21 maj: Pensionärerna och deras skatter

I tidningen NU Det liberala nyhetsmagasinet anser fp-medlemmen Lars Gabrielsson i Säter (2010/15) att jag borde ha avgått tidigare från skatteutskottet och på annan fråga. I NU 2010/20 har jag fått möjlighet att svara:
Äldrepensionen fel fråga att avgå på, är mitt svar.
Så jag får efter förmåga försöka försvara mig.

Det förefaller mig som om Lars Gabrielsson anser att vi har infört en orättvis beskattning av pensionärer, ungefär som PRO och numera socialdemokraterna och deras rödgröna ”samarbetspartier” hävdar.
Jag håller inte med.

Däremot – och det är knappast någon statshemlighet – skulle hela fp-riksdagsgruppen ha sett en mycket kraftigare sänkning av skatten för pensionär med låga pensioner inför 2010; vi ville ta de pengar som moderaterna bundit för det fjärde jobbskatteavdraget för att i stället sänka skatten mer för pensionärerna. I detta var vi trettiotvå ansvariga, fyra statsråd och 28 riksdagsledamöter, eniga hösten 2009. Men vi vet alla att väljarna 2006 gav moderaterna flest röster. Deras linje vann alltså även inför 2010.

Nu synes det mig som om moderaterna är på fp-linjen inför 2011. Det är bra.

Denna linje skiljer sig dock dramatiskt från s-v-mp-linjen. De partierna vill nämligen börja med att utjämna mellan pensionärer och yrkesaktiva genom att införa ett nytt avdrag, 75 procent av avgiften till facket eller högst 80 kr/månad, ett avdrag som skulle öka klyftan mellan pensionärer och yrkesaktiva med 3-400 kr/månad.
Vad är det för rättvisa? LO-rättvisa?

Har då ”klyftan” ökat mellan yrkesaktiva och pensionärer sedan 2006?
Vi har i huvudsak gjort tre saker 2007-2010:
1. Vi har, i motsats till 1994-2007, börjat sänka skatten för pensionärer, 2009, 2010 och det blir även 2011.
2, Vi har kraftig försämrat avdragsmöjligheterna för de förvärvsarbetande.
3. Vi har infört ett jobbskatteavdrag (kallades förr förvärvsavdrag).

Då uppstår frågan:
Är pensionärerna missgynnade?
PRO säger det, SPF säger det ibland.
Är det sant?
Enligt min mening inte. Framför allt inte om man tar hänsyn till att resekostnader inte längre får dras av för de första 9.000 kronorna (750 kr/månad, händelsevis kostar ett SL-kort i Stockholmsområdet nästan så mycket per månad, i Västra Götaland är det ännu dyrare) är pensionärer inte missgynnade.

Typiskt nog svarade PRO, SPF och alla andra pensionärsorganisationer nej, nej när de var i skatteutskottet 2008 på fråga om vi skulle återinföra rätten att göra avdrag för alla arbetsresor och slopa jobbavdraget.
Ty det finns ju allt fler pensionärer som också har jobbavdrag, det skulle dramatiskt missgynna dem. Det ville varken PRO, SPF eller någon annan.

För att den yrkesaktive skall få ut 10.000 kr/månad före skatt, måste arbetsgivaren betala in ytterligare dryga 31 procent, 3.100 kr, i löneskatt, pensionsavgift etcetera. Den yrkesaktive får inte dra av reskostnader för att ta sig till jobbet motsvarande 750 kr/månad. Inte heller andra omkostnader understigande 5.000 kr är avdragsgilla.
Pensionärer betalar naturligt nog ingen pensionsavgift - och är ”billigare” att anställa. Eftersom man, om man är född före 1944, samtidigt kan få jobbskatteavdrag blir skatten ännu lägre än för yrkesaktiva. (Men är man född 1945 och bara har pension som inte är underlag för allmän pension och man därmed inte har rätt till jobbskatteavdrag, kan man onekligen känna att man missgynnas. Millimeterrättvisa är svår att uppnå.)

Kan vi höja pensionerna, före eller efter skatt?
Jag menar att det bäst sker genom skattesänkningar, inte minst för de cirka 614.218 kvinnor födda före 1937 och 148.680 män (31 dec 2009) som bara har garantipension (i grunden förhöjd f.d. folkpension) utöver hyresbidrag att leva på.
Det nya pensionssystemet som beslutades 1999 var gynnsamt för alla 2002-2009. Inga protester hördes. Så kom krisen 2008 – och systemets broms slog till 2010. Underskottet i pensionssystemet 2009 blev enligt Pensionsmyndigheten 323 miljarder, en betydande summa.

Vad kan vi då göra?
Det finns tre sätt att ge dagens pensionärer mer pengar än dagens system medger om ingen utomstående, god givare, betalar:
1. Vi kan låna av våra barn och ännu ofödda barnbarn.
Vem vill det?
2. Vi kan höja dagens skatter.
En dålig lösning.
3. Vi kan arbeta mer så att den samlade nationalinkomsten ökar.
Jag vet vilket alternativ jag föredrar. Det vill jag fortsätta jobba för.
Gunnar Andrén
riksdagsledmot (fp)