27 maj: Grundlagsreform

Utan stort väsen debatterades i dag en betydande grundlagsreform. Det blir dock beslut först i nästa vecka. Jag återkommer då.
Mycket bra inlägg av Cecilia Wigström (fp), Henrik von Sydow (m) och Björn von Sydow (s).
Den sistnämnde lyfter fram förhållandet mellan folkrepresentationen, parlamentet, och regeringen, landets verkställande ledning, och efterlyser större vikt vid parlamentets roll som underlag för att landet skall ha en regering som verkligen kan och har mandat att styra landet.
Jag tror att vi alla känner att Björns inlägg är det viktigaste i debatten - och att vi är en smula skamsna som hamnar i futiliteter jämfört med det korta linjeanförande som förre talmannen levererar.
Ibland kan för mycket sakkunskap leda till irrgångar, detaljer blir huvudfrågor, debatten avslutas tråkigt nog med en sådan ganska bisarr debatt om värdet av personalval, initierat av Max Andersson (mp) som tycker en massa saker om ditten och datten och som väl passat för en undanskymd insändare men som låter platt och ogenomtänkt efter Björn von Sydows anförande.
- - -
En annan notering:
Socialdemokratisk huvudman i grundlagsfrågor sedan förre riksdagsledamoten Göran Magnusson i Köping så tragiskt och överraskande avled för några månader sedan i en helt oväntat hjärtattack är Morgan Johansson, tidigare ledarskribent i tidigare tidningen Arbetet (s).
(Jag hade glädjen att känna Göran Magnusson ganska väl och träffade honom i just grundlagsberedningen så sent som för några månader sedan då jag deltog som fp-företrädare i stället för Cecilia Wigström som hade förhinder i den parlamentariska beredningen av grundlagsreformerna; att det skulle bli Göran Magnussons sista är svårt att även i efterhand föreställa sig, han var mycket aktiv och hade liksom Ingvar Svensson (kd) kontroll på varje kommatecken i grundlagsförslaget.)
- - -
Åter till debatten:
Om man inte vetat att socialdemokraterna stöder reformarbetet kunde man av Morgan Johanssons inlägg fått för sig att han var emot. Det handlar om en skicklig debattör med ett ganska olyckligt förhållningssätt i den meningen att han alltid måste visa att han är bäst och har mest rätt av alla i varje fråga. Och att all kritik är missriktad och ondsint.
Ja, Arbetet finns inte mera. Det är synd.
Någon gång borde Morgan Johansson fundera över varför. Kanske var det tidningens tilltal, sättet att vara i förhållande till läsarna, som spelade in?
Man skall vara ödmjuk inför andras åsikter och avsikter. De kan vara bra och goda, inte alltid undermåliga och ondsinta.