22 maj: Lars Ohly fram och tillbaka

I Grönköping går - som alla väl bevandrade i den centrala svenska stads liv väl känner till - utvecklingen med stormsteg fram och tillbaka.
Det kan man omöjligen påstå om utvecklingen inom vänsterpartiet. Där går utvecklingen bara med stormsteg, riktningen oklar.
Nu senast är det partiordföranden själv Lars Ohly som i DN (21 maj) låter meddela att det förslag om införande av förmögenhetsskatt som han kommit överens om med de andra i den röda röran kan leda till orimliga konsekvenser och därmed kan komma att justeras.
Som den utmärkte klare Ohly är, låter han också meddela att dessa justeringar kan komma att meddelas efter valet den 19 september.
Så klara besked är det sällan som det kommer till väljarna från det hållet.
Nu kanske någon tror att detta gäller de riktigt stora kapitalägarnas förmögenhetsskatt, typ Stefan Persson, Sveriges störste skattebetalare, Ack nej, Persson lär klara sig bra genom att socialdemokraterna inför samma undantagsregel som skedde på 1990-talet: De allra rikaste slapp förmögenhetsskatt, den drabbade i stället den fastighetsägande medelklassen och fattigt folk.
(Jag tyckte och tycker - detta i motsats till moderaterna - att det var bra att familjeföretag med stort ägande undantogs, oavsett om de var börsnoterade eller ej. Felet var att inte alla behandlades på det sättet: Skatt på stora förmögenheter skall man betala när försäljning sker och vinster uppstår, alltså via realisationsvinstbeskattningen.)
Nu har det gått upp för Ohly - och det redan för 2012 års allmänna fastighetstaxering som kan göra att antalet villor med taxeringsvärde över 4,5 miljoner kanske 10-faldigas - att "det skulle får orimliga konsekvenser (med typen dubbelbeskattning av fastigheter med dels fastighetsskatt, dels förmögenhetsskatt) och drabba pensionärer och andra med små inkomster, säger Ohly.
Glimrande!
Ohly har kommit på något: att skatt efter bärkraft inte kan baseras på taxeringsvärde. Fram till han och socialdemokraterna 2006 förlorade makten insåg han inte det, att bara de riktigt, riktigt rika undgick hans konfiskatoriska beskattning och att skatten kunde uppgå till hur många procent som helst av en inkomst - före begränsningsreglerna.
- Vi får diskutera oss fram till om det är en bra modell, säger han, och syftar på att begräsningsregeln skall vara 4 procent av inkomsten för fastighetsskatt och förmögenhetsskatt.
Redan före 2006 var det ungefär 250.000 hushåll som då omfattades av begränsningsregeln. Inte för att de var rika utan därför att de ägde, ofta sedan decennier, småhus som fått taxeringsvärden de inte hade ekonomiska möjligheter att betala.
Så blir det när principen skatt efter bärkraft - en utmärkt liberal princip - sätts ur spel av socialistisk dogmatik.