Jag stöder det.
Jag noterar också att allt detta kommer utöver det som partierna avtalat i Cederschiöldsöverenskommelsen. Socialdemokraterna skrev ju inte under den - de tyckte att den var för liten.
Nu återstår bara en sak för socialdemokraterna att förklara: Hur det skall betalas.
Fast: Vem bryr sig?
Dock: I riksdagen har jag länge motionerat om detta. I första ledet för avslag har stått socialdemokraterna.
Här t.ex. 2008/2009 års tunnelbanemotion:
Jag stöder det.
Jag noterar också att allt detta kommer utöver det som partierna avtalat i Cederschiöldsöverenskommelsen. Socialdemokraterna skrev ju inte under den - de tyckte att den var för liten.
Nu återstår bara en sak för socialdemokraterna att förklara: Hur det skall betalas.
Fast: Vem bryr sig?
Dock: I riksdagen har jag länge motionerat om detta. I första ledet för avslag har stått socialdemokraterna.
Här t.ex. 2008/2009 års tunnelbanemotion:
Motion till riksdagen
2008/09:T373
av Gunnar Andrén (fp)
Att bygga tunnelbana i stora städer
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av att bygga vidare på Stockholmsregionens tunnelbana för framkomlighetens, resenärernas och miljöns skull samt för minskad trängsel ovan jord.
Motivering
Det första embryot till nuvarande Stockholms tunnelbana – om man bortser från den spårförsedda ovanjordsbana som anlades 1913 i anslutning till att Stockholms stadsfullmäktige 1912 hade beslutat om att till kyrkogård avsätta det betydande markområde som i dag är känt som Skogskyrkogården – var den tunnel under Södermalm som invigdes redan den 30 september 1933.
Banan trafikerades från början av spårvagnar som helt separerades från annan trafik och delvis gick i tunnel. Linjen hade tre stationer, Slussen, Södra Bantorget (från 1940 Medborgarplatsen) och Ringvägen (från 1950 Skanstull). Utanför fanns stora T:n som markerade att spårvagnarna gick i tunnel. T:et omgavs av orden Tunnel och Banan.
Efter att beslut hade träffats 1941 av Stockholms stadsfullmäktige invigdes Stockholms tunnelbana den 1 oktober 1950. Linjen, i dag benämnd gröna linjen, hade sträckningen Slussen–Hökarängen – att det blev just denna linje som konverterades från spårvagn till tunnelbana hänger nära samman med att Skanstullsbron färdigställts 1946 och att under andra världskriget, då byggandet var mer sporadiskt är systematiskt, hade flera delsträckor gjorts planskilda från all annan trafik och därmed korsningsfria.
I dag omfattar Stockholms tunnelbana tre linjer med sammanlagd längd om 108 km med totalt 101 stationer varav 100 är öppna. Stockholm har därmed den 15:e längsta tunnelbanelängden i världen (2007). Däremot kan konstateras att tunnelbanebyggande pågår i uppskattningsvis 39 större städer eller metropoler i världen, varav på mer än 25 platser bara i Europa.
I Stockholm har 30 delsträckor invigts sedan 1950. Men låt oss titta på de fem sist invigda delsträckorna:
Sedan 1994 har alltså inte en meter tunnelbana byggts i Stockholmsområdet. Samtidigt har regionen vuxit med ca 225 000 människor.
Trots detta är ungefär fyra av fem resor inom centrala Stockholmsregionen en t-baneresa eller en bussresa under de stora förflyttningstiderna under vardagar. Det borde vara ännu högre siffor.
Likväl är åtskilliga hundratusentals människor i Stockholmsregionen i dag bosatta så att t-banan i praktiken inte är något reellt alternativ till transport med egen bil. Detta är det grundläggande problemet i all diskussion om framkomlighet, ökad trängsel ovan jord för speciellt biltrafiken och miljöhänsynen.
Tunnelbanan i Stockholmsregionen måste fortsätta att byggas ut! Finansieringen är en nyckelfråga och här måste staten bidra på ett sätt som stimulerar Stockholms läns landsting, Stockholms stad och andra kommuner samt det privata näringslivet att göra storsatsningar på området. Att det går att generera kapital bara långsiktighet i planeringen förekommer visas av byggnationen av den i viss del privatfinansierade Arlandabanan.
På tunnelbanans gröna linje, med sina 49 stationer, är antalet resande per arbetsdag i storleksordningen 500 000; antalet resenärer per år överstiger 150 miljoner. Linjen har fyra grenar och är drygt 41 km lång.
På tunnelbanans röda linje, med sina 36 stationer, är antalet resande per arbetsdag i storleksordningen 425 000; antalet resenärer per år överstiger 130 miljoner. Också denna linje har fyra grenar – två i norr, två i söder – och är också den 41 km lång.
På tunnelbanans blå linje, den nyaste med 20 stationer, är antalet resande per arbetsdag i storleksordningen 190 000; antalet resenärer per år överstiger 60 miljoner. Denna linje har tre grenar – två i nordväst, en i sydost – och är drygt 25 km lång.
Enligt min mening föreligger ett akut behov att höja blicken från nuvarande miljö- och trängselproblem och diskutera hur Stockholmsregionen ska fungera omkring 2050, en hyfsat överblickbar tid, lika långt framåt i tiden som 1966 ligger bakåt.
Frågan är: Ska inte mer t-bana byggas i Stockholmsregionen?
Svaret anses stå att finna i dels alternativens konkurrenskraft, dels kostnaden för nybyggnation.
Det omvända måste också beaktas: Vad kostar det att inte bygga?
Viss kan man inte vara i detta sammanhang – men om t-banan inte byggs ut i Stockholmsregionen utöver vad som skett fram till 1995 kommer trängselproblemen att bli än tydligare, miljöproblemen allt större, regionen fungera sämre än den skulle behöva göras. Om inte annat bör tunnelbanan kraftigt byggas ut av miljöskäl.
Jag avstår här från att framföra några specifika förslag om bansträckningar utan nöjer mig med att påtala hur områden som Nacka, Täby, Lidingö, Ty-resö, Haninge, Vallentuna, Sollentuna och andra – gärna t.ex. i norr i kombination med omstigningsstationer till Roslagspilen eller Roslagsbanan (som nu slutar ungefär 10 km från Arlanda!) eller i väster/söder till Saltsjöbanan, eller stationer längs andra pendeltågssträckningar, som Älvsjö och Flemingsberg – skulle kunna betyda en revolution i resandet och dramatiskt öka framkomligheten på spår och göra kollektivtrafikåkandet mycket mer konkurrenskraftigt till den egna bilen.
27 maj: Bygg tunnelbana!
Jag var på trafikdebatt i går. Åhörarna var praktiskt taget enhälligt - och fundamentalistiskt - emot Förbifart Stockholm. Dom argumenterade som högern och kommunisterna 1941 då folkpartiet och socialdemokraterna beslutade bygga tunnelbana i Stockholm. (Sedan kom andra världskriget emellan, det är en annan sak.) För dyrt och osäkert, var argumenten från de konservativa då.
Nu är det miljöpartister och vänsterpartister som vill stoppa modern teknik och helst bestämma var människor inte skall få göra.
I dag skriver en centerpartist, Marcus Andersson, på DN.Debatt att vi bör bygga mer tunnelbana i Stockholm. Jag håller med. Det finns ingen annan trafiklösning för Stockholmsområdet som duger.
Tyvärr har ju alla avslagit alla mina motioner i riksdagen om ordentliga statsbidrag till byggande av tunnelbana i Stockholm.
Ett problem är väl också att jag varit ensam om att motionera år efter år om pengar till T-banan.
Nu får vi NK-expressen genom Stockholm i stället, för flera miljarder. Bra det också men jämfört med nya tunnelbanelinjer blahablaha.
Nu är det miljöpartister och vänsterpartister som vill stoppa modern teknik och helst bestämma var människor inte skall få göra.
I dag skriver en centerpartist, Marcus Andersson, på DN.Debatt att vi bör bygga mer tunnelbana i Stockholm. Jag håller med. Det finns ingen annan trafiklösning för Stockholmsområdet som duger.
Tyvärr har ju alla avslagit alla mina motioner i riksdagen om ordentliga statsbidrag till byggande av tunnelbana i Stockholm.
Ett problem är väl också att jag varit ensam om att motionera år efter år om pengar till T-banan.
Nu får vi NK-expressen genom Stockholm i stället, för flera miljarder. Bra det också men jämfört med nya tunnelbanelinjer blahablaha.
27 maj: Husskatten
Det är riktigt att ute i landet drabbas få av nya husskatten. Men vänta bara: 2012 är det ny allmän fastighetstaxering och då kommer det att på många håll bli 50- till 100-procentiga höjningar av taxeringsvärdena.
Det är detta som är värst: Socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet återinför ett system där Din bostadsbeskattning görs beroende av - oavsett vad Du tjänar - vilket pris andra människor betalar för sina hus.
Detta är bisarrt.
Jag är glad och nöjd och stolt över att vi avskaffade det systemet.
Det är detta som är värst: Socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet återinför ett system där Din bostadsbeskattning görs beroende av - oavsett vad Du tjänar - vilket pris andra människor betalar för sina hus.
Detta är bisarrt.
Jag är glad och nöjd och stolt över att vi avskaffade det systemet.
onsdag 26 maj 2010
26 maj: Votering
Nu börjar voteringarna - meningslöa, enligt min mening.
Jut nu skall 349 ledamöter - några frånvarande, kanske - samlas för att rösta om saker som inte bort röstas om.
Sedan är det samma sak kl 16 i dag, torsdag kl 12 och 16.
Detta är inget bra system.
Man skall bara rösta när regeringens förslag riskerar att förlora.
Ny åsikt från min sida?
Nej, jag hävdade den gång efter annan 2002-2006.
Då lyssnade ingen.
Nu lyssnar ingen.
Jag kommer att få rätt.
- - - -
Jag har fått frågan hur voterandet gick till denna eftermiddag.
Därom kan jag, efter viss efterforskning, ge besked.
Vi började att rösta om näringsutskottets betänkande 2009/10:NU16, reservation 1. Resultatet blev 146-139 och 64 frånvarande. Utskottsmajoritetens förslag vann alltså med sju röster.
Därpå voterades om reservation 4. Resultatet blev 256-30 och 63 frånvarande. Utskottets vann alltså igen, denna gång med 226 röster.
Nästa omröstning slutade 146-139 med 64 frånvarande. Sju rösters marginal.
Därpå reservation 1 i utrikesutskottets betänkande 14: 146-139 och 64 frånvarande.
Reservation 5: 145-139 och 65 frånvarande, tydligen hade en ledamot slumrat till, sex rösters marginal.
Därpå reservation 7: 147-140, 62 fråvarande, sju rösters marginal.
Vidare socialförsäkringsutskottets betänkande 2009/10:SfU18 - en votering: 147-140, 62 frånvarande..
Vidare kulturskottets bäetänkande 2009/10:KrU12 där voteringen slutade 148.-139 med 62 fråvarnade, någon tryckte tydligen fel.
Så hade vi 2009/10:SoU19 med voteringsresultaten 147-140, 62 frånvarnade, 256-29, 64 frånvarande, 269-17, 63 frånvanrande.
Så kom 2009/10:UbU18 upp. Omröstningen om reservation 2 slutade 256-31 och 62 frånvanade, de kommande voteringena slutade 254-30 med 65 fråvarnad, 157-139 med 63 frånvarande, 16-141 med 62 fråva ade samt s,ht,liugen 147-139 med 63 frånvarande.
Vilken betydelse har det att votera om allt detta?
Ingen alls.
Jut nu skall 349 ledamöter - några frånvarande, kanske - samlas för att rösta om saker som inte bort röstas om.
Sedan är det samma sak kl 16 i dag, torsdag kl 12 och 16.
Detta är inget bra system.
Man skall bara rösta när regeringens förslag riskerar att förlora.
Ny åsikt från min sida?
Nej, jag hävdade den gång efter annan 2002-2006.
Då lyssnade ingen.
Nu lyssnar ingen.
Jag kommer att få rätt.
- - - -
Jag har fått frågan hur voterandet gick till denna eftermiddag.
Därom kan jag, efter viss efterforskning, ge besked.
Vi började att rösta om näringsutskottets betänkande 2009/10:NU16, reservation 1. Resultatet blev 146-139 och 64 frånvarande. Utskottsmajoritetens förslag vann alltså med sju röster.
Därpå voterades om reservation 4. Resultatet blev 256-30 och 63 frånvarande. Utskottets vann alltså igen, denna gång med 226 röster.
Nästa omröstning slutade 146-139 med 64 frånvarande. Sju rösters marginal.
Därpå reservation 1 i utrikesutskottets betänkande 14: 146-139 och 64 frånvarande.
Reservation 5: 145-139 och 65 frånvarande, tydligen hade en ledamot slumrat till, sex rösters marginal.
Därpå reservation 7: 147-140, 62 fråvarande, sju rösters marginal.
Vidare socialförsäkringsutskottets betänkande 2009/10:SfU18 - en votering: 147-140, 62 frånvarande..
Vidare kulturskottets bäetänkande 2009/10:KrU12 där voteringen slutade 148.-139 med 62 fråvarnade, någon tryckte tydligen fel.
Så hade vi 2009/10:SoU19 med voteringsresultaten 147-140, 62 frånvarnade, 256-29, 64 frånvarande, 269-17, 63 frånvanrande.
Så kom 2009/10:UbU18 upp. Omröstningen om reservation 2 slutade 256-31 och 62 frånvanade, de kommande voteringena slutade 254-30 med 65 fråvarnad, 157-139 med 63 frånvarande, 16-141 med 62 fråva ade samt s,ht,liugen 147-139 med 63 frånvarande.
Vilken betydelse har det att votera om allt detta?
Ingen alls.
tisdag 25 maj 2010
25 maj: Debatt i kammaren
Det är roligt at debattera.
I dag var det en intresant debatt med Patrik Björk (s) i Göteborg som visste berätta att allt vad regeringen gjort var misslyckat, särskilt jobbavdraget.
Nu har ju socialdemorkaterna accepterat 95 procent av jobbavdraget - och kommer, tror jag ,att låta det bestå, trots att man vill göra väldiga ändringar.
Men som Finansrådet skriver:
På sikt har jobbavdraget, som finns i massvis av länder, alla förutsättningar för att stadigt fungera väl som sysselsättningshöjande medel.
Bort (s)?
Nej.
Endast spel för väljargalleriet - som inte heller tror på socialdemorkaternas ekonomiska politik, det är jag övertygad om.
I dag var det en intresant debatt med Patrik Björk (s) i Göteborg som visste berätta att allt vad regeringen gjort var misslyckat, särskilt jobbavdraget.
Nu har ju socialdemorkaterna accepterat 95 procent av jobbavdraget - och kommer, tror jag ,att låta det bestå, trots att man vill göra väldiga ändringar.
Men som Finansrådet skriver:
På sikt har jobbavdraget, som finns i massvis av länder, alla förutsättningar för att stadigt fungera väl som sysselsättningshöjande medel.
Bort (s)?
Nej.
Endast spel för väljargalleriet - som inte heller tror på socialdemorkaternas ekonomiska politik, det är jag övertygad om.
25 maj: Tillbaka från Åland
Heldag på Åland med flyg Arlanda-Mariehamn - tar en halvtimme men eftersom Finland ligger en timme före kommer vi - en delegation från riksdagens kulturutskott - fram först kl 10.00.Där tas vi emot av Sveriges generalkonsult på Åland Bertil Jobéus, som varit på ön i snart fem år, dessförinnan ambassadör på Island. Han skall snart gå i pension efter 38 år i UD-tjänst, flyttar till närheten av Västervik. Jag utgår från att Carl Bildt ordnar en hejdundrande mottagning på UD när Bertil slutar?!
Vi åker buss och tittar på Generalkonsulatet - som var ett konsulat när Bertil kom dit, bra jobbat! - och far efter ett kort besök på hotellet, Arkipelag förstås, till Ålands parlament, Lagtinget, där Talmannen, tidigare lantrådet, Roger Nordlund (c) tar emot.
Största parti i lagtinget är nu Liberalerna, som för dagen företräds av Margaret Lundberg, Brändö, långt från Mariehamn. Liberalerna har 10 mandat, centerpartiet 9 varav följer att Vera
Eriksson (lib) nu är lantråd (=statsminister), f.ö. gift med Erland Olof, legendarisk liberal politiker och även nu i lagtinget. Roger Nordlund, som varit aktiv i politiken sedan början på 1980-talet, visar runt i Nordens minsta parlament där vi även möter företrädare för andra partier.Under lunchen som Ålands kulturutskott vänligen bjuder på talar Britt Lundberg (c), vice lantråd, (Britt Lundberg här på bilden till höger) hon är bland annat ansvarig för kulturfrågor i Ålands regering.
På eftermiddagen bland annat möte i Nordens Institut - en motsvarighet till Nordens Hus i Reykjavik men också med stöd utöver av Nordiska ministerrå
det direkt från Åland - där Åsa Juslin - känd från Malmö stadsbibliotek - är chef. På bilden här avtackas hon av kulturutskottets ordförande Siv Holma (v).Därefter går färden vidare till PAF. Jag trodde först att det handlade om ett minnesmärke över August Fagerholm, legendarisk trefaldig statsminister (s) i Finland (1901-84) men då stämde inte initialerna, Karl-August hette han, han var alltid med - som jag minns det - på bilder med Tage Erlander. Nej, PAF betyder något helt annat och är motsvarigheten till Svenska Spel på Åland, med närmast monopol på spelmaskiner på Östersjön.
Vi får en intressant genomgång av företaget, vars verkställande direktör sedan ett antal månader är Anders Ingves vilket onekligen för tankarna till Sveriges riksbankschef - som har stora expansionsp
laner, det måste vara lite ovant för förertagets informationschef Inger Holmström (till höger) som ju har haft många liknande positioner i Sverige, både inom Posten och Svenskt Näringsliv men där det inte varit expansion utan försöken att minska kundernas antal som stått i förgrunden ...På kvällen förnämlig middag på Kobba Klintar, en gammal lotsstation som numera har en stor mistlur - fast den inte fungerar - som är verkligt imponerande. Man kan bli stödmedlem i Föreningen Kobba Klintars Vänner genom att betala 10 euro/år till Ålandsbanken 660100-118949 - gör det!
På det hela taget: Åland loc
kar.Anders Ingves, Vd PAF
24 maj: Lotsstationen Kobba Klintar
Kobba Klintar är en f.d. lotsstation vid inloppet till Mariehamn. Den drivs nu som förening och har servering med riktig mat, för främst turister, allt intakt.
Lotsstationen utgör med sitt "höghus" en mäktig syn vid inloppet Mariehamn, ungefär 20 minuters båtfärd från staden - och när man kommer närmare, eller som jag, till ön, ser man att längst upp står det en man och spanar ut över havet, beredd att se till att mistluren - också kvar - nyttjas om fartyg kommer för nära något grund.
Men det har inte hjälpt: Vattnen kring Kobbar Klintar är fyllda av vrak, låt vara bortspolade av de vågar som ständigt utgör både förutsättningen och hotet mot all trafik till och från Mariehamn.
Kobba Klintar här är en målning från 2005, utgiven som vykort av Kobba Klintars Vänner, av Juha Pykäläinen, med den enkla beskrivningen: Kobba Klintars lotsstation på 1920-talet.
Föreningen Kobba Klintars Vänner har konto i Ålandsbanken 660100-1186949. Årsavgiften är 10 euro, en valua som man kan växla sig till i Finland men som försvann med hela den finska marken utan att Finland gjorde sammaledes.
Men det har inte hjälpt: Vattnen kring Kobbar Klintar är fyllda av vrak, låt vara bortspolade av de vågar som ständigt utgör både förutsättningen och hotet mot all trafik till och från Mariehamn.
Kobba Klintar här är en målning från 2005, utgiven som vykort av Kobba Klintars Vänner, av Juha Pykäläinen, med den enkla beskrivningen: Kobba Klintars lotsstation på 1920-talet.
Föreningen Kobba Klintars Vänner har konto i Ålandsbanken 660100-1186949. Årsavgiften är 10 euro, en valua som man kan växla sig till i Finland men som försvann med hela den finska marken utan att Finland gjorde sammaledes.
24 maj: Till Åland - tidig morgon
Denna morgon stiger jag (som vanligt) upp tidigt för att fara iväg någonstans. Målet denna morgon är Arlanda för vidare transport med Air Aland till Mariehamn. Det är en del av kulturutskottet som skall gästa vår närmaste grannö, en grann ö.
Jag rapporterar senare.
Jag rapporterar senare.
måndag 24 maj 2010
23 maj: En regnig söndag
Det var en riktig regndag.
Ägnade mig åt att skriva, för att säga som det var.
Blev blöt så fort jag gick ut.
Jag var två gånger på riksdagen - morgon och kväll.
Förebereder morgondagen.
Då skall jag resa till Åland.
Med kulturutskottet.
Ägnade mig åt att skriva, för att säga som det var.
Blev blöt så fort jag gick ut.
Jag var två gånger på riksdagen - morgon och kväll.
Förebereder morgondagen.
Då skall jag resa till Åland.
Med kulturutskottet.
lördag 22 maj 2010
22 maj: Ingrid Segerstedt Wiberg (1911-2010)
Förra riksdagsledamoten Ingrid Segerstedt Wiberg, dotter till förra chefen för Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning Torgny Segerstedt (död 1945) med maka, har avlidit. Hon avled på ett sjukhem i Göteborg den 21 maj, nära 99 år gammal.
Ingrid Segerstedt Wiberg, riksdagsledamot (fp) 1958-70, var politisk redaktör i Göteborgs-Posten (lib). Hon var en stridbar person, fredsvän, motståndare till kärnvapen och mycket annat.
Ingrid Segerstedt Wiberg, riksdagsledamot (fp) 1958-70, var politisk redaktör i Göteborgs-Posten (lib). Hon var en stridbar person, fredsvän, motståndare till kärnvapen och mycket annat.
Vid sekelskiftet då jag som redaktör i NU genomförde en läsaromröstning om Århundrades svenska liberal, kom hon tvåa, efter bara Selma Lagerlöf. (På manliga sidan vann Karl Staaff och Bertil Ohlin).
Jag hade god kontakt med Ingrid till för bara några år sedan, kontakter som utmärktes av att hon ständigt var upprörd över något.
Jag tror att det förlänger livet, att vilja så mycket som hon.
Ingrid Segerstedt föddes i Lund 18 juni 1911. Hennes pappa professor men blev, sedan han ratats som professor i Uppsala, känd som publicist, mest för sitt gisslande av nazismen.
Familjen flyttade från Lund till Stockholm när Ingrid var ett par år, därefter till Göteborg, pappan blev 1917 huvudredaktör för Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning. En bror till Ingrid kom, något ironiskt, att bli rektor för Uppsala universitet på 1980-talet.
Jag hade god kontakt med Ingrid till för bara några år sedan, kontakter som utmärktes av att hon ständigt var upprörd över något.
Jag tror att det förlänger livet, att vilja så mycket som hon.
Ingrid Segerstedt föddes i Lund 18 juni 1911. Hennes pappa professor men blev, sedan han ratats som professor i Uppsala, känd som publicist, mest för sitt gisslande av nazismen.
Familjen flyttade från Lund till Stockholm när Ingrid var ett par år, därefter till Göteborg, pappan blev 1917 huvudredaktör för Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning. En bror till Ingrid kom, något ironiskt, att bli rektor för Uppsala universitet på 1980-talet.
Redan på 1930-talet, när Hitler var i färd med att förbereda krig, var Ingrid Segerstedt med och bildade en barnkommitté för judiska barn som kom till Sverige, ett barnhem inrättades på Viktoriagatan i Göteborg. Hon hade uppdrag för olika flyktingorganisationer.
Åren efter kriget arbetade hon som flyktingkurator. Hon skrev gärna och blev redaktionssekreterare för tidskriften Världshorisont 1949, sedermera ansvarig utgivare.
Ingrid Segerstedt Wiberg, som skrivit många böcker om sin far - man kan tala om både ansvar för minnet av hans gärning och ett faderskomplex - arbetade för GT 1949-55, gick sedan till Göteborgs-Posten (lib) under Harry Hjörnes tid och var andreredaktör för tidningen 1969-76.
En av Ingrid Segerstedt Wibergs livstrådar var engagemanget för FN. Hon var ordförande i Svenska FN-förbundet, ledamot i svenska kommittén vid FN:s miljökonferens, FN-delegat och ledamot av svenska Unicef-kommittén.
En förlängning av FN-arbetet var ordförandeskapet i Internationella Kvinnoförbundet för fred och frihet och arbetet med de nordiska frågorna.
Hon väckte direkt uppmärksamhet genom sin vägran att ta emot tillägg i samband med lönehöjningar. Hon ansåg att riksdagsmän bör föregå med gott exempel i kampen mot inflationen och inte ha löner som är ouppnåeliga för den stora allmänheten. Att kombinera yrkesliv med familj var en självklarhet. Ingrid Segerstedt gifte sig 1934 med Anders Wiberg, dld 1982. Paret fick en son och tog under kriget emot en liten flicka som sin egen dotter.
22 maj: Grattis, Torbjörn Pettersson
Jag borde också gratulera Torbjörn Pettersson personligen till ambassadörsposten.
Grattis!
Torbjörn är en utomordentlig person, likt förre fp-ledaren Bertil Ohlin från Klippan i Skåne
Att han är bekant med en artist från samma trakt som säkert nu kan lockas till Kabu, Marie Fredriksson, gör inte saken sämre. Hon kanske kan locka någon Halmstadsvän med sig dit för en konsert? Succén för fred vore given!
Tillägg:
Torbjörns fru Annika är övrigt läkare, mycket kompetent och trevlig!
Grattis!
Torbjörn är en utomordentlig person, likt förre fp-ledaren Bertil Ohlin från Klippan i Skåne
Att han är bekant med en artist från samma trakt som säkert nu kan lockas till Kabu, Marie Fredriksson, gör inte saken sämre. Hon kanske kan locka någon Halmstadsvän med sig dit för en konsert? Succén för fred vore given!
Tillägg:
Torbjörns fru Annika är övrigt läkare, mycket kompetent och trevlig!
22 maj: Sverige i Afghanistan
Med jämna mellanrum krävs att Sverige skall dra sig ur Afghnistan villkorslöst, alltså avbryta vår förpliktelse att ställa resurser till förfogande när FN:s säkerhetsråd kallar. Det är sedan länge vänsterpartiets principlösa åsikt, nu tycks också miljöpartiet luta dithän. Att socialdemokrater som Pierre Schori och Thage G Peterson är av samma åsikt är föga förvånanade men beklagligt. Verklig solidartiet har aldrig utmärkt någon av dessa herrar, däremot strävan efter makt.
Varför svensk trupp i Afghanistan på FN-säkerhetsrådsmandat (absolut krav)?
Jo, därför att annars riskerar det embryo till rättssystem som finns i landet att försvinna samtidigt som förtrycket mot främst kvinnor skulle återgå till den medeltid talibanerna representerar. Jag tycker det vore skamligt.
Nu ser det ut som om vi i stället trappar upp vårt civila program, dels genom att Torbjörn Pettersson - tidigare partisekreterare (fp) och chef för Svenska Afghanistankommittén - utsetts till svensk ambassadör i Kabul, dels genom att ambassadör Krister Bringéus, som jag känner från hans tid i Osse-sammanhang som svensk ambassadör Wien, blir chef för en civil enhet i Mazar-i-Sharif i norra Afghanistan.
Om jag fick komma med några tips, så skulle det vara att sända ett antal fotbollslag dit för att, för flickor och pojkar, introducera en viktig, världsvid sysselsättning. Det är tävlan i utbildning, kamratskap, disciplin och vänskap som fotboll representerar.
Jag vet att Carl Bildt inte är världens främste expert på just fotboll, men andra i fotbollsvärlden kan hjälpa till, t.ex. Svenska fotbollförbundet och andra som kan lära ut allt det som lagspel representerar.
Varför svensk trupp i Afghanistan på FN-säkerhetsrådsmandat (absolut krav)?
Jo, därför att annars riskerar det embryo till rättssystem som finns i landet att försvinna samtidigt som förtrycket mot främst kvinnor skulle återgå till den medeltid talibanerna representerar. Jag tycker det vore skamligt.
Nu ser det ut som om vi i stället trappar upp vårt civila program, dels genom att Torbjörn Pettersson - tidigare partisekreterare (fp) och chef för Svenska Afghanistankommittén - utsetts till svensk ambassadör i Kabul, dels genom att ambassadör Krister Bringéus, som jag känner från hans tid i Osse-sammanhang som svensk ambassadör Wien, blir chef för en civil enhet i Mazar-i-Sharif i norra Afghanistan.
Om jag fick komma med några tips, så skulle det vara att sända ett antal fotbollslag dit för att, för flickor och pojkar, introducera en viktig, världsvid sysselsättning. Det är tävlan i utbildning, kamratskap, disciplin och vänskap som fotboll representerar.
Jag vet att Carl Bildt inte är världens främste expert på just fotboll, men andra i fotbollsvärlden kan hjälpa till, t.ex. Svenska fotbollförbundet och andra som kan lära ut allt det som lagspel representerar.
22 maj: Lars Ohly fram och tillbaka
I Grönköping går - som alla väl bevandrade i den centrala svenska stads liv väl känner till - utvecklingen med stormsteg fram och tillbaka.
Det kan man omöjligen påstå om utvecklingen inom vänsterpartiet. Där går utvecklingen bara med stormsteg, riktningen oklar.
Nu senast är det partiordföranden själv Lars Ohly som i DN (21 maj) låter meddela att det förslag om införande av förmögenhetsskatt som han kommit överens om med de andra i den röda röran kan leda till orimliga konsekvenser och därmed kan komma att justeras.
Som den utmärkte klare Ohly är, låter han också meddela att dessa justeringar kan komma att meddelas efter valet den 19 september.
Så klara besked är det sällan som det kommer till väljarna från det hållet.
Nu kanske någon tror att detta gäller de riktigt stora kapitalägarnas förmögenhetsskatt, typ Stefan Persson, Sveriges störste skattebetalare, Ack nej, Persson lär klara sig bra genom att socialdemokraterna inför samma undantagsregel som skedde på 1990-talet: De allra rikaste slapp förmögenhetsskatt, den drabbade i stället den fastighetsägande medelklassen och fattigt folk.
(Jag tyckte och tycker - detta i motsats till moderaterna - att det var bra att familjeföretag med stort ägande undantogs, oavsett om de var börsnoterade eller ej. Felet var att inte alla behandlades på det sättet: Skatt på stora förmögenheter skall man betala när försäljning sker och vinster uppstår, alltså via realisationsvinstbeskattningen.)
Nu har det gått upp för Ohly - och det redan för 2012 års allmänna fastighetstaxering som kan göra att antalet villor med taxeringsvärde över 4,5 miljoner kanske 10-faldigas - att "det skulle får orimliga konsekvenser (med typen dubbelbeskattning av fastigheter med dels fastighetsskatt, dels förmögenhetsskatt) och drabba pensionärer och andra med små inkomster, säger Ohly.
Glimrande!
Ohly har kommit på något: att skatt efter bärkraft inte kan baseras på taxeringsvärde. Fram till han och socialdemokraterna 2006 förlorade makten insåg han inte det, att bara de riktigt, riktigt rika undgick hans konfiskatoriska beskattning och att skatten kunde uppgå till hur många procent som helst av en inkomst - före begränsningsreglerna.
- Vi får diskutera oss fram till om det är en bra modell, säger han, och syftar på att begräsningsregeln skall vara 4 procent av inkomsten för fastighetsskatt och förmögenhetsskatt.
Redan före 2006 var det ungefär 250.000 hushåll som då omfattades av begränsningsregeln. Inte för att de var rika utan därför att de ägde, ofta sedan decennier, småhus som fått taxeringsvärden de inte hade ekonomiska möjligheter att betala.
Så blir det när principen skatt efter bärkraft - en utmärkt liberal princip - sätts ur spel av socialistisk dogmatik.
Det kan man omöjligen påstå om utvecklingen inom vänsterpartiet. Där går utvecklingen bara med stormsteg, riktningen oklar.
Nu senast är det partiordföranden själv Lars Ohly som i DN (21 maj) låter meddela att det förslag om införande av förmögenhetsskatt som han kommit överens om med de andra i den röda röran kan leda till orimliga konsekvenser och därmed kan komma att justeras.
Som den utmärkte klare Ohly är, låter han också meddela att dessa justeringar kan komma att meddelas efter valet den 19 september.
Så klara besked är det sällan som det kommer till väljarna från det hållet.
Nu kanske någon tror att detta gäller de riktigt stora kapitalägarnas förmögenhetsskatt, typ Stefan Persson, Sveriges störste skattebetalare, Ack nej, Persson lär klara sig bra genom att socialdemokraterna inför samma undantagsregel som skedde på 1990-talet: De allra rikaste slapp förmögenhetsskatt, den drabbade i stället den fastighetsägande medelklassen och fattigt folk.
(Jag tyckte och tycker - detta i motsats till moderaterna - att det var bra att familjeföretag med stort ägande undantogs, oavsett om de var börsnoterade eller ej. Felet var att inte alla behandlades på det sättet: Skatt på stora förmögenheter skall man betala när försäljning sker och vinster uppstår, alltså via realisationsvinstbeskattningen.)
Nu har det gått upp för Ohly - och det redan för 2012 års allmänna fastighetstaxering som kan göra att antalet villor med taxeringsvärde över 4,5 miljoner kanske 10-faldigas - att "det skulle får orimliga konsekvenser (med typen dubbelbeskattning av fastigheter med dels fastighetsskatt, dels förmögenhetsskatt) och drabba pensionärer och andra med små inkomster, säger Ohly.
Glimrande!
Ohly har kommit på något: att skatt efter bärkraft inte kan baseras på taxeringsvärde. Fram till han och socialdemokraterna 2006 förlorade makten insåg han inte det, att bara de riktigt, riktigt rika undgick hans konfiskatoriska beskattning och att skatten kunde uppgå till hur många procent som helst av en inkomst - före begränsningsreglerna.
- Vi får diskutera oss fram till om det är en bra modell, säger han, och syftar på att begräsningsregeln skall vara 4 procent av inkomsten för fastighetsskatt och förmögenhetsskatt.
Redan före 2006 var det ungefär 250.000 hushåll som då omfattades av begränsningsregeln. Inte för att de var rika utan därför att de ägde, ofta sedan decennier, småhus som fått taxeringsvärden de inte hade ekonomiska möjligheter att betala.
Så blir det när principen skatt efter bärkraft - en utmärkt liberal princip - sätts ur spel av socialistisk dogmatik.
21 maj: Pensionärerna och deras skatter
I tidningen NU Det liberala nyhetsmagasinet anser fp-medlemmen Lars Gabrielsson i Säter (2010/15) att jag borde ha avgått tidigare från skatteutskottet och på annan fråga. I NU 2010/20 har jag fått möjlighet att svara:
Äldrepensionen fel fråga att avgå på, är mitt svar.
Så jag får efter förmåga försöka försvara mig.
Det förefaller mig som om Lars Gabrielsson anser att vi har infört en orättvis beskattning av pensionärer, ungefär som PRO och numera socialdemokraterna och deras rödgröna ”samarbetspartier” hävdar.
Jag håller inte med.
Däremot – och det är knappast någon statshemlighet – skulle hela fp-riksdagsgruppen ha sett en mycket kraftigare sänkning av skatten för pensionär med låga pensioner inför 2010; vi ville ta de pengar som moderaterna bundit för det fjärde jobbskatteavdraget för att i stället sänka skatten mer för pensionärerna. I detta var vi trettiotvå ansvariga, fyra statsråd och 28 riksdagsledamöter, eniga hösten 2009. Men vi vet alla att väljarna 2006 gav moderaterna flest röster. Deras linje vann alltså även inför 2010.
Nu synes det mig som om moderaterna är på fp-linjen inför 2011. Det är bra.
Denna linje skiljer sig dock dramatiskt från s-v-mp-linjen. De partierna vill nämligen börja med att utjämna mellan pensionärer och yrkesaktiva genom att införa ett nytt avdrag, 75 procent av avgiften till facket eller högst 80 kr/månad, ett avdrag som skulle öka klyftan mellan pensionärer och yrkesaktiva med 3-400 kr/månad.
Vad är det för rättvisa? LO-rättvisa?
Har då ”klyftan” ökat mellan yrkesaktiva och pensionärer sedan 2006?
Vi har i huvudsak gjort tre saker 2007-2010:
1. Vi har, i motsats till 1994-2007, börjat sänka skatten för pensionärer, 2009, 2010 och det blir även 2011.
2, Vi har kraftig försämrat avdragsmöjligheterna för de förvärvsarbetande.
3. Vi har infört ett jobbskatteavdrag (kallades förr förvärvsavdrag).
Då uppstår frågan:
Är pensionärerna missgynnade?
PRO säger det, SPF säger det ibland.
Är det sant?
Enligt min mening inte. Framför allt inte om man tar hänsyn till att resekostnader inte längre får dras av för de första 9.000 kronorna (750 kr/månad, händelsevis kostar ett SL-kort i Stockholmsområdet nästan så mycket per månad, i Västra Götaland är det ännu dyrare) är pensionärer inte missgynnade.
Typiskt nog svarade PRO, SPF och alla andra pensionärsorganisationer nej, nej när de var i skatteutskottet 2008 på fråga om vi skulle återinföra rätten att göra avdrag för alla arbetsresor och slopa jobbavdraget.
Ty det finns ju allt fler pensionärer som också har jobbavdrag, det skulle dramatiskt missgynna dem. Det ville varken PRO, SPF eller någon annan.
För att den yrkesaktive skall få ut 10.000 kr/månad före skatt, måste arbetsgivaren betala in ytterligare dryga 31 procent, 3.100 kr, i löneskatt, pensionsavgift etcetera. Den yrkesaktive får inte dra av reskostnader för att ta sig till jobbet motsvarande 750 kr/månad. Inte heller andra omkostnader understigande 5.000 kr är avdragsgilla.
Pensionärer betalar naturligt nog ingen pensionsavgift - och är ”billigare” att anställa. Eftersom man, om man är född före 1944, samtidigt kan få jobbskatteavdrag blir skatten ännu lägre än för yrkesaktiva. (Men är man född 1945 och bara har pension som inte är underlag för allmän pension och man därmed inte har rätt till jobbskatteavdrag, kan man onekligen känna att man missgynnas. Millimeterrättvisa är svår att uppnå.)
Kan vi höja pensionerna, före eller efter skatt?
Jag menar att det bäst sker genom skattesänkningar, inte minst för de cirka 614.218 kvinnor födda före 1937 och 148.680 män (31 dec 2009) som bara har garantipension (i grunden förhöjd f.d. folkpension) utöver hyresbidrag att leva på.
Det nya pensionssystemet som beslutades 1999 var gynnsamt för alla 2002-2009. Inga protester hördes. Så kom krisen 2008 – och systemets broms slog till 2010. Underskottet i pensionssystemet 2009 blev enligt Pensionsmyndigheten 323 miljarder, en betydande summa.
Vad kan vi då göra?
Det finns tre sätt att ge dagens pensionärer mer pengar än dagens system medger om ingen utomstående, god givare, betalar:
1. Vi kan låna av våra barn och ännu ofödda barnbarn.
Vem vill det?
2. Vi kan höja dagens skatter.
En dålig lösning.
3. Vi kan arbeta mer så att den samlade nationalinkomsten ökar.
Jag vet vilket alternativ jag föredrar. Det vill jag fortsätta jobba för.
Gunnar Andrén
riksdagsledmot (fp)
Äldrepensionen fel fråga att avgå på, är mitt svar.
Så jag får efter förmåga försöka försvara mig.
Det förefaller mig som om Lars Gabrielsson anser att vi har infört en orättvis beskattning av pensionärer, ungefär som PRO och numera socialdemokraterna och deras rödgröna ”samarbetspartier” hävdar.
Jag håller inte med.
Däremot – och det är knappast någon statshemlighet – skulle hela fp-riksdagsgruppen ha sett en mycket kraftigare sänkning av skatten för pensionär med låga pensioner inför 2010; vi ville ta de pengar som moderaterna bundit för det fjärde jobbskatteavdraget för att i stället sänka skatten mer för pensionärerna. I detta var vi trettiotvå ansvariga, fyra statsråd och 28 riksdagsledamöter, eniga hösten 2009. Men vi vet alla att väljarna 2006 gav moderaterna flest röster. Deras linje vann alltså även inför 2010.
Nu synes det mig som om moderaterna är på fp-linjen inför 2011. Det är bra.
Denna linje skiljer sig dock dramatiskt från s-v-mp-linjen. De partierna vill nämligen börja med att utjämna mellan pensionärer och yrkesaktiva genom att införa ett nytt avdrag, 75 procent av avgiften till facket eller högst 80 kr/månad, ett avdrag som skulle öka klyftan mellan pensionärer och yrkesaktiva med 3-400 kr/månad.
Vad är det för rättvisa? LO-rättvisa?
Har då ”klyftan” ökat mellan yrkesaktiva och pensionärer sedan 2006?
Vi har i huvudsak gjort tre saker 2007-2010:
1. Vi har, i motsats till 1994-2007, börjat sänka skatten för pensionärer, 2009, 2010 och det blir även 2011.
2, Vi har kraftig försämrat avdragsmöjligheterna för de förvärvsarbetande.
3. Vi har infört ett jobbskatteavdrag (kallades förr förvärvsavdrag).
Då uppstår frågan:
Är pensionärerna missgynnade?
PRO säger det, SPF säger det ibland.
Är det sant?
Enligt min mening inte. Framför allt inte om man tar hänsyn till att resekostnader inte längre får dras av för de första 9.000 kronorna (750 kr/månad, händelsevis kostar ett SL-kort i Stockholmsområdet nästan så mycket per månad, i Västra Götaland är det ännu dyrare) är pensionärer inte missgynnade.
Typiskt nog svarade PRO, SPF och alla andra pensionärsorganisationer nej, nej när de var i skatteutskottet 2008 på fråga om vi skulle återinföra rätten att göra avdrag för alla arbetsresor och slopa jobbavdraget.
Ty det finns ju allt fler pensionärer som också har jobbavdrag, det skulle dramatiskt missgynna dem. Det ville varken PRO, SPF eller någon annan.
För att den yrkesaktive skall få ut 10.000 kr/månad före skatt, måste arbetsgivaren betala in ytterligare dryga 31 procent, 3.100 kr, i löneskatt, pensionsavgift etcetera. Den yrkesaktive får inte dra av reskostnader för att ta sig till jobbet motsvarande 750 kr/månad. Inte heller andra omkostnader understigande 5.000 kr är avdragsgilla.
Pensionärer betalar naturligt nog ingen pensionsavgift - och är ”billigare” att anställa. Eftersom man, om man är född före 1944, samtidigt kan få jobbskatteavdrag blir skatten ännu lägre än för yrkesaktiva. (Men är man född 1945 och bara har pension som inte är underlag för allmän pension och man därmed inte har rätt till jobbskatteavdrag, kan man onekligen känna att man missgynnas. Millimeterrättvisa är svår att uppnå.)
Kan vi höja pensionerna, före eller efter skatt?
Jag menar att det bäst sker genom skattesänkningar, inte minst för de cirka 614.218 kvinnor födda före 1937 och 148.680 män (31 dec 2009) som bara har garantipension (i grunden förhöjd f.d. folkpension) utöver hyresbidrag att leva på.
Det nya pensionssystemet som beslutades 1999 var gynnsamt för alla 2002-2009. Inga protester hördes. Så kom krisen 2008 – och systemets broms slog till 2010. Underskottet i pensionssystemet 2009 blev enligt Pensionsmyndigheten 323 miljarder, en betydande summa.
Vad kan vi då göra?
Det finns tre sätt att ge dagens pensionärer mer pengar än dagens system medger om ingen utomstående, god givare, betalar:
1. Vi kan låna av våra barn och ännu ofödda barnbarn.
Vem vill det?
2. Vi kan höja dagens skatter.
En dålig lösning.
3. Vi kan arbeta mer så att den samlade nationalinkomsten ökar.
Jag vet vilket alternativ jag föredrar. Det vill jag fortsätta jobba för.
Gunnar Andrén
riksdagsledmot (fp)
fredag 21 maj 2010
21 maj: På stämma i E-tuna - och åter i Stockholm
Idag var det stämma i Eskilstuna-Kuriren AB dit jag inbjudits deltaga.
Tidningen, som leds av koncernchefen sedan 1 mars Sören Axelsson (t.h), ingår i EK-koncernen med också andra titlar, Södermanlands Nyheter (c) i Nyköping, Katrineholms-Kuriren (lib) i staden med samma namn, Folket (s) i Eskilstuna - en tidning som ägs till 95 procent och inte är i ekonomiskt god form för att uttrycka saken milt - samt viktiga andelar i Nerikes Allehanda (lib), VLT (lib), alltså f.d. Vestmanlands Läs Tidning, och indirekt i än fler tidningar, ägs av Stiftelsen Eskilstuna-Kuriren, etablerad redan på 1940-talet av dåvarande huvudredaktör Johannes Anton Selander, en av Göteborgs Sjöfarts- och Handelstidnings huvudredaktör Torgny Segerstedts åsiktsfränder under andra världskriget.
Tidningen, som leds av koncernchefen sedan 1 mars Sören Axelsson (t.h), ingår i EK-koncernen med också andra titlar, Södermanlands Nyheter (c) i Nyköping, Katrineholms-Kuriren (lib) i staden med samma namn, Folket (s) i Eskilstuna - en tidning som ägs till 95 procent och inte är i ekonomiskt god form för att uttrycka saken milt - samt viktiga andelar i Nerikes Allehanda (lib), VLT (lib), alltså f.d. Vestmanlands Läs Tidning, och indirekt i än fler tidningar, ägs av Stiftelsen Eskilstuna-Kuriren, etablerad redan på 1940-talet av dåvarande huvudredaktör Johannes Anton Selander, en av Göteborgs Sjöfarts- och Handelstidnings huvudredaktör Torgny Segerstedts åsiktsfränder under andra världskriget.
Det väljs styrelse och beslutas om inriktning för verkställande direktören - tidningens politiska p
olicy återfinns i stiftelsens stadgar.
olicy återfinns i stiftelsens stadgar. Här till vänster syns fr. v. Lars-Olov Thim, advokat, ordförande i aktiebolaget och Finlands konsul i Eskilstuna, ordförande vid stämman, samt jur kand Anders Frostell, ordförande i Stiftelsen Eskilstuna-Kuriren och därmed vid stämman företrädande 100 procent av aktierna.
Att det skall vara en jurist i ledningen för bolaget, önskade redan J A Selander - och där uppfyller onekligen duon Frostell och Thim högt ställda krav. En utmärkt ledning!
Nedan syns (fr.v) Sofia Strömberg, rektor för Berghs i Stockholm och nyvald ledamot i Eskilstuna-Kurirens styrelse, vidare skymtar chefredaktören Peo Wärring, syns gör styrelseledamoten Anders Westermark, Skellefteå - i vardagslag verkställande direktör i+Anders+Westermark+Pernilla+Sj%C3%B6berg+Eva+Lid%C3%A9n+.JPG)
Norran - samt Pernilla Sjöberg, företrädare för unionen och den första man möter när man ringer EK, verksam i telefonväxeln och slutligen Eva Karlsson, styrelseledamot och företagare. Skansenevenemangschefen Urban Wallin, styrelseledamot i EK, och Karin Bogen, Assa-medarbetare och ledamot Stiftelsen, hamnade utanför bilderna..
Att det skall vara en jurist i ledningen för bolaget, önskade redan J A Selander - och där uppfyller onekligen duon Frostell och Thim högt ställda krav. En utmärkt ledning!
Nedan syns (fr.v) Sofia Strömberg, rektor för Berghs i Stockholm och nyvald ledamot i Eskilstuna-Kurirens styrelse, vidare skymtar chefredaktören Peo Wärring, syns gör styrelseledamoten Anders Westermark, Skellefteå - i vardagslag verkställande direktör i
+Anders+Westermark+Pernilla+Sj%C3%B6berg+Eva+Lid%C3%A9n+.JPG)
Norran - samt Pernilla Sjöberg, företrädare för unionen och den första man möter när man ringer EK, verksam i telefonväxeln och slutligen Eva Karlsson, styrelseledamot och företagare. Skansenevenemangschefen Urban Wallin, styrelseledamot i EK, och Karin Bogen, Assa-medarbetare och ledamot Stiftelsen, hamnade utanför bilderna..Nedan syns slutligen Rolf Schütze, personalföreträdare för grafikerna och verksam vid tryckeriet Ektab som ansvarig för miljö- och administrationsfrågor, vidare Therés Norén, företrädare för Svenska Journalistförbundet och redaktör för tidningen Affärsliv i Södermanland, Hans Rinkeborn, tidigare koncernchef i EK och numera ledamot Stiftelsen, samt EK-ekonomichefen R
obert Horazek, Eskilstuna. Plus verkställande direktören.
Sedan tar jag tåget tillbaka till Stockholm igen - att åka tåg är mycket trevligt och njutbart och när SJ nu håller tiden, snön är ju försvunnen, är det rogivande.
Men varför finns det inte morgon och kväll snabbtåg Stockholm-Eskilstuna, möjligen med ett stopp, i Strängnäs?
obert Horazek, Eskilstuna. Plus verkställande direktören.Sedan tar jag tåget tillbaka till Stockholm igen - att åka tåg är mycket trevligt och njutbart och när SJ nu håller tiden, snön är ju försvunnen, är det rogivande.
Men varför finns det inte morgon och kväll snabbtåg Stockholm-Eskilstuna, möjligen med ett stopp, i Strängnäs?
21 maj: Dagens ärenden
Tidig morgon: Klokcan på 5.00. Ut och resa.
Annars är det i dag kulturdebat i riksdagen, själv åker jag strax efter klockan sju till Eskilstuna för en bolagsstämma med mera.
När jag passerade Stockholms central på morgonen tog jag denna bild. Av den framgår att det är 10 lysande lampor (2 x 5) i taker som gör att Centralstationen ser snyggt ljus ut.
Visste ni förresten att fram till 1925 då stationen byggdes om gick det spår inne i nuvarande centralhallen?
Slut om Stockholms Central för i dag, en station som ägs av oss alla via Jernhusen AB.
När jag passerade Stockholms central på morgonen tog jag denna bild. Av den framgår att det är 10 lysande lampor (2 x 5) i taker som gör att Centralstationen ser snyggt ljus ut.
Visste ni förresten att fram till 1925 då stationen byggdes om gick det spår inne i nuvarande centralhallen?
Slut om Stockholms Central för i dag, en station som ägs av oss alla via Jernhusen AB.
I kväll har Samuels klass fest - där föräldrar får medfölja. Utklädda.
21maj: När tiden hinner i kapp (eller rödgrön röra)
Kanske minns någon vilket liv det blev på oppositionen när bestämmelsen att man inte skulle få ha ersättning på deltid från A-kassan längre än 75 dagar, det vill säga arbeta deltid och få a-kassa resten av tiden.
Gång efter annan har debattör efter debattör förklarat i riksdagen och annorstädes hur fruktansvärt detta är. Och lovat att ta bort regeln om de rödgröna vinner valet.
Men nu visar sig åter den rödgröna rördan, socialdemokraterna accepterar regeln enligt tilltänkta finansministern Thomas Östros (s) som finner andra delar i arbetslöshetsförsäkringen viktigare.
Välkommen till verkligheten!
Denna regel är ju ett bra exempel på att det är viktigt hur man utformar försäkringssystem. Den har ju fungerat som att man får betalt för heltid med 80 procent i lön under halva arbetstiden trots att man arbetar just halvtid.
Vem betalar? Jo, någon annan, skattebetalarna.
Detta är ju ingen försäkring. Om vi själva skulle finansiera ett sådant system, att du betalar en halv försäkringspremie men om olyckan är framme får betalt för 100 procent av skadan, det skulle inte de som betalar 100 procent acceptera.
Så bäste Thomas Östros och Mona Sahlin:
Det handlar inte så mycket om ideologi. Det handlar om rättvisa och vem som skall betala vad. Så länge man tror att det är gratis att besluta om hel lön för halvt jobb går det bra. Men nu har verkligheten hunnit i kapp socialdemokraterna.
Vänsterpartiets Lars Ohly kommer dock aldrig att förstå detta.
Han är nämligen de rödgrönas egen jultomte - med den skillnaden att han intet tillverkar själv, och aldrig betalar någon räkning solidariskt.
Gång efter annan har debattör efter debattör förklarat i riksdagen och annorstädes hur fruktansvärt detta är. Och lovat att ta bort regeln om de rödgröna vinner valet.
Men nu visar sig åter den rödgröna rördan, socialdemokraterna accepterar regeln enligt tilltänkta finansministern Thomas Östros (s) som finner andra delar i arbetslöshetsförsäkringen viktigare.
Välkommen till verkligheten!
Denna regel är ju ett bra exempel på att det är viktigt hur man utformar försäkringssystem. Den har ju fungerat som att man får betalt för heltid med 80 procent i lön under halva arbetstiden trots att man arbetar just halvtid.
Vem betalar? Jo, någon annan, skattebetalarna.
Detta är ju ingen försäkring. Om vi själva skulle finansiera ett sådant system, att du betalar en halv försäkringspremie men om olyckan är framme får betalt för 100 procent av skadan, det skulle inte de som betalar 100 procent acceptera.
Så bäste Thomas Östros och Mona Sahlin:
Det handlar inte så mycket om ideologi. Det handlar om rättvisa och vem som skall betala vad. Så länge man tror att det är gratis att besluta om hel lön för halvt jobb går det bra. Men nu har verkligheten hunnit i kapp socialdemokraterna.
Vänsterpartiets Lars Ohly kommer dock aldrig att förstå detta.
Han är nämligen de rödgrönas egen jultomte - med den skillnaden att han intet tillverkar själv, och aldrig betalar någon räkning solidariskt.
20 maj. Skattevindkraftskooperativdebatt
På Hotel Nordic Sea hade vindkraftskooperativa ägare med Jonas Jonsson i spetsen bjudit mig och Per Bolund (mp) till debatt om dels skattevillkoren för vindkraftskkoperativen (det jag kan), dels utbyggnaden av vindkraften (det är en annan fråga). Det blev en intensiv debatt - här ses Linda Magnusson, vindkraftskooperativens talesman, och Per Bolund - där till slut det inträffade att alla var överens om att uttagsskatt var motiverad (!) men att sättet att fastställa marknadspriset på vindkraftsproducerad el inte är oomstritt.
Alltså exakt den linje som jag och företrädarna för övriga Allianspartier intagit.
Bolund - och även Lars Johansson (s) i en debattartikel i Göteborgs-Posten (lib) - hävdade att de har en lösning på det här problemet. Pyttsan! Det är att lura alla väljare, kan jag berätta. Det är samma lösning som att kasta en sten i vattnet för att visa att den flyter. Man kräver nämligen en utredning som skall komma fram till hur uttagsskatten skall neutraliseras utan att tas bort och där man försiktigtvis inte anvisar någon väg för hur det skall ske! Bluff och båg!
Då är centerpartiets förslag intressantare - men måste prövas i det avseendet att man inte vet vilka skatteeffkter det kan få på andra områden. Att bedriva vindkraftproduktion - det var inte alla som gillade det - är nämligen näringsverksamhet när man säljer elektriciteten till det pris man själv bestämmer eller kommer överens om. För att man inte skall kunna sälja till grannen till underpris, och grannen med en annan anläggning till samma underpris till första grannen, finns uttagsbeskattning: Skattevillkoren skall vara lika för alla, ibland kallas det uttagsbeskattning, oftare handlar det när företag ger sina anställda stora förmåner förmånsbeskattning.
Alla tyckte det var rätt att kötthandlaren inte skulle ha gratis oxfilé!
Men Per Bolund - av Anders Borg härförleden kallad riksdagens störste "skattepopulist" (men om det är sant vet jag inte, kampen är hård om den titeln, jag deltar definitivt inte i kampen) - vill både äta kakan och ha den kvar. Uppriktigt sagt: Jag fick många frågor i sak, svarade efter förmåga, Per Bolund fick inga frågor om sina förslag för alla uppfattade den goda viljan hos honom men inte vad hans förslag innebär.
Kooperativ har enkelbeskattning, i motsats till aktiebolag där först vinsten beskattas, sedan utdelningen. Också kopperativ beskattas, men inte själva vinsten utan för att förebygga orimliga uttag som sker det på individnivå. Undantag finns förvisso, bostadsrättsföreningar är ju i grunden liknande kooperativ men låga bostadsavgifter förmånsbeskattas inte.
Nu är ju kooperativen ofta konsumentkooperativ, ringa kapitalinsatser behövs. Vindkraftskooperativ kräver ofta stora kapitalinsatser. Hur detta skall behandlas - centerpartiet vill, och jag håller gärna öpper för det och vill ta ställning till en helhet, jag ger inga löften nu, jag är ingen lovande politiker som Mona Sahlin, Lars Johansson eller Per Bolund - är en ny och intressant fråga, kanske kan ett kapitalavdrag införas för producentkooperativ - men det får återverkningar, jag lovar, för andra som vill komma i åtnjutande av samma möjligheter, det kan gälla bostäder, flygplan, kärnkraftreaktorer och vad ni vill:Uppfinningsrikedomen för att undgå att betala skatt är enorm, det har tagit mig åtta år i skatteutskottet att inse det men nu vet jag.
Alltså exakt den linje som jag och företrädarna för övriga Allianspartier intagit.
Bolund - och även Lars Johansson (s) i en debattartikel i Göteborgs-Posten (lib) - hävdade att de har en lösning på det här problemet. Pyttsan! Det är att lura alla väljare, kan jag berätta. Det är samma lösning som att kasta en sten i vattnet för att visa att den flyter. Man kräver nämligen en utredning som skall komma fram till hur uttagsskatten skall neutraliseras utan att tas bort och där man försiktigtvis inte anvisar någon väg för hur det skall ske! Bluff och båg!
Då är centerpartiets förslag intressantare - men måste prövas i det avseendet att man inte vet vilka skatteeffkter det kan få på andra områden. Att bedriva vindkraftproduktion - det var inte alla som gillade det - är nämligen näringsverksamhet när man säljer elektriciteten till det pris man själv bestämmer eller kommer överens om. För att man inte skall kunna sälja till grannen till underpris, och grannen med en annan anläggning till samma underpris till första grannen, finns uttagsbeskattning: Skattevillkoren skall vara lika för alla, ibland kallas det uttagsbeskattning, oftare handlar det när företag ger sina anställda stora förmåner förmånsbeskattning.
Alla tyckte det var rätt att kötthandlaren inte skulle ha gratis oxfilé!
Men Per Bolund - av Anders Borg härförleden kallad riksdagens störste "skattepopulist" (men om det är sant vet jag inte, kampen är hård om den titeln, jag deltar definitivt inte i kampen) - vill både äta kakan och ha den kvar. Uppriktigt sagt: Jag fick många frågor i sak, svarade efter förmåga, Per Bolund fick inga frågor om sina förslag för alla uppfattade den goda viljan hos honom men inte vad hans förslag innebär.
Kooperativ har enkelbeskattning, i motsats till aktiebolag där först vinsten beskattas, sedan utdelningen. Också kopperativ beskattas, men inte själva vinsten utan för att förebygga orimliga uttag som sker det på individnivå. Undantag finns förvisso, bostadsrättsföreningar är ju i grunden liknande kooperativ men låga bostadsavgifter förmånsbeskattas inte.
Nu är ju kooperativen ofta konsumentkooperativ, ringa kapitalinsatser behövs. Vindkraftskooperativ kräver ofta stora kapitalinsatser. Hur detta skall behandlas - centerpartiet vill, och jag håller gärna öpper för det och vill ta ställning till en helhet, jag ger inga löften nu, jag är ingen lovande politiker som Mona Sahlin, Lars Johansson eller Per Bolund - är en ny och intressant fråga, kanske kan ett kapitalavdrag införas för producentkooperativ - men det får återverkningar, jag lovar, för andra som vill komma i åtnjutande av samma möjligheter, det kan gälla bostäder, flygplan, kärnkraftreaktorer och vad ni vill:Uppfinningsrikedomen för att undgå att betala skatt är enorm, det har tagit mig åtta år i skatteutskottet att inse det men nu vet jag.
torsdag 20 maj 2010
20 maj: Nylander om Vilks i riksdagen
Det gladde mig storligen att Christer Nylander, riksdagsledamot från Kristianstad (fp), kulturutskottets vice ordförande, tog upp frågan om aktionerna i Uppsala mot konstnären Lars Vilks i dagens frågestund med regeringen i riksdagen.
Kanske är det som så att stor parlamentarisk enighet - och sådan finns i denna fråga - i riksdagen gör att ingen gör något, fast alla vill att det skall göras.
Heder åt Christer Nylander!
Han brydde sig.
Kanske är det som så att stor parlamentarisk enighet - och sådan finns i denna fråga - i riksdagen gör att ingen gör något, fast alla vill att det skall göras.
Heder åt Christer Nylander!
Han brydde sig.
20 maj: Lars Wilks
Man kan tycka mycket och dessutom i olika riktningar om konstnären Lars Vilks. (Det gäller som bekant även Albert Einstein och Rembrandt.)
Men att förhindra honom att publikt offentliga sina åsikter eller publicera sin konst: Det är olämpligt, osolidariskt och olagligt.
Därför är det bra dels att de personer som hotar Vilks lagförs (för mordbrand eller försök till mordbrand), dels bör de personer som hindrade Vilks att föreläsa vid Uppsala universitet där tumult i stället uppstod ocksa lagföras.
Yttrandefrihetsgrundlagen är ingen lag som man kan bortse från. Den tillhör våra allra viktigaste. Den gäller - även de som ogillar Lars Vilks.
Men att förhindra honom att publikt offentliga sina åsikter eller publicera sin konst: Det är olämpligt, osolidariskt och olagligt.
Därför är det bra dels att de personer som hotar Vilks lagförs (för mordbrand eller försök till mordbrand), dels bör de personer som hindrade Vilks att föreläsa vid Uppsala universitet där tumult i stället uppstod ocksa lagföras.
Yttrandefrihetsgrundlagen är ingen lag som man kan bortse från. Den tillhör våra allra viktigaste. Den gäller - även de som ogillar Lars Vilks.
19 maj: Kommunala handlingsprogrammet klart
Tillbaka från medlemsmötet, där Lars-Gunnar Wallin, Danderyd, var ordförande, och jag själv utsågs till sekreterare, kan jag konstatera att det förslag till kommunalt handlingsprogram som gått ut till alla de cirka 130 fp-medlemmarna i folkpartiet i Danderyd - och dessutom sedan länge varit tillgängligt på www.folkpartiet.se/danderyd - antogs med små justeringar. Bland annat slog mötet mer bestämt vakt om infartspakeringarna och de kommunala konstinköpen - bra ändringar.Folkpartiet har ju också sedan länge den särklassigt bästa poliktiken för förnyelse av Mörby centrum - Danderydscentern vill ju bara vara emot ett höghus, medan moderaterna och kristdemokraterna, tvillingpartierna, under ledning av Gunnar Oom (m) räds att ställa sitt förslag under väljarnas prövning, ett inlägg i veckans Mitt i Danderyd kan ju omöjligen dra en enda sympatisör till moderaterna: Här har överheten bestämt, alla andra åsikter är Gunnar Ooms är dumma.
I främsta raden från onsdagsmötet ses här Lars-Gunnar Wallin, fp-ordförande i Danderyd, och Birgitta Lindgren, Enebyberg, föreningens första vice ordförande.
Kandidatlistan i höst toppas av Jonas Uebel, Danderyd, Maarit Nordmark, Danderyd, Bengt Sylvan, Enebyberg, Birgitta Lindgren, och Ernst Klein, Danderyd men f.d. Stocksund.
Kandidatlistan i höst toppas av Jonas Uebel, Danderyd, Maarit Nordmark, Danderyd, Bengt Sylvan, Enebyberg, Birgitta Lindgren, och Ernst Klein, Danderyd men f.d. Stocksund.
Bengt Sylvan står dessutom sjua på landstingslistan och jag själv femma på riksdagslistan.
onsdag 19 maj 2010
19 maj: Föreningsmöte om kommunalt handlingsprogram
Nu bär det iväg till Eneyberg där vi skall ha föreningsmöte i folkpartiet och antaga det kommunala handlingsprogram som utarbetats inför mandatperioden 2010-2014.
Tyvärr är det mediala intresset för ett så viktigt evenemang ringa.
Det är mest synd om väljarna.
För hur skall man se på ett sådant program?
Jo, det är ett erbjudande till väljarna den 19 september 2010:
Är ni liberala, miljömedvetna, strävar efter ökad frihet, för valfrihet och mot överhet, då finns här ett garanterat liberalt program som kommer att göra Danderyd bättre.
Ty det är vårt tema 2010:
Folkpartiet gör Danderyd bättre.
Tyvärr är det mediala intresset för ett så viktigt evenemang ringa.
Det är mest synd om väljarna.
För hur skall man se på ett sådant program?
Jo, det är ett erbjudande till väljarna den 19 september 2010:
Är ni liberala, miljömedvetna, strävar efter ökad frihet, för valfrihet och mot överhet, då finns här ett garanterat liberalt program som kommer att göra Danderyd bättre.
Ty det är vårt tema 2010:
Folkpartiet gör Danderyd bättre.
19 maj: Protestkort till Eritreas president
I dag har jag sänt detta vykort till Eritreas president:
His Excellency
Issayas Afewerki
Office of the President
P.O Box 257
Asmara
Eritera
Yours Excellency,
I am deeply concerned about the fate of the Swedish journalist Dawit Isaak and other independent Eritrean journalists.According to my information, the journalists have been detained, incommunicado, without charge or trial since September 2001, when the government shut down the independent newspaper they work for.
I am also deeply concerned about their safety and urge you to order the immediate release of all independent journalists, as a matter of urgency.
I call on you to immediately re-establish freedom of expression in Eritrea.
Sincerely,
Gunnar Andrén (liberal)
M.P, Sweden
Jag vill gärna be fler skriva brev till President Afewerki, gärna med alternativ text men denna adress.
Det kostar 12 kr (varav 2:40 i moms så regeringen i Sverige blir också glad) att sända vykortet/brevet. Glöm inte att vykortet/brevet måste ha Postens utlandsklistermärke påsatt.
His Excellency
Issayas Afewerki
Office of the President
P.O Box 257
Asmara
Eritera
Yours Excellency,
I am deeply concerned about the fate of the Swedish journalist Dawit Isaak and other independent Eritrean journalists.According to my information, the journalists have been detained, incommunicado, without charge or trial since September 2001, when the government shut down the independent newspaper they work for.
I am also deeply concerned about their safety and urge you to order the immediate release of all independent journalists, as a matter of urgency.
I call on you to immediately re-establish freedom of expression in Eritrea.
Sincerely,
Gunnar Andrén (liberal)
M.P, Sweden
Jag vill gärna be fler skriva brev till President Afewerki, gärna med alternativ text men denna adress.
Det kostar 12 kr (varav 2:40 i moms så regeringen i Sverige blir också glad) att sända vykortet/brevet. Glöm inte att vykortet/brevet måste ha Postens utlandsklistermärke påsatt.
19 maj: Statministerseminarium
På förmiddagen var jag på ett statsministerseminarium i andrakammarsalen, med Daniel Tarschys som värd och Pia Brandelius som moderator. Fullt av folk var det.Ola Ullsten, Ingvar Carlsson och Göran Persson var där, däremot inte Thorbjörn Fälldin, Carl Bildt eller Fredrik Reinfeldt, jag förstår i de två senares fall inte riktigt varför. Kanske ville de inte träffa varandra?
Trevliga fyra timmar blev det.
Jag återkommer med mer synpunkter och några bilder
.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
