På Susabackens fritidshem: Ann-Christine Furucrantz (s), Elisabeth Gunnars, kommunalråd (fp) i Österåker, Lena Bergman, Susabacken, och utbildningsledaren Siv Alrup
Tisdagen den 11 maj 2010 gästade Österåkers kommunalråd Elisabeth Gunnars (fp) och jag Susabackens fritidshem i Åkersberga, beläget nära Söraskolan inte långt från Åkersberga centrum.
Vi togs i strålande sol emot av utbildningsledaren Siv Alrup, som varit verksam vid detta fritidshem sedan 1985, vidare Lena Bergman, verksam inom fritidshemsverksamheten sedan 30 år och fullmäktigeledamoten Ann-Christine Furucrantz (s) – som också haft egna barn på Susabacken.
Vid vårt besök var det fullt liv bland de 155 inskrivna barnen i åldern 6-10 år, uppdelade på fem grupper, Lärkan, Måsen, Svalan, Ugglan och Treaklubben. Barnen – många intressant målade och lätt förväxlingsbara med några traktens katter – hade fått fyra "biljetter" var som gjorde att man kunde välja en aktivitet, allt från att spruta vatten på den tappra divan Sivan, äta varm korv eller dricka saft eller något annat. Clownen Rolle var ett färgstarkt inslag i bilden.
Här har Svea, 6, och Celine, 7, lika vuxen, samlat sina kattvänner framför Elisabeth Gunnars, Ann-Christine Furucrantz och den för fotografen namnlösa clownen Rolle.
De ekonomiskt relaterade önskemål som framfördes till Elisabeth och mig var mindre barngrupper. För 20-30 år sedan bestod barngrupperna av 18 barn, numera kan det vara 38 i stället. Personaltätheten blir därefter – och Siv Alrup oroades över ytterligare ett sparkrav motsvarande fyra heltidstjänster bland de cirka 14 personer som nu är verksamma på olika procentsatser. Långsiktig personalpolitik efterlystes, inte minst för att kunna öka kontakterna med barnens föräldrar, något som det blivit allt mindre tid till. Vid incidenter, som olycksfall som behöver vård någon annanstans, brandskattas personalresurserna dramatiskt.
Ann-Christine Furucrantz framförde oro för att den nya fritidshemsledarutbildningen kommer att leda till att allt färre vill syssla med just pedagogisk fritidsledarskap, till men för både utveckling och forskning utöver det tapp i anseende som den förkortade utbildningen kan medföra.
Elisabeth Gunnars framförde att det var angeläget att skollärare tog del i barnens fritidsverksamhet för kontinuitetens skull, något som ofta mötts med misstro på flera håll men måste betraktas som angeläget både från barnens och en väl fungerande kommunal resurshushållnings skull.
Det huvudintryck som jag tog med mig var att det finns starkt engagemang bland lärarna och att man kommer att lösa både gamla kända problem och de nya som kan uppstå. Ökad kontakt med föräldrarna är tydligen angeläget, viktigt från trygghets- och pedagogiska utvecklingsskäl.
Om fritidsledare skall nå ett högre anseende bland både allmänhet och andra lärarkategorier, hänger dock - enligt min mening - mindre samman med vilka åtgärder politiker vidtar utan främst med vilken kraft som de inom fritidshemmen verksamma kan hävda sin professions betydelse som del i en kunskapsburen skola.
Gunnar Andrén
11 maj 2010
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar